RättsPM 2012 8 hemliga tvångsmedel.pdf - Åklagarmyndigheten

telseskyldigheten iakttas. Om den åklagaren av något skäl inte kan fullgöra
underrättelseskyldigheten ska den istället fullgöras av annan åklagare.
Flera situationer kan uppstå där det kanske inte direkt står klart vilken åklagare
som har underrättelseansvaret. Ett inte ovanligt exempel är när en förundersökning
läggs ned och hemligt tvångsmedelsmaterial helt eller delvis
som överskottsinformation överlämnas för att ingå i en ny förundersökning
under ledning av annan åklagare.
Av allt att döma ska 14 b § tolkas så att det är den åklagare som är eller varit
förundersökningsledare för den förundersökning i vilken det hemliga tvångsmedlet
förekommit som har underrättelseansvaret. Innan den åklagaren beslutar om
att skicka underrättelser är det därför viktigt att han eller hon samråder med
den nya åklagaren för att inte skada den andra utredningen.
Om en förundersökning i vilken hemligt tvångsmedel förekommit av något
skäl flyttas för att handläggas av en annan åklagare gäller att den nya åklagaren
övertar underrättelseskyldigheten.
I det fall en misstänkt person (som utsatts för hemligt tvångsmedel) avförts
från en utredning och förundersökningen därefter återgått till polisen, följer
direkt av ordalydelsen i 14 b § att underrättelseskyldigheten inte kan åvila
den polisiära undersökningsledaren utan faller på den åklagare som tidigare
varit förundersökningsledare.
Det är vidare väsentligt att varje kammare har fastlagda rutiner för vem som
ska fatta beslut när den åklagare, som enligt förundersökningskungörelsen har
sådan skyldighet, på grund av annan tjänst, tjänstledighet, pension eller annat
skäl inte längre har ansvar för ärendet. På vissa kammare finns exempelvis en
rutin med en särskilt utpekad åklagare som har ansvar att besluta i frågor om
hemliga tvångsmedel när dessa inte kan fattas av ordinarie eller författningsskyldig
åklagare. En sådan ordning har stora fördelar och kan generellt rekommenderas
till säkerställande av att det alltid finns en åklagare som kan
fatta beslut.
Kammarledningen har alltid ytterst ansvaret för att underrättelseskyldigheten
fullgörs. Detta följer direkt av 14 b § förundersökningskungörelsen.
5.8 Diarieföring, besluts- och bevakningsrutiner på åklagarkamrarna
Åklagarmyndigheten har som inledningsvis anförts utfärdat riktlinjer (RåR
2007:3) för hur åklagarkamrarna ska hantera underrättelser om hemliga
tvångsmedel. Nedan utvecklas riktlinjerna med avseende på hur prövningen i
praktiken bör ske. 51
Av föreskrifterna om diarieföring (ÅFS 2005:19) och Ärendehanteringshandboken
följer att här berörda åtgärder som att underrätta den enskilde, att
skjuta upp underrättelsen och att underlåta att underrätta ska registreras i
51 För polisens del FAP 102-4
26