Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
HVR<br />
Hälsorisker<br />
Ett antal av dessa biprodukter har visat sig vara cancerframkallande på försöksdjur.<br />
Vad gäller människor så finns epidemiologiska studier som pekar på orsakssamband<br />
mellan klorerat dricks<strong>vatten</strong> och cancer i urinblåsa och tjocktarm.<br />
Man menar att det än så länge inte finns tillräckliga bevis för att hävda att<br />
DBP är cancerframkallande hos människan, men hälsomyndigheter har i alla<br />
fall på många håll angivit gränser för tillåtna mängder biprodukter i dricks<strong>vatten</strong>,<br />
uttryckta i mikrogram per liter. Den teknik som alltså är viktig för att göra<br />
dricksvattnet mikrobiologiskt säkert kanske samtidigt gör det kemiskt riskabelt.<br />
Hur bildas DBP?<br />
Mängden och arten av biprodukter som uppstår beror på en mängd faktorer,<br />
såsom typ och mängd tillsatt desinfektionsmedel, hur mycket och vilken sorts<br />
organiskt material som finns i vattnet, vattnets pH och temperatur, osv. Exempelvis<br />
så bildas större mängder trihalometaner om man klorerar innan man<br />
har avskiljt organiskt material (s.k. förklorering).<br />
Humus och andra organiska förmultningsprodukter kommer alltid att finnas<br />
i vattnet, mer i yt<strong>vatten</strong> och mindre i grund<strong>vatten</strong>. Även om man skulle<br />
lyckas ta bort alla organiska ämnen på <strong>vatten</strong>verket, finns det alltid mera i<br />
<strong>vatten</strong>ledningarna, så att det desinfektionsmedel som finns kvar i vattnet kommer<br />
att skapa nya biprodukter.<br />
I USA får man tillsätta 4 mg klor eller kloramin per liter och 0,8 mg klordioxid.<br />
I Sverige har man en hälsobaserad klorgräns på 1 mg per liter, räknat<br />
som fritt klor, och en lukt- och smakbaserad på 0,4 mg per liter.<br />
Försök att reducera DBP-bildning<br />
Med växande kunskap om biprodukterna och riskerna som förknippas med<br />
dem har man börjat leta efter andra sätt att desinficera. UV-ljus skapar mindre<br />
biprodukter, eftersom det inte är en kemikalie, men det lämnar inget desinfektionsmedel<br />
kvar i ledningarna som kan bromsa bakterieväxten där. Ozon har<br />
heller ingen kvardröjande effekt, men har ändå funnits ge upphov till bromerade<br />
biprodukter. Ett annat sätt att minska biprodukterna är att ersätta klor med<br />
kloramin.<br />
Risken är att man gör ändringar utan att veta riktigt vad konsekvenserna<br />
blir. Man kanske tar bort vissa biprodukter men tillskapar andra. Många<br />
biprodukter är som sagt inte identifierade, inte heller deras effekter på konsumentens<br />
hälsa. Det finns också rapporter om ökande utbrott av <strong>vatten</strong>burna sjukdomar<br />
sedan man blivit mera försiktig med klorering.<br />
20
Change language