INBLICK: AFRIKA - Evangeliska Frikyrkan

More documents

Recommendations

Info

12 SYD<strong>AFRIKA</strong> På baksidan av Mavis hus frodas grönsaker i en trädgård, där kvinnorna arbetar vissa dagar. I ett annat litet hus bakas kakor och bröd. Förtjänsterna från att sälja handarbeten, bröd och grönsaker gör att de kan försörja sina familjer – eller i alla fall få hem grönsaker till middagen. Kvinnorna i projektet väljs ut – det ska finnas ett verkligt behov, och motiva- tion att arbeta. – Att bara ta emot gör människor lata, men vi ger möjlighet till arbete, säger Mavis. Genom projektet kan de stötta varandra, be tillsammans, få arbetslivserfarenhet och självförtroende. Nonjabulo Hadebe är en av dem som kommer varje vecka. Hon är 23 år, har tre barn och bor tillsammans med sin moster och hennes barn. Nonjabulo visar upp halsband och skärp i sydafrikanska flaggans färger. – Det här underlättar mycket för mig och min familj – jag kan sätta mat på bordet på grund av det här, säger hon. Men för henne, liksom många andra, kvarstår drömmen om ett riktigt jobb. I flera år har hon sökt utan att få något. Projektet står för hälften av materialkostnaden, och kvinnorna får sälja sina verk på egen hand. ”Jag älskar att jobba med de här kvinnorna. Ibland är det svårt. Men det är bara Gud som ger mig kraften” – Kanske kommer Gud att ge mig ett jobb en dag. Men jag är glad att vara vid liv. Mavis har efter många år av hembesök upptäckt att lyssnandet är minst lika viktigt som givandet. – Man behöver ha ett intresse för människors situation – först då öppnar de sina hjärtan för en. I efterhand kan hon också se sin egen bakgrund som en tillgång. – Nu kan jag säga: tack gode Gud – du tränade mig förut. I och med att jag själv har varit fattig, så förstår jag deras situation. Samtidigt är samarbetet med Inga-Maj och kontakten med EFK i Sverige det som gör att hon har möjlighet att göra något. – Jag kan hitta in i fattiga familjer, men hade annars inte haft några resurser att hjälpa. Både Inga-Maj och Mavis är i pensionsåldern – men ingen av dem vill pensionera sig från arbetet i Sweetwaters. Båda två poängterar att de tror att det är Gud som gör att de kan och orkar fortsätta. – Jag har alltid känt mig ovärdig att kallas missionär, men alltid försökt göra det som Gud lagt för mina händer, säger Inga-Maj. Mavis fyller i vid ett senare tillfälle: – Jag älskar att jobba med de här kvinnorna. Ibland är det svårt. Men det är bara Gud som ger mig kraften.
Växtplats för teologer UBI är en växtplats för Sydafrikas framtida teologer. Men på schemat står inte bara systematisk teologi och ledarskap. Att rensa ogräs och sopa golv ses som en viktig del i den andliga utvecklingen. Runtom på UBI:s stora välskötta område går några elever runt och rensar ogräs i rabatterna. Andra sopar golv i lektionssalarna. Mrs Patricks, vice rektor på skolan, berättar att mycket av underhållet på skolan sköts av studenterna själva. Delvis för att spara pengar, men även för deras andliga utveckling. – Om du vill bli stor i Guds rike, måste du lära dig att bli en tjänare. Jag vill ha en pastor som kan plocka skräp, så väl som predika. Union Bible Institute startades av svenska missionärer 1942. Då fanns bara ett litet tegelhus på området. – Målet var att ta in sju elever, berättar Ulf Dahlgren, pensionerad missionär som undervisat på skolan i många år. SYD<strong>AFRIKA</strong> Goodness Cebi är en av de 80 elever som läser på heltid på Union Bible Institute, Sydafrika. Det lilla ursprungliga huset omges nu av ett flertal skolbyggnader och bostäder. I dag har de 80 heltidsstudenter i tre årskurser, plus kvällskurser. Skolan är en av få som erbjuder teologisk undervisning på zulu, som talas av större delen av den färgade befolkningen i landet. Sedan ett par år finns också en linje på engelska. En av studenterna, Goodness Cebi, är 28 år och kom till UBI för två år sedan. Hon blev kristen på en hemgruppsträff hos hennes granne 2002. Innan dess gick hon till kyrkan, men var egentligen inte troende. – Jag kände att jag inte kunde ”leka kyrka” längre, utan följa Herren, säger hon. Efter utbildningen vill hon tillbaka och jobba i sin lokala församling. – Jag har en gåva att undervisa, och vill gå dit det finns behov av lärare. Hon upplever att skolans lärare arbetar hårt för att uppmuntra studenterna. – En annan sak som är väldigt viktig är bön. Vi ber mycket här på skolan. 13
Page 1 and 2: INBLICK: AFRIKA Ögonblick, berätt
Page 3 and 4: Regionkontoret på plats i Afrika F
Page 5 and 6: EFK. Messias var en av de drivande
Page 7 and 8: sociala projekt i kyrkan i Mocambiq
Page 9 and 10: SYDAFRIKA EFK har tre samarbetskyrk
Page 11: familjer. En fjärdedel av landets
Page 15 and 16: ZAMBIA Mpongwe Baptist Association,
Page 17 and 18: ehandlas, berättar Chipaila. - Fö
Page 19 and 20: Med passion för bön Pastor Justin
Page 21 and 22: SWAZILAND Holiness Union Church (HU
Page 23 and 24: Swaziland är ett litet kungarike m
Page 25 and 26: BOTSWANA Holiness Union Church (HUC
Page 27 and 28: var det en 7-årig pojke som bad om
Page 29 and 30: e och uppmuntra människor. - Mitt
Page 31 and 32: På lektion i en av skolorna som by
Page 33 and 34: TANZANIA Free Pentecostal Churches
Page 35 and 36: motgångar. - Två gånger blev vå

INBLICK: AFRIKA - Evangeliska Frikyrkan

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?