Gymnasiesärskolan i GR-kommunerna under 2010-talet ...

För att öka flexibiliteten erbjuds liknande inriktningar inom flera program. Inriktningarna
präglas i dessa fall av programmets karaktär.
Gymnasiesärskolegemensamma ämnen ska vara svenska eller svenska som andraspråk,
engelska, matematik, idrott och hälsa, estetisk verksamhet, historia, samhällskunskap,
religionskunskap samt naturkunskap.
Individuella programmet ersätts med träningsprogram
I gymnasiesärskolan ska det finnas ett träningsprogram för elever som inte kan följa
undervisningen på ett nationellt program. Programmet ska ersätta dagens individuella
program.
Programmet ska även fortsatt kunna stimulera eleven att senare gå över till ett nationellt
program. En elev som har gått ett år på träningsprogrammet ska i så fall ha möjlighet att läsa
fyra år på ett nationellt program.
Indelningen i yrkesträning och verksamhetsträning ska tas bort, liksom begreppen
yrkesträning och verksamhetsträning. Det gäller även formuleringen om att möta elevens
speciella utbildningsbehov.
Gymnasiesärskolans träningsprogram ska bestå av ämnesområdena Estetisk verksamhet,
Hem- och konsumentkunskap, Idrott och hälsa, Natur och miljö, Individ och samhälle samt
Språk och kommunikation. Ämnesområdena ska följa upp innehållet i de kursplaner som
används i grundsärskolans inriktning träningsskola.
Ämnesplanerna för ämnesområdena inom träningsprogrammet ska ha två kravnivåer – en nivå
för grundläggande kunskaper och en nivå för fördjupade kunskaper.
Aktuella frågor i GR-samarbetet om gymnasiesärskolan?
Utan kännedom om hur diskussionerna på senare tid gått i GR-kommunernas särskolenätverk
uppfattas de i denna sammanställning redovisade utvecklingstendenserna och skolreformerna
väcka följande frågor för GR-samarbetet om gymnasiesärskolan.
1. Beträffande renodlingen av särskolans målgrupp (enbart utvecklingsstörda; barn/ungdomar
med autism som inte är utvecklingsstörda ska gå i den vanliga skolan).
a) Detta förefaller vara en stor utmaning för de kommunala skolorna, kanske ännu mer
på grundskolenivå än på gymnasienivå.
I) Finns tillräcklig medvetenhet ute i skolförvaltningarna om vad detta krav innebär?
II) Medför det resursproblem av finansiell eller personell art?
III) Behövs en överflyttning av pedagogisk specialkompetens från särskolan till den
vanliga skolan?
IV) Är detta frågor som särskolenätverket har anledning att engagera sig extra i?
Omgående, för att skapa tillräcklig framförhållning?
b) I) Hur stor andel av dagens elevkullar i särskolan kan förväntas ha övergått till den
vanliga skolan när renodlingen är genomförd?
II) Hur påverkar detta elevutvecklingen i särskolan, parallellt med de demografiska
förändringarna? Är cirka 600 elever i gymnasiesärskolan år 2015 i stället för nuva-
rande 800 en trolig utveckling? Ännu större elevminskning?
15 (16)