SCHYSSTA KLUBBEN SCHYSSTA KLUBBEN - Kriminalvården

SÄKER FRIVÅRD
22 RuntikRim • nR 3 2013
Glesbygdens utmaningar
Jämtland och Härjedalen är förskonade från kriminella gäng. Än så länge
finns inget etablerat gäng, berättar Bengt-Olov Carlsson. Kerstin Åhrén och
Christina Stahre deltar i samtalet.
Vem reser längst på frivården
Östersund? Annika Grind borg
åker 25 mil söderut, till
Härjedalen. Karin Stjerne feldt
åker lika långt norrut i
Jämtland för att träffa
klienter i Gäddede.
» En liten frivård
ska erbjuda ett
närapå lika stort
programutbud
som en stor.«
i bagageutrymmet är standard. Annars finns
ingen specialutrustning i Volvobilarna ­ inget
larm eller fyrhjulsdrift, inte ens en gps. Kanske
hänger det ihop med att det hittills inte har
funnits något större teknikintresse hos personalen?
Om det funnits fler män i personalen
hade det säkert funnits gps i bilarna, tror
Annika Grindborg. Om någon verkligen velat
ha en gps så hade det gått att ordna. Själv förlitar
hon sig på kartor och sitt goda lokalsinne.
En sak som kan oroa en frivårdsinspektör i
glesbygd är om det finns täckning på mobilen.
För att ringa på hjälp om något hänt förstås,
men också för att utrustningen för IÖV (fotbojan)
går via mobila nätet och det är lurigt
om någon klient hamnar i radioskugga.
Att operatörernas täckningskartor inte stämmer
med verkligheten vet alla glesbygdsbor
och de som fjällvandrar eller seglar i skärgården.
Det är angeläget att Kriminalvården tar
hänsyn till täckningsförmågan när de upphandlar
telefonoperatör. Att överge det bolag
som funkar känns som en dålig lösning.
− I en sådan här landsända kan man inte ha
täckning överallt, men för en frinsp på hembesök
är det viktigt med så bra mobiltäckning
som möjligt, säger Bengt­ Olov Carlsson. Han
har också väckt frågan om mobiltäckning som
ett upphandlingskrav i regionstaben.
Lika tokigt blev det när man centralt bestämde
att alla Kriminalvårdens bilar skulle tankas
på Shell.
− Det finns bara två Shellmackar i hela
Jämtland. En ligger i Östersund och den andra
i Brunflo, knappt två mil från stan, säger
Annika Grindborg.
För att inte riskera soppatorsk var hon
Åtta sekunder blankt tog det för kollegorna att infinna sig vid
entrén på bottenplanet efter att Tina Andersson larmat.
tvungen att ta med sitt eget, privata bensinkort
för att kunna fylla i bensin på väg hem från
Härjedalen. Nu har man bytt bensinbolag till
ett som har stationer även i glesbygd.
Diskussionen om säkerhet pågår inom flera
områden: Ska man ha larm i bilen och i receptionen?
Ska man alltid vara två vid hembesök?
Utgångspunkten är att man alltid ska vara två,
men efter en riskbedömning tillsammans med
kvinsp kan man åka själv.
Frivårdsinspektörerna välkomnar gemensamma
regler även om man måste ta hänsyn
till varje frivårds specifika behov. Eller som kvc
Bengt­Olov Carlsson formulerar sig:
− Det är inte opportunt att varje enhet skaffar
sig en egen lösning. Man måste se på verksamhetens
förutsättningar och hur det funkar
i praktiken.
Annika Grindborg känner press av att en liten
frivård ska erbjuda ett närapå lika stort programutbud
som en stor frivård. Det är en utmaning
att bära fram så många program med
begränsat antal personal och ett klientunderlag
som ibland är för litet för att fylla olika gruppprogram.
– Vi är jätteduktiga på program, men enligt
programuppdraget ska vi ha mer program och
helst ska det ha skett igår. De glömmer bort att
vi är så olika. Resurstilldelningen är så tajt och
vissa saker tar helt enkelt längre tid för oss.
− Just nu har vi ett lågt klientantal och nu är
jobbet drägligt. Vi har haft 25 procent mer,
med lika många anställda, och då är det tufft.