Nisse i Trånshult, en Småländsk byterrorist, 1850-tal. - Högsby ...
Nisse i Trånshult, en Småländsk byterrorist, 1850-tal. - Högsby ...
Nisse i Trånshult, en Småländsk byterrorist, 1850-tal. - Högsby ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
10 of 12<br />
Det där kom Nilsson naturligtvis inte ihåg. Tredje<br />
rannsakning<strong>en</strong> ägde rum d<strong>en</strong> 9 januari 1852. Då<br />
företeddes d<strong>en</strong> om<strong>tal</strong>ade bryggetratt<strong>en</strong>, ett träkärl,<br />
som var 16 tum högt och vägde 12 marker.<br />
Häradstjänar<strong>en</strong> Sv<strong>en</strong> Blank, som med biträde av <strong>en</strong><br />
annan person skjutsat Nilsson till Kalmar efter förra<br />
rannsakning<strong>en</strong>, om<strong>tal</strong>ar att d<strong>en</strong>ne, på <strong>tal</strong> om brottet,<br />
undrat om han skulle få lindrigare straff ifall han<br />
bekände. Då Blank svarat ja hade sam<strong>tal</strong>et<br />
avstannat. – Det var bara löst prat alltihop,<br />
förklarade nu d<strong>en</strong> häktade. – Rannsakning<strong>en</strong><br />
fortsatte d<strong>en</strong> 3 febr. intill vilk<strong>en</strong> tid Nilsson förvarats<br />
i <strong>en</strong>sam cell. Fångpredikant Lunell, som ofta besökt<br />
N. I fängelset, hade uppmanat d<strong>en</strong>ne ”vars fräcka<br />
lynne nu syntes ha till någon del förmildrats” att<br />
bekänna. D<strong>en</strong>ne kom då med <strong>en</strong> ny version.<br />
Svarand<strong>en</strong> hittar på nya historier<br />
Enligt d<strong>en</strong>na skulle Nilsson, vid ankomst<strong>en</strong> till<br />
Rydings hus hört trätor och bråk därinifrån varför<br />
han stannat utanför. Carl Ryding hade kommit ut i<br />
sällskapet med Bost<strong>en</strong> och R. Eller d<strong>en</strong>nes fader<br />
hade slagit Boston till mark<strong>en</strong> med bryggetratt<strong>en</strong>.<br />
Nilsson ”vars lynne g<strong>en</strong>om förtärandet av brännvin<br />
blivit uppeldat” hade, då han såg sin ovän våldföras,<br />
icke kunnat låta bli att ge honom 3-4 slängar med ett<br />
vedträ. Han ville dock fortfarande inte medge att han<br />
givit Boston banesåret. Hur detta uppkommit sade<br />
han sig icke kunna upplysa. Nilsson hade dock<br />
”erkänt” att han tillsammans med Carl Ryding och<br />
Mårdh släpat Bostons lik till källan. Inför rätta<br />
vidhöll Nilsson d<strong>en</strong>na nya historia. Han ansåg sig för<br />
sin illgärning ha gjort sig saker till dödsstraff, m<strong>en</strong> då<br />
han nu ”sannfärdelig<strong>en</strong> bekänt sitt brott” önskande<br />
han intet högre än att de andra måtte vakna till<br />
besinning och icke g<strong>en</strong>om m<strong>en</strong>ed öka sin<br />
brottslighet. D<strong>en</strong> häktades ånger syntes dock icke<br />
vara allvarlig.<br />
Carl och Lars Ryding, vilka ”saligt bedyrade” sin<br />
oskuld, vidhöllo vad de förut sagt. Och detsamma<br />
gjorde äv<strong>en</strong> Mårdh, vilk<strong>en</strong> absolut förnekade att han<br />
”lagt hand” på d<strong>en</strong> dräpte eller biträtt med att dölja<br />
liket.<br />
Det blev återig<strong>en</strong> ett uppskov, nu till d<strong>en</strong> 21 febr. Då<br />
<strong>tal</strong>as det mest om hemgång<strong>en</strong> hos makarna Jonsson.<br />
Hustru J. Berättar att ett sällskap på tre personer<br />
antaglig<strong>en</strong> Nilsson, Carl Ryding och Mårdh, slagit på<br />
dörr<strong>en</strong> till J:s stuga mitt i natt<strong>en</strong> och begärt få<br />
komma in. Då hon gjort upp eld i spiseln öppnade<br />
hon, m<strong>en</strong> så snart de kommit inom dörr<strong>en</strong> nappade<br />
<strong>en</strong> av dem ett vatt<strong>en</strong>spann och slängde dess innehåll<br />
över brasan så att det blev mörkt i rummet, varefter
Change language