ARKIV FORSKNING - Visa filer

ARKIV 

SAMHÄLLE 

OCH 

FORSKNING

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING

Svenska Arkivsamfundets skriftserie nr 13 

ARKIV 

SAMHÄLLE 

OCH 

FORSKNING 

STOCKHOLM 1971

Redaktör: Fil. lic. Elsa-Britta Grage 

Bitr. red. : arkivarie Britt Hedberg 

Redaktionens adress: 

Riksarkivet, Fack, 100 26 Stockholm 34 

Omslag av Herbert Skarin 

Tryckt av Bröderna Lagerström AB, Stockholm 1971

Friedrich-Christian Stahl 

för marinen av "das Marinearchiv" 

för flygvapnet av "das Luftarchiv" 

för Waffen-SS av "das Kriegsarchiv fUr die Waffen-SS" och 

för försvarsekonomin av "das Archiv der Wehrwirtschaftsdienststellen' 

'. 

Tjänsten som chef för armens arkiv hade inrättats 1937 och 

underställts överkvartermästare V i armens generalstab. Under 

honom sorterade redan i fredstid armearkiven i Dresden, Mlinchen, 

Potsdam, Stuttgart och Wien samt, efter ockupationen av 

Tjeckoslovakien, depån i Prag. Under kriget tillkom armearkivdepån 

i Dantzig, chefens för armearkiven tillförordnande i de 

ockuperade områdena och försvarsmaktens utmönstringsställe 

för byteshandlingar. 

Av armearkivorganisationens arbetsuppgifter behöver vi i detta 

sammanhang endast intressera oss för dem som berör arkivhandlingar 

från andra världskriget. Armearkivet i Potsdam hade 

delat avdelning B, som hade vården om den tyska armens handlingar 

från 1919, i tre ansvariga sektioner. Den första förvaltade 

handlingar från försvarets och armens överkommando, den andra 

upptog krigsdagböcker från kommandoposterna och armens 

trupper medan den tredje arbetade med att rekonstruera förlorade 

eller förstörda arkivalier samt restaurerade skadade handlingar. 

De i armearkivet i Potsdam mottagna arkivleveranserna 

erhöll accessionsnummer enligt numerus currens-systemet och 

infördes efter avlämnande arkivbildare i den s. k. potsdam-katalogen. 

Den framför många volymbeteckningar utsatta bokstaven 

E (Ersatsstlick) visar att det rör sig om en rekonstruktion eller 

kopia av en handling, vars original förstörts vid branden i krigsvetenskapliga 

avdelningen i mars 1942. Denna brand uppstod i 

en träbarack vid Hohenzollerndamm i Berlin, emedan en städerska 

hade glömt att stänga av en elektrisk kokplatta. Därvid förintades 

samtliga krigsdagböcker från den lokala krigsledningen 

för Polen, Väst- och Norge-fälttågen. 

I en avdelning av armearkivet i Potsdam hade man inrättat särskilda 

samlingar för samtidshistoria och efterlämnade privatarkiv, 

för kartor och bildmaterial, för byteshandlingar och fälttidningar. 

Depån för domstolsakter upptog som en särskild grupp rättegångshandlingar 

från tiden fr. o. m. 1939. 

Medan armearkiven i Wien, Mlinchen, Dresden och Stuttgart, 

· liksom arkivdepån i Prag inte hade till uppgift att taga vara på 

andra världskrigets arkivalier, omfattade däremot arkivdepån i 

Danzig de under fälttågen i öster beslagtagna militära handling- 

8

Det västtyska militärarkivet från andra världskriget 

arna i den mån dessa skulle bevaras. Försvarets gallringskontor 

för byteshandlingar företog den första gallringsgenomgången av 

byteshandlingarna från fronten, dirigerade de som "krigsviktigt 

material" klassificerade handlingarna för fortsatt användning till 

respektive tjänsteställen inom försvarsmakten och motsvarande 

centrala civila myndigheter eller överlämnade handlingarna till 

vederbörande militära arkiv för uppordnande och förvaring. 

Till de uppgifter, som vilade på de tillförordnade för chefen 

för armearkiven i de ockuperade områdena, hörde att samla material, 

som kunde vara av vikt för den tyska försvarsmakten · och 

den forskning som bedrevs av denna. För detta ändamål hade 

generalstabschefen för armen uppställt följande regler: 

l. De bestånd, som ursprungligen hade hört till Tyskland eller 

som i föreliggande situation kunde komma till omedelbar användning, 

skulle tagas undan. 

2. Allt som var av historiskt värde för den tyska försvarsmakten 

skulle skrivas av eller fotokopieras. 

3. Arkivaliebestånd, som hörde till de främmande armeernas historia, 

skulle förbli dessas. 

Här kan det vara av intresse att nämna, att det också förordnats 

ansvariga för arkiven i Köpenhamn och i Oslo, där ett norskt 

armearkiv inrättades, som bl. a. omfattade de norska källorna till 

N or ge-fälttåget. 

När artillerigeneralen Walter von Rabenau i slutet av juni 1942 

på grund av förändringar i organisationen för den militära historieforskningen 

och det militära arkiv- och biblioteksväsendet avgick 

från posten som chef för armearkivet, lämnade han till sin 

efterträdare några anteckningar, ur vilka jag ska göra ett par citat 

för att visa i hur hög grad utformningen av det militära arkivväsendet 

ankommit på honom. 

Rabenau skrev, att han från början bemödat sig att göra armearkiven 

till källor för andlig inspiration. De skulle inte endast 

passivt mottaga handlingar, som man inte längre hade användning 

för, utan verka aktivt för att sporra till andliga bedrifter. 

DärigenÖrn skulle trupperna erfara vilka skatter som vilade i arkiven 

... 

Rabenau ville förhindra, att arkiven blev ett slags hela rikets 

papperskorgar och att chefen för armearkivet så att säga blev 

armens förste registrator. Han ville vidare, att man skulle taga 

hänsyn till att arkiven endast delvis hade till uppgift att tjäna 

enbart krigshistorien. En stor del av arbetet gjordes till gagn 

också för andra forsknings- och informationsändamåL Han hade 

9


ditintills alltid varnat för alltför kraftig centralisering. Det skulle 

säkerligen bli nödvändigt att centralt förvara krigsdagböckerna 

ned till divisionsnivå i armearkivet i Potsdam. Det borde emellertid 

verkligen undersökas om det inte var möjligt med en decentraliserad 

förvaring av krigsdagböcker från lägre enheter. 

I betraktande av de senare, oersättliga förlusterna av handlingar 

kan man idag endast beklaga, att Rabenaus decentraliseringssträvanden 

under kriget inte i större utsträckning blev realiserade. 

Uppenbarligen saknade man i krigets slutskede transportmedel 

för att i tid evakuera det i armearkivet i Potsdam 

förvarade beståndet. Därigenom blev den preussiska armens och 

riksvärnets samlade arkiv såväl som samtliga krigsdagböcker från 

brigader, regementen, bataljoner, avdelningar och smärre enheter 

i ett slag förintade genom ett allierat bombangrepp på Potsdam 

den 14 april1945. 

Endast krigsdagböcker och militära handlingar från de centrala 

instanserna och kommandot ned till divisionsnivå räddades 

vid detta tillfälle. En del av dessa handlingar föll emellertid 

senare offer för den order om total förstörelse som utfärdades 

av den i slutskedet ansvariga ledarstaben i Sydtyskland. Vid denna 

stab uppehöll sig då bl. a. den tillförordnande ledaren för den 

militära historieskrivningen, generalmajor Scherff, som få dagar 

efter kapitulationen berövade sig livet. Han har uppenbarligen 

inte kunnat föreställa sig, att det efter detta sammanbrott än en 

gång skulle kunna komma att finnas ett oavhängigt Tyskland. 

Endast så kan man förstå hur ordern att förstöra alla handlingar 

kunde utfärdas av denne mer än genomsnittligt begåvade, men 

med hänsyn till Hitlers person säkert ideologiskt fixerade man. 

Några av de till Scherffs stab hörande officerarna sörjde visserligen 

senare för att ordern om förstörelse inte till fullo verkställdes. 

De arkivrester, som på så sätt hade räddats, transporterades 

enligt överenskommelse mellan Förenta staterna och England 

över Atlanten, där de genomgicks och till stor del filmades, 

tills de genom en rad delleveranser, som drog ut över cirka åtta 

år, återfördes till förbundsrepubliken. 

Om de övriga militära arkivens öden kan följande berättas. 

Marinarkivet, som i början av kriget befann sig i Berlin, överfördes 

1943 till slottet Tambach vid Coburg. Denna skyddsåtgärd 

visade sig fullt ut bestå provet, ty på detta sätt lyckades 

marinen som den enda försvarsgrenen i tid bringa sitt arkiv till 

en plats som kunde betecknas som säker. Icke desto mindre måste 

det förhållandet, att detta för det tyska riket så viktiga arkiv 

räddades, tillskrivas egendomliga tillfälligheter. storamiral Dö- 

lO


nitz' order att marinens arkiv inte fick förstöras, nådde aldrig 

slottet Tambach. Förstörelsen uteblev trots detta, emedan man 

vid marinarkivet redan tidigare lär ha förbrukat det bränsle, som 

behövdes för att förstöra handlingarna. I överensstämmelse med 

det redan nämnda avtalet mellan USA och Storbritannien fördes 

marinarkivet 1945 till England. Engelsmännen var förutseende 

nog att för vården och användningen av detta omfångsrika 

material, försäkra sig om hjälp från den man, som intill 

1945 hade förestått marinarkivet och som hade en oöverträffad 

kännedom om dess bestånd. Han sörjde också slutligen för att 

marinarkivet i England förblev en sluten helhet och som sådan 

återställdes till Tyskland i delleveranser från 1959. De i England 

f. n. ännu kvarvarande delarna av marinarkivet berör u-båtarnas 

roll under andra världskriget samt attacheväsendet från 1933 till 

1945. 

Flygvapnets arkiv överfördes under andra världskriget från 

Berlin till Karlsbad, där också flygvapnets krigsvetenskapliga avdelning 

under general Herhudt von Robden befann sig. Denne 

gav mot slutet av kriget före evakueringen till sydtyskland order 

om att flygets arkiv skulle förstöras. Endast fyra vagnar med 

arkivhandlingar skall ha kommit iväg från Karlsbad. Sålunda befinner 

sig det forna flygvapnet när det gäller arkivhandlingar i 

sämsta möjliga läge i förhållande till de andra försvarsgrenarna. 

De räddade handlingarna, som endast kan betecknas som spillror 

av arkivet, blev därefter uppdelade av de allierade och överförda 

till England respektive USA. Som ett supplement uppstod 

efter kriget den s. k. Herhudt von Rohden-samlingen, som omfattade 

handlingar tillhörande flygvapnet, vilka ännu inte hade 

överlämnats till flygets arkiv utan påträffades i den amerikanska 

zonen. Dit hör bl. a. handlingar från flygplansfirmor. Bristen på 

varje slag av nyckel till flygets arkiv gör det idag oerhört svårt 

att åstadkomma en översikt över flygvapnets ursprungliga bestånd 

av arkivalier. Viktiga bestånd resp. delbestånd befinner sig 

f. n. i England såsom exempelvis fältmarskalk Milchs dagbok 

och översikterna var tionde dag över flygplansområdet.l 

Waffen SS's krigsarkiv hade vid slutet av kriget bringats i säkerhet 

i slottet Sasmuk i protektoratet. Det verkar som om detta 

arkiv - åtminstone delvis - klarat sig genom kriget. Mer ingående 

upplysningar har dock hitintills inte kunnat erhållas från 

Tjeckoslovakien. 

l) De senare har nu återlämnats. 

11

Friedrich-eli istian Stahl 

Das Are hi v der W ehrwirtschaftsdienststellen är välbehållet och 

befinner sig idag i militärarkivet . 

Efter grundarrdet av Tyska förbundsrepubliken upprättades förbundsarkivet 

i Koblenz, som bl. a. hade till uppgift att samla 

de bevarade militära arkivalierna från Preussen och Tyska riket 

och iordningställa dem för vetenskaplig forskning. När "Dienststelle 

Blank" i början av femtitalet ägnade sig åt en uppställning 

i teorin av de tyska stridskrafterna låg bakom detta projekt en 

strävan att övertaga det militära arkivväsendet i egen regi. Efter 

långvariga förhandlingar mellan de berörda parterna kom man 

dock fram till en kompromiss. Därpå inrättades i anslutning till 

förbundsarkivet ett militärarkiv, som skulle bli den slutliga förvaringsplatsen 

för alla preussiska och tyska militära arkivalier. 

Därutöver uppstod vid Dienststelle Blank, det senare fqrbundsministeriet 

för försvaret, en dokumentcentral, i vilken de militära 

handlingarna skulle förvaras så länge som de utnyttjades för 

omedelbara tjänsteändamåL 

Någon avgränsning i tiden eller fördelning av arbetsuppgifterna 

mellan dessa båda gjordes inte med påföljd att de båda institutionerna 

- av vilka dokumentcentralen allteftersom arkivhandlingarna 

började återställas kvantitativt sett övertog ledarställningen 

- utvecklade sig till konkurrerande företag med likartad 

målsättning. Efter utdragna förhandlingar, som återupptogs 1965, 

lyckades det de berörda institutionerna och överordnade ministerierna 

att finna en förnuftig lösning för vården av de militära 

arkivalierna, vilken tillgodosåg alla intressen. Denna lösning realiserades 

för två år sedan och sanktionerades något senare genom 

en överenskommelse mellan de berörda ministerierna. Militärarkivet 

från det i Koblenz stationerade förbundsarkivet överfördes 

till Freiburg, sätet för det militärhistoriska forskningsinstitutet, 

och övertog där också bestånden från den under tiden 

upplösta dokumentcentralen. Därigenom har det för första gången 

i tysk militärhistoria lyckats att förena arkivalierna från de 

centrala militära myndigheterna och alla försvarsgrenarna på ett 

ställe och göra dem tillgängliga för den vetenskapliga forskningen. 

Vid uppordnaodet av de omfångsrika bestånden har man försökt 

att förena beprövade arkivaliska principer med de krav 

som ställs av den samtida och under de närmaste årtiondena förväntade 

vetenskapliga forskningen. De militära arkivhandlingarna 

från andra världskriget tas om hand av sex sektioner, uppdelade 

på i stort sett följande områden: 

12 

Försvarsmaktens och armens centrala instanser;

Friedrich-Christ i an Stahl 

lingen av tryckta trupphistoriker, en -källa som framför allt kan 

göra tjänst som ersättning för den preussiska armens förlorade 

arkiv bestånd. 

I den s. k. "Amtsdrucksachensammlung" befinner sig bl. a. 

föreskrifter och plakat, förordningar, orienterande broschyrer om 

utländska stridskrafter, militärgeografiska skrifter, fält- och soldattidningar 

och periodiska skrifter. 

Det är avsikten att så vitt möjligt fördela samlingarna på de 

sektioner, som sakligt sett är ansvariga för motsvarande tjänstehandlingar. 

För de otaliga tekniska planerna, ritningarna och 

skisserna har man planerat en särskild sektion. Personella resurser 

härför saknas emellertid ännu. 

Utanför militärarkivet finns det en rad arkivbildare, som fortfarande 

förfogar över mycket omfångsrika personaldossierer och 

underlag för personalredovisning. I förbundsarkivets upplysningskontor 

i Kornelimiinster förvaras armens och flygets personaldossierer 

jämte underlag för dessa såväl som krigsrättsakter från 

tiden efter 1920 och ordenslistor. Detta kontor lämnade enbart 

under 1968 181 611 upplysningar. 

Det ur försvarets f. d. upplysningskontor framvuxna Deutsche 

Dienststelle i Väst-Berlin förfogar över marinens personalhandlingar 

liksom över identifikationslistor och underlagen för 

tyska försvarsmaktens förlustberäkningar. Sjukjournalskontoret 

i Väst-Berlin är förvaringsplats för samtliga bevarade militära 

sjukrapporter. Alla tre kontoren bidrager genom upplysningar 

väsentligt till ett reglerat förlopp inom den del av socialvården, 

som inte bara berör krigsdeltagarna i första och andra världskriget 

utan också deras anhöriga och civilpersoner, som någon 

gång varit i försvarsmaktens tjänst. 

I vilken utsträckning DDR:s tyska militärarkiv i Potsdam förvarar 

arkivalier från andra världskriget är mig inte bekant. Man 

kan dock antaga, att varken Sovjetunionen eller andra östblocksstater 

hittills har överlämnat originalhandlingar från tyska försvarsmakten 

och SS till militärarkivet i Potsdam. Man vet, att 

sådana handlingar befinner sig i Sovjetunionen, Polen och Tjeckoslovakien, 

även om närmare uppgifter om omfånget saknas. 

Också i andra länder som Förenta staterna, England, Frankrike, 

Norge, Danmark, Belgien och Nederländerna finns det fortfarande 

handlingar från den tyska försvarsmakten. Ä ven om de kan 

betecknas som del- eller restbestånd, vet man dock inte något 

bestämt om deras omfattning. Tillfälligtvis kan man av någon 

forskare få höra, att han på ett eller annat ställe har "upptäckt" 

ytterligare intressant material. Det är med hänsyn härtill naturligt, 

att förbundsarkivets militärarkiv på allt sätt strävar efter att 

14


betraktas och värderas som ett speciellt slag av militära arkivalier. 

Krigsdagböckerna fördes av naturliga skäl på ett annat sätt 

i den högsta ledningen än hos de underordnade staberna. Detta 

betingades redan av att försvarets överkommando och försvarsgrenarna 

vid samma tidpunkt måste befatta sig med många helt 

olikartade problem. 

Krigsdagboken från försvarsmaktens överkommando (der 

Wehrmachtsfiihrungsstab) föreligger tryckt och torde därmed 

också vara tillgänglig i Sverige. Någon gemensam krigsdagbok 

för hela armens överkommando har inte funnits. Däremot existerade 

talrika krigsdagböcker vid särskilda tjänsteställen, kontor 

eller avdelningar av överkommandot. Endast några få av 

dessa har emellertid blivit bevarade, däribland generaloberst Raiders 

nu publicerade dagbok. Om krigsdagboken eller krigsdagböckerna 

vid flygvapnets överkommando är f. n. intet närmare 

känt. I varje fall förvaras inte någon sådan i militärarkivet Till 

sjökrigsledningens krigsdagbok har fogats åtskilliga band med 

bilagor, som ordnats efter sakliga synpunkter. 

Ur detta bestånd, som omfattar c:a sex hyllståndare kan särskilt 

framhävas vissa grupper av bilagor, som innehåller intressanta 

hänvisningar till Sverige under andra världskriget. 

Volymerna "Ostsee" innehåller bl. a.: 

"överenskommelse mellan svenska och tyska krigsmarinen om utläggande 

av en nätspärr vid norra ingången till Sundet 28.5.1940"; 

"Kort betraktelse i händelse av krig mot Sverige och krigsmarinens 

uppgifter därvid" daterad maj 1943 

och "Lägesanalys i händelse av Sveriges inträdande i kriget på 

våra motståndares sida" 29 okt. 1944. 

Vidare torde följande bilagor till sjökrigsledningens krigsdagbok 

vara av intresse för svenska forskare: 

"Völkerrecht, Politik, Propaganda", 

"Handelsschiffart", 

"Lageiibersicht Ostsee", 

"Sperren", 

"Uberlegungen des Chefs der Seekriegsleitung iiber Vorträge 

und Besprechungen beim Fiihrer" (dessa band skall inom kort 

utges i tryck), · 

"Wirtschaftskriegfiihrung" samt 

"Lage Nordsee-Ostee-Westraum". 

sjökrigsledningens tredje avdelning utgav dagligen den s. k. 

lägesöversikten med följande avsnitt: A. Militära underrättelser, 

B. Politiska underrättelser samt Politisk översikt. 

16


slutligen torde material av . intresse även ingå i teleprinter- och 

radio-samlingen från sjökrigsledningens första avdelning och 

krigsdagboken vid chefens för marinen upplysningstjänst, vilken 

bl. a. innehåller sammanfattande redogörelser t. ex. för observationer 

av den svenska radions verksamhet. 

l detta sammanhang kan ytterligare nämnas de i sjökrigsledningens 

arkiv förvarade utlandspressrapporterna från försvarets 

överkommando, Amt Ausland/ Abwehr, vilka utkom såväl i sammandrag 

som i utförligare utgåvor. 

Den som vill arbeta med händelserna vid särskilda frontavsnitt 

måste huvudsakligen hålla sig till krigsdagböckerna jämte 

bilagor för respektive förband. De är många gånger ofullständiga 

och sträcker sig fram till1943 resp. 1944. 

Armens krigsdagböcker lades upp efter särskilda anvisningar 

från armens generalstab. Det för ändamålet upprättade formuläret 

innehöll särskilda kolumner för: 

a) uppgifter om datum, klockslag, ort och förvaringsplats 

b) redogörelse för viss tilldragelse (därvid skulle särskild vikt 

läggas vid lägesbedömningen) 

c) uppgifter om väderlek, hälsotillstånd, reserv- och ammunitionsförbrukning 

d) uppgifter om till- och avgång av underställda trupper 

e) ·erfarenheter 

f) anmärkningar (t.ex. ang. förluster i vapen och redskap, eller 

hänvisningar till bilagor). 

Bestämmelserna till trots fördes krigsdagböckerna i praktiken 

inte på enhetligt sätt. Särskilt avdelad personal för att föra krigsdagboken- 

d. v. s. oftast reservofficerare med historiska förkunskaper 

- fanns det bara vid de höga kommandoposterna. Vid 

generalkommandon och divisioner fick krigsdagböckerna föras 

av stabs- och ordonnansofficerare, vid trupperna av adjutanter 

vid sidan om tjänsten. Detta hade till följd att krigsdagböckerna 

ofta skrevs först någon tid efter händelserna, varigenom händelsernas 

omedelbarhet med alla frågetecken rörande den kommande 

utvecklingen gick förlorad. I stället finner man många gånger 

en senare författad historisk framställning, som påverkats av 

kännedomen om det fortsatta förloppet och som speglar uppfattningen 

i efterhand på stället ifråga. 

Krigsdagböckernas kolumner för uppgifter om väder, till- och 

avgång o. s. v. har inte alltid ifyllts med erforderlig omsorg. 

Ibland saknas dessa uppgifter helt, av den anledningen, att veder- 

2-Arklv, Samhälle . .. 17


börande tjänsteställe uppenbarligen gjort slut på förrådet av förtryckta 

blanketter. Tyvärr har "erfarenheter" endast sällan redovisats 

i krigsdagböckerna. I de fall då detta skett, ger just dessa, 

mestadels i knappa ordalag återgivna uppgifter värdefulla upplysningar. 

Redan av dessa kommentarer torde det framgå, att krigsdagböckernas 

källvärde är mycket varierande. Om man dessutom 

tar hänsyn till att deras språkbruk var tidsbundet och ibland 

påverkat av föreställningar, som hängde samman med den förhärskande 

ideologin, kan man skapa sig en uppfattning om hur 

svårt det är att utnyttja detta speciella slag av militära handlingar 

för vetenskaplig forskning. Forskaren rekommenderas att inte endast 

studera krigsdagböckerna utan också de därtill hörande bilagorna. 

Bilagorna är visserligen också av mycket skiftande karaktär, 

men de innehåller genomgående dokument, som ger upplysning 

om åsikter och faktiska förhållanden vid bestämda tidpunkter. 

Bland bilagorna finner man alltid föreskrifter och order, liksom 

kartor, på vilka det dåvarande läget respektive lägesutvecklingen 

har antecknats. Därutöver innehåller bilagorna ofta befallningar, 

rapporter och stridsredogörelser från underordnade poster; morgon-, 

mellan- och dagsrapporter till överordnade, anvisningar, 

order och information från närmast överordnade och angränsande 

förläggningar; radiotal från befälhavaren eller hans generalstabschef; 

verksamhetsberättelser från specialavdelningarna i 

staberna från division och uppåt; generalorder, anvisningar och 

'information från högsta ledningen, från försvarsmaktens överkommando, 

från armens överkommando och enstaka underordnade 

myndigheter, t. ex. generalinspektören för pansartrupperna, 

armesanitetsinspektören eller artillerigeneralen hos armens generalstabschef. 

· 

Också om krigsdagböcker och bilagor från enstaka kommandoposter 

råkat gå förlorade, kan man dock i allmänhet finna tillräckligt 

med material för att ge en framställning av de väsentligaste 

operationerna och stridshandlingarna fram till slutet av 

1943. . 

Totala luckor förekommer emellertid för en skildring av flygvapnets 

roll i kriget, emedan källmaterialet här till största delen 

måste anses förlorat. Sålunda finns det t. ex. från Luftflottenkommando 

5, som förde befälet i det skandinaviska luftrummet 

uppenbarligen bara en enda krigsdagbok, nämligen för november 

1943. I denna krigsdagbok kan man tydligt avläsa de talrika 

problem, som den till lands och sjöss insatta luftflottan 

ställdes inför. 

18


serna är satta för historikern med dennes metoder, hjälpmedel 

och möjligheter, när det gäller att skildra allt det som bestämt 

och påverkat människorna i kriget, deras tankar, vilja, handlande, 

känslor och övriga förhållanden på samma sätt som var de 

fört befäl, kämpat, arbetat eller lidit. Historikern bör vara medveten 

om dessa begränsningar och ha mod att sätta frågetecken 

i de fall, då han på grund av bristande källmaterial inte kan göra 

några bestämda uttalanden. Man behöver idag mer än någonsin 

det kollegiala samarbetet med företrädare för andra discipliner. 

20

Lennart Hemtel 

skulle få äga rum i de strömmar och vattendrag, där flott- och 

farleder "förut varit och vara böra". övriga vattendrag, som 

betecknades som enskilda, kunde endast genom överenskommelse 

med ägarna till vattendragen få nyttjas till flottning och transport. 

Landshövdingarna befalldes att när så erfordrades genom 

utslag lämna föreskrifter för flottningens bedrivande.2) 

Under första hälften av 1800-talet finns många tecken på ett 

stegrat intresse för en utökning av flottningsmöjligheterna. Inte 

minst kan detta förmärkas från statens sida. År 1819 tillsattes 

den s. k. strömrensningskommitten, vars huvudsakliga uppgift 

framgår av namnet. Bakgrunden till dess tillkomst är i allra 

högsta grad intressant. Genom Sveriges förlust av Finland år 

1809 var man inom den svenska statsledningen inte längre benägen 

att låta invånarna i Kungl. huvudstaden hämta en stor del 

av sin brännved från Finland, eftersom svenskt kapital därigenom 

fördes ut ur landet. Det gällde nu att på annat håll skaffa ersättning 

för den finska veden. Esaias Tegners uppmaning till svenskarna 

att "inom Sveriges gräns erövra Finland åter" fick härigenom 

på detta begränsade område en påtaglig realitet. Strömrensningskommitten 

lät utföra ett stort antal undersökningar, 

bl. a. i de norrländska älvarna. De strömrensningsarbeten, som 

blev resultatet av dessa undersökningar, torde i det stora hela ha 

bedrivits i statlig regi. Kostnaderna hölls nere genom att kronan 

använde sig av billig arbetskraft, nämligen soldater.3) 

Vattensågarnas behov av virke var efter senare tiders måttstock 

av ringa omfattning. Deras ekonomiska utbyte möjliggjorde 

därför inte heller några mer omfattande investeringar för 

förbättring av de vattendrag, som redan användes för flottning, 

eller för upptagande av transportleder i andra vattendrag. Vid 

mitten av 1800-talet började emellertid sågverksindustrin att expandera. 

Bakom denna utveckling låg ångkraftens utnyttjande i 

sågningens tjänst. sågverksindustrien utvecklades därefter i våldsam 

takt till stordrift. De norrländska skogarna utgjorde grundförutsättningen 

för sågverksrö'relsen. Utan gynnsamma flottningsmöjligheter 

hade emellertid den svenska skogsindustrien inte nått 

den omfattning, som den erhöll under slutet av 1800-talet. 

På många håll mötte sågverksbolagens planer på att sätta igång 

med flottning i ett eller flera vattendrag starkt motstånd från 

strand-, fiske- och vattenverksägare. Till en början kunde också 

i vissa fall . en utvidgning av flottningen inom ett flodområde 

fördröjas på grund av att några sågverksbolags intressen kolliderade. 

De problem som uppstod tvingade emellertid konkurrenterna 

till samarbete. Behovet av strömrensningar visade sig innebära 

så stora investeringar, att de säkerligen som regel skulle 

22

Flottningsföreningarna och deras arkiv 

blivit alltför betungande för en enda sågverksägare. I medvetande 

om detta verkade kammarkollegiet och länsstyrelserna för 

att samla flera intressenter bakom de strömrensningsprojekt, som 

aktualiserades, för att på detta sätt skapa en stabil grund för arbetenas 

genomförande. Resultatet kunde annars på sina håll ha 

blivit att kortsiktiga ekonomiska intressen fått bestämma arbetenas 

omfattning och utförande. På -grund härav tillkom under 

senare hälften av 1800-talet ett flertal strömrensningsbolag för finansiering 

och genomförande av strömrensningar m. m. i olika 

vattendrag. 

Vid sidan om strömrensningsbolagen och som regel med exakt 

samma uppsättning av delägare bildades också flottningsbolag 

med samma verksamhetsområde. 

Avsaknaden av klarare bestämmelser på vattenrättens områden 

skulle ganska snart visa sig vara synnerligen besvärande för 

berörda parter, vilka å ena sidan var sågverksintressenter och å 

andra sidan strand-, fiske- och vattenverksägare. sågverksindustrins 

expansion medförde behov av nya flottleder. Sedan de närmast 

sågverken befintliga skogstillgångarna utnyttjats, började 

man söka sig längre upp utefter de stora vattenlederna mot källområdena. 

Som tidigare nämnts fordrade flottning i nya, tidigare 

ej utnyttjade vattendrag medgivanden av strandägarna eller av 

annan, som rådde över vattnet. Härigenom hindrades mången 

gång att vattendrag, där behov av allmän flottning förelåg, utnyttjades 

för detta ändamål. 

Bestämmelserna i 1811 års kungliga brev ägde giltighet till den 

l maj 1881, då de ersattes av en förordning om allmän flottled 

och av en flottningssstadga.4) Bakom de nya bestämmelserna 

låg ett omfattande utredningsarbete av två statliga kommitteer, 

som ägnat sin uppmärksamhet åt hela vattenrättssektorn.5) Den 

nya lagstiftningen inskränkte den enskildes rätt och hänsköt avgörandet 

om flottning skulle få ske i ett vattendrag till länsstyrelsen. 

Begreppet allmän flottled infördes härmed i svensk rätt. 

Allmän flottled kunde hädanefter inrättas i vattendrag, där "sådant 

prövas vara av nöden" och där det visar sig kunna _medföra 

väsentlig nytta för orten eller på annat sätt vara till nytta för 

det allmänna. 

En annan fråga, som också skulle få stor betydelse för den 

fortsatta flottningsverksamheten, var bestämmelserna i flottningsstadgan 

om hur förvaltningen av flottleder och själva flottningen 

skulle organiseras. Det tidigare tillämpade systemet hade inneburit 

att en viss person, ett visst bolag eller en sammanslutning 

av flera bolag hade erhållit ensamrätt att ombesörja all flottning 

i ett vattendrag och därför haft rätt att uppbära särskild avgift 

23

Lennart Henne[ 

av de flottande. Detta s. k. oktrojsystem övergavs nu och i stället 

lades grunden för tillkomsten av flottningsföreningar. De 

flottande skulle själva svara för verksamheten genom en av dem 

· för varje år utsedd styrelse.6) Denna organisation befästes i 1919 

års lag om flottning i allmän flottled. En flottningsförening konstitueras 

enligt denna lag som fortfarande gäller, av deltagande 

i gemensam flottning. Detta innebär i princip att varje års flottande 

utgör en förening för sig. Föreningens angelägenheter ombesörjes 

endast av dem som under året deltager eller deltagit i 

flottningen. Förvaltningen av föreningens angelägenheter tillkommer 

flottningsstyrelsen, som väljes på flottningsstämma. Verksamheten 

regleras av ett reglemente, som fastställts av länsstyrelsen 

eller i förekommande fall av flera länsstyrelser gemensamt.7) 

Flottningsföreningarna övertog flottningsbolagens uppgifter 

och deras antal växte snabbt under 1800-talets båda sista årtionden. 

Vid utgången av år 1899 fanns det 120 föreningar i landet. 

Efter ytterligare 20 år, d. v. s. år 1919, hade siffran stigit till 231. 

Detta år utfärdades emellertid som tidigare nämnts en ny lag 

om flottning i allmän flottled, som lämnade vidgade möjligheter 

för en gemensa_m förvaltning av skilda flottleder inom samma 

flodsystem. Detta fick till resultat, att under åren 1921-1925 

110 flottningsföreningar upphörde med egen verksamhet. Av dessa 

var det endast sex föreningar, i vilkas vattendrag flottningen 

upphörde, medan övriga föreningar uppgick i eller sammanslogs 

med andra flottningsföreningar. T. o. m. år 1930 hade det totalt 

Tabell l . Flottningsföreningar i Sverige t. o. m. år 1930, fördelade 

på vattendomstolsområden. 

Vattendom- 

Flottningsföreningar 

stolsområde Verksamma Inkorporerade Nedlagda Summa 

Norrbygden 38 35 2 75 

Mellanbygden 97 97 9 203 

österbygden 18 5 3 26 

Söderbygden 10 10 

Västerbygden 28 10 38 

Summa 191 147 14 352 

(187) (348) 

(Siffrorna inom parentes anger verkliga antalet föreningar. De högre siffrorna 

beror på att några föreningar är verksamma inom vattendomstolsområden.) 

24


funnits 348 flottningsföreningar.S). Beträffande fördelning på vattendomstolsområden, 

se tabell l. 

Det är knappast någon överraskning att finna att det ojämförligt 

största antalet flottningsföreningar varit verksamma i de 

fem nordligaste länen. Men flottning i modern tid har alltså 

förekommit även i mellersta och södra Sverige. Som exempel 

kan nämnas att Motalaströms flodområde haft tre flottningsföreningar, 

nämligen Maljeryds, Ydre och Ysundaåns flottningsföreningar 

och Nissans flodområde fem föreningar. · 

Naturligtvis har storleken av de 348 föreningarna varit mycket 

växlande. Dessa skillnader belyses bäst med ett par exempel, 

som representerar ytterligheterna. År 1930 hade Ångermanälvens 

flottningsförening det längsta flottledssystemet, nämligen 3 230 

kilometer. Långevallsälvens flottningsförenings flottled i norra 

Bohuslän var däremot endast en kilometer lång. 

Ett stort antal flottningsföreningar var koncentrerade till några 

rikt förgrenade mellannorrländska älvar. över hälften eller närmare 

bestämt 180 föreningar har varit verksamma inom Ångermanälvens, 

Indalsälvens, Ljungans och Ljusnans flodområden, samtliga 

tillhörande Mellanbygdens vattendomstols område. Antalet 

flottningsföreningar har successivt ·minskat även efter 1930, vilket 

framgår av följande siffror9): 

År 1935 

" 1945 

" 1955 

" 1965 

168 föreningar 

150 

106 , · 

57 

Nedgången orsakades till en början främst av de större föreningarnas, 

d. v. s. huvudflottledernas, fortsatta inkorporering av 

biflottleders föreningar. Samtidigt tillkom endast ett mycket obetydligt 

antal nya föreningar. Utvecklingen under de senaste årtiondena 

har däremot i stället karakteriserats av nedläggning av 

föreningar, som i slutet av 1960-talet inneburit att även verksamheten 

i huvudflottleder upphört. År 1967 utfördes flottning 

inom följande flodområden: Torne, Kalix, Lule, Piteå, Skellefte 

och Umeå älvars, Ångermanälvens, Indalsälvens, Ljungans, Ljusnans, 

Dalälvens och Klarälvens vattenområden. Sedan dess har 

flottningen upphört i Indalsälvens, Ljungans och Ljusnans flodområden. 

Om utvecklingen fortsätter i samma riktning torde flottningsverksamheten 

om något årtionde helt tillhöra det förgångna. 

För arkivmän och forskare aktualiseras i en situation av detta 

slag omedelbart frågan om ansvaret för de upphörda föreningarnas 

arkiv. 

25

· Lennart Henne[ 

Som allmänt omdöme kan konstateras att flottningsföreningarna 

verkligen har känt ansvar för sina arkiv. Detta gäller även de 

delar av arkiven, som inte varit erforderliga för den fortsatta 

verksamheten. Trots den stora omfattning, som arkiven har hos 

huvudflottledernas föreningar, har en mera genomgripande utgallring 

endast i undantagsfall företagits. För att ge en uppfattning 

om det totala arkivbeståndets omfång inom flottningsverksamheten 

lämnas här några approximativa siffror: Ljungans och 

Indalsälvens flottningsföreningars arkiv uppgår till omkring 500 

hyllmeter, Ljusnarrs flottningsförenings arkiv till 180 hyllmeter 

och Umeå flottningsförenings arkiv till 150 hyllmeter.lO) I dessa 

siffror ingår även ett stort antal upphörda mindre föreningars 

arkiv, vilka vid införlivandet med den större föreningen tagits 

om hand av denna. Av de tre exemplen är det endast Umeå flottningsförening, 

som kommer att fortsätta med flottningen under 

1970-talet. 

De större föreningarnas arkiv är inte svåra att lokalisera. När 

det däremot gäller de medelstora och mindre föreningarnas arkiv 

kan situationen vara något annorlunda. Vid mindre föreningars 

uppgående i större enheter har i varje fall delar av arkiven 

och därvid naturligtvis främst de delar av arkiven, som varit 

nödvändiga för den fortsatta verksamheten övertagits av den 

kvarlevande föreningen. För nedlagda föreningar av mindre storleksordning 

finns det dock risk för att arkiven skingrats. Som regel 

var ett eller ett par större skogsbolag medlemmar i varje 

flottningsförening. Medan flertalet av de mindre sågverken efter 

hand upphörde med sin verksamheten fortlevde oftast de större 

företagen. De nedlagda flottningsföreningarnas arkiv hamnade 

därför i vissa fall i storbolagens förvar. Exempel på företag som 

förvarar arkiv efter flottningsföreningar är Mo & Domsjö AB i 

örnsköldsvik med bl. a. Gideå och Husums älvars flottningsföreningars 

arkiv och Iggesunds AB med Dellames flottningsförenings 

arkiv.ll) Man kan emellertid inte heller utesluta den möjligheten, 

att arkivalier för en mindre förening dels hamnat i ett 

bolags ägo och dels hos den större förening, som den mindre föreningen 

uppgått i. Detta ligger nära till hands beträffande det 

arkivmaterial, som uppstått hos föreningens befattningshavare 

"ute på fältet", och kan säkert gälla även om de större föreningarnas 

distriktskontor, som sannolikt inte sällan hade nära kontakt 

med ett storbolags lokalkontor. Delar av arkiv har också 

hamnat på andra ställen. I Färila kommuns arkiv har exempelvis 

påträffats räkenskapsböcker och handlingar för Skarpåns flottnings- 

och strömrensningsföreningar.12) 

Flottningsföreningarnas arkiv innehåller ett till största delen 

26

Lennart Hemtel 

Fyra år senare, d. v. s. år 1856: tillkom ett från strömrensningsbolaget 

formellt fristående flottningsbolag. I realiteten bestod 

emellertid de båda bolagen av samma delägare. Den rådande 

dualismen upphörde år 1877, då en flottningsförening bildades, 

som övertog strömrensningsbolagets åligganden och som sålunda 

skulle samordna flottningen och flottledsbyggandet För förvaltning 

ll.V fastigheter m. m. bildades år 1884 Varpnäs förlagsaktiebolag. 

Flottningen inom Ljusnans flodområde kom vid tiden för dess 

största utbredning att sträcka sig ända upp emot norska gränsen. 

En mängd biflottleder växte fram. Flottningen i dessa kom 

som regel att ombesörjas av egna flottningsföreningar. Fram till 

år 1930 hade inom Ljusnans flodområde funnits 36 flottningsföreningar 

(se karta). Detta år kvarstod 21 föreningar som 

självständiga enheter, medan 14 föreningar uppgått i andra föreningar 

och l förening nedlagts. En sammanställning över 

föreningarna med uppgifter om tillkomstår och sammanslagningar 

lämnas i tabellerna 2 och 3.15) 

Efter år 1930 fortsatte sammanslagningarna av föreningar. Den 

viktigaste fusionen skedde år 1934, då Voxna älvs flottningsförening, 

den efter Ljusnans flottningsförening i särklass största 

föreningen inom huvudflodområdet, upphörde med sin självständiga 

verksamhet. Anmärkningsvärt är att Voxna älv, trots 

att den endast är obetydligt kortare än Ljusne älv och trots att 

den har ett rikt förgrenat nät av bivattendrag, endast uppvisar 

några enstaka fristående mindre flottningsföreningar. Rationaliseringar 

kunde emellertid inte rädda flottningen i Ljusnans flodområde. 

Den 17 maj 1968 lät Kungl. Maj:t avlysa flottlederna i 

Voxnan med hivatten samt i Ljusne älv. I slutet av år 1970, när 

detta skrives, pågår fortfarande avvecklingsverksarnheten. När 

den är avslutad och flottningsföreningen har upplösts blir föreningens 

arkiv herrelöst. För närvarande förvaras arkivet i flottningsföreningens 

kontor i Bollnäs. Mer än hälften av arkivbeståndet, 

som omfattar cirka 180 hyllmeter, är inrymt i en arkivlokal 

i kontorsbyggnaden. Återstoden, cirka 70-80 hyllmeter 

förvaras i ett uthus av trä, som är försett med uppvärmningsanordning. 

Största delen av dessa 70-80 hyllmeter har av föreningen 

ansetts kunna utgallras. Samtliga arkivalier är i gott 

tillstånd. 

Innan man börjar angripa ett oordnat arkivbestånd, måste man 

försöka att fastställa vilka arkivbildare, som man har att räkna 

med. Det torde inte vålla några större problem att avgöra detta 

i det här aktuella fallet, även om man alltid måste utgå ifrån att 

mycket små arkiv kan dyka upp under ordnings- och förteck- 

28


Tabell 2. översikt över tillkomsten av flottningsföreningar inom 

Ljusnans flodområde t. o. m. år 1930. 

År Antal Ar Antal Ar Antal 

1881 1891 1901 

82 92 

83 93 4 

84 2 94 2 17 

85 l 95 

86 96 

87 97 1920 

88 98 3 

89 99 o 

1890 1900 1930 

7 st 11 st 17 st 

ningsarbetets gång. Naturligtvis måste varje förenings handlingar 

anses utgöra ett arkiv. Föregångarna till föreningarna, d. v. s. 

strömrensningsbolagen och flottningsbolagen, bör också bilda egna 

arkiv. Härutöver kan vidare urskiljas ett förlagsaktiebolag 

vardera för de· båda största vattendragen, nämligen Varpnäs förlagsaktiebolag 

och Voxna älvs förlagsaktiebolag, samt Ljusne och 

Voxna flottningsföreningars pensionskassa, som startade sin verksamhet 

år 1929. Totalt kan man alltså inom Ljusnarrs flodområde 

räkna med drygt ett 40-tal olika arkivbildare, som varit 

direkt engagerade i flottningsverksarnheten. Beträffande de mindre 

flottningsföreningarna är det i arkivbeståndets nuvarande tillstånd 

och utan ytterligare undersökningar omöjligt att exakt avgöra 

hur många sådana smärre arkivbildare, som man har att 

räkna med. Den sammanställning över flottningsföreningar för 

tiden fram t. o. m. år 1930, som här tidigare åberopats, upptager 

ej alla de föreningar för vilka arkivalier finns i arkivbeståndet 

hos Ljusnarrs flottningsförening. 

Huvuddelen av arkivalierna kornmer inte att erbjuda några 

större svårigheter att fördela på de olika arkivbildarna. Detta 

gäller först och främst protokollsböcker och räkenskapsböcker. 

De senare förvaras i en större och en mindre årsvis uppställd 

serie och omfattar samtliga i arkivbeståndet representerade föreningars 

räkenskapsböcker. Uppdelningen på två serier har varit 

helt beroende av tillfälligheter, såsom disponibelt ·arkivutrymme 

och olika tidpunkter för införlivandet med arkivbeståndet En 

29

Flottningsjöreningarna och deras arkiv 

Tabell 3. Flottningsföreningar inom Ljusnans flodområde 1877-1930. 

Befintliga föreningar år 1930. Upphörda föreningar. 

Namn Längd Tillkomst Namn Längd Till- Upphörd 

km år km koms t år 

år 

Boforaån (l) 27 1898 

Bo gårdsån (2) 9 1898 Gällsån (22) 9 1896 1913 

Dalån (3) 18 1894 Nyvallsån (23) 16 (1918) 1922 

Hoaån (4) 175 1910 

{ Jämnaån (24) 40 1893 1924 

Lina ån (25) 8 1900 1924 

Hybosjön (5) 3 1893 

Härjeån- 

Blädjan 

Linaån 

(6) 193 

(7) 5 

(1922) 

1914 

Nedre Blädjan (26) 38 

r övre Blädjan (27) 25 

övre Härjeån (28)120 l 

1884 

1915 

1914 

1922 

1922 

1922 

Björkån (29) 11 1917 1922 

Enåvattnet (30) 40 1893 1921 

Hennan (31) 66 1889 1921 

Ljusne älv (8) 674 1877 Oppliån (32) 14 1893 1921 

(1858) Rösteån (33) 80 1881 1921 

Skarpån (34) 45 1887 1921 

Ångraån (35) 19 1905 1921 

Loddan (9) 13 (1915) 

Lofsån (10) 55 1894 

Mosätt- 

Dragg ån (36) 15 1909 1924 

Lunån (11) 19 (1913) 

Molgaån (12) 14 1910 

Norrälven (13) 36 

Olof Olsån (14) 23 

Rån da älv (15) 68 

Sexån- (16) 99 

Ella n (16) 

Solna ån (17) 29 

Vemån (18) 129 

Voxna älv (19) 543 

Väster- (20) 14 

h ocklan 

1910 

1916 

(1914) 

1898, 1914 

1886 

1907 

(1885) 

Siffrorna omedelbart efter namnen (inom 

parentes) hänvisar till kartan s. 30. 

När tillkomståret står inom parentes 

betyder det, att det exakta tillkomståret 

ej kunnat fastställas. I stället har angivits 

året för det första K.B.-utslaget om 

allmän flottled. Flottningen i Gällsån 

upphörde helt år 1913. Pilar och klammer 

utvisar med vilka föreningar de 

upphörda föreningarna sammanslagits. 

Ö11asjån (21) 12 1917 

31

Lennart Henne[ 

annan årsvis uppställd serie bildas av bl. a. kopieböcker, inkomna 

skrivelser och verifikationer. · 

En verksamhet av den omfattning, som bedrivits av Ljusnans 

flottningsförening, skapade behov av ett system för förvaring av 

det rika aktmaterial, som efter hand växte fram. Följden blev, 

att ett konventionellt, numeriskt-alfabetiskt dossiersystem infördes. 

Det i dragskåpslådor av trä förvarade dossierbeståndet omfattar 

över 20 hyllmeter. Häribland finner man emellertid också 

helt oväntat inbundna protokollsvolymer. Proveniensmässigt sett 

är denna serie intressant. Även om huvuddelen av arkivalierna 

härrör från Ljusnans flottningsförenings verksamhet, så torde 

häri också ingå arkivalier, som uppstått i andra föreningars verksamhet, 

före dessas sammanslagning med huvodföreningen. Vid 

uppordnaodet av arkivbeståndet kan inte och bör inte heller någon 

uppdelning på olika arkivbildare eftersträvas. I de flesta fall 

har handlingarna utgjort grundvalen för den fortsatta verksamheten 

eller också kommit att bli det första ledet i en sedermera 

växande dossier. Förteckningsmässigt löses problemet genom en 

hänvisning i de upphörda föreningarnas förteckning till Ljusnans 

flottningsförenings arkiv. 

Avsikten med denna framställning är främst att fästa uppmärksamheten 

på flottningsföreningarna och deras arkiv, bl. a. 

föreningarnas geografiska spridning. Nästa steg blir sedan att 

sprida upplysning om arkiyens innehåll. Även om Ljusnans flottningsförenings 

arkiv inte är uppordnade kan man genom att 

granska dessa arkiv få en bild av flottningsföreningarnas verksamhet 

och innehållet i flottningsföreningarnas arkiv generellt 

sett. För en arkivman är det naturligt att behandla arkivalierna 

i ordningsföljd efter allmänna arkivschemat Borjan tages därför 

med protokollen. 

A . Protokoll med bilagor 

Samtliga flottningsföreningar avhöll varje år två föreningsstämmor, 

en vår- och en höststämma. Förvaltningen av föreningens 

angelägenheter låg i händerna på flottningsstyrelsen. För båda 

dessa organ finns protokoll i betydande utsträckning bevarade 

för de olika föreningarna. -Ljusne och Voxna älvars flottningsföreningars 

och deras föregångares protokoll är bevarade från 

år 1854 resp. 1872. De mindre föreningarnas protokollsserier 

uppvisar smärre luckor. 

Direkt anknytning till protokollen har några volymer, som innehåller 

bilagor, bl. a. styrelse- och revisionsberättelser. 

32

Lennart Henne/ 

liksom kammarkollegiets och länsstyrelsens i Gävleborgs län olika 

utslag, återfinnes emellertid till största delen i dossierbeståndet, 

avdelning F. 

F. Handlingar ordnade efter ämne 

Huvuddelen av de handlingar och volymer, som är att hänföra 

till denna avdelning, ingår i det samlade dossierbestånd, som 

vuxit fram efter hand och som systematiserats i relativt sen tid. 

Som ingångsinstrument föreligger dels ett slagordsregister, dels 

en ganska detaljerad förteckning över innehållet i löpande följd, 

avdelning för avdelning. Vid arkivläggningen bör större delen 

av detta bestånd bevaras exakt. Uppenbara felaktigheter måste 

dock korrigeras. Detta gäller t. ex. de dossierlagda inbundna 

protokollsvolymerna. I vissa fall kan hänvisningar i arkivförteckningen 

vara tillräckliga, t. ex. beträffande statistik. 

Det tillämpade dossiersystemet lider av stora brister men har 

tydligen trots detta fungerat någorlunda tillfredsställande. Det 

är svårt att finna någon plan bakom den inbördes ordningen 

mellan de 89 huvudavdelningarna i dossierbeståndet, som är betecknade 

med arabiska siffror (0-89). Under årens lopp har 

seriens huvudavdelningar byggts ut i löpande följd allt eftersom 

nya dossierer behövt läggas upp. Med hjälp av en andra arabisk 

siffra från 0-9 har huvudavdelningarna underindelats. Dossiererna 

har sedan i sin tur betecknats med stora bokstäver, A, B, 

C o. s. v., varefter varje enskild handling, i förekommande fall 

band eller häfte, numrerats med arabiska siffror. En handlings 

fullständiga beteckning ser alltså ut i enlighet med följande exempel: 

10:0 A:1 eller 41:9 C:5. Handlingarna ligger kronologiskt 

inom varje dossier. 

Flottningens kraftiga utveckling från mitten av 1800-talet kom 

i hög grad att påverka bygderna kring flottlederna och deras 

befolkning. Ett stort antal människor sysselsatttes varje år under 

längre eller kortare iid i flottningsverksamheten.16) sågverksindustrins 

expansion kom efter hand att beröra allt fler områden. 

Där denna industri och därmed också flottningen trängde 

fram uppstod en lång rad av problem. De ärnnesordnade, dossierlagda, 

handlingarna avspeglar inte bara flottningsverksamheten 

och därmed sammanhängande aktiviteter utan ger även 

upplysning om skeenden, som medverkat till att förändra samhället 

och i vissa fall direkt påverkat situationen för enskilda individer. 

Det i Ljusnarrs flottningsförening befintliga dossierbeståndet 

kan till största delen indelas i.fem grupper: 

34


l. handlingar ang. flottningsverksamhetens organisation; 

2. handlingar ang. flottledernas uppkomst och utbredning; 

3. handlingar ang. flottningsverksamhetens bedrivande (flottning, 

strömrensning, m. m.); 

4 . . handlingar ang. förhållandet till andra intressenter vid vattenlederna 

(t. ex. strandägare, kraftverksbyggen); 

5. handlingar ang. samarbete med det allmänna (kommuner, 

landsting m. fl.). 

Den första gruppen omfattar reglementen för de olika föreningarna 

(t. ex. för Björkån, Enån, Oppliån, Skarpån och Ängraån). 

Dessutom kan handlingar ang. inkorporeringar och sammanslagningar 

av flottningsföreningar föras hit. 

Den andra gruppen består för det första av protokoll över 

undersökningar av vattendragen samt därefter Kungl. befallningshavandes 

utslag ang. inrättandet av allmänna flottleder. I många 

fall härrör dessa handlingar från 1850- och 1860-talen. Ett stort 

antal åtkomsthandlingar, som är upplagda sockenvis, avspeglar 

de markförvärv, som flottningsföreningarna gjorde i form av dels 

"vanliga" köp och dels expropriationsköp. En annan grupp av 

handlingar utgöres av arrendekontrakt, som avser arrenden av 

främst strandrätter och fisken, huvudsakligen laxfisken men också 

enstaka ålfisken. 

En stor del av dossierbeståndet är att hänföra till den grupp, 

som här kallats "Handlingar ang. flottningsverksamhetens bedrivande". 

Tyngdpunkten ligger på akter, som rör flottledsbyggnader 

och åtgärder för strömrensning. Akterna är uppdelade på 

bl. a. de olika byggnadsdistrikten, vilka för Ljusnans flottningsförenings 

del t. ex. år 1898 utgjorde 36 stycken. Efter sammanslagningarna 

av flottningsföreningarna uppgick antalet distrikt till 

150 stycken. 

Den fjärde gruppen omfattar handlingar, som speglar kontakter 

och ofta konflikter med andra intressenter vid vattenlederna. 

Detta gäller först och främst strand-, fiske- och vattensverksägare. 

Syneprotokoll och handlingar rörande strandskador finns 

på flera håll i dossiersamlingen, åtminstone fr. o. m. år 1874. De 

möjligheter som fr. o. m. 1890-talet öppnades för att utvinna 

elektrisk kraft ur vattenlederna medförde för flottningsföreningarna 

konkurrens om dessas utnyttjande. Protokoll över sammanträden 

med kraftintressenter, syneprotokoll med kartor, vattendomstolsutslag 

m. m. belyser dessa problem. 

Den femte gruppen av handlingar slutligen visar hur flottningsföreningarna, 

. visserligen styrda av sina egna intressen, också del- 

35

Lennart H ennel 

tagit i lösandet av frågor av mer allmän natur. Ett stort antal 

dossierer gäller brobyggnader (t. ex. Hedebron, Svegsbron och 

Bollnäsbron). Vidare förekommer akter rörande belysningsföreningar 

och telefonledningar. Inrättandet av sjukstugor i Härjedalen 

tycks också ha engagerat Ljusnans flottningsförening. 

G. Räkenskaper 

Det är ganska naturligt att större delen av flottningsföreningarnas 

arkiv består av räkenskaper. I det här aktuella fallet torde 

sannolikt omfånget utgöra 70-80 "'a av hela arkivbeståndet En 

betydande del därav utgöres av verifikationer (häri inräknat lönebesked). 

Även räkenskapsböckerna har emellertid en ovanligt 

stor omfattning. Detta torde hänga samman med det finansieringssystem, 

som länge gällde för flottningen. Flottlederna var, 

som tidigare nämnts, uppdelade i flera distrikt. Principen för 

finansieringen var, att varje distrikt skulle vara helt fristående, 

d. v. s. såväl flottleds-, underhålls- som utflottningskostnader skulle 

betalas av ägarna till det flottgods, som framflottades i resp. 

distrikt. Genom 1919 års lagstiftning öppnades möjligheter för 

en utjämning av flottledsutgifterna mellan de olika distrikten. 

När det gäller de mindre flottningsföreningarna tycks i stort 

sett verifikationsserierna vara borta, medan räkenskapsböckerna 

som regel torde vara bevarade från föreningarnas tillkomstår. 

Eftersom Ljusnans flottningsförenings räkenskaper är helt dominerande 

i beståndet, koncentreras granskningen till dessa. En 

obruten serie räkenskapsböcker är bevarad fr. o. m. år 1857. 

Den äldsta volymen är en kassa- och kontobok, som innehåller 

konton för alla i strömrensningarna och flottningen deltagande 

bolag och enskilda och därutöver konton för de åtta flottningsdistrikt, 

som inrättades från början. Allt eftersom flottningen 

växte i omfattning, ökade naturligtvis räkenskapernas omfång. 

År 1898, d. v. s. före den stora sammanslagningen av föreningar, 

deltog drygt .tjugo trävarubolag, snickerifabriker m. fl. liknande 

samt ett stort antal enskilda personer i flottningen inom Ljusnans 

flottningsförenings flottleder. För år 1915, för att taga ett annat 

exempel, föreligger tolv olika räkenskapsböcker med ett omfång 

av tillsammans cirka 0,4 hyllmeter. Häri ingår förutom flottningsföreningens 

kapitalbok, kassabok och andra böcker, vilka torde 

ha förts på huvudkontoret, även separata räkenskapsböcker för 

förlagsaktiebolaget (2 st.), flottningschefen (l st.) och sorteringen 

vid Ellervik (3 st.: kapitalbok, kassabok, avräkningsbok). 

Räkenskapsverifikationerna börjar år 1867 och förefaller redan 

från denna tidpunkt vara väl bevarade. Först från omkring 

36


1920 ökar den årliga tillväxten kraftigt. Kapital- och driftsverifikationer 

utgör en gemensam serie. En betydande del består av 

lönelistor för de i flottningsarbetet verksamma. Fr. o. m. mitten 

av 1940-talet har en särskild serie upplagts av lönebeskeden. 

H. Statistik 

statistiska uppgifter och sammanställningar förekommer inte i 

någon större utsträckning. Ur forskningssynpunkt är det intressant 

att konstatera, att officiell flottningsstatistik föreligger först 

fr. o. m. år 1921. Flottningsföreningarna blev då enligt lag skyldiga 

att årligen inkomma med primäruppgifter till Kommerskollegium,t7) 

fr. o. m. 1952 till skogsstyrelsen. statistiken har 

främst avsett flottledernas längd, antalet flottande, flottade virkesmängder, 

kostnader samt kapital- och personalförhållanden. 

J. Kartor 

Det egentliga kartbeståndet omfattar 210 kartor fr. o. m. år 1854 

och framåt. Den äldsta kartan upptager flottledsbyggnader och 

rensningar i Ljusne ström från Enån och nedanom Forsängesström. 

Främst lägger man märke till ett stort antal vackert färglagda 

kartor över flottlederna, vilka redovisar strandägarna, såväl 

trävarubolag som enskilda personer. Större delen av dessa 

kartor är upprättade på 1880- och 1890-talen. Utanför själva 

kartsamlingen förekommer enstaka kartor i dossierbeståndet 

I varje bestånd av den omfattning och av den typ som här 

granskats, dyker det nästan alltid upp handlingar, som irite tillhör 

de aktuella arkiven. Här skall endast nämnas ett enda sådant 

exempel, nämligen en inbunden protokollsvolym för Ljusne-Woxna 

älvars köptimmerförening, vars protokoll omfattar tiden 1881 

29/12-1882 17/6. Föreningen bestod av femton större och 

mindre sågverksintressenter i Hälsingland och hade till uppgift 

att samordna virkesinköpen. Hastigt uppdykande motsättningar 

mellan föreningens medlemmar gjorde samarbetet kort. 

Redan tidigare i denna uppsats har noterats, att en gallring av 

Ljusnans flottningsförenings arkivbestånd ansågs vara ofrånkomlig 

(se ovan s. 28). Om detta hade fått ske i flottningsföreningens 

regi hade resultatet blivit en total utgallring av samtliga verifikationer 

och av hela den fristående serien av inkomna skrivelser 

och rapporter. Bokföringslagens bestämmelser hade räddat de 

sista tio årens verifikationer åtminstone temporärt. Ungefär hälften 

av arkivbeståndet hos Ljusnans flottningsförening består av 

37

Flottningsjöreningarna och deras arkiv 

för hur flottningen skulle organiseras. Kommitten för sin del förordade 

ett bibehållande av oktrojsystemet. 

6) Nordquist, M., Flottleder och flottning, tr. i Sveriges skogar under 100 

år (Sthlm 1959), del 2 s. 448. 

7) SFS 426/ 1919. Aret dessförinnan, dvs. år 1918, hade den första vattenlagen 

utfärdats (SFS 523/ 1918, med ändr. SFS 425/ 1919). 

8) Uppgifterna grundar sig på sammanställningar, som upprättats av vattenrättsingenjör 

Richard Smedberg. De har tryckts i Svensk flottningstidskrift, 

årgång 1919, s. 863 f, och i Svenska flottledsförbundets årsbok 

1931, s. 2081-2087. 

9) Siffrorna är hämtade ur Statistisk årsbok för år 1937, resp. 1947, 1957 

och 1967. 

10) P.M., upprättade vid-besök åren 1969-1970 hos flottningsföreningarna, 

Landsarkivets i Härnösand (HLA) ämbetsarkiv. 

11) P.M., upprättad vid besök hos Mo & Domsjö AB, 1970 11/ 5 samt 

(betr. Iggesunds bruk) muntlig uppgift av direktör Hans Westberg, Uppsala. 

12) P.M., upprättad vid besök i Färila kommuns arkiv 1970 7/ 4, HLA. 

13) Winberg, l., Flottningen i Sveriges allmänna flottleder fram ·till omkring 

år 1935 (1944). 

14) Hannerberg, D ., Sammandrag av opposition, och Winberg, l. Svar till 

opponenten, tryckta i SFFA 1945 s. 4 127 ff. 

15) Se not 8, Huvudvattenleden, dvs. Ljusne älv är ej redovisad i tabell 2, 

eftersom föreningen tillkom redan år 1877. 

16) Ur statistisk årsbok kan följande siffror hämtas: 

Arbetare Förvaltn.-pers. 

Ar 1930 Ljusnans flodområde 5 000 50 

Hela riket 48 900 381 

Ar 1940 Ljusnarrs flodområde 4200 40 

Hela riket 43 700 314 

Ar 1950 Ljusnarrs flodområde 3 571 

Hela riket 36 695 

Inga siffror för förvaltningspersonalen redovisas i års.boken för 1950. 

17) SFS 491 / 1920, Kungörelse om skyldighet för flottningsstyrelse att avgiva 

statistiska uppgifter. 

18) Adamsson, R., Några principiella synpunkter i fråga om gallring, tr. 

i Arkiv, samhälle och forskning nr 11, s. 32. 

19) Eftersom flertalet flottningsföreningar varit lokaliserade till N ordand 

har landsarkivet i Härnösand insett sitt ansvar för arkivens framtid och 

har därför genom kontakter med de upphörande flottningsföreningarna 

medverkat till att arkiven erhåller en betryggande förvaring för framtiden. 

När detta skrives är det så gott som helt klart att Ljusnarrs flottningsförenings 

arkiv kommer att placeras på landsarkivet i Härnösand. 

39

Lennart H ennel 

Samma sak gäller beträffande de äldre ·delarna av Ångermanälvens förenings 

arkiv, vilken förening fortfarande driver flottning. Ljungans och 

Indalsälvens föreningars arkiv har Svenska Cellulosa AB tagit hand om 

och placerat i sitt centralarkiv i Merlo. 

När det gäller uppspårandet av flottningsföreningarnas arkiv kan meddelas 

att författaren till denna uppsats påbörjat uppläggaodet av ett register, 

som skall upptaga samtliga flottningsföreningar med uppgifter om 

arkivens förvaring, omfattning m. m. Detta självpåtagna uppdrag är dock 

ett arbete på lång sikt och har helt nyligen påbörjats. 

40

Nyförtecknade och nyförvärvade arkiv i 

Göteborgs Universitetsbibliotek 

A v bibliotekarie Ola Christensson 

Göteborgs stadsbibliotek förstatligades den l januari 1961 och 

bytte då namn till Göteborgs universitetsbibliotek.!) I avtalet mellan 

Göteborgs stad och staten hette det i § 7: "Staden överlåter 

till staten utan ersättning samtliga till stadsbiblioteket den 

31 december 1960 hörande inventarier och boksamlingar, . .. Parterna 

förutsätter, att donationsvillkoren skall iakttagas. I stadsbiblioteket 

vid övertagandet befintlig deposition skall kvarbliva 

i biblioteket, såvida deponenten ej gör erinran häremot."2) 

Handskriftssamlingen nämndes inte särskilt, utan man får anta, 

att den innefattades i uttrycket boksamlingarna. Avtalets bestämmelse 

om depositioner är emellertid av vikt just för handskriftssamlingen, 

eftersom en stor del av beståndet utgöres av 

depositioner. Den första och en av de största skedde redan ett 

år efter stadsbibliotekets tillkomst. 

Göteborgs stadsbibliotek bildades genom sammanslagning av 

Göteborgs musei bibliotek och Göteborgs högskolas boksamling 

år 1891. Året därpå överlämnade Göteborgs museum sin handskriftssamling, 

kallad "Göteborgs musei archif", till stadsbiblioteket 

såsom deposition.3) 

Handskriftssamlingen växte sedan genom gåvor och köp. Åtskilliga 

av de stora boksamlingar, som kunde köpas genom frikostiga 

donationer, innehöllo även enstaka handskrifter och manuskript 

eller arkivspillror. När Göteborgs stadsbibliotek firade 

sitt femtioårsjubileum år 1941 ägnades två avsnitt i minnesskriften 

åt handskriftssamlingen. J. Viktor Johansson redogjorde i 

en stor översikt för hela beståndet med undantag av de grekiska 

och latinska handskrifterna samt papyrerna.4) De förra förtecknades 

samtidigt i minnesskriften av Tönnes Kleberg,5) medan 

de senare hade utgivits av trycket redan år 1929.6) Ännu en förteckning 

över i handskriftssamlingen förvarat material fanns utgiven 

av trycket vid bibliotekets femtioårsjubileum. Det var förteckningen 

över Göteborgs Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets 

Samhälles arkiv, vilket deponerats i stadsbiblioteket så tidigt som 

1901.7) 

41

Ola Christensson 

Under de år som gått efter år 1941 har mycket hunnit att 

ändras. Det viktigaste som hänt för handskriftssamlingens vidkommande 

är inte de stora och betydelsefulla förvärven, utan 

införandet av nya principer för handskrifternas ordnande och 

förtecknande. 

Dåvarande Göteborgs stadsbiblioteks handskriftssamling var 

systematiskt ordnad, något som föll sig naturligt i ett bibliotek. 

Av J. Viktor Johanssons översikt framgår det till exempel, att 

domprosten Peter Wieselgrens papper voro utspridda på tre olika 

ämnesgrupper: Polygrafer och varia, Teologi samt Personhistoria, 

autograf- och brevsamlingar. Det var emellertid en 

biblioteksman, som bröt med det gamla synsättet och införde den 

inom svenskt arkivväsen sedan femtio år tillämpade proveniensprincipen. 

Ar 1957 började Stig Boberg ett stort upplagt ordnings- 

och förteckningsarbete, som syftade till en fullständig genomgång 

av hela handskriftssamlingen. Sedan Stig Boberg lämnat 

handskriftsavdelningen år 1960 fortsattes visserligen detta 

arbete, men i allt långsammare takt, och för närvarande ligger 

det helt nere på.grund av personalbrist. ' 

Inalles ha 75 arkiv och samlingar omordnats och nyförtecknats. 

Härvid ha det allmänna arkivschemats principer följts med 

vissa undantag. Inom varje arkiv och samling har således en löpande 

volymnumrering tillämpats, men frånvaron av seriesigna 

innebär givetvis inte, att man underlåtit att gruppera handlingarna 

enligt det allmänna arkivschemats huvudgrupper. I de fall, 

där arkivbildarens ursprungliga ordning kunnat iakttagas, har 

denna behållits oförändrad. Så har till exempel skett med museiintendent 

Georg Sarauws papper (förteckning H 69). 

För de arkiv och samlingar, vilka ännu ej ordnats och förtecknats, 

stå följande hjälpmedel till buds. För det första finns 

en alfabetiskt ordnad kortkatalog, vilken i princip skall omfatta 

hela handskriftsbeståndet med undantag av de antika papyrerna 

och de medeltida codices. I denna katalog redovisas varje arkiv, 

samling eller enstaka handskrift på ett katalogkort. Därjämte 

finnas alfabetiska brevskrivarregister till vissa äldre arkiv och 

samlingar. Accessionskatalog började föras först år 1932, och 

i samband med dess uppläggning lyckades man rekonstruera den 

bakåt i tiden till och med år 1927. För tiden dessförinnan får 

man undersöka stadsbibliotekets styrelses protokoll och årsberättelser, 

där vissa större förvärv äro antecknade. 

Av de fyra stora allmänvetenskapliga bibliotekens handskriftssamlingar 

är Göteborgs universitetsbiblioteks den i särklass 

minsta. Den 30 juni 1970 mätte den ca 400 hyllineter. Motsvarande 

uppgifter äro för Uppsala universitetsbibliotek ca 2 700, 

42

Nyförvärvade arkiv i Göteborgs Universitetsbibliotek 

Lunds universitetsbibliotek ca l 700 och Kungliga biblioteket ca 

l 200 hyllmeter.B) 

Gallring förekommer ej inom handskriftssamlingen, men det 

händer att beståndet minskas genom att en deposition återtages. 

Så skedde år 1938, då en deposition, som gjorts av Utlandssvenska 

museet (numera Riksföreningen för svenskhetens bevarande 

i utlandet) återtogs. Det rörde sig här bla.nd annat om 

manuskript av Carl Jonas Love Almqvist. År 1961 återtog professor 

Arvid Hedvall sina papper och överförde dem till Chalmers 

tekniska högskolas bibliotek. 9) 

I åtminstone ett fall har en tilltänkt gåva eller deposition ej 

blivit av. Enligt Svenskt biografiskt lexikon, band 6, s. 194, skulle 

nio brev till författarinnan Sophie BoJander från Fredrika Bremer 

ha deponerats i dåvarande Göteborgs stadsbibliotek. Breven 

ha emellertid aldrig blivit överlämnade, varför denna uppgift är 

oriktig. 

När det gäller förvärv följer Göteborgs universitetsbibliotek 

de riktlinjer, som för tjugo år sedan uppdrogos av Birger Steckzen.tO) 

Universitetsbiblioteket söker således i första hand att 

samla och för framtiden bevara västsvenska författares, akadenukers 

och tidningsmäns papper. I övrigt strävar universitetsbiblioteket 

efter ett förtroendefullt samarbete med landsarkivet i 

Göteborg, Göteborgs stads arkivkontor och Göteborgs museer. 

Rent allmänt kan sägas, att de enskilda arkiven äro så många 

och så stora, att det inte behöver bli någon tävlan om dem. 

Den omfattande interurbana utlåningen av handskrifter har under 

senare år vållat bekymmer. Postverkets automatiserade paketsortering 

och gradvisa övergång från tåg- till biltransporter 

har medfört större risk för skador och förluster, vilka aldrig 

kunna ersättas genom assurering. Allt detta i förening med förluster 

av enstaka lösa handlingar vid interurbana utlån har 

tvingat Göteborgs universitetsbibliotek till följande inskränkningar. 

En rad omistliga arkiv och samlingar utlånas överhuvud ej 

interurbant. Till denna grupp räknas de handskrifter, vilka äro 

deponerade i universitetsbiblioteket. Lösa handlingar utlånas ej 

interurbant. Är det fråga om ett mindre antal, sänder universitetsbiblioteket 

Xerox-kopior såsom lån. Gäller det ett större antal, 

hänvisas forskaren antingen till ett personligt besök eller 

Xerox-kopiering på egen bekostnad. Arkiv och samlingar, vilka 

ännu ej hunnit ordnas och förtecknas, äro självfallet helt undantagna 

från interurban utlåning. 

På grund av personalbristen bör varje forskare, som ämnar 

besöka Göteborgs universitetsbibliotek för att ta del av dess 

handskrifter, i god tid underrätta handskriftsavdelningen. Den 

43


namnändring leder till dagliga förväxlingar med ty åtföljande förseningar. 

2) Avtalet är i sin helhet tryckt dels i Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar 

1960, nr 82, s. 9-11, dels i Bihang till riksdagens protokoll år 

1960. Första samlingen, nionde bandet, Kungl. Maj:ts proposition nr 69 

år 1960, s. 27-30. 

3) Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar år 1893, nr 83, s. 5. 

4) Johansson, J. Viktor, Göteborgs stadsbiblioteks handskriftssamling. En 

översikt. Ingår i Göteborgs stadsbibliotek 1891-1941. Minnesskrift. Göteborg 

1941. (Acta bibliothecae Gotoburgensis, vol. 1.). översikten har 

även utgivits separat. Den saknas i Svensk historisk bibliografi 1936- 

1950 under avdelningen B. Arkivväsen. 

5) Kleberg, Tönnes, Catalogus codicum graecorum et latinorum Bibliothecae 

Gotoburgensis. Ingår i Göteborgs stadsbibliotek 1891-1941. Minnesskrift. 

Göteborg 1941. (Acta bibliothecae Gotoburgensis, vol.. 1.). Förteckningen 

har även utgivits separat. 

6) Frisk, Hjalmar, Papyrus grecs de la Bibliotheque Municipale de 

Gothembourg. (P. Got.). Ingår i Göteborgs högskolas årsskrift. Band 35. 

1929:1. Göteborg 1929. 

7) Landahl, Sten, Förteckning över Göteborgs Kungl. Vetenskaps- och 

Vitterhets-Samhälles arkiv 1774--1930. Ingår i Bihang till Göteborgs 

Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälles handlingar. 50 (1931). Bilaga 

Il. Göteborg 1932. 

8) Uppgifterna rörande Uppsala, Lund och Stockholm äro hämtade ur 

brev till artikelförfattaren från de tre handskriftsavdelningarna under tiden 

juli-augusti 1970. Den starka tillväxten av omfånget under senare 

år framgår av en jämförelse med de summor, vilka anföras av Solveig 

Tunold i artikeln Håndskriftssamlinger, som ingår i Nordisk handbok i 

bibliotekskunskap, del 3, Stockholm 1960, s. 272-304. - Även de statliga 

arkivens bestånd av enskilda arkiv äro betydande. Så till exempel 

hyser landsarkivet i Göteborg ca 3 000 hyllmeter privatarkiv. 

9) Anteckningar i Accessionsjournalen för Göteborgs stadsbiblioteks 

handskriftssamling 1935:32 och 1958:95. 

10) Steckzen, Birger, Om gränsdragning mellan arkiv, museer och bibliotek. 

Ingår i Donum Boethianum. Arkivvetenskapliga bidrag tillägnade Bertil 

Boethius 31.1.1950. Stockholrn 1950, s. 408-424. 

Il) I skrivande stund föreligger ett manuskript om stamböckerna i Göteborgs 

universitetsbiblioteks handskriftssamling. Det har utarbetats av 

förste bibliotekarien vid Uppsala universitetsbibliotek, docent Åke Davidsson. 

12) Nilsson, Lars, Enskilda arkiv i landsarkivet i Vadstena. Ingår i Svenska 

arkivsamfundets skriftserie nr Il . Arkiv, samhälle och forskning. 

Stockholm 1969, s. 67-76. 

45

Arkivbildare, arkiv, samling 


*Elis Andersson (1888-1967) 

Författare, kritiker i Göteborgs 

Posten. Brev. Acc 1968:8, 1968:47 

*Georg Andren (1890-1969) 

statsråd, landshövding, professor. 

Brev och manuskript. Acc 1969:61, 

1970:46 

Sverker Amoldsson (1908-1959) 

Läroverkslektor, docent. Manuskript. 

Acc 1963:21 

Aschebergska papperen 

Huvudsakligen handlingar rörande 

Rutger (1621-1693) och Christian 

Ludwig (1662-1722) von Aschebergs 

gods i Bohuslän 

Askims härads kronabefallningsmans 

arkiv 

Skrivelser 

*Göran Axel-Nilsson (1907-) 

Museichef. Brev från Greta Holmgren 

(1870-1961). Acc 1965:18. 

(Se även Greta H olmgren och Hjalmar 

Wijk.) 

Säteriet Berg se von Sneidemska arkivet 

Wilhelm Bergs (1839-1915) papper 

Kulturhistoriker, byråchef vid 

Bergslagernas järnvägar i Göteborg. 

Brev och manuskript 

Jacob Berggrens (1790-1868) papper 

Präst, orientalist. Brev, manuskript 

och stambok. (Berggren överlämnade 

på 1840-talet en stor del av 

sina papper till Deutscbe morgen- 

46 

Antal Tidrymd 

volymer 

8 1591-1723 

1699-1799 

69 1666-1910 

7 1800-1865 

Förteckning 

H 20 

H 33 

H 51 

H 45

Nyförvärvade .arkiv i Göteborgs Universitetsbibliotek 


ländische Gesellschaft. Se härom 

Svenskt biografiskt lexikon, bd. 3, 

s. 508-511.) 

Waldemar Bernhard (1890-1965) 

Konstnär, författare. Brev. Acc 

1962:45-46 

Bildningscirkeln i Göteborg 

Cirkeln ägde bestånd 1847-1862. 

Protokoll 

*Per Gustaf Blidberg (1889-1969) 

Civilingenjör, överstelöjtnant, vattenverkschef 

i Göteborg. Brev och 

räkenskaper. Acc 1964:47, 1969:16, 

1969:40 

Axel Boethius se Nils Sandberg 

Tidningen och förlaget Brand 

Tidningen började utges 1898. 

Koncept, brev, manuskript och räkenskaper. 

Acc 1965:49 

Brunnsparken se Kommitten för 

Brunnsparkens förskönande 

Gustaf Brusewitz' (1812-1899) papper 

Konstnär, intendent vid Göteborgs 

museum. Brev 

Albert U . Bååths (1853-1912) papper 

Författare, docent, intendent vid 

Göteborgs museum. Brev och manuskript 

Christofer earlander se Daniel Kullberg 

Cederlöf-Wigarts åtkomsthandlingar 

Häradshövdingen Erik Cederlöfs 

{1709-1790) och tullinspektören 

Antal Tidrymd 

volymer 

1847-1863 

12 1749-1890 

30 1665- 1912 

1724-1777 

Förteckning 

H13 

H 17 

H 53 

H 9 

47



Peter Wigarts (1680-1758) åtkomsthandlingar 

till jordegendomar 

i sjuhäradsbygden 

Henric af Chapmans (1721-1808) 

arkiv 

Skeppsbyggmästare. Brev 

Per T. Cleves {1840-1905) papper 

Kemist och oceanograf, professor. 

Samlingen består uteslutande av 

handlingar rörande plankton. 

Ekebomska papperen 

Huvudsakligen domprosten i Göteborg 

Olof Andreas Ekeboms 

(1716-1784) papper. Därjämte en 

del handlingar, vilka icke ha organiskt 

samband med släkten Ekeboms 

papper 

Maria Eklund (1873-1958) 

Biskopinna. Brev. Acc 1967:29 

Edvard Ellingsen (1855-1938) 

Ingeniör, adjunkt i Kragerö, 

Norge. Brev. Acc 1939:26 

*Uno Engs (1896-) arkiv 

Författare. Brev och manuskript. 

Acc 1962:25 samt tilläggsaccessioner 

Arvid Englinds (1882--) samling 

Teaterförläggare. Samlingen består 

av ca 2 300 texthäften till svenska 

och utländska skådespel. Acc 

1969:48 

Apoteket Enhörningens arkiv 

Det äldsta apoteket i Göteborg. 

Privilegie- och köpebrev samt skrivelser 

48 

Antal Tidrymd 

volymer 

1749-1808 

30 1897-1903 

2 1613-1831 

1650-1888 

Förteck 

.ning 

H 23 

H 50 

H 26 

H 24

·- 



Göteborgs debatterande sällskaps 

arkiv 

Sällskapet stiftades 1817. Protokoll 

Göteborgs folksångförening se Bildningscirkeln 

i Göteborg 

Göteborgs högskola 

Uppsatser från proseminariet 

nordiska språk. (Högskolans arkiv 

förvaras i Landsarkivet i Göteborg) 

Götebårgs konstförenings arkiv 

Föreningen grundades 1853. Protokoll, 

koncept, brev och räkenskaper. 

Acc 1969:25 

Göteborgs Kungl. Vetenskaps- och 

Vitterhets-Samhälles arkiv 

Samhället stiftades 1773 under 

namn av Vitterhetssocieteten. 

Tryckt förteckning över de äldre 

delarna av arkivet finnes. Se ovan 

s. 45, not 7 

Göteborgs och Bohus län se Länsstyrelsen 

. , . 

Göteborgs sjötullkammare 

Tre tulljournaler. (Sjötullkarnmarens 

arkiv förvaras i Landsarkivet 

i Göteborg) 

Göteborgs vattenledning från Kallebäck 

(Ytterligare handlingar finnas i 

Landsarkivet i Göteborg) 

*Severin (Seve) Hallberg (1886- 

1960) 

överbibliotekarie vid Göteborgs 

stadsbibliotek (sedermera Göte- 

50 

Antal Tidrymd 

volymer 

1817-1831 

9 1915-1945 

1663-1679 

2 1785-1794 

Förteckning 

H 14 

H 3 

H 43 

H 44

Nyförvärvade arkiv i GötelJorgs Universitetsbibliotek 


borgs universitetsbibliotek). Brev. 

Acc 1966:36 

Adolf Hallman (1893-1968) 

Konstnär, författare. Anteckningar 

och manuskript. Acc 1969:7 

Torsten Hammaren (1884-1962) 

skådespelare, regissör, teaterchef. 

Brev. Acc 1969:60 

Sigurd Hansson (187G-1942) 

Fil. dr. Medarbetare i Göteborgs 

Handels- och Sjöfarts-Tidning. 

Brev och manuskript. Acc 1943:5 

Hans Hedlund (1855-1931) 

Arkitekt, professor vid Chalmers 

tekniska högskola. Brev. Acc 

1969:5, 1970:12 

Johan Carl Hellbergs (1815-1877) 

papper 

Postdirektör, publicist. Brev 

Johannes Hellners (1866-1947) papper 

Jurist, politiker, finansman. Handlingar 

rörande juridik, politik och 

industri. (Huvuddelen av Johannes 

Hellners papper förvaras i Riksarkivet 

i Stockholm) 

Oscar Hippels (1881-1947) papper 

Teolog, docent. Brev. Acc 1947:16 

Herman Hofbergs (1823-1883) brevsamling 

Läkare, författare. Brev 

Axel Emanuel Holmbergs (1817- 

1861) papper 

Präst, fornforskare. Avskrifter och 

brev 

Antal Tidrymd 

volymer 

31 1820-1870 

24 1879-1946 

3 1814-1878 

1844-1858 

Förteckning 

H l 

H 61 

H 38 

iH 39 

51



*Anna Margareta (Greta) Holmgren 

(1870--1961) 

Författarinna. Brev från Hjalmar 

Wijk (1877-1965). Acc 1965:20. 

(Se även Göran Axel-Nilsson och 

Hjalmar Wijk) 

von Holtenska papperen 

Handlingar rörande telagskamreraren 

Johan Jakob von Holten 

(1768-1841) och hans son Johan 

David von Holten (1814--1906). 

(Handlingar rörande Johan Jakob 

von Holten finnas dels i Aspenäs 

säteris arkiv, nu i Landsarkivet i 

Göteborg, dels bland Herman Brolins 

papper, nu i Riksarkivet, 

Stockholm) 

Hvitfeldtska läroverkets i Göteborg 

handskriftssamling 

Acc 1970:61. {Se Riksbibliotekariens 

skrivelse till Kungl. Maj:t 

den 13 mars 1970 ang. statliga 

gymnasiebibliotek) 

[duna-förbundet se Algot Nystrand 

Folke lsacson (1898-) 

Boktryckare. Brev från konstnären 

Carl Kylberg (1878- 1952). Acc 

1969:51 

Bertillsbergs (1904--) papper 

Bokhandlare, författare. Brev och 

manuskript. Acc 1961:29-30 samt 

tilläggsaccessioner 

von Jacobssonska sockerbruket i Göteborg 

Handlingar rörande det av Niklas 

52 

Antal Tidrymd 

volym



von Jacobsson (1714--1785) anlagda 

sockerbruket 

J. Viktor Johanssons (1888- 1967) 

papper 

Förste bibliotekarie vid Göteborgs 

universitetsbibliotek. Brev och manuskript. 

Acc 1967:36 

Aron Jonassons (1838-1914) papper 

Hovfotograf. · Anteckningar och 

brev 

Kallebäck se G öteborgs vattenledning 

från Kallebäck 

Kommitten för Brunnsparkens förskönande 

Redovisning jämte verifikationer 

Daniel Kullbergs (1773-1857) papper 

Rektor, prost. Brev från läkaren 

Christofer Carlander (1759-1848) 

Kuröds gårdsarkiv, Ytterby socken, 

Göteborgs och Bohus län 

Handlingar rörande ägoskillnad 

och brukningsrätt 

Kvillebäckens se Qvillebäckens 

Carl Kylberg· se Folke lsacson 

Förbundet Kämpande demokrati 

Lokalavdelningen i Göteborg. 

Koncept, brev och "räkenskaper. 

Acc 1960:24 

Carl Lagerbergs (1859-1922) papper 

Kammarherre, intendent vid Göteborgs 

museum. Brev 

Antal Tidrymd 

volymer 

18 1849-1913 

1863-1864 

1805-1845 

1632-1715 

3 1888-1922 

' 

l' 

Förteckning 

H 55 

H 41 

H 37 

H 25 

H72 

53



Evald Lidens (1862-1939) papper 

Språkforskare, professor. Brev och 

manuskript 

Carl S. Lindblads (1867-1939) samling 

Kyrkoh.erde. Avskrifter, biografiska 

anteckningar och predikningar. 

(En del av Lindblads samling finnes 

i Lunds universitetsbibliotek) 

Helena J. S. Liljencrantz se V irginska 

samlingen 

Gustava Eleonora Lindahl se Carl 

Snoi/sky 

Johan Nielas Lindahl se Carl Snoilsky 

E. Gustaf D. Lindegrens (1862- 

1929) papper 

Kyrkoherde. Predikningar 

Mårten Månsson Lindeströms {1602 

-1666) papper 

Fem lösa handlingar: avgångspass, 

fullmakt och gåvobrev 

Hjalmar Lindroth (1878-1947) 

Språkforskare, professor. Brev. 

Acc 1946:1, 1949:'12 

Edvard Lithanders (1870-1944) 

samling 

Affärsman, politiker. Brev. Innehåller 

även brev till fadern Pehr 

E. Lithander (1835-1913) 

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus 

län 

Bland annat handlingar rörande 

skjutsningsskyldighet 

54 

Antal Tidrymd 

volymer 

97 1875-1939 

8 1804--1914 

28 1861-1924 

1620-1649 

21 1886-1938 

3 1765-1876 

Förteckning 

H 74 

H 2 

H 70 

H 35 

H 65 

H 6

' Nyförvärvade arkiv i Göteborgs Universitetsbibliotek 


Elis Malmeström (1895-) 

Teolog, biskop. Brev. Acc 1963:7, 

1965:57 

Olof Nenzelius' (1728-1804) papper 

Astronom. Anteckningar och avskrifter 

Erlar:d Nordenskiöld (1877-1932) 

Friherre, forskningsresande, etnograf, 

professor. Brev. Acc 1943:7 

till D . Fraser äro förtecknade i 

H 27) 

Vitalis Norströms (1856-1916) samling 

Filosof, professor. Brev och manuskript 

Olof (Olle) Nystedt (1888-) 

överhovpredikant. Brev. Acc 

1969:28, 1969:69 

Algot Nystrands (1863-1945) papper 

Slöjdlärare. Slöjdjournaler, vykort 

och fotografier. Häri även !dunaförbundets 

protokoll 1880--1926 

Ostindiska kompaniet se Svenska ostindiska 

kompaniet 

*Stina Palmborgs (1889-1959) papper 

Pedagog, författarinna. Brev och 

manuskript 

Johannes Paulson {1855-1918) 

Filolog, professor. Brev. Acc 

1951:6 

Ludwig Pietsch (1824---;-1911) 

Författare, tecknare. Brev från för- 

Antal Tidrymd 

volymer 

2 1764--1778 

22 1882-1931 

27 1873-1943 

31 1908-1958 

1869 

Förteckning 

H 16 

H 64 

H 67 

H 60 

H 75 

55

Arkivbi!dare, arkiv, samling 

fattaren Ivan Turgerrev (1818- 

1883) 

*Conrad Pineus' (1872-1945) papper 

Dispaschör. Brev 

*Kaj Pineus' (1905-) papper 

Dispaschör. Koncept och brev 


Elisabet Augusta Piper (1811-1879) 

Grevinna, överhovmästarinna. Kallelsebrev, 

ceremoniel etc. 

Baltzar von P/aten (1766-1829) 

Sjömilitär, politiker. Brev. Acc 

1960:30. (Brev från B. von Platen 

cerpter och klipp 

Carl R. Prytz' (1865-1938) samling 

Grosshandlare. Anteckningar av 

och om släkten Prytz jämte brev 

Publicistklubbens västra krets 

Koncept, brev och räkenskaper. 

Acc 1957:39 

Qvillebäckens broaktiebolags arkiv 

Protokoll, ämnesordnade handlingar 

och räkenskaper 

Sven Renström & Co:s arkiv 

Räkenskaper. Företaget grundat 

av Sven Renström (1793-1869) 

Axel Romdahl (1880-1951) 

Konsthistoriker, museiman, professor. 

Brev. Acc 1955:23, 1960:47 

The Royal Bachelor's Club 

Handlingar vilka tillhört Kungl. 

sekreteraren och hedersledamoten· 

i klubben Claes Gartz (1761- 

1804). {Klubbens arkiv förvaras 

Landsarkivet i Göteborg) 

56 

Antal Tidrymd 

volymer 

43 1934----1953 

3 1836-1880 

13 1753-1934 

26 1838-1915 

67 1816-1909 

1787-1799 

Förteckning 

H 63 

H 62 

H 19 

H 73 

H 48 

H 49 

H 31



Mauritz Rubensons (1836-1899) 

papper 

Publicist, författare. Brev och manuskript 

Nils Sawlberg (1911-) 

Förste bibliotekarie vid Göteborgs 

universitetsbibliotek. Brev från 

professor Axel Boethius (1889- 

1969). Acc 1969:20 

Georg Sarauws (1862-1928) papper 

Botanist och arkeolog, intendent 

vid Göteborgs museum. Brev och 

manuskript jämte anteckningar, ex- 

Peter Scheffers (1657-1731) papper 

Friherre, landshövding. Fullmakter 

Julian Schmidt (1818-1886) 

Litteraturhistoriker, publicist. Brev 

från författaren Ivan Turgenev 

(1818-1883) 

*Torgny Segerstedt (1876-1945) 

Göteborgs Handels- och Sjöfarts 

Tidnings Segerstedt-samling. Brev 

och manuskript. Acc 1962:32 

Carl Ulrik Silfverskiölds (1749- 

1819) papper 

Friherre, generalmajor. Fullmakter, 

tjänsteförteckning och två brev 

*Birger Sjöbergs (1885-1929) samling 

Författare, publicist. Brev och manuskript 

Gustav Sjöström (1883-1967) 

Publicist. .Brev. Acc 1967:18 

Antal Tidrymd 

volymer 

4 1862-1899 

73 1874-1928 

1688-1716 

1868-1881 

1767-1816 

54 1895-1951 

Förteckning 

H 71 

H 69 

H 36 

H 75 

H 8 

H 54 

57



Carl skottsberg (1880---1965) 

Botanist, forskningsresande, professor. 

Brev. Acc 1964:14 

von Sneidernska arkivet 

Landshövding Axel von Sneiderns 

(1875-1950) familje- och ärobetspapper 

jämte säteriet Bergs gårdsarkiv, 

Holms socken, Älvsborgs 

län 

Carl Snoilskys (1841-1903) papper 

Skald, diplomat, överbibliotekarie. 

Autografsamling, bibliotekskatalog 

samt Johan Niclas .Lindahls (1762 

-1813) och Gustava Eleonora 

Lindahls (1769-1840) stamböcker 

*Gustaf Steffens (1864---1929) papper 

Nationalekonom, sociolog, professor. 

Brev och manuskript 

August Strindbergs (1849-1912) manuskript 

Manuskript till Mäster Olof, Inferno 

samt Brott och brott 

Carl Christian Ströms (1767-1842) 

papper 

skeppspredikant i Svenska ostindiska 

kompaniets tjänst. Handlingar 

rörande ostindiska kompaniet 

och dess fartyg 

*Fredrik Ströms (1880---1948) papper 

Politiker, författare. Brev och manuskript. 

Acc 1948:5 samt tilläggsaccessioner 

Olof Andersson Strömskölds (1601 

-1664) papper 

58 

Antal Tidrymd 

volymer 

307 1850---1951 

3 1571-1861 

162 1879-1929 

6 1866-1899 

1761-1804 

1629-1661 

Förte

. 



U ppbördskommissarie. Fullmakter 

och skrivelser. (Strömsköldska papper 

finnas även i Riksarkivet och 

i Krigsarkivet, Stockholm) 

Anton Stuxbergs (1849-1902) papper 

Zoolog, intendent vid Göteborgs 

museum. Brev och manuskript 

Karl- F. Sundens (1868-1945) samling 

Språkvetenskapsman, professor. 

Anteckningar och föreläsningskoncept 

Svenska ostindiska kompaniets arkiv 

Kompaniet verkade 1731-1813. 

Liggare, journaler och rullor. 

(Handlingar rörande ostindiska 

kompaniet finnas i flera arkiv, till 

exempel i östads och öijareds säteriers 

arkiv, båda nu i Landsarkivet 

i Göteborg) 

Otto Sylwans (1864-1954) papper 

Litteraturhistoriker, professor. 

Brev och manuskript. Acc 1954:6. 

(Handlingar rörande släkten Sylwan 

finnas även i Malmö stadsarkiv) 

Carl Säves (1812-1876) papper 

Språkforskare, professor. Manuskript 

och anteckningar. 27 av de 

28 volymerna äro tryckta böcker 

med anteckningar 

*Hjalmar Söderbergs (1869-1941) 

papper 

Författare. Brev och manuskript 

Antal Tidrymd 

volymer 

24 1865-1897 

15 1891-1935 

19 1732-1817 

28 1826-1853 

48 1833-1946 

Förteckning 

H 57 

H 68 

H 22 

H46 

H 58 

59


Adolf Otto Treflenbergs (1794- 

1880) papper 

överste. Fullmakter, betyg etc. 


Ivan Turgenev (1818-1883) 

Författare. Manuskript. Tillägg till 

"Wunderliche Geschichte". {Se 

även Ludwig Pietsch och Julian 

Schmidt) 

Klubben V a/ands handlingar 

Klubben stiftades 1886. Protokoll, 

matrikel och räkenskaper. Acc 

1954:45 

Sällskapet Vetenskapens vänners arkiv 

Sällskapet bildades 1853. Protokoll, 

matrikel och brev 

Axel Wetterberg (1884-) 

Läroverksadjunkt Brev från norska 

akademiker. Acc 1965:36, 

1968:5 

Wigart se Cederlöf 

*!Hjalmar Wijk (1877-1965) 

Grosshandlare. Brev från Greta 

Holmgren (1870-1961). Acc 

1%5:19. (Se även Göran Axel 

Nilsson och Greta Holmgren) 

Virginska samlingen 

Två kassaböcker förda av Helena 

J. S . Liljencrantz (1777-1826) och 

Claes Ludvig Virgin (1776-1850) 

Johan Visings (1855-1942) papper 

Romanist, professor. Brev. Acc 

1942:16 

60 

Antal Tidrymd 

volymer 

1810-1870 

odaterat 

1853-1870 

1804-1823 

Förteckning 

Hll 

H 75 

H 40 

H 15



Vitterhetssocieteten se Göteborgs 

Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets 

Samhälle 

Baltzar Filip von Wulfrath (1712- 

1784) 

Generallöjtnant. Testamentshandlingar 

Världsutställningen i London 1862. 

Svenska avdelningens arkiv 

Brev 

Yxsjöryds bolags arkiv 

Bolaget, som bildades 1788, upplöstes 

formellt 1850. Det ägnade 

sig åt fritidsfiske i Leroms socken, 

Älvsborgs län. Fiskejournaler 

Waldemar Zachrisson (1861-1924) 

Boktryckare. Brev. Acc 1944:15 

*Elof Åkesson (1892-) 

Filosof, docent. Brev och manuskript. 

Acc 1964:43 

Åmåls stad 

Avskrifter av privilegier och resolutioner 

rörande Amåls stad 

Samuel ödman (1750-1829) 

Teolog, kyrkoherde. Predikautkast 

samlade av And. Henström 

Antal Tidrymd 

volymer 

1784-1788 

1862-1863 

1788-1862 

1613-1728 

1806 

Förteckning 

H 10 

H 18 

H 4 

H 32 

H 5 

61

ARKIV FORSKNING - Visa filer

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?