Kyrknytt nr. 1 -08 (vår) - Kropps församling

More documents

Recommendations

Info

1/2008 Hur Hur var var det det att att hjälpa till i kyrkan? Minst en söndag under konfirmationstiden ska konfirmanden hjälpa kyrkvaktmästaren i kyrkan, före, under och efter en gudstjänst. Några som hunnit med detta är Linnea, Rasmus, Joel, Morgan och Nicklas. Jag samlade dem i en soff a och frågade: ”Hur var det att hjälpa till i kyrkan?” – Vi fi ck tända ljus, dela ut psalmböcker och ta upp kollekt, berättar Nicklas och Joel i mun på varandra. De andra nickar. – Men vi fi ck också räkna kollekt, säger Nicklas. – Fick ni? undrar Linnea. – Ja, vi fi ck in över 500 spänn, svarar Nicklas. – Man kanske skulle starta en kyrka, kontrar Rasmus. De andra skrattar. Morgan berättar att han fi ck följa med Christer till garaget och hans fi karum. De andra tittar på honom och undrar vad som ska komma. – Vi satt där och snackade. Christer drack saft , jag ville inte ha. Han berättade om sitt jobb, sedan gick vi tillbaka till kyrkan och jag satte igång klockorna, fortsätter Morgan. 10 ”Det roligaste var att dela ut psalmböcker. Då fi ck man prata med dom som kom till kyrkan”, säger Michelle och Emma. – Vadå satte igång klockorna, frågar Rasmus. – Christer visade vilken knapp jag skulle trycka på, så gjorde jag det och klockorna började ringa, svarar Morgan stolt. – Fräckt! säger Nicklas och lutar sig liggande ned i soff an. ”Man kanske skulle starta en kyrka.” Linnea som har suttit lite tyst i ena hörnan fortsätter: – Vi fi ck tända ljus för de som hade dött. – Ja, fyller Joel in, prästen sa namnen och vi tände ljusen. – Får vi gå nu? frågar Morgan. Jag hinner inte säga ja eller nej förrän det sprätter till i soff an, allt ska gå så snabbt. – Vänta lite, svarar jag, jag vill ta några foton på er. Suckande sätter de sig igen. – Blir det bra så här? säger de i kör. Text och foto: Cecilia Westerholm, pedagog ”Vi fi ck tända ljus, dela ut psalmböcker och ta upp kollekt”, berättar Joel, en av Mörarpskonfi rmanderna. Linnea har också fått hjälpa till i kyrkan. Hon fi ck bland annat tända ljus för de som hade dött. Även Rasmus har hunnit hjälpa vaktmästaren i kyrkan en söndag. ”Christer visade vilken knapp jag skulle trycka på och klockorna började ringa”, berättar Morgan för Nicklas.
Våra ungdomsgrupper Efter konfirmationen är alla konfirmander välkomna till våra två ungdomsgrupper. En ungdomsgrupp finns i Påarp, i Kupan, och en finns i Björka i församlingsgården. Ungdomsgruppen (UG) träff as varannan vecka. Där hittar vi på allt möjligt från att laga mat tillsammans till att prata om livet. Det är inte som under konfi rmationsläsningen när man skulle lära sig saker eller ha ett visst antal kyrkobesök gjorda. Utan mer det andra som fanns under konfi rmationstiden: samtalen, skojet, gemenskapen, andakt och skratt. De ungdomar som vill får hjälpa till vid ungdomsmässor och när man är lite äldre kan man även vara hjälpledare i konfi rmationsgrupperna. Text: Cecilia Westerholm Se ungdomsgruppernas tider på: www.svenskakyrkan.se/kropp Var det vanligt att konfirmeras? – Ja, det var det, sa alla med en mun – i alla fall på 1930-, 40- och 50-talen. Ingen protesterade när det var tid att gå och läsa. För på den tiden hörde det till att bli konfi rmerad. Fast man fi ck själv ta sig till prästen, även om det var långt att gå eller cykla och vädret var dåligt. Men eft er att ha konfi rmerats, kände man sig stor och vuxen. Det såg man fram emot. Hur var det att läsa för prästen? Grupperna var som regel alltid stora – minst 30 i varje läsgrupp. Men man hade stor respekt för prästen på den tiden! Ingen vågade busa – sa man i alla fall. Och så skulle man lära sig mycket utantill – inte minst psalmverser! Det var som att lära sig multiplikationstabellen! Men många psalmverser sitter fortfarande kvar i minnet. Att åka på läger var det inte tal om. Av deltagarna i samtalsgruppen hade någon haft turen att läsa på sommaren. Hur var själva konfirmationen? – Jo, det var nervöst med fullsatt kyrka. Det hölls ett regelrätt förhör på bibelord, budord och psalmverser. Den som inte kunde, fi ck skämmas. Usch så hemskt! Alla var uppklädda i nya fi na kläder. 1/2008 Var Var det bättre förr? Hur var det att ”gå och läsa” och konfirmeras förr i tiden? Det försökte man reda ut när samtalsgruppen från Björka var samlad. Ett livligt samtal utspann sig bland de tiotal deltagare som hade kommit samman. Alla hade minnen från sin ungdoms lästid, de flesta var positiva. Pojkarna hade hela mörka kostymer och fl uga runt halsen. Flickorna bar vita klänningar och vit näsduk tillsammans med psalmboken. Som minne och gåva från församlingen fi ck alla var sin konfi rmationsbibel. Många fi ck av familjen sin första klocka i samband med konfi rmationen. Hur blev fortsättningen? Dagen eft er konfi rmationen var det nattvardsgudstjänst, som regel på en söndag. Då skulle alla konfi rmanderna ”begå sin första nattvardsgång”, iklädda sina fi na konfi rmationskläder. Det var rätt vanligt att man i olika församlingar hade en så kallad kyrklig ungdomskrets för konfi rmerad ungdom. Bland deltagarna i Björka samtalsgrupp fanns fl era som deltagit i en sådan verksamhet ända upp i 20-års åldern. Kanske konfi rmationstiden inte varit helt förgäves eller utan betydelse! Undertecknad tackar alla i samtalsgruppen som så livfullt och engagerat berättat om sin konfi rmation för ett antal år sedan! Text: Knut Olsson Ps. De intervjuade i samtalsgruppen var: Nils-Sture Andersson, Eva Andersen, Karl-Erik Blomqvist, Maja Greta Ljungman, Bengt Lodin, Tage Palmgren, Helge Persson, Sonja Svensson och Anna Th ulin. 11
Page 1 and 2: Tema Tema Tema ”Konfirmation”
Page 3 and 4: edan då man anmäler sig ett val m
Page 5 and 6: Hur blev det? Kyrknytt frågade kon
Page 7 and 8: Här är det glasspaus i Danmark. B
Page 9: K onfirmations Det pirrade i magen
Page 13 and 14: Det händer i våra församlingar H
Page 15 and 16: Döpta, vigda och avlidna i våra f

Kyrknytt nr. 1 -08 (vår) - Kropps församling

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?