faktorer som har betydelse för demenssjuka personers autonomi

ERSTA & SKÖNDAL HÖGSKOLA
Institutionen för vårdvetenskap
Kandidatuppsats C-nivå,10p.
Vårterminen 2007
FAKTORER SOM HAR BETYDELSE FÖR
DEMENSSJUKA PERSONERS AUTONOMI
Hur sjuksköterskan i omvårdnaden kan skydda och tillvarata de demenssjuka personernas
autonomi
Factors of relevance for demented persons autonomy
Författare: Handledare:
Vendela Ståhle Birgitta Andersson
Sara Tollet Adjunkt
Ingrid Hellström
Lektor
Examinator:
Görel Hansebo
Prefekt

SAMMANFATTNING
Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskan kan tillvarata och skydda demenssjuka personers
autonomi. Metod: Litteraturstudie. Litteratur inom valt område har granskats, analyserats och
sammanställts. Grunden för dataanalysen var sju artiklar. Resultat: Utifrån vald litteratur har
fyra kategorier kunnat formuleras som beskriver sjuksköterskans tillvaratagande av de
demenssjuka personernas autonomi. Kategorierna som har framkommit i denna studie är:
Sjuksköterskans professionella kunskap och erfarenhet, relationen mellan sjuksköterska och
den demenssjuka personen, tillåtandet av flexibilitet och val samt dokumentation. Som
teoretisk referensram har Joyce Travelbees interaktionsteori använts. De fyra kategorierna
som framkom i resultatet har applicerats på den mellanmänskliga processen som är en del av
Joyce Travelbees interaktionsteori. Travelbees mellanmänskliga process beskriver mötet
mellan sjuksköterska och patient i olika steg i relationen, från det första mötet till etablerandet
av en ömsesidig förståelse. Applicerandet av kategorierna i resultatet i den mellanmänskliga
processen genomfördes i syfte att tolka och diskutera det framkomna resultatet. Tre av de fyra
kategorierna som framkom gick att applicera i den mellanmänskliga processen. Den fjärde
kategorin –dokumentation – gick inte att applicera i den mellanmänskliga processen då
Travelbee inte beskriver detta i sin interaktionsteori. Diskussion: Vår litteraturstudie visar att
relationen mellan sjuksköterska och den demenssjuka personen är viktig för att tillvarata och
skydda de demenssjuka personernas autonomi. Frågor som vi sjuksköterskor bör ställa oss då
vi arbetar med demenssjuka personer, är hur vi tänker i olika situationer. Tänker vi i banor
som att: ”göra gott” (benifience) för den enskilda individen, göra gott för så många som
möjligt (utilitaristiskt) eller att inte skada andra (non-maleficence). Ska vi i alla lägen
respektera autonomi?
Nyckelord: autonomi, demenssjuka personer, omvårdnad, relation.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 1
2. BAKGRUND 2
2.1 Begreppet autonomi 2
2.2 Begreppet paternalism 3
2.3 Lagstiftning och allmänna råd 3
2.4 Etiska dilemman inom vården av demenssjuka personer 4
2.5 Relevansen för autonomi kontra kapaciteten hos den demenssjuka personen 5
3. PROBLEMFORMULERING 6
4. SYFTE 6
5. TEORETISK REFERENSRAM 7
6. METOD 8
6.1 Litteraturstudie 8
6.2 Datainsamling och urval 9
6.3 Dataanalys 10
6.4 Forskningsetiska överväganden 10
7 RESULTAT 10
7.1 Genom sjuksköterskans förmedlande av kunskap 10
7.2 Att skapa en bra relation mellan sjuksköterskan och den demenssjuka personen 12
7.3 Att tillåta val och flexibilitet 13
7.4 Dokumentation 14
8. DISKUSSION 15
8.1 Metoddiskussion 15
8.2 Resultatdiskussion 16
8.3 Travelbees teori i förhållande till resultatet 19
9. AVSLUTANDE REFLEKTIONER 21
LITTERATURFÖRTECKNING 23
BILAGA 1 Tabell 1 Sammanställning av sökord och dess kombinationer samt antal
träffar
BILAGA 2 Tabell 2 Artikelöversikt

1. INLEDNING
Demenssjukdomarna räknas till en av Sveriges folksjukdomar. I dag finns det ca.139 000
personer med demenssjukdom. Beräkningarna visar att ca 24 000 personer insjuknar varje år
och den siffran kommer att öka i framtiden (Vårdalinstitutet, 2006).
I den västerländska kulturen har självständighet och autonomi ett överordnat värde.
Individens oberoende är något som är eftersträvansvärt i dagens samhälle. Människan ska
vara en självförsörjande individ som klarar av sitt liv utan beroende av andra. Beroende av
andra ses i viss mån som belastande eller bromsande (Henriksen & Vetlesen, 1998). Kanske
har denna kulturella syn på människan i samhället en viss grund till den omfattande etiska
undervisningen under sjuksköterskeutbildningen i Sverige, då den blivande sjusköterskan får
lära sig att den enskilda människans autonomi skall respekteras så långt som möjligt.
På Ersta Sköndals Högskola läser blivande sjuksköterskor flera olika kurser som avhandlar
ämnena etik, människosyn och autonomi. Med det i bagaget ska sjuksköterskorna vara rustade
att möta patienter som har liten eller ingen förmåga att uttrycka sina önskemål och behov,
eller hävda sin autonomi. Det kommer att bli en del av sjuksköterskornas vardag. Till denna
utbildning hör även verksamhetsförlagd utbildning, då blivande sjuksköterskor får pröva sina
teoretiska kunskaper i praktiken. Demenssjuka personer anser vi vara en särskilt utsatt grupp i
frågor som rör autonomi och egna val.
I relationen mellan sjuksköterska och patient finns ett förhållande där en part i viss mån är
mer beroende av den andra parten. Genom att vi som sjuksköterskor är medvetna om vår
människosyn och därmed varje människas egenvärde kan vi bli medvetna om vikten att
respektera alla människors autonomi (Malmsten, 2001).
- 1 -

2. BAKGRUND
2.1 Begreppet autonomi
Ordet autonom härstammar från de grekiska orden auto´s som betyder själv och no´mos som
betyder bruk, ordning, lag, självständig och oberoende. Det grekiska ordet auto´nomos i en
svensk översättning betyder, ”någon som lever efter sina egna lagar” (Nationalencyklopedin,
2007a).
Enligt Kant likställs alla människor principiellt. Människan är en förnuftsvarelse eftersom hon
kan handla efter egna principer som hon själv har kommit fram till. Dessa självbestämda
principer är moraliska handlingsregler som ger människan dess frihet. Denna frihet gör att
människan är herre över sig själv genom att hon har stiftat sina egna lagar (Henriksen &
Vetlesen, 1998).
Tännsjö (1993) är en av dem som har diskuterat ämnet patienter och deras autonomi. I
Tännsjös bok avhandlas bland annat frågan om att tjäna patientens intresse. Enligt Tännsjö
har autonomi inget egenvärde. Han menar att det är syftet med självbestämmandet som är det
viktiga. Kränkning av autonomin är då vi träder in i beslutsprocessen åt en individ, inte då vi
utesluter vissa handlingsalternativ. Tännsjös slutsats blir att individens autonomi alltid skall
respekteras. Andra svenska författare tänker i liknande banor. Malmsten (2001) menar att det
viktigaste för människan är att hon kan agera utifrån en självvald plan. I vårt samhälle idag
finns det människor som har svårt att klara sig utan stöd från andra. Detta gäller bland annat
personer med demenssjukdom. I vissa situationer måste personer med demenssjukdom hållas
på avdelningar med låsta dörrar eftersom det finns risk för att de kan skada sig själva. Dessa
personer är till viss del inte autonoma. Men de har trots sin demenssjukdom kapacitet att fatta
autonoma beslut. Dessa beslut kan gälla vilka kläder de vill bära, vad de vill äta och när de
vill gå på promenad. Den personliga situationen bestämmer en persons autonomi (Malmsten,
2001).
Med den bakgrunden om vad en autonom människa är, menar vi i denna uppsats en person
som kan leva efter sina egna lagar. Autonomin måste ses utifrån varje individs unika situation
och förmågor. Det är det sjuksköterskan skall se och handla efter.
- 2 -

2.2 Begreppet paternalism
Paternalism härstammar från ordet pater, en titel för romersk-katolska ordenpräster.
Definitionen av ordet är ett beskyddande förhållningssätt hos en överordnad gentemot en
underordnad (Nationalencyklopedin, 2007b). Paternalism är ett förekommande begrepp inom
vården i sammanhanget autonomi. I vårdsammanhang handlar paternalism om vårdarens
restriktion av patientens autonomi då patienten inte bedöms ha kapacitet eller omdöme att
fatta självständiga beslut. Inom vården dras ibland slutsatsen att den professionella vårdaren
har den rätta kunskapen. Därför föreligger det risk att vårdaren fattar beslut som denne anser
vara det rätta och liten eller ingen hänsyn tas till patientens personliga åsikt (Burkhardt &
Nathaniel, 1998).
I en studie gjord i Storbritannien av Woods och Pratt (2005) om etiska och legala frågor
rörande demenssjuka personer och deras vård, utforskas de etiska principerna ”göra gott”
(beneficence), ”inte göra någon illa” (non-maleficence) och respekten för autonomin kontra
paternalism. Författarna menar att vårdpersonal vill göra gott, eller inte skada personer med
demenssjukdom, men att de då samtidigt förbiser personens autonomi. Oftast sker detta då
vårdpersonal vill undanröja risker för den demenssjuka personen. Författarna tar upp de etiska
dilemman som uppstår då vårdpersonalen ljuger för de demenssjuka personerna. Hela 40 %
av den intervjuade vårdpersonalen använde sig av lögner för att hjälpa de demenssjuka
personerna i deras vård 28 % använde sig av lögner för att få de demenssjuka personerna att
göra något och 36 % använde sig av lögner enbart för att spara tid. Samtidigt förstod
personalen att dessa lögner kunde både orsaka problem och lösa problem. Problem mellan
demenssjuka personer och deras vårdgivare uppstår lätt då de demenssjuka personerna inte
delar vårdpersonalens åsikter angående sina egna kapaciteter (Woods & Pratt, 2005).
2.3 Lagstiftning och allmänna råd
Sjuksköterskor har många lagar och även råd att rätta sig efter då de utövar sitt yrke. Enligt
Sveriges Hälso- och sjukvårdslag (SFS 1982:763 2§) skall sjukvården ”bygga på respekt för
patientens självbestämmande och integritet”. Vidare beskriver lagen att ”vården skall så långt
som möjligt utföras i samråd med patienten”. Patienter har också enligt lagen rätt att få
upplysningar om sitt hälsotillstånd och vilka behandlingsalternativ som finns tillgängliga.
Informationen om alternativen skall ges så att patienten förstår. Med andra ord skall
- 3 -

informationen vara individuellt anpassad eller ges till anhörig, om det inte finns hinder för det
(SFS 1982:763).
Vård skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilde människans
värdighet (SFS 1982:763 §2). Vården skall genomsyras av en humanistisk människosyn och
grundas på ett etiskt förhållningssätt. Vården skall dessutom anpassas efter varje individs
fysiska, psykiska och andliga behov. Om hälsan inte går att återställa, skall lidandet minskas
och patienten garanteras en värdig död (SOSFS 1993:17). Sjuksköterskans etiska kod är
framtagen för vägledning i etiska frågor för sjuksköterskor. De kan även användas i syfte att
reflektera och diskutera i grupp eller enskilt. I den etiska koden beskrivs olika områden, bland
annat att sjuksköterskan skall ge omvårdnad som respekterar de mänskliga rättigheterna
(Svensk Sjuksköterske Förening, SSF, 2000).
2.4 Etiska dilemman inom vården av demenssjuka personer
Inom vården av demenssjuka personer finns det vissa antaganden att personer som fått
diagnosen demenssjukdom ska undanhållas information om sin egen diagnos. I en artikel av
Monaghan och Begley (2004) beskrivs ett etiskt dilemma där anhöriga vill undanhålla
diagnosen demens för en person. Detta för att anhöriga tror att den demenssjuka personen
kommer att försämras av informationen om sin diagnos. I ett etiskt resonemang mellan
vårdpersonalen kommer man fram till att det inte är etiskt försvarbart att undanhålla denna
patient information om sin egen diagnos. Att tala sanning är en viktig del i omvårdnaden av
människor. I artikeln beskrivs det även att ett absolut sanningssägande i alla situationer inte
alltid är det rätta. Man ska se från situation till situation. Att göra gott är en annan viktig del i
omvårdnaden av människor. Då en vårdgivare undanhåller information för en patient,
angående patientens egen diagnos, kan detta bero på att man anser att det skulle göra
patienten mer illa än nytta. Om en patient undanhålls information om sin diagnos ska
vårdpersonal vara medveten om att patientens autonomi kränks (Monaghan & Begley, 2004).
Det kommer alltid att uppstå problem inom vården då vårdpersonal måste balansera mellan
paternalism och skyddandet av patientens autonomi. Det blir särskilt svårt att skydda
autonomin hos personer med demenssjukdom i en senare fas av sjukdomen, då autonoma
beslut kan göra mer skada än nytta. Det vill säga att de skadar sig själva. Ofta baseras beslut
angående patientens omvårdnad på vårdpersonalens antaganden att de vet bäst, istället för att
- 4 -

konsultera patienten. I dessa situationer uppstår ett etiskt dilemma för sjuksköterskan.
Författarna menar att genom att sjukvårdspersonal informerar patienten om sin diagnos, kan
patienten involveras i sin egen vård på ett tidigt stadium. Patienten kan då själv ta ställning till
behandling och dessutom kan resurser hos patienten tillvaratas och bibehållas. Om patienten
däremot inte informeras om sin diagnos kan detta leda till att patienten i framtiden tappar
förtroende för vårdgivare (Monaghan & Begley, 2004).
2.5 Relevansen för autonomi kontra kapaciteten hos den demenssjuka personen
I en studie genomförd av Hofland (1994), tas frågan om relevansen för autonomi för dementa
personer upp. Han vill uppmuntra till ett användande av olika strategier för ett patientcentrerat
bemötande och efterfrågar behovet av en balans mellan välgörande – att göra gott – och
patientens självbestämmande. Författaren menar att autonomi är ett begrepp med många olika
definitioner, såsom självbestämmande, frihet, oberoende och rätten till det fria valet. Men,
som författaren påpekar, då en person är dement har personen tappat de intellektuella
funktionerna som gör att det dagliga livet skall fungera. Hofland menar att demens inte är en
sjukdom, utan symptom på sjukdomen. Symptomen inkluderar förändringar i personlighet,
humör och beteende. Mellan ytterligheterna tidig demensutveckling och fullt utvecklad
demens, skiljer sig relevansen för autonomi på en rörlig skala. Hofland frågar sig vilka
antaganden, principer och strategier vi skall kunna använda oss av i ett professionellt
bemötande. Han tar även upp situationer då äldre, vuxna med demenssjukdom, behandlas som
barn. De borde istället få möjlighet till åldersrelaterade aktiviteter, för att deras förmågor skall
skyddas och tillvaratas. Dessa skall stämma överens med de kognitiva förmågor som återstår
hos de dementa personerna. Förmågorna kan bland annat skilja över tid på dagen, utifrån
humör och fysisk hälsa och/eller reaktion på läkemedel. Vidare menar författaren att man
skall visa respekt, tålamod och intresse då man kommunicerar med dementa personer. Han
menar också att vårdgivarna måste vara observanta på att den kognitiva förmågan förändras
under förloppet och att man som vårdgivare måste ta hänsyn till det. Vården skall ges med
respekt för personens autonomi, värdighet och personlighet. Problemet är att autonoma
kapaciteter och förmågor hos de demenssjuka personerna inte tillvaratas. Hofland menar att
det är mycket kvar att göra för att förbättra vården för demenssjuka personer. Han menar att
kvaliteten på vården för personer med demenssjukdom speglar vårt samhälle (Hofland, 1994).
- 5 -

Enligt Koppelman (2002) är autonoma handlingar det som reflekterar den egna personen. Hon
har genomfört en studie där hon skiljer på hur man som person var till karaktären före och
efter insjuknandet i demenssjukdom. Enligt författaren finns det en skillnad mellan vem
personen var innan demenssjukdomen utbröt och vem personen sedan blev. Författaren kallar
dessa tillstånd för ”då-jaget” och ”nu-jaget”. Även om en person förändras med sin sjukdom
reflekterar handlingar fortfarande vem personen är. Även om nu-jagets och då-jagets
önskningar och val inte stämmer överens, ska nu-jagets handlingar betraktas som autonoma
och respekteras. De får då inte ignoreras med argument om då-jagets vilja, vilket ofta görs av
familjen till den demenssjuka personen. Då begränsas den demenssjuka personens autonomi.
Författaren menar att man skall respektera dementa personers autonomi och behandla dem
med värdighet. Har patienten gått så pass långt i sin demenssjukdom att denne inte själv kan
göra autonoma beslut, skall vi som vårdare välja åt patienten så att valen speglar patientens
karaktär. Vi måste se till hela människan (Koppelman, 2002).
3. PROBLEMFORMULERING
Då vi har arbetat med demenssjuka personer, har vi märkt att det ibland har varit nödvändigt
att sätta gränser i den demenssjuka personens liv, särskilt då det gäller patientens säkerhet. Vi
undrar hur långt man kan hjälpa dessa patienter i deras vardag och omvårdnad, utan att kränka
deras autonomi. Sjuksköterskor har som etisk kod, att främja och återställa hälsa, förebygga
sjukdom samt minska lidande (SSF, 2000). Sjuksköterskan vill väl, men kan känna sig
otillräcklig då hon ofta hamnar i etiskt svåra situationer. Dessa situationer kan innefatta då
sjuksköterskan väger säkerhet mot den demenssjuka personens självbestämmande.
4. SYFTE
Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva hur sjuksköterskan kan skydda och tillvarata
autonomin hos personer med demenssjukdom.
- 6 -

5. TEORETISK REFERENSRAM
Vi har valt Travelbees omvårdnadsteori som teoretisk referensram eftersom vi anser att denna
teori stämmer väl överens med det område vi avser att studera. Teorin kan vara ett stöd för
sjuksköterskan i mötet med personer med demenssjukdom. Synen på att varje individ är unik
och endast kan förstås utifrån sin unika situation anser vi har betydelse för sjuksköterskans
yrkesutövande. Denna interaktionsteori från 1966, som omarbetades 1971, bygger på
mellanmänskliga aspekter i omvårdnad. Travelbees teori utvecklades i boken ”Interpersonal
Aspects in Nursing”. Fokus ligger på utvecklingen av relationen mellan sjuksköterskan och
patienten och bygger på att människan är en unik individ som under hela sitt liv växer och
utvecklas och förändras. En stor del av omvårdnaden handlar om interaktionen mellan
vårdtagare och vårdgivare. Man måste förstå vad som sker mellan sjuksköterska och patient,
hur deras interaktion upplevs och vilken betydelse relationen har för patientens tillstånd.
Sjuksköterskan använder sig själv terapeutiskt i den mellanmänskliga processen. Det
kännetecknas av att sjuksköterskan använder sin egen personlighet i mötet med patienten.
Detta skall hon vara medveten om i mötet med andra människor. Samtidigt uppnår
omvårdnaden sitt syfte genom att en mellanmänsklig relation etableras. Denna
interaktionsprocess består av fem faser (Travelbee, 1971/2001).
• Det första mötet – då de båda personerna ännu inte känner varandra – men de har
förväntningar på varandara i form av stereotypa roller. Här inträffar de första intrycken
av varandra. Sjuksköterskan måste kunna se patienten som en person och inte som en
patient, för att vården skall bli individuell.
• Framväxt av identiteter – sker efter att relationen har börjat ta form. Rollerna såsom de
uppfattades vid det första mötet, har nu försvagats. Sjuksköterskan kan nu börja förstå
hur patienten upplever sin situation.
• Empati - är inte en självklar del i den mellanmänskliga processen mellan
sjuksköterskan och de människor hon möter. En grundläggande del i empatin är
intresset av att vilja förstå den andra individen. Empati uppstår då man kan finna
likheter i varandras livshistorier.
• Sympati - är knutet till en önskan att vilja hjälpa den andra individen. Sympati ligger
nära begreppet empati, då empati krävs för att kunna uppnå sympati, då
- 7 -

sjuksköterskan har insikt i patientens situation och vill lindra patientens lidande.
Genom sympatin, kan sjuksköterskan också ge patienten hopp.
• Etablerandet av en ömsesidig förståelse - kan bara uppnås genom att de andra fyra
punkterna har etablerats. Det krävs att sjuksköterskan har både vilja och kunskap för
att kunna uppfylla patientens behov (Travelbee, 1971/2001).
I teorin beskriver Travelbee att människan är unik och oersättlig. En patient är en stereotyp
och en kategori. Ordet patient är praktiskt att använda i kommunikationssammanhang. I
verkligheten finns det inga patienter, bara människor som behöver omsorg från andra
människor. Sjuksköterskan är en människa som alla andra, men med en
sjuksköterskeutbildning. Hon skall ha som mål att hjälpa andra människor. Hon måste kunna
gå utanför sig själv för att kunna uppfatta och reagera på den sjuka, lidande eller döende
människan. Alla människor kommer förr eller senare att stöta på sjukdom eller smärta.
Upplevelsen av sjukdom kan vara olika hos olika personer. Lidande är en naturlig del av livet.
Upplevelsen av smärta är olika hos olika individer. Hopp är ett mentalt tillstånd som
karaktäriseras av önskningar om att nå fram till eller uppfylla ett mål. En person som hoppas
får en upplevelse av frihet och autonomi. Sjuksköterskan kan genom sin relation till patienten
hjälpa patienten att finna mening i sin situation och bemästra sjukdom, lidande samt förluster.
För att patient och sjuksköterska ska förstå varandra och bygga upp en relation krävs även en
god kommunikation. Det är en ömsesidig process där man delar tankar och känslor. I denna
process blir det möjligt för sjuksköterskan att etablera den mellanmänskliga process som är
grunden för en god omvårdnad. Den mellanmänskliga relationen kan endast byggas upp när
rollerna förkastas och vi ser varandra som individer och inte sjuksköterska och patient
(Travelbee, 1971/2001).
6. METOD
6.1 Litteraturstudie
Denna studie är en litteraturstudie vars syfte är att tolka och analysera tidigare vetenskapliga
artiklar och litteratur inom det område som skall undersökas. Detta kan ske genom en
kvantitativ eller en kvalitativ metod. Valet styrs av undersökningens syfte, men de behöver
inte utesluta varandra. Den kvalitativa metoden används då ett fåtal individer ingår i studien.
- 8 -

Den kvantitativa metoden används då ett stort antal individer skall ingå (Olsson & Sörensen,
2002). Med termen kvalitativ metod menas att det man undersöker, inte leder fram till statistik
eller andra kvantifierande procedurer. Man skall kunna referera till människors liv, historia
eller beteende. Det kan också vara funktioner, sociala mönster eller interaktion mellan
människor. En del av datan kan vara kvantifierbar (siffror), men analysen skall vara av
kvalitativ art. Den kvalitativa metoden brukar innehålla tre basmoment som innefattar att
samla in data, koda data - vilket innebär att analysera data - och kategorisera den. Sedan skall
rapporten skrivas och kanske framföras muntligt (Strauss & Corbin, 1991).
6.2 Datainsamling och urval
Sökningen av vetenskapliga artiklar har genomförts på databaserna Academic Search Elite
samt CINAHL. Dessa databaser har gett oss möjlighet att skaffa ett så brett utbud av
information som möjligt. De sökord som vi har använt oss av vid datainsamlingen i Academic
Serch Elite samt CINAHL har varit autonomy, dementia och nursing. Utifrån dessa sökord
utförde vi en första bedömning. Genom att läsa abstract i artiklarna kunde vi snabbt avgöra
om de var relevanta för vårt syfte med uppsatsen. Vissa artiklar sorterades bort enbart utifrån
titel då det var uppenbart att de inte var relevanta för vårt syfte. Andra träffar sorterades bort
på grund av att de inte motsvarade kraven på vetenskaplighet. Sökningarna på databaserna
Academic Search Elite samt CINAHL med valda sökord resulterade i det första urvalet som
bestod av 23 artiklar. Därefter gjorde vi ett andra urval då vi använde oss av inklusions- och
exklusionskriterier. Inklusionskriterierna vid det andra urvalet var att de vetenskapliga
artiklarna skulle behandla dementa personers autonomi och faktorer som har inverkan på
dementa personers autonomi. Artiklarna skulle även innehålla sjuksköterskors perspektiv på
hur sjuksköterskan kan skydda och tillvarata dementa personers autonomi. Artikelförfattarnas
perspektiv och deras synsätt på hur sjuksköterskan kan tillvarata och skydda dementa
personers autonomi skulle även inkluderas. De exklusionskriterier som vi använde oss av vid
det andra urvalet var att litteraturen inte skulle omfatta sjuksköterskans autonomi. Litteraturen
skulle inte heller omfatta anhörigas relation till demenssjuka personer. Litteraturen skulle
endast omfatta västerländsk litteratur för att undvika eventuella kulturskillnader.
Efter noggrannare granskning av det första urvalets 23 vetenskapliga artiklar återstod 7
artiklar. Dessa 7 artiklar låg till grund för vår dataanalys och vårt resultat. För en
sammanställning av sökord, kombinationer av sökord samt antal träffar, se bilaga1.
- 9 -

6.3 Dataanalys
Vi gjorde en matris för att kunna se på artiklarnas innehåll mer överskådligt, se bilaga 2.
Materialet har kritiskt granskats och sedan tolkats. Efter att ha läst igenom de valda artiklarna
flera gånger vid flera olika tillfällen, har vi strukturerat materialet i kategorier som varit styrda
av studiens syfte. Denna metod kallas öppen kodning (Nilsson, 2005). Utifrån likheter i
artiklarna har vi kommit fram till fyra olika kategorier. Dessa kategorier är resultatet av
studien. Engelska ord i de valda artiklarna, som vi inte förstod, översattes med hjälp av
lexikon.
6.4 Forskningsetiska överväganden
De forskningsetiska övervägandena när man gör en litteraturstudie innebär att man inte
förvränger andras arbeten (Forsman, 1997). Även om vi inte har kontakt med några
intervjupersoner för vår studie, skall vi ta hänsyn till vad artikelförfattarna har skrivit. Deras
arbete skall vi inte förvränga eller falsifiera. Samtliga artiklar som ligger till grund för
resultatet är ”referee”, vilket innebär att de är godkända för publicering i vetenskapliga
tidskrifter (Nilsson, 2005).
7. RESULTAT
Genom den öppna kodningen i det insamlade datamaterialet framkom fyra faktorer som är av
betydelse i sjuksköterskans bevarande av demenssjuka personers autonomi. Dessa faktorer är:
sjuksköterskans förmedlande av kunskap, en bra relation mellan sjuksköterskan och den
demenssjuka personen, genom att sjuksköterskan tillåter val och är flexibel samt tack vare en
bra dokumentation om den demenssjuka personens förmågor.
7.1 Genom sjuksköterskans förmedlande av kunskap
Då sjuksköterskan har en unik position kan hon bidra med värdefull kunskap för att personer
med demenssjukdom skall kunna behålla en viss grad av oberoende och kontroll. Då de
demenssjuka personerna i ett tidigt skede får information om sin sjukdom kan de lättare
- 10 -

hantera sin sjukdom och finna strategier för att behålla sitt oberoende så länge som möjligt.
Sjuksköterskan förmedlar sin kunskap om hur de demenssjuka personerna kan hantera sin
sjukdom och hjälper dem att själva finna rutiner och strategier för att fungera mer
självständigt. Detta för att personerna med demenssjukdom skall ges en möjlighet att behålla
sitt oberoende så länge som möjligt. Genom den kunskapen kan deras önskningar att till
exempel få bo i sitt eget hem gå i uppfyllelse. Då sjuksköterskan hjälper personen med
demenssjukdom att förstå sin sjukdomsdiagnos, kan hon också vara ett stöd för personen.
Diagnosen behöver inte betyda slutet på livet. Den demenssjuka personen kan fortfarande
vara en oberoende person, trots sin sjukdom. Till följd av den kunskap om sin sjukdom som
den demenssjuka personen erhåller, behöver han/hon inte undanhålla för andra om sin
minnesförlust. Detta leder till att sjukdomen då inte behöver bli ett handikapp för den
demenssjuka personen. Personen bibehåller då sitt oberoende och sin självständighet. Tack
vare att sjuksköterskan kan förmedla information och värdefulla verktyg som är anpassade
efter den demenssjukas situation och kapacitet, kan personen med demenssjukdom hantera sin
sjukdom. Den demenssjuka personen kan då även få en förståelse om vad symptomen i
framtiden kan innebära i form av olika hinder i självbestämmande och oberoende. Genom
sjuksköterskans förmedlande av kunskap kan personerna med demenssjukdom lära sig hur de
kan bemästra symptomen. På så vis behålls kontrollen och samtidigt minskas oron för hur
sjukdomen kan utvecklas i framtiden (Gilmour & Huntington, 2005).
I omvårdnaden av demenssjuka personer kan sjuksköterskan stöta på personer med
sväljproblematik i sjukdomsbilden. Då sjuksköterskan har kunskap om de demenssjuka
personernas sväljförmåga, kan deras stress vid måltiderna reduceras. Med denna kunskap hos
sjuksköterskan om den demenssjuka personens förmåga och kapacitet, leder detta till att
personerna med demenssjukdom kan få välja vad de själva vill äta, om de klarar det. Att
matvägra kan vara ett symptom på sjukdomen och inte alltid ett uttryck för ett autonomt val. I
dessa situationer måste sjuksköterskan genom sina kunskaper avväga riskerna med den
demenssjuka personens beslut. I situationer då sjuksköterskan genom sin kunskap bedömer att
den demenssjuka personen är så pass långt gången i sin sjukdom, och det är klart att denne
inte själv kan svälja maten, går sjuksköterskan in och försöker finna nya valmöjligheter för
den demenssjuka personen. Detta gör sjuksköterskan med de etiska koderna i åtanke.
Sjuksköterskan kan genom sin erfarenhet och kompetens se till varje persons komplexa
situation och autonoma kapacitet. Genom sjuksköterskans kunskap om den demenssjuka
personens kapacitet och förmåga upprätthåller hon dennes autonomi. Med sin professionella
- 11 -

kunskap vet sjuksköterskan att alla val som den demenssjuka personen vill göra, inte enbart är
uttryck för autonomi, utan även symptom på sjukdomen. Sjuksköterskan bör kunna balansera
den demenssjuka personens förmågor mot sjuksköterskans kunskaper om sjukdomen
(Wilmot, Legg & Barratt, 2002; McCormack, 2002).
7.2 Att skapa en bra relation mellan sjuksköterskan och den demenssjuka personen
Tack vare att sjuksköterskan har en bra relation till den demenssjuka personen, gör det att
sjuksköterskan kan se och känna igen personens tillstånd samt förändringar i detta tillstånd.
Då kan hon hjälpa personen med vilka verktyg denne kan använda sig av för att lättare kunna
hantera sin situation. Ett av dessa verktyg kan vara att den demenssjuka personen kan förklara
för andra om sin minnesförlust, istället för att ljuga eller hitta på då den demenssjuka
personen inte kommer ihåg hur saker förhöll sig. Till följd av att den demenssjuka personen
har en bra relation till sjuksköterskan, gör det att sjuksköterskan kan förmedla hur viktigt det
är för den demenssjuka personen att bli mer involverad i sin sjukdom och motiverad att ha
kontroll över sitt liv. Detta, i sin tur, leder till att den demenssjuka personen blir mer
oberoende. Om sjuksköterskan har en bra relation med de demenssjuka personerna, vågar de
demenssjuka personerna uttrycka sina önskemål om dagliga aktiviteter och omvårdnad.
Möten som personal har på avsatt tid, skulle kunna inkludera de demenssjuka personerna. Där
skulle de tillsammans med vårdpersonal gå igenom vilka önskemål som finns - bland annat att
få välja mellan olika aktiviteter. Detta skulle förbättra relationerna mellan de demenssjuka
personerna och vårdpersonalen, och det skulle i förlängningen leda till att de demenssjuka
personerna skulle behandlas mer som individer. Vården skulle bli mer flexibel för dem. Detta
skulle leda till att de demenssjuka personerna skulle bli mer självständiga och oberoende i
sina val (Train, Nurock, Manela, Kitchen & Livingston, 2005; Gilmour & Huntington, 2005).
Då sjuksköterskan och personen med demenssjukdom har en bra relation, blir sjuksköterskan
mer uppmärksam på dennes behov. I förlängningen tillåts de demenssjuka personerna att göra
egna val. Tack vare den bra relationen känner sjuksköterskan den demenssjukes person som
den är nu och kan respektera dennes val – även om det går helt emot med vad personen hade
velat innan sjukdomen bröt ut. Sjuksköterskan har även en högre acceptans då den
demenssjuke personen är på dåligt humör, då hon känner till personens olika uttryck. Det
spelar en viktig roll för de demenssjuka personerna att de får utveckla sina färdigheter och att
deras tillvaro ges en mening. Då sjuksköterskan har en nära relation med den demenssjuka
- 12 -

personen kan hon uppfatta olika signaler och behov. Sjuksköterskan kan genom den nära
relationen uppfatta vad den demenssjuka personen försöker förmedla med dessa signaler och
samtidigt uppfatta vad personen vill och är kapabel till. Sjuksköterskan lär sig även hur den
demenssjuka personen vill bli bemött och därmed kan hon skydda den demenssjuka personens
autonomi. Genom den nära relationen lär sjuksköterskan känna personen bakom sjukdomen
och hans/hennes viljor och önskemål. Därmed kan sjuksköterskan bedöma vilka uttryck som
är den demenssjuka personens egna uttryck, och vad som är symptom på sjukdomen. På så
sätt blir sjuksköterskan medveten om vilka val den demenssjuka personen vill göra. Då kan
sjuksköterskan behandla den demenssjuka personen som en individ. Om den demenssjuka
personen är väldigt viljestark, kanske sjuksköterskan måste begränsa dennes valmöjligheter
för att skydda personen så att han/hon inte skadar sig. Tack vare den goda relationen förstår
sjuksköterskan den demenssjuka personens kapacitet och styrka, och detta kan i förlängningen
hjälpa den demenssjuke personen att bibehålla sina färdigheter och sitt självbestämmande
(Granheim, Norberg & Jansson, 2001 McCormack, 2002; Kalis, Schermer & van Delden,
2005).
7.3 Att tillåta val och flexibilitet
Genom att sjuksköterskan och sjukvårdspersonalen är mer flexibla mot de demenssjuka
personerna och ger dem valmöjlighet om att till exempel få dricka när man är törstig, få vila
när man själv vill och bada så länge man vill, skulle detta leda till att de demenssjuka
personerna skulle bli mer oberoende och självständiga. Då har de demenssjuka personerna
möjlighet att göra ett val, istället för att enbart gå efter avdleningens rådande rutiner. Detta
gäller även val av aktiviteter. Att anpassa olika aktiviteter efter vad de demenssjuka
personernas olika individuella önskemål är, och inte gå efter avdelsningens rutiner, kan stötta
deras autonomi. Om sjuksköterskan och vårdpersonalen låter de demenssjuka personerna få
välja vilka personliga tillhörigheter de vill ha i sin närhet, ger detta dem en bättre jag-känsla.
Det är viktigt att sjuksköterskan inte enbart går efter vårdhemmets eller sjukhusets rutiner,
utan är uppmärksam på de demenssjuka personernas enskilda behov (Train, Nurock, Manela,
Kitchen & Livingston, 2005; Kalis, Schermer & van Delden, 2005).
Då sjuksköterskan vet hur den demenssjuka personen klarar att äta och svälja mat, kan hon
också låta personen få välja vilken mat han/hon vill äta. Sjuksköterskan stannar inte vid den
demenssjuka personens val att inte äta, hon fortsätter att ge nya flexibla val som den
- 13 -

demenssjuka personen kan välja bland, eftersom hon ser till den demenssjuka personens
förmåga att fatta autonoma beslut (Wilmot, Legg & Barratt, 2002). Sjuksköterskan kan se till
hela människan – den demenssjuka personens livsplan som den såg ut innan sjukdomen bröt
ut – och därmed respektera val som autonoma val eftersom de stämmer överens med denna
livsplan (McCormack, 2002).
Sjuksköterskan ber om lov innan hon går in i den demenssjuka personens rum. På detta sätt
tillåter sjuksköterskan den demenssjuka personen att göra egna val. Sjuksköterskan ger även
den demenssjuka personen viss frihet till valmöjligheter då hon låter den demenssjuka
personen röra sig fritt - om personen så vill - då han/hon får hjälp med att bli tvättad och
påklädd. Detta för att tillvarata dennes självbestämmande. Sjuksköterskan ger valmöjligheter
då det gäller den demenssjuka personens privata angelägenheter, genom att be om lov innan
vissa enklare omvårdnadshandlingar utförs. Sjuksköterskan accepterar ett nej från den
demenssjuka personen som ett nej och låter denne vara ifred då han/hon önskar det. Detta för
att den demenssjuka personen skall ges valmöjlighet och därmed tillvaratas den demenssjuka
personens autonomi. Vid tillfällen då sjuksköterskan behöver hålla den demenssjuka personen
under armen ber hon först om lov. Med hjälp av dessa ageranden tillvaratar sjuksköterskan
den demenssjuka personens autonomi genom att respektera personens viljor och val. Den
demenssjuka personen kan kanske inte få välja själv i alla situationer. Genom relationen vet
sjuksköterskan att den demenssjuka personen har kapacitet att fatta vissa av sina egna beslut.
Sjuksköterskan bör inte utgå ifrån att den demenssjuka personen inte kan fatta några beslut,
istället bör sjuksköterskan hitta vägar i varje situation så att den demenssjuka personen ges
möjlighet att fatta vissa egna beslut (Graneheim, Norberg & Jansson, 2001).
7.4 Dokumentation
Om man har en bra dokumentation om de demenssjuka personernas kognitiva förmågor, så
leder det till att sjuksköterskan är medveten om vilka förmågor de demenssjuka personerna
har, och i förlängningen kan dessa förmågor bibehållas och skyddas. Dokumentation är viktig
för att kunna ge individuell och professionell vård. Att inte ha en adekvat dokumentation, är
ett hot mot den demenssjuka personens individuella situation, förmågor och säkerhet i dess
vård (Voutilainen, Isola & Muurinen, 2004).
- 14 -

8. DISKUSSION
8.1 Metoddiskussion
Då vi har gjort en litteraturstudie har detta inneburit att vi har granskat, analyserat och
sammanställt redan publicerad litteratur inom området (Nilsson, 2005). På så sätt har vi fått en
bredare kunskap inom området. Resultat vi funnit i valda artiklar har vi kunnat sammanställa
och detta material är grunden för vårt resultat i denna studie. Fördelen med en litteraturstudie
är att vi kunnat bearbeta och selektivt välja ur ett omfattande material, vilket gett oss
möjlighet till ny kunskap inom ämnet, samt ett välgrundat resultat. Nackdelen med en
litteraturstudie har varit att vi endast har kunnat välja redan publicerat material och
undersökningar och därmed inte fått möjligheten att själva genomföra intervjuer eller
observationer. Vi inser även vår begränsade kunskap angående intervju- och
observationsstudier och att det ställs höga forskningsetiska krav för att genomföra dessa
studier.
Under datainsamling av litteratur har vi haft vissa svårigheter med att finna relevant litteratur
som har varit av intresse för vårt syfte. Sökning med endast ett sökord gav oss många träffar,
då det var nödvändigt, eftersom antal sökningar med flera sökord gav oss för få antal träffar.
Vi har även gjort synonyma litteratursökningar till ordet ”auotonomy” såsom sökordet ”selfdetermination”,
men detta har inte lett till någon litteratur som har varit till grund för
resultatet. De använda sökorden i datainsamlingen har varit relevanta mot vårt syfte. De
artiklar som ligger till grund för resultatet har haft olika perspektiv för att studera det avsedda
ämnet. Trots de olika vetenskapliga perspektiven, har samband och likheter angående innehåll
uppdagats. Detta anser vi har påverkat kvaliteten på vår studie positivt, genom att resultatet
har blivit en god grund för studiens syfte.
Då vi har varit två författare om denna uppsats har vi fått en insikt i samarbetets dynamiska
processer. Det har varit värdefullt att kunna diskutera och reflektera med varandra under
arbetets gång. Detta har tillfört många nya idéer och insikter till utformandet av resultatet i
denna litteraturstudie eftersom vi som människor har olika livserfarenheter och synsätt. Vi har
förstått under arbetets gång hur viktigt samarbete är, vilket kan vara användbart i det
kommande yrkesutövandet.
- 15 -

8.2 Resultatdiskussion
Resultatet i denna studie visar på vilka sätt som sjuksköterskan kan skydda och tillvarata
autonomi hos personer med demenssjukdom. Med sjuksköterskans professionella kunskap
kan sjuksköterskan informera och förse den demenssjuka personen med värdefulla,
individuella verktyg för att bibehålla oberoende. Då sjuksköterskan har byggt upp en relation
med den demenssjuka personen kan sjuksköterskan lära känna den demenssjuka personen och
därmed dennes olika uttryck och signaler. Då sjuksköterskan tillåter val och flexibilitet ser
sjuksköterskan till den demenssjuka personens förmåga att fatta självständiga beslut.
Dokumentationen kan vara ett verktyg för sjuksköterskan att kunna skydda de förmågor som
den demenssjuka personen har.
När man blir beroende av andra kan den autonoma förmågan bli begränsad (Powers, 2005).
Eftersom de demenssjuka personernas autonoma förmåga och möjlighet ofta är begränsad är
det mycket viktigt att vi som sjuksköterskor har kunskap om hur vi kan skydda och tillvarata
deras autonomi. Därför anser vi att denna studie är av relevans inom
sjuksköterskeprofessionen, inte enbart inom vården av demenssjuka personer utan även inom
andra områden. Respekt för patienters autonomi är viktigt inom alla delar av vården och det
borde vara en moralisk självklarhet att skydda och tillvarata oberoende. Det borde vara en
självklarhet för alla sjuksköterskor att agera som advokater för sina patienter (Breier-Mackie,
2001).
Resultatet visar att genom den kunskap som sjuksköterskan har om den demenssjuka
personens förmågor kan autonomi skyddas. Detta beskrivs även av Hillan (1993) att genom
observationer och professionell kunskap, kan sjuksköterskan göra bedömningar angående den
demenssjuka personens kapacitet. Hon kan därmed skydda den demenssjuka personens
autonomi mot beslut och viljor som anhöriga uttrycker angående den demenssjuka personens
omvårdnad. Sjuksköterskan har som skyldighet att stå upp för den demenssjuka personens
intressen, även vad det gäller motstridiga beslut från annan medicinsk vårdpersonal (Hillan,
1993). Omvårdanden av de demenssjuka personerna skall inte endast baseras på erfarenhet
om andra demenssjuka personer, då sjuksköterskan skall ta i beaktande att varje demenssjuk
persons personlighet och individuella behov skiljer sig från andra demenssjuka individer
(Powers, 2005).
- 16 -

Vi anser att den kunskap som vi som sjuksköterskor besitter är värdefull för att skydda den
demenssjuka personens intressen. I omvårdnaden om den demenssjuka personen kan det vara
en god tanke att fråga sig själv, för vems skull handlar jag nu? Det kan vara bra att som
professionell sjuksköterska se över de etiska koderna emellanåt, för att reflektera över sitt
handlande.
Enligt Travelbees teori om den mellanmänskliga relationen, behöver sjuksköterskan gå
igenom de olika faser som ingår i processen, för att kunna lära känna varje individ som hon
skall vårda (Travelbee, 1971/2001). Detta understryker vad som framkommit i resultatet; hur
viktig relationen är mellan sjuksköterska och den demenssjuka personen för att skydda och
tillvarata dennes autonomi. Då sjuksköterskan förmedlar hur viktigt det är för den
demenssjuka personen att denne blir mer involverad i sin sjukdom kan han/hon bli mer
motiverad till att ha kontroll över sitt liv.
Genom relationen kan sjuksköterskan se hela människan och kan förstå honom/henne på ett
djupare plan. Travelbee menar att eftersom människan under hela sitt liv växer och utvecklas
och förändras, är det viktigt att sjuksköterskan därför alltid ser till alla inblandades bästa
(Travelbee, 1971/2001). Vi ska, som sjuksköterskor, fråga oss vad patienten vill. Om
personen inte själv kan uttrycka sina önskemål, kan dennes tidigare uttalade önskemål
framföras av anhöriga eller vänner. Ofta kan sjuksköterskan hamna i konflikt med dessa
personer, då sjuksköterskan ska tillvarata den demenssjuka personens intressen. Personen
kanske har förändrats i och med sin sjukdom. Sjukdomen kan göra att den demenssjuka
personen inte kan tala om sina önskemål och viljor. Sjuksköterskan kan genom relationen se
hur den demenssjuka personen har förändrats till hur han/hon är nu. Här bör sjuksköterskan
tillsammans med annan vårdpersonal göra en noggrann överläggning om vilken vård som den
demenssjuka personen skall få, då sjukdomen är oåterkallelig och autonomin påverkas (Meier
& Cassel, 1986).
Vi anser att vårt resultat stämmer överens med Meier & Cassels (1986) påståenden om att
sjuksköterskan genom sin relation till den demenssjuka personen känner patienten och kan
tillvarata och skydda den demenssjuka personens autonomi. Hon kan möjligen även stå upp
för den demenssjuka personens vilja kontra familjens vilja. Det är inte alltid självklart att den
demenssjuka personens autonomi skyddas och tillvaratas automatiskt av sjuksköterskor. Vi
- 17 -

antar att detta då kan bero på att sjuksköterskor projicerar sina egna känslor om vad som är
rätt, på den demenssjuka personen. Detta misstänker vi kan bero på att sjuksköterskan agerar
utifrån egna intressen. Agerande utifrån sjuksköterskans egna intressen kan även bero på
tidspress eller rådande rutiner inom organisationen.
En grundläggande orsak till att vårdpersonal trivs på sitt arbete är en god relation med
vårdtagare (Ryan, Nolan, Enderby och Reid, 2004). Därför anser vi att arbetstillfredsställelsen
är relevant för att tillvarata och skydda de demenssjuka personernas autonomi.
I resultatet har det framkommit att om sjuksköterskan är flexibel och kan tillåta val i sitt
arbete med demenssjuka personer kan hon skydda, men framför allt, tillvarata demenssjuka
personers autonomi. Genom att anpassa aktiviteter efter individuella önskemål kan de
demenssjuka personerna tillåtas göra val. Att vara flexibel i arbetet med de demenssjuka,
skulle vara att tillåta val om när vårdhandlingar skall utföras, i stället för att anpassa de
demenssjuka efter rådande rutiner (Hillan, 1993). Vi misstänker att i omvårdnaden om
personer med demenssjukdom, är det oftast de som får anpassa sig efter vårdpersonalens
rådande rutiner. En del demenssjuka personer vågar inte framföra sina önskemål. Därför anser
vi att sjuksköterskan skall erbjuda val och vara flexibla i arbetet med demenssjuka personer,
då vi misstänker att en del demenssjuka personer kan uppfatta sjuksköterskan som en
auktoritet. Det redovisas även av Hillan (1993) att demenssjuka personer är i en sårbar
situation och har kanske inte alltid den kapacitet som krävs för att vägra vissa
omvårdnadshandlingar (Hillan, 1993). Ju benägnare sjuksköterskan är att erbjuda val och vara
flexibel, desto större möjlighet finns det för de demenssjuka personerna att behålla sin
autonoma kapacitet. Vi anser att då sjuksköterskan kan vara flexibel och hitta vägar till
självbestämmande i varje situation som uppstår, kan hon skydda den demenssjuka personens
autonomi.
Resultatet visar att dokumentation har betydelse för den demenssjuka personens autonomi.
Detta beskrivs även av Hillan (1993). Genom det unika, nära arbetet med den demenssjuka
personen kan sjuksköterskan observera och dokumentera förändringar hos den demenssjuka
personens fysiska, psykiska och känslomässiga tillstånd. Dokumentationen kan även påverka
beslut hos läkare, terapeuter och annan vårdpersonal angående den demenssjuka personens
tillstånd (Hillan, 1993). Björvell (2001) beskriver att det är väsentligt för sjuksköterskan att
journalföra bedömning av patienten samt analys av problem och resurser. Sjuksköterskan har
- 18 -

som skyldighet att rätta sig efter rådande lagar då det gäller dokumentation. Här gäller
patientjournallagen (SFS 1985:562). Enligt 3§ ska journalen innehålla de uppgifter som
behövs för att en god och säker vård av patienten skall utföras. Vi anser att dokumentation är
ett värdefullt verktyg för vårdpersonalen i arbetet med att skydda och tillvarata demenssjuka
personernas autonomi. Detta för att se den demenssjuka personens förmågor som han/hon har
just nu och för att kunna möta den demenssjuka personens behov där den befinner sig.
8.3 Travelbees teori i förhållande till resultatet
Syftet med användandet av Travelbees interaktionsteori i denna studie, var att diskutera om
den mellanmänskliga processen har betydelse för att bevara de demenssjuka personernas
autonomi. Det framkomna resultatet har applicerats på den mellanmänskliga processens fem
steg. Detta synliggjorde relevansen för en god relation mellan sjuksköterska och patient.
I relationen kan sjuksköterskan se till varje individs behov som det är just nu. I och med att
varje individ växer och förändras, förändras också förutsättningarna. Sjuksköterskan skall då
se till att behoven överensstämmer med situation, förmågor och med den demenssjuka
personens val (Travelbee, 1971/2001).
Även om den mellanmänskliga processen inte uttryckligen nämns i de artiklar vi refererar till
i resultatet, så ter det sig som om den alltid sker och växer fram mellan sjuksköterskan och
den demenssjuka personen.
Travelbees interaktionsteori har som en genomgående röd tråd, att ”människa till människaförhållandet”
är grundläggande för att en omvårdnadsprocess skall kunna ta form. Då en
mellanmänsklig relation etableras mellan sjuksköterskan och den demenssjuka personen, kan
omvårdnaden nå fram till sitt syfte: som i denna uppsats fokuserar på hur den demenssjuka
personens autonomi kan tillvaratas. I denna process kan inte sjuksköterskan hoppa över några
steg under vägen från det första mötet med den demenssjuka personen till etablerandet av den
ömsesidiga förståelsen dem emellan (Travelbee, 1971/2001).
- 19 -

Det första mötet
Då den demenssjuka personen redan i ett tidigt skede får information om sin sjukom av
sjuksköterskan - som då har gjort sig en första bild av dennes situation - kan sjuksköterskan
redan här få en föraning om vad personen har för autonom kapacitet och förmåga.
Framväxt av identiteter
Genom att sjuksköterskan och den demenssjuke personen börjar lära känna varandra bättre,
kan sjuksköterskan förstå dennes behov och önskningar. Detta kan till exempel ske genom
möten vid avsatt tid mellan sjuksköterskan och den demenssjuka personen. Då skulle vården
bli mer flexibel för de demenssjuka personerna och det skulle leda till att de blev mer
självständiga. Då sjuksköterskan i den mellanmänskliga processen ser framväxten av den
demenssjuka personens identitet, kan hon lära känna personens olika uttryck. Dessa lär sig
sjuksköterskan tolka under den här fasen. Detta spelar en viktig roll i tillvaratagandet av de
demenssjuka personernas autonomi. I den här fasen lär sig sjuksköterskan att uppfatta den
demenssjuka personens signaler och förstår vad den demenssjuka personen vill med sina
signaler. Hon kan också förstå hur personen vill bli bemött. Sjuksköterskan lär känna vad som
är uttryck för den demenssjuka personens personlighet och vad som är uttryck för sjukdomen.
Sjuksköterskan ser till hela människan och kan se den demenssjuka personen som en individ.
Under framväxten av identiteten lär sjuksköterskan känna den demenssjuka personens viljor
och önskemål. Hela denna fas är en viktig del för sjuksköterskan då hon lär känna personen
med demenssjukdom och kan därmed skydda dennes autonomi.
Empatifasen
Då sjuksköterskan har en nära relation med den demenssjuka personen, kan hon uppfatta de
behov som den demenssjuka personen har. Sjuksköterskan har också en högre acceptans då
den demenssjuka personen är på dåligt humör, då hon känner till personens olika uttryck.
Sjuksköterskan kan lära sig hur den demenssjuka personen vill bli bemött då hon kan uppfatta
de olika signaler som den demenssjuka personen försöker förmedla. Genom denna relation
kan hon känna närhet och förståelse med den demenssjuka personen. Tack vare
sjuksköterskans goda relation, närhet och förståelse för den demenssjuka personen vill
sjuksköterskan att den demenssjuka personen skall kunna fatta egna, autonoma beslut.
- 20 -

Sympatifasen
Genom att sjuksköterskan har en nära och god relation till den demenssjuka personen kan hon
hjälpa denne att bli mer autonom då hon erbjuder val och är flexibel. Om aktiviteter anpassas
efter de demenssjuka personernas individuella önskemål, kan sjuksköterskan stötta deras
autonomi. Genom den mellanmänskliga relationen har sjuksköterskan lärt känna den dementa
personen och kan se dennes individuella behov och därmed kan hon handla på ett sådant sätt
att hon hjälper denne att bli mer autonom.
Etablerande av ömsesidig förståelse och kontakt
Då den demenssjuka personen litar på sjuksköterskan, kan han/hon tillgodogöra sig den
kunskap som sjuksköterskan försöker förmedla, och därmed bli en mer oberoende
Individ. Tack vare interaktionen i de fyra tidigare faserna, har sjuksköterskan fått en förståelse
för den demenssjuka personen. Hon kan då ge de omvårdnadsåtgärder som motsvarar den
demenssjuka personens behov. Hon får en förståelse för dennes privata sfär och kan acceptera
ett nej för ett nej och lämna personen ifred då denne önskar det. Genom den mellanmänskliga
processen har sjuksköterskan en förståelse för den demenssjuka personens autonoma
kapacitet.
Den framkomna faktorn dokumentation, har inte kunnat vara en del av Travelbees
mellanmänskliga process. Detta kanske kan förklaras med att Travelbees teori är en tidig
omvårdnadsteori. Men vi anser att dokumentationen av den demenssjuka personens förmågor
är en viktig del i omvårdnaden om personer med demenssjukdom.
9. AVSLUTANDE REFLEKTIONER
I denna litteraturstudie har vi studerat hur sjuksköterskan kan tillvarata och skydda
demenssjuka personers autonomi. Som bakgrunden visar så finns det tillfällen då
sjuksköterskan kan hamna i etiska dilemman. Med en god etisk reflektionsförmåga samt med
kunskap som framkommit i denna studie kan sjuksköterskan i dessa situationer handla på ett
sätt som främjar den demenssjuka personens autonomi. Genom kunskap om den
mellanmänskliga processen kan sjuksköterskan bli medveten om hur viktig relationen är till
den demenssjuka personen. Vi anser att med hjälp av kunskap om den mellanmänskliga
processen kan sjuksköterskan, då hon känner patienten, handla mer flexibelt och tillåtande då
- 21 -

det gäller val som den demenssjuka personen kan göra. Detta gagnar i sin tur den
demenssjuka personens autonomi. Enligt vår mening förbises många gånger den demenssjuka
personens kapacitet. Vi misstänker att vårdpersonal många gånger antar att demenssjuka
personer inte har någon som helst autonom kapacitet. Vi anser att då vi ser till varje individs
unika situation, förmåga och behov kan sjuksköterskan se möjligheter till att demenssjuka
personer kan göra autonoma val. Vi anser därför att det är mycket viktigt med en noggrann
dokumentation om den demenssjuka personens förmågor, så att de kan bibehållas så långt
som det är möjligt.
Frågor som vi sjuksköterskor bör ställa oss då vi arbetar med demenssjuka personer är hur vi
tänker. Tänker vi i banor som att: göra gott för den enskilda individen, göra gott för så många
som möjligt eller att inte skada andra? Ska vi i alla lägen respektera autonomi? Eller ska vi
handla paternalistiskt då vi anser att den demenssjuka personen inte kan göra egna val?
Vi anser att sjuksköterskan, då varje etiskt dilemma uppstår, genom en etisk reflektion över
sitt handlande kan skydda och tillvarata demenssjuka personers autonomi. Ett gott verktyg för
denna etiska reflektion är de etiska koderna för sjuksköterskor. Denna etiska reflektion kan
leda till ny kunskap och insikt hos den enskilda sjuksköterskan, som i sin tur kan leda till ett
tillvaratagande av de demenssjuka personernas autonoma förmågor.
Genom denna litteraturstudie anser vi att syftet med studien har uppfyllts och att
frågeställningen har besvarats. Vi anser att studien har gett oss utökad kunskap angående hur
sjuksköterskan kan tillvarata och skydda demenssjuka personers autonomi. Vi har fått en ökad
kunskap och förståelse för hur sjuksköterskan kan bemöta patienter med nedsatt autonom
förmåga. Detta gäller såväl äldre som yngre patienter.
Utifrån resultatet i denna uppsats vore det intressant att studera om demenssjuka personers
autonomi tillvaratas. Vilka faktorer spelar in då sjuksköterskan inte tillvaratar och skyddar
demenssjuka personers autonomi.
- 22 -

Litteraturförteckning
Björvell, C. (2001). Sjuksköterskans journalföring – en praktisk handbok. Lund:
Studentlitteratur.
Breier-Mackie, S. (2001). Patient Autonomy and Medical Paternity: Can Nurses Help Doctors
to Listen to Patients? Nursing Ethics. 8, (6), 510-521.
Burkhardt, M. & Nathaniel, A. (1998). Ethics & Issues. In Contemporary Nursing. New
York: Delmar Publishers.
Forsman, B. (1997). Forskningsetik – en introduktion. Lund: Studentlitteratur.
Henriksen, J-O. & Vetlesen, A-J. (1998). Etik i arbete med människor. Lund:
Studentlitteratur.
Hillan, E. (1993). Nursing dementing elderly people: ethical issues. Journal of Advanced
Nursing. 18, 1889-1894.
Hofland, B. (1994). When capacity fades and autonomy is constricted: A client-centered
approach to residential care. Generations, 18, (4), 31-36.
Gilmour, J. & Huntington, A. (2005). Finding the balance: Living with memory loss.
International Journal of Nursing Practice. 11, 118-124.
Graneheim, U., Norberg, A. & Jansson, L. (2001). Interaction relating to privacy, identity,
autonomy and security. An observational study focusing on a woman with dementia and
“behavioural disturbances”, and on her care providers. Journal of Advanced Nursing. 36, (2),
256-265.
Kalis, A., Schemer, M. & van Delden, J. (2005). Ideals Regarding a Good Life for Nursing
Home Residents with Dementia: Views of Professional Caregivers. Nursing Ethics. 12, (1),
30-42.
- 23 -

Koppelman, E. (2002). Dementia and Dignity: Towards a New Method of Surrogate Decision
Making. Journal of Medicine and Philosophy. 27, (1), 65-85.
Malmsten, K. (2001). Etik i basal omvårdnad. I någon annans händer.Lund: Studentlitteratur.
McCormack, B. (2002). The Person of the Voice: Narrative Identities in Informed Consent.
Nursing Philosophy, 3, 114-119.
Meier, D. & Cassel, K. (1986). Nursing Home Placement and the Demented Patient. A Case
Presentation and Ethical Analysis. Annals of Internal Medicine. 104, (1), 98-105.
Monaghan, C. & Begley, A. (2004). Dementia diagnosis and disclosure: a dilemma in
practice. International Journal of Older People Nursing in association with Journal of
Clinical Nursing. 13, (3a), 22-29.
Nationalencyklopedin (2007a) Hämtat den 2007-02-05 från World Wide Web
www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=120959
Nationalencyklopedin (2007b) Hämtat den 2007-02-05 från World Wide Web
www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=280725
Nilsson, M. (2005). Den systematiska litteraturstudien som vetenskapligt fördjupningsarbete i
omvårdnad. Stockholm: Ersta sköndal högskola, Institutionen för vårdvetenskap.
Olsson, H. & Sörensen, S. (2002). Forskningsprocessen. Kvalitativa och kvantitativa
perspektiv. Stockholm: Liber AB.
Powers, B. (2005). Everyday Ethics in Assisted Living Facilities: A Framework for Assessing
Resident-Focused Issues. Journal of Gerontological Nursing. 31, (1), 31-37.
Ryan, T., Nolan, M., Enderby, P.& Reid, D. (2004). ”Part of the family”: sources of job
satisfaction amongst a group of community-based dementia care workers. Health and Social
Care in the Community. 12 (2), 111-118.
- 24 -

SFS (1982:763) Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet.
SOSFS (1993:17) Socialstyrelsens allmänna råd om omvårdnad inom hälso- och sjukvården
Strauss, A. & Corbin, J. (1991).Basics of qualitative research. Grounded theory, procedures
and techniques. Kalifornia: SAGE Publications, Inc.
Svensk Sjuksköterske Förening. (2000). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Stockholm:
Svensk sjuksköterske förening.
Travelbee, J. (2001). Mellommenneskelige forhold I sykepleie. (K. Thorbjörnsen övers.). Oslo:
Gyldendal Norsk Forlag AS.(Originalarbete publicerat 1971).
Train, G., Nurock, S., Manela, M., Kitchen, G. & Livingston, G. (2005). A qualitative study
of the experiences of long-term care for residents with dementia, their relatives and staff.
Aging&Mental Health. 9, (2), 119-128.
Tännsjö, T. (1993). Vårdetik. Andra upplagan. Stockholm: Thales.
Voutilainen, P., Isola, A. & Muurinen, S. (2004). Nursing documentation in nursing homes –
state-of-the-art and implications for quality improvement. Scandinavian Journal of Caring
Science. 18, 72-81.
Vårdalinstititet (2006). Hämtat den 2007-01-25 från World Wide Web
www.vardalinstitutet.net/PSUser/servlet/com.ausvs.ps.web.user.servlet.PageSer
Wilmot, S., Legg, L. & Barratt, J. (2002). Ethical Issues in the Feeding of Patients Suffering
from Dementia: A Focus Group Study of Hospital Staff Responses to Conflicting Principles.
Nursing Ethics. 9, (6), 599-611.
Woods, B. & Pratt, R. (2005). Awareness in dementia: Ethical and legal issues in relation to
people with dementia. Aging & Mental Health. 9, (5), 423-429.
- 25 -

BILAGA 1
Tabell 1 –Sammanställning av sökord och dess kombinationer samt antal träffar
Academic Search Elite- sökord Träffar
Autonomy
Dementia
Dementia and autonomy
Dementia and nursing
Dementia and autonomy and nursing
Self-determination and dementia
Autonomy
Dementia
1:a urvalet 2:a urvalet
4021 0 0
2658 1 1
23 6 2
544 6 1
10 1 0
3 0 0
CINAHL - sökord Träffar 1:a urvalet 2:a urvalet
Dementia and autonomy
Dementia and nursing
Dementia and autonomy and Nursing
Self-determination and dementia
1495 0 0
1622 0 0
25 4 1
532 2 0
13 3 2
1 0
0

BILAGA 2
Tabell 2 – Artikelöversikt
Författare/År/Tidskrift/Land Syfte Metod Urval Resultat
Gilmour, J., Huntington, A. 2005.
Finding the balance: Living with
memory loss. International journal
of nursing practice. 11, 118-124.
Nya Zeeland.
Graneheim, U., Norberg, A.,
Jansson, L. 2001.
Interactin relating to privacy,
identity, autonomy and security. An
observational study focusing on a
woman with dementia and
“behavioural distrbances”, and her
care providers. Advanced nursing.
36, (2), 256-265.
Sverige
Utifrån den
demenssjuka personens
egna beskrivningar,
visa hur det är att leva
med minnesförlust.
Att visa hur en kvinna
med demenssjukdom
och hennes vårdare
interagerar mellan
varandra.
Kvalitativ
metod.
Kvalitativ
metod från
videoinspelni
ngar.
9 hemmaboende
personer med
Alzheimers sjukdom.
14 observationer med
en demenssjuk person
samt 6 av hennes
vårdare.
Resultatet visade att de demenssjuka
personerna tycker att det är viktigt att
de får stöd från sjuksköterskor redan
under den tid de fortfarande bor
hemma för att maximera deras
självständighet.
Resultatet visade att interaktionen
mellan dem relateras till integritet,
identitet, autonomi och säkerhet.
Interaktionen är en komplex process
där alla inblandade möter problem
som kan lösas eller involverar
dilemman som inte kan lösas, endas
relateras till.

Kalis, A., Scherman, M., van
Delden, J. 2005.
Ideals regarding a good life for
nursing home residents with
dementia: Views of profession
at care givers. Nursing ethics.
12, (1), 30-42. Nederländerna.
McCormack, B. 2002. The
person of the voice: Narrative
identities in informed consent.
Nursing Philosophy, 3, 114-
119. Nordirland.
Train, G., Nurock, S., Manela
M., Kitchen, G., Livingstone,
G. 2005. A qualitative study of
the experiences of long-term
care for residents with
dementia, their relatives and
staff. Aging & Menthal Health,
9, (2), 119-128. Storbritannien.
Undersöka vad
professionella
vårdgivare anser vara att
gott liv för personer med
diagnosen
demenssjukdom boende
på vårdhem.
Att undersöka om
informerat
samtycke/ställföreträdan
de beslutsfattare, samt
hur passande denna
metod är i de etiska
beslutsfattande som rör
personer med
demenssjukdom. Även
alternativa metoder
undersöks.
Att utifrån de
demenssjuka personerna
(boende på
långtidsboende),
anhöriga och
vårdpersonal ta reda på
deras upplevelse då det
gäller fria val,
kommunikation och
aktiviteter.
Kvalitativ metod.
Grounded theory.
Intervjustudier samt
observationer
gjorda under tre
dagar som har
jämförts med
tidigare studier.
10
professionella
vårdgivare. 5
vårdhem med
personer med
demenssjukdom.
Fallstudie. En
sjuksköterska
och dennes
vårdtagare med
demenssjukdom.
Kvalitativ metod.
Intervjustudier.
21 demenssjuka
personer, 17
anhöriga och 30
vårdgivare.
Resultaten visar att det finns
skillnader mellan vad ledning och
personal anser vara ett gott liv och
därmed skillnader avseende
innebörden av begreppet autonomi.
Resultatet visar även hur viktig
relation är mellan vårdgivare och
vårdtagare.
Det ska inte automatiskt antas att
personer med demenssjukdom inte
är kompetenta att fatta beslut, eller
delta i beslutsfattande. Genom
berättande infallsvinkel kan man få
den demenssjuka personen att aktivt
medverka i beslutsfattande
.
Resultat av studien visar att det
behövs struktur för hur aktiviteter,
fria val och kommunikation mellan
de 3 grupperna kan förbättras. De
boendes autonomi ska så mycket
som möjligt respekteras.

Voutilainen, P., Isola, A.,
Muurinen, S. 2004.
Nursing documentation in
nursing homes-state-of.the-art
and implications for quality
improvement. Scandinavian
Journal of Caring Science, 18,
72-81. Finland.
Wilmot, S., Legg, L., Barratt,
J. 2002.
Ethical issues in the feeding of
patients suffering from
Dementia: A focus group study
of hospital staff responses to
conflicting principles.
Nursing Ethics, 9, (6), 599-
611. Storbritannien.
Att öka förståelsen för
hur sjuksköterskans
dokumentation kan
förbättra de demenssjuka
personernas befintliga
resurser.
Att utforska hur
sjukvårdspersonalen
använder sig av etiska
principer och riktlinjer.
Hur dessa appliceras på
de demenssjuka
personerna ur
nutritionssynpunkt
(matning/icke matning)
och hur de inblandade
personerna påverkas av
dessa principer.
Kvantitativ metod
med ”Senior
Monitor”-modellen
som instrument.
36 avdelningars
332
dokumentationer
gjorda av
sjuksköterskor
på geriatriska
avdelningar där
75 % av
patienterna hade
någon form av
demenssjukdom.
Fokusgrupp Personal från 3
avdelningar med
demenssjuka
personer.
Resultaten visar att ca. var fjärde av
de demenssjuka personerna skulle få
ett bättre fysiskt och psykiskt
välbefinnande, om sjuksköterskorna
hade en bättre dokumentation. Detta
skulle leda till ett större
välbefinnande.
Resultatet visar att vårdpersonalen
fattar egna beslut genom de etiska
riktlinjerna, men att de även
anpassar dem efter de demenssjuka
personernas situation/behov. Beslut
från den demenssjuka personen ses
som autonoma beslut, men även
som ett symptom på sjukdomen.