Heroskult och gravkult under 700-talet f.Kr.

HEROSKULT OCH GRAVKULT UNDER 700-TALET F KR.
- Kontinuitet, renässans eller nytänkande?
"Paper" i Den 'grekiska renässansen' under 700-talet f Kr. Antikens
kultur och samhällsliv, Göteborgs universitet, Vt-95.
Av Fredrik Fahlander
INLEDNING
Rötterna till den klassiska grekiska pólisstaten går tillbaka till tiden
för de mörka århundraden, men flera av dess särdrag härstammar
framförallt från 8:e århundradet f Kr. Under det skiftande 700talets
många, ibland omvälvande, sociala och ekonomiska
förändringar lades grunden till en ny samhällsordning. I det
arkeologiska materialet kan man spåra detta i form av ändrade
bosättningsmönster, demografiska förändringar samt bl a
variationer i gravskick. 1 En, av flera nya aspekter i det materialet
som skiljer sig från de tidigare århundradena, är de spår av kultisk
verksamhet under tidig järnålder i samband med mykenska
lämningar. Det rör sig bl a om depositioner av geometrisk keramik,
speciella konstruktioner och i vissa fall kultbyggnader intill gravar
eller ruiner från bronsåldern. Votivoffer och rituell krossad keramik
vid äldre gravar eller monument brukar förklaras med att man
dyrkat eller vördat de döda. Carl Blegen, som var den förste att
uppmärksamma förekomsten av postmykensk keramik vid
mykenska kammargravar, tolkade följaktligen depåerna som spår
av heroskult. 2
Heroskulten är känd i litteraturen från bl a Xenofanes och
Diodorus och var, åtminstone under klassisk tid, en panhellensk
företeelse. Den skiljer sig från gudsdyrkan på så vis att föremålet
för dyrkan en gång varit en människa - oftast en grundare av en
stad eller framstående krigare. En sådan avliden hjältes "kraft" var
lokal, i motsats till gudarnas, och avtog med avståndet från dess
1 Morris 1987:183, 204. Snoddgrass 1980:38ff. Murray 1980. Calligas 1988:230.
2 Blegen 1937
1

- Heroskult och Gravkult under 700-talet f Kr -
grav eller reliker. 3 Frågan om heroskultens ursprung och hur den
tog sig uttryck under tidig järnålder har debatterats livligt under de
senaste decennierna. Vissa forskare har framfört tanken på att vi
har att göra med en kvarleva av den mykenska dödskulten, medan
andra tror att familjers vördande av sina förfäder har övergått till
en institutionaliserad heroskult. Problemområdet har utvecklats till
ett slagfält där olika teoretiska modeller slåss om
uppmärksamheten. Den arkeologiska forskningen har dessutom på
senare tid utökat materialet och knutit ytterligare materiella
lämningar till kulten och på så vis ytterligare komplicerat frågan.
Jag kommer här att försöka redogöra för problematiken, samt
diskutera kultens relation med uppkomsten av pólisstaten.
KULTEN UNDER GEOMETRISK TID
Den kultiska verksamheten under tidiga järnåldern skiljer sig på
många sätt från bronsålderns, men vad som egentligen hände
under de mellanliggande "mörka åren" är fortfarande inte klarlagt.
Tanken på en kontinuitet i seder och bruk från bronsåldern till
järnålder är i emellertid mer eller mindre förkastad. 4 Det
arkeologiska materialet är på den punkten enhetligt. 5 Religionen
med tillhörande gudavärld är dock ungefär densamma under
järnåldern som den mykenska. 6 De första tecknen på
protogeometrisk kult dyker upp i det arkeologiska materialet under
900-talet; i Lefkandi finns t ex lämningar av ett byggnad från 10:e
århundradet där två personer begravts under speciella
omständigheter: Fyra hästar offrades i samband med begravningen
av en kvinna (inhumation) och en man (kremation) i en större
byggnad. En kortare tid efteråt upprättades en hög över platsen.
Det är dock svårt att säga om detta rör sig om en hövding/big man
begravning eller om den kan förknippas med en tidig variant av
heroskult. 7 Vid utgrävningar i bl a Asine, Mykene och Grotta på
Naxos har man också på senare tid uppmärksammat cirkulära,
stenlagda plattformar från geometrisk och protogeometrisk tid. De
3Morris 1988:752. Burkert 1985:206f.Förfaderskulten skiljer sig i sin tur från heroskult på det viset att den
förstnämnda är en familjs eller släkts dyrkan av en gemensam förfader medan heroskult är samhällets
gemensamma kult (a a).
4Antonaccio 1994:
5Burkert 1985:204. Desborough 1972:279.
6Morris 1987:23. Enligt Desborough (1972:282) dyrkade man under "the dark ages" främst Zeus, Apollo,
Hera, Athena, Artemis, Dionysus samt Hyacinthos.
7Touloupa och Sackett1982:169-174. Mazarakis Ainian 1995:muntligt. Calligas 1988:232.
2

- Heroskult och Gravkult under 700-talet f Kr -
är i förekommande fall placerade i närheten av mykenska gravar
eller andra äldre lämningar och har sannolikt att göra med någon
form av förfaderskult. 8 Den geometriska keramik som Blegen
upptäckte vid det mykenska gravfältet i Prosymna på 30-talet, har
även senare återfunnits vid bronsåldersgravar över nästan hela det
egeiskt-grekiska området - förutom i Thessalien, Elis, Lakonien,
Kreta samt Rhodos. 9 Offrandet vid dessa börjar ungefär vid mitten
av 700-talet och pågår vanligtvis i 1-2 generationer (vid vissa
ställen fortsätter emellertid verksamheten ända ned i hellenistisk
tid). 10 Spåren av kulten är som tidigare nämnts omväxlande till sin
karaktär. Det offrade består vanligtvis av keramik i form av
votivstatyetter och olika dryckes- eller libationskärl, men även
ringar, nålar och klädesornament i brons. 11 Vid sidan om dessa
exempel finns även ett antal mer eller mindre institutionaliserade
helgedomar från 9:e och 10:e århundradena 12 samt något senare
även panhellenska heroskulter; t ex Agamemnons i Mykene (sent
700-tal) och Odysseus på Ithaka (tidigt 700-tal). 13 Det verkar som
om den religiösa kulten, liksom samhällsutvecklingen i övrigt,
varken följer ett linjärt eller enhetligt mönster under geometrisk
tid.
GRAVKULT, FÖRFADERSKULT OCH HEROSKULT UNDER
700-TALET
En komplicerad frågeställning angående 700-talets kult är att
särskilja vad som är heroskult, förfaderskult, kult för nyligen
avlidna eller ktonisk/dödskult. Price har försökt kategorisera
dödskult som '...the burial rites and the cermonies after it' medan
heroskult enligt henne inbegriper '...a continiously repetated ritual
over a long period of time.' 14 Walter Burkert i sin tur definierar
heroskult enligt följande: 'A hero cult involves setting apart one
particular grave, known as heroon, from other burials by marking
8Hägg 1983:189-193. Mazarakis Ainian 1995:muntligt.
9Coldstream 1977:346.
10Snoddgrass 1979:9. Morris 1987:194. Mazarakis Ainian 1995:muntligt. Coldstream 1977:346.
11Snoddgrass 1976:9. Enligt Burkert (1985:205) inbegrep heroskult även blodoffer, matoffer, libationer
samt gråt och sörjande.
12Sourvionou-Inwood 1993:6.
13Coldstream 1977:347. Det bör dock påpekas att det inte är säkert om dessa exempel från första början var
heroskulter. Morris (1988:752) påpekar att de första riktigt säkra tecknen på heroskult härstammar först
från 5:e århundradet.
14Price 1973:129
3

- Heroskult och Gravkult under 700-talet f Kr -
off a special precinct (inhägnat område), by bringing sacrifices and
votive offerings, and occasingly building a special grave
monument.' 15 Det är dock lång ifrån säkert att det under alla
förhållanden är lika enkelt att särskilja t ex förfaderskult från
heroskult. Det arkeologiska materialet ger motsägelsefulla
indikationer om hur de förhåller sig till varandra. Exemplet Grotta
på Naxos antyder att en förfaderskult(?) under 800-talet övergick i
heroskult under 6:e århundradet. 16
När det gäller de mykenska gravar med kultanknytning vet vi
av det arkeologiska materialet att det sker en explosionsartad
ökning under mitten av 700-talet, (se Diagram 1) för att sedan
gradvis minska i omfattning.
Århundraden f Kr
10:e
9:e
8:e
7:e
6:e
0 10 20
Antal
30 40
Diagram 1. Gravar med "stark" kultanknytning (efter: Ian Morris, 'Tomb cult and the
"Greek renaissance": The past in the present in the 8th century BC', Antiquity vol 62 nr
237, 1988, s 756.
En av de mest debatterade förklaringar till detta fenomen är
Farnells tes om att heroskulten institutionaliserades under den
homeriska epikens inflytande. Hans teori utvecklades senaret av bl
a Coldstream, vilken argumenterade för att epiken influerade
människor under 700-talet att vilja uppmärksamma sitt heroiska
förflutna. Detta tog sig enligt Coldstream uttryck i att vissa
familjer började offra vid äldre gravar som de associerade med
Homeros hjältar. 17 Tanken på ett homeriskt incitament till
15 Burkert 1985:203.
16 Lambrinoudakis 1988:238-245.Det arkeologiska materialet från Grotta är intressant, men det bör
påpekas att det både är ett enstaka och perifiert exempel.
17 Farnell 1921:340. Coldstream 1976:8-17.
4

- Heroskult och Gravkult under 700-talet f Kr -
heroskulten har kritiserats av bl a Snoddgrass som påpekade att
vasmåleriet inte visade på något nytt intresse för homeriska motiv
under 700-talet. Han framhöll också att gravskicket som beskrivs
av Homeros är kremationer - medan det knappast kunde ha
undgått 700-talets greker att gravarna de offrade vid uteslutande
var inhumationer. 18 Snodgrass lanserade istället tanken om att
grav/heroskulten var ett sätt att legitimera landanspråk. Han
menade att befolkningsökningen under 700-talet innebar att allt fler
landområden måste odlas upp. De nya samhällena framhöll i
kampen om odlingsbart land att bronsåldersgravarna tillhörde
deras förfäder, vilket gav dem rätt till omkringliggande områden. 19
Ian Morris har i sin tur kritiserat Snodgrass teori när han påpekar
att de dorisktalande grekerna, vilka Morris menar inte borde
kännas vid något mykenskt arv, likafullt ägnade sig åt
grav/heroskult. 20 Morris vill gärna se gravkulten som ett
socialt/ekonomiskt fenomen och tror att "agathoi" använde kulten
för sina syften. Han framhåller också att gravkulten främst
återfinns på de platser där pólissystemet utvecklades "lyckosamt".
Han menar att pólisidén initierades från "kakoi" och slog igenom
runt mitten på 700-talet, för att omkullkastas runt 700, och sedan
gradvis återupprättas under 600-talet. Dessa förändringar menar
han syns i det arkeologiska materialet, bl a i form av
grav/heroskult. Morris slutsats är dock att gravkulten var
differentierad; den betydde olika saker för olika människor och
grupper. Han framhåller också att de varierar i form under olika
tider och platser. 21
Morris tanke om att kulten är differentierad delas av de flesta
forskare som arbetat med kultproblematiken det senaste decenniet.
Carla Antonaccio, Susan Alcock, och James Withley är överens om
att en enda övergripande panhellensk tolkningsmodell är utesluten.
De betonar olika aspekter men samtliga är eniga angående
materialets oregelbundenheter. Antonaccio framhåller gravkulten
och helgedomarnas tänkbara funktioner för territoriekrav och
maktdemonstration. Hon menar att elitens förfaderskult breddades
i och med pólisstatens framväxt till heroskult. Detta gjorde kulten
tillgänglig för en större grupp av människor vilket spelade stor roll
18 Snoddgrass 1979; 1987:161.
19 Snodgrass 1980:34ff.
20 Morris 1988:756.
21 Morris 1987:193f, 216; 1988:755ff.
5

- Heroskult och Gravkult under 700-talet f Kr -
för framväxten av en gemensam samhällsidentitet. Gravkulten
skulle således vara en variant av förfaderskult med "adopterade"
döda. 22 Alcock håller delvis med Antonaccio och påpekar att elitens
behov av att manifestera sin ställning bara var en aspekt av
heroskulten. Hon tror att kulten även fungerade på flera plan:
Inom samhällen, mellan stater, inom familjen samt politiskt. 23
Whitley närmar sig Morris synsätt när han beskriver heroskulten
som en reaktion av rika samhällen mot mindre närliggande
nybyggare. Han anser att heroskulten på så vis var del i de
framväxande pólisstaternas behov av att definiera sina
territorier. 24
Så gott som samtliga forskare kopplar alltså samman
heroskulten med pólisstaten i ett politiskt/ekonomiskt perspektiv.
Det finns emellertid fler aspekter av kulten som ibland antyds i
debatten. Framförallt kan två korresponderande "kulturella"
förklaringsmodeller nämnas, vilka kan ha att göra med
votivoffrandet. Den ena anknyter till den första kolonisationen som
sker under mitten av 700-talet. Kanske man offrade vid sina
"förfäders" gravar för att få styrka inför väntade strapatser (eller
kanske offrade de som stannade kvar för kolonialisterna)? Den
andra modellen baseras på införandet av hoplitfalangen och det
första messinska kriget. Coulson och Wilkie har framfört tanken på
att koncentrationen av gravar med kultanknytning i Messinien
kommer av nostalgi över det förflutna efter nederlaget mot
Sparta. 25 Tankegången är rimlig, men kanske kan votivoffren vid
gravarna bättre förklaras med att soldaterna offrade innan de gick
i strid för att få del av hjältarnas "kraft" (enligt Burkert ansågs
hjälten göra störst nytta vid strid, assisterandes stammen eller
landet)? Bägge dessa tolkningsmodeller förutsätter till stor del att
gravkulten från början var en renodlad heroskult, men samtidigt
kan de kanske förklara de "enkla" votivoffren under denna period.
Om det enbart var eliten som stod för kulten borde rimligtvis
votivoffren vara värdefullare? En tredje panhellensk aspekt att
begrunda är det kraftiga inflytandet från öst under 700-talet. Det
är inte säkert att det var ett önskvärt fenomen. Kanske fanns ett
motstånd mot den "kulturella invasionen" som fick grekerna att
22Antonaccio 1992:102f; 1994:400ff.
23Alcock 1991:460.
24Whitley 1988:178, 181.
25Coulson & Wilkie 1983:333
6

- Heroskult och Gravkult under 700-talet f Kr -
uppmärksamma sina egna kulturella värden, d v s den "homeriska
storhetstiden"?
SAMMANFATTNING
Problematiken kring kulten under tidig järnålder är i grunden ett
arkeologisk problem, men 90-talets forskning har i vilket fall
teoretiskt ringat in och definierat problematiken på ett lovande
sätt. Bl a råder consensus om att 700-talets kultbruket sannolikt var
diversifierat. Många har mer eller mindre framgångsrikt kopplat
kulten under 700-talet till pólisstatens framväxt. Det är ett faktum
att gravkulten ökade kraftigt i omfattning under den tid då
pólisidén konsoliderades, men vilken roll den kan ha spelat i
förloppet är omöjligt att säga (det är dock intressant att notera att
kulten inte förekom på de platser där pólisstaten tog en annorlunda
vändning). Oavsett hur man vill tolka hela det arkeologiska
materialet verkar det troligt att de cirkulära plattformarna
generellt ingick i riten för vördandet av förfäder eller kulten av
nyligen döda. Det styrks dels av det faktum att de bara förekommer
under tidig geometrisk tid, men framförallt med tanke på hur kulten
utvecklades på Naxos. Kanske är det också på det viset att
förfaderskulten ligger till grund för kulten vid de mykenska
gravarna under 700-talet? Det verkar i vilket fall inte troligt att
offrandet vid dessa är en renodlad heroskult - åtminstone inte till
att börja med. Snarare skall votivoffrandet vid de mykenska
gravarna ses i perspektivet av 700-talets karakteristika där
framväxten av pólisstaten bara är en aspekt av flera. Sannolikt
ligger både sociala/ekonomiska och individuella/kulturella faktorer
bakom kulten.
7

LITTERATUR
- Heroskult och Gravkult under 700-talet f Kr -
Antonaccoi, Carla M. 1992; 'Terraces, Tombs, and the early Argive heraion',
Hesperia 61, (s 85-105).
Antonaccoi, Carla M. 1994; 'Contesting the past: Hero cult, tomb cult, and
epic in early Greece', AJA 98, (389-410).
Blegen, C. 1937; 'Post-Mycenaen deposits in chambertombs', Arch Eph 1937,
(s 377-90).
Burkert, Walter. 1985; Greek religion, Harward University Press, Harward.
Calligas, Peter G. 1988; 'Hero-cult in early iron age greece' Early Greek cult
practice, Proceedings of the Fifth International Symposium at the
Swedish Institute in Athens, 26-29 June 1986. Eds: R. Hägg, N.
Marinatos, G.C. Nordquist. Stockholm. (229-234).
Coldstream, J. N. 1977; Geometreic Greece, London.
Coldstream, J. N. 1976; 'Herocults in the age of Homer', JHS vol: XCVI,
(s 8-17).
Coulson, W. D. E. och Wilkie, N. K. 1983; 'The site and environs',
Excavations at Nichoria in soutwest Greece III: Dark age and
Byzantine occupation, Eds: W. A.McDonald, W. D. E. Coulson och J. J.
Rosser. University of Minessota Press.
Desborough, V. R. d'A. 1972; The Greek Dark Ages, London.
Farnell, L. 1921; Greek hero cults and ideas of immortality, Oxford.
Hägg, Robin. 1983; ' Funerary meals in the Geometric necropolis at
Asine?',The Greek renaissance of the eighth century B.C.: Tradition
and innovation. Proceedings of the Second International Symposium
at the Swedish Institute in Athens, 1-5 june, 1981, Ed: Hägg, Robin.
(ActaAth-4°, 30), Stockholm. (s 189-193).
Lambrinoudakis, V. K.1988; 'Veneration of ancestors in Geometric Naxos',
Early Greek cult practice, Proceedings of the Fifth International
Symposium at the Swedish Institute in Athens, 26-29 June 1986. Eds:
R. Hägg, N. Marinatos, G.C. Nordquist. Stockholm. (s 237-245).
Mazarakis Ainian, A. J. 1988; 'Early temples: Their origin and function',
Early Greek cult practice, Proceedings of the Fifth International
Symposium at the Swedish Institute in Athens, 26-29 June 1986. Eds:
R. Hägg, N. Marinatos, G.C. Nordquist. Stockholm. (s 105-119).
Mazarakis Ainian, Alexander 1995; Rulers' dwellings, tombs, and hero cult
in early iron age Greece. Muntligt föredrag 950425 vid institutionen
för antikens kultur och samhällsliv, Göteborgs universitet.
Morris, Ian. 1987; Burial and ancient society. The rise of the Greek city-state.
Cambridge university press, Cambridge.
Morris, Ian. 1988; 'Tomb cult and the "Greek renaissance": The past in the
present in the 8th century BC', Antiquity vol 62 nr 237, (s 750-761).
Murray, Oswald. 1980; Early Greece. Fontana paperback (1986), Brighton.
Price, T. H.1973; 'Hero-cult and Homer', Historia22, (s 129-144).
Rohde, E. 1925; Psyche: The cult of souls and belief in immortality among
the greeks, Ed: W. B. Hillis (tidigare publicerad 1898), New York.
8

- Heroskult och Gravkult under 700-talet f Kr -
Snoddgrass, A. M. 1971; The dark age of Greece. An archaeological Survey of
the eleventh to the eighth centuries BC. Edinburgh.
Snoddgrass, A. M. 1974; 'An historical Homeric society?', JHS vol: XCIV,
(s 114-125).
Snoddgrass, A. M. 1980; Archaic Geece. The age of experiment, London.
Sourvinou-Inwood, Christiane. 1993; 'Early sanctuaries, the eight century
and ritual space. Fragments of a discourse.', Greek sanctuaries. New
approaches, (Eds: Nanno Marinatos och Robin Hägg), Routledge,
London.
Touloupa, E. och Sackett, L H. 1982; 'The hero of Lefkandi' Antiquity 56
(s 169-174).
Whitley, J. 1988; 'Early states and hero cults: A re-apprasial', JHS vol: CVIII,
(s 173-182).
9