silfverstolpe, gunnar mascoll - Riksarkivet

224 silfverstolpe, gunnar mascoll
F H C Schwarz, Lärobok i sedoläran, religionsläran
och rättsläran, efter förnuftsgrunder. Sthlm 1803. 76
s. – J W v Goethe, Winkelmans caracteristik. Sthlm
1806. XIV, 61 s. – Strödda afhandlingar i ämnen rörande
de fria konsterna, utg. Strengnäs 1808–09.
[Övers från bl a J J Winckelmann, F v Schiller, J W v
Goethe o G E Lessing.] 1. 1808. 107 s. 2. 1809. 154 s.
3. 1809. 144 s. 4. 1809. 132 s. – G v Swieten, Ord till
Årstiderne, oratorium af J Haydn. Afd 3. ... Musiken
uppförd af herrar Preumaijer på Riddarhuset den 22
febr. 1809. [Rubr.] Sthlm 1809. (8) s. [Anon; bearb efter
James Thomson. Senare utg med varierande titlar,
bl a:] Sthlm 1810, 1817, Gbg 1819, Sthlm 1832, Upps
1838, Sthlm 1850 (delvis), Norrköping 1858, Lund
1865 (delvis), Sthlm 1879, Linköping 1870, Upsala
1884, 1909, Örebro 1910, Falun 1910, 4:o, u o 1920,
Eskilstuna 1921, Kristinehamn 1923, Ronneby 1929
(delvis), Karlskrona 1941, Kumla 1954. – Barnspegeln;
sedolärande målningar af de förnämsta fel och
de bästa egenskaper hos barn. Öfvers från 4:de fr
uppl. Sthlm 1823. (30) s, 16 pl-bl. 2. uppl 1828. 30 s,
16 pl-bl. – P Blanchard, En liten resa omkring verlden;
ett arbete, ämnadt att förbereda barn till geographiens
studium. Sthlm 1824. 179 s, (4) pl i kopparst.
Källor o litt: Svea Hovrätt, Huvudarkivet, E VI a 2aa:
865, akt 114 (Civila mål ... 1809; S emot hans borgenärer);
Linköpings konsistoriums skriv:er till K M:t
1821, allt i RA.
P G Andreen, Politik o finansväsen från 1815 års
riksdag till 1830 års realisationsbeslut, 1 (1958); K
Aquilonius, Det sv folkundervisn:väsendet 1809–1860
(Sv folkskolans hist, 2, 1942); S Askeberg, Pedagogisk
reformverksamhet: ett bidr till den sv skolpolitikens
hist 1810–1825 (1976); H Aspling, Bidr till Norrköpings
skolas yttre hist (1868); B Bennich-Björkman,
Sweden and the German bookmarket in the end of
the 18th and the beginning of the 19th century
(Beiträge zur Geschichte des Buchwesens im frühen
19. Jahrhundert, ed M Lehmstedt, 1993); S E Bring,
Boktryckerierna i Uppsala, 2 (1964); O Dixelius, Den
unge Järta (1953); dens, Hans Järta o litt:en (1973); N
Gobom, Till G A S:s biogr (PHT 1915); K-G Hildebrand,
Till Karl XII-uppfattn:ens hist (HT 1954); O
Holmberg, Leopold under Gustaf IV Adolf (1962); O
Hägerstrand, ”Juntan” som realitet o hörsägen: makt
o opinioner kring UU under 1790-talet (1995); R Josephson,
Den sv smaken: konstkritik o konstteori från
barock till romantik (1997); G Kaleen, Huvuddragen
av den sv handelsundervisn:ens hist fram till år 1830
(1952); R Karlbom, Bakgrunden till 1809 års RF
(1964); Linköpings hm; T Ljunggren, Lorenzo Hammarsköld
som kritiker (1952); V Loos, En avisa genom
två sekler: Norrköpings tidn:ar 1758–1958
(1958); C-G S Mörner, Johan Wikmanson und die
Brüder S (1952); G B Nilsson, Musikprocessen 1800
(dens, Musikprocessen o andra hist processer, 1984);
N Nilsson, Adolf Göran Mörner o Benjamin Höijer
(Samf Örebro stads- o länsbibl:s vänner, meddel 23,
1955); S Nordin, Romantikens filosofi: sv idealism
från Höijer till hegelianerna (1987); T Nordin, Växelundervisn:ens
allm utveckl o dess utformn i Sverige
till omkr 1830 (1974); L Petterson, Frihet, jämlikhet,
egendom o Bentham: utveckl:linjer i sv folkundervisn
mellan feodalism o kapitalism, 1809–1860 (1992); T T
Segerstedt, Den akad friheten 1809–1832 (1976); W
Sjöstrand, Pedagogikens hist, 3:1–2 (1961–65); SMoK;
G Svanberg, Redovisn för en lång lefnad, ed N V E
Nordenmark (1949); M B Swederus, Boklådorna i
Uppsala 1616–1907 (1907); K F Werner, G A S (Några
anteckn:ar om adliga ätten Silfverstolpe, 1884); A Wiberg,
Den sv musikhandelns hist (1955); H Östholm,
Litt:ens uppodling: läsesällsk o litt:kritik som politisk
strategi vid sekelskiftet 1800 (2000).
Anders Burius
3 Silfverstolpe, Magdalena (Malla) Sophie,
se Montgomery (bd 25).
4 Silfverstolpe, Oscar Gunnar Mascoll, f
21 jan 1893 i Rytterne, Vm, d 26 juni 1942
i Sthlm, Osc. Föräldrar: kaptenen Carl Edvard
Mascoll S o Elsa Maria Gagge. Studentex
vid H a l i Västerås 31 maj 11, inskr
vid UU ht 11, FK 15 dec 14, FL där 30 maj
19, e o amanuens vid K husgerådskammaren
o de k konstsaml:arna 16 april 18, intendent
31 dec 20, överintendent o chef
där från 2 mars 36, sekr i Bellmanssällsk
19–34, ordf där från 40, led av styr för
Pennklubben från 22, konst- o litt:recensent
i S-T från 26. Poet. – LSA 41. – Ogift.
Tillsammans med två äldre bröder och
två yngre systrar växte Gunnar Mascoll S
upp på Stora Åsby i Rytterne vid Freden,
en vik av Mälaren, i närheten av Strömsholms
slott. Gården, ett rödfärgat trähus
med brutet tak, uppfört mot slutet av
1700-talet eller i början av 1800-talet, hade
varit häradshövdingeboställe och arrenderades
av S:s far, som var kapten och chef
för Strömsholms kompani av Västmanlands
regemente. Fadern, som aldrig vann
befordran till major, gick bort 1916, då S
var student i Uppsala, medan modern,
dotter till den konst- och musikintresserade
bankdirektören Rudolf Gagge (bd 16) i
Västerås, överlevde S.
Skoltiden i Västerås förefaller ha varit
mycket harmonisk. Själv har S tyckt sig
känna igen denna skoltid i idealiserade
skolskildringar som Oscar Levertins Magistrarne
i Österås (1900). S hade valt real-

linjen på gymnasiet och tvingades senare
komplettera sitt studentbetyg med latin
för att kunna studera humaniora i Uppsala.
Han tycks dock ha funnit sig väl tillrätta
i den gamla skolstaden och det traditionsrika
läroverket. Han tillhörde den litterära
gymnasieföreningen och skrev nationella
dikter i Heidenstams anda, som
han framförde på gymnasieförbundets fester.
Av skolkamrater har gymnasisten S beskrivits
som glad, öppen och generös, som
”den idealiske klasskamraten” och som
”den centrala punkten i kamratkretsen”.
Efter studentexamen kom S till Uppsala,
där han var aktiv inom studentlivet, bl a
som förste kurator för Västmanlands-Dala
nation 1917. Han studerade nordisk och
jämförande fornkunskap för Oscar Almgren
(bd 1), klassisk fornkunskap samt
konsthistoria, som blev hans huvudämne.
Ursprungligen tillhörde S den krets av
unga konsthistoriker och blivande poeter
– Carl R af Ugglas, Henrik Cornell, Ragnar
Josephson, Akke Kumlien, Karl Asplund,
Erik Blomberg – som under den dynamiske
Johnny Roosval (bd 30) företog
exkursioner till kyrkor och bruk i Uppland
och Mälardalen, men han kom att
framlägga sin licentiatavhandling, ägnad
D K Ehrenstrahl (bd 12), och avlägga sin
licentiatexamen för August Hahr (bd 17).
Avgörande betydelse för S:s utveckling
och livssyn fick världskriget 1914–18 och i
ännu högre grad inbördeskriget i Finland
1918. Liksom många andra i den kamratkrets
han tillhörde engagerade han sig
starkt för den vita sidan i dess kamp mot
vad S och hans kamrater såg som ett fruktansvärt
bolsjevikiskt hot mot västerländsk
kultur. En av S:s närmaste vänner, Gunnar
Jägerskiöld (bd 20, s 512), begav sig tillsammans
med historikern Olof Palme (bd
28, s 603) och flera andra uppsalastudenter
till Finland som frivilllig i Sv brigaden
och stupade i striderna vid Tammerfors 3
april 1918. Att han inte själv följt sina kamrater
i striden för frihet och rätt upplevdes
av S som ett svek och blev ett livslångt, aldrig
övervunnet trauma. ”Finland har icke
lämnat mig ro”, skriver han i ett brev sommaren
1918 och talar ångestfyllt om ”känslan
av att man svek så mycket, då man icke
slöt sig till brigaden ... När jag nu stannade
silfverstolpe, gunnar mascoll 225
Gunnar Mascoll Silfverstolpe
hemma ... kunde jag konstatera, att jag
brustit med trolöshet mot en idé”.
1918 lämnade S Uppsala för att tillträda
en amanuenstjänst vid K husgerådskammaren
i Sthlm, där han senare efterträdde
sin beundrade chef John Böttiger (bd 7)
som överintendent och chef för Husgerådskammaren
och de k konstsamlingarna;
han har beskrivits som en skicklig administratör
med initiativkraft. I Sthlm kom
S att spela en viktig roll i flera olika sammanhang.
Han fick en rad uppdrag i olika
kommittéer, styrelser och nämnder, blev
en uppskattad gäst i det stockholmska sällskapslivet
och knöt vänskapsförbindelser
bland författare, konstnärer, publicister,
ämbetsmän samt inom förlags- och affärsvärlden.
Till hans närmaste vänner hörde
flera finländska författare och akademiker
– Jarl Hemmer, Alma Söderhjelm, Emil
Zilliacus m fl – och han ingick i den s k
Stenhammarkretsen kring prins Wilhelm.
S, som ingalunda undandrog sig officiella
utmärkelser – han förvandlades omsider
som Gustaf Hellström (bd 18) formulerat

226 silfverstolpe, gunnar mascoll
det till ”Sveriges sedan den gustavianska
eran förmodligen mest stjärnprydde och
guldsmidde skald” – blev ibland föremål
för ironi och hätska angrepp; bl a kallades
han av paret David Sprengel och Agnes v
Krusenstjerna (bd 21) ”Hovlakejen Silfverstolpe”.
Under de sista åren tycks det
intensiva sällskapslivet ha tröttat S; några
gånger har, att döma av brev och vittnesbörd
från de närmaste vännerna, den hårt
spända självbehärskningen då brustit och
den tillbakahållna ångesten och vreden
brutit fram.
S debuterade som konsthistoriker 1917
med en uppsats om några porträtt av David
Richter d y (bd 30). 1918 publicerade
han en lärd, kommenterad edition av en
handskrift, en handbok i målarkonst, som
han tillskrev Ehrenstrahl, men som sedermera
av Ragnar Josephson (bd 20) visats
vara författad av en viss Samuel Bottschild
omkr 1686. S:s ca 40-sidiga inledning till
editionen anlägger bl a sociologiska synpunkter
på sv barockkonst samt ger en instruktiv
översikt över den tidiga konstteorins
och konstkritikens utveckling i Italien,
Frankrike, Tyskland, Nederländerna
och Sverige.
Som konsthistoriker var S, liksom sin lärare
Hahr, en forskare av den utpräglat antikvariska
typen, ointresserad av estetisk
spekulation och främst inriktad på sv slottsarkitektur
och slottsinredning. En bestående
insats gjorde han med den omsorgsfullt
dokumenterade undersökningen av
Riddarhusets invecklade byggnadshistoria,
Riddarhuspalatset, publicerad i volymen
Sveriges riddarhus (1926). Tillsammans
med Josephson och Böttiger utgav han
1940 ett större arbete om Sthlms slott,
dess byggnadshistoria och rumsinredning.
Andra arbeten av S ägnades Kina slott,
Drottningholms slott och Strömsholm i
hembygden, som han gjorde till föremål
för omsorgsfulla utredningar, grundade
på arkivstudier. Genom sitt arbete på Husgerådskammaren
blev S också en framstående
kännare av sv silversmide. S – som
själv var boksamlare och kärleksfullt har
beskrivit sin egen boksamling i några essäer
(BLM 1932, 1937) – intresserade sig
emellertid även för sv bokkonst, bl a i en
historik över Bokbindare i Sthlm 1630–
1930 (1930), och behandlade sv bokhandelshistoria
i en minneskrift om Fritzes
hovbokhandel i Sthlm 1837–1937 (1938).
Nyare sv landskapsmåleri uppmärksammade
han i en monografi över prins Eugens
konst (1935).
S medarbetade i OoB från 1912 och i
Bonniers litterära magasin (BLM) alltifrån
tidskriftens första utgivningsår 1932. Det
var emellertid i Sveriges vid denna tid
största tidning, S-T, han gjorde sin främsta
insats och utövade stort inflytande som
kulturskribent. Från 1926 var han ordinarie
konst- och litteraturrecensent i tidningen.
Till en början ägnade sig S huvudsakligen
åt konstkritik men övergick snart
till att skriva allt mera om litteratur, särskilt
nyutkommen lyrik. Vägledande för S som
konstkritiker och recensent var ett för tiden
typiskt, expressionsestetiskt äkthetskriterium:
konstverket, dikten skulle ge ett
”äkta” uttryck för konstnärens eller poetens
personlighet och känslor; ”förkonstling”
och ”manér” brännmärktes. Trots all
sin traditionalism stod litteraturkritikern S
emellertid inte främmande för modernismen.
Med stigande uppskattning anmälde
han t ex Gunnar Ekelöfs diktsamlingar
Dedikation (1932), Sorgen och stjärnan
(1936), Köp den blindes sång (1938) och
Färjesång (1941); han hade sinne för den
Ekelöfska diktens ”säregna skönhetsvärden”
med dess ”djupa melankoli”, som
han associerade med Dürers konst, och i
Ekelöfs diktcykel Minnas i Köp den blindes
sång urskiljde han ”en sinnlig åskådlighet,
som knappast kan överträffas”.
S:s tidigaste diktning var i hög grad påverkad
av nittiotalisterna: Heidenstam, Levertin,
Karlfeldt och Selma Lagerlöf. Sina
första tryckta dikter publicerade han i
Gymnasisten: organ för VFG (Västerås
fosterländska gymnasistförbund) i mars
1911, och i Bonniers månadshäften hösten
s å under pseudonymen Gunnar Hede,
huvudpersonen i Selma Lagerlöfs En
herrgårdssägen (1899), Uppsalastudenten
och vandraren, som älskar sitt oansenliga
barndomshem och längtar tillbaka till
tryggheten och lugnet i den gamla gården.
Även S:s debutdiktsamling Arvet
(1919) står under starkt inflytande från
nittiotalisterna, främst Karlfeldt och Le-

vertin. Dikten Bröderna, enligt S:s egen
uppgift inspirerad av Gunnar Jägerskiölds
död, gestaltar konflikten mellan handlingens,
kampens och stridens värld och konstnärens
ensamma, inåtvända liv.
Tillsammans med Karl Asplund översatte
S i Vers från väster (1922) senviktoriansk,
edwardiansk och georgiansk poesi.
Intryck från Thomas Hardys, A E Housmans
och Robert Louis Stevensons vemodiga,
dödsmedvetna och mörkt självrannsakande
lyrik, men också påverkan från
Rupert Brookes och Siegfried Sassoons
krigspoesi kan spåras i S:s diktning under
1920-talet och det tidiga 1930-talet.
S:s lyriska produktion är inte särskilt
stor. Den omfattar förutom debutdiktsamlingen
Arvet endast de fyra samlingarna
Dagsljus (1923), Vardag (1926), Efteråt
(1932) och Hemland (1940). En urvalsvolym
Valda dikter publicerades 1934, och
efter S:s död utgav Sten Selander (ovan)
samlingsvolymen Samlade dikter (1942).
Bortsett från den sistnämnda, som 1942–
52 trycktes i över 16 000 exemplar, utkom
S:s diktsamlingar i normalupplagor och
ingen av dem blev någon försäljningssuccé:
ca 40 % av upplagan för S:s sista diktsamling
Hemland var mer än ett år efter
utgivningen osåld.
En större publik nådde S genom mellankrigstidens
lyrikantologier (bl a Selanders
bästsäljare Svensk dikt från fem sekel)
och inte minst genom det nya mediet radion:
tillsammans med nittiotalisterna
samt Lagerkvist, Österling, Boye och Gullberg
hörde S perioden 1937–54 till de
mest lästa författarna i det populära radioprogrammet
Dagens dikt.
I sv litteraturhistorieskrivning brukar S
liksom hans nära vänner Karl Asplund och
Sten Selander behandlas under rubriker
som Borgerlig intimism eller De lyriska intimisterna:
deras lyrik kännetecknas av
stor traditionsmedvetenhet, en vårdad,
men diskret verskonst, en ”lågmäld” ton
och vardagliga motiv: hem, familj, skola, sv
natur och sv kulturhistoria.
I sin lyrik söker sig S ständigt tillbaka till
barndomshemmet och barndomens västmanländska
landskap vid Mälaren, skolåren
i Västerås och studentårens Uppsala.
Det finns i hans diktning ett starkt nostal-
silfverstolpe, gunnar mascoll 227
giskt, tillbakablickande drag: det förflutna,
minnenas ljusa värld mobiliseras som
skydd mot vuxenlivets och nuets hårdare
verklighet; han hyllar den nationella värdegemenskapen,
historien, traditionen,
kulturtraditionen. S står inte främmande
för trons värld och religiösa stämningsvärden,
men dessa värden utgör bara en integrerande
del av den sv kulturtraditionen.
Man skulle kunna säga, att traditionen
– känslan av ömsint gemenskap med
de döda och av ansvar för de dödas gärning
– för S, som tidigt övergav sina fäders
tro, antagit religiös karaktär och intagit religionens
plats; belysande för S:s inställning
till den kristna tron är några rader i
ett brev till Saga och Jarl Hemmer i sept
1939: ”Ceremonierna och psalmsången
har för mig endast den högtidlighet som
känslan för en ädel tradition skapar.”
Som kanske ingen annan sv lyriker,
utom möjligen Erik Lindorm (bd 23), är S
hemmets och vardagens diktare. Karakteristisk
är den titel han valde för sin tredje
diktsamling: Vardag. I denna möter S:s
centrala motivkretsar och stämningar: den
inleds med en ömsint dikt som tolkar en
mors känslor, då hon en augustikväll följt
sina barn till tåget som ska föra dem till
skolstaden efter det långa sommarlovet;
den beskriver minnet av syskonkärlek och
gemenskap inom familjen, förhållandet
mellan far och son, hemmet och hembygdens
landskap i sensommar och tidig höst,
pojkarnas lek på skolgården i en ”djäknestad”
med ”minnen från de många tusen
döda”.
Den idyll S:s dikter frammanar är emellertid
en hotad idyll. Dagen nalkas sitt slut,
skuggorna blir längre, mörkret faller och
natten är nära; sommaren skrider obevekligt
mot höst; värmen, tryggheten och gemenskapen
hör det förflutna till. De ljusa
stämningarna balanseras av ångest inför
framtiden och av en stark förgängelsekänsla.
Döden är ofta intensivt närvarande
i S:s lyrik. Liksom en annan poetisk tempeltjänare
i det sv kulturarvets helgedom,
Oscar Levertin (bd 22), var S en utpräglad
melankoliker.
Den dämpade, pessimistiska tonen och
förgängelsetematiken präglar också S:s
kantat till UU:s 450-årsjubileum 1927. Be-

228 silfverstolpe, gunnar mascoll
ställaren av kantaten – universitetets rektor
Ludvig Stavenow – framförde i brev till
S (26 april 1927) krav på ”ett kraftigare
och gladare slut”, och tonsättaren, director
musices Hugo Alfvén, råkade i affekt
då han fick läsa kantattexten: ”Ett ynkligare,
faddare och glanslösare slut på en kantat
har icke blivit skrivet sedan Noachs tid
– och inte heller före.” S försvarade dock
sin litterära integritet och ändrade inte ett
ord i kantattexten.
Tonen mörknar ännu mera i Efteråt
(1932): känslan av att åldras i förtid, i ensamhet,
medan åren rinner förbi, av att
tillhöra en förlorad generation, att stå vid
sidan av livet, som slocknar likt augustidagens
sista strimma av ljus över kullarna i
väster, dominerar samlingen.
1941 efterträdde S Albert Engström (bd
13) i SA. Året innan hade hans sista diktsamling,
Hemland, utkommit. Engagemanget
för Finlands kamp mot Sovjetunionen
under vinterkriget 1939–40 utgör ett
markant inslag i samlingen. S anknyter där
till Runebergs Fänrik Ståls sägner och till
Heidenstams Åkallan och löfte. Den profinska
förkunnelsen ikläds en pseudoreligiös
språkdräkt. Finlands strid för hela
Nordens frihet förklaras äga gudomlig
sanktion, och döden blir en skön offerhandling
på det heliga fosterlandets altare:
”Oavlåtligt händer/ undret inför döden./
Kraften ger ett litet,/ heligt fosterland.”
En av de mest kända dikterna i
Hemland är Östanhavs, en Hälsning till
Norden från Sverige, som S själv läste i
Sveriges radio nyårsnatten 1940. Den kom
att uppfattas som en effektfull poetisk polemik
mot samlingsregeringens neutralitets-
och återhållsamhetslinje i vinterkriget
och väckte stor uppmärksamhet. Den citerades
i Sthlms ledande morgontidningar 2
jan 1940 och den kom att höra till Finlandsmötenas
stående deklamationsrepertoar
under månaderna före Moskvafreden.
Privat – i brev till finländska vänner –
underströk S dock, att han som k ämbetsman
måste ställa sig bakom regeringens
politik.
S:s politiska engagemang gällde inte endast
Finland. I tidningsartiklar och i brev
under vad han kallade ”världsskymningens
år” gav han uttryck för sin vrede och
förtvivlan över ”rasförföljelsens och det
andliga förtryckets barbari”, för den nazityska
erövrarstatens inrättande av ”protektorat,
där det är vid dödsstraff förbjudet
att tänka fritt”. I en dikt (I flyktingsår) från
våren 1939 – ”vår förnedrings svarta vår”,
då de främlingsfientliga och antisemitiska
stämningarna också i S:s gamla studiestad
Uppsala nådde en höjdpunkt – uttalade
han sin solidaritet med de judiska flyktingarna.
Själva titeldikten i 1940 års samling
utmynnar i en humanistisk och demokratisk
trosbekännelse, en trohetsförklaring
till en övernationell gemenskap, ett gränslöst
fosterland, ”rättens och frihetens
land”.
Hösten 1941 hade S av NM:s chef Axel
Gauffin (bd 16) fått i uppdrag att författa
en kantat till museets 150-årsjubileum 29
juni 1942. S:s hälsa var emellertid då bruten:
1940 hade han genomgått en canceroperation
och våren 1942 insjuknade han
på nytt. Han tvangs i mars avsäga sig uppdraget,
som i stället gick vidare till Hjalmar
Gullberg. Endast några dagar före jubileet
avled S på Radiumhemmet i Sthlm.
Vid sin död var S en av Sveriges mest
uppburna poeter och kulturpersonligheter.
Under de år som gått sedan dess har
den litterära sensibiliteten förändrats, bl a
till följd av modernismens definitiva genombrott
mot slutet av 1940-talet. S:s position
i det litterära medvetandet är nu
(2002) en annan än 1942. Till dem som
under senare år velat aktualisera S:s diktning
och dess värden hör Lars Gustafsson,
som i en rad studier, essäer samt inte minst
i diktsamlingen Variationer över ett tema
av Silfverstolpe (1996) återvänt till S:s poetiska
värld.
S:s arkiv (ms, anteckn:ar, brev m m) i SA:s arkiv; ms,
brev, kontrakt m m även i A Bonniers förlags arkiv,
Sthlm. Ms till kantat vid UU:s 450-årsjubileum (1927)
i UUB. – Brev från S i GUB (bl a till S Strömbom), KB
(bl a till K Asplund, P Lagerkvist o Dagmar Selander
samt många till S Selander), LUB (bl a till R Josephson),
RA, UUB (bl a till Å Stavenow), SSA (bl a till C
Laurin), Prins Eugens Waldemarsudde, Sv litt:sällsk:s i
Finland arkiv, Hfors, o i Åbo akad:s arkiv.
Tryckta arbeten: Du var min / Hovslag / Det drager
ett liktåg förbi [dikter] (Gymnasisten, organ för VFG
[Västerås fosterländska gymnasistförbund], Högtidsnr
mars 1911, Västerås 1911, 4:o, s 3, 7, 9; pseud Gunnar
Hede). – Gården ligger öde - - - [dikt] (Bonniers

månadshäften, årg 4, 1911, Sthlm, s 783; d:o). – Hymn
till våren och ungdomen [dikt] (ibid, 5, 1912, s 457).
– Meddelanden från Svenska porträttarkivet. 1. Två
porträtt af David Richter den yngre (PHT, årg 19,
1917, Sthlm 19[17–]18, s 200–203). – Arvet. Dikter.
Sthlm 1919. 85 s. – Ett 1600-talsprojekt till mausoleum
för Gustaf II Adolf (Studier tillägnade Oscar Almgren
19 9/11 19 ... [ur Rig, bd 2–3, 1919–20], Sthlm
1919, 4:o, [även i Rig, 3, 1920,] s 8–13). – Hedvig Eleonoras
Strömsholm, en översikt (Västmanlands fornminnesförenings
årsskrift, 11, 1921, Västerås, s 5–23).
– Berger, Johan Christian (SBL, bd 3, Sthlm
19[20–]22, s 477–482 [1922]). – Residens och lustslott
[i Stockholm] (STFÅ, 1922, Sthlm, s 108–132). –
Dagsljus. Dikter. Sthlm 1923. 98 s. – Den silverstolpeska
porträttsamlingen i Västerås läroverksbibliotek
(Camenæ Arosienses, festskrift vid det sv gymnasiets
trehundraårsjubileum utg av Högre allm läroverkets i
Västerås collegium, Västerås 1923, s 171–182). – Bellmans
diktvärld i bildkonsten (Bellmansstudier utg av
Bellmanssällskapet, [1,] Sthlm 1924, s 39–71, 12 plbl).
– Strömsholm. Kolbäcks socken, Västmanlands
län (Svensk arkitektur, uppmätningar af äldre sv byggnadsverk
jämte fotografireproduktioner o beskrifvande
text utg af Arkitekturminnesföreningen. K. konsthögskolan,
bd 3. 1918[–24], Sthlm 1921–28, 4:o, s
57–77, pl. 61–77 [i h 3, 1921/1922, tr 1924]). – En
vanlig pojke (Helgsmål: konst, lyrik o berättelser, saml
av G M S, Sthlm 1924, s 35–45). – Silverarbeten av Robert-Joseph
Auguste å Stockholms slott (Svenska
slöjdföreningens tidskrift, årg 20, 1924, Sthlm, 4:o, s
89–107). – Fänrik Stål (Pennklubben, [1*,] 1924,
Sthlm, 4:o, s 95–99). – Kort vägledning genom Gustaf
III:s paviljong å Haga. Sthlm 1925. 8 s. [Sign, tills med
J Böttiger; undert J. B. o G. M. S-e.] [Ny uppl] 1930. –
Vardag. Dikter. Sthlm 1926. 87 s. – Riddarhuspalatset
(Sveriges riddarhus ... Under red av C Hallendorff,
Sthlm 1926, 4:o, s 85–196, 31 pl-bl). – [Riddarhusets
samlingar:] Konstsamlingen (ibid, s 487–500, 4 pl-bl).
– Kantat vid Uppsala universitets fyrahundrafemtioårsjubileum.
Upps 1927. 4:o. (7) s. – Strömsholms
slott genom tiderna (Julbok för Västerås’ stift, årg 22,
1927, Västerås, s 103–115). – Kina slott. Vägledning
för besökande. Sthlm 1928. 15 s, 4 pl-bl. Genomsedd
o omred av S Fogelmarck. 1952. 21 s, 2 pl-bl. – Ett bidrag
till kineseriets historia i Sverige (Konstvetenskapliga
essayer och studier tillägnade August Hahr ...,
Sthlm 1928, 4:o, s 113–122, 2 pl). – Kina slott, ramen
kring ett rokokohovs sommardagar (Svenska kulturbilder
under red av S Erixon o S Wallin, d 1/2 = bd 1,
Sthlm 1929, 4:o, s 185–202; [ny tr] 1932). – Inledning
(C W Böttiger, Självbiografiska anteckningar ..., Ny
uppl Sthlm 1929, s 5–16). – Den första snön [dikt]
(VLT, 1929: 19/12. Länstidningens julläsning 1929.
Västerås, fol, s 7). – Bokbindare i Stockholm 1630–
1930, festskrift på uppdrag av Bokbindare-mästare-
-föreningen i Stockholm utarb. [1.] Sthlm 1930. 4:o.
242 s, 24 pl. – Ett karolinskt slott: Hedvig Eleonoras
Strömsholm (Svenska kulturbilder, d 3/4 = bd 2,
1930, s 201–220; [ny tr] 1932). – Runebergs hem i
Borgå (ibid, 9/10 = bd 5, 1931, s 277–294; [ny tr]
1933). – Efteråt. Dikter. Sthlm 1932. 109 s. 2. uppl s å.
silfverstolpe, gunnar mascoll 229
– Lektorn och poeten Elof Jedeur (Arosiana, ser. 5,
utg i samband med sällskapet Arosbrödernas 30-årsjubileum,
Sthlm 1932, s 108–115). – Stockholms slotts
silverkammare på sjuttonhundratalet (Fataburen,
1932, Sthlm, s 41–58). – Att samla böcker. Ett kåseri
om originalupplagor (BLM, årg 1, 1932, Sthlm, n:r 4,
s 6–12). – Kantat till minnet av Artur Hazelius 30 november
1933. Musiken av T Rangström. [Rubr.]
Sthlm 1933. (10) s. – Konungen som samlare (Vår konung
och hans gärning. Minnesskrift ..., Sthlm 1933,
fol, s 131–140, 4 pl-bl; tills med J Böttiger, omtr översett
av Å Setterwall i Vår konung 1858 16/6 1943,
Minnesskrift ..., [redaktionskomm R Rudbeck, T Lindfors,]
Sthlm 1943, 4:o, s 191–200, 3 pl-bl). – En västeråsboktryckares
fejd med bokbindarna på Mårmässomarknad
1767 (Västmanlands fornminnesförenings
årsskr, 21, 1933, s 73–78). – Drottningholm, Lovö
socken, Stockholms län, Slottet (Svenska slott och
herresäten, Ny saml [omsl], [1–2: 1.] Uppland, Sthlm
19[31–]33, 4:o, s 401–448; tills med Å Stavenow). –
Strömsholm, Västmanlands län, Kolbäcks socken (ibid,
[4: 6.] Västmanland, [1931–34,] s 33–56). – Valda
dikter. Sthlm 1934. 205 s. – En bibliografisk detektivbragd
(BLM, 3, 1934, n:r 8, s 37–41). – Atelier Borgila
(Svensk nyttokonst, publ utg av Konsthantverkarnas
gille, [årg] 11, 1934, Sthlm, 4:o, s 33–44). – Prins Eugens
konst. Fotografier av C. G. Rosenberg. Sthlm
1935. 4:o. 140 s. – Västmanland (Sverige, De sv landskapen
skildrade i ord av sv förf o i bilder av E
Schwab, [1,] Sthlm 1936, fol, s 97–154, 14 pl). – Möbelsamlingen
på Gripsholm (Gripsholm: Slottet o
dess samlingar 1537–1937, [red: S Strömbom,] Sthlm
1937, 4:o, s 113–124, 10 pl-bl). – Mina böcker (BLM,
6, 1937, Sthlm, s 440–447). – Fritzes 1873–1937. Minnesskrift
på uppdrag av C. E. Fritzes kungl. hovbokhandel
utarb. Sthlm 1938. 4:o. 116 s. – Drottning Katarinas
tapet (Gustav Vasa minnen utg till H. m. konung
Gustaf V:s 80-årsdag ..., red: H Seitz, Sthlm
1938, 4:o, s 203 f, 1 pl). – Gunilla [dikt] (Carl G. Laurin
sjuttio år, festskrift red av E Wettergren [m fl] ...,
Sthlm 1938, s 69 f). – Professorn [dikt] (BLM, 7, 1938,
s 583–586). – Fosterlandet [dikt] (Stf, Sv turistföreningens
tidn, årg. 7, 1939, Sthlm, 4:o, s 202). – [Introduktion
på sv, fr, tyska o eng] (E Stumpp, Stockholm
..., [Sthlm] 1939, stor fol, 4 av 9 bl text till 12 pl-bl i
portfölj). – Bibliofiler och bokband. Kåseri vid ... sammanträde
å Hasselbacken d 12 maj 1939 (Sveriges
bokbinderi-idkare förenings medlemsblad [rubr],
1939, Sthlm, 4:o, s 13–16). – Hemland. Dikter. Sthlm
1940. 112 s. – Fjärde kapitlet. Rumsinredningarna i
konsthistorisk belysning (J Böttiger m fl, Stockholms
slotts historia ... under red av Martin Olsson, bd 2.
Ragnar Josephson, J Böttiger o G M S, Det Tessinska
slottet, Sthlm 1940, 4:o, s 229–273). – Näs i Roslagen,
en gustaviansk herrgård (Svenska hem i ord och bilder,
årg 28, 1940, Sthlm, 4:o, s 1–8). – Vid en barnvagn
[dikt] (Vintergatan, Sveriges författareförenings
kalender, 1940, Sthlm, s 93 f). – Bokband (Konsthantverk
och hemslöjd i Sverige 1930–1940. Utg under
red av Å H Huldt, huvudred ..., Gbg 1941, 4:o, s
269–290). – Skolminnen från Västerås (T Andræ m fl,
När vi sutto i vår bänk, Sthlm 1941, s 201–211). – Kul-

230 silfverstolpe, gunnar mascoll
turarvet (T Andræ m fl, I angeläget ärende, Sthlm
1941, s 237–253). – De svenska herrgårdsbiblioteken
(Thulins antikvariat, Katalog nr 5. Ett svenskt herrgårdsbibliotek,
[omsl,] Sthlm 1941, s 1–5). – Samlade
dikter. Sthlm 1942. 245 s, 1 portr. [Utg av S Selander
enl efterskr sign S. S-r.] [Nya tr:] 1943, 1944, 1945,
1947, 1947 [utg 1948], 1949 (Vår tids lyrik [omsl]),
1952. – Inträdestal i Svenska akademien den 20 december
1941 [över Albert Engström] (SAH ifrån år
1886, d 52 (1941), Sthlm 1942, s 17–36). – Albert Engström
och Strix. Föredr inför Arosbröderna d 26 nov
1941 (Arosiana, d 6. Från Arosdjäknarnas stad: Bilder
från skola o hembygd, Sthlm 1944, s 117–129). – Mina
böcker och andra uppsatser. Sthlm 1955. 107 s. (Bokvännens
julbok 1955. Den 10. [= 9.] bokgåvan till Sällskapet
Bokvännernas medlemmar.) – Djäknestad. Ett
urval dikter från skolan o hemmet utg av Sällsk Arosbröderna
till 100-årsdagen av huvudbyggnaden[!] vid
H allm läroverket i Västerås invigning. Västerås 1956.
35 s. – Tre dikter. Västerås 1979. (11) s. [Ej tidigare
tr.] – Bidr i OoB 1912, 1916, 1919, 1920, 1922, 1928,
1936, 1940, 1941, Sthlm; vidare i S-T från 1926 med
recensioner o bl a: 1928: 19/8, 1931: 14 o 28/6 samt 8
o 25/8 (Nya stämmor i svensk lyrik 1–4), 1932: 10/8,
1933: 12/8 (Tyresö), 1935: 20/8 (Loka brunn).
Utgivit (redigerat): D Klöker Ehrenstrahl, Kurzer Unterricht.
Observationes und Regulen von der Mahlerey.
Sthlm 1918. 4:o. XLVII, 109 s, 1 pl. (Arkiv för
svensk konst- och kulturhistoria, red: H Cornell, S
Erixon, S Wallin, vol. 3.) – Dens, Relation om slottsbranden
[meddelad] (SSEÅ, 1922, Sthlm, s 96–99). –
[J Böttiger,] Stockholms slott. Vägledning för besökande.
2. uppl Sthlm 1924. 69 s, 2 pl. [Föret.] – Helgsmål.
Konst, lyrik o berättelser, saml. Sthlm 1924. 4:o.
86 s, 8 pl-bl. – C W Böttiger, Självbiografiska anteckningar
... Ny uppl Sthlm 1929. 219 s. [Föret.] – D Fallström,
Dikter. I urval. Sthlm 1937. 158 s. [Med inl s
5–9.] – I red för: Svenskt silversmide 1520–1850, d 1,
Sthlm 1940, 4:o, 248 s, 116 pl-bl [föret].
Översatt: Vers från väster, modern engelsk [1: o
amerikansk] lyrik i sv tolkning, med inl av A Brunius,
saml [1]–2, Sthlm 1922, 1924, 142, 95 s (tills med K
Asplund); R L Stevenson, Några Stevensonstolkningar
med en randanteckning (OoB, 1923, s 643–646);
dens, En rolig dag. Barnvers ... tolkad / Vintertid.
Barnvers ... tolkad (Helgsmål ..., saml av G M S, 1924,
s 33, 46); T Hardy, Lyriskt urval, i sv tolkn av K Asplund,
Frans G. Bengtson, E Blomberg, G M Silfverstolpe,
A Österling, Sthlm 1928, 99 s; R Boleslavski, Polska
ryttare, Sthlm 1933, 326 s, 2. uppl s å; E Brontë,
Dikter ... i sv tolkn (BLM, 1934, nr 1, s 18–23); J Hilton,
Adjö, mr Chips!, Sthlm 1935, 230 s, [nya utg:]
1941, 162 s (Albert Bonniers cirkelböcker, 9), 1963,
94 s (En Delfinbok D 93); E Kästner, Fem dikter ... i sv
tolkn (BLM, 1936, n:r 7, s 3–7); J Hilton, Vi är inte ensamma,
Sthlm 1938 [utg 1939], 211 s; J Masefield
[dikter] (dens, De nio dagarnas under, Sthlm 1941, s
15 f, 98–105); R L Stevenson, Skattkammarön, Sthlm
1941, 241 s, 8 pl-bl ([pärm:] De odödliga ungdomsböckerna,
17), [nya tr:] 1945, 1949, 1952, 1962, 1966,
[förk utg] (Ungdomens bästa böcker i urval o sam-
mandr av Reader’s digest, Sthlm 1967, s 7–136); H
Hesse, Dikter, tolkade av E Blomberg [m fl], Sthlm
1946, 82 s, [ny tr] s å.
Källor o litt: S Ahlgren, G M S: en studie i hans poesi
(Sydsv dagbl 14 aug 1932); dens, Obehagliga stycken
(1944); G Albinsson, Kaptensboställets sångare (Upplandsknekten
1945); K Asplund, Boksamlaren G M S
(Sthlms stads bokauktionskammare, kat 1942: 24–26);
dens, G M S (OoB 1943); dens, En Stenhammarkrönika
(1954); dens, Livets smultronställen (1945); dens,
De ljusa timmarna: minneskåserier (1959); G Axberger,
Djäknestad o feriedagar i G M S:s diktn (Arosiana,
6, 1944); K Berggren, Nyåret i sv dikt (Borås tidn 27
dec 1959); En bok om G M S, ed Å Leander (1944); I
Borgström, Sommarparadis o djäknestad (Bohusläningen
2 sept 1958); G Brandell, Sv litt 1900–1950
(1967); dens o J Stenkvist, Sv litt 1870–1970, 2 (1975);
W W Brookshire, G M S: a poet of the lost Swedish
bourgeoisie (1994); A Ellenius, Den konstvetenskaplige
poeten (VHAAÅ 1984); A Ericson, S:s uppväxtår (S-
T 18 dec 1942); F H M Falkenberg, Släkten S o dess ursprung
Hesselgren från Dalsland (1946); M Feuk, En
sv vardagsdiktare (Önnestads elevförb:s årsb 1938); E
Floderus, G M S:s bild överlämnad till Västerås lärov
(Arosbrödernas medlemsblad 1946); L Freeman, En
skald o tiden (Jönköpings-Posten 21 juni 1957); G
Froster, Det vittra Aros (Vi 1938, nr 11); J Furuskog,
En stormig tid (1949); L Gustafsson, Samtal med en
stengäst: om S:s statydikt (BLM 1996); dens, Vänner
bland de döda: essäer om litt (1997); dens, I Silfverstolpeland
(Vestmanlands läns tidn (VLT) 29 juli
1998); dens, Valda skrifter, 1 (1998); I Harrie, In i fyrtiotalet
(1944); G Hellström, G M S (1942); K Henriksson,
S: hemmets diktare (Smålandsposten 11 febr
1983); I Henschen, Om G M S (SLT 1942); K G Hildebrand,
Bibeln i nutida sv lyrik (1939); A Hjerpe, G
M S: en studie i samband med hundraårsminnet av
skaldens födelse (Västmanlands fornminnesfören o
Västmanlands läns museum, årsskr 1993); E Hultman,
En ädel diktarprofil (Ungdomens julkal Linnea 1945);
N Johnson, Profiler i sv nutidsdiktn (1936); B Jändel,
Modern lyrik (1946); G Jönsson, Porträtt o poesier
(1980); S Kjersén, G M S: skalden o människan (1943);
dens, G M S som Västeråsdjäkne (Arosiana, 6, 1944);
O Lagercrantz, G M S (Nya Argus 1942); B Landgren,
Hjalmar Gullberg o beredskapslitt:en: studier i sv dikt
o polit debatt 1933–1942 (1975); dens, ”Frihet, vår
nordiska ära”: G M S, utrikesminister Günther o beredskapsårens
skandinavism (Saml 1993); dens, Gamla
klockors malm: G M S:s univ:kantat 1927 (Retoriska
frågor: texter om tal o talare från Quintilianus till
Clinton tillägn K Johannesson, ed C Åsberg, 1995); S
Linnér, Livsförsoning o idyll: en studie i rikssv litt
1915–1925 (1954); J Lundin, Till minnet av G M S
(Arosbrödernas medlemsbl 1946); L Lönnroth o S
Delblanc, Den sv litt:en, 5 (1989); E Malm, S o Selander
– vänner o parpegaser (Röster i radio 1952, nr 44);
J Mårtenson, S av alla poeter (Lyrikvännen 1974, nr
3); N Nihlén, Hemmets o bragdens diktare (Blekinge
läns tidn 29 april 1972); N Nilsson, Professorn o mr
Chips: kring en dikt av G M S (Bokvännen 1958); Nor-

dens litt: efter 1860 (1972); B Olsson o I Algulin,
Litt:ens hist i Sverige (1987); A Y Pers, Samtal med
skaldens kusin (VLT, Länstidn:ens jul, 1971); E Runelid,
Dalsland o det litterära livet (1977); U Sandblad,
Idyllist o intimist (Dagen 6 maj 1983); S Selander, G M
S (BLM 1943); dens, Moralisk täckning (Hörde Ni?
1952), s 909 f; dens, G M S (Diktarröster: nio kritiker
om fjorton sv lyriker, 1953); G M Silfverstolpe, G M S o
hembygden (Västmanland: sv mittland, 1956); S Stolpe,
Tretton unga: G M S (Konsumentbladet 1935); N
Svanberg, G M S (OoB 1935); dens, Får konsten leva?
(1937); G Svanfeldt, G M S: en augustikväll (Lyrisk
tidsspegel, 1947); J Svedelius, Fotspår på vägen (1954);
G Svensson, Tio år efteråt (VLT 21 juni 1952); P Thulin,
Auktionen på S:s bibl (BLM 1943); S Wallin, G M S
som konsthistoriker (Konsthist tidskr 1942); G
Wengström, Poeten G M S (Studiekamraten 1923, nr
23–24); C A Westholm, G M S – hemmets o skolstadens
skald (VLT 20 juni 1980); dens, Hemkänslans
skald (VLT 16 jan, 20 jan o 20 febr 1993); dens, S, vintern
o julen (VLT 23 dec 1993); Prins Wilhelm, Minnesbilder
(Vintergatan 1945).
Bengt Landgren
Siljeström, Per Adam, f 24 dec 1815 i Åby,
Kalm, d 19 febr 1892 i Sthlm, Hedv El.
Föräldrar: kontrollören o häradsskrivaren
Anders S o Catharina Magdalena Wahlström.
Elev vid Kalmar gymn, studentex
vid UU 8 mars 32, inskr där 9 mars 32, FK
5 dec 35, disp pro gradu 11 juni 36, fil mag
15 juni 36, doc i experimentell fysik 18
sept 44, allt vid UU, deltog i P Gaimards
expedition till Spetsbergen o norra Skandinavien
38–39, lär vid Ebersteinska aftonskolan,
Norrköping, 39–44, huvudlär i
fysik o kemi vid Nya elementarskolan i
Sthlm 45–47 o 56–31 dec 65, tillika rektor
där 56–31 dec 65 (tjänstl från 62), custos
machinarum o v Thamisk lektor vid VA 13
maj 46–1 mars 49, led av dir över Statens
sem för utbildandet av lärarinnor, Sthlm,
29 dec 60–21 nov 62, lär o studierektor där
61–62, folkskoleinspektör i Sthlm april 62,
led av Sthlms läns landsting 64–69, av AK
67–69 o 85–87B (led av särsk utsk 67, av
tillfälligt utsk 67, av KU 68–69, v ordf där
86, statsrevisor 67).
G 2 aug 1849 i Norrköping, Hedv, m Carolina
Lovisa Lagerqvist, f 23 sept 1823
där, ibid, d 9 april 1884 i Sthlm, Hedv El,
dtr till vinhandlaren o brukspatronen Lars
L o Hedvig Lovisa Norstedt.
Efter magistergraden vid ännu inte fyll-
siljeström, per 231
Per Siljeström
da 21 år ägnade sig Per S under ett par decennier
främst åt lärarverksamhet med direkt
anknytning till sin naturvetenskapliga
utbildning. Han deltog 1838–39 i en vetenskaplig
expedition till Spetsbergen och
norra Skandinavien och verkade därefter
som lärare i Norrköping och Sthlm, föreläsare
vid VA och författare av läroböcker i
naturvetenskapliga ämnen.
Den debatt om pedagogiska problem
som följde i spåren av 1842 års folkskolestadga
inspirerade S till att engagera sig i
frågor om skola och undervisning. Han inledde
redan 1844 en publicistisk verksamhet
på detta område som han kom att fortsätta
ända upp i hög ålder. Modernisering
av gymnasierna, kritik av den makt kyrka
och prästerskap utövade över skolan samt
inrättandet av statliga flickskolor och anställandet
av kvinnliga lärare var ämnen
som han tog upp i broschyrer publicerade
detta år.
Under tiden som lärare vid Nya elementarskolan
i Sthlm – en skola inrättad
för att pröva nya pedagogiska idéer – förstärktes
S:s intresse för undervisningsfrågor.
Tillsammans med skolans rektor