Dunderbacken - Regionmuseet Kristianstad

Aosehus 2008
Inledning
Våren 2008 lät Regionmuseet genomföra en geofysisk undersökning av Dunderbacken,
dvs den kulle som är belägen norr om ruinerna av den medeltida ärkebiskopsborgen
i Åhus. Under 2006 undersöktes kullen med magnetometer och 2007
gjordes en arkeologisk undersökning av kullen. Vid den arkeologiska undersökningen
kunde det konstateras att medeltida lämningar finns bevarade under
markytan. Eftersom kullen utgörs av ett flera meter tjockt flygsandslager visade
det sig svårt att genomföra en arkeologisk undersökning utan att schakta bort
stora delar av kullen. För att ändå kunna få en bättre bild av lämningarna som
döljer sig under kullen valdes därför att genomföra ännu en geofysisk undersökning,
denna gång i form av en markradarundersökning. Syftet var dels att få en
bild av murar och andra byggnadskonstruktioner utan att behöva genomföra en
omfattande arkeologisk undersökning, dels att utifrån denna bild detaljerat kunna
se var eventuella arkeologiska schakt bäst skulle placeras för att minimera markingreppen
och maximera det arkeologiska resultatet. I september 2008 följde vi
upp arbetet med en mindre arkeologisk undersökning utifrån resultaten av markradarundersökningen.
8
Åhus historik och fornlämningsmiljö
Åhus ligger på sandslätten vid kusten, en dryg mil sydöst om Kristianstad. Det är
i huvudsak en fullåkersbygd men även sandstrand och strandskog karaktäriserar
omlandet. Den historiska delen av staden Åhus är belägen kring nivån 5 m ö. h.
och ligger invid den norra stranden vid Helgåns mynning i Östersjön.
Synliga lämningar i staden från medeltiden är bl a ruinen efter biskopsborgen,
ruinen av delar av ett dominikankonvent, ett kapell helgat till S:ta Anna,
stadsmur samt stadens kyrka och torg. Det är även högst sannolikt att mittpartiet
av den byggnad vid torget, som idag inrymmer Åhus museum, är identiskt med
det rådhus som nämns i ett diplom från 1431.
Aosehus
Fornlämningsområdet består av två kullar, en i norr och en i söder, skilda åt av en
bred torrlagd vallgrav. Den södra kullen rymmer den synliga ruinen av ärkebiskopsborgen
som grävdes fram under ledning av Abraham Ahlén under 1890talet.
Vad den norra kullen döljer, är med undantag för de lämningar som påträffades
vid 2007 och 2008 års arkeologiska undersökningar, ännu okänt (se Juhlin
2006, Kockum 2007).
Borgens äldsta delar har på konsthistorisk väg daterats till mitten av 1100talet.
Utifrån denna datering har ärkebiskop Eskil antagits vara byggherre.