Sägenbroschyr - Östra Göinge kommun

Breanäs
Bonden som överlevde en vinter på sjöbottnen
Där kursgården och fritidsområdet i Breanäs nu är
låg förr två bondgårdar. En gång hade bönderna
huggit timmer och kedjat ihop virket till en stor
flotte. De skulle flotta timret ner till Gyvik vid sjöns
södra spets och sedan forsla det vidare med häst
och vagn till Kristianstad. Nu väntade de på bra
väder och rätta vindar.
När tjänligt väder kom gav en av bönderna
sig iväg med flotten. Men nu hände det som ofta
inträffar på Immeln. Hastigt blåste det upp till
oväder och flotten bröts sönder, mannen fick väl
ett slag av en stock och sjönk ner i vattnet och var
försvunnen.
Folk draggade både länge och väl men de kunde
inte hitta honom. Så kom vintern med snö och kyla
och isen la sig på sjön.
En dag på våren var änkan nere vid sjön och
sysslade med något. Då fick hon se en karl som
kom mot henne. Han var dyblöt, mager och eländig.
Det var inte mycket mer än skinn och ben kvar
av honom. Hon blev rädd och hon blev än mer förskräckt
när hon kände igen honom. Det var hennes
döde man som gick igen och spökade.
– Du ska inte vara rädd, sa han. Jag lever och
har kommit tillbaka hem. Jag har stått på sjöbottnen
hela vintern. När jag sjönk till sjöns botten
fastnade jag med ena benet mellan några stenar
och kunde inte komma loss. Som tur var hade det
bildats en luftblåsa under hattens brätte så jag
kunde andas. När jag väl lyckades sparka mig loss
var det is på sjön. Det värsta var när folk körde med
lass över isen och länkarna smällde och rasslade.
Då gjorde det så ont i huvudet. Men en dag i veckan
var det lugnare. Jag förstod att det var på söndagen
när folk for till kyrkan i sina slädar. Så kunde jag
hålla räkning på veckorna som gick och när våren
borde vara inne samlade jag mina sista krafter och
kunde ta mig upp till ytan och simma i land.
Stenen finns vid Stenutställningen vid Breanäs
Konferenshotell.