Hämta Läsombudet nr 4, 2012 - Centrum För Lättläst

I detta nummer:
ett porträtt av
marie Jönsson
Schelander
– Vald till Årets
Läsombud 2012
Läs om arbetet på
tornskuggans lätt-
lästa bibliotek i Kista
utanför Stockholm
Julkul av erik
och tom:
1. Vilket slags läsombud
är du egentligen?
testa dig själv!
2. Julevangeliet återberättat
för unga killar
...och för näringslivets
toppar...
Läsombudsveteranen
Lotta rosenström
vann det lätta priset
2012!
lÄSoMBUDet
Redaktör, utgivare:
Tom Weegar, e-post:
tom.weegar@lattlast.se
Redaktion: Tom Weegar,
Ann Marie Lindman
och Erik Rågvik,
Tryck: Elanders
lÄSoMBUDet
Vill inspirera personal,
anhöriga och andra som ger
lässtöd till personer som har
svårt att läsa själva.
lÄSoMBUDet
Kommer ut fyra gånger per år.
CentrUM för lÄttlÄSt
Box 9145, 102 72 Stockholm
Telefon: 08-640 70 90
Fax: 08-642 76 00
E-post: info@lattlast.se
Hemsida: www.lattlast.se
Läsombudet
”Arbetet med äldre är en källa att ösa ur.
Det ger mig perspektiv på mitt eget liv.”
Marie Jönsson Schelander är först ut att bli Årets
Läsombud. Priset på 10 000 kronor delades ut för
första gången vid Läsombuds 20 års jubileum den
25 oktober. Marie har varit aktiv som läsombud
och inspiratör under hela Läsombuds historia.
AnnMarie Lindman tog tåget till västkusten
för att träffa henne.
Vi åker direkt ut till havet för att starta med lunch på en
härlig fiskrestaurang. Maten smakar ljuvligt och vi kastar oss
direkt in i en diskussion om sagor. Jag vet inte varför vi hamnar
där – men så är det med Marie. Ett samtal med henne
flyger på lätta vingar mellan stort och smått, lätt och tungt.
– Jag älskar sagan om Den Lilla Sjöjungfrun! förkunnar
Marie entusiastiskt. Jag ryser när jag läser om hur hon offrar
allt för sin älskade.
Jag kontrar med att berätta sagan om Turandot, den iskalla
kinesiska prinsessan som blir omvänd av kärleken. Jag ska
höra operan samma kväll på Göteborgsoperan och Marie
hade gärna följt med om hon inte skulle jobba natt.
Kärlek är ofta temat när Marie har läsestunder med äldre
med demens på olika boenden. Sedan en tid arbetar hon
i Göteborgs stads bemanningspool, så hon träffar många,
många olika människor hela tiden. Det trivs hon bra med.
– Att ständigt vara ny på jobbet är förstås lite speciellt
men det har sin charm också, säger Marie.
– Det finns många ämnen som är känsliga och som man
ska vara lite försiktig med, fortsätter hon. Alla har inte barn
och det kan vara en stor sorg. Alla har ju däremot föräldrar
så där finns alltid något att berätta.
– Och kärlek kan handla om många olika saker. Kärleken
till en hustru eller man, till en hund, ett barn, en mormor.
Alla tycker inte om julen
Ett annat ämne som kan vara känsligt är julen. Vi har alla många
olika upplevelser av denna laddade högtid. Glada och ensamma
minnen. Jobbiga minnen.
Marie minns en gång när hon kom in till en gammal dam i början
av december. Full av förtjusning utbrister Marie:
– Tänk vad härligt – nu är det snart jul igen!
Den gamla damen ser förskräckt ut och ropar:
– Åh nej! Hur många blir vi i år?
Marie Schelander hinner säga det ett antal gånger under den eftermiddag
som vi umgås: ”Jobbet gör något med en!” Hon menar
att arbetet alltid har varit något som hon har hämtat styrka ifrån,
särskilt under livskriser.
Marie Jönsson Schelander blev först ut att bli Årets Läsombud.
Marie med en av sina hästar – Molly, en Shetlandsponny på 29 år.
– Jag har fått så mycket av alla de människor som jag har mött
i jobbet, både arbetskamrater och boende. Det ger mig perspektiv
på mitt eget liv.
Efter lunchen fotograferar jag Marie vid havet strax före den
tidiga solnedgången.
Den viktiga livsberättelsen
I bilen kommer vi sedan in på temat livsberättelser. Marie har förstås
en bra historia att berätta. En gång fick hon för sig att berätta
för en gammal man om hans eget liv i sagoform: »Det var en gång
en liten pojke som föddes…«
Den gamle mannen lyssnade med stigande förtjusning och lätt
förvåning. Han hade en demenssjukdom och han hade inte fullt
klart för sig vems liv det egentligen handlade om men alltihop
kändes behagligt välbekant. Efter ett tag sträcker mannen på sig,
ser stolt ut och säger
– Känner du den där mannen?!
Jobbet gör något med en. Och Marie gör något med dem hon
träffar i jobbet. Den som träffar Marie sträcker lite på sig och känner
kanske att luften är lite lättare att andas.
– På ett ställe hade man bingo ständigt och jämt. Jag tycker inte
bingo är en jättekul aktivitet, säger Marie. Det är så tråkigt när
folk blir sämre i sin sjukdom och inte kan hänga med så bra. Därför
brukade Marie blanda bingon med roliga historier ur en bok.
Folk fick skratta och koppla av mellan ansträngningarna.
När Marie hade slutat arbeta på bingoavdelningen mötte hon
efter ett tag en av damerna som hade varit med, och som fortfarande
sattes att spela bingo varje onsdag. Damen säger till Marie:
– Det är inget roligt längre för nu är bingon bara bingo!
nummer 4, 2012
Artikeln om Marie fortsätter på sista sidan!
Avsändare:
Centrum för lättläst
Box 9145
102 72 Stockholm
B
Portot
Betalt
Stockholm

LÄSOMBUDET december 2012
Tornskuggans lättlästa bibliotek
Valter och Lars-Ove tittar i den lättlästa bok där Lars-Ove faktiskt är med på bild!
När det blev ett ledigt rum på Tornskuggans dagliga
verksamhet i Kista föreslog Valter Oom att det kunde bli ett
bibliotek där man skulle kunna ha läsegrupper. Så blev det.
Nu, fem år senare, lyser den röda lampan utanför dörren
ofta för att visa att det är upptaget. Läsning pågår!
»En del arbetstagare har även egen tid
inbokad när de sitter här inne i lugn och
ro och lyssnar på böcker eller musik. «
För att göra det lättare att hitta
bland böckerna har man delat
in dem i teman och varje tema är
markerat både med text och pictogram.
Här finns många olika teman
och förstås böcker om till exempel
Kärlek, Sport och Djur, men också
om Döden och Gud och sånt.
Det är biblioteksgruppen som
håller ordning och reda i hyllorna.
Gruppen, som består av Valter och
tre arbetstagare, ser till att böckerna
i återlämningslådan kommer
tillbaka till sina platser på hyllorna,
de väljer nya böcker som de vill köpa
in och till varje ny bok skriver de ett
utlåningskort. Nya böcker presenteras
också på lappar som läggs i
postfacken eller skickas via e-post
till grupperna inom verksamheten.
Biblioteksgänget har mycket att
pyssla med för biblioteket används
flitigt. Som en verklig bekräftelse
på att de gör ett bra arbete fick de ett
hedersomnämnande när Centrum
för lättläst utsåg Årets bästa lättlästa
bibliotek 2009.
Sammanlagt finns det 10 grupper
inom Rinkeby - Kistas dagliga
verksamhet. Tre av grupperna håller
till på Tornskuggan på Vejlegatan 7
i Kista där biblioteket också finns.
– Oftast har grupperna läsegrupper
i sin verksamhet och kommer
hit och lånar böcker, berättar Valter.
Våra tre grupper här; Service, Kök
och Rörelse, har schemalagda tider
i biblioteket. En del arbetstagare har
även egen tid inbokad när de sitter
här inne i lugn och ro och lyssnar på
böcker eller musik. Vi prenumererar
också på 8 sidor. En del läser i den
spontant och en del läsegrupper väljer
att läsa den på sina läsestunder.
Vid torget i Kista finns ett bibliotek
och många av grupperna
lånar böcker därifrån också.
– Vi har haft ett samarbete med
biblioteket tidigare. De bjöd in oss
till bokprat två gånger per år och
presenterade nya lättlästa böcker.
Tyvärr har personalen som höll i det
fått sluta på grund av personalneddragningar.
Förutom biblioteksgruppen så
finns det också en redaktionsgrupp
på Tornugglan som Valter
håller i tillsammans med en arbetskamrat.
– Vår tidning Pennan kommer
ut med cirka nio nummer per år.
Så snart ett nummer är klart är det
dags att börja på nästa. Förutom oss
två personal är sju arbetstagare med
i redaktionen. Varje onsdag har vi
redaktionsmöte då vi planerar inför
nästa nummer. Vissa sidor är fasta
men andra är olika beroende på vad
som händer i verksamheten. Ibland
har vi temanummer och då kan det
till exempel handla om teater, film,
hjälpmedel eller sport. Vi satsar
mycket på bilder och igenkänning.
Det är viktigt att alla kan ”läsa”
tidningen, betonar Valter. Att det
som är med i Pennan känns igen av
arbetstagarna, att det finns i deras
liv. Många tycker att det är extra
roligt när de finns med på bild.
Valter håller alltså i biblioteksgruppen
och redaktionsgruppen,
är förutom läsombud även
it-ombud, ansvarar för den externa
hemsidan och uppdaterar ibland
verksamhetens broschyrer.
– Jag har tidigare gått en informationsutbildning.
Det passar mig fint
att kombinera arbetet som vårdare
och aktivitetsstödjare med ansvaret
för kultur, media och information.
Det känns roligt att få möjlighet att
använda sig av den kompetens som
man har, säger Valter.
Vi har pratat länge och plötsligt
har det blivit dags för lunch. Efter
lunchen kommer den röda lampan
utanför biblioteksdörren att lysa röd
för upptaget igen. Då har Servicegruppen
läsestund inbokad.
TEXT OCH BILD:
CaTHarIna
KÅBErg

december 2012 LÄSOMBUDET
lite JulKul aV eriK oCH toM
Vilket slags Läsombud är du?
Det var nog tio år sen sist. Nu kommer äntligen ett nytt självtest för
dig som kanske är lite osäker i din roll som som högläsare. Svara på
frågorna så ärligt som möjligt. Det finns säkert ett svarsalternativ
som känns mest riktigt för dig. Gör gärna testet tillsammans med
några kollegor. Och lycka till!
A) Din arbetsgrupp är på studiebesök i riksdagen. Just den dagen presenterar
finansminister Anders Borg budgeten – och det på synnerligen krånglig svenska.
Vad gör du på åhörarläktaren?
1. Inget. Kanske snarkar förresten. Jag somnade så fort jag kom in.
2. Jag nickar ivrigt instämmande för att visa att jag förstår allt. Vilket nog ingen gör...
3. Jag avbryter karln med hästsvansen och meddelar högljutt att finansminister kan
glömma min röst i nästa val om han inte snabbt börjar prata så folk förstår. Vakterna
kommer att få problem med att avbryta mig...
B) Ni har överraskande fått 300 exemplar av 8 sidor istället för de vanliga 3 till er
dagliga verksamhet. Vad gör du med alla extratidningar.
1. Tar med dem hem! Jag vet redan att de passar perfekt i hamsterburen.
2. Ger arbetstagarna varsin tidning. De 267 som blev över hamnar i pappersinsamlingen.
3. Kommer hem fyra timmar försenad till familjens fredagsmys efter att ha delat ut alla
tidningar till alla grannar – och till alla grannars grannar. Och det var det värt!
C) En bibliotekarie uttalar sig förklenande om återberättade klassiker
under ett bokprat för kommunens läsombud. Hur reagerar du?
1. Vem läser torra klassiker när det finns längtan och åtrå att hämta i Kärlekskiosken?
2. Jag säger till bibliotekarien att det säkert finns många lyckade titlar som passar ovana
läsare.
3. I pausen väser jag i bibliotekariens öra att jag minsann »vet var du bor«.
E) Din kollega tycker att det jobbigt att läsa högt. Han känner sig osäker, blyg
och hävdar att han kommer av sig precis hela tiden under läsestunderna.
Hur löser du problemet?
1. Jag tjuvlyssnar nästa gång han läser. Det kan ju bli rätt skojigt.
2. Jag tar tillfälligt över hans läsande och han tar över mina tvättstugepass.
Med lite peppning blir han nog modigare med tiden.
Helt plötsligt var det dags att slanta upp. Skatten skulle in – inte mycket att snacka om,
Big H hade gett ordern själv. Josef visste vad som gällde, baxa upp guzzen på åsnan och
dra hem till Orten.
Ingen av hans bröder, ingen han brukade hänga med fanns kvar i Orten. Josef blev inte
förvånad, han visste livet i Orten var hårt. Sedan så skulle dessutom guzzen föda, det
gick bra. En son – som hårda grabbar får.
Utanför Orten låg tre sköna snubbar och softade. De blazade på rätt fett och så hörde
och såg de konstiga grejer, hörde sjyssta rhymes och beats:
”Abou frälsaren är här, i Orten jag svär”
3. Jag ger honom kursen »Hitta din äkta mitt« i födelsedagspresent. Kursen hålls
i skogarna utanför Bengtsfors och röstbefrielse är det viktigaste inslaget under
vecka ett. Tur att det är glesbygd...
F) Trots att det är 2012 så saknar din kommun lättläst på hemsidan.
Vad gör du för att åtgärda den grova missen?
1. Inget alls. Jag kan ju läsa allt som står där. Inte för att jag bryr mig om att göra det.
2. Skriver ett vänligt men bestämt brev till kommunen och berättar om alla målgrupper
som behöver lättare texter, och om tillgänglighet och demokrati.
3. Jag kontaktar hackernätverket Anonymous, som tar sig in på sajten och översätter
alla texter till swahili. Nyttigt för kommunens informationsansvariga att
uppleva lite utanförskap!
D) Du slår på radion för att lyssna på Ekot. Men du råkar hamna i Klartext
istället – radioprogrammet med nyheter på lätt svenska. De berättar just nu
om den nya budgeten. Hur blir din reaktion?
1. Jag trycker vidare och hittar äntligen 7:an på fjärrkontrollen och hamnar
på Radio Bandit! Budget? När det finns Rock’n Roll!
2. Tänker att det är rätt skönt att lyssna på nyheter i långsammare tempo.
Mycket mer begripligt är det också.
3. Tänker att uppläsaren skulle bli en mycket bättre finansminister än den
där karln med sin fåniga hästsvans.
Här är facit:
Du som har fått flest ettor:
Du kanske inte är det bästa och mest stabila läsombudet på din arbetsplats.
Frågan är hur det gick till när du blev det? Men du är säkert en kul typ!
Och förhoppningsvis snäll mot barnen.
Du som har fått flest tvåor:
Dig kan vi lita på! Du kommer inte att överge din uppgift som högläsare
och inspiratör. Kanske lite försiktig, men din rättrådiga inställning kommer
till slut att påverka många andra.
Du som har fått flest treor:
Om alla vore som du skulle vi leva i en annorlunda värld. Om det vore en bättre
värld är tveksamt. Däremot behövs absolut några som har din brinnande över-
tygelse! Ungefär en per kommun. Eller per län.
JULEVANGELIET 1: När Centrum för lättläst vill nå läsovana killar i förorten...
Den strävsamma snickaren Josef och hans fru var på väg Betlehem. Livet som egen-
företagare var hårt och nu hade dessutom statsmakterna beslutat om att ytterligare
öka skattebördan.
– Man skulle banne mig börja jobba svart, muttrade Josef frustrerat.
På grund av de hårda kommunala reglerna kring besöksnäringen var hotellutbudet
gravt underdimensionerat i Betlehem.
– Hade bara entrepenörerna fått jobba fritt, hade vi fått någonstans att sova.
Som tur var hade en företagsam hotellägare konverterat sitt stall till boende,
så där kunde de sova. Nu var det dags för Maria att föda. Men eftersom hon inte tillhörde
Betlehems landsting, kunde hon inte få någon sjukvård och några privata alternativ
fanns naturligtvis inte att tillgå i den sossestyrda kommunen. Men Josef och Maria
var handlingskraftiga personer, så en födsel i ett stall innebar inga problem för dem.
– Skönt att vi inte har vant oss vid att få hjälp med allt, tänkte Josef.
Snubbarna beslöt sig för att gå och chilla med Josef.
– Ey len, värsta grejen hände – vi mötte värsta snubben han sa att din unge
skulle bli en fet boss.
LITEN ORDLISTA
Slanta upp: Betala, Big H: Herodes, Guzzen: Tjejen, Orten: Stället där
du bor – oftast med höga hus och trasiga gatlyktor, Blaza: Röka hemrullade
cigaretter med olagligt innehåll, Fett: Mycket, Rhymes: Rappare som rimmare,
Abou: Jisses!, Chilla: Ha mysigt, Ey len: Hej kompis
JULEVANGELIET 2: Centrum för lättläst vill nå topparna i svenskt näringsliv...
Utanför byn låg tre unga och initiativlösa män och halvsov. De var en del av kommunens
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och hade till uppgift att utföra lite lagom lågproduktivt
och onödigt arbete. I deras fall rörde det sig om att vakta får, de hade ett får var att
vakta – som mest. De unga männen brukade tillbringa sina, så kallade, arbetskvällar
med en olämplig blandning av vänsterpropaganda och troligtvis illegala droger.
Medan Maria tog hand om barnet så skötte Josef om bokföringen, som småföretagare
var han van vid att arbeta 80-timmars veckor. Då dök plötsligt de tre slafsigt klädda
unga männen upp i stallet.
– Vet du vad vi hörde – din son ska bli en god socialarbetare och ta hand om de fattiga
och utslagna!
Detta gjorde Josef mycket upprörd.
– Försvinn härifrån era bidragsberoende slashasar, min son ska minsann gå ut
Handels med högsta betyg! röt han och jagade iväg oduglingarna med en grov påk.
OBS! Läs Julevangeliet i original – och jämför! www.lattlast.se/evangeliet

december 2012
Det kryllar av entusiasm
Marie Schelander kan tyckas leva för sitt jobb men hon
lever i högsta grad för sitt privatliv också. Även här kryllar
det av entusiasm inför alla nära och kära – både djur
och människor.
Vi är på väg hem till Marie i Hovås ett par mil söder
om Göteborg men först ber jag att vi ska åka till stallet.
Jag vill träffa Maries hästar.
Marie har alltid ridit och haft egna hästar. Ett
tag hade hon 13 stycken men några är sålda nu, ett
par har hennes barn övertagit och några sköts om
av personal i stallet.
Två hästar är dock Maries alldeles egna. Den ena
är Diamond Feeling, ett svenskt halvblod på 6 år,
som har smeknamnet Dimman. Det är en ganska
egensinnig och stolt häst som helst vill bestämma
själv vad som passar henne. Marie försöker förgäves
locka Dimman till sig för att hon ska få vara
med på bild, men eftersom Marie inte är klädd för
ridning den här dagen kan hon inte ge sig ut i den
leriga hagen för att hämta hästen.
Hon låter sig inte lockas av fotograferingen och
vi vänder oss i stället till Molly, en Shetlandsponny på
29 år. Molly kommer genast snällt lunkande på sina trötta
små ben. Det blir en kärleksfull bild på Molly och Marie i
decemberskymningen.
Den bäste hittills
Färden fortsätter hem till Marie. Där väntar hennes make
nummer 2 Lars Gunnar, LG kallad. De har varit gifta i
fyra år och Marie brukar i sina inspirationsföreläsningar
kalla honom för ”den bäste hittills”.
LG berättar att han har tagit efter sin hustru. Här om
kvällen hade han möte med några franska affärskollegor
och han omnämnde då sin hustru som ”den bästa hittills”.
– Fransmännen var en liten aning chockerade och någon
frågade ”Kan man verkligen säga så?”, berättar LG.
Marie fixar fram te och smarrigt fikabröd och vi slår oss
ned ivrigt uppvaktade av de två hundarna Kila och Peggy.
Vi börjar nu prata om normer och värderingar. Samtalet
kommer att handla om det som ibland har kallats
”autonomi till varje pris”. Den senaste tiden har jag hört
flera exempel på personal som inte får göra vissa saker eftersom
de inte får ”bestämma över” dem de vårdar. Alla
Läsombudet
har rätt till självbestämmande.
Marie och jag diskuterar de svåra avvägningar som
personal och anhöriga ständigt måste göra. Inte kan man
låta en person med demens gå ut mitt i vintern utan ytterkläder.
Kan man då låsa dörren för att förhindra detta?
Och kan man låta någon stoppa i sig precis hur mycket
godis som helst, varje dag?
Maries eget läsintresse väcktes av läsombudsprojektet.
Tankar kring normer
Marie har intressanta tankar kring detta.
– Jag tror, säger hon, att vi måste bestämma oss för
en norm som ska gälla i arbetet kring en person. Inom
demensvården måste man nog krympa normalitetsgränsen
till det som är hanterbart. Den som har en demenssjukdom
kan inte hantera sådana avsteg från en norm
som du och jag kan. Men normer får inte vara statiska.
De måste vara levande och kunna anpassas efter varje
situation. Det kan fungera som ett skydd för en person
som har en demenssjukdom att någon tar ansvar för detta.
Det är respekt att göra så. Inte – som en del hävdar –
respektlöshet.
Marie Schelander borde veta vad hon talar om efter
drygt 20 år i demensvården.
Det började 1989 med jobb i köket på Bygården i Landvetter.
Innan dess hade hon arbetat på Televerket i sju år.
Marie var gift med sin förste man (som förmodligen var
den bäste DITtills…) och hade tre små barn. Hon började
prata med äldre personer med demenssjukdom och snart
blev hon timanställd i vården.
– Jag var senast anställd och fick jobba på en avdelning
Lotta Rosenström vann Det lätta priset 2012
För tjugo år sedan startade Lotta Rosenström planeringen för det som skulle bli ett unikt demokratiprojekt
– läsombudsverksamheten. Nu belönas hon med Det lätta priset 2012.
Lotta Rosenström insåg i början av 1990-talet att många personer stängdes ute från
samhället, genom att de inte kunde ta del av nyheter, litteratur och samhällsinformation.
Ett sätt att motverka detta var genom att utbilda omsorgspersonal till läsombud.
− Läsning är livsviktigt, både för den som kan och för den som inte kan läsa själv, menar
Lotta Rosenström. Det handlar inte bara om böcker och tidningar, utan om hela vardagslivet.
Med sin stora förmåga att organisera och entusiasmera har Lotta Rosenström gjort en
stor insats för att öka samhällets och livets begriplighet för många människor. Hon byggde
upp ett landsomfattande samarbete med bibliotek, studieförbund, frivilligorganisationer,
kommuner och många andra, ett samarbete som består än idag.
Läsombudsverksamheten fyller 20 år under 2012 och i dag finns läsombud och högläsare
i hela Sverige. Tusentals personal och andra läser högt tillsammans med personer
med funktionsnedsättning och äldre!
Det lätta priset delas ut av Centrum för lättläst och prissumman är 25 000 kronor.
Priset delas ut till en person eller verksamhet som gjort en ordentlig ansträngning för att
öka begripligheten inom något område.
Det här är Centrum för lättläst
8 SIDOR – tidningen med lättlästa nyheter
LL-förlaget – ger ut lättlästa böcker för unga och vuxna
Lättläst-tjänsten – bearbetar texter till lättläst svenska
och utbildar andra i att skriva lättläst
Läsombud – stimulerar till högläsning
för personer som har svårt att läsa själva
LÄSOMBUDET
som de andra helst ville slippa. Sådan var inställningen.
Men jag trivdes direkt.
– Det var likadant när Läsombudprojektet drog igång
några år senare. Jag var fortfarande bland de senast
anställda och ingen annan ville bli läsombud, berättar
Marie och fortsätter
– Jag var verkligen ingen storläsare själv. Knappt
någon läsare alls, men jag måtte ha haft ett dolt intresse
för jag upptäckte väldigt snabbt hur mycket
jag gillade läsningen och allt som den förde med sig.
Och idag läser jag mycket privat också.
Marie utbildade sig till undersköterska och gick
sedan en s.k. kvalificerad yrkesutbildning med
inriktning demens. Sedan har det blivit en del olika
arbetsplatser för Marie genom åren. Hela tio år blev
det på Säterigården i Mölnlycke.
– Det var en underbar personalgrupp! Vi träffas
fortfarande regelbundet fast över hälften av gänget
inte längre arbetar kvar.
Maries avdelning fanns högst upp i huset på våning
tre. Avdelningen var känd för att fungera bra och Marie
berättar att chefen hade ett knep när en personal på
någon annan avdelning inte fungerade så bra. Då
beordrade chefen:
– Skicka henne till 3:e våningen på uppfostran!
Alla måste vara med
Tiden går rasande fort tillsammans med Marie Schelander.
Eller Marie Jönsson Schelander som hon är mån om
att kallas. Den bäste hittills måste vara med. Det måste
också hennes barn: Elin 32, Frida 28 och Joakim 25.
I Maries liv finns människor och relationer ständigt nära
– både privat och i jobbet.
Jag får skjuts in till Göteborg av LG som ska på kundfest
med jobbet. Marie följer också med – hon ska köra
hem bilen igen innan hon går på sitt nattskift.
På kvällen hör jag Turandot på Göteborgsoperan och
när jag kommer till hotellet efter föreställningen och sätter
på mobilen plingar det till. Sms från Marie:
Hej igen. Glömde bort att berätta att jag har två bonusbarn
också. Rikard 27 och Emelie 21. Viktigt att alla
kommer med: )))
Lotta rosesntröm med både diplom och blomsterkvast. FOTO: Ulrika Åhling
Text och Bild AnnMarie Lindman