Brottslig fraternisering eller opassande tyskvänlighet? - Föreningen ...

säga nazianstuckna. De anställda på motorverkstaden kallade Lennart Svensson
för ”nazisten” och det har sagts att Åke Ehrenberg på sitt befälsrum hade
bilder av ”hela den tyska generalstaben”. I början av kriget, åren 1939-1940,
var Ehrenberg prenumerant på den nationellt orienterade tidningen ”Nationen”.
3)
Landsfogde Persson hade i sin promemoria fastlagt att samvaron mellan de
internerade och deras följeslagare vid vissa resor då Ehrenberg deltagit ...
ibland antagit former som ej stått i överensstämmelse med det allmänna fraterniseringsförbudet.
Enligt de försvarsadvokater som Ehrenberg anlitade vid
sina processer kunde man ifrågasätta om det fanns något egentligt fraterniseringsförbud.
Inför processen vid krigsrätten skriver Ehrenbergs juridiska biträde:
I första hand bör undersökas vilka instruktioner som under den tidrymd,
som kan komma i fråga, gällde för bevakning av internerad militär. Det
fanns förmodligen inte något särskilt fraterniseringsförbud. I andra hand kan
ju fastställas, att i varje särskilt fall då Ni gjort besök i Kristianstad tillsammans
med interner, Ni haft lägerchefens tillstånd därtill. Något ansvar för ”fraternisering”
kunde inte utkrävas av Ehrenberg genom de rättsliga instanserna
trots att landsfogden ägnade stor kraft åt detta genom besvärsskrivelser. I ett
brev den 5 mars 1947 skriver advokaten Curt Blomkvist till Åke Ehrenberg:
Jag gratulerar Eder till Eder seger över landsfogde Persson. 4)
Axel Olsson skriver i sin bok Asylrätt och humanism: Mot Ehrenberg har
vid närmare undersökning endast kunnat anföras att han ogillade utlämningsbeslutet.
Men detta gjorde praktiskt taget alla Sveriges officerare och underofficerare
ute i fälttjänst.
Kristianstadsbladet den 2 augusti 1946.
124