Nr 2 - Svenska Pedodontiföreningen

More documents

Recommendations

Info

Barntandläkarbladet ∙∙∙∙ Årgång 13 ∙∙∙∙ <strong>Nr</strong> 2 ∙∙∙∙ 2000 Den 26 maj 2000 disputerade Mats Bågesund vid Karolinska Institutet på avhandlingen Salivary function after pediatric bone marrow transplantation Fakultetsopponent var professor Jukka Meurman, Helsingfors. Barntandläkarbladet har fått ett autoreferat av avhandlingen. I ntroduktionen av benmärgstransplantation (BMT) är en av de behandlingsmetoder som avsevärt förbättrat långtidsprognosen för många patienter med maligna, hematologiska och metaboliska sjukdomar. Behandling inför BMT med cytostatika och helkroppsbestrålning (TBI) orsakar ett antal långtidskomplikationer som är speciellt påtagliga om behandlingen ges till den växande individen. Barn som behandlats med TBI uppvisar bl.a. komplikationer vid pubertetsutveckling, tillväxtrubbningar, grå starr och neurologiska störningar. Till de orala långtidskomplikationerna hör skador på tand- och kraniofacial utveckling, störningar i salivsekretionen och förändringar i den orala mikrofloran. När det gäller salivfunktionen har tidigare studier på vuxna (Jones et al. 1992) visat nedsatt salivsekretion efter BMT som dock är normaliserad ett år efter behandlingen. Syftet med de aktuella studierna var (I) att klarlägga förekomsten av salivdysfunktion efter behandling med BMT före 12 års ålder, samt (II) att utreda vilka riskfaktorer som kan orsaka salivdysfunktion efter pediatrisk BMT. Vi ville även (III) studera förekomsten av subjektivt upplevd muntorrhet och dess relation till salivsekretionshastigheten hos långtidsöverlevande barn efter BMT. Syftet var vidare (IV) att analysera en metod för scintigrafisk undersökning av spottkörtlarna, och (V) att med spottkörtelscintigrafi studera vilka processer i spottkörtlarna som påverkats av behandling med TBI. Patienter och metoder I. I en prospektiv longitudinell studie uppmättes tuggstimulerad salivsekretionshastighet och analyserades förekomsten av kariogena mikroorganismer och karies under de första 4 åren efter BMT hos 26 barn (ålder 9.4-16.0 år), som genomgått BMT före 12 års ålder. II. 40 tänkbara riskfaktorer för utveckling av salivdysfunktion, definierad som tuggstimulerad salivsekretionshastighet ≤0,5 ml/min, analyserades i en multivariat logistisk regressionsanalys av 49 barn (ålder 4-12 år) ett år efter pediatrisk BMT. III. 53 barn (ålder 5,8-21,7 år) som genomgått BMT före 12 års ålder och överlevt mer än 2 år besvarade enkät avseende subjektivt upplevd muntorrhet. Ostimulerad och stimulerad salivsekretionshastighet uppmättes och förändring i sekretionshastighet sedan föregående år beräknades. IV. I samband med spottkörtelscintigrafi med 99m-technetium pertechnetat analyserades samband mellan scintigrafiska variabler, olika metoder för subtraktion av bakgrundsstrålning och ostimulerad respektive stimulerad salivsekretionshastighet hos 23 patienter (ålder 7.8-.27.7 år) behandlade för maligna, hematologiska och metaboliska sjukdomar. V. 13 patienter (ålder 7.9- 21.7 år) som överlevt 4-12 år efter TBI och BMT före 12 års ålder genomgick undersökning avseende ostimulerad och stimulerad salivsekretionshastighet samt spottkörtelscintigrafisk undersökning. 10 patienter (ålder 7.8- 27.7 år) undersökta strtax innan BMT fungerade som referensgrupp strax innan BMT fungerade som strax innan BMT fungerade som referensgrupp. 18
Resultat I. De barn som ej erhållit TBI fick en återhämtad salivfunktion, som efter 4 år bedömdes normaliserad, medan de patienter som erhållit TBI före 12 års ålder uppvisade en bestående reduktion av salivsekretionen, vilket tyder på en permanent nedsatt salivfunktion hos denna patientgrupp. De uppvisade också förhöjda värden avseende streptococcus mutans och lactobaciller men inte mer karies än friska kontrollpatienter. II. De främsta riskfaktorerna för salivdysfunktion ett år efter pediatrisk BMT var behandling med TBI, kvinnligt kön och seropositivitet för 3-4 herpesvirus. Då samtliga dessa tre riskfaktorer var närvarande var risken för salivdysfunktion 68%, medan den var endast 1% om samtliga tre riskfaktorer saknades. III. Den subjektivt upplevda muntorrheten var signifikant korrelerad till ostimulerad och stimulerad salivsekretionshastighet, samt försämring av sekretionen sedan föregående år. Den subjektivt upplevda muntorrheten var relaterad till patientens ålder, vilket tyder på att de yngre patienterna har svårt att uppfatta sin faktiska muntorrhet som något onormalt. Detta tydliggör behovet av kontinuerlig uppföljning av salivfunktionen hos dessa patienter. IV. Den procentuella tömningen av spottkörtlarna som svar på stimulering och ackumuleringen av den injicerade isotopen i spottkörtlarna efter tömningen var relaterade till ostimulerad och stimulerad salivsekretionshastighet. En tillförlitlig metod för reduktion av bakgrundsstrålning var att använda regionen ovanför glandula parotis för parotiskörteln och regionen mellan thyroidea och glandula submandibularis för submandibulariskörtlarna. V. Nedsatt förmåga att tömma spottkörtlarna vid stimulering (procentuell sekretion efter stimulering), samt långsammare reackumulering av 99m-technetium pertechnetat efter stimulerad tömning av spottkörtlarna konstaterades hos de långtidsöverlevande barn som erhållit TBI vid Barntandläkarbladet ∙∙∙∙ Årgång 13 ∙∙∙∙ <strong>Nr</strong> 2 ∙∙∙∙ 2000 BMT jämfört med de patienter som undersöktes omedelbart före BMT. Funktionen i de stora spottkörtlarna var nedsatt efter TBI medan mängden körtelvävnad ej syntes påverkad. Konklusion TBI i samband med BMT före 12 års ålder ger upphov till irreversibla skador på salivkörtlarnas funktion. Den ostimulerade och tuggstimulerade salivsekretionshastigheten blir nedsatt vilket resulterar i en subjektivt upplevd muntorrhet, som är speciellt uttalad hos de äldre patienterna. Spottkörtlarnas förmåga att tömma sig som svar på smakstimulering försämras efter TBI, samtidigt som upptaget av substanser från blodet sker långsammare. Delarbeten I Dahllöf G, Bågesund M, Ringdén O. Impact of conditioning regimens on salivary function, cariesassociated microorganisms and dental caries in children treated with bone marrow transplantation. A four-year longitudinal study. Bone Marrow Transplant 1997; 20: 479-483. II Dahllöf G, Bågesund M, Remberger M, Ringdén O. Risk factors for salivary dysfunction in children 1 year after bone marrow transplantation. Eur J Cancer Oral Oncol 1997; 33: 327-331. III Bågesund M, Winiarski J, Dahllöf G. Subjective xerostomia in long-term surviving children and adolescents following pediatric bone marrow transplantation. Transplantation 2000; 69 (5): (in press) IV Bågesund M, Richter S, Ågren B, Dahllöf G. Correlation between salivary gland scintigraphy and salivary secretion rates in children and young adults treated for hematological, malignant and metabolic diseases. Dentomaxillofac Radiol 2000 (submitted). V Bågesund M, Richter S, Ågren B, Ringdén O, Dahllöf G. Scintigraphic study of major salivary glands in pediatric bone marrow transplant recipients. Bone Marrow Transplant 2000 (submitted). 19
Page 1 and 2: Barntandläkarbladet Svenska Pedodo
Page 3 and 4: Från redaktionen Att tiden mellan
Page 5 and 6: Mejàre ett mycket uppskattat och m
Page 7 and 8: alla fall något i sig på morgonen
Page 9 and 10: Andersson berättade om ungdomars f
Page 11 and 12: För 10 år sedan var narkostandvå
Page 13 and 14: Reserapporter från Bergen Barntand
Page 15 and 16: sannolikt även i primär emalj jä
Page 17: Hur få barn att tycka om det dom b
Page 21 and 22: Anmälan sker på separat blankett.
Page 23 and 24: Barntandläkarbladet ∙∙∙∙
Page 25 and 26: form av vidareutbildning och utbyta
Page 27 and 28: Stipendiater år 2000 Acta- fond re
Page 29 and 30: Medverkande Överläkare Klas Sunde
Page 31 and 32: Barntandläkarbladet ∙∙∙∙

Nr 2 - Svenska Pedodontiföreningen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?