Slaget vid Helge å - Föreningen Gamla Christianstad
Slaget vid Helge å - Föreningen Gamla Christianstad
Slaget vid Helge å - Föreningen Gamla Christianstad
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Slaget</strong> <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong><br />
– n<strong>å</strong>gra aspekter p<strong>å</strong> ett sägenomspunnet slag<br />
BERTIL HELGESSON<br />
Förutsättningar<br />
En sägenomspunnen och betydelsefull händelse i Sk<strong>å</strong>nes historia <strong>vid</strong> överg<strong>å</strong>ngen<br />
mellan sen vikingatid och tidig medeltid är slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> <strong>å</strong>r 1026. Huvudaktörerna<br />
var Danmarks konung Knut den store som drabbade samman med<br />
Sveriges Anund Jacob och Norges Olof Haraldsson (sedermera Olof den helige).<br />
Den historiska bakgrunden är att svenskar och norrmän hade planer p<strong>å</strong> att gemensamt<br />
invadera Danmark, medan Knut var i England. De viktigaste källorna till slaget<br />
är Saxos Danmarkshistoria (2000) och Snorre Sturlusons kungasagor (1991)<br />
(Olofssagan). <strong>Slaget</strong> <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> m<strong>å</strong>ste, p<strong>å</strong> grundval av de skriftliga vittnesbörden,<br />
uppfattas som en faktisk händelse, men beskrivningarna av händelseförloppets olika<br />
delar g<strong>å</strong>r isär.<br />
Enligt Saxo fanns det en man <strong>vid</strong> namn Ulf som var av svensk härkomst och vars<br />
farfar skulle ha varit en björn. Han hade planer p<strong>å</strong> att invadera Danmark tillsammans<br />
med Anund Jacob av Sverige och Olof Haraldsson av Norge. Dessa började att<br />
härja sk<strong>å</strong>nska och själländska kuster. En man <strong>vid</strong> namn H<strong>å</strong>kan (H<strong>å</strong>kon, Hakwin)<br />
fr<strong>å</strong>n St<strong>å</strong>ngby i västra Sk<strong>å</strong>ne <strong>å</strong>kte och meddelade detta för Knut den store som befann<br />
Karta över Sk<strong>å</strong>ne med de platser som nämns i texten.<br />
5
sig i England. När Knut fick detta besked begav han sig till Danmark. Saxo berättar<br />
att Anund hade besatt Sk<strong>å</strong>ne och Ulf <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> med sin flotta. Knut beslöt att stoppa<br />
Anund, och gick iland samtidigt som flottan skickades till <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>. I ett slag <strong>vid</strong><br />
St<strong>å</strong>ngabjär, troligtvis strax öster om Vinslöv, utgick Knut med segern. Vid <strong>Helge</strong> <strong>å</strong><br />
hade fienden besatt en ö och den danska flottan besatte grannön. Danskarna lade en<br />
protonbro över mellanliggande vatten. Saxo skriver att här ut<strong>vid</strong>gar sig <strong>å</strong>n och liknar<br />
snarast en stor sjö. I sin iver att komma över till grannön gick alltför m<strong>å</strong>nga danskar<br />
ut p<strong>å</strong> bron. Konstruktionen gav vika och m<strong>å</strong>nga danskar hamnade i vattnet och<br />
drunknade. Ulf vann allts<strong>å</strong> detta slag, som inte blev ett egentligt slag utan snarare en<br />
drunkningsolycka. Ulf var rädd för hämnd men den danska flottan avskar reträtt fr<strong>å</strong>n<br />
ett h<strong>å</strong>ll och Knuts här fr<strong>å</strong>n det andra. Ulf lämnade de stora skeppen och bröt upp till<br />
säker plats i skydd av mörkret. Nästa dag stormades de svenska skeppen som var<br />
tomma. De döda danskarna fiskades upp och begravdes i en by <strong>vid</strong> namn Aasum.<br />
Snorre har en delvis annan redovisning av slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>. Anund och Olof<br />
hade gjort upp om att erövra och dela Danmark när Knut var i England. Olof gick<br />
upp i landet med en del av sitt manskap, ända upp i skogarna till sjön där <strong>Helge</strong> <strong>å</strong><br />
rinner upp. Här byggdes en fördämning och gjordes stora diken som band samman<br />
flera av sjöarna. Anund styrde skeppshären. Anund s<strong>å</strong>g Knut komma seglande och<br />
lämnade hamnen och rodde österut. Var hamnen l<strong>å</strong>g är okänt. Mot kvällen lät Olof<br />
bryta fördämningen och for till sina skepp. Knut tyckte det var för sent för strid och<br />
seglade in i hamnen med de skepp som fick plats, men de flesta l<strong>å</strong>g kvar till havs.<br />
Vattnet fr<strong>å</strong>n fördämningen kom forsande tillsammans med stockar när det ljusnade.<br />
Snorre uppger att alla som var p<strong>å</strong> land gick förlorade. Skepp skadades och m<strong>å</strong>nga p<strong>å</strong><br />
skeppen gick förlorade. Knuts skepp drev med strömmen och omringades av fiender,<br />
men en Ulf Jarl kom till undsättning och striden började. Därnäst samlades<br />
Knuts här fr<strong>å</strong>n alla h<strong>å</strong>ll. Olof och Anund hade vunnit den seger som de hade ”möjlighet”<br />
till och drog sig undan. Knut bringade ordning i sin här, men Olof och Anund<br />
ins<strong>å</strong>g att Knut var överlägsen och de försvann fr<strong>å</strong>n valplatsen.<br />
Gemensamt för Saxos och Snorres berättelser är att Olof och Anund härjar de<br />
östra delarna av Danmark, medan Knut är i England, och att Knut kommer till<br />
Danmark för att bringa ordning i saken.<br />
Saxo och Snorre är huvudkällorna till slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>, men det finns ocks<strong>å</strong><br />
andra uppgifter. Olofssagan, som vanligen förknippas med Snorre, finns i flera varianter,<br />
men det är tydligt att dessa varianter har m<strong>å</strong>nga likheter (Skans 1991). Det<br />
finns ocks<strong>å</strong> en rad skaldedikter, bl.a. av Olof Haraldssons egen hirdskald, som ocks<strong>å</strong><br />
kan knytas till de här diskuterade krigshändelserna (ibid.). Efter slaget beger sig<br />
Knut till Rom och p<strong>å</strong> väg därifr<strong>å</strong>n skriver han ett brev till sina unders<strong>å</strong>tar i England.<br />
Andemeningen i detta brev är att berätta att han lever och är p<strong>å</strong> väg till Danmark för<br />
att sluta fred (Wolff 2001:40). De anglosaxiska krönikorna berättar ocks<strong>å</strong> om slaget<br />
6
och enligt dessa ”ägde svearna herravälde över valplatsen” (ibid.:41). <strong>Slaget</strong> <strong>vid</strong><br />
<strong>Helge</strong> <strong>å</strong> omnämnes ocks<strong>å</strong> av Adam av Bremen, men inte särskilt ing<strong>å</strong>ende<br />
(ibid.:42). Det finns flera motsägelser i källorna till slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> och dessa har<br />
diskuterats i flera arbeten (Skans 1991; Wolff 2001). Viktigt att tillägga är att huvudkällorna,<br />
Saxo och Snorre, är skrivna ca. 200 <strong>å</strong>r efter slaget, och att de finns i flera<br />
versioner (Skans 1991:58 ff). Saxo och Snorre m<strong>å</strong>ste ha byggt sina berättelser p<strong>å</strong><br />
sagesmän som rimligtvis inte levt <strong>vid</strong> tiden för slaget, eller s<strong>å</strong> har de haft tillg<strong>å</strong>ng till<br />
äldre, nu okända, uppteckningar. Dessa källkritiska aspekter är välkända för forskare<br />
och m<strong>å</strong>ste alltid tas med i diskussionen. Vem skriver källorna för vem, och vilket<br />
syfte har de?<br />
Det finns m<strong>å</strong>nga detaljer kring slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> som är intressanta att diskutera,<br />
och det gäller b<strong>å</strong>de de medeltida källorna och historikernas tolkningar av desamma.<br />
Här kommer sex olika skeenden i det som benämnes för slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> att diskuteras.<br />
Uppsatsen har ingen ambition att täcka hela händelseförloppet utan skall<br />
ses som kommentarer till det som inträffade för snart 1000 <strong>å</strong>r sedan. En del arkeologiskt<br />
och annat material kommer ocks<strong>å</strong> att diskuteras för att nyansera bilden av det<br />
inträffade. En viktig förutsättning i det följande är en bestämd uppfattning att det<br />
som refereras till som slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> inte skall ses som en solitär händelse, utan<br />
som flera krigshändelser under en viss tid. Detta framh<strong>å</strong>lles ocks<strong>å</strong> av Skans (1991).<br />
H<strong>å</strong>kan fr<strong>å</strong>n St<strong>å</strong>ngby<br />
En nyckelfigur <strong>vid</strong> upptakten till de här diskuterade händelserna är den H<strong>å</strong>kan fr<strong>å</strong>n<br />
St<strong>å</strong>ngby (strax norr om Lund i Sk<strong>å</strong>ne) som <strong>å</strong>kte till England och berättade för Knut<br />
att det var oroligt i Danmark. H<strong>å</strong>kan m<strong>å</strong>ste rimligtvis ha varit en mäktig och företagsam<br />
man. Han kunde utrusta skepp och bege sig till England. Han m<strong>å</strong>ste ha kunnat<br />
ta reda p<strong>å</strong> var Knut befann sig och var kanske väl bevandrad i engelsk geografi.<br />
Det är fullt möjligt att H<strong>å</strong>kan varit delaktig i de förbindelser, b<strong>å</strong>de krigiska och fredliga,<br />
som ledde fram till det danska nordsjöväldet under Sven Tveskägg och Knut<br />
den store. H<strong>å</strong>kan kände troligen Knut sedan innan och kunde övertyga honom att<br />
<strong>å</strong>ka med tillbaka till Danmark. Väl tillbaka samlades de danska styrkorna <strong>vid</strong><br />
Limfjorden i Jylland, och därifr<strong>å</strong>n begav de sig till östra Danmark. Det är logiskt att<br />
styrkorna först samlades i västra Sk<strong>å</strong>ne. Där hade Knut en stark bas i Lund och detta<br />
var ocks<strong>å</strong> H<strong>å</strong>kans hemtrakter. Här bör det ha samlats lojala sagesmän som hade<br />
uppgifter om fiendens rörelser i östra Danmark. Detta var absolut nödvändigt eftersom<br />
här finns en tidsaspekt. Det bör ha g<strong>å</strong>tt en viss tid fr<strong>å</strong>n det H<strong>å</strong>kan lämnade<br />
Sk<strong>å</strong>ne till dess Knuts flotta anlände. H<strong>å</strong>kan fick tv<strong>å</strong> g<strong>å</strong>rdar i St<strong>å</strong>ngby som tack för<br />
sina förtjänster. Vid en mindre arkeologisk undersökning i St<strong>å</strong>ngby 2003 p<strong>å</strong>träffades<br />
resterna av en kyrka med tillhörande gravar (Ericsson, muntl.). I en trädg<strong>å</strong>rd in<strong>vid</strong><br />
ligger en huvudnisch i höörsandsten av tidigmedeltida typ. Dessa lämningar är<br />
7
elägna flera hundra meter norr om St<strong>å</strong>ngby medeltidskyrka. Kan detta vara resterna<br />
efter en kyrkobyggnad som uppfördes p<strong>å</strong> privat initiativ av H<strong>å</strong>kan eller hans<br />
arvingar, och där n<strong>å</strong>gon fick en respektabel begravning i en stenkista?<br />
<strong>Slaget</strong> <strong>vid</strong> St<strong>å</strong>ngabjär<br />
Det slag mellan danskar och svear som, enligt Saxo, skall ha ägt rum <strong>vid</strong> St<strong>å</strong>ngabjär<br />
bagatelliseras av Wolff till en skärmytsling mellan proviantrövande trupper<br />
(2001:55). Att de danska trupperna varit nödgade att röva för att f<strong>å</strong> proviant rimmar<br />
d<strong>å</strong>ligt med den politiska kartan som vi känner den fr<strong>å</strong>n tidig medeltid i nordöstra<br />
Sk<strong>å</strong>ne. P<strong>å</strong> Kristianstadslätten finns tre s.k. kungalev (Nosaby, Vä och Önnestad),<br />
uppenbarligen ämbetsgods vilka förmodligen spelat stor roll som kontrollpunkter,<br />
som administrativa centra och som baser för den kungliga försörjningen (Andrén<br />
1983:34). Uppenbarligen var denna organisation utbyggd redan p<strong>å</strong> Knut den stores<br />
tid. Till detta kan läggas ett betydande antal kungliga egendomar som framskymtar<br />
i de skriftliga källorna (ibid.:37 ff). Det framskymtar en välordnad kunglig maktstruktur<br />
under Knut den stores tid i nordöstra Sk<strong>å</strong>ne. Detta borde borga för att det<br />
fanns tillräckliga tillg<strong>å</strong>ngar för de danska trupperna.<br />
I motsats till Wolff anser förf. att slaget <strong>vid</strong> St<strong>å</strong>ngabjär skall ses som en viktig del<br />
av händelseförloppet. Om Knut samlade sina trupper i västra Sk<strong>å</strong>ne har han förmodligen<br />
där f<strong>å</strong>tt de färskaste uppgifterna om fiendens rörelser. Vetskapen om var fienden<br />
befann sig i nordöstra Sk<strong>å</strong>ne gjorde kanske att Knut s<strong>å</strong>g möjligheten att sl<strong>å</strong> till<br />
fr<strong>å</strong>n tv<strong>å</strong> h<strong>å</strong>ll. En landhär utrustades och gick landvägen upp mot nordöstra Sk<strong>å</strong>ne.<br />
Det faktum att Knut själv leder denna landhär, medan en Ulf (skall ej förväxlas med<br />
dem Ulf som var allierad med Olof och Anund) leder flottan runt Sk<strong>å</strong>ne till <strong>Helge</strong> <strong>å</strong><br />
visar p<strong>å</strong> vikten av detta företag. Knut hade knappast själv lett en proviantrövande<br />
grupp. Vilken väg man kan ha valt till nordöstra Sk<strong>å</strong>ne är först<strong>å</strong>s okänt. P<strong>å</strong> kartor<br />
fr<strong>å</strong>n 1600-talet, exempelvis Gerhard Buhrmanns karta fr<strong>å</strong>n 1684, finns flera vägar<br />
som sammanbinder lundaslätten med kristianstadslätten. V<strong>å</strong>r kunskap om bebyggelsen<br />
i Sk<strong>å</strong>ne under sen vikingatid och tidig medeltid indikerar minst lika m<strong>å</strong>nga<br />
bebyggelser d<strong>å</strong> som under 1600-talet, och följaktligen fanns det lika m<strong>å</strong>nga vägar.<br />
De sex/sju milen mellan Lund och Kristianstadsslätten bör ha kunnat avverkas utan<br />
större problem och under en ganska kort tid. M<strong>å</strong>let kan ha varit Vä, eller Önnestad<br />
som ligger bara fyra km fr<strong>å</strong>n St<strong>å</strong>ngabjär. Här bör ha funnits proviant, lojala män och<br />
de färskaste uppgifterna om fiendens rörelser. Manövern lyckades och, enligt Saxo,<br />
besegrade danskarna en fiendestyrka <strong>vid</strong> St<strong>å</strong>ngabjär. Efter detta slag är det troligt att<br />
den danska hären begav sig österut för att söka kontakt med flottan som ju tog sjövägen<br />
till <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>. D<strong>å</strong> är det troligt att man kom fram till <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> ungefär där<br />
Kristianstad ligger idag.<br />
8
Drunkningsolyckan <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>.<br />
En annan beskrivning hos Saxo är själva slaget. Han beskriver hur svearna barrikaderar<br />
sig p<strong>å</strong> en ö, i den del av <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> där <strong>å</strong>n <strong>vid</strong>gar sig och liknar mest en sjö.<br />
Danskarna barrikaderade sig p<strong>å</strong> en intilliggande ö och började bygga en bro över till<br />
fiendernas ö. I sin iver att komma över gick för m<strong>å</strong>nga danskar ut p<strong>å</strong> bron som gav<br />
vika. M<strong>å</strong>nga hamnade i vattnet, drunknade och fördes bort av strömmen. Wolff har<br />
ifr<strong>å</strong>gasatt denna skildring. Han menar att det är stridstaktiskt sett förkastligt att bygga<br />
en bro till fiendens ö, med tanke p<strong>å</strong> pilregn och de fördelar som försvararna har.<br />
Uppgiften om att det är strömt gör inte saken bättre. Wolffs resonemang synes<br />
logiskt och möjligen har Saxo överdrivit danskarnas stridslystnad. Om man bortser<br />
fr<strong>å</strong>n denna del av skildringen och istället betänker att svearna verkligen hade sitt<br />
läger p<strong>å</strong> en ö. Detta kan ha varit en lättförsvarad bas i samband med de härjningar<br />
som man uppenbarligen gjorde i nordöstra Sk<strong>å</strong>ne. D<strong>å</strong> är det logiskt att danskarna<br />
upprättade en bas p<strong>å</strong> en annan närbelägen ö om en s<strong>å</strong>dan fanns i närheten. Det kan<br />
ha varit som en ren maktdemonstration och för att ha kontroll p<strong>å</strong> fienden. Vid n<strong>å</strong>got<br />
tillfälle har man kanske försökt att storma svearnas ö (med eller utan hjälp av en<br />
bro), var<strong>vid</strong> krigare kan ha hamnat i vattnet och drunknat. Kanske har man använt sig<br />
av flottar <strong>vid</strong> stormningen som därmed kan ha givit upphov till Saxos redogörelse.<br />
Om man tar fasta p<strong>å</strong> uppgiften att det fanns tv<strong>å</strong> närbelägna öar i <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> där <strong>å</strong>n<br />
<strong>vid</strong>gar sig till en sjö uppkommer fr<strong>å</strong>gan var detta kan ha varit. Det omr<strong>å</strong>de som kanske<br />
bäst stämmer in p<strong>å</strong> denna beskrivning är där Kristianstad ligger idag (se karta<br />
sid 10.). Här fanns flera stora öar som tv<strong>å</strong> vikingaarméer kunde lägra p<strong>å</strong>, om man<br />
antar att topografin var likartad den som framträder p<strong>å</strong> de första kartorna fr<strong>å</strong>n 1600talet.<br />
För detta finns det goda belägg (jfr Ödman 1998). Skans framh<strong>å</strong>ller ocks<strong>å</strong> detta<br />
och menar att svearna besatte Blekholmen och danskarna kom att sl<strong>å</strong> läger p<strong>å</strong><br />
Beckholmen (1991:88 f). Vilka öar de tv<strong>å</strong> truppenheterna besatte är självkart sv<strong>å</strong>rt<br />
att föra i bevis. Det finns dessutom en tredje ö att ta med i beräkningen, nämligen<br />
Allön. Det är kanske troligare att svearna hade besatt denna ö där man hade <strong>Helge</strong><br />
<strong>å</strong>s huvudf<strong>å</strong>ra direkt <strong>å</strong>t väster.<br />
Det finns ett arkeologiskt fynd fr<strong>å</strong>n Kristianstad som styrker att den ena ön skulle<br />
kunna vara Beckholmen. Ett vikingatida svärd har framkommit <strong>vid</strong> den<br />
”Engelska vallen” i den uttorkade delen av Hammarsjön (Strömberg 1961:43), inte<br />
l<strong>å</strong>ngt fr<strong>å</strong>n Kristianstads centrum. Den Engelska vallen byggdes under 1800-talet<br />
mellan Beckholmen och Hammarslund i samband med utdikningsföretagen av den<br />
forna Nosabysjön. Tillhörde svärdet en drunknad dansk?<br />
En annan viktig uppgift som kan styrka antagande att öarna var Allön och<br />
Beckholmen är att Ulf lämnade sina skepp och den besatta ön i skydd av mörkret.<br />
Han befarade att danskarna var hämndlystna. Han kunde inte segla iväg eftersom<br />
den danska flottan (en del av) avskar reträtt fr<strong>å</strong>n ett h<strong>å</strong>ll och Knuts här fr<strong>å</strong>n det<br />
9
Rekonstruktionsförslag över var de danska och svenska trupperna kan ha befunnit sig<br />
1026. Fritt efter Saxo.<br />
andra. Hade Knuts här förflyttat sig fr<strong>å</strong>n St<strong>å</strong>ngabjär till <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>s västra strand mittemot<br />
Kristianstad är det troligt att man försökte kontrollera förflyttningar p<strong>å</strong> <strong>Helge</strong><br />
<strong>å</strong>. Det gjorde man lämpligast där <strong>å</strong>f<strong>å</strong>ran var som smalast och där det fanns fasta<br />
stränder. Det kan ha varit <strong>vid</strong> Lillö eller <strong>vid</strong> nuvarande L<strong>å</strong>ngebro, vilket innebar att<br />
reträtt inte kunde ske <strong>å</strong>t nordväst eller väster. Fanns samtidigt den danska flottan <strong>vid</strong><br />
Beckholmen fanns heller ingen reträtt söderut p<strong>å</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>. Lämpligaste reträttvägen<br />
blev därmed att lämna skeppen och ta sig med sm<strong>å</strong> b<strong>å</strong>tar till fastlandet. Det är troligt<br />
att reträtten gick <strong>å</strong>t norr mot Näsby, och <strong>vid</strong>are mot de stora sjöarna.<br />
...begravdes i en by <strong>vid</strong> namn Aasum...<br />
En annan viktig plats är Aasum, dvs. uppenbarligen dagens Norra Åsum, som ligger<br />
<strong>vid</strong> Hammarsjöns västra strand och i <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>s vattensystem (se karta). Norra Åsum<br />
10
Norra Åsum under 1000-1100-tal och den historiska byn. Platsen för en massgrav och<br />
rekonstruktion av Hammarsjöns utbredning.<br />
stavades Asum <strong>å</strong>r 1289. Avst<strong>å</strong>ndet till <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>s utlopp är ca 20 km. En bebyggelse<br />
fr<strong>å</strong>n <strong>å</strong>tminstone 1000-talet är arkeologiskt belagd i byn, men enstaka andra fynd<br />
indikerar en bebyggelse längre tillbaks i järn<strong>å</strong>lder (Strömberg 1961:22 f, <strong>Helge</strong>sson<br />
et al 1994:154). Hammarsjön har genomg<strong>å</strong>tt flera regleringar som sänkt dess vattenniv<strong>å</strong><br />
p<strong>å</strong>tagligt. Idag ligger Norra Åsum ca. 1 km fr<strong>å</strong>n sjöns strand, men det historiska<br />
kartmaterialet indikerar att det fanns en liten vik in mot den historiska byn, och<br />
avst<strong>å</strong>ndet mellan viken och den historiska bytomtens östra gräns var kanske bara<br />
150 m. Att denna vik funnits styrks ocks<strong>å</strong> av utbredningen p<strong>å</strong> de översvämningar<br />
som drabbar omr<strong>å</strong>det varje v<strong>å</strong>r. Norra Åsum har allts<strong>å</strong> varit lättillgängligt fr<strong>å</strong>n sjön<br />
för 1000 <strong>å</strong>r sedan.<br />
År 1965 gjordes en mindre arkeologisk undersökning i samband med grävning<br />
för en elstolpe i Norra Åsum (Regionmuseets i Kristianstad arkiv, Norra Åsum sn.).<br />
11
Platsen är belägen strax norr om prästg<strong>å</strong>rdstomten och ca 160-170 m väster om ovan<br />
nämnda vik. Undersökningen omfattade bara drygt en kvadratmeter och i schaktet<br />
framkom delar av tre skelett, som l<strong>å</strong>g lagrade ovanp<strong>å</strong> varandra. Tanken p<strong>å</strong> en massgrav<br />
är inte l<strong>å</strong>ngt borta.<br />
Fyndplatsen ligger inom det omr<strong>å</strong>de som var Norra Åsum bykärna enligt de tidigaste<br />
kartorna, men p<strong>å</strong> betydande avst<strong>å</strong>nd fr<strong>å</strong>n de tv<strong>å</strong> medeltida kyrkog<strong>å</strong>rdar som är<br />
kända fr<strong>å</strong>n orten (<strong>Helge</strong>sson et al 1994:54). Den äldre av dessa kyrkog<strong>å</strong>rdar, och<br />
dessutom en tidig bebyggelse fr<strong>å</strong>n 1000-talet, ligger ca. 500-700 m norr om kyrkan<br />
i Norra Åsum (ibid.). Detta tyder p<strong>å</strong> en omstrukturering av byn strax innan <strong>å</strong>r 1200,<br />
d<strong>å</strong> ocks<strong>å</strong> den nuvarande kyrkan uppfördes. Detta kan indikera att fyndplatsen för<br />
skeletten var obebyggd 1026, men väl lämpad som begravningsplats om man kom<br />
med stupade sjövägen. Skelettmaterialet fr<strong>å</strong>n Norra Åsum har genomg<strong>å</strong>tt en preliminär<br />
osteologisk undersökning. De döda kunde bestämmas till en yngling i tjugo<strong>å</strong>rs<strong>å</strong>ldern,<br />
en vuxen indi<strong>vid</strong> och en pojke i nedre ton<strong>å</strong>ren (Arcini, muntl.). Det faktum<br />
att det är minst tv<strong>å</strong> unga indi<strong>vid</strong>er rimmar kanske d<strong>å</strong>ligt med tanken p<strong>å</strong> vikingatida<br />
krigare i Knut den stores hird. Samtidigt m<strong>å</strong>ste man betänka att svenska ynglingar<br />
har värnplikt fr<strong>å</strong>n 18 <strong>å</strong>rs <strong>å</strong>lder och ännu yngre krigare känner vi idag till fr<strong>å</strong>n<br />
andra delar av världen. Ynglingen var kanske p<strong>å</strong> sitt första uppdrag som krigare hos<br />
Knut den store. Den yngre indi<strong>vid</strong>en kan ocks<strong>å</strong> ha varit en krigare, men alternativt<br />
en skeppspojke eller liknande. Den vuxna indi<strong>vid</strong>en gick inte att könsbestämma.<br />
När det gäller Norra Åsum finns en intressant knytning mellan Saxo och den<br />
nuvarande kyrkan. P<strong>å</strong> den berömda runstenen i kyrkans vapenhus utpekas ärkebiskop<br />
Absalon och Esbern Mule som de som lät uppföra kyrkan. Att Absalon<br />
omnämnes i Norra Åsum är intressant. Absalon var nämligen en av de viktigaste<br />
uppgiftslämnarna till Saxo och det förefaller högst sannolikt att han var välinformerad<br />
om händelserna knappt 200 <strong>å</strong>r tidigare. Traditionen om en s<strong>å</strong> viktig händelse var<br />
säkerligen fortfarande levande i Norra Åsum <strong>vid</strong> tiden för kyrkobygget. Sett ur detta<br />
perspektiv m<strong>å</strong>ste Saxo anses som en mera tillförlitlig källa om slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong><br />
än Snorre.<br />
Att dämma en <strong>å</strong><br />
En central del av Snorres skildring av slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> upptas av hur man dämde<br />
upp <strong>å</strong>n och <strong>å</strong>stadkom en störtv<strong>å</strong>g som skapade oordning i de danska leden. Detta är<br />
kanske den uppgift om slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> som m<strong>å</strong>ste ifr<strong>å</strong>gasättas mest. Här finns i<br />
synnerhet tre motsägelser. För det första är det Olof som bryter fördämningen varefter<br />
han beger sig till sina skepp. Enligt Snorre är det uppenbart att han hinner tillbaks<br />
till sina skepp <strong>vid</strong> kusten när störtv<strong>å</strong>gen kommer och befinner sig d<strong>å</strong> inte l<strong>å</strong>ngt<br />
fr<strong>å</strong>n den danska flottan. Detta är inte rimligt. En störtv<strong>å</strong>g som är tillräckligt stark för<br />
att dränka människor och skapa oordning bland skepp bör rimligtvis fara fram med<br />
12
hög hastighet. Det förfaller otroligt att Olof skulle färdas snabbare än störtv<strong>å</strong>gen.<br />
För det andra bryter man fördämningen p<strong>å</strong> natten och störtv<strong>å</strong>gen n<strong>å</strong>r inte Knuts<br />
skepp förrän nästa morgon. Det torde vara omöjligt att dämma upp <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> n<strong>å</strong>gonstans<br />
p<strong>å</strong> Kristianstadslätten för att <strong>å</strong>stadkomma detta scenario. Kristianstadslätten är<br />
oerhört l<strong>å</strong>glänt och effekten av en störtv<strong>å</strong>g skulle försvinna omedelbart. Vattnet hade<br />
stömmat ut över de l<strong>å</strong>ga strandmaderna. Detta faktum har bl.a. Stille och Skans<br />
pekat p<strong>å</strong> (Skans 1991:76 ff). Skulle man istället lagt ett dämme <strong>vid</strong> Torsebro, och<br />
dämt upp den s.k. Knislingeplat<strong>å</strong>n, skulle man eventuellt kunna skapa en störtv<strong>å</strong>g.<br />
Det är dock inte troligt att denna skulle haft n<strong>å</strong>gon effekt mer än under en förh<strong>å</strong>llandevis<br />
kort tid efter det man brutit dämmet. Effekten skulle ha blivit som störst i<br />
de norra delarna av Araslövssjön. En tredje motsägelse är att om man lägger ner<br />
mycket arbete p<strong>å</strong> att dämma upp en flod m<strong>å</strong>ste man vara säker p<strong>å</strong> att fienden kommer<br />
att befinna sig p<strong>å</strong> en viss plats med sin flotta för att f<strong>å</strong> önskad effekt av störtv<strong>å</strong>gen.<br />
Detta borde vara sv<strong>å</strong>rt att uppskatta om det inte fanns en strategiskt viktig plats<br />
som fienden kontrollerade.<br />
Det finns allts<strong>å</strong> flera motsägelser i Snorres skildring av slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>. En viktig<br />
uppgift i Snorres skildring är att när Knut anländer till <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> l<strong>å</strong>ter sveakungen<br />
Anund bl<strong>å</strong>sa härbl<strong>å</strong>st. Svearna bryter sitt läger och ror ut ur hamnen österut (Skans<br />
1991:61). Knut ser de b<strong>å</strong>da kungarnas flottor stridsberedda men tycker att det är sent<br />
för strid, och dessutom är inte hela hans flotta samlad. Han ror därför in i hamnen<br />
med s<strong>å</strong> m<strong>å</strong>nga skepp som där finns plats till (ibid.). Snorre anger hamnen i bestämd<br />
form och menar därmed en bestämd hamn. Fr<strong>å</strong>gan är bara om Snorre hade klart för<br />
sig var hamnen l<strong>å</strong>g.<br />
Fanns det en, tv<strong>å</strong> eller tre hamnar?<br />
Om man nämner en hamn <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> kommer alla osökt att tänka p<strong>å</strong> Åhus som ju<br />
har en l<strong>å</strong>ng tradition som hamnplats. Vi vet att det under sen yngre germansk järn<strong>å</strong>lder<br />
och under tidig vikingatid fanns tv<strong>å</strong> kombinerade handels- och hantverksplatser<br />
i Åhus, där man bedrev handel med stora delar av den d<strong>å</strong> kända världen (Callmer<br />
1991:34 ff; <strong>Helge</strong>sson 2002:72 f). Säkerligen har det funnits n<strong>å</strong>gon typ av hamnanläggning<br />
i anslutning till dessa. Vi vet ocks<strong>å</strong> att Åhus spelade stor roll som hamnstad<br />
fr<strong>å</strong>n högmedeltid och fram<strong>å</strong>t (Rosenberg 1984:13). För mellanperioden, dvs.<br />
<strong>vid</strong> tiden för slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> finns ingen hamn, varken arkeologiskt eller skriftligt<br />
belagd i Åhus. Det är dock troligt att Åhus bibeh<strong>å</strong>llit sin funktion som hamnplats<br />
under sagda tid. Kan det d<strong>å</strong> tänkas att Snorre, som ju inte är förstahandskälla, inte<br />
var tillräckligt insatt i förh<strong>å</strong>llandena knappt 200 <strong>å</strong>r innan har gjorde sina uppteckningar.<br />
Han visste kanske att de stora sjöarna som Olof sammanband l<strong>å</strong>g p<strong>å</strong> ett<br />
avsevärt avst<strong>å</strong>nd fr<strong>å</strong>n den enda hamnen under hans tid, dvs. Åhus. Kanske gjorde<br />
denna vetskap att han själv hittade p<strong>å</strong> den tidsförskjutning som anges mellan det att<br />
13
man bryter dämmet tills det att störtv<strong>å</strong>gen n<strong>å</strong>r hamnen. En störtv<strong>å</strong>g som varar länge<br />
skulle kanske kunna skapas i de strida floder som Snorre kände fr<strong>å</strong>n Island och<br />
Norge, men knappast p<strong>å</strong> Kristianstadslätten. Snorre var kanske inte heller insatt i<br />
den politiska geografin i Danmark som s<strong>å</strong>g annorlunda ut <strong>vid</strong> tiden för slaget <strong>vid</strong><br />
<strong>Helge</strong> <strong>å</strong> än när han själv levde. P<strong>å</strong> Snorres tid fanns det en tendens att de viktiga<br />
kommersiella och administrativa orterna, handelsstäderna, l<strong>å</strong>g som ett pärlband<br />
längs kusterna. Tidigare hade viktiga orter en betydligt mera tillbakadragen lokalisering.<br />
Vid tiden för slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> var de viktiga platserna i Sk<strong>å</strong>ne Vä, Lund och<br />
Tommarp, vilka alla ligger en bra bit fr<strong>å</strong>n kusterna. Samma gäller placeringen för<br />
centralplatserna fr<strong>å</strong>n yngre järn<strong>å</strong>lder, t.ex. Upp<strong>å</strong>kra och Vä. Ocks<strong>å</strong> de tv<strong>å</strong> kombinerade<br />
handels- och hantverksplatserna i Åhus ligger en bit fr<strong>å</strong>n kusten. Härmed framh<strong>å</strong>lles<br />
möjligheten att det fanns flera hamnplatser längre uppströms <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> och att<br />
det var mot en av dessa som Olof försökte styra störtv<strong>å</strong>gen.<br />
Ett strategiskt läge p<strong>å</strong> Kristianstadslätten är där dagens Kristianstad ligger och<br />
detta skulle kunna ha varit läget för en hamn <strong>vid</strong> tiden för slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>. Här bör<br />
tidigt ha funnits n<strong>å</strong>gon form av förbindelse över <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>, t.ex. en färja. Det är ocks<strong>å</strong><br />
en viktig plats ur en ekonomisk synpunkt, centralt belägen mellan de rika jordbruksbygderna<br />
i Gärds och Villands härader. Det är logiskt att här fanns n<strong>å</strong>gon typ<br />
av hamn eller lastageplats för handelns skull. Det är dessutom nära till Kyrkbäckens<br />
utlopp i Hammarsjön, och förbindelsen mellan Vä och <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>s vattensystem. Detta<br />
är ocks<strong>å</strong> det omr<strong>å</strong>de som ovan förslagits som sk<strong>å</strong>deplatsen för en del av de händelser<br />
som benämnes slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>. Samtidigt finns det inget i källmaterialet som<br />
mera konkret indikerar en hamn. Det är ocks<strong>å</strong> nästan en mil fr<strong>å</strong>n Torsebro som förf.<br />
menar är den enda plats där man kan dämma <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> för att skapa en störtv<strong>å</strong>g.<br />
Fanns det d<strong>å</strong> ett tredje tänkbart hamnläge i <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>s vattensystem? Källorna är p<strong>å</strong><br />
inga vis tydliga men lämnar flera intressanta bidrag. Ungefär halvannan kilometer<br />
söder om krutbruket i Torsebro och tv<strong>å</strong> hundra meter öster om <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>s huvudf<strong>å</strong>ra<br />
finns en bondg<strong>å</strong>rd med namnet Trälleborg (se karta). G<strong>å</strong>rden ligger i Fjälkestad<br />
socken och inom Torseke by. Osökt kommer man att tänka p<strong>å</strong> en stad p<strong>å</strong> den sk<strong>å</strong>nska<br />
sydkusten, men i namnen Trälleborg, Trelleborg, Troldeborg med flera liknande<br />
gömmer sig ett spännande ursprung. S.k. trelleborgar är välkända genom de danska<br />
Fyrkat, Trelleborg och Aggersborg; stora borganläggningar som anlades under<br />
vikingatiden med kung Harald Bl<strong>å</strong>tand som trolig byggherre. Ytterligare ett stort<br />
antal sm<strong>å</strong> borganläggningar fr<strong>å</strong>n Danmark har namn som Trelleborg eller liknande<br />
(Andersen 1992). Nu finns det visserligen en svaghet i detta resonemang. G<strong>å</strong>rden<br />
Trälleborg dyker upp ganska sent i källorna. G<strong>å</strong>rden flyttades ut ur Torseke <strong>vid</strong> laga<br />
skifte 1826–28 men namnet finns ej med i den akt som upprättades (Lantmäteriet,<br />
Fjälkestad socken, akt 14), utan det dyker upp först senare. Samtidigt finns det en<br />
omnämning redan 1569 som kan vara intressant i detta sammanhang. I Lund Stifts<br />
14
Rekonstruktion av eventuellt hamnläge söder om Torsebro <strong>vid</strong> tiden för slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>.<br />
Landebok, del II, dyker namnet Tröyeborgs ager upp som namnet p<strong>å</strong> tv<strong>å</strong> <strong>å</strong>krar i<br />
Fjälkestad socken (1952:207). Landeboken anger ocks<strong>å</strong> att <strong>å</strong>krarna ligger öde. Var<br />
dessa <strong>å</strong>krar l<strong>å</strong>g i socknen framg<strong>å</strong>r inte. Är det möjligt att namnet ursprungligen<br />
betecknade ett omr<strong>å</strong>de där det funnits n<strong>å</strong>gon form av försvarsanläggning och att detta<br />
namn var levande i bygden efter det att försvarsanläggningen tagits ur bruk. Kan<br />
det ha varit en försvarsanläggning för att kontrollera viktiga funktioner längs <strong>Helge</strong><br />
<strong>å</strong>, däribland en hamn. Detta kan tyckas vara ett djärvt antagande men samtidigt finns<br />
det en rad andra omständigheter att ta hänsyn till. Topografin mellan g<strong>å</strong>rden<br />
Trälleborg och <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> är s<strong>å</strong>dan att där finns en närmast halvcirkelformad bassäng<br />
omgiven av höga branta stränder. Bassängen blir än idag tydlig <strong>vid</strong> högvatten och<br />
detta är ett utmärkt hamnläge. Om man <strong>å</strong>terg<strong>å</strong>r till laga skiftes-akten fr<strong>å</strong>n Torseke<br />
visar det sig att <strong>å</strong>kermarken inom denna del av Torseke by ligger koncentrerad till<br />
stränderna runt nämnda bassäng. För övrigt är marken mycket karg inom detta<br />
15
omr<strong>å</strong>de och best<strong>å</strong>r, till stor del, av ängsmark (Lantmäteriet, Fjälkestad socken, akt<br />
14). Kan detta tyda p<strong>å</strong> att man nyttjat stränderna runt bassängen för andra ändam<strong>å</strong>l<br />
än odling i gammal tid. Om det har st<strong>å</strong>tt hus p<strong>å</strong> platsen, kombinerat med deponerat<br />
avfall, aska och gödsel, har detta bidragit till att skapa bättre förutsättningar för<br />
odling. Här har kanske funnits en bebyggelse runt den hypotetiska hamnen, vars<br />
bebyggare kan ha haft viktiga uppgifter att uträtta för den danske kungen. Detta sagt<br />
med tanke p<strong>å</strong> den strategiska betydelse man m<strong>å</strong>ste tillskriva just detta omr<strong>å</strong>de. Till<br />
denna punkt är det möjligt att segla fr<strong>å</strong>n Östersjön, men sedan är det stopp. De första<br />
forsarna gör att eventuella handelsvaror m<strong>å</strong>ste lastas om. Vid denna punkt möts<br />
ocks<strong>å</strong> tv<strong>å</strong> ekonomiska system med delvis olika inriktning. P<strong>å</strong> Kristianstadslätten är<br />
<strong>å</strong>kerbruk och boskapsskötsel förhärskande, medan ekonomin är mera sm<strong>å</strong>skalig i<br />
Göinge med bl.a. järnhantering och skogsbruk. Detta borde vara det naturliga läget<br />
för en handels- eller marknadsplats. Här kan handelsmän, hantverkare, bönder och<br />
sjömän ha samlats för att göra affärer, och allt övervakades av kungens fogdar och<br />
krigare. Tittar man <strong>vid</strong>are p<strong>å</strong> handlingarna fr<strong>å</strong>n laga skifte dyker ett par intressanta<br />
namn upp. Omr<strong>å</strong>det strax söder om hamnbassängen kallas Tv<strong>å</strong>häradsslätten, och<br />
ytterligare en bit söderut finns namnen Kungsängen och Kungshällan (ibid.). Det är<br />
allts<strong>å</strong> namn som syftar p<strong>å</strong> en tidigmedeltida administrativ indelning och den som<br />
styrde över riket, dvs. kungen.<br />
Är d<strong>å</strong> alla ovan nämnda indikatitoner tillfälligheter eller skall de tolkas som starka<br />
indikationer p<strong>å</strong> en hamn som kontrollerades av kungen. Vill man tro det sistnämnda<br />
borde detta vara en plats dit den danska flottan förväntades segla. Det borde<br />
ocks<strong>å</strong> vara en plats som Olof kunde skapa oordning p<strong>å</strong> genom att utlösa en störtv<strong>å</strong>g,<br />
vilken borde kunna f<strong>å</strong> önskad effekt här.<br />
Avslutning<br />
Skildringarna av slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong> är i m<strong>å</strong>ngt motsägelsefulla. Jag har i detta korta<br />
inlägg visat p<strong>å</strong> en del alternativa tolkningar; nyanseringar som kanske kan kasta nytt<br />
ljus p<strong>å</strong> det som en g<strong>å</strong>ng inträffat. Viktigt är att de historiska källorna inte f<strong>å</strong>r st<strong>å</strong><br />
ensamma och oemotsagda <strong>vid</strong> olika tolkningsförsök. Arkeologiskt material, och geografiska<br />
och topografiska iakttagelser är nog s<strong>å</strong> viktiga att diskutera. När det gäller<br />
massgraven i Norra Åsum eller hamnbassängen i Torseke kan riktade arkeologiska<br />
undersökningar direkt ge svar p<strong>å</strong> de fr<strong>å</strong>gor som här diskuterats. I ett större perspektiv<br />
är det nödvändigt att göra mera heltäckande analyser av samhällsstrukturen i<br />
nordöstra Sk<strong>å</strong>ne och det politiska skeendet i Nord- och Östersjöomr<strong>å</strong>det för ca.<br />
1000 <strong>å</strong>r sedan för att bättre kunna först<strong>å</strong> de händelser som vi lite slarvigt kallar för<br />
slaget <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>.<br />
16
Referenser:<br />
Andersen, H. 1992. De glemte borge. Skalk, 1992:1. Århus.<br />
Andrén, A. 1983. Städer och kungamakt - en studie i Danmarks politiska geografi<br />
före 1230. Scandia. Tidskrift för historisk forskning, 49. Lund.<br />
Callmer, J. 1991. Platser med anknytning till handel och hantverk i yngre järn<strong>å</strong>lder.<br />
Mortensen, P. & Rasmussen, B.M. (red). Fra stamme til Stat i Danmark, 2.<br />
Høvdingesamfund og Kongemagt. Jysk Arkæologisk Selskabs Skrifter XXII:2.<br />
Viborg.<br />
<strong>Helge</strong>sson, B. 2002. Järn<strong>å</strong>lderns Sk<strong>å</strong>ne. Samhälle, centra och regioner.<br />
Upp<strong>å</strong>krastudier 5. Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8°, No. 38. Lund.<br />
<strong>Helge</strong>sson, B., Johansson, K. & Åström, H. 1994. Socknarna i Kristianstads kommun.<br />
M<strong>å</strong>rtensson, A.W. (red.). Attraktiv kulturbygd. P<strong>å</strong> upptäcktsfärd i<br />
Kristianstad kommun. Kristianstad.<br />
Lund Stifts Landebok II. 1952. Utg. Ljunggren, K.G. & Ejder, B. Sk<strong>å</strong>nsk senmedeltid<br />
och renässans 5. Lund.<br />
Rosenberg, B. 1984. Åhus. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer.<br />
Rapport Medeltidsstaden, 52. Stockholm.<br />
Saxo Grammaticus. 2000. Saxos Danmarkshistorie. Köpenhamn.<br />
Skans, B. 1991. Vad säger oss altarsk<strong>å</strong>pen i Ö. Vram? Lund.<br />
Strömberg, M. 1961. Untersuchungen zur jüngeren Eisenzeit in Schonen. Katalog<br />
und Tafeln, Acta Archaeologica Lundensia series in 4° N° 4. Malmö.<br />
Sturluson, Snorre. 1991. Nordiska kungasagor, del 1 – 3. Stockholm.<br />
Wolff, L. 2001. <strong>Slaget</strong> <strong>vid</strong> <strong>Helge</strong> <strong>å</strong>. Författarna, Terrängen och medverkande<br />
trupper. Bojs, A (red.) <strong>Föreningen</strong> <strong>Gamla</strong> <strong>Christianstad</strong>, <strong>å</strong>rsskrift 2001.<br />
Kristianstad.<br />
Ödman, A. 1998. Öresundsomr<strong>å</strong>det som medeltida krigssk<strong>å</strong>deplats. Engström, J. &<br />
Frantzen, O.L. (red.). Øresunds strategiske rolle i et historisk perspektiv.<br />
Muntliga uppgifter:<br />
Caroline Arcini, Riksantikvarieämbetet UV Syd, Lund<br />
Gertie Ericsson, Kulturen, Lund<br />
Arkiv:<br />
Lantmäteriet, Kristianstad<br />
Regionmuseet, Kristianstad<br />
Bertil <strong>Helge</strong>sson, fil.dr i arkeologi, och verksam <strong>vid</strong> Lunds Universitet och<br />
Regionmuseet Kristianstad. Speciellt intresserad av sk<strong>å</strong>nsk järn<strong>å</strong>lder.<br />
17