Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
20 KORPÖGAT<br />
Morfar Klas<br />
Min morfar föddes 1896 som<br />
“oäkting” som det hette på<br />
den tiden. Han avverkade<br />
sedvanlig folkskola och började<br />
därefter som snickarlärling<br />
tillsammans med sin styvfar<br />
Per Dilén och Pers bröder<br />
Johan och Gustav. Han var då<br />
12-13 år gammal och erhöll<br />
föga lön, men fick arbeta hårt.<br />
Med åren lärde han sig snickaryrket<br />
och fick därmed lika<br />
lön som styvfar och hans bröder.<br />
Morfar insåg tidigt hur utnyttjade<br />
dom blev på arbetsmarknaden och<br />
beslutade sig för att studera och bli<br />
egen företagare. Pengar sparades<br />
och utan att rådfråga någon anmälde<br />
han sig till Hermods för att<br />
brevledes studera till byggmästare.<br />
Denna utbildning var då fullt jämförbar<br />
med en civilingenjörsexamen<br />
idag.<br />
När de första kursbreven kom satte<br />
sig styvfadern Per på tvären<br />
direkt. Hans mening var att eftersom<br />
han och hans far klarat sig på<br />
att lära sig läsa, skriva och räkna<br />
och dessutom kunde lilla katekesen<br />
och psalmboken nästan utantill så<br />
borde det duga åt honom också.<br />
Dessutom så var dessa studier en<br />
onödig utgift som snarast skulle elimineras.<br />
Studier till varje pris<br />
Min morfar framhärdade dock och<br />
fortsatte sina kvällsstudier med<br />
stort intresse. Arbetsdagen på den<br />
tiden var betydligt längre än idag,<br />
varför dessa studier endast kunde<br />
genomföras på kvällstid. Det var<br />
inga problem för elektriskt ljus var<br />
installerat sedan några år tillbaka.<br />
Då spelade morfars fosterfar ut<br />
sitt sista trumfkort. Han slog helt<br />
sonika av strömmen klockan nio på<br />
kvällen, “för det blev för dyrt att<br />
ha tänt något senare”. Att morfar<br />
erbjöd sig att betala merkostnaden<br />
hjälpte inte. Det var med andra ord<br />
inte fråga om kostnader, utan om<br />
att veta sin plats. Att på den tiden<br />
sätta sig upp emot en fosterfars<br />
beslut var lika otänkbart som att ta<br />
ner månen, även om man var 18 år<br />
fyllda. Vad göra? Jo, en fotogenlampa<br />
med pump för övertryck och<br />
med strumpa införskaffades. Med<br />
hjälp av detta attribut genomfördes<br />
studier och komplicerade byggnadsritningar.<br />
Så småningom företogs<br />
resor till Katrineholm för tentamina.<br />
Min morfar bestod alla<br />
prov och avlade sin byggmästarexamen.<br />
Han började genast att räkna på<br />
jobb och byggde många av de 20talsvillor<br />
som finns i Born, Hofors,<br />
och i Gästrike-Hammarby. De första<br />
han anställde var sin fosterfar<br />
och hans två bröder, inte på grund<br />
av släktskap utan därför att de var<br />
duktiga självgående yrkesmän.<br />
Att deras lön dessutom blev bättre<br />
dödade allt prat om “onödiga studier”.<br />
Omständig sjuktransport<br />
Morfars liv hade kunnat bli kort.<br />
Vid 10-års ålder drabbades han av<br />
tarmvred. När byns kloka gubbar<br />
och gummor försökt allt utan förbättring<br />
budades häst och vagn för<br />
transport till läkare i Storvik. Läkaren<br />
såg direkt att enda räddningen<br />
var en operation. Eftersom hästskjutsen<br />
fanns utanför mottagningen<br />
var vägen till Storviks station<br />
kort.<br />
Det akuta behovet av ett operativt<br />
ingrepp gjorde att ett godståg på<br />
väg till Gävle blev räddningen.<br />
Med hjälp av telefon såg läkaren i<br />
Storvik till att transport mötte i när-<br />
Morfar Klas<br />
heten av lasarettet. Operationen<br />
genomfördes, konvalescensen blev<br />
lång men han överlevde.<br />
Driftig företagare<br />
I början av sin verksamhet som<br />
egen företagare startade morfar en<br />
verkstad i Wij, Torsåker. En smed<br />
och några duktiga finsnickare anställdes.<br />
Med detta som grund inleddes<br />
ett samarbete med Scania-<br />
Vabis i Södertälje vilket innebar att<br />
lastbilar utan flak och hytt hämtades<br />
från fabriken och kördes i ur<br />
och skur, sommar som vinter, till<br />
verkstaden i Wij. Där byggdes<br />
lastbilarna färdiga för leverans.<br />
Dessutom utfördes en del legoarbeten<br />
till andra kunder. Dessa legoarbeten<br />
kördes med häst och<br />
vagn till järnvägsstationen i Storvik<br />
för vidare leverans till kunden.<br />
Transporterna blev alltid problematiska<br />
vår och höst på grund av<br />
jordbruksarbete och därmed brist<br />
på lediga hästar.<br />
Tanken på egen bil tog form. Vid<br />
ett bankbesök i Torsåker träffade<br />
morfar “Gästgivaren”, som liksom<br />
morfar var jägare och därmed en<br />
bekant och själsfrände. Eftersom<br />
“Gästgivaren” kände alla i byn frågade<br />
morfar om han visste någon
Change language