Nationella Museum och Identitet - Elin Ivarsson

utställningen gällande internationella operationer ligger inte nödvändigtvis på det
internationella utan snarare det nationella.
Analys
Hur museer förhåller sig till de delar av historien som är problematiska för den
nationella berättelsen, är just problematiskt. Tar man upp dem eller gömmer man
undan dem? Om man väljer att ta upp dem hur får man de då att passa in i den
nationella berättelsen? Som nämnt tidigare så är varje nationell berättelse mer
målad av sin samtid än sin dåtid, 59 och generellt ligger den problematik som behandlas
på museum just i en dåtid, då det tar en viss tid innan en problematik
musealiserats. Aronsson tar upp musealiseringsprocessen av ett kulturellt trauma.
Han menar att den första generationen lever i traumat, nästa generation har ett
intresse för traumat och i den tredje generationen avgörs det om det kan behandlas
som kulturarv. 60 Problematik som sker i samtiden tas sällan upp i museer, det kan
helt enkelt inte diskuteras inom en sådan plattform. Aronsson tar upp Grekland
som exempel där alltför närstående politisk problematik istället behandlas i privata
berättelser för att någon generation senare eventuellt kunna tas upp i en
musealiseringsprocess. 61 Ett undantag är dock den svenska vapenindustrin som tas
upp på armémuseum i Stockholm, den står för en såväl dåtida som samtida problematik.
Men till skillnad från exempelvis armenienproblematiken i Turkiet så
handlar det inte om ett direkt handlande (i alla fall inte enligt den nationella berättelsen).
Boven i dramat är inte Sverige utan i så fall de nationer som väljer att använda
vapnen i väpnade konflikter.
Neutralitetspolitiken i Sverige är samtida men det är inte andra världskriget.
Den text som tar upp neutralitetsproblematiken i utställningen förhåller sig just
enbart till andra världskriget och där även enbart de transporter av tysk militär och
gods som skedde med hjälp av svensk infrastruktur. Texten är tydlig och hymlar
inte med att det skedde en hel del transporter genom svenskt territorium, men diskussionen
finns inte, enbart ett konstaterande att Sverige handlade under krigshot,
och att något alternativ egentligen inte fanns. Sverige försätter sig i en offersituation
och det gör likaså Turkiet i deras problematik kring armenienfrågan.
Det framgår tydligt i armenienutställningen att det inte är ett ämne som är lätt
att behandla i Turkiet, vare sig på museum eller i diskussion. Precis som huvudtexten
menar så är utställningen ett försvarstal mot den smutskastning Turkiet
ställs inför på en internationell arena gällande problematiken. Försvarstalet be-
59 Beier de-Haan, Rosmarie, 2006, ”Re-staging Histories and Identities”, s. 186.
60 Aronsson, Peter, 2004, Historiebruk – Att använda det förflutna, s. 73.
61 Aronsson, Peter, 2011, ”Explaining national Museums”, s. 33.
15