Strategi för kvalitetsutveckling av omvårdnad - Svensk ...

STRATEGI 

FÖR KVALITETSUTVECKLING 

AV OMVÅRDNAD

PRODUKTIONSFAKTA: 

ISBN-nr: 91-85060-11-9 

Grafisk form: Satsa Samhällsinformation 

Bilder: Nanette Hoogslag/Digital Vision 

Tryck: Bromma Tryck AB 2005 

Tryckeri och papper är Svanenmärkt

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

5 Sammanfattning 

7 Inledning 

8 Övergripande mål och utgångspunkter 

15 Introducera och använda forskningsbaserad kunskap 

18 Systematiskt utvärdera omvårdnadens kvalitet 

20 Använda och utveckla kliniska riktlinjer 

21 Utbildning i förbättringskunskap för kvalitetsutveckling 

23 Stödja forskning om kvalitetsutveckling 

24 Nationellt och internationellt samarbete 

26 Referenser 

28 Tidigare utgivna rapporter

SVENSK SJUKSKÖTERSKEFÖRENING, SSF, är sjuksköterskornas professionella organisation. 

Föreningen grundades 1910 och har idag 90 000 sjuksköterskor och sjuksköterskestuderande som medlemmar. 

SSF företräder professionens kunskapsområde med syfte att främja forskning, utveckling och utbildning 

inom vård och omsorg. 

SSFs Utbildningsinstitut AB erbjuder fortbildning för sjuksköterskor inom omvårdnad, ledarskap, 

etik och kvalitetsutveckling. 

SSF informerar om sin verksamhet i Omvårdnadsmagasinet och på hemsidan, www.swenurse.se 

4

SAMMANFATTNING 

DET ÖVERGRIPANDE MÅLET FÖR SVENSK SJUKSKÖTERSKEFÖRENINGS ARBETE 

MED KVALITETSUTVECKLING ÄR ATT SYSTEMATISKT TA TILLVARA FÖRBÄTTRINGS- 

MÖJLIGHETER INOM HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN FÖR ATT VÅRDTAGAREN 

SKA FÅ OMVÅRDNAD AV RÄTT KVALITET 

SSF prioriterar följande sex nyckelområden/delmål: 

• Introducera och använda forskningsbaserad kunskap 

i klinisk verksamhet genom att 

– sprida kunskap om evidensbaserad omvårdnad 

– erbjuda kurser och seminarier i ledarskap, kvalitetsutveckling 

och förbättringskunskap till första linjens chefer, 

– sprida kunskap om underlättarfunktionen, 

– erbjuda mötesplatser för sjuksköterskor som vill 

underlätta kvalitets-och förbättringsarbete, 

– bidra till att nätverk för underlättare etableras. 

• Systematiskt utvärdera omvårdnadens kvalitet 

i klinisk verksamhet genom att 

– medverka till att forskningsbaserade kvalitetsindikatorer 

för omvårdnad utvecklas och används, 

– stödja klinisk revision och kvalitetsrevision 

av omvårdnad, 

– verka för att kunskap och system från vårdinformatikens 

område används. 

• Använda och utveckla kliniska riktlinjer genom att 

– medverka till att framtagna kliniska riktlinjer används, 

– utveckla nya evidensbaserade kliniska riktlinjer 

för prioriterade områden. 

• Utbildning i förbättringskunskap för kvalitetsutveckling 

genom att 

– synliggöra kliniskt verksamma sjuksköterskors behov 

av fortbildning i förbättringskunskap, 

– verka för ökad insikt om förbättringskunskapens 

betydelse i sjuksköterskeutbildningar. 

• Stödja forskning om kvalitetsutveckling inklusive förbättringsarbete 

• Nationellt och internationellt samarbete med olika 

intressenter kring kvalitetsfrågor inom hälso- och sjukvård 

genom att 

– samarbeta tvärprofessionellt kring kvalitetsutveckling, 

– delta i samt bevaka internationellt arbete med 

kvalitetsutveckling. 

5

I. INLEDNING 

Denna kvalitetsstrategi uttrycker Svensk sjuksköterskeförenings 

(SSF) syn på kvalitetsutveckling inom omvårdnad 

och beskriver de nyckelområden som SSF prioriterar 

under de kommande åren. SSF anser att förbättringsarbete 

i vården kräver professionella kunskaper och färdigheter 

men också kunskaper i förbättringsarbete. Förbättringskunskap 

är ett ämne som måste ingå i grundutbildningen 

av vårdens professioner men som också 

måste erbjudas redan verksam personal. Kvalitetsarbetet 

underlättas av att det finns stödresurser som har fördjupade 

kunskaper i förbättringskunskap. 

Kvalitetsstrategin vänder sig särskilt till sjuksköterskor. 

De har ett professionellt ansvar för att ge god omvårdnad 

men också för att utveckla det system som de verkar i. 

Användning av forskningsbaserad kunskap i den kliniska 

verksamheten är en av hörnstenarna i förbättringsarbetet 

liksom kontinuerlig utvärdering av omvårdnadsinsatser. 

Evidensbaserade kliniska riktlinjer behöver utvecklas. 

Strategin för kvalitetsutveckling inom omvårdnad antogs 

av Svensk sjuksköterskeförenings fullmäktige 2000. 

Strategin har reviderats utifrån den kunskapsutveckling 

och de framsteg som gjorts inom kvalitetsområdet. SSFs 

rapporter Kvalitetsrevision av omvårdnad, Strategi för 

utveckling av sjuksköterskans IT-kompetens samt Strategi 

för oss som utvecklar vården bidrar till kunskapsutvecklingen 

inom kvalitetsområdet. Med denna satsning på 

området kvalitetsutveckling vill SSF bidra till att vårdtagaren 

får omvårdnad av rätt kvalitet. 

Birgitta Engström 

Ordförande 

7

II. ÖVERGRIPANDE MÅL 

OCH UTGÅNGSPUNKTER 

Det övergripande målet för Svensk sjuksköterskeförenings 

arbete med kvalitetsutveckling är att systematiskt 

ta tillvara förbättringsmöjligheter inom hälso- och sjukvården 

för att vårdtagaren ska få omvårdnad av rätt kvalitet. 

Möjligheterna att nå detta mål ökas av att SSF i sitt 

arbete med kvalitetsutveckling koncentrerar sina resurser 

på sex nyckelområden/delmål. För att identifiera och 

beskriva dessa utgår SSF från följande idéer och modeller. 

FÖRBÄTTRINGSARBETE 

En hög kvalitet på vården kräver ett gediget yrkeskunnande 

i form av professionell ämneskunskap, personliga 

färdigheter och vilja att ta det egna professionella ansvaret. 

I takt med nya forskningsrön, metodutveckling och 

ny teknik behövs en kontinuerlig uppdatering av yrkeskunnandet 

bland annat genom fortbildning och egen 

kompetensutveckling. Det traditionella sättet att utveckla 

och förbättra vården är att respektive profession förbättrar 

sina metoder för diagnostisering, vård och behandling 

(fig 1). 

Detta behov är de flesta väl medvetna om och även 

vana vid att på olika sätt tillgodose och avsätta resurser 

för, bland annat genom fortbildning och yrkesmässig 

handledning. 

8

FIGUR 1 

PROFESSIONELL KUNSKAP 

• ämneskunskap 

• personliga färdigheter 

• värderingar, etik 

➜ 

Förbättring av diagnosticering, 

behandling och omvårdnad 

Del av bild ur Landstingsförbundets skrift ”Gör och Lär”, ”Ett plus ett är tre – förbättringskunskap inom hälso- och 

sjukvård” (1). I den ursprungliga modellen avsågs förbättring av den medicinska diagnosen och behandlingen men 

SSF anser att dessa även kan innefattas i omvårdnaden. 

KONTINUERLIG FÖRBÄTTRING 

I det professionella ansvaret för sjuksköterskor ingår att 

såväl utföra ett arbete av god kvalitet, baserat på vetenskap 

och beprövad erfarenhet, som att arbeta med ständiga 

förbättringar av omvårdnadsarbetet och att utveckla 

omvårdnadens innehåll. Man ska både utföra sina 

arbetsuppgifter och utveckla dessa och det system man 

arbetar i. För att klara detta krävs kunskaper och färdig- 

heter utöver de rent yrkesrelaterade. Det handlar om 

kunskaper om system, variationer, förändringspsykologi 

och lärandestyrt förändringsarbete (fig. 2). SSF menar att 

dessa kunskaper, som utgör en del av förbättringskunskapen, 

ännu inte har uppmärksammats i tillräckligt stor 

omfattning vare sig inom hälso- och sjukvården eller 

inom olika utbildningssammanhang. 

9

FIGUR 2 

Del av bild ur Landstingsförbundets skrift ”Gör och Lär”, ”Ett plus ett är tre – förbättringskunskap inom hälso- och 

sjukvård” (1). 

SSF anser att det krävs insikter och färdigheter i förbättringskunskap 

för att den professionella kunskapen ska få 

ett genomslag och verkligen bli använd och utvärderad. 

Med denna kombination av kompetenser kan man överbrygga 

gapet som finns mellan teori och praktik eller 

mellan att veta vad som borde göras och vad som faktiskt 

görs. 

10 

FÖRBÄTTRINGSKUNSKAP 

• system 

• processer/variation 

• förändringspsykologi 

• lärandestyrt förändringsarbete 

➜ 

Förbättring av processer och system 

i hälso- och sjukvården

FIGUR 3 

➜ 

PROFESSIONELL KUNSKAP 

• ämneskunskap 

• personliga färdigheter 

• värderingar, etik 

Förbättring av diagnosticering, 

behandling och omvårdnad 

✚ 

➜ 

Ökat värde för dem som vården är till för 

FÖRBÄTTRINGSKUNSKAP 

• system 

• processer/variation 

• förändringspsykologi 

• lärandestyrt förändringsarbete 

➜ 

Förbättring av processer och system 

i hälso- och sjukvården 

Modifierad bild ur Landstingsförbundets skrift ”Gör och Lär”, ”Ett plus ett är tre – förbättringskunskap inom hälsooch 

sjukvård” (1). 

11

KVALITETSSYSTEM 

OCH PATIENTSÄKERHET 

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (2a, 2b,) 

definierar krav på kvalitetssystem för att med systematiskt 

och fortlöpande arbete styra verksamheten mot 

uppställda kvalitetsmål och förebygga vårdskador. SSF 

anser att det är viktigt att sjuksköterskor deltar aktivt i 

detta arbete. Likaså att sammanställa och analysera data 

i ett riskförebyggande arbete. Föreskrifterna betonar att 

förutsättningar måste skapas så att tillgängliga resurser 

kan användas för att uppnå hälso- och sjukvårdslagens 

krav på patientsäkerhet, patienttillfredsställelse och kostnadseffektivitet. 

Vård skall ges enligt vetenskap och beprövad 

erfarenhet. Bemötandet skall präglas av respekt 

för den enskildes värdighet, självbestämmande, integritet 

och inflytande. Patienter och närstående skall visas 

omtanke och respekt, informeras och göras delaktiga. 

SYSTEMATISK SAMVERKAN 

SSF ser i första hand kvalitetsutveckling som en systematisk 

arbetsprocess där olika professioner och kunskapsfält 

samverkar i syfte att förbättra vårdens innehåll 

och resultat för vårdtagaren. Denna process kan beskrivas 

på olika sätt. I en metodbok för personlig kvalitetsförbättring 

(3, 4) beskrivs en pedagogisk modell av 

Langley och medarbetare (5, 6). I denna ses förbättringsarbete 

som en process där tillgänglig kunskap 

används samtidigt som ny kunskap utvecklas. Enligt 

modellen är följande frågor viktiga att ställa i förbättringsarbetet: 

12 

Vad försöker du uppnå? 

– skapa mål för förbättringsarbetet och fokusera 

ansträngningarna för att nå målet. 

Hur kommer du att veta att en förändring är en förbättring? 

– identifiera mått eller indikatorer för att avgöra om förändringen 

har lett till en förbättring. Om mätningar 

visar förbättring som står sig över tid kan man påstå 

att förändringen är en förbättring. 

Vilka förändringar kan du göra som kommer att leda 

till en förbättring? 

– testa i liten skala, 

– tester görs för att förutsäga effekten av förändringen 

och ger möjlighet att ändra i tillvägagångssättet.

FAKTARUTA 1 

PDSA cykeln 

eller Förbättringshjulet har av 

Deming (7) beskrivits som en systematisk 

problemlösningsmetod 

med fyra faser (Plan-Do-Study- 

Act) för att planera-göra-studera 

och lära i förbättringsarbetet. När 

ett förbättringsområde har identifierats 

och det finns lämpliga mått 

för mätningar kan förändringar 

göras i liten skala och analyseras 

innan ytterligare förändringar görs. 

Om modifieringar behöver göras 

så görs dessa. Avgörande är att 

detta sker i ett fortlöpande arbete 

för att analysera, utveckla-förändra 

och förbättra vårdarbetet och 

omvårdnaden. Arbetet kräver 

såväl vilja och energi som uthållighet 

både i genomförande och 

för att vidmakthålla förbättringar. 

FAKTARUTA 2 

LEARN 

Kritiskt reflektera 

över mätresultaten, 

överväga nya 

förändringar 

PLAN 

Kartläggning, utarbeta 

mål/riktlinjer, förbereda 

för förändring 

STUDY 

Utvärdera förändringens 

effekter genom 

att samla in data 

DO 

Genomföra 

förändringen 

Struktur – Process – Resultat 

SSF anser att Donabedians (8) triad ”Struktur – Process – Resultat” är användbar för att systematiskt beskriva 

och utvärdera vissa aspekter av omvårdnadskvalitet. SSF har använt modellen vid framtagandet av kvalitetsindikatorer 

för omvårdnad (9). Indikatorn för exempelvis patienter med eller med risk för trycksår innehåller 

kvalitetsmål/standards med kriterier/delmål för den struktur, process och resultat som eftersträvas 

samt förslag till mätning och uppföljning. I strukturdelen beskrivs mål för vad som behöver finnas, i processdelen 

mål för tillvägagångssätt och i resultatdelen mål för den effekt som eftersträvas för vårdtagaren. 

Med hjälp av indikatorerna kan jämförelser göras av preciserade variabler över tid och/eller mellan enheter. 

Exempel på hur dessa kan användas vid klinisk revision eller vid kvalitetsrevision av omvårdnad ges i SSFs 

rapport Kvalitetsrevision av omvårdnad (10). 

13

PARIHS-MODELLEN 

Det finns olika modeller som beskriver de förutsättningar 

som krävs och de tillvägagångssätt som finns för att 

underlätta användning av forskningsresultat i omvårdnad. 

SSF har valt att utgå från PARIHS-modellen, “Promotion 

Action on Research Implementation in Health 

Services” (11, 12, 13, 14, 16, 17) som utvecklats av Kitson 

och medarbetare. Modellen har översatts till svenska 

i SSFs ”Strategi för oss som utvecklar vården” (15). I 

modellen förs ett resonemang kring samspelet mellan 

olika grundläggande faktorer som kan ha betydelse för 

hur forskningsresultat används i den kliniska verksamheten. 

Beskrivningen av funktionen facilitator (16, 17) 

ligger till grund för SSFs utformning av funktionen underlättare 

i kvalitets- och förbättringsarbete. 

PARIHS-modellen grundas i tesen att framgångsrik tilllämpning 

av forskningsresultat gynnas av följande dimensioner: 

• Evidensen/kunskapsunderlaget är vetenskapligt hållbart 

och överensstämmer med professionens uppfattning 

och vårdtagarens behov. 

• Organisationen (sammanhanget) har ett tydligt ledarskap 

och en god vårdmiljö med positiv inställning till 

förändringar och lämpliga system för uppföljning och 

återkoppling av resultat till verksamheten. 

• Det finns lämpliga system och erfarna underlättare 

för förändringsprocessen. 

14 

PARIHS-modellen tar hänsyn till att övergången till 

forskningsbaserad verksamhet är komplicerad. Det räcker 

inte med att göra forskningsresultat kända utan det måste 

också skapas förutsättningar för att använda forskningens 

resultat i det kliniska arbetet. 

Samverkan mellan de tre grundläggande dimensionerna; 

evidens, organisation/sammanhang och underlättande 

avgör hur framgångsrikt införandet kommer att 

bli. Underlättande beskrivs i kursinnehåll för SSFs underlättarkurser 

liksom i SSFs rapport om underlättarfunktionen 

(18) och i SSFs Strategi för oss som utvecklar vården 

(15). PARIHS-modellen är tänkt att fungera som redskap 

och resurs för kliniskt verksamma sjuksköterskor som 

planerar, genomför och följer upp kvalitetsutveckling 

och förbättringsarbete. Den kan kan vara en utgångspunkt 

när man diskuterar behov av hjälp och stöd för att 

förändringar ska lyckas. Liksom Kitson och medarbetare 

ser SSF nödvändigheten av att modellen testas och utvärderas.

III. INTRODUCERA OCH ANVÄNDA 

FORSKNINGSBASERAD KUNSKAP 

– SPRIDA KUNSKAP OM EVIDENSBASERAD OMVÅRDNAD 

– ERBJUDA KURSER OCH SEMINARIER I LEDARSKAP, KVALITETSUTVECKLING 

OCH FÖRBÄTTRINGSKUNSKAP TILL FÖRSTA LINJENS CHEFER 

– SPRIDA KUNSKAP OM UNDERLÄTTARFUNKTIONEN 

– ERBJUDA MÖTESPLATSER FÖR SJUKSKÖTERSKOR SOM VILL UNDERLÄTTA 

KVALITETS- OCH FÖRBÄTTRINGSARBETE 

– BIDRA TILL ATT NÄTVERK FÖR UNDERLÄTTARE ETABLERAS 

RÄTT KVALITET 

På en övergripande nivå kan rätt kvalitet sammanfattas 

som att vård ska ges enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. 

Bemötandet ska präglas av respekt för den enskilde 

vårdtagarens värdighet, självbestämmande, integritet, 

delaktighet och inflytande. Rätt kvalitet kan uppnås 

med effektiv användning av tillgängliga resurser. SSF 

menar att omvårdnaden behöver bli mer patientfokuserad, 

evidensbaserad och kostnadseffektiv. Detta kräver 

ett utvecklings- och förbättringsarbete i hälso- och sjukvården 

som bygger på både professionell kunskap och 

förbättringskunskap. Kitson och medarbetare (11, 12, 13, 

14, 17) definierar evidens som en kombination av forskningsresultat, 

klinisk erfarenhet och patienters uppfattningar. 

De betonar att det inte räcker med att vissa omvårdnadsåtgärder 

kan rekommenderas utifrån systematiska 

översikter av vetenskapliga studier utan de måste 

också vara möjliga att använda i praktiken och stämma 

överens med vårdtagarens önskemål. 

LEDARSKAP 

I sjuksköterskans professionella ansvar ingår att säkra 

rätt omvårdnadskvalitet och att fortlöpande förbättra 

och utvärdera det egna arbetet. Ledarskapet formar organisationskulturen 

och har en avgörande betydelse för 

hur framgångsrikt förbättringsarbetet blir. Den person 

som är formell chef måste kunna agera som ledare med 

personligt engagemang och förmåga att skapa förutsättningar 

för verksamhetens kvalitets- och förbättringsarbete 

(19). Ett arbete som behöver planeras och bli en integrerad 

del i verksamheten. Den formella chefens förhållningssätt 

för att uppmuntra allas delaktighet är av stor 

betydelse. Tillåtande klimat, tid och mötesplatser för 

reflektion samt stödjande strukturer som exempelvis tillgång 

till underlättare är viktiga faktorer. Den chef som är 

ansvarig för ledningen av omvårdnadsarbetet på arbetsplatsen 

oavsett huvudman och vårdform benämns första 

linjens chef. Dessa chefer har en viktig och strategisk 

roll för att omvårdnaden ska bli mer patientfokuserad, 

15

evidensbaserad och kostnadseffektiv. Dessa chefer har 

ansvar för utvecklingen av verksamheten och kan genom 

sitt ledarskap skapa goda förutsättningar för utveckling 

och förbättring av omvårdnaden. Men det kräver såväl 

omvårdnadskunskap som förbättringskunskap och stöd i 

en ledarskapsmodell som utvecklar lärande i processer. 

LÄRANDESTYRD ORGANISATION 

Synen på lärande i hälso- och sjukvården är under förändring. 

SSF vill betona vikten av en lärandestyrd organisation 

med ett tydligt ledarskap (20). Ett gott klimat 

med en bra dialog förväntas öka möjligheten till lärande 

i organisationer. Team- och lagarbete utan hierarkier bör 

eftersträvas med en dialog som syftar till att utveckla 

tankar och idéer. Detta ställer krav på att visa respekt för 

samtliga medverkande individer, för deras kunskaper, 

åsikter, kompetens och arbete (21, 22). En grundläggande 

tanke i lärandestyrt förändringsarbete är att pröva 

förändringar i små steg och lära sig av erfarenheterna 

innan nästa steg. Förändringsarbetet inkluderar moment 

av observation, reflektion och utvärdering, det bygger 

på att använda lärande som vägledning för förändringen. 

Vid jämförelse med det traditionella metod- eller målstyrda 

förändringsarbetet är det lärandestyrda förändringsarbetet 

inriktat på att ”alla gör och lär”. Det tar hänsyn 

till att tillvaron är komplex och delvis oförutsägbar. 

Därför finns det inte alltid givna metoder att lösa problem 

med, utan man måste pröva sig fram och ta fasta 

på lärdomarna. Ofta kan det också finnas behov av avlärning 

som en förutsättning för ny inlärning (23). 

STÖD AV UNDERLÄTTARE 

Det är inte alltid som förbättringsprojekt drivs med framgång 

och man lyckas nå de uppställda målen. Såväl 

individer som grupper kan behöva stöd för att förstå vad 

de behöver förändra, hur de kan förbättra en process 

eller ett resultat. Underlättande syftar till att möjliggöra, 

stödja och/eller uppmuntra andras handlingar. Oftast 

16 

berörs hela vårdteam av pågående utvecklingsarbete 

och den person som innehar en underlättarfunktion i 

arbetet kan ha olika bakgrund och yrkestillhörighet. Det 

gemensamma kravet på underlättare är att kunna arbeta 

med förändringar i team för att få andra att agera och att 

ha kunskap och färdigheter såväl professionellt som 

inom området förbättringskunskap. Förbättringskunskap 

är ett nytt kunskapsområde som idag inte finns som en 

integrerad del i sjuksköterskeutbildningar. Det är viktigt 

att skaffa sig kompetens inom detta område. Såväl förbättringskunskap 

som omvårdnadskunskap baseras på 

både vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet. 

Underlättarfunktionen kan innehas av exempelvis 

sjuksköterskor på olika nivåer i organisationen vilka 

uppfyller kompetenskraven för underlättare. I själva 

funktionen ingår inte att ge yrkesmässig handledning 

eller terapeutiska samtal på individnivå. 

ROLL OCH ÖNSKVÄRD KOMPETENS 

Rollen som underlättare är inriktad på att utveckla, 

utforska och få fram en individs eller grupps inneboende 

kraft, vilja och förmåga. Detta kräver att underlättaren 

har bred kompetens och kan tillämpa olika strategier. I 

vårdarbetet är det en tillgång om underlättaren också 

har god kompetens inom omvårdnad för att kunna ge ett 

professionellt stöd. För att lyckas i sitt arbete behöver 

underlättaren verka i en miljö där det finns ett engagerat 

ledarskap som tar sitt ansvar för att ständigt förbättra 

verksamheten. Önskvärt är att underlättarens funktion 

ingår som en del i verksamhetens kvalitetssystem. Ledningen 

bör ansvara för prioriteringar och etiska överväganden 

i kvalitetsarbetet och tillsammans med underlättare 

och berörd vårdpersonal formulera uppdrag och 

sätta realistiska och genomförbara kvalitetsmål. 

Önskvärda kompetenser för en underlättare: 

• förstå människors beteenden och vad som gör dem 

benägna/obenägna till förändringar på såväl individ-, 

grupp- och organisationsnivå,

• ha insikt i hur underlättandet kan bidra till att stödja 

den goda omvårdnaden, 

• tillämpa processorienterade angreppssätt, 

• förstå samspelet mellan människa, teknik och organisation, 

• vara skolad i vetenskaplig metodik, 

• kritiskt kunna granska sin egen ledarroll som underlättare. 

Önskvärda personliga egenskaper hos en underlättare: 

• socialt kompetent, 

• respektfullt sätt, 

• förmåga att tillämpa ett etiskt resonemang, 

• kreativ och analytisk, 

• förmåga att fokusera och få grupper att arbeta målinriktat, 

• ha tilltro till människors förmåga till utveckling och 

kunna ta tillvara deras starka sidor, 

• ha förmåga att skapa engagemang kring en uppgift. 

Arbetsuppgifter för en underlättare: 

• skapa ett öppet och tillåtande klimat så att alla blir 

delaktiga, 

• skapa och utveckla dialogen så att ett lärande sker, 

• hjälpa gruppen att fördela roller, 

• introducera en problemlösningsmodell, exempelvis 

PDSA-cykeln, 

• introducera enkla mått och mätmetoder. 

17

IV. SYSTEMATISKT UTVÄRDERA 

OMVÅRDNADENS KVALITET 

– MEDVERKA TILL ATT FORSKNINGSBASERADE KVALITETSINDIKATORER INOM OMVÅRDNAD 

ANVÄNDS OCH UTVECKLAS 

– STÖDJA KLINISK REVISION OCH KVALITETSREVISION AV OMVÅRDNAD 

– VERKA FÖR ATT KUNSKAP OCH SYSTEM FRÅN VÅRDINFORMATIKENS OMRÅDE ANVÄNDS 

KVALITETSINDIKATORER 

Ett nyckelområde i SSFs kvalitetsstrategi är att ge stöd för 

systematisk utvärdering av omvårdnadens kvalitet i klinisk 

verksamhet genom att medverka till att redan framtagna 

kvalitetsindikatorer inom omvårdnad används och 

att nya utvecklas. En kvalitetsindikator kan beskrivas 

som ett kvantitativt mått som kan användas som vägledning 

för att registrera och utvärdera kvaliteten av viktig 

patientvård och stödjande aktiviteter (24). Syftet med att 

använda kvalitetsindikatorer är att kunna göra jämförelser 

av preciserade variabler över tid och/eller mellan 

enheter. 

SSF har utarbetat följande indikatorsområden: 

• trycksår, 

• risk för fallskador, 

• perifer intravenös venkanyl, 

• diabetes, 

• patientutbildning, 

• bekräftande möte, 

• omvårdnadsdokumentation, 

• cancerrelaterad smärta. 

18 

För varje indikatorsområde finns den vetenskapliga kunskapen 

beskriven (9). Indikatorerna utgör en kunskapsbas 

för kliniskt verksamma sjuksköterskor. De har använts 

i olika utbildningssammanhang, påverkat kvalitetsutveckling 

och i viss mån integrerats i kvalitetsregister. 

NATIONELLA KVALITETSREGISTER 

Det finns idag ett antal nationella kvalitetsregister i Sverige. 

Exempel på sådana är Riksstroke, Diabetesregistret och 

Rikshöft (25). Det övergripande syftet med de nationella 

kvalitetsregistren är att de ska bidra till kvalitetsutveckling 

och förbättring av hälso- och sjukvården. Nationella 

register ger dels möjlighet till aggregering av viktiga data 

och epidemiologisk forskning dels underlättas möjligheterna 

till kvalitetsjämförelser mellan enheter. De spelar 

också en allt större roll för verksamhetsuppföljning och 

som grund för Socialstyrelsens tillsynsarbete. Registren 

innehåller individbundna data om diagnoser, behandlingsåtgärder 

och utfall. Omvårdnadsdata är däremot 

sällsynta och denna brist har också påtalats vid utvärde-

ing av registren. SSF anser att det är anmärkningsvärt då 

en stor del av vårdens resultat är beroende av omvårdnad. 

Undantag finns som i nationella höftregistret Rikshöft 

där data från omvårdnadsindikatorn för trycksår kan 

registreras. SSF anser att registren ska kunna ge en täckande 

information om kvaliteten på utförd vård och behandling 

vilket kräver att de också omfattar omvårdnadsdata. 

SSF ska intensifiera sina ansträngningar för att 

kvalitetsregistren också omfattar adekvata omvårdnadsvariabler. 

SSF ska bidra till en dialog med olika professioner, 

huvudmän och Socialstyrelsen där betydelsen av 

omvårdnadsvariabler i registren lyfts fram liksom vikten 

av att i den kliniska verksamheten använda de framtagna 

kvalitetsindikatorerna för omvårdnad. 

KVALITETSREVISON AV OMVÅRDNAD 

Syftet med kvalitetsrevison bör vara att stimulera till förbättringsarbete. 

Vid revision är en helhetssyn på vårdtagarens 

situation nödvändig. Detta leder till att olika 

former av revision behövs såväl revision av organisation, 

medicinsk behandling, rehabilitering som omvårdnad. 

Det är viktigt att i revisionsarbetet använda sig av 

överenskomna kliniska riktlinjer, vårdprogram och kvalitetsindikatorer. 

SSFs policy för kvalitetsrevision av omvårdnad 

(10) ger kunskap om revision som verktyg i 

kvalitetsarbetet bland annat genom exempel på olika 

indikatorer och aspekter inom omvårdnad som kan revideras. 

SSF ska sprida policyn för kvalitetsrevision av 

omvårdnad i syfte att göra den känd och använd. 

VÅRDINFORMATIKENS ROLL OCH BETYDELSE 

SSF ska i arbetet med att utveckla och förbättra omvårdnadens 

kvalitet använda kunskap och system från vårdinformatikens 

område. Informationsteknik (IT) spelar en 

viktig roll i hälso- och sjukvården. Den kunskapsintensiva 

vården förutsätter tillgång till och kvalitetskontroll av 

information. IT underlättar planering, kommunikation och 

dokumentation i omvårdnadsarbetet. Likaså underlättas 

verksamhetsuppföljning, kvalitets- och förbättringsarbete 

samt forskning. Genom IT finns till exempel datoriserade 

beslutsstöd och forskningsbaserade riktlinjer tillgängliga, 

vilket kan underlätta strävan att omvårdnaden 

ska utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet. Dessutom 

kan aktuell och uppdaterad information spridas 

lättare i organisationen vilket ökar möjligheterna att 

hålla sig informerad förutsatt att datorer finns tillgängliga 

och att informationen är lätt att hitta. För forskare och 

användare av forskningsresultat möjliggör IT nationellt 

och internationellt informationsutbyte, tillgång till datamängder 

ur databaser, stöd i egen forskning samt möjligheter 

att presentera och sprida forskningsresultat. 

Integration av IT i vården öppnar många nya möjligheter 

men ställer också helt nya krav, både på informationssystemen 

och på vårdprocessen. Bra informationsbehandling 

kräver etablerade rutiner, ett enhetligt språkbruk 

och kunskap om vilken information som behövs, 

vad den ska användas till, vilket värde och vilken kvalitet 

den har och vem som behöver tillgång till informationen. 

I SSFs strategi för utveckling av sjuksköterskans 

IT-kompetens (26) föreslår SSF olika vägar som kan väljas 

för att aktivt bidra i en utveckling av sjuksköterskans 

kompetens inom informationsteknologins område. SSF 

anser att ansvaret för att säkerställa denna utveckling 

ligger hos såväl huvudmän och utbildningsansvariga 

som hos den enskilda sjuksköterskan själv. SSF bidrar till 

en utveckling genom att delta i nationella nätverk och 

arbetsgrupper som arbetar med frågor kring terminologi 

och vårdinformatik. SSF ska sprida IT-strategin i syfte att 

göra den känd och använd. 

19

V. ANVÄNDA OCH UTVECKLA 

KLINISKA RIKTLINJER 

– MEDVERKA TILL ATT FRAMTAGNA KLINISKA RIKTLINJER ANVÄNDS 

– UTVECKLA NYA EVIDENSBASERADE KLINISKA RIKTLINJER FÖR PRIORITERADE OMRÅDEN 

VETENSKAP OCH BEPRÖVAD ERFARENHET 

Kunskapsutvecklingen inom omvårdnadsområdet är 

snabb. Det är därför angeläget att omvårdnadsarbetet i 

större utsträckning grundas på vetenskap och beprövad 

erfarenhet. Sjuksköterskornas vetenskapliga förhållningssätt 

behöver fördjupas och metoder för att tillägna sig 

kunskap om, samt använda, evidensbaserad omvårdnad 

behöver spridas och diskuteras. Kunskapssammanställningar, 

kvalitetsindikatorer och kliniska riktlinjer underlättar 

för sjuksköterskor att tillämpa evidensbaserad 

omvårdnad. 

KLINISKA RIKTLINJER 

Kliniska riktlinjer avser riktlinjer för beslut om vård och 

riktar sig till alla berörda yrkeskategorier liksom till vårdtagare, 

anhöriga/närstående, lärare, beslutsfattare och 

allmänhet. Syftet är att utgöra ett stöd vid omhändertagandet 

av vårdtagare med bestämda kliniska tillstånd 

(27). Riktlinjer utarbetas genom att relevant kunskap 

söks, samlas, analyseras och värderas på ett systematiskt 

sätt. Resultatet bearbetas vidare till rekommendationer 

för klinisk omvårdnad och införs som delar i vårdprogram 

eller standardiserade vårdplaner. Riktlinjerna kan 

antas ge ett verksamt gränssnitt mellan vetenskap och 

20 

klinisk praxis och därigenom reducera användandet av 

ineffektiva åtgärder och stora variationer av praxis inom 

vården (28). Inom det medicinska fältet har metaanalyser 

visat att kliniska riktlinjer kan ha positiva effekter för 

såväl vårdens genomförande som dess resultat (29). Riktlinjerna 

kan förbättra kvaliteten i vården och ha gynnsamma 

ekonomiska effekter. Ett antal riktlinjer för omvårdnad 

har tagits fram på nationell nivå exempelvis 

riktlinjer för cancerrelaterad smärta (30). 

Riktlinjerna bör revideras återkommande och utgöra 

en del av verksamhetens kvalitetssystem. De ska också 

kunna användas som underlag för intern eller extern 

revision.

VI. UTBILDNING I FÖRBÄTTRINGS- 

KUNSKAP FÖR KVALITETSUTVECKLING 

– SYNLIGGÖRA KLINISKT VERKSAMMA SJUKSKÖTERSKORS BEHOV AV FORTBILDNING 

I FÖRBÄTTRINGSKUNSKAP 

– VERKA FÖR ÖKAD INSIKT OM BETYDELSEN AV FÖRBÄTTRINGSKUNSKAP 

I SJUKSKÖTERSKEUTBILDNINGAR 

FÖRBÄTTRINGSKUNSKAP SOM GRUND 

Kvalitetsutveckling inom hälso- och sjukvården syftar till 

en god vård som på bästa sätt tillgodoser patienternas 

behov. För detta behövs ett gediget yrkeskunnande i 

form av professionell ämneskunskap och personliga färdigheter 

och i takt med nya forskningsrön, metodutveckling 

och ny teknik behövs en kontinuerlig uppdatering 

bland annat genom fortbildning och egen kompetensutveckling. 

För att den professionella ämneskunskapen ska få 

genomslag och verkligen bli använd och utvärderad krävs 

det insikter och färdigheter i förbättringskunskap. Med 

denna som grund kan gapet överbryggas mellan teori 

och praktik och mellan att veta vad som bör göras och 

vad som egentligen görs. I sjuksköterskors professionella 

ansvar ingår såväl att utföra ett omvårdnadsarbete av 

god kvalitet, baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet, 

som att arbeta med ständiga förbättringar och att 

utveckla omvårdnadens innehåll. Det innebär att både 

göra jobbet och utveckla detta samt det system man 

arbetar i. 

För att klara det krävs kunskap utöver den rent professionella 

kunskapen (enligt figur 1). Detta kunskapsområde, 

som inte har uppmärksammats i tillräckligt stor 

omfattning inom hälso- och sjukvården och i utbild- 

ningsprogrammen sammanfattas som förbättringskunskap 

och omfattar då kunskap om system, variationer, 

förändringspsykologi och lärandestyrt förändringsarbete. 

TEORI OCH PRAKTIK 

Förbättringskunskap är ett område där det än så länge 

inte finns mycket skrivet på svenska trots att det pågår ett 

omfattande förbättringsarbete på flera vårdenheter runt 

om i landet där olika metoder, verktyg, värderingar och 

tankesätt från förbättringskunskapens område tillämpas. 

Landstingsförbundet har dock varit föregångare och i sin 

skrift Gör och Lär (1) ges en introduktion till förbättringskunskapens 

olika delar med exempel från hälso- och 

sjukvården. Jane Mikkelsen Kyrkjebö ger en introduktion 

till begrepp och definitioner samt praktisk tillämpning 

av förbättringskunskapen i sin bok Kvalitetsutvikling i 

helsetjenesten (28). 

DEL I UTBILDNINGEN 

SSF anser att det är angeläget att kartlägga skillnaden 

mellan vad studenterna anser att de lär sig idag och vad 

de behöver av förbättringskunskap för sin kommande 

21

yrkesroll. Förbättringskunskapen inom sjuksköterskeprogrammet 

är ännu inte systematiskt genomfört även 

om kvalitetsutveckling av omvårdnadsämnet ingår och 

ibland följer som ett tema genom hela utbildningen. I 

projekt som initierats av SSF och Landstingförbundet (29) 

har deltagande högskolor och universitet redovisat erfarenheter 

av att utveckla konkreta kurser och kursmoment 

i förbättringskunskap i såväl professionella som 

tvärprofessionella former. SSF menar att den kliniska 

delen av sjuksköterskeutbildningen är den viktigaste 

arenan för studenterna att träna förbättringsarbete. Studenten 

får i uppgift att identifiera förbättringsbehov, 

analysera vilka förändringar som behövs och ge förbättringsförslag. 

Det finns goda erfarenheter av att studenterna 

presenterar sitt arbete och förmedlar sina förbättringsförslag 

till den kliniskt verksamma personalen. Tillvägagångssätt 

för förbättringsarbete kan också tränas 

genom personliga förbättringsprojekt där olika kvalitetsverktyg 

och instrument används. 

22

VII. STÖDJA FORSKNING 

OM KVALITETSUTVECKLING 

Inom omvårdnadsforskningen finns det studier som belyser 

förutsättningar för och olika tillvägagångssätt vid 

implementering av forskningsresultat (35–41). Metoder 

för kvalitetsutveckling och förbättringsarbete behöver 

förbättras, utvärderas och utvecklas på ett systematiskt 

sätt. Denna forskning behöver ske såväl nationellt som 

internationellt och resultat behöver verifieras. SSF ska 

följa upp de projekt inom kvalitetsområdet som SSF 

genomför och bevaka den forskning som berör nyckelområden 

i denna kvalitetsstrategi. 

23

VIII. NATIONELLT 

OCH INTERNATIONELLT SAMARBETE 

– SAMARBETA TVÄRPROFESSIONELLT KRING KVALITETSUTVECKLING 

– DELTA I SAMT BEVAKA INTERNATIONELLT ARBETE MED KVALITETSUTVECKLING 

SAMARBETA TVÄRPROFESSIONELLT 

Bestående förbättringar av den kliniska verksamheten 

kräver oftast att alla berörda yrkesgrupper bidrar med 

sina erfarenheter och kompetenser. Länken mellan en 

god idé och en realiserad förbättring utgörs av att prova 

små förändringar för att se om de leder till förbättringar. 

För att identifiera områden där vården brister är det 

användbart att utgå från vårdtagarens väg genom systemet 

samt att uppmärksamma kopplingar mellan enskilda 

aktiviteter och helheten. Det är också givande att diskutera 

hur olika professioner inom vården kan samverka 

för att utveckla och förbättra det dagliga arbetet. Dessutom 

är det nödvändigt att ha gemensam förståelse för 

det område som ska förbättras. 

Det behövs ett konstruktivt samarbete över yrkesgränser 

liksom en kombination av förbättringskunskap 

och relevant ämneskunskap från exempelvis omvårdnad, 

medicin, rehabilitering, psykologi med flera. Ett 

tvärprofessionellt samarbete är också nödvändigt för att 

kunna arbeta systematiskt med att öka patientsäkerheten 

och lära av fel som begås i systemet istället för att 

leta syndabockar. Med hjälp av riskanalyser utifrån flera 

olika perspektiv kan vårdskador förhindras uppstå. 

Andra områden som förutsätter en tvärprofessionell 

samverkan är framtagandet av kliniska riktlinjer och 

24 

lokala vårdprogram, uppföljning med hjälp av kvalitetsindikatorer 

och data från kvalitetsregister, klinisk revision 

av verksamheten vid en vårdenhet och revision av 

omvårdnad exempelvis genom journalgranskning (10). 

En tvärdisciplinär utbildning i förbättringskunskap 

med personligt förbättringsarbete, gemensam identifiering 

av problemområden och gemensamma förbättringsprojekt 

i den kliniska delen av utbildningen ökar förutsättningarna 

för tvärprofessionell samverkan i morgondagens 

hälso- och sjukvård. 

NATIONELLT OCH INTERNATIONELLT 

SSF samverkar idag med andra professionella organisationer, 

myndigheter, viktiga arbetsgivare och organisationer 

på såväl nationell som internationell nivå. En del 

av samverkan sker genom de olika råden inom SSF; 

Sjuksköterskornas vetenskapliga råd, Sjuksköterskornas 

etiska råd och Sjuksköterskornas kvalitetsråd. 

SSF är som organisation medlem i Svenskt Forum för 

Vårdkvalitet (SFV) som är en tvärprofessionell förening 

vars uppgift är att främja kvalitetsutveckling och att delta 

i nordiskt, europeiskt och internationellt samarbete (42).

REFERENSER 

1. Rahm C., Linder C., Svensson C., Olsson J. Gör 

och Lär. Ett smakprov på förbättringskunskapens teori 

och praktik i hälso- och sjukvården. Landstingsförbundet. 

Stockholm 1998. 

2. a) Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. 

Kvalitetssystem i hälso- och sjukvården. SOSFS 1996:24 

(M). Stockholm 1996. 

2. b) Socialstyrelsens allmänna råd om kvalitetssystem 

inom omsorgerna om äldre och funktionshindrade. 

SOSFS 1998:8 (S). Stockholm 1998. 

3. Allemi F., Neuhauser S., Headrick L.A., Moore S., 

Hekelman F. & Norman. Continuous Self Improvement: 

Systems Thinking in a Personal Context. The Joint Commision 

Journal on Quality Improvement 2000; 21 (2), 

74–86. 

4. Personlig kvalitetsförbättring – projektarbetsbok 

(Personal Continuos Quality Improvement Work Book) 

översatt och bearbetad av Bergström M; Olsson J. Efter 

orginal av Kashkosh S., Neuhauser D., Alemi F. Landstingsförbundet 

2003. 

5. Langeley G., Nolan K., Nolan T. The Foundation 

of Improvement. Quality Progress June 1994; 81–86. 

6. Langeley G., Nolan K., Nolan T., Norman C., Provost 

L. The Improvement Guide: A Practical Approach to 

Enhancing Organizational Performance. San Francisco. 

Jossey-Bass Publishers 1996. 

7. Deming W.E. Out of the crisis. Massachusetts 

Institute of Technology, Center of Advanced Engineering 

Study. Cambridge, MA 1986. 

8. Donabedian A. The quality of care. How can it be 

assessed? JAMA 1988; 260 (12) 1743–1760. 

26 

9. Idvall E. (red) Kvalitetsindikatorer inom omvårdnad. 

SSF och Gothia förlag. Stockholm 2001. 

10. Svensk sjuksköterskeförening. Kvalitetsrevision 

av omvårdnad. Stockholm 2004. 

11. Kitson A., Harvey G., McCormack B. Enabling 

the implementation of evidence based practise: a conceptual 

framework. Quality in Health Care 1998; 7: 

149–158. 

12. Rycroft-Malone J., Kitson A., Harvey G., McCormack 

B., Seers K., Titchen A., & Estabrooks C. Ingredients 

for change: revisiting a conceptual framework. Quality 

and Safety in Health Care 2002; 11 (2), 174–180. 

13. Rycroft- Malone J.Seers K., Titchen A., Harvey 

G., Kitson A., & McCormack B. What counts as evidence 

in evidence-based practice. Journal of Advanced 

Nursing 2004; 37: 81–90. 

14. Rycroft-Malone J. The PARIHS Framework – A 

framework for Guiding the Implementation of Evidencebased 

Practice. Journal of Nursing Care Quality 2004; 

19 (4) 297–304. 

15. Svensk sjuksköterskeförening. Strategi för oss 

som utvecklar vården. Stockholm 2002. 

16. Harvey G., Loftus-Hills A., Rycroft-Malone J., 

Titchen A., Kitson A., McCormack B., et. al. Getting evidence 

into practise: the role and function of facilitation. 

Journal of Advanced Nursing 2002; 37: 577–588. 

17. Rycroft-Malone J., Harvey G., Seers K., Kitson 

A., McCormack B., Titchen A. An exploration of the 

factors that influence the implementation of evidence 

into practice. Journal of Clinical Nursing 2004; 13 (8) 

913–924.

18. Svensk sjuksköterskeförening. Underlättarfunktionen 

– förslag till innehåll och kompetens. Arbetsrapport 

2002. 

19. Their S. Att leda lärande och förändring. PRO 

FUTURA Oy. Helsingfors 2000. 

20. Their S. Det pedagogiska ledarskapet. Avhandling 

1988. Helsingfors universitet. 

21. Senge P. Femte disciplinen: den lärande organisationens 

konst. Thomson Fakta AB, Sverige 1995. 

22. Örndahl M. Nyckeln till teamlärande. Swedish 

school of Economics and Business. 1999. 

23. Bruzelius LH., Skärvad PH. Integrerad organisationslära. 

Studentlitteratur AB. Sverige 2000. 

24. Idvall E., Rooke L., Hamrin E. Quality indicators 

in clinical nursing: a review of the literature. Journal of 

Advanced Nursing 1997; 25:6–17. 

25. http://www.sos/mars.se 

26. Svensk sjuksköterskeförening. Strategi för utveckling 

av sjuksköterskans IT-kompetens. Stockholm 2002. 

27. Woolf SH., Grol R, Hutchinson A., Eccles M., 

Grimshaw J. Potential benefits, limitations and harms of 

clinical guidelines. British Medical Journal 1999; 318: 

327–530. 

28. Klazinga N. Compliance with practise guidelines: 

clinical autonomy revisited. Health Policy 1994; 

28: 51–66. 

29. Grimshaw J., et al. Developing and implementing 

clinical practise guidelines. Quality in Health Care 

1995; 4: 55–64. 

30. Carleson B. (red). Cancerrelaterad smärta. Riktlinjer 

för smärtbedömning, patientundervisning och 

komplementär smärtbehandling. Omvårdnad nr 7 SSF 

och SPRI. Stockholm 1999. 

31. Mikkelsen-K. J. Kvalitetsutvikling i helsetjenesten. 

En laerebok for helsefagstudenter. Fagbokforlaget. 

Bergen 1998. 

32. Mikkelsen-K. J. Learning to improve: integrating 

continous quality improvement learning into nursing 

education. Akademisk avhandling. Psykologiske fakultetet. 

Universitetet i Bergen 2004. 

33. http://www.skl.se 

34. http://www.swenurse.se 

35. Pearcey P A. Achieving research – based nursing 

practise. Journal of Advanced Nursing 1995; 22:33–39. 

36. Mulhall A. Nursing Research: our world not 

theirs? Journal of Advanced Nursing 1997; 25: 969–976. 

37. Nilsson Kajermo K., Nordström G., Krusebrant 

Å., Björvell H. Barriers to and facilitators of research 

utilization as perceived by a group of registered nurses 

in Sweden. Journal of Advanced Nursing 1998; 27: 

798–807. 

38. Wallin L. Knowledge Utilisation in Swedish 

Neonatal Nursing. Studies on Guideline Implementation, 

Change Processes and Contextual Factors. Avhandling 

vid Uppsala Universitet. Uppsala 2003. 

39. Forsberg C. Klinisk test av omvårdnadsindikatorer 

inom omvårdnad. SSF. Stockholm 1998. 

40. Bahtsevani C., Udén G., Willman A. Outcomes 

of evidence-based clinical practice guidelines: A systematic 

review. International Journal of Technology Assessment 

in Health Care, 2004; 20:4, 427–433. 

41. Nilsson R., et al. Health risks and occupational 

exposure to volatile anaesthetics – a review with a systematic 

approach. Journal of Clinical Nursing 2005; 14, 

173–186. 

42.http://www.vardkvalitet.se 

27

TIDIGARE UTGIVNA RAPPORTER 

EGEN UTGIVNING 

(Beställs hos SSF Material, Bilda Förlag) 

Strategy for Quality Improvement of Nursing Care. 

Sjuksköterskornas kvalitetsråd inom Svensk sjuksköterskeförening 

2001 (översättning). 

Omvårdnad som akademiskt ämne. Sjuksköterskornas 

vetenskapliga råd inom Svensk sjuksköterskeförening 

2001 (slut, finns på www.swenurse.se). 

ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. International 

Council of Nurses – ICN 2000. Översättning av Svensk 

sjuksköterskeförening 2002. 

Strategi för utveckling av sjuksköterskans IT-kompetens. 

Svensk sjuksköterskeförening 2002. 

Grundforskning – något för omvårdnad? Svensk 


Omvårdnad som akademiskt ämne i forskning, 

utbildning och patientnära verksamhet – ätande, svårläkande 

sår och långvarig smärta. Östlinder G (red). Sjuksköterskornas 

vetenskapliga råd inom Svensk sjuksköterskeförening 

2002. 

Strategi för oss som utvecklar vården. Svensk sjuksköterskeförening 

2002. 

Metoder i omvårdnad och sjuksköterskans arbete – 

inventering som underlag för SBU Alerts utvärderingar. 

Ania Willman, Anna Forsberg, Anna Strömberg, Svensk 


Methods in Nursing – Inventory as a Basis for SBU 

Alert Evaluations. Ania Willman, Anna Forsberg, Anna 

Strömberg, Svensk sjuksköterskeförening 2003 (Översättning). 

28 

Kvalitetsrevision av omvårdnad. Sjuksköterskornas 

kvalitetsråd inom Svensk sjuksköterskeförening 2004. 

Svensk sjuksköterskeförening om omvårdnadsforskning. 

Svensk sjuksköterskeförening 2004. 

The Swedish Society of Nursing on Nursing Research. 

Svensk sjuksköterskeförening 2005 (Översättning). 

Närståendes behov. Omvårdnad som akademiskt 

ämne. Svensk sjuksköterskeförening 2004. 

The Needs of Family Members. Nursing as an Academic 

Subject. Svensk sjuksköterskeförening 2005 

(Översättning). 

OMVÅRDNADSSERIEN – SSF I SAMARBETE 

MED SPRI/FÖRLAGSHUSET GOTHIA 

Kvalitetsindikatorer inom omvårdnad. Idvall E (red). 

Omvårdnad, Svensk sjuksköterskeförening och Spri nr 

1/1996. Reviderad 2001 som nr 9 Omvårdnad, Svensk 

sjuksköterskeförening och Förlagshuset Gothia. 

Quality Indicators in Nursing. Idvall E (ed). Omvårdnad, 

Svensk sjuksköterskeförening och Spri nr 1/1997 

(Översättning). 

DySSSy – En metod för kvalitetssäkring i vården. 

Hellung-Strohl E (red). Omvårdnad. Svensk sjuksköterskeförening 

och Spri nr 2/1996. 

Omvårdnadsforskningens möjligheter och gränser. 

Heyman I. Omvårdnad. Svensk sjuksköterskeförening 

och Spri nr 3/1997 (slut på förlag).

Neonatal omvårdnad – Riktlinjer för kvalitetsutveckling. 

Wallin L. Omvårdnad. Svensk sjuksköterskeförening 


Det goda valet – Prioriteringar i omvårdnad. Omvårdnad. 

Svensk sjuksköterskeförening och Spri nr 5/1998. 

Nursing Informatics Combining Clinical Practice 

Guidelines and Patient Preferences Using Health Informatics. 

Ehnfors M, Grobe J S, Tallberg M (ed). Omvårdnad. 

Svensk sjuksköterskeförening och Spri nr 6/1998. 

Cancerrelaterad smärta. Carleson B (red). Omvårdnad. 

Svensk sjuksköterskeförening och Spri nr 7/1999 

(Slut på förlag). 

Nursing Management of Cancer Related Pain. Carleson 

B (ed). Omvårdnad. Svensk sjuksköterskeförening 

och Förlagshuset Gothia nr 7/2000 (Översättning). 

Omvårdnad Nu – 6:e konferensen ”The State of Art 

in Nursing”. Karolinska Institutet och Svensk sjuksköterskeförening 

1998. Omvårdnad. Svensk sjuksköterskeförening 


Kerstin Nordendahl – en sjuksköterska i tiden. 

Wendt R. Omvårdnad. Svensk sjuksköterskeförening 


Monograph – Critical Appraisal Nursing Theories in 

Practice, Education and Research. Second European 

Nursing Theory Conference in Scandinavia. Svensk 

sjuksköterskeförening och Riksföreningen för omvårdnadsteorier 

inom praktik, utbildning och forskning 

2000. Omvårdnad. Svensk sjuksköterskeförening och 

Förlagshuset Gothia nr 10/2001. 

Omvårdnad vid stroke – State of the Art. Svensk 

sjuksköterskeförening och Gothia, 2005. 

EVIDENSBASERAD OMVÅRDNAD 

– SSF I SAMARBETE MED SBU 

Strålbehandling av patienter med cancer. SBU-SSF 

nr 1 1998. 

Behandling av patienter med måttligt förhöjt blodtryck. 

SBU-SSF nr 2 1998. 

Behandling av patienter med depressionssjukdomar. 

SBU-SSF nr 3 1999. 

Behandling av patienter med schizofreni. SBU-SSF 

nr 4 1999. 

Evidence-Based Nursing – Caring for Persons with 

Schizophrenia. SBU-SSF nr 4 1999 (Översatt 2001). 

ÖVRIGA 

Bättre liv. Forskning för äldre. Svensk sjuksköterskeförening, 

Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Legitimerade 

Sjukgymnasters riksförbund och Vårdförbundet 

2003. 

Prioriteringar av omvårdnad. Ett diskussionsunderlag 

baserat på insatser vid stroke. Svensk sjuksköterskeförening, 

Vårdförbundet och Svenska läkaresällskapet 

2004. (Slut, finns på www.swenurse.se) 

Förlagshuset Gothia 08-462 26 70 08-462 03 22 (fax) e-post: info.gothia@verbum.se 

SBU 08-412 32 00 08-411 32 60 (fax) e-post: info@sbu.se 

Bilda Förlag 08-709 05 00 08-709 05 31 (fax) e-post: ssfmaterial@bildaforlag.se 

29

Svensk sjuksköterskeförening SSF 

Baldersgatan 1 

114 27 Stockholm 

Tel 08-412 24 00 

Fax 08-412 24 24 

www.swenurse.se

Strategi för kvalitetsutveckling av omvårdnad - Svensk ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?