Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen - Brottsförebyggande ...

påverka även andra personer, i andra ärenden, att inte anmäla eller bidra
till utredningar om de kriminella personernas brottslighet. Tanken bakom
detta resonemang är att personer med koppling till det kriminella gänget
X har begått flera, från varandra separata brott mot olika brottsoffer.
Genom att ta till en spektakulär påverkansmetod mot ett brottsoffer får
den gärningen uppmärksamhet, vilket kan påverka även de andra brottsoffren.
Om dessa brottsoffer blir rädda tar de till självcensur för att inte
riskera att utsättas för påtryckningsförsök, då de upplever att gänget X
är farligt. Gänget X uppnår då sitt mål att påverka de ärenden som ännu
inte är avgjorda, alternativt att stärka gruppen X våldsrykte, snarare än
att hämnas på det första brottsoffret. Man ska alltså inte stirra sig blind
på när i processen påverkan sker, eller på vilka som är de primära adressaterna
för påverkan.
Slutligen finns några fall av otillåten påverkan som har skett en lång tid
efter det att grundbrottet ägde rum, utan att händelsen kan sättas i direkt
relation till någon kritisk tidpunkt i processen mot gärningspersonen (som
till exempel anmälan, att domen fallit). Det framstår som om parterna
möttes av en slump, och gärningspersonen har uttryckt bitterhet över vad
som skett. Ett typiskt sådant fall från förundersökningarna:
En väktare bevittnade och polisanmälde att en person stal ur bilar. Ett och ett
halvt år senare träffade vittnet av en slump gärningspersonen vid en allmän toalett.
Gärningspersonen hade en kniv i handen, som han just då använde som ett
verktyg för att lirka upp en dörr, och sa ”du ska få för att du satte dit mig”.
Okända offer löper mycket liten risk efter grundbrottet
En slutsats är att påverkan främst äger rum tidigt i processen, kring anmälan
och liknande. Intervjuerna tyder på att det, i synnerhet om offret och
gärningspersonen inte känner varandra sedan tidigare, främst finns en risk
för otillåten påverkan i samband med grundbrottet eller vid rättegången.
De brottsoffer som utsatts för otillåten påverkan under hela processen har företrädesvis
varit de som känner gärningspersonen. Från domar och förundersökningar
finns ett tydligt exempel på det senare, det är ett relationsvåldsfall:
En kvinna, som under ett par års tid hade utsatts för våld och hot av sin före
detta man, mötte sin plågoande utanför ett varuhus, där övergrepp i rättssak
skedde. Efter att mannen fått tre kallelser till tingsrätten beträffande
misshandeln hade han blivit betydligt mer aggressiv och hotat kvinnan på
olika sätt. Vidare uppger hon i förhör ett par dagar efter incidenten med
övergrepp i rättssak att mannen förföljer henne vart hon än går. Ibland går
han fram till henne och är då antingen trevlig eller otrevlig. När hon i dag
gick till polisstationen stod han och tittade på henne. Han vet således att
hon nu sitter hos polisen.
89