Kapitel 4: Hantering av MS-relaterade symtom - Neuroportalen

EUROPEISKA MS-SJUKSKÖTERSKEMANUALEN 

Kapitel 4: Hantering av MS-relaterade symtom 

Inledning 

De besvär och symtom som ofta förknippas med multipel skleros (MS) är följande: 

?? Fatigue 

?? Blås- och tarmdysfunktion 

?? Smärta 

?? Spasticitet 

?? Tremor och förändrad mobilitet 

?? Tal- och sväljningssvårigheter 

I detta kapitel beskrivs åtgärder för bedömning och behandling av dessa symtom. 

Dessutom diskuteras önskvärda resultat av de behandlingsåtgärder som sätts in för 

symtomen. 

Kapitelöversikt 

Detta kapitel innehåller följande åtta delar: 

Del 1: Fatigue 

Del 2: Blåsdysfunktion 

Del 3: Tarmdysfunktion 

Del 4: Smärta 

Del 5: Spasticitet 

Del 6: Tremor 

Del 7: Förändrad mobilitet 

Del 8: Tal- och sväljningssvårigheter 

I slutet av kapitlet finner du ett avsnitt som heter Instuderingsfrågor; detta avsnitt 

testar dina kunskaper om den information som presenterats i kapitlet. 

KAPITEL 4: HANTERING AV MS-RELATERADE SYMTOM 4?1

Del 1: Fatigue 

Inledning 

KAPITEL 4: HANTERING AV MS-RELATERADE SYMTOM 


Patienter med MS räknar fatigue till de MS-relaterade symtom som har störst negativ 

inverkan på deras livskvalitet. Fatigue bedöms som ett kroniskt tillstånd som kan vara 

åtföljt av neurologiska försämringar men också kan förekomma utan förändringar av de 

neurologiska symtomen. 1-6 

Fatigue vid MS karakteriseras ofta som antingen fokal muskulär uttröttbarhet eller en 

generell känsla av matthet. Etiologin hos MS -relaterad fatigue är inte helt klarlagd, men 

bristande ledning hos de demyeliniserade fibrerna och förekomst av cirkulerande 

cytokiner i serum och cerebrospinalvätska kan vara bidragande faktorer. Dessutom kan 

många av de MS-relaterade symtomen bidra till fatigue, såsom depression, smärta, 

sömnlöshet eller försämrad mobilitet. Därför är det viktigt att fastställa ursprunget till 

fatiguen innan lämplig behandling kan administreras. 1-6 

I denna del presenteras åtgärder för bedömning av fatigue. Dessutom diskuteras 

åtgärder för hantering av fatigue samt önskvärda behandlingsresultat. 

Inlärningsmål 

Efter att ha avslutat denna del skall läsaren kunna: 

Beskriva och tillämpa strategier för bedömning av fatigue 

Genomföra åtgärder för hantering av fatigue 

Beskriva de önskvärda resultaten av åtgärder mot fatigue 

4?2

Bedömning 

Fastställ trötthetens karaktär 

Fastställ om patientens fatigue är ett nytt symtom 

Fastställ om symtomen på fatigue är ihållande eller intermittenta 

Identifiera möjliga bidragande faktorer, såsom: 

?? Skov 

?? Medicinering 

?? Sömnstörningar 

?? Annan samtidig sjukdom (t.ex. infektion) 

?? Aktivitetsnivå 

?? Värme 

?? Livsstilsmönster t.ex. arbete och fritid 

?? Psykosociala aspekter t.ex. stress, 

?? Smärta 

Bedöm svårighetsgraden av fatigue : 



?? Använd eventuellt mätskalor för fatigue t.ex. Modified Fatigue Impact 

Scale [MFIS], Fatigue Severity Scale (FSS) 

?? Fastställa dess inverkan på de dagliga aktiviteterna 

Fastställ vilken inverkan fatiguen har på övriga MS-relaterade symtom 

Hur hanterar patienten sin fatigue idag? 

Icke farmakologiska åtgärder 

Främja patientens förståelse av MS-relaterad fatigue genom undervisning 

Diskutera energibesparande strategier genom anpassning av hem- och 

arbetsmiljö 

Uppmuntra lämpliga livsstilsförändringar avseende: 

?? Aktivitets- och vilomönster 

?? Sömnmönster 

?? Temperaturreglering 

? ?Avkylningstekniker 

? ?Reglering av omgivningens temperatur (t.ex. luftkonditionering) 

4?3



? ?Undvikande av extrema temperaturer, exempelvis bastubad, varm dusch eller 

bad m.m. (utveckla) 

Remittera eventuellt patienten till en arbetsterapeut för program för hantering 

av fatigue 

Farmakologiska åtgärder 

Informera patienten om följande behandlingar som kan bidra till fatigue, 

liksom om deras biverkningsprofiler: 

?? Läkemedel mot spasticitet 

?? Antikonvulsiva medel/antiepileptika 

?? Antidepressiva medel 

?? Vissa alternativa mediciner (t.ex. kamomill, ginseng och salvia) 

Informera patienten om farmakologiska behandlingsalternativ liksom 

biverkningsprofilerna för desamma 

Önskvärt resultat för patienten 

Patienten uppvisar förbättrad kapacitet i de dagliga aktiviteterna i hemmet och 

på jobbet: 

?? Bättre förmåga att hantera fatigue i det daliga livet 

?? Minskad trötthet 

4?4

Referenser 



1. van den Noort S, Holland NJ. Multiple sclerosis in clinical practice. Second edition. 

New York: Demos Medical Publishing Co. Inc.; 1999. 

2. Coulthard-Morris L, Vollmer T. Multiple sclerosis fatigue: Classification and treatment 

options. Mult Sclerosis Clin Issues 1995;2:2-6. 

3. Fisk JD, Pontefract A, Ritvo PG, Archibald CJ, Murray TJ. The impact of fatigue on 

patients with multiple sclerosis. Can J Neurol Sci 1994;21:9-14. 

4. Krupp LB, LaRocca NG, Scheinberg AD. The fatigue severity scale: Application to 

patients with multiple sclerosis and systemic lupus erythematosus. Arch Neurol 

1989;46:1121-1123. 

5. Multiple Sclerosis Council for Clinical Practice Guidelines. Fatigue and multiple 

sclerosis: Evidence-based management strategies for fatigue in multiple sclerosis. 

Paralyzed Veterans of America; 1998. 

6. Vercoulen JH, Hommes OR, Swanink CM, Jongen PJ, Fennis JF, Galama JM, et al. 

The measurement of fatigue in patients with multiple sclerosis: A multidimensional 

comparison of patients with chronic fatigue syndrome and healthy subjects. Arch 

Neurol 1996;53:642-649. 

4?5

Del 2: Blåsdysfunktion 

Inledning 



Ungefär 75–95 % av MS -patienterna upplever någon form av blåsdysfunktion under 

sjukdomsförloppet. Två nervkretsar tros reglera blåsfunktionen: sakrala delen av 

ryggmärgen när det gäller lagring och det pontina miktionscentret när det gäller 

tömning. Störningar i banorna mellan dessa kretsar kan resultera i en dysfunktion. 1 

De tre typer av blåsdysfunktion som oftast förknippas med MS är följande: 2-4 

?? Lagringssvårigheter 

?? Tömningssvårigheter 

?? Kombination av lagrings- och tömningssvårigheter 

Lagringssvårigheter (detrusorhyperreflexi) är den vanligaste typen av blåsdysfunktion 

vid MS, med en rapporterad incidens på mellan 26 % och 50 %. Lagringssvårigheter 

uppkommer när blåsan inte kan rymma ökande urinvolymer, vilket orsakar spontana 

kontraktioner i blåsan. Symtom på denna typ av dysfunktion är bland annat trängningar, 

frekventa urintömningar och trängningsinkontinens. 2,3 

Tömningssvårigheter är mindre vanligt (incidens på 19–40 %) men kan resultera i 

allvarligare komplikationer än lagringssvårigheter. Orsaken till tömningssvårigheter kan 

vara en eller flera av följande: 2-5 

?? Blåsatoni 

?? Detrusorhyperreflexi med bristfälligt bibehållna kontraktioner 

?? Detrusor-sfinkterdyssynergi 

Symtom på tömningssvårigheter är bland annat urinretention, överflödesinkontinens och 

urinvägsinfektioner. 

Kombination av lagrings- och tömningssvårigheter förekommer hos 24–46 % av 

patienterna med blåsdysfunktion och MS. Detta tillstånd är ofta förknippat med 

detrusor-sfinkterdyssynergi. Symtomen på denna typ av blåsdysfunktion är desamma 

som vid lagrings- och tömningssvårigheter. 2,3 

I denna del presenteras åtgärder för bedömning av blåsdysfunktion. Åtgärder för att 

hantera blåsproblem och önskvärda behandlingsresultat diskuteras också. 

4?6





Beskriva och tillämpa strategier för bedömning av blåsdysfunktion 

Tillämpa åtgärder för hantering av de tre huvudtyperna av blåsdysfunktion 

Beskriva de önskvärda resultaten av åtgärder för behandling av blåsdysfunktion 

4?7

Bedömning 

Fastställ blåsproblemens art, beskriv symtomen 

?? Frekventa urintömningar (incidens = 82 %) 

?? Trängningar (incidens = 85 %) 

?? Startsvårigheter 

?? Sveda och obehag 

?? Inkontinens 

?? Urinretention 

Fastställ när symtomen började och hur länge de pågått 



Placera blåsdysfunktionen i en av följande kategorier utifrån de symtom som 

förekommer: 

?? Lagringssvårigheter (dvs. symtomen är bland annat frekventa 

urintömningar, trängningar och inkontinens) 

?? Tömningssvårigheter (dvs. symtomen är bland annat startsvårigheter, 

efterdropp och läckage, urinretention och en känsla av ofullständig 

tömning) 

?? Kombination av lagrings- och tömningssvårigheter (dvs. symtomen är 

bland annat en kombination av ovannämnda symtom) 


?? Andra samtidiga medicinska tillstånd (t.ex. urinvägsinfektion, andra 

infektioner) 


?? Försämrad mobilitet 

?? Närings- och vätskeintag 

?? Livsstilsaspekter 

Bedöm vilken påverkan blåsdysfunktionen har på följande delar av vardagslivet: 

?? Sexualliv 

?? Fritidssysselsättningar/sociala aktiviteter 

?? Arbete 

Bedöm om följande sekundära komplikationer förekommer: 

?? Infektion 

?? Hudskador 

?? Njursten 

Fastställ vilken påverkan dysfunktionen har på andra MS-relaterade symtom 

4?8

Bedöm dysfunktionens svårighetsgrad 



Följ upp med urodynamik (vanligtvis skickar neurologen patienten på 

urodynamisk testning för att bedöma urinflödet och blås- och miktionskapaciteten) 

Identifiera tillgängliga behandlingsstrategier och copingbeteenden 

Utredning 

Uteslut urinvägsinfektion (UVI) (i samråd med behandlande läkare) genom: 

?? Urinanalys 

?? Urinodling 

Uppmana patienten att föra miktionslista under t.ex. ett par dygn för överblick 

av frekvens och volymer 

Gör en residualurinmätning 

?? Se till att patienten undviker att kissa innan besöket på mottagningen. 

?? Mät urinvolymen på mottagningen innan miktion. 

?? Mät residualurinvolymen genom kateterisering eller ultraljud av blåsan 

efter miktion 

Upplys patienten om vilken roll medicinering och intermittent kateterisering 

kan ha för att kontrollera symtomen 

Vid residualurin som ger besvärande symtom och/eller frekventa UVI, 

Instruera patienten att utföra ren intermittent kateterisering. Kontakta 

uroterapeut vid behov. 

4?9



Upplys patienten om faktorer som kan påverka symtom från urinblåsan, 

såsom: 

?? Koffein 

?? Alkohol 

?? Infektion 

?? förstoppning 

?? Vissa mediciner t.ex. urindrivande läkemedel 

Diskutera andra icke-neurogena orsaker till inkontinens t.ex. 

ansträngningsinkontinens 

Diskutera med behandlande neurolog om eventuell remittering till en urolog 

om symtomen förblir ohanterliga eller om komplikationer utvecklas eller 

misstänks; eventuell behandling för svåra fall kan vara: 

?? Suprapubisk kateterisering 

?? Injektioner av botulinumtoxin (Botox ® ) 

Informera patienten om farmakologiska behandlingsalternativ liksom 

biverkningsprofilerna för desamma, se Metodboken avsnitt blåsrubbningar 

Tillhandahåll fortlöpande utvärdering av behandlingsstrategier för 

blåsdysfunktion. 

Tillhandahåll inkontinenshjälpmedel. 

Önskvärda resultat för patienten 

Reducering eller eliminering av blåssymtomen genom adaptiva strategier 

Kontinens 

Förebyggande av komplikationer 

4?10

Referenser 



1. Blaivas JG. Management of bladder dysfunction in multiple sclerosis. Neurology 

1980;30:12-18. 


New York: Demos Medical Publishing Co. Inc.;1999. 

3. Andrews KL, Husmann DA. Bladder dysfunction and management in multiple 

sclerosis. Mayo Clin Proc 1997;72:1176-1183. 

4. Holland N. Bladder management in multiple sclerosis. MS Management 

1994;1:7-11. 

5. Giannantoni A, Scivoletto G, Di Stasi SM, Grasso MG, Vespasiani G, Castellano V. 

Urological dysfunction and upper urinary tract involvement in multiple sclerosis 

patients. Neurourol Urodyn 1998;17:89-98. 

6. Avorn J, Monane M, Gurwitz JH, Glynn RJ, Choodnovskiy I, Lipsitz LA. Reduction of 

bacteriuria and pyuria after ingestion of cranberry juice. JAMA 1994;271:751-754. 

7. Walker EB, Barney DP, Mickelsen JN, Walton RJ, Mickelsen RA Jr. Cranberry 

concentrate: UTI prophylaxis. J Fam Pract 1997;45:167-168. 

8. Lee YL, Owens J, Thrupp L, Cesario TC. Does cranberry juice have antibacterial 

activity? JAMA 2000;283:1691. 

9. Zafriri D, Ofek I, Adar R, Pocino M, Sharon N. Inhibitory activity of cranberry juice on 

adherence of type 1 and type P fimbriated Escherichia coli to eucaryotic cells. 

Antimicrob Agents Chemother 1989;33:92-98. 

4?11

Lästips 



Jensen D, Levi R med flera. Fokus på urinvägarna vid multiple skleros. Om nedre 

urinvvägarnas funktionsstörningar, utredning och behandling. Astra Tech, Mölndal 

2006. 

Banovac K, Wade N, Gonzalez F, Walsh B, Rhamy RK. Decreased incidence of urinary 

tract infections in patients with spinal cord injury: Effect of methenamine. J Am 

Paraplegia Soc 1991;14:52-54. 

Barbalias GA, Nikiforidis G, Listsikos EN. Vesicourethral dysfunction associated with 

multiple sclerosis: Clinical and urodynamic perspectives. J Urol 1998;160:106-111. 

Betts CD, D’Mellow MT, Fowler CJ. Urinary symptoms and the neurological features of 

bladder dysfunction in multiple sclerosis. J Neurol Neurosurg Psych 1993;56:245-250. 

Catanzaro M, O’Shaughnessy EJ, Clowers DC, Brooks G. Urinary bladder dysfunction 

as a remedial disability in multiple sclerosis: A sociologic perspective. Arch Phys Med 

Rehab 1982;63:472-474. 

Chancellor MB, Rivas DA, Staas WE Jr. DDAVP in urological management of the 

difficult neurogenic bladder in spinal cord injury: Preliminary report. J Am Paraplegia 

Soc 1994;17:165-167. 

De Ridder D, Van Poppel H, Baert L, Binard J. From time-dependent, intermittent, selfcatheterisation 

to volume dependent self-catherisation in multiple sclerosis using the 

PCI 5000 Bladdermanager. Spinal Cord 1997;35:613-616. 

Fowler CJ. Bladder dysfunction in multiple sclerosis: Causes and treatments. Int Mult 

Sclerosis J 1994;1:99-107. 

Fowler CJ, van Korrebroeck PE, Nordenbo A, Van Poppel H. Treatment of lower urinary 

tract dysfunction in patients with multiple sclerosis: Committee of the European Study 

Group of SUDIMS. J Neurol Neurosurg Psych 1992;55:986-989. 

Halper J, Holland N. Comprehensive nursing care in multiple sclerosis. New 

York: Demos Vermande; 1997. 

4?12



Holland NJ. Clinical bulletin: Bladder dysfunction in multiple sclerosis. 

National Multiple Sclerosis Society; 1998. 

Kotkin L, Milam DF. Evaluation and management of the urologic 

consequences of neurologic disease. Tech Urol 1996;2:210-219. 

Multiple Sclerosis Council for Clinical Practice Guidelines. Urinary dysfunction 

and multiple sclerosis: Evidence-based management strategies for fatigue in 

multiple sclerosis. Paralyzed Veterans of America; 1998. 

Perkash I. Long-term urologic management of the patient with spinal cord 

injury. Urol Clin North Am 1993;20:423-434. 

Thompson IM, Lauvetz R. Oxybutynin in bladder spasm, neurogenic bladder 

and enuresis. Urology 1976;8:452-454. 

Valiquette G, Herbert J, Meade-D’Alisara P. Desmopressin in the management 

of nocturia in patients with multiple sclerosis: A double-blind, crossover trial. 

Arch Neurol 1996;53:1270-1275. 

Warren JW. Catheter-associated urinary tract infections. Infect Dis Clin North 

Am 1997;11:609-622. 

4?13

Del 3: Tarmdysfunktion 

Inledning 



Tarmdysfunktion är liksom blåsdysfunktion vanligt bland MS-patienter (dvs. prevalensen 

är cirka 68 %). Det bör dock påpekas att många patienter med blåssymtom inte har 

några tarmproblem. Dessutom förefaller inte tarmdysfunktion vara förknippat med grad 

av funktionsnedsättning. Det har dock ett samband med sjukdomsdurationen. 1-4 

De två huvudtyperna av tarmdysfunktion vid MS är konstipation och avföringsinkontinens. 

Förstoppning definieras som två eller färre tarmtömningar per vecka och/eller 

användning av suppositorier, laxermedel eller lavemang oftare än en gång i veckan för 

att stimulera tarmtömningen. Konstipation förekommer hos ungefär 36–53 % av MS - 

patienterna. Faktorer som bidrar till konstipation är vissa läkemedel, försvagade 

bukmuskler, kost och immobilitet. 1,2,5-7 

Avföringsinkontinens definieras som ofrivillig tarmtömning. Det förekommer en gång i 

veckan hos ungefär 25 % av MS-patienterna och mindre än en gång i månaden hos 

51 % av patienterna. Faktorer som bidrar till avföringsinkontinens är bland annat 

konstipation som orsakar uttänjning och överflöde av rektum; försämrad känsel i 

rektum, sfinkterdysfunktion, vissa läkemedel samt kosten. 1,5 

I denna del presenteras metoder för bedömning av tarmdysfunktion. Åtgärder för att 

hantera tarmdysfunktion och önskvärda behandlingsresultat diskuteras också. 



Beskriva och tillämpa strategier för bedömning av tarmdysfunktion 

Tillämpa åtgärder för hantering av konstipation och avföringsinkontinens 

Beskriva de önskvärda resultaten av åtgärder för behandling av tarmdysfunktion 

Bedömning 

Fastställ typ av tarmproblem 

? ? 


Beskriv symtomen: 

? ?Förstoppning 

? ?Diarré 

? ?Inkontinens 

4?14

? ?Gasbildning 

? ?Uppkördhet 

? ?Kramper 

? ?Rektala trängningar 


?? Andra samtidiga medicinska tillstånd 


?? Försämrad mobilitet 

?? Förändrat närings- och/eller vätskeintag 

Bedöm vilken påverkan tarmdysfunktionen har på följande delar av 

vardagslivet: 

?? Sexualliv 

?? Fritidssysselsättningar/sociala aktiviteter 

?? Arbete 



Bedöm dysfunktionens svårighetsgrad med hjälp av livskvalitetsskalor 

4?15

Bedöm om följande sekundära komplikationer förekommer: 

Hemorrojder 

Fekalom 

Infektion 

Fastställ hur tarmproblemen påverkar patientens dagliga liv 

Hur hanterar patienten tarmproblematiken? 



Identifiera beteenden som kan bidra till dysfunktionen, t.ex. imobilitet 

Allmänna åtgärder 

Upplys patienten om tänkbara orsaker till tarmdysfunktion 

Diskutera eventuella läkemedel som kan bidra till tarmdysfunktionen 

Uppmana patienten att utnyttja trängningar att tömma tarmen (detta 

säkerställer att tarmarna töms regelbundet) 

Informera patienten om den gastrokoliska reflexen som inträffar 20–30 minuter 

efter en måltid 

Upprätta regelbundna rutiner för tarmtömning som är individuella för 

patienten 

Föreslå en fast tid för tarmtömning 

Uppmuntra kostförändringar såsom: 

Högt fiberintag 

Lämpligt vätskeintag 

Regelbundna mattider 

Uppmuntra regelbunden fysisk aktivitet 

Åtgärder specifika för konstipation 

Uppmuntra regelbundna, fasta mattider 

Diskutera ställning för effektivast tarmtömning i relation till handikapp, behov 

av tekniska hjälpmedel etc. 

Rådgör med patienten om följande behandlingar 

?? Bulkmedel 

?? Uppmjukande medel 

?? Behandlingar som kan användas ensamma eller i kombination med bulkmedel eller uppmjukande 

medel 

?? Tarmmassage, runda cirkulerande rörelser runt magen ”solen”. 

?? Digital stimulering, d.v.s. öppna slutmuskeln med hjälp av handsbeklätt finger alt. Pip. 

4?16

?? Peristin, ”hem” lavemang som inkontinenshjälpmedel med speciellt tillstånd 

?? Avföringsinkontinenshjälpmedel som t.ex. analpropp, blöjor med kol-filter 

Åtgärder specifika för avföringsinkontinens/ofrivillig tarmtömning 

Se till att tarmarna töms regelbundet på lämpligt sätt 

Uteslut infektion 

Upplys patienten om att: 

Undvika sådant som irriterar tarmen, t.ex.: 



? ?Alkohol 

? ?Koffein 

? ?Kryddstark mat 

? ?Andra konstaterat utlösande faktorer i kosten 

Använda medicin(er) för kontroll av detta symtom, se metodboken MS avsnitt 

gastrointestinala symtom 

Diskutera patientens eventuella oro och stress kring denna problematik 

Tillhandahåll fortlöpande utvärdering av tarmdysfunktionen 


Tarmkontrollen bibehålls, vilket yttrar sig i: 

?? Regelbunden tarmtömning 

?? Kontinens 

?? Förebyggande av komplikationer 

Orsakerna till tarmdysfunktionen identifieras och hanteras 

4?17

Referenser 

 



1. Hinds JP, Eidelman BH, Wald A. Prevalence of bowel dysfunction in multiple 

sclerosis: A population survey. Gastroenterol 1990;98:1538-1542. 

2. Chia YW, Fowler CJ, Kamm MA, Henry MM, Lemieux MC, Swash M. Prevalence of 

bowel dysfunction in patients with multiple sclerosis and bladder dysfunction. J 

Neurol 1995;242:105-108. 

3. Fowler CJ, Henry MM. Gastrointestinal dysfunction in patients with multiple 

sclerosis. Semin Neurol 1996;16:277-279. 

4. Clanet M (chair). The symptoms of multiple sclerosis and their management. In: 

Proceedings of the MS Forum Modern Management Workshop; April 1992; Paris, 

France. Worthing UK: Professional Postgraduate Services Europe Ltd.; 1994. 



6. Hinds JP, Eidelman BH, Wald A. Prevalence of bowel dysfunction in multiple 

sclerosis: A population survey. Gastroenterol 1990;98:1538-1542. 

7. Chia YW, Fowler CJ, Kamm MA, Henry MM, Lemieux MC, Swash M. Prevalence of 

bowel dysfunction in patients with multiple sclerosis and bladder dysfunction. J 

Neurol 1995;242:105-108. 

Lästips 

Britell CW. Preventing and managing bowel problems. MS Quarterly Report 1996;15:1- 

4. 

Caruana BJ, Wald A, Hinds JP, Eidelman BH. Anorectal sensory and motor 

function in neurogenic fecal incontinence: Comparison between multiple 

sclerosis and diabetes mellitus. Gastroenterol 1991;100:465-470. 

4?18



Chia YW, Gill KP, Jameson JS, Forti AD, Henry MM, Swash M, et al. 

Paradoxical puborectalis contraction is a feature of constipation in patients 

with multiple sclerosis. J Neurol Neurosurg Psych 1996;60:31-35. 

Hinds JP, Wald A. Colonic and anorectal dysfunction associated with multiple 

sclerosis. Am J Gastroenterol 1989;84:587-95. 

Nordenbo AM, Andersen JR, Andersen JT. Disturbances of anorectal function 

in multiple sclerosis. J Neurol 1996;243:445-451. 

4?19

Del 4: Smärta 

Inledning 



Smärta definieras som en obehaglig sensorisk och känslomässig respons på ett 

tillstånd som orsakas av faktisk eller potentiell vävnadsskada. Uppskattningar om 

prevalensen av smärta vid MS varierar från 10 % till 80 %, beroende på vilken smärta 

det är man upplever. De flesta patienter med MS upplever kronisk smärta; akuta 

smärtsyndrom förekommer hos ungefär 10 % av patienterna. 1-6 

Objektiv bedömning av smärta är svårt att åstadkomma eftersom smärta är en subjektiv 

upplevelse som inte alltid står i direkt relation till graden av skada hos patienten. 

Dessutom påverkas smärtupplevelsen av känslomässig, kognitiv och beteendemässig 

respons, liksom av psykosociala faktorer som förväntningar, tidigare smärtupplevelser 

samt sekundär smärta. 7,8 

Orsaken till smärtan vid MS beror på om smärtsyndromet är akut, subakut eller kroniskt. 

Akut smärta kännetecknas ofta av paroxysmala attacker som är kortvariga (dvs. varar 

några sekunder) och återkommer upprepade gånger. Akut smärta beror på onormal 

impulsledning i axonen eller en ”kortslutning” i axonens impulsöverföring. Det vill säga 

axonförändringarna som uppstår på grund av demyeliniseringen orsakar spontana 

elektriska laddningar som sprids eller hoppar till angränsande fibrer (efaptisk 

transmission). Om denna impuls sprids till en sensorisk bana kan detta resultera i en 

smärtkänsla som trigeminusneuralgi. Paroxysmala förnimmelser kan framkallas av 

beröring, rörelse eller hyperventilering. 

Subakut smärta kan vara i dagar eller till och med veckor. Den orsakas av 

demyelinisering (optikusneurit är vanligast) eller en sekundär källa, såsom smärtsamma 

blåsspasmer vid neurogen blåsa och infektion eller vertebrala kompressionsfrakturer på 

grund av frekvent behandling med kortikosteroider eller långvarig immobilitet. 

Kronisk neuropatisk eller dysestetisk smärta förekommer hos ungefär en tredjedel av 

MS-patienterna och tros ha ett direkt samband med demyelinisering av sensoriska 

banor, särskilt de banor som inkluderar de spinothalamiska banorna och baksträngarna. 

Kronisk muskuloskeletal smärta, såsom ryggvärk och smärtsamma benspasmer, härrör 

oftast från MS -relaterade symtom snarare än själva sjukdomen. 

I denna del presenteras metoder för bedömning av smärta. Åtgärder för hantering av 

smärta och önskvärda behandlingsresultat diskuteras också. 

4?20



Beskriva och tillämpa strategier för bedömning av smärta 

Tillämpa åtgärder för hantering av: 

?? Akut smärta 

?? Subakut smärta 

?? Kronisk neuropatisk smärta 

?? Kronisk muskuloskeletal smärta 



Beskriva de önskvärda resultaten av åtgärder för behandling av akut och kronisk 

smärta 

4?21

Bedömning 

Fastställ smärtans art 

?? Fastställ när smärtan började och hur länge den pågått 

?? Fastställ smärtans placering och svårighetsgrad 



?? Fastställ hur symtomen yttrar sig, dvs. om smärtan är svidande, 

huggande, tryckande eller bultande 

?? Bedöm smärtans svårighetsgrad med hjälp av t.ex en VAS-skala 


?? Skov 

?? Immobilitet 

?? Annan samtidig sjukdom (t.ex. osteoporos, diskbråck, migrän) 

?? Psykosociala faktorer 

?? Andra MS-relaterade symtom som t.ex. spasticitet 

Placera smärtan i en av följande kategorier: 

Akut 

? ?Trigeminusneuralgi 

Kronisk 

? ?Central neuropatisk 

? ?Muskuloskeletal (dvs. rygg- och ledvärk, smärtsamma spasmer) 

Bedöm vilken påverkan smärtan har på följande: 

?? Dagliga aktiviteter 

?? Andra MS-relaterade symtom 

?? Psykosocialt välbefinnande 

Identifiera tillgängliga copingbeteenden och -strategier 

4?22

Allmänna åtgärder vid smärta 



Främja patientens förståelse av MS-relaterad smärta genom undervisning 

Diskutera patientens smärtupplevelse 

Tillhandahåll fortlöpande utvärdering av strategier för smärthantering för 

respektive smärtkategori 

Specifika åtgärder mot akut smärta 

Informera patienten om följande möjliga behandlingsalternativ liksom 

biverkningsprofilerna för desamma: 

Antikonvulsiva medel/antiepileptika 

Kirurgiska ingrepp som perkutan glycerol rizotomi ( dvs glycerolblockad) 

4?23

Specifika åtgärder mot kronisk neuropatisk smärta 



Instruera patienten i följande copingstrategier för att minimera smärtan: 

?? Beteendemodifierande tekniker 

?? Avslappningstekniker 

?? Stresshanteringstekniker 

?? Kognitiv beteendeterapi 

Involvera behandlande neurolog för diskussionom möjliga farmakologiska 

behandlingsalternativ liksom biverkningsprofilerna för desamma, se 

Metodboken MS avsnitt ”Smärta” 

Vid behandlingsresistenta smärtproblem, utred möjlighet till kontakt med 

smärtspecialist 

Specifika åtgärder mot kronisk muskuloskeletal smärta 

Remittera patienten till en sjukgymnast och en arbetsterapeut för bedömning 

och rehabiliteringsåtgärder, såsom: 

?? Utprovning av hjälpmedel 

?? Sitt-, hållnings- och gångträning 

?? Träningsprogram 

Se till att patienten förstår att följande samtidiga tillstånd kan bidra till kronisk 

muskuloskeletal smärta: 

?? Osteoporos 

?? Degenerativ disksjukdom 

Diskutera komplementära behandlingar som t.ex. akupunktur, yoga, massage 

vilka kan vara effektiva metoder för att hantera smärta eller öka välbefinnandet 

hos vissa patienter: 

Informera patienten om möjliga behandlingsalternativ, i dialog med 

behandlande neurolog 


Den upplevda smärttypen identifieras 

Patienten upplever att vårdgivaren tar smärtupplevelsen på allvar 

Smärtsymtomen reduceras med hjälp av beteendestrategier, rehabilitering, 

läkemedel och andra åtgärder 

Patienten upplever att smärtan går att hantera i det dagliga livet 

4?24

Referenser 





2. Clanet M (chair). The symptoms of multiple sclerosis and their management. In: 

Proceedings of the MS Forum Modern Management Workshop; April 1992; Paris, 

France. Worthing UK: Professional Postgraduate Services Europe Ltd.; 1994. 

3. Archibald CJ, McGrath PJ, Ritvo PG, Fisk JD, Bhan V, Maxner CE, et al. Pain 

prevalence, severity, and impact in a clinic sample of multiple sclerosis patients. 

Pain 1994;58:89-93. 

4. Moulin DE. Pain assessment and management in multiple sclerosis. Int Mult 

Sclerosis J 1996;3:59-63. 

5. Moulin DE, Foley KM, Ebers GC. Pain syndromes in multiple sclerosis. Neurology 

1988;38:1830-1834. 

6. Moulin DE, Iezzi A, Amireh R, Sharpe WK, Boyd D, Merskey H. Randomised trial of 

oral morphine for chronic non-cancer pain. Lancet 1996;347:143-147. 

7. Vaney C. Understanding pain mechanisms in multiple sclerosis. MS Management 

1996;3:11-18. 

8. Harden RN, Cole PA. New developments in rehabilitation of neuropathic pain 

syndromes: Interdisciplinary team approach. Neurol Clin 1998;16:937-950. 

Lästips 

Beckonja MM, Galer BS. Pain assessment and evaluation of patients who have 

neuropathic pain. Neurol Clin 1998;16:775-790. 

Beric A. Central pain and dysesthesia syndrome. Neurol Clin 1998;16:899-918. 

Dellemijn P. Are opioids effective in relieving neuropathic pain? Pain 1999;80:453-462. 

4?25



Halper J, Holland N. Comprehensive nursing care in multiple sclerosis. New York: 

Demos Vermande; 1997. 

Khan OA. Gabapentin relieves trigeminal neuralgia in multiple sclerosis patients. 

Neurology 1998;51:611-614. 

Krames ES. Interventional pain management: Appropriate when less invasive therapies 

fail to provide adequate analgesia. Med Clin North Am 1999;83:787-808. 

MacFarlane BV, Wright A, O’Callaghan J, Benson HA. Chronic neuropathic pain and its 

control by drugs. Pharmacol Ther 1997;75:1-19. 

MacQuay HJ, Tramer M, Nye BA, Carroll D, Wiffen PJ, Moore RA. A systematic review 

of antidepressants in neuropathic pain. Pain 1996;68:217-227. 

Melzack R. The short-form McGill Pain Questionnaire. Pain 1987;30:191-197. 

Morrison G, Yashon D, White RJ. Relief of pain and spasticity by anterior dorsolumbar 

rhizotomy in multiple sclerosis. Ohio State Med J 1969;65:588-591. 

Moulin DE. Pain in central and peripheral demyelinating disorders. Neurol Clin 

1998;16:889-898. 

Samkoff LM, Daras M, Tuchman AJ, Koppel BS. Amelioration of refractory dysesthetic 

limb pain in multiple sclerosis by gabapentin. Neurology 1997;49:304-305. 

Savage SR. Opioid use in the management of chronic pain. Med Clin North Am 

1999;83:761-786. 

Warnell P. The pain experience of a multiple sclerosis population: A descriptive study. 

Axon 1991;13:26-28. 

4?26

Del 5: Spasticitet 

Inledning 



Spasticitet är ett vanligt MS-relaterat symtom, särskilt hos patienter som upplever 

svaghet i de nedre extremiteterna. Spasticitet kan både vara fasisk (spasmer) och 

tonisk (konstant stelhet). De muskelgrupper som är mest i riskzonen för att utveckla 

spasticitet är quadriceps, hamstringsmusklerna och gastrocnemius. 1 

Lindrig spasticitet behandlas i regel med passiv stretching av den drabbade leden. Svår 

spasticitet kan kräva medicinering och kirurgiska ingrepp samt insättning av en 

intratekal baklofenpump, förutom stretchövningarna. Svår spasticitet, vilket oftast kan 

ses hos patienter med begränsad mobilitet, kan leda till hudskador, svårigheter att sitta, 

kontrakturer och smärta. 2 

I denna del presenteras åtgärder för bedömning av spasticitet. Dessutom diskuteras 

åtgärder för hantering av spasticitet och önskvärda behandlingsresultat. 



Beskriva och tillämpa strategier för bedömning av spasticitet 

Tillämpa åtgärder för hantering av spasticitet 

Beskriva de önskvärda resultaten av åtgärder för behandling av spasticitet 

4?27

Bedömning 

Fastställ spasticitetens art 

Fastställ var spasticiteten är lokaliserad 

Beskriv symtomen 

? ?Stelhet 

? ?Svaghet 

? ?Böj- eller sträckspasmer 

? ?Klonus 

? ?Smärta 



Skov 

Infektion, t.ex. UVI 

Förstoppning 

Blåsdysfunktion 

Hudskador 

? ?Trycksår 

? ?Nageltrång 

? ?Medicinering t.ex Beta-interferon (IFNß), SSRI preparat 



Bedöm vilken påverkan spasticiteten har på följande aspekter av vardagslivet: 

?? Gång 

?? Sittförmåga 

?? Bekvämlighet 

?? Energinivå 

?? Sexualliv 

?? Hygien 

?? Sömn 

Bedöm spasticitetens svårighetsgrad utifrån patientens perspektiv 

Bedöm vilken påverkan spasticiteten har på det dagliga livet 

Hur hanterar pateinten spaciticiteten idag? 

4?28

Åtgärder 



Främja patientens förståelse av MS-relaterad spaciticitet och bidragande 

faktorer (t.ex. temperaturväxling, infektion, medicinering, se riskfaktorer ovan) 

genom undervisning 

Upplys patienten om tänkbara orsaker till spasticitet 

Informera patienten om rehabiliteringsbehandlingar och livsstilsförändringar 

för hantering av spasticitet 

Remittera patienten till paramedicinare, sjukgymnast och/eller arbetsterapeut 

för: 

?? Stretch- och träningsprogram (sjukgymnast) 

?? Utprovning av hjälpmedel (arbetsterapeut) 

?? Förändring av sitteknik, sittställning (arbetsterapeut) 

Informera patienten om möjliga farmakologiska behandlingsalternativ liksom 

biverkningsprofilerna för desamma i dialog med behandlande neurolog 

Informera patienten om följande kirurgiska behandlingsalternativ 

?? Injektion av botulinumtoxin (Botox ® ) 

?? Intratekal baklofenpump 

?? Tillhandahåll fortlöpande utvärdering av behandlingsstrategier för 

spasticitet 

4?29


Patienten upplever att spasticiteten minskar 

Rehabiliteringsstrategier tillämpas 

Typ av spasticitet och orsak till densamma kan identifieras 



Den bakomliggande orsaken till farmakologiska och icke farmakologiska 

åtgärder för hantering av spasticitet kan beskrivas 

4?30

Referenser 





2. Shapiro RT. Symptom management in multiple sclerosis. Third edition. New York: 

Demos Medical Publishing Co. Inc.; 1998. 

Lästips 

Borg-Stein J, Pine ZM, Miller JR, Brin MF. Botulinum toxin for the treatment of spasticity 

in multiple sclerosis: New observations. Am J Phys Med Rehab 1993;72:364-368. 

Brar SP, Smith MB, Nelson LM, Franklin GM, Cobble ND. Evaluation of treatment 

protocols on minimal to moderate spasticity in multiple sclerosis. Arch Phys Med Rehab 

1991;72:186-189. 

Dunevsky A, Perel AB. Gabapentin for relief of spasticity associated with multiple 

sclerosis. Am J Phys Med Rehab 1998;77:451-454. 

Eyssette M, Rohmer F, Serratrice G, Warter JM, Boisson D. Multi-centre, double-blind 

trial of a novel antispastic agent, tizanidine, in spasticity associated with multiple 

sclerosis. Curr Med Res Opin 1988;10:699-708. 

Khan OA, Olek MJ. Clonidine in the treatment of spasticity in patients with multiple 

sclerosis [letter]. J Neurol 1995;242:712-713. 

Metz L. Managing multiple sclerosis. Can J CME 1997;October:91-100. 

Metz LM, Patten SB, McGowan D. Symptomatic therapies of multiple sclerosis. Biomed 

Pharmacother 1999;53:371-379. 

Morgante L, Copperman L, Hugos L, for the National Multiple Sclerosis Society, the 

Consortium of Multiple Sclerosis Centers, and Serono Symposia USA. Multiple sclerosis 

in 1999: Focus on rehabilitation. An interactive teleconference broadcast to 268 

locations in the USA and Canada. December 8–9, 1999. 

4?31



Schmidt RT, Lee RH, Spehlmann R. Treatment of spasticity in multiple sclerosis: 

Comparison of dantrolene sodium and diazepam. Trans Am Neurol Assoc 

1975;100:235-237. 

Smith C, Birnbaum G, Carter JL, Greenstein J, Lublin FD. Tizanidine treatment of 

spasticity caused by multiple sclerosis: Results of a double-blind, placebo-controlled 

trial. US Tizanidine Study Group. Neurology 1994;44(suppl 9):S34-S43. 

Smith PF, Darlington CL. Recent developments in drug therapy for multiple sclerosis. 

Mult Scler 1999;5:110-120. 

Ungerleider JT, Andyrsiak T, Fairbanks L, Ellison GW, Myers LW. Delta-9-THC in the 

treatment of spasticity associated with multiple sclerosis. Adv Alcohol Subst Abuse 

1987;7:39-50. 

United Kingdom Tizanidine Trial Group. A double-blind, placebo-controlled trial of 

tizanidine in the treatment of spasticity caused by multiple sclerosis. Neurology 

1994;44(suppl 9):S70-S78. 

4?32

Del 6: Tremor 

Inledning 



Tremor vid MS kan drabba extremiteterna, bålen eller talet. Det är ofta det mest 

handikappande symtomet eftersom det är så frustrerande för patienterna och svårt att 

behandla. 1-3 

Tremor klassificeras i regel som postural tremor, aktionstremor eller vilotremor. 1-3 

Intentions tremor är förknippad med viljemässig rörelse (t.ex. att sträcka sig efter en 

kopp) och kan vara lindrig till svår till sin natur. Det är den vanligaste typen av tremor vid 

MS. 

Postural tremor uppkommer när man bibehåller en position, exempelvis när armarna 

är utsträckta eller benen korsade. Denna typ av tremor är vanlig hos MS-patienter och 

kan innefatta försämrad förmåga att hålla huvudet och nacken upprätt, vilket gör att stöd 

kan behövas 

Vilotremor uppkommer när patienten är avslappnad eller i vila. Vilotremor ses oftast vid 

Parkinsons sjukdom, men kan emellanåt ses hos personer med MS som har en 

demyeliniserande lesion i eller nära substantia nigra eller nigrostriatala banan. Generellt 

sett är vilotremor emellertid sällsynt vid MS. 

I denna del presenteras åtgärder för bedömning av tremor. Dessutom diskuteras 

åtgärder för hantering av tremor och önskvärda behandlingsresultat. 



Beskriva och tillämpa strategier för bedömning av tremor 

Tillämpa åtgärder för hantering av tremor 

Beskriva de önskvärda resultaten av åtgärder för behandling av tremor 

4?33

Bedömning 

Fastställ tremorns art 

Fastställ när tremorn började och hur länge den pågått 



Fastställ dess lokalisering, rörelsegrad (grov- eller finvågig) och -hastighet 

(hög eller låg) 

Beskriv symtomens karaktär (dvs. tremor vid vila, i samband med en viss 

ställning eller i samband med en viljemässig rörelse) 

Uppskatta problemets svårighetsgrad eventuellt med hjälp av : Nine-Hole Peg 

Test 


Livsstilsproblem (dvs. alkoholism) 

Placera tremorn i en av följande kategorier: 

?? Aktionstremor (tremor i samband med viljemässig rörelse eller aktivitet) 

?? Postural tremor (tremor i samband med vissa ställningar; 

?? Vilotremor (tremor som uppkommer utan någon annan viljemässig 

rörelse) 

?? Bedöm vilken påverkan tremorn har på det dagliga livet 

Hur hanterar patienten sin tremor idag? 

Åtgärder 

Upplys patienten om de olika typerna av tremor och orsakerna till dessa 

Planera åtgärderna utifrån typ av tremor 

Informera patienten om följande möjliga behandlingsalternativ i dialog med 

behandlande neurolog: 

Medicinering, se metodbok MS avsnitt ataxi och tremor 

? ?Kirurgiska ingrepp (vid svåra fall) 

Remittera patienten till en arbetsterapeut/sjukgymnast för instruktioner om 

åtgärder som kan hjälpa till att hantera tremorn 

?? Träna rörelsemönster (dvs. kartläggning och upprepning av 

grundläggande rörelsemönster tills de sker automatiskt) 

?? Immobilisering 

?? Nedtyngning 

4?34

Informera patienten om följande faktorer som kan påverka tremor: 

?? Oro 

?? Koffein 



?? Alkohol (kan i vissa fall förvärra tremorn och i vissa fall förbättra den) 

Tillhandahåll fortlöpande utvärdering av hantering av tremor 


Patienten upplever att tremorn minskar 

Orsaken till tremorn kan fastställas 

Patienten följer rehabiliteringsbehandlingen och den farmakologiska 

behandlingen för att minska och kompensera för tremorn 

Patienten uppvisar förbättrad kapacitet i de dagliga aktiviteterna 

 

 

 

 

 

 

 

 

4?35

Referenser 

 



van den Noort S, Holland NJ. Multiple sclerosis in clinical practice. Second 

edition. New York: Demos Medical Publishing Co. Inc.;1999. 

 

Clanet M (chair). The symptoms of multiple sclerosis and their management. 

In: Proceedings of the MS Forum Modern Management Workshop; April 1992; 

Paris, France. Worthing UK: Professional Postgraduate Services Europe Ltd.; 

1994. 

 

Shapiro RT. Symptom management in multiple sclerosis. Third ed. New York: 

Demos Medical Publishing Co. Inc.; 1998. 

 

Lästips 

 

Cooper IS. Relief of intention tremor of multiple sclerosis by thalamic surgery. JAMA 

1967;199:689-694. 

DeLisa JA, Miller RM, Mikulic MA, Hammond MC. Multiple sclerosis: Part II. Common 

functional problems and rehabilitation. Am Fam Physician 1985;32:127-132. 

Duquette P, Pleines J, du Souich P. Isoniazid for tremor in multiple sclerosis [letter]. J 

Neurol Neurosurg Psych 1985;48:957. 

Duquette P, Pleines J, du Souich P. Isoniazid for tremor in multiple sclerosis: A 

controlled trial. Neurology 1985;35:1772-1775. 

Freeman R, Miyawaki E. The treatment of autonomic dysfunction. J Clin Neurophysiol 

1993;10:61-82. 

Hallett M. Isoniazid and action tremor in multiple sclerosis [letter]. J Neurol Neurosurg 

Psych 1985;48:957. 

4?36



Hallett M, Lindsey JW, Adelstein BD, Riley PO. Controlled trial of isoniazid therapy for 

severe postural cerebellar tremor in multiple sclerosis. Neurology 1985;35:1374-1377. 

Paty DW, Ebers GC. Multiple sclerosis. Philadelphia: F.A. Davis Company; 1998. 

Riechert T, Richter D. Operative Behandlung des Tremors der Multiplen Sklerose und 

des essentiellen Tremors [Surgical treatment of multiple sclerosis tremor and essential 

tremor]. Munch Med Wochenschr 1972;114:2025-2028. 

Riechert T, Richter D. Stereotaktische Operationen zur Behandlung des Tremors der 

Multiplen Sklerose [Stereotaxic operations in the treatment of the tremors in multiple 

sclerosis]. Schweiz Arch Neurol Neurochir Psychiatr 1972;111:411-416. 

Sabra AF, Hallett M, Sudarsky L, Mullally W. Treatment of action tremor in 

multiple sclerosis with isoniazid. Neurology 1982;32:912-913. 

4?37

Del 7: Förändrad mobilitet 

Inledning 



Mobilitet definieras som förmågan att ändra och kontrollera sin kroppsställning. Symtom 

som bidrar till förändrad mobilitet vid MS är bland annat spasticitet, tremor, ataxi, 

svaghet, balansförlust, smärta, fatigue, yrsel . Över 50 % av patienterna med MS måste 

använda någon form av förflyttningshjälpmedel någon gång under sin sjukdom. 1 

Eftersom faktorerna som bidrar till förändrad mobilitet varierar från patient till patient är 

det nödvändigt att få fram en korrekt diagnos av dessa faktorer innan lämplig 

behandling kan inledas. Huvudmålet med åtgärderna mot förändrad mobilitet är att se 

till att patienten förblir så oberoende som möjligt. 

I denna del presenteras åtgärder för bedömning av förändrad mobilitet. Dessutom 

diskuteras åtgärder för hantering av förändrad mobilitet och önskvärda behandlingsresultat. 



Beskriva och tillämpa strategier för bedömning av mobilitet 

Tillämpa åtgärder för hantering av förändrad mobilitet 

Beskriva de önskvärda resultaten av åtgärder för behandling av förändrad mobilitet 

4?38

Bedömning 

Fastställ mobilitetsförändringens art 


Fastställ svårighetsgraden 

Beskriv symtomens karaktär 

? ?Förlust av balanssinne 

? ?Snubblande 

? ?Frekvens av Fall 

? ?Oförmåga att förflytta sig 

? ?Oförmåga att gå 



Bedöm mobilitetsförändringens svårighetsgrad ur patientens perspektiv samt 

ev med tidtagning av gång 


?? Svaghet 

?? Fatigue 

?? Smärta 

?? Spasticitet 

?? Brist på koordination 

?? Balansförlust 

?? Känselbortfall och/eller försämrad syn 

?? Hinder i omgivningen 

?? Andra samtidiga tillstånd 

Bedöm risken för trycksår 

Bedöm vilken påverkan den förändrade mobiliteten har på det dagliga livet 

t.ex. inom arbete, fritid, sociala aktiviteter, sexualliv, hem och hushåll 

Hur hanterar patienten sin imobilitet i dagsläget? 

4?39

Åtgärder 

Upplys patienten om följande: 

Främja patientens förståelse genom undervisning om följande: 

?? Tänkbara orsaker till förändrad mobilitet 

? ?Spasticitet 

? ?Svaghet 

? ?Påverkad balans 

? ?Sensoriska förändringar 

?? Potentiella risker med förändrad mobilitet 

? ?Fall 

? ?Frakturer 

? ?Försämrad körförmåga 

?? Potentiella komplikationer 

? ? Kontrakturer 

? ?Hudskador 

? ?Kompressionsneuropati 

? ?Smärta 



Informera patienten om behandlingsalternativ för hantering av förändrad 

mobilitet 

?? Rehabiliteringsbehandlingar 

?? Livsstilsförändringar 

?? Läkemedel och biverkningar hos dessa 

? ?Läkemedel mot spasticitet, t.ex. baklofen och tizanidin 

Remittera patienten till en sjukgymnast/arbetsterapeut 

?? Gångbedömning och -träning 

?? Förflyttningshjälpmedel 

?? Stretching och stärkande program 

?? Balansträning 

?? Träning i att hushålla med energin 

?? Åtkomlighet i omgivningen, bostads- och arbetsplatsanpassning och 

utprovning av hjälpmedel 

Tillämpa strategier för att förebygga trycksår 

Informera patienten om samhällets resurser för att hjälpa personer med 

mobilitetsproblem i dialog med kurator och behandlade neurolog, se 

metodbok MS avsnitt psykosocialt omhändertagande 

4?40

Tillhandahåll fortlöpande utvärdering av förändrad mobilitet 




Patienten kan definiera förändrad mobilitet vad gäller orsaker och risker 

Patienten håller sig på en säker aktivitetsnivå samt använder adekvata 

hjälpmedel vilket visar sig i minskat antal fall och komplikationer 

Patienten uppvisar förbättrad mobilitet 

Patienten ägnar sig i allt högre utsträckning åt aktiviteter som kräver mobilitet 

4?41

Referenser 





Lästips 

Baum HM, Rothschild BB. Multiple sclerosis and mobility restriction. Arch Phys Med 

Rehab 1983;64:591-596. 

4?42

Del 8: Tal- och sväljningssvårigheter 

Inledning 



Vid MS yttrar sig tal- och röststörningar oftast som spastisk-ataktisk dysartri, 

innefattande störningar av röststyrka, röstkvalitet, artikulation samt intonation. Dysartrier 

förekommer hos ungefär 40 % av alla MS-patienter. Behandlingen av dysartri och 

dysfagi är effektiv när det gäller att förbättra patientens fungerande i de dagliga 

aktiviteterna. 1 

Medan språkstörningar som afasi och dyslexi är mycket sällsynt vid MS är 

sväljningssvårigheter vanligt, i synnerhet om det förekommer demyelinisering i 

hjärnstammens sensomotoriska banor (dvs. kranialnerverna VII, IX, X eller XII). 1 

Patienternas rapporter om tugg- och sväljningsproblem ökar i regel i takt med att 

sjukdomen fortskrider (dvs. incidensen av dessa problem är 51 % under senare stadier 

av MS jämfört med 19 % under sjukdomens tidigare stadier). 2 Beroende på 

demyeliniseringens placering och omfattning kan sväljningssvårigheterna försämras och 

förbättras i takt med sjukdomens försämrings- respektive förbättringsperioder. 1 

I denna del presenteras metoder för bedömning av tal- och sväljningssvårigheter. 

Dessutom diskuteras åtgärder för att hantera dessa svårigheter samt önskvärda 

behandlingsresultat. 



Beskriva och tillämpa strategier för bedömning av tal- och sväljningsförmåga 

Tillämpa åtgärder för hantering av tal- och sväljningssvårigheter 

Beskriva de önskvärda resultaten av åtgärder för behandling av tal- och 

sväljningssvårigheter 

4?43

Bedömning 

Fastställ symtomens art 


Fastställ svårighetsgraden 

Beskriv symtomens karaktär 

?? Talproblem 

?? Dysartri 

?? Dysfoni 

?? Sväljningsproblem 

?? Kvävningsrisk 

?? Hosta 

?? Fördröjd sväljning 

?? Tuggsvårigheter 


?? Fatigue 

?? Medvetandesänkning 

?? Andra samtidiga tillstånd 

?? Andra MS-relaterade symtom 



Fastställ om tal- och sväljningssvårigheterna orsakar följande problem: 

Viktnedgång 

Undernäring 

Uttorkning 

Försämrad andning 

Sömnstörningar 

Förändrade sociala aktiviteter och fritidssysslor 

Hur hanterar patienten sina tal och/eller sväljningssvårigheter i det dagliga 

livet? 

4?44

Åtgärder 

Informera patienten om orsakerna till tal- och sväljningsproblemen 



Remittera patienten till en logoped för bedömning och modifierad sväljningsröntgen 

vid behov 

Diskutera med patient, familj och/eller vårdare om hur man säkrast hanterar tal 

och sväljningssvårigheter i enlighet med logopedens rekommendationer : 

Tal 

?? Orala motoriska övningar 

?? Lämplig talhastighet och -tajming 

?? Nya strategier som hjälper patienten i sin kommunikation 

?? Teckenspråk 

?? Gestikulering med händer och ansikte 

?? Användning av hjälpmedel som datorer och/eller skrivtavlor 

Sväljning 

Vakenhet vid måltider 

Övervakning vid måltider efter behov 

Rätt ställning för att underlätta sväljning 

Kostmodifieringar 

? ?Matens konsistens och struktur, t.ex behov av näringspreparat 

? ?Balans av vätska och fast föda, t.ex. behov av dietistkontakt/råd 

? ?Heimlichs manöver 

? ? 

? ?Informera patienten om kroppsmasseindex (BMI; se bild 3) och hur man 

bibehåller en hälsosam vikt trots sväljningssvårigheter 

? ? 

? ? 

? ?Informera och stötta patienten vid mer omfattande åtgärder t.ex. om magsond 

måste sättas in. 

4?45




Patienten förstår orsaken till tal- och sväljningssvårigheterna, och har säkrare 

ätvanor 

Patienten sätter i halsen och hostar mindre under måltiderna 

Patienten har ett adekvat BMI 

Patienten kommunicerar bättre 

 

BMI räknas ut genom att vikten i kilogram (kg) divideras med patientens längd i meter 

(m) upphöjd till två. 

Exempel: 

Vikt: 75 kg 

Längd: 180 cm = 1,8 m 

BMI = 75/(1,8)² 

= 23 

Generellt sett räknas ett BMI mellan 19 och 30 som normalt. Om patientens BMI ligger 

under 19 eller över 30 löper patienten risk att drabbas av allvarliga hälso-komplikationer 

och bör konsultera läkare. 

Bild 3. Uträkning av BMI. 

4?46

Referenser 



1. Merson RM, Rolnick MI. Speech-language pathology and dysphagia in multiple 

sclerosis. Phys Med Rehab Clin N Am 1998;9:631-641. 

2. Hartlelius L, Svensson P. Speech and swallowing symptoms associated with 

Parkinson’s disease and multiple sclerosis: A survey. Folia Phoniatr Logop 

1994;46:9-17. 

Lästips 

Merson RM, Rolnick MI. Speech-language pathology and dysphagia in multiple 

sclerosis. Phys Med Rehab Clin North Am 1998;9:631-641. 

Yorkston KM, Miller RM, Strand EA. Management of speech and swallowing in 

degenerative diseases. Tucson (AZ): Communication Skill Builders; 1995. 

4?47

Kapitel 4: Hantering av MS-relaterade symtom - Neuroportalen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?