Lektion 5: Krigsförbrytelser (pdf) - Röda Korset

LEKTION 5: Krigsförbrytelser
Internationell humanitär rätt slår fast vad som är tillåtet i krig och vad som är förbjudet.
Alla stater som har förbundit sig vid Genèvekonventionerna, i praktiken
alla stater i världen, bör se till att krigets lagar efterföljs. Likaså är det staternas
plikt att garantera att de som bryter mot reglerna blir straffade.
Nationella domstolar har det primära ansvaret för att ta upp till behandling och
fälla domar för brott mot krigets lagar. Straff kan också utmätas av speciella internationella
domstolar.
Lektion 5:
KRIGSFÖRBRYTELSER
34 Även krig har regler.
OKÄND FOTOGRAF/KÄLLA: HTTP://WWW.DEFENSEIMAGERY.MIL

LEKTION 5: Krigsförbrytelser
MÅL
• Eleverna funderar på faktorer som påverkar människors beteende samt den historia
som är förknippad med krigsförbrytelser och bestraffning av krigsförbrytelser
• Eleverna funderar över hur och varför krigsförbrytare bör straffas och vilka olika
metoder samhället har för att ta upp krigsförbrytelser och följderna av dem
• Eleverna förstår att man kan förebygga krigsförbrytelser
Nationella och internationella
domstolar
Historien har visat att det ofta är förknippat
med vissa problem att stater
är skyldiga att ta upp brott mot krigets
lagar i nationella domstolar. Därför har
man inrättat speciella internationella
domstolar för att ta itu med de krigsförbrytelser
som ägt rum i samband med
vissa konfl ikter. Till exempel efter andra
världskriget inrättades en internationell
militärdomstol i Nürnberg för att behandla
nazisternas brott mot krigets lagar.
Konfl ikterna i f.d. Jugoslavien samt
folkmordet i Rwanda fi ck FN:s säkerhetsråd
att inrätta två specialdomstolar för
att ta upp de brott som begicks i samband
med de konfl ikterna.
Internationella brottmålsdomstolen
(International Criminal Court, ICC), som
inledde sin verksamhet år 2002, har i uppgift
att ta sig an de grövsta internationella
brotten samt döma krigsförbrytare. Domstolen
kan väcka åtal för krigsförbrytelser,
brott mot mänskligheten eller folkmord.
Internationella brottmålsdomstolen
har jurisdiktion endast i de fall där
en nationell domstol av någon anledning
inte kan eller vill döma i fallet. Den
primära skyldigheten att döma personer
som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser
ligger på nationella domstolar. Internationella
brottmålsdomstolen kan behöva
ta upp krigsförbrytelser och andra
brott i synnerhet när en regering själv
har varit delaktig i grymheter eller myndigheterna
i landet är ovilliga att ställa
infl ytelserika personer inför rätta.
Det avtal som bildade Internationella
brottmålsdomstolen, den så kallade
Romstadgan, har godkänts av 108 länder.
Finland hör till de undertecknande
länderna, medan till exempel USA, Ryssland
och Kina (uppgifterna är från oktober
2008) inte är avtalsparter. Man
bör ändå beakta att även de länder som
inte har förbundit sig vid Internationella
brottmålsdomstolens stadga är skyldiga
att leta efter personer som gjort sig skyldiga
till krigsförbrytelser, ställa dem inför
rätta i sina domstolar och vid behov utlämna
dem till andra länder.
FN:s säkerhetsråd har också jurisdiktion
att ge Internationella brottmålsdomstolen
befogenhet att utreda fall i en stat
som inte har godkänt domstolens domsrätt.
Så skedde till exempel i fallet Sudan,
då säkerhetsrådet beordrade domstolen
att undersöka brott som ägt rum i Darfur.
Förverkligandet av krigets lagar kan
också främjas på andra sätt än genom
rättsprocesser. Stater eller internationella
organisationer kan till exempel använda
sig av politiska eller ekonomiska påtryckningar.
Internationella rödakorskommittén
för konfi dentiella förhandlingar med parterna
i en konfl ikt och tar då upp eventuella
kränkningar som organisationen
har upptäckt. Kommittén har enligt Genèvekonventionerna
ett speciellt mandat
på det här området. Bland annat besöker
Kommittén krigsfångar och övervakar
behandlingen av dem och informerar
också om krigets lagar.
Vad är en krigsförbrytelse?
Ofta avser man med krigsförbrytelser i
vanligt talspråk de hemskheter som äger
rum i krig. Alltid behöver det hemska
ändå inte motsvara den juridiska defi nitionen
på en krigsförbrytelse. Alla gärningar
som bryter mot krigets lagar är
inte krigsförbrytelser. Sådana anses endast
vara grava brott mot krigets lagar.
Defi nitionen på krigsförbrytelse har
slagits fast i internationella konventioner
först efter andra världskriget. Vad som
är krigsförbrytelser har sedan dess defi -
nierats i fl era internationella avtal, bland
annat i Internationella militärdomstolens
i Nürnberg stadga, i Genèvekonventionerna
från år 1949 och deras tilläggsprotokoll,
i stadgarna för krigsförbrytelsedomstolarna
för f.d. Jugoslavien och
Rwanda samt i Romstadgan för Internationella
brottmålsdomstolen.
I Romstadgan anges när Internationella
brottmålsdomstolen har jurisdiktion
att utreda krigsförbrytelser. I stadgan
klassifi ceras följande handlingar mot sårade
eller sjuka kombattanter eller civilpersoner
såsom krigsförbrytelser:
• Uppsåtligt dödande
• Tortyr eller omänsklig behandling; förödmjukande
och nedsättande behandling
• Uppsåtligt förorsakande av svårt lidande
eller svår skada till kropp eller hälsa
• Uppsåtligt berövande av rätten till
opartisk rättegång i laga ordning
Som krigsförbrytelser klassifi ceras också:
• Uppsåtligt riktande av angrepp mot civilbefolkning
som sådan eller mot enskilda
civila som inte direkt deltar i fi entligheter
• förstörelse av egendom som inte rättfärdigas
av militär nödvändighet
• Utsvältning av civilbefolkning
• Användande av en civil eller annan
skyddad person för att genom sin närvaro
skydda vissa platser, områden eller
väpnade styrkor från stridshandlingar
• Dödande eller sårande av en kombattant
som har gett sig på nåd och onåd
• Förrädiskt dödande eller sårande av till
den fi entliga nationen eller armén tillhörande
personer
Begreppet krigsförbrytelse defi nieras
också i många länders nationella lagstiftning
och rättspraxis. Skillnaderna i
defi nitionerna är obetydliga.
Krigsförbrytelser och Finland
LÄROMATERIAL
FÖR HÖGSTADIER
OCH GYMNASIER
I Finland defi nieras krigsförbrytelse i strafflagens
11 kapitel 5 paragraf (bilaga 2).
Finlands straffl ag möjliggör förverkligandet
av den så kallade universalitetsprincipen.
Med det avses att domstolar kan döma
en person för krigsförbrytelser som ägt
rum i annat land även om gärningsmannens
enda koppling till Finland är att han
har gripits inom landets gränser.
Internationellt samarbete förpliktigar
också Finland att bistå i efterspaningen
av personer som är på fl ykt misstänkta
för krigsförbrytelser. Till exempel
våren 2008 grep polisen en person som
befann sig i Finland och som misstänktes
för delaktighet i folkmordet i Rwan-
Även krig har regler. 35

LEKTION 5: Krigsförbrytelser
da och inledde en utredning för att klargöra
om personen i fråga hade gjort sig
skyldig till krigsförbrytelser.
Även i den egna fi nska historian fi nns
exempel på krigsförbrytelser. I Finland
hänvisade man för första gången till Genève-
och Haagkonventionerna efter inbördeskriget
år 1918, då en stor grupp
civila hade omkommit i strider mellan
rödgardister och skyddskårister. Vid den
tidpunkten hade konventionerna inte
formellt trätt i kraft här, eftersom Finland
nyligen hade blivit självständigt och inte
hade hunnit förbinda sig vid dem.
På senare år har man både utrett och
diskuterat de krigsförbrytelser som ägde
rum under fortsättningskriget i Finland.
Debatten har väckt starka reaktioner.
Efter andra världskriget fördes i Finland
de så kallade krigsansvarighetsprocesserna
då krigstida politiska ledare
åtalades. De stod ändå inte åtalade för
krigsförbrytelser, utan för att ha inlett
krig mot rådande fredsavtal.
Efter andra världskriget förekom i
Finland också rättegångar som syftade
till att straffa personer som gjort sig
skyldiga till krigsförbrytelser. De här processerna
var i första hand förknippade
med vålds- och egendomsbrott som fi nländare
begått i krigsfångeläger och förfl
yttningsläger i ockuperade områden. År
1944 fi ck Finland de första noterna om
dålig behandling av krigsfångar från den
allierade kontrollkommissionen och därför
inrättades i Riihimäki ett undersökningscenter
om lägren för krigsfångarna.
Sammanlagt 694 personer dömdes
för behandlingen av krigsfångar i fånglägren.
Domarna föll för misshandel av
krigsfångar, egendomsbrott, försummelse
av tjänstemannaplikt och för dödande
av krigsfångar.
Utmaningar i internationella
rättsprocesser
Internationella rättsprocesser kritiseras
ofta bland annat för att vara långsamma
och dyra. Ofta äger rättegångar-
36 Även krig har regler.
Internationella Röda Kors kommitténs representant
delar ut information om krigets
rättsregler åt Azerbajdzjans krigsledning.
na rum långt från den plats där krigsförbrytelserna
har ägt rum och endast en
handfull personer som gjort sig skyldiga
till krigsförbrytelser kan till slut ställas
inför rätta.
Domstolarnas arbete kan också försvåras
av om personer som fortfarande
sitter vid makten fi nns bland dem som
utreds. Det är inte självklart att en stat
vars ledning anklagas för krigsförbrytelser
går med på att samarbeta med en
domstol.
Rättssystem och polismyndigheter är
ofta försvagade och överarbetade efter
ett krig. Därför kanske de inte heller har
förutsättningar att effektivt döma krigsförbrytare.
Personer som döms till fängelsestraff
kan inte heller delta i återuppbyggnaden
av samhället och samhället
tvingas i stället stå för kostnaderna för
fångarnas uppehälle under fängelsetiden.
Rättsprocesserna fokuserar på straff
snarare än att få till stånd försoning
mellan parterna i den väpnade konfl ikten.
Delvis av den anledningen har man
på senare år efter konfl ikten tillsatt olika
sannings- och försoningskommissioner
som verkar vid sidan av rättegångarna.
Så har man gjort bland annat i Sierra
Leone. För krigstida gärningar har man
också fällt domar som siktar på att främja
försoning. Till exempel i Östtimor och
Rwanda har åtalade i stället för fängel-
KOMMITTÉN/ B.HEGER
sestraff dömts att arbeta på åkrar familjer
och byar till godo.
Rättegångar är inte nödvändigtvis
alltid det mest effektiva sättet att hantera
det som har hänt under en konfl ikt.
Vid sidan av rättsprocesser är det viktigt
att se till att man samtidigt satsar resurser
på återuppbyggnad efter kriget och
på stöd till offren.
Internationella brottmålsdomstolar
behövs
I vår närhistoria fi nns fl era exempel på
krig där man har gjort sig skyldig till
grymheter, men vår historia visar också
att krigsförbrytare ofta har tvingats
stå till svars för de hemskheter de gjort
sig skyldiga till. Goda exempel på detta
är rättegångarna med anledning av folkmorden
i Rwanda och Jugoslavien; i bägge
fallen har fl era personer dömts för
krigsförbrytelser.
Internationella domstolar kan också
i många fall garantera de åtalade ett
bättre rättsskydd än nationella domstolar.
Dagens internationella domstolar dömer
till exempel aldrig åtalade till döden,
i motats till många nationella domstolar.
Internationella brottmålsdomstolar har
därför en viktig roll i arbetet för att skapa
förutsättningar för en bestående fred.
De internationella brottmålsdomstolarna
behövs eftersom de opartiskt kan bedöma
krigsförbrytelser och kräva att de skyldiga
ställs till svars för sina handlingar.
Liksom mot alla andra lagar förekommer
det ständigt brott också mot krigets
lagar. Förbrytelserna innebär ändå
inte att krigets lagar inte skulle betyda
något. Nationell straffl agstiftning behövs,
trots att brott begås och trots att
de skyldiga inte alltid blir fast. På samma
sätt behövs regler för vad som är tillåtet
och vad som är förbjudet i krig. Det viktigaste
torde vara att de regler som fi nns
motsvarar människors begrepp om rätt
och fel och att reglerna övervakas på ett
sådant sätt att hotet om straff kan förebygga
brott.