Kyrknytt nr. 1 -08 (vår) - Kropps församling

More documents

Recommendations

Info

8 1/2008 Konfirmationen – en högtid för hela släkten Konfirmationen är en högtid för hela släkten. Här berättar Anne Westin om hur en konfirmationsgudstjänst går till idag. Konfi rmationen är ett högtidligt tillfälle då släkt och vänner samlas kring sin tonåring. Man delar ut minneskort och fotograferas och det sker oft ast under en tid då trädens löv har slagit ut och sommaren står för dörren. Vi påminns om livet som ligger framför våra ungdomar. Förra gången man samlades till högtid var vid dopet. Nu har babyn blivit en tonåring och är åter i centrum, klädd i den vita dräkten, kåpan. Både slut och början När kyrkklockorna ringer samlas konfi rmanderna bakom korset som bärs av en av dem. Sedan går de under musik in i kyrkan medan församlingen står upp. Eft er första psalmen sätter sig alla ner och konfi rmander, konfi rmandledare och präst ber tillsammans: ”Herre, vår Gud, vi tackar dig för denna dag. Tack för konfi rmandtiden, för vänskap och gemenskap, för samtal om livet och tron. Låt oss med öppna sinnen ta emot vad du vill ge oss i dag. Kom oss nära med din helige Andes kraft och hjälp oss att leva i tro på dig...” Bönen sammanfattar precis det som händer vid konfi rmationen. Gudstjänsten är både ett slut och en början. När man går och läser träff as man intensivt under en tid och man lär känna varandra. När så konfi rmationen är inne är det med blandade känslor. Spänningen är stor eft ersom man sett fram emot denna dag så länge. Samtidigt är det lite ledsamt att det är över. Drama och sånger I redovisningen visar konfi rmanderna lite av det som de arbetat med i gruppen. Oft ast väljer de att spela ett drama utifrån någon bibelberättelse, sjunga eller spela något instrument. Jag minns särskilt en gång när konfi rmanderna skulle framföra tio Guds bud. Vid budordet ”Du skall inte begå äktenskapsbrott” vandrade de stämningsfullt kyrkgången fram till altaret medan kantorn spelade Mendelssohns bröllopsmarsch! Vid budet ”Du skall hedra din fader och moder” letade konfi rmanderna upp sina föräldrar och gav dem var sin ros! Medan psalmen ”Guds kärlek är som stranden” sjunges tar konfi rmanderna upp kollekt till ungdomsverksamheten. Konfi rmander samlade runt altaret i Frillestads kyrka med prästen Mikael Pernborg. Förbön och sändning Så faller konfi rmanderna på knä framme vid altaret och kyrkvärd, konfi rmandledare och präst lägger händerna på konfi rmandens huvud, säger namnet följt av orden: ”Må Guds gode Ande leda dig på alla dina vägar”. Livet är inte alltid enkelt och ungdomarna kommer att ställas inför mycket. Då är det en förmån att få räcka dem denna välgångsönskan! Nattvarden Tidigare var konfi rmationen på lördagen och dagen eft er tog man emot nattvarden. Idag är mässan en del av konfi rmationen. Först knäfaller konfi rmanderna vid altaret och sedan är släkt och vänner välkomna fram för att ta emot bröd och vin. Detta är en högtidlig del där vi alla, både unga och äldre, är omslutna av Jesu nåd och kärlek! Man väljer att konfi rmera sig av olika anledningar, men vi är glada för varje ungdom som kommer, eft ersom vi har något viktigt att ge dem – budskapet att varje människa är viktig och har ett unikt värde för du är skapad av Gud! Text: Anne Westin Foto: Olof Tholander
K onfirmations Det pirrade i magen när han drog den vita kåpan över huvudet. I vanliga fall skulle han aldrig i livet ha klätt ut sig. Inte för någon enda. Men här och nu var det faktiskt möjligt. Inte skulle han ha erkänt det om någon frågat. Men det var faktiskt så att han kände sig högtidlig på något sätt. Kåpan var så vit och fi n. Den gav honom del i något som han inte riktigt förstod. Men stort var det och han kände sig glad. Mitt i glädjen fanns en stor nervositet. Det doldes bakom lite skratt och stoj. Flickorna fnissade, men för honom var det bättre att småbusa och att komma med lite råa skämt. När kyrkklockorna ringde och det var dags att gå in i kyrkan slöt sig ledet av ungdomar samman. Nu hade osäkerheten inga gränser. Han skulle velat sjunka genom jorden. Fast han inte riktigt visste hur, rörde sig benen framåt. Och sakta rann nervositeten bort och ett stort lugn kom över honom. Det var häft igt att få gå där. Häftigt att få vara en av många! Häft igt att få stå i centrum för mångas uppmärksamhet! Det fanns så många vardagar då presenten knappast någon lade märke till honom. Fast han oft a gjorde mycket väsen av sig, hade han ändå oft a en känsla av att ingen såg just honom. Det var en lång gänglig ungdom man tystade ner utan att se honom själv. Det var en slarver som man skällde på utan att upptäcka honom själv. Nu var det helt annorlunda. Han såg i ögonvrån att hans familj fanns där. Han såg stoltheten och glädjen i deras ögon. Det lite uppmuntrande leendet från morfar och mormor som hade näsduken i handen. Och lillasyster som såg så stolt ut. Innan raden av konfi rmander satte sig i sina bänkar möttes var och en av dem med en blick från prästen och den andre konfi rmandledaren. När man satt i bänken och sjöng psalmen, vågade han inte sjunga med. Tänk om hans målbrottsröst hördes över alla de andra! I stället såg han mot altartavlan. Ett ögonblick tyckte han att den uppståndne Jesus såg just på honom. Och vilken blick! Den var fylld av liv och omsorg. Det gick en våg av värme genom honom. För ett ögonblick visste han att ledarna hade rätt. Han var inte bara en osäker tonårs- 1/2008 Konfi rmation i Frillestads kyrka Foto: Olof Th olander pojke som inte visste vad han skulle göra med framtiden. Han var ett älskat barn därhemma, av ledarna och av många andra. Han var bestämt också ett älskat barn hos Gud. Han kunde inte glömma altartavlans blick på just honom. Eft eråt hade han inget särskilt minne av vad som sedan hände i kyrkan. Plötsligt stod de där ute på kyrkbacken allihop. Det var nästan som vanligt. Inte visste han vad han skulle säga till dem som kom och gratulerade. Inte visste han var han skulle göra av händerna. Något av den gamla vanliga osäkerheten kom krypande. Och ändå var det inte riktigt som förut. Någonstans inom sig visste han att det fanns tankar, vägar och möjligheter för just honom. Nu gällde det att hitta dem och våga ta vara på dem. Om han hade vågat skulle han velat säga det högt. Säga högt att han fått världens fi naste konfi rmationspresent. Säga högt att den presenten bestämt var till för alla. Jesus sa: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.” Matteus 28:20 Lena Hervén 9
Page 1 and 2: Tema Tema Tema ”Konfirmation”
Page 3 and 4: edan då man anmäler sig ett val m
Page 5 and 6: Hur blev det? Kyrknytt frågade kon
Page 7: Här är det glasspaus i Danmark. B
Page 11 and 12: Våra ungdomsgrupper Efter konfirma
Page 13 and 14: Det händer i våra församlingar H
Page 15 and 16: Döpta, vigda och avlidna i våra f

Kyrknytt nr. 1 -08 (vår) - Kropps församling

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?