Folkhemshjärtat: Om en g(l)ömd kultursjukdom - Studentportalen

More documents

Recommendations

Info

MARIA BJÖRK men samtidigt medkännande och toleranta välfärdsstaten. I utredningen kring den öppna läkarvården i riket 1948 pläderade Axel Höjer för neuroti kernas rättigheter att bli betraktade som fullvärdiga patienter och sjuk doms bärare. Höjer gick till storms mot den vanliga uppfattningen både inom och utanför medicinen, att nerver och neuroser bara var inbillnings sjuka som borde nonchaleras. Neurotikerna är sjuka, precis som människor med hjärtfel och diabetes är sjuka, varken mer eller mindre, menar Höjer med eftertryckY Den kritik Höjer och hans kollegor gav uttryck för moti verades delvis med tänkta biologiska och organiska förtecken. Man framhöll nyare forskningsrön som tycktes visa att vissa neurotiska besvär kunde ha sin grund högst fysiska förhållanden, som hormonrubbningar, vitaminbrist och hjärnhinneinflammationer, samtidigt som neurosens tänkta social psykologiska orsaker gavs större utrymme än tidigare. 16 Att Höjer lyfter fram biologiska orsaker är signifikativt - antagligen är neuroserna, tänkte man sig, precis som samhället rationella, och därför möjliga att logiskt för klara. Det problem som formuleras kring neuroserna under femtiotalet handlar följaktligen bara om att få just denna grupp av sjuka att vända sig till rätt instans, till psykiatrikern. Neurosproblemet korresponderar således inte med samhälleliga hotbilder, utan snarare tvärtom; med en föreställning om samhället som gott, problem som lösbara och "restnöd" som enda opererande problemformuleringsram. Hjärtneurosen utifrån: Symtompoolen och patienterna Diagnosen psykoneuros, eller neuros, kan alltså betraktas som en kultur sjukdom på ett plan - den korresponderar med den bild av samhället som var förhärskande. Det starka samhället är rationellt, alltså är också neuro serna rationella och logiska, och kan därmed som problemområde bemötas som ett rationellt och logiskt problem. Hur de specifika symtomen från hjärtat skall förstås är en mer komplicerad historia. Svenska förhållanden efter två världskrig kan bara med stor svårighet sägas likna krigens omstän digheter, där soldater i skyttegravar och under luftvärnsattacker drabbades av så kallat "soldiers' heart", alltså anfall av akut hjärtklappning tillsammans med (tämligen väl motiverad) dödsångest. Historikern Edward Shorter menar att patienters symtom i princip alltid hämtas från en kulturs gemensamma "symtompool". En "symtompool" 200 e FOLKHEMSHJÄRTAT: OM EN G(L)ÖMD KULTURSJUKDOM betecknar "a cultures' collective memory of how to behave when ill", och utgör alltså en legitim repertoar av symtom. l? Shorter menar att patienter på ett omedvetet plan "väljer" symtom från denna symtompool; att "välja" andra symtom vore att diskvalificera sin sjuklighet på förhand. Att hjärtat hade en framträdande plats både i det medicinska och det allmänna medvetandet under femtiotalet innebär också att det hade en framträdande plats i den symtompool patienten hämtade sina symtom från. Samtidigt är det emblematiskt att de interna hjärtsymtomen blir så fram trädande just under detta årtionde. Hjärtat var inte bara symbolen för snabb och oväntad död, utan också sinnebilden för legitim och oomtvistlig sjuk dom. Femtiotalet markerar starten för det som kallats "medicinens guld ålder", med stora framgångar inom diagnostik, sjukdomsbekämpning och farmakologi. Den första öppna hjärtoperationen genomförs år 1955, och den kliniska medicinens historia kan därefter och några decennier framåt beskrivas som en framgångssaga. 18 Också psykiatrin närmade sig biomedi cinen, kliniskt med hjälp av preparat som klorpromazin mot schizofreni, teoretiskt som hos Höjer med nya rön kring hormoners och vitaminers in verkan på psyket. Biomedicinen tycktes alltså ha framtiden för sig, precis som biopsykiatrin, även om den sistnämnda inte värderades lika högt av patienterna. Att hjärtat hamnade i fokus för patienternas symtom är i detta perspektiv inte förvånande, snarast tvärtom - deras symtom anknyter till det vetenskapsområde det talades mest om, biomedicinen, och det organ som framför allt tilldrog sig intresse, hjärtat. Kardiologen, konungens livmedikus och tillika välkände högermannen Gunnar Biörek karaktäriserar i sin bok Om hjärtat krånglar från 1953 symto men vid "den vegetativa hjärtneurosen", enligt Biörek tidigare kallat "sol dathjärta", eller "det irritabla hjärtat": Det karaktäriseras aven grupp symtom (vanligen flera sammantagna, men inte nödvändigtvis alla på en gång), sådana som lufthunger, ofta förenad av ljudliga suckar, hjärtklappning, uttröttning även vid små ansträngningar, obehag och värk i vänster sida av bröstet, yrsel, nervositet, ibland darrningar, svettningar, huvudvärk, stundom lätt temperaturförhöjning, ofta kalla och våta händer och fötter. [---] Det är sannolikt att det finns en ärftlig benägenhet för dylika reaktioner eller för liknande vegetativa neuroser från andra organ. Trots att tillståndet till en början mest påträffades hos krigare, är man nu överens om att det är minst lika vanligt hos civilbefolkningen och vanligare bland kvinnor än hos män. 19 201
MARIA BJÖRK Att Biörck talar om den "vegetativa" neurosen är signifikativt: det var denna kategori åkommor Höjer anspelade på när han lyfte fram hormonella och andra biologiska faktorer i samband med neuros. Biörck inskärper också att denna kategori neuroser inte i första hand har sin orsak i "ångest", utan snarare i ännu okända biologiska och möjligen hormonella faktorer. 2o Shorter refererar ett illustrativt exempel på hur sjukdomsbilders legitimitet formas i relation mellan patienterna och medicinen. När medicinens tolkningsparadigm förändrades efter sekelskiftet 1900, och det så kallade "reflexparadigmet" successivt fasas ut till förmån för ett mer psykologiskt perspektiv inom medicinen, förändrades också patienternas symtom. De "hysteriska" anfallen, kramperna och förlamningarna, försvann, och ersattes av mer diffusa, interna symtom. 21 Shorter menar att förändringen beror på att patienter snabbt införlivar läkarnas förändrade inställning - patienterna blir medvetna om att förlamningar och kramper ändrat status, och att medicinen nu betraktar sådana symtom som psykiskt betingade, snarare än framkallade av oklar "nerv-irritation". Enligt Shorter beror patienternas förändrade symtommönster på att de skyggar för en psykologisk tolkning: eftersom de betraktar psykiskt betingade symtom som liktydiga med simulering, ändrar symtomen karaktär när kramper och förlamningar blir psykiskt konnoterade, och antar i stället en mer diffust-organisk skepnad, som trötthet och värk. I Sverige fanns utan tvivel en skeptisk inställning till "nerver" generellt, både från läkarhåll och allmänhet. Axel Höjer kände sig föranledd att inskärpa att neuroser och nervösa sjukdomar förtjänade att tas på allvar; de skulle inte längre betraktas som en andra rangens åkommor. Det är också möjligt att patienterna generellt var medvetna om de väl spridda konstitutionstankarna, och var föga intresserade av att betraktas som konstitutionellt svaga eller som Sjöbringska minusvarianter. Huruvida patienterna tagit till sig de teoretiska skillnaderna mellan vegetativ neuros och psykoneuros är svårt att säga något om. Det förefaller dock troligt att betydelsen för dem gav intryck av att vara densamma, trots att läkare som Axel Höjer och Gunnar Biörck ansåg att det fanns en skillnad i tänkbar orsak. Femtiotalets hjärtsymtom kan förstås med utgångspunkt i Shorters resonemang kring symtompoolens betydelse. Patienterna skulle då "välja" hjärtsymtom av det enkla skälet att symtomen liknar den mest legitima sjukdom man (omedvetet) kan tänka sig: hjärtsjukdom. Symtomen från hjärtat kan i anslutning till en sådan tolkning begripliggöras som den enda vägens symtom: det fanns inget för patienterna acceptabelt medicinskt 202 FOLKHEMSHJÄRTAT: OM EN G(L)ÖMD KULTURSJUKDOM paradigm som kunde fånga upp deras upplevda sjukdomskänsla - reflexparadigmet var sedan länge borta, och det psykologiska paradigm som ersatt det var inte fullt accepterat. Psykologiska förklaringar hade negativa konnotationer: simulering, trams, bara nerver, konstitutionell svaghet och otillräcklig karaktär var knappast statustillmälen. Dessutom framhålls den biologiskt inriktade medicinen som det ideal också andra discipliner, framför allt psykiatrin, skulle närma sig. I en analys med Shorterska förtecken blir således utfallet att ur femtiotalets symtompool finns inga andra legitima symtom att "välja" än de som betecknar allvarliga somatiska sjukdomar. Hjärtsymtomen och individen Shorter tillmäter dock medicinen en ibland oproportionerligt stor betydelse för patienters upplevelser och beteenden. Ett annat, mindre medicincentrerat sätt att närma sig hjärtsymtomen under femtiotalet är att lägga tyngdpunkten på kulturella och könade aspekter. Normer, ideal, föreställningar och hotbilder, särskilt i relation till kvinnors villkor och föreställningar kring det kvinnliga, har visat sig betydelsefulla i relation till kvinnors tillskrivna och levda sjuklighet. Feministiskt inriktade forskare har särskilt i hysterins utlevande och samtidigt begränsande symtom velat se en karikatyr över det sena 1800-talets kvinnoideal: de tvära kasten mellan skratt och gråt, förlamningar och kramper, stumhet och blindhet läses som analoga med kvinnans roll: hon som inte bör tala, inte se, inte röra sig, blir i den hysteriska karikatyren blind, stum och förlamad, hänvisad till enbart känslosfären, med intellektet bortkopplat. 22 När det specifika kvinnoideal som utgör grunden för symtomen förändras, försvinner också det kulturella behovet av att se och gestalta dem. Att de kvinnliga hjärtsymtomen under femtiotalet, precis som de hysteriska förlamningarna, kramperna och stumheten vid 1800-talets slut, kan betraktas som analogier är en tolkning som kan prövas. Vad blir då nedanstående bild analog med? Aktuellt: Sedan den XXIX 19SX dagligen besvärats av att hjärtat slår dubbelslag, efterföljt av ett längre uppehåll, ssk när pat. ligger, men även om dagen och i sht. när hon stått länge. Sensationen i praecordiet brukar försvinna om pat anstränger sig ngt, ex. vis går uppför en trappa eller springer. Under sista 3 veckorna fått liksom anfall, yttrande sig i att hon liksom blir vanmäktig. Allting försvinner, tycker sig få svårt att andas, blir rätt [sic? l det svartnar aldrig för ögonen och föremålen snurra ej runt åt ngt visst håll, förlorar aldrig medvetandet, i samband med anfallen. Dessa 2°3
Page 1 and 2: SOLVEIG JULleR 35· Jag beskriver d
Page 3: MARIA BJÖRK konstaterade Alva Myrd

Folkhemshjärtat: Om en g(l)ömd kultursjukdom - Studentportalen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?