tantvarning! - Örebro läns museum

tantvarning!
bor det kanske en tant i oss alla?
en utställning om tanten nu och då
visas på Örebro läns museum
19 januari - 17 mars 2013

VEM är
tanten?
I utställningen Tantvarning söker vi efter den riktiga
tanten och ställer oss frågan: Finns hon egentligen?
Bilderna i utställningen kommer från Örebrokurirens
bildsamling och är alla tagna åren 1965 och 1966. På
fotografierna porträtteras kvinnor i olika åldrar och i
olika situationer. Vi ser kvinnor med handväskor,
hattar, hundar, praktiska
skor och stela underkläder.
De liknar helt enkelt tanter.
Med en praktisk väska, en
kappa utan krusiduller och
bekväma skor. Typiska tanter.
Men är de tanter? Tanten blir
allt mer intressant och allt mer
svårfångad ju mer man letar…
När vi började sammanställa
utställningen märkte vi att vi
ville veta mer om 1960-talet så
vi kallade samman en
referenspanel. Denna kom att
bestå av sju kvinnor som blev
vuxna under 1960-talet, alla födda mellan 1935 och
1945.
Tillsammans med dem tittade vi på fotografierna och
föremålen. Dessa väckte minnen och berättelser till liv
om hur det var då . Vi som arbetar på museet fick en
delvis annan syn på vad det är att vara tant och en
helare och mer nyanserad bild av 1960-talet. Referenspanelens
röster och åsikter finns med i utställningen
genom bildtexterna i denna katalog och de
påverkade även urvalet av bilder och föremål.
Efter dessa möten ifrågasatte vi än mer om tanten
egentligen finns? Mer än som en schablon och en föreställning.
Bakom de klyschiga attributen hatt – handväska
och stadiga skor – finns en spännande kvinnohistoria
att berätta.
1960-talet är ett intressant årtionde i ”tant-historien”.
Kanske var 1960-talet den riktiga tantens sista årtionde?
1960-talet var en expansiv period i Örebro och
resten av Sverige. Inflyttningen och tillväxten var hög.
Generationsskillnader gentemot äldre kvinnor var
tydliga – det moderna samhället som i snabb takt växte
fram stod i stark kontrast till det gamla jordbrukssamhället
och Fattigsverige.
I slutet av 1960-talet föll den artiga tituleringen ”tant”
bort ur språkbruket. Det moderna samhället började
samtidigt stöta bort tanten.
Fler kvinnor tog sig ut i arbetslivet,
kvinnoidealen förändrades och
kropp och utseende skulle ha en
ungdomlig och naturligare framtoning.
Denna moderna stil slog igenom
ganska snabbt och den gamla
kändes snabbt väldigt gammal.
Tanten degraderades och tant blev
som ett skällsord och stod länge
för något mossigt och bakåtsträvande.
Det var nog så att de (kanske något
äldre?) kvinnor som höll kvar
vid det gamla sättet att klä sig och
vara blev hopplöst ute och klassades som just – tanter.
Under senare år verkar det som om tanten har tagit
revansch. Tant har blivit en trend, det finns tantbloggar
och tantböcker med recept, praktiska hushållstips
och virkmönster. I denna trend spåras en kampanj
för tantens upprättelse och hon beskrivs i positiva ordalag
som representant för det praktiska och jordnära.
Hon resurshushåller, säger ifrån då det behövs och
tar de svagas parti. Samtidigt har tantbegreppet blivit
vidare och tant kan också stå för flera olika saker.
Vi tror att tant i dag varken är fråga om ålder eller kön
utan kanske mer ett sätt att vara? Ibland kan det verka
som om tanten är det modernas motsats, en symbol
för något vi vill förändra i grunden i det moderna
samhället – en strävan efter mer trygghet, stabilitet och
hållbarhet. Kanske erövrar hon också nya områden och
utmanar bilden av sig själv.

Tanter kan köra bil
Självklart kör tanten bil, då som nu, och lika skickligt som jäntor,
karlar och andra. Under 1960-talet tydligen gärna en Folkvagn…
”Nu får det vara slut med gliringar om väglus, ’söndagsåkare’ och
ärvda körkort när det gäller kvinnor vid ratten”. Dagens ratterska
får enligt statistiken sitt körkort lika lätt som männen. Av 16ooo
svenskar som varje år får körkort är hälften kvinnor. Kvinnor är
statistiskt sett säkrare bilförare än männen. (ur Örebrokuriren 7 juli
1965).
Pausvila hos tvättomaten
Ett typiskt tant-drag kanske är att veta att ta tillvara stunden av
vila när den erbjuds och njuta av den. 1960-talets tvättomat var
en välkommen nyhet.
Tvättomaten är den bästa lösningen på tvättproblemet: billigt,
lättarbetat och tidsbesparande. Sonja Karlsson är en av många tvättomatfrälsta
yrkesarbetande husmödrar. Som stamkund på Soltvätten
har hon ytterligare fyra tvättbarer att välja på när den, som nu,
är stängd. (ur Örebrokuriren 13 juli 1965)
vad gör tant?
Vänner på syjuntan
En tant hade oftast något för händer, ett handarbete eller
något som ändå skulle göras, medan man kunde vila fötterna
en stund. Att träffas med syjuntan var ett sätt att förena nytta
med nöje.
I väntan på kaffet
Kaffe passade bra på en tantbjudning. Sjalen på den högra
damens axlar var både vacker och praktisk; den skyddade
kappan från fett och hårstrån från frisyren. Hatten är en riktig
tanthatt, den sitter ordentligt fast på huvudet.
Handarbete i hammocken
Även en solig semesterdag kunde man utföra praktiskt
hushållsarbete i hammockens skugga. Att ha ett prydligt
och välskött linneskåp levde kvar i husmorsidentiteten in på
1960-talet. Här är det dåvarande landshövdingens fru Tyra
Åman som passar på att laga linne på lantstället.
Tant med blombukett och korvar
Tre nejlikor och lite grönt skulle det vara när man gick bort.
Men kvinnan på bilden har fått blomsterkvasten som belöning.
”Pengarna eller boxen” hette en pristävling arrangerad av slakteriförbundet.
Anja Wik i Örebro var en av de fem som vann
en 260-liters frysbox full med matvaror från AB A Gustafsson
i Ormesta. Hennes slogan löd. Djupfryst köttvara är färsk och
fin-S är garantin. (ur Örebrokuriren 18 februari 1966)

På visit
På 1960-talet var det inte brukligt att man kramades när man
hälsade på varandra, man tog i hand. Att gå in i strumplästen
var otänkbart, man hade inneskor med sig i en påse när man
gick bort.
På storköpet
Nytt för tiden var storköpen som i snabb takt växte fram i och
kring städerna. De mindre specialiserade matvaruaffärerna
försvann efter hand. Konsumtionsvanorna förändrades. Bland
annat lanserades halvfabrikat och storpack, nu när fler kvinnor
yrkesarbetade och inte hann med att laga lika mycket mat.
Kylskåpen blev större, frysboxar blev vanligare, vilket gjorde
att man kunde handla färskvaror mer sällan. Tanten var (är?)
en klok, skeptisk och sparsam konsument. Man köpte inte
pappers- eller plastpåsar i affären, utan hade med sig shoppingkassar.
Ett team från KF:s utredningsavdelning har gjort en kundundersökning
på Domus stormarknad i Västerås. Bl a framkom att
ovana kunder lätt förleds att handla för mycket. Man faller för
specialvaror. (ur Örebrokuriren 24 februari 1966)
Äldre kvinna med virkning
Ett handarbete i knät hörde till tantvanorna. Man hade förkläde
för att skydda kläderna från damm och bös när man
handarbetade.
vad gör tant?
Kaffekokerska
Tantkunskaper behövs på alla nivåer! Utan denna dams kaffekokning
kunde kommunalpolitiken i Hallsberg ha stannat.
Motståndarna till kommunal kaffekokning har hävdat att kommunaltjänstemännen
kan koka sitt kaffe själva eller att de liksom arbetarna
kan ta med sig kaffe i termos. ”–Jag tror att vi kommer att spara in en
hel del arbetstid på det här systemet med kaffekokerska. Hon ska ju
även sköta om diskningen av kopparna.”
(ur Örebrokuriren 11 januari 1966)
Tant på bingo
Denna äldre dam fördriver tiden med att gå på bingo. Medborgarhuset
där Club 700 ligger invigdes till jubileumsåret 1965 då Örebro
firade 700-årsjubileum som stad.
På Club 700 har speldjävulen torsdagskvällarnas bingobesökare i sitt
grepp. Kvällens topp är rövarbingon med sina fina priser. ( ur Örebrokuriren
10 november 1965)
Tant som påtar
Landshövdingeparet vistas på sitt lantställe Drevviken utanför Stockholm.
Nu är de sysselsatta med att gräva upp sten till en stengärdsgård.
Fru Åman tycker om att påta i jorden och att laga linnet då de
befinner sig på sommarstället.

Strömming i fiskaffären
Under 1960-talet fanns fortfarande gott om specialbutiker såsom fiskaffärer
och köttaffärer. Då liksom nu var ett typiskt kvinnoyrke att stå
bakom disken.
Ulla Carlsson i fiskbutiken håller upp en ”äkta” strömming. I en kungörelse
från 1948 får endast sill från Östersjön och Bottniska viken kallas strömming.
Domen i det s.k. sillmålet mot en köpman som säljer sill som ”Vingaströmming”
kommer att bli fällande. (ur Örebrokuriren 2 april 1965).
ad jobbar tant med?
Tanter rullar köttbullar
När industrierna och befolkningen i Örebro växte behövde fler arbetare
äta lunch…
Fru Lisa Lantz, kokerskan Astrid Nilsson och Kent Elvinsson på Järntorgsbaren
lagar mat som levereras till 500 anställda vid stora Örebroindustrier.
Igår rullade de köttbullar till dagens lunch. (ur Örebrokuriren
9 mars 1966)
Högre matematik
1960-talet var en expansiv tid i Örebro, bland annat öppnades en
filial till universitetet i Uppsala, vilket skulle visa sig betydelsefullt
för stadens framtida utveckling. Med tiden skulle den växa och bli
Högskolan i Örebro och senare utvecklas till Örebro universitet.
Fil lic Ingrid Assarsson leder ettbetygskursen i matematik som är ett
samarbete mellan skolstyrelsen i Örebro och Uppsala universitet. Eleverna
är ingenjörer, lärare och studenter. På bilden med Urban Allard
och Barbro Gustafsson. (ur Örebrokuriren 3 september 1965)
Industriarbeterskor med fina frisyrer
Nya och växande industrier och företag skapade många arbetstillfällen,
även för unga kvinnor i Örebro med omnejd. Bilden visar att
även på jobbet gick det att vara elegant. Kvinnor hade ytterst sällan
långbyxor på arbetet, det var ovanligt ända in på 1970-talet på
många arbetsplatser.
Margareta Stark på bilden monterar radiokomponenter. Svenska radioaktiebolaget
i Kumla nyanställer personal för storordern från civilförsvaret.
Arbetet är mycket rationaliserat och det behövs ingen utbildning
och lite instruktioner för att utföras. (ur Örebrokuriren 21 augusti
1965).
Hos damfrisörskan
Ofta gick man till frisören för att få håret tvättat och lagt, en gång
i veckan var inte ovanligt. 1960-talets frisyrer krävde mycket skötsel.
Man använde torrschampo mellan varven om det behövdes.
På arbetet med bystproteser
Antalet hemmafruar sjönk stadigt under 1960-talet och allt fler kvinnor
sökte sig ut i arbetslivet. Detta var en konsekvens av både jämställdhetssträvanden
och efterfrågan på arbetskraft. Möjligheterna var större än för tidigare
generationers kvinnor både inom yrkeslivet och på utbildningssidan.
I Örebro skapades många nya arbetstillfällen under 1960-talet även inom
den offentliga sektorn. Nya skolor, distriktsläkarmottagningar och sjukhus
öppnade.
Landstinget erbjuder alla bröstopererade kvinnor en ny typ av bystprotes, ”True
Life”, från USA. Den består av vätskefylld skumgummimassa. Vätskans innehåll
är en företagshemlighet. Protesen inger en naturlig och äkta känsla. De byts ut
varje år och kvinnorna uppmanas vara försiktiga med nålar och broscher. (ur
Örebrokuriren 23 februari 1966)

Vårens mode hos Ateljé Laila
Bilden är förmodligen tagen 1965 då det anordnades mycket festligheter
kring 700-årsjubileet, bland annat modevisningar. Många kvinnor köpte
en ny dräkt varje vår. Till den skulle handskar, skor, hatt och handväska
matcha. Man klädde sig fin till helgen oavsett vad man skulle göra
Mannekäng med underkläder som betong
Underkläderna kändes enligt uppgift som betong när man tog på dom,
så styva och hårda var de. BHn hade inte byglar men fyllde sin funktion i
alla fall!.
Hagenfeldts syfabrik i Örebro håller modejippo för de 200 anställda med
partner eller bästis på Frimurarelogen. Professionella mannekänger visar upp
årets produkter från dam-och herrmode. (ur Örebrokuriren 26 april 1965)
Revy-primadonnan
Frisyrerna på 1960-talet – både tanternas och de unga flickornas - var ofta
avancerade och komplicerade. Det var vanligt att man besökte frisören
en gång i veckan för att få håret tvättat och lagt. Var man riktigt fin i håret
hände det att man fick sitta upp och sova. Man rakade sig inte under
armarna, inte ens om man bar ärmlöst, men så småningom började man
raka benen.
Lena är teatersminkad för sin revyroll. Succé för Tjadden-revyn och för Lena
Dahlman. (ur Örebrokuriren 29 juli 1965)
hur ser tant ut?
”Kär vid 90 år”
En gammal kvinna med tjocka strumpor och praktiska skor. Och förkläde
för att skydda kjolen, även om hon vid tillfället inte hushållsarbetade.
Kläderna höll längre än nu, man vårdade dem noggrant och hade
inte särskilt stor garderob. Fattigsverige låg bara en generation bort.
”Kär vid 90 år”, 79-årige Ernst Hjalmar är kär i Ester, 80. -Det var en
magnetisk kraft, säger Ernst som ibland tar fram dragspelet för att spela.
Ester tycker om att sjunga. (ur Örebrokuriren 13 mars 1965).
Tant med flicka vid centrifugen
Tanter fick vara breda om baken och ha stabbiga ben! Vikten var inte
något man pratade så mycket om på 1960-talet. Det ansågs oartigt att
tacka nej till godsaker och kaffebröd.
Besök på arbetsplats ev Atlas Copco
En riktig tant hade på sig hatt inomhus. Tanter på 1960-talet sågs också
ofta med trekvarts-ärm. Den praktiska handväskan med det stadiga
handtaget rymde det nödvändigaste och lite till.
Med armarna i kors
Före dagis och halvfabrikat var många kvinnors arbetsplats
hemmet. En riktig tant hade förkläde då hon donade
hemma, men det åkte av när det kom främmande.
Lättklädd och påklädd i rulltrappan
Man gick snabbare in i vuxenlivet än idag, med arbetsliv och
familjebildning. Medelåldern för förstföderskor var väsentligt
lägre än idag. När man gick från att ha livstycke till att
ha höfthållare innebar det ett stort steg från barn till vuxen.
Bilden är från en modevisning i ett varuhus, där mannekängerna
skulle skrida ner för en trappa men fick ta rulltrappan
upp först.

Grön gubbe vid stora hotellet
Dessa kvinnor korsar Drottninggatan utanför Stora
Hotellet. De är barhuvade vilket får anses lite ovanligt för
tiden, då hatt fortfarande var ett vanligt plagg.
Kommunikationsdepartementet vill införa förbud mot
att gå mot rött ljus med hänsyn till att den kommande
högertrafikomläggningen kommer att medföra svårigheter
för gångtrafikanterna vid övergångställena. Man befarar
att vanan att se åt vänster istället för åt höger blir svår att
bryta. (ur Örebrokuriren 14 juli 1965).
Julhandel i halka
Alla tanter hade en handväska, en praktisk sådan. I detta
fall har damen på Drottninggatan en shoppingväska av
en modell väldigt typisk för tiden.
I julhandeln denna snörika vinter är handlarna förtvivlade
över den bedrövliga snöröjningen. Värst är fastighetsägarna
och byggnadskontoret. Pensionärerna, som väntat till den
15 med att julhandla, lever farligt. Regionsjukhuset får ta
emot många människor som fallit handlöst på de halkiga
och gropiga trottoarerna.
var är tant?
I Rosta på hundpromenad
Området Rosta började byggas redan 1947, denna dam rastar sin hund vid Rosta centrum. 1950- och 60-talen
var en mycket expansiv period i Örebros historia. Det moderna samhället krävde nya bostradsområden, med
plats för flera och med högre standard. Befolkningen växte snabbt och bilismen förändrade sättet att planera
staden. 1965 inleddes det så kallade miljonprogrammet – under tio år skulle en miljon bostäder byggas i
Sverige.
Tant med hund
Denna vinterrustade tant med matchande pälskrage och mössa har tagit på sig sina bottiner och tagit med sin
hund på promenad. Platsen är korsningen Hagagatan – Ringgatan med Vasatorget i fonden.
Lyckliga familjen
Under 1960-talet var tant en artighetstitel. Man kallade alla tant, särskilt yngre människor titulerade kvinnor
i bekantskapskretsen som tant Andersson, eller som tant Rut, om man stod lite närmare och kände varandra
bättre. I och med du-reformen i slutet av 1960-talet började bruket av titlar förändras.
Solveig Fredriksson och Åke Stenby gifte sig 1945 då de flyttade in i en sommarstuga där de bodde i fyra år samtidigt
som de renoverade den, drog in el och vatten och isolerade. –Lyckliga år, säger de. (ur Örebrokuriren 9 mars, 1966)

För tio år sedan lades Örebro Kuriren
ner, en av länets morgontidningar hade
gått i graven efter hundra år i allmän-
hetens tjänst. Några år senare levde alla
reportagebilder, klipparkiv och tidningslägg en
dyster tillvaro i kartong och undanstoppade. Men inte
helt bortglömda!
Det som fanns kvar av Örebro Kurirens utgivning,
80 000 negativsidor, 50 hyllmeter klipparkiv och
tidningslägg från 1902-2005, hamnade till slut i
länsmuseets förvar och förvaltning.
Sedan våren 2012 håller länsmuseet och Örebro Stads-
arkiv för fullt på med att digitalisera bildsamlingar och
dokument som finns i arkiven och gömmorna.
Ett femtontal personer ingår i ett projekt kallat Digitalis
där Örebro Kurirens negativ skannas och registreras för
att bli sökbara och lättare användbara för länsmuseet
och allmänheten.
Bilderna kommer, så långt det är möjligt, att publiceras
på webben. Till vår hjälp har ett flertal fotografer från
Örebro Kuriren ställt sin kunskap och tid till museets
förfogande för att göra samlingen tillgänglig på bästa
möjliga sätt.