C-uppsats; Den helande bilden Petra Gunnarsson 2008 (klicka för ...

(Vissa saker måste erfaras för att kunna omfattas och förstås, de går ej att läsa sig till, mitt
eget tillägg).
Bildens Helande kraft
”I det ögonblick som penseln berör pappret med färg synliggörs bildskaparens intention för
den som ser på. Penseldragen berättar omedelbart utan ord. Den kreativa processen är full av
överraskningar och upptäckter och varje penseldrag uttrycker bildskaparens sanna själv.
Det krävs öppenhet och mod för att överlämna sig till bildens helande kraft. Att befinna sig i
den kreativa processen är att öppna sig för ett direkt upplevande med det essentiella i livskraften”.
(Wide, K. 2005, s. 7)
Med de orden inleder Kenneth Wide boken Bildens helande kraft. Wide belyser att: De bilder
som blir synbara i den kreativa processen i själva verket är en spegling och ett eko av en
mycket större process. Det som reflekteras i former, olika gestalter, linjer och färger är resultatet
av en resa som tagit plats i ett inre landskap. Den helande kraften i bilden har sin källa i
den kreativa processen och inte i resultatet.
Ett till synes enkelt sätt att beskriva bildterapi och som lätt kan förstås och väcka intresse hos
de flesta klienter är följande beskrivning: ”I bildterapi gestaltar du dina känslor, tankar, minnen
och föreställningar i bilder – som vi sedan tillsammans ser på och talar om”. (s.7)
Men som Wide skriver, att med ord tydliggöra att bilden säger mer än tusen ord har visat sig
vara en paradoxal och heroisk uppgift. Den överblickbarhet och enkelhet som bilden och metaforer
förmedlar, och som de flesta klienter genast förstår, står i skarp kontrast till de svällande
associativa nätverk som alla förklarande ord framkallar. Detta menar Wide kanske belyser
varför så få böcker skrivits om bildterapi. Eftersom varje försök att förklara bildterapi skapar
en växande komplexitet där förklaringarna drunknar av sig själva.
Wide vill ändå i sin bok lägga fokus kring teorierna kring bildterapi eftersom han anser att det
pionjärarbetet som konstnärer, bildpedagoger, bildterapeuter, läkare, psykoanalytiker och
psykoterapeuter arbetat med, behöver integreras efter hundra år av klinisk och terapeutisk
erfarenhet. Att bildterapi en gång för alla kan finna sin rättmätiga plats inom ett accepterat
psykoterapeutiskt system och med en teoretisk ram som sätter bilden och bildskapandet i centrum,
och där konstnärliga och psykologiska aspekter kan samverka. För detta krävs enligt
Wide en teoretisk nyskapelse, men minst lika viktigt är att lyfta fram och inkludera bildterapins
visionärer som var pionjärer i dess rätta bemärkelse, för utan vetskap om varandra har de
mött bilden och bildskapandets kraft och fångats av en intuitiv vetskap om bilden som själslig
kommunikation. Bilden som spegelbild för det omedvetna, en källa för växande och utveckling.
(Inte minst genomförde C. G. Jung detta pionjärarbete, mitt tillägg)
För att kunna omfatta bildterapi behöver man förstå hur framväxandet av bildterapi präglats
av mötet mellan konstnärer och psykoterapeuter som två skilda fraktioner, där var och en talat
och slagits för sin övertygelse som den rätta. Det var en födelsekamp för att synliggöra bildterapi
som en egen psykoterapiform, vilket medfört att bildterapi i dag har erövrat en identitet
ur syntesen mellan psykoterapi och konstnärligt gestaltande.
Bildterapi vilar på klinisk erfarenhet och antaganden som tidigt grundats och formulerats av
bildterapins pionjärer, vilka själva skapat en djup övertygelse om att bildskapandet i sig fungerar
terapeutiskt som en helande agent. Det är en upplevelse av att psyket spontant väljer
vilka bilder som ska bli till för att klienten ska hela sig själv, och det tycks som om bilden
17