tantvarning! - Örebro läns museum

VEM är
tanten?
I utställningen Tantvarning söker vi efter den riktiga
tanten och ställer oss frågan: Finns hon egentligen?
Bilderna i utställningen kommer från Örebrokurirens
bildsamling och är alla tagna åren 1965 och 1966. På
fotografierna porträtteras kvinnor i olika åldrar och i
olika situationer. Vi ser kvinnor med handväskor,
hattar, hundar, praktiska
skor och stela underkläder.
De liknar helt enkelt tanter.
Med en praktisk väska, en
kappa utan krusiduller och
bekväma skor. Typiska tanter.
Men är de tanter? Tanten blir
allt mer intressant och allt mer
svårfångad ju mer man letar…
När vi började sammanställa
utställningen märkte vi att vi
ville veta mer om 1960-talet så
vi kallade samman en
referenspanel. Denna kom att
bestå av sju kvinnor som blev
vuxna under 1960-talet, alla födda mellan 1935 och
1945.
Tillsammans med dem tittade vi på fotografierna och
föremålen. Dessa väckte minnen och berättelser till liv
om hur det var då . Vi som arbetar på museet fick en
delvis annan syn på vad det är att vara tant och en
helare och mer nyanserad bild av 1960-talet. Referenspanelens
röster och åsikter finns med i utställningen
genom bildtexterna i denna katalog och de
påverkade även urvalet av bilder och föremål.
Efter dessa möten ifrågasatte vi än mer om tanten
egentligen finns? Mer än som en schablon och en föreställning.
Bakom de klyschiga attributen hatt – handväska
och stadiga skor – finns en spännande kvinnohistoria
att berätta.
1960-talet är ett intressant årtionde i ”tant-historien”.
Kanske var 1960-talet den riktiga tantens sista årtionde?
1960-talet var en expansiv period i Örebro och
resten av Sverige. Inflyttningen och tillväxten var hög.
Generationsskillnader gentemot äldre kvinnor var
tydliga – det moderna samhället som i snabb takt växte
fram stod i stark kontrast till det gamla jordbrukssamhället
och Fattigsverige.
I slutet av 1960-talet föll den artiga tituleringen ”tant”
bort ur språkbruket. Det moderna samhället började
samtidigt stöta bort tanten.
Fler kvinnor tog sig ut i arbetslivet,
kvinnoidealen förändrades och
kropp och utseende skulle ha en
ungdomlig och naturligare framtoning.
Denna moderna stil slog igenom
ganska snabbt och den gamla
kändes snabbt väldigt gammal.
Tanten degraderades och tant blev
som ett skällsord och stod länge
för något mossigt och bakåtsträvande.
Det var nog så att de (kanske något
äldre?) kvinnor som höll kvar
vid det gamla sättet att klä sig och
vara blev hopplöst ute och klassades som just – tanter.
Under senare år verkar det som om tanten har tagit
revansch. Tant har blivit en trend, det finns tantbloggar
och tantböcker med recept, praktiska hushållstips
och virkmönster. I denna trend spåras en kampanj
för tantens upprättelse och hon beskrivs i positiva ordalag
som representant för det praktiska och jordnära.
Hon resurshushåller, säger ifrån då det behövs och
tar de svagas parti. Samtidigt har tantbegreppet blivit
vidare och tant kan också stå för flera olika saker.
Vi tror att tant i dag varken är fråga om ålder eller kön
utan kanske mer ett sätt att vara? Ibland kan det verka
som om tanten är det modernas motsats, en symbol
för något vi vill förändra i grunden i det moderna
samhället – en strävan efter mer trygghet, stabilitet och
hållbarhet. Kanske erövrar hon också nya områden och
utmanar bilden av sig själv.