Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>tantvarning</strong>!<br />
bor det kanske en tant i oss alla?<br />
en utställning om tanten nu och då<br />
visas på <strong>Örebro</strong> <strong>läns</strong> <strong>museum</strong><br />
19 januari - 17 mars 2013
VEM är<br />
tanten?<br />
I utställningen Tantvarning söker vi efter den riktiga<br />
tanten och ställer oss frågan: Finns hon egentligen?<br />
Bilderna i utställningen kommer från <strong>Örebro</strong>kurirens<br />
bildsamling och är alla tagna åren 1965 och 1966. På<br />
fotografierna porträtteras kvinnor i olika åldrar och i<br />
olika situationer. Vi ser kvinnor med handväskor,<br />
hattar, hundar, praktiska<br />
skor och stela underkläder.<br />
De liknar helt enkelt tanter.<br />
Med en praktisk väska, en<br />
kappa utan krusiduller och<br />
bekväma skor. Typiska tanter.<br />
Men är de tanter? Tanten blir<br />
allt mer intressant och allt mer<br />
svårfångad ju mer man letar…<br />
När vi började sammanställa<br />
utställningen märkte vi att vi<br />
ville veta mer om 1960-talet så<br />
vi kallade samman en<br />
referenspanel. Denna kom att<br />
bestå av sju kvinnor som blev<br />
vuxna under 1960-talet, alla födda mellan 1935 och<br />
1945.<br />
Tillsammans med dem tittade vi på fotografierna och<br />
föremålen. Dessa väckte minnen och berättelser till liv<br />
om hur det var då . Vi som arbetar på museet fick en<br />
delvis annan syn på vad det är att vara tant och en<br />
helare och mer nyanserad bild av 1960-talet. Referenspanelens<br />
röster och åsikter finns med i utställningen<br />
genom bildtexterna i denna katalog och de<br />
påverkade även urvalet av bilder och föremål.<br />
Efter dessa möten ifrågasatte vi än mer om tanten<br />
egentligen finns? Mer än som en schablon och en föreställning.<br />
Bakom de klyschiga attributen hatt – handväska<br />
och stadiga skor – finns en spännande kvinnohistoria<br />
att berätta.<br />
1960-talet är ett intressant årtionde i ”tant-historien”.<br />
Kanske var 1960-talet den riktiga tantens sista årtionde?<br />
1960-talet var en expansiv period i <strong>Örebro</strong> och<br />
resten av Sverige. Inflyttningen och tillväxten var hög.<br />
Generationsskillnader gentemot äldre kvinnor var<br />
tydliga – det moderna samhället som i snabb takt växte<br />
fram stod i stark kontrast till det gamla jordbrukssamhället<br />
och Fattigsverige.<br />
I slutet av 1960-talet föll den artiga tituleringen ”tant”<br />
bort ur språkbruket. Det moderna samhället började<br />
samtidigt stöta bort tanten.<br />
Fler kvinnor tog sig ut i arbetslivet,<br />
kvinnoidealen förändrades och<br />
kropp och utseende skulle ha en<br />
ungdomlig och naturligare framtoning.<br />
Denna moderna stil slog igenom<br />
ganska snabbt och den gamla<br />
kändes snabbt väldigt gammal.<br />
Tanten degraderades och tant blev<br />
som ett skällsord och stod länge<br />
för något mossigt och bakåtsträvande.<br />
Det var nog så att de (kanske något<br />
äldre?) kvinnor som höll kvar<br />
vid det gamla sättet att klä sig och<br />
vara blev hopplöst ute och klassades som just – tanter.<br />
Under senare år verkar det som om tanten har tagit<br />
revansch. Tant har blivit en trend, det finns tantbloggar<br />
och tantböcker med recept, praktiska hushållstips<br />
och virkmönster. I denna trend spåras en kampanj<br />
för tantens upprättelse och hon beskrivs i positiva ordalag<br />
som representant för det praktiska och jordnära.<br />
Hon resurshushåller, säger ifrån då det behövs och<br />
tar de svagas parti. Samtidigt har tantbegreppet blivit<br />
vidare och tant kan också stå för flera olika saker.<br />
Vi tror att tant i dag varken är fråga om ålder eller kön<br />
utan kanske mer ett sätt att vara? Ibland kan det verka<br />
som om tanten är det modernas motsats, en symbol<br />
för något vi vill förändra i grunden i det moderna<br />
samhället – en strävan efter mer trygghet, stabilitet och<br />
hållbarhet. Kanske erövrar hon också nya områden och<br />
utmanar bilden av sig själv.
Tanter kan köra bil<br />
Självklart kör tanten bil, då som nu, och lika skickligt som jäntor,<br />
karlar och andra. Under 1960-talet tydligen gärna en Folkvagn…<br />
”Nu får det vara slut med gliringar om väglus, ’söndagsåkare’ och<br />
ärvda körkort när det gäller kvinnor vid ratten”. Dagens ratterska<br />
får enligt statistiken sitt körkort lika lätt som männen. Av 16ooo<br />
svenskar som varje år får körkort är hälften kvinnor. Kvinnor är<br />
statistiskt sett säkrare bilförare än männen. (ur <strong>Örebro</strong>kuriren 7 juli<br />
1965).<br />
Pausvila hos tvättomaten<br />
Ett typiskt tant-drag kanske är att veta att ta tillvara stunden av<br />
vila när den erbjuds och njuta av den. 1960-talets tvättomat var<br />
en välkommen nyhet.<br />
Tvättomaten är den bästa lösningen på tvättproblemet: billigt,<br />
lättarbetat och tidsbesparande. Sonja Karlsson är en av många tvättomatfrälsta<br />
yrkesarbetande husmödrar. Som stamkund på Soltvätten<br />
har hon ytterligare fyra tvättbarer att välja på när den, som nu,<br />
är stängd. (ur <strong>Örebro</strong>kuriren 13 juli 1965)<br />
vad gör tant?<br />
Vänner på syjuntan<br />
En tant hade oftast något för händer, ett handarbete eller<br />
något som ändå skulle göras, medan man kunde vila fötterna<br />
en stund. Att träffas med syjuntan var ett sätt att förena nytta<br />
med nöje.<br />
I väntan på kaffet<br />
Kaffe passade bra på en tantbjudning. Sjalen på den högra<br />
damens axlar var både vacker och praktisk; den skyddade<br />
kappan från fett och hårstrån från frisyren. Hatten är en riktig<br />
tanthatt, den sitter ordentligt fast på huvudet.<br />
Handarbete i hammocken<br />
Även en solig semesterdag kunde man utföra praktiskt<br />
hushållsarbete i hammockens skugga. Att ha ett prydligt<br />
och välskött linneskåp levde kvar i husmorsidentiteten in på<br />
1960-talet. Här är det dåvarande landshövdingens fru Tyra<br />
Åman som passar på att laga linne på lantstället.<br />
Tant med blombukett och korvar<br />
Tre nejlikor och lite grönt skulle det vara när man gick bort.<br />
Men kvinnan på bilden har fått blomsterkvasten som belöning.<br />
”Pengarna eller boxen” hette en pristävling arrangerad av slakteriförbundet.<br />
Anja Wik i <strong>Örebro</strong> var en av de fem som vann<br />
en 260-liters frysbox full med matvaror från AB A Gustafsson<br />
i Ormesta. Hennes slogan löd. Djupfryst köttvara är färsk och<br />
fin-S är garantin. (ur <strong>Örebro</strong>kuriren 18 februari 1966)
På visit<br />
På 1960-talet var det inte brukligt att man kramades när man<br />
hälsade på varandra, man tog i hand. Att gå in i strumplästen<br />
var otänkbart, man hade inneskor med sig i en påse när man<br />
gick bort.<br />
På storköpet<br />
Nytt för tiden var storköpen som i snabb takt växte fram i och<br />
kring städerna. De mindre specialiserade matvaruaffärerna<br />
försvann efter hand. Konsumtionsvanorna förändrades. Bland<br />
annat lanserades halvfabrikat och storpack, nu när fler kvinnor<br />
yrkesarbetade och inte hann med att laga lika mycket mat.<br />
Kylskåpen blev större, frysboxar blev vanligare, vilket gjorde<br />
att man kunde handla färskvaror mer sällan. Tanten var (är?)<br />
en klok, skeptisk och sparsam konsument. Man köpte inte<br />
pappers- eller plastpåsar i affären, utan hade med sig shoppingkassar.<br />
Ett team från KF:s utredningsavdelning har gjort en kundundersökning<br />
på Domus stormarknad i Västerås. Bl a framkom att<br />
ovana kunder lätt förleds att handla för mycket. Man faller för<br />
specialvaror. (ur <strong>Örebro</strong>kuriren 24 februari 1966)<br />
Äldre kvinna med virkning<br />
Ett handarbete i knät hörde till tantvanorna. Man hade förkläde<br />
för att skydda kläderna från damm och bös när man<br />
handarbetade.<br />
vad gör tant?<br />
Kaffekokerska<br />
Tantkunskaper behövs på alla nivåer! Utan denna dams kaffekokning<br />
kunde kommunalpolitiken i Hallsberg ha stannat.<br />
Motståndarna till kommunal kaffekokning har hävdat att kommunaltjänstemännen<br />
kan koka sitt kaffe själva eller att de liksom arbetarna<br />
kan ta med sig kaffe i termos. ”–Jag tror att vi kommer att spara in en<br />
hel del arbetstid på det här systemet med kaffekokerska. Hon ska ju<br />
även sköta om diskningen av kopparna.”<br />
(ur <strong>Örebro</strong>kuriren 11 januari 1966)<br />
Tant på bingo<br />
Denna äldre dam fördriver tiden med att gå på bingo. Medborgarhuset<br />
där Club 700 ligger invigdes till jubileumsåret 1965 då <strong>Örebro</strong><br />
firade 700-årsjubileum som stad.<br />
På Club 700 har speldjävulen torsdagskvällarnas bingobesökare i sitt<br />
grepp. Kvällens topp är rövarbingon med sina fina priser. ( ur <strong>Örebro</strong>kuriren<br />
10 november 1965)<br />
Tant som påtar<br />
Landshövdingeparet vistas på sitt lantställe Drevviken utanför Stockholm.<br />
Nu är de sysselsatta med att gräva upp sten till en stengärdsgård.<br />
Fru Åman tycker om att påta i jorden och att laga linnet då de<br />
befinner sig på sommarstället.
Strömming i fiskaffären<br />
Under 1960-talet fanns fortfarande gott om specialbutiker såsom fiskaffärer<br />
och köttaffärer. Då liksom nu var ett typiskt kvinnoyrke att stå<br />
bakom disken.<br />
Ulla Carlsson i fiskbutiken håller upp en ”äkta” strömming. I en kungörelse<br />
från 1948 får endast sill från Östersjön och Bottniska viken kallas strömming.<br />
Domen i det s.k. sillmålet mot en köpman som säljer sill som ”Vingaströmming”<br />
kommer att bli fällande. (ur <strong>Örebro</strong>kuriren 2 april 1965).<br />
ad jobbar tant med?<br />
Tanter rullar köttbullar<br />
När industrierna och befolkningen i <strong>Örebro</strong> växte behövde fler arbetare<br />
äta lunch…<br />
Fru Lisa Lantz, kokerskan Astrid Nilsson och Kent Elvinsson på Järntorgsbaren<br />
lagar mat som levereras till 500 anställda vid stora <strong>Örebro</strong>industrier.<br />
Igår rullade de köttbullar till dagens lunch. (ur <strong>Örebro</strong>kuriren<br />
9 mars 1966)<br />
Högre matematik<br />
1960-talet var en expansiv tid i <strong>Örebro</strong>, bland annat öppnades en<br />
filial till universitetet i Uppsala, vilket skulle visa sig betydelsefullt<br />
för stadens framtida utveckling. Med tiden skulle den växa och bli<br />
Högskolan i <strong>Örebro</strong> och senare utvecklas till <strong>Örebro</strong> universitet.<br />
Fil lic Ingrid Assarsson leder ettbetygskursen i matematik som är ett<br />
samarbete mellan skolstyrelsen i <strong>Örebro</strong> och Uppsala universitet. Eleverna<br />
är ingenjörer, lärare och studenter. På bilden med Urban Allard<br />
och Barbro Gustafsson. (ur <strong>Örebro</strong>kuriren 3 september 1965)<br />
Industriarbeterskor med fina frisyrer<br />
Nya och växande industrier och företag skapade många arbetstillfällen,<br />
även för unga kvinnor i <strong>Örebro</strong> med omnejd. Bilden visar att<br />
även på jobbet gick det att vara elegant. Kvinnor hade ytterst sällan<br />
långbyxor på arbetet, det var ovanligt ända in på 1970-talet på<br />
många arbetsplatser.<br />
Margareta Stark på bilden monterar radiokomponenter. Svenska radioaktiebolaget<br />
i Kumla nyanställer personal för storordern från civilförsvaret.<br />
Arbetet är mycket rationaliserat och det behövs ingen utbildning<br />
och lite instruktioner för att utföras. (ur <strong>Örebro</strong>kuriren 21 augusti<br />
1965).<br />
Hos damfrisörskan<br />
Ofta gick man till frisören för att få håret tvättat och lagt, en gång<br />
i veckan var inte ovanligt. 1960-talets frisyrer krävde mycket skötsel.<br />
Man använde torrschampo mellan varven om det behövdes.<br />
På arbetet med bystproteser<br />
Antalet hemmafruar sjönk stadigt under 1960-talet och allt fler kvinnor<br />
sökte sig ut i arbetslivet. Detta var en konsekvens av både jämställdhetssträvanden<br />
och efterfrågan på arbetskraft. Möjligheterna var större än för tidigare<br />
generationers kvinnor både inom yrkeslivet och på utbildningssidan.<br />
I <strong>Örebro</strong> skapades många nya arbetstillfällen under 1960-talet även inom<br />
den offentliga sektorn. Nya skolor, distriktsläkarmottagningar och sjukhus<br />
öppnade.<br />
Landstinget erbjuder alla bröstopererade kvinnor en ny typ av bystprotes, ”True<br />
Life”, från USA. Den består av vätskefylld skumgummimassa. Vätskans innehåll<br />
är en företagshemlighet. Protesen inger en naturlig och äkta känsla. De byts ut<br />
varje år och kvinnorna uppmanas vara försiktiga med nålar och broscher. (ur<br />
<strong>Örebro</strong>kuriren 23 februari 1966)
Vårens mode hos Ateljé Laila<br />
Bilden är förmodligen tagen 1965 då det anordnades mycket festligheter<br />
kring 700-årsjubileet, bland annat modevisningar. Många kvinnor köpte<br />
en ny dräkt varje vår. Till den skulle handskar, skor, hatt och handväska<br />
matcha. Man klädde sig fin till helgen oavsett vad man skulle göra<br />
Mannekäng med underkläder som betong<br />
Underkläderna kändes enligt uppgift som betong när man tog på dom,<br />
så styva och hårda var de. BHn hade inte byglar men fyllde sin funktion i<br />
alla fall!.<br />
Hagenfeldts syfabrik i <strong>Örebro</strong> håller modejippo för de 200 anställda med<br />
partner eller bästis på Frimurarelogen. Professionella mannekänger visar upp<br />
årets produkter från dam-och herrmode. (ur <strong>Örebro</strong>kuriren 26 april 1965)<br />
Revy-primadonnan<br />
Frisyrerna på 1960-talet – både tanternas och de unga flickornas - var ofta<br />
avancerade och komplicerade. Det var vanligt att man besökte frisören<br />
en gång i veckan för att få håret tvättat och lagt. Var man riktigt fin i håret<br />
hände det att man fick sitta upp och sova. Man rakade sig inte under<br />
armarna, inte ens om man bar ärmlöst, men så småningom började man<br />
raka benen.<br />
Lena är teatersminkad för sin revyroll. Succé för Tjadden-revyn och för Lena<br />
Dahlman. (ur <strong>Örebro</strong>kuriren 29 juli 1965)<br />
hur ser tant ut?<br />
”Kär vid 90 år”<br />
En gammal kvinna med tjocka strumpor och praktiska skor. Och förkläde<br />
för att skydda kjolen, även om hon vid tillfället inte hushållsarbetade.<br />
Kläderna höll längre än nu, man vårdade dem noggrant och hade<br />
inte särskilt stor garderob. Fattigsverige låg bara en generation bort.<br />
”Kär vid 90 år”, 79-årige Ernst Hjalmar är kär i Ester, 80. -Det var en<br />
magnetisk kraft, säger Ernst som ibland tar fram dragspelet för att spela.<br />
Ester tycker om att sjunga. (ur <strong>Örebro</strong>kuriren 13 mars 1965).<br />
Tant med flicka vid centrifugen<br />
Tanter fick vara breda om baken och ha stabbiga ben! Vikten var inte<br />
något man pratade så mycket om på 1960-talet. Det ansågs oartigt att<br />
tacka nej till godsaker och kaffebröd.<br />
Besök på arbetsplats ev Atlas Copco<br />
En riktig tant hade på sig hatt inomhus. Tanter på 1960-talet sågs också<br />
ofta med trekvarts-ärm. Den praktiska handväskan med det stadiga<br />
handtaget rymde det nödvändigaste och lite till.<br />
Med armarna i kors<br />
Före dagis och halvfabrikat var många kvinnors arbetsplats<br />
hemmet. En riktig tant hade förkläde då hon donade<br />
hemma, men det åkte av när det kom främmande.<br />
Lättklädd och påklädd i rulltrappan<br />
Man gick snabbare in i vuxenlivet än idag, med arbetsliv och<br />
familjebildning. Medelåldern för förstföderskor var väsentligt<br />
lägre än idag. När man gick från att ha livstycke till att<br />
ha höfthållare innebar det ett stort steg från barn till vuxen.<br />
Bilden är från en modevisning i ett varuhus, där mannekängerna<br />
skulle skrida ner för en trappa men fick ta rulltrappan<br />
upp först.
Grön gubbe vid stora hotellet<br />
Dessa kvinnor korsar Drottninggatan utanför Stora<br />
Hotellet. De är barhuvade vilket får anses lite ovanligt för<br />
tiden, då hatt fortfarande var ett vanligt plagg.<br />
Kommunikationsdepartementet vill införa förbud mot<br />
att gå mot rött ljus med hänsyn till att den kommande<br />
högertrafikomläggningen kommer att medföra svårigheter<br />
för gångtrafikanterna vid övergångställena. Man befarar<br />
att vanan att se åt vänster istället för åt höger blir svår att<br />
bryta. (ur <strong>Örebro</strong>kuriren 14 juli 1965).<br />
Julhandel i halka<br />
Alla tanter hade en handväska, en praktisk sådan. I detta<br />
fall har damen på Drottninggatan en shoppingväska av<br />
en modell väldigt typisk för tiden.<br />
I julhandeln denna snörika vinter är handlarna förtvivlade<br />
över den bedrövliga snöröjningen. Värst är fastighetsägarna<br />
och byggnadskontoret. Pensionärerna, som väntat till den<br />
15 med att julhandla, lever farligt. Regionsjukhuset får ta<br />
emot många människor som fallit handlöst på de halkiga<br />
och gropiga trottoarerna.<br />
var är tant?<br />
I Rosta på hundpromenad<br />
Området Rosta började byggas redan 1947, denna dam rastar sin hund vid Rosta centrum. 1950- och 60-talen<br />
var en mycket expansiv period i <strong>Örebro</strong>s historia. Det moderna samhället krävde nya bostradsområden, med<br />
plats för flera och med högre standard. Befolkningen växte snabbt och bilismen förändrade sättet att planera<br />
staden. 1965 inleddes det så kallade miljonprogrammet – under tio år skulle en miljon bostäder byggas i<br />
Sverige.<br />
Tant med hund<br />
Denna vinterrustade tant med matchande pälskrage och mössa har tagit på sig sina bottiner och tagit med sin<br />
hund på promenad. Platsen är korsningen Hagagatan – Ringgatan med Vasatorget i fonden.<br />
Lyckliga familjen<br />
Under 1960-talet var tant en artighetstitel. Man kallade alla tant, särskilt yngre människor titulerade kvinnor<br />
i bekantskapskretsen som tant Andersson, eller som tant Rut, om man stod lite närmare och kände varandra<br />
bättre. I och med du-reformen i slutet av 1960-talet började bruket av titlar förändras.<br />
Solveig Fredriksson och Åke Stenby gifte sig 1945 då de flyttade in i en sommarstuga där de bodde i fyra år samtidigt<br />
som de renoverade den, drog in el och vatten och isolerade. –Lyckliga år, säger de. (ur <strong>Örebro</strong>kuriren 9 mars, 1966)
För tio år sedan lades <strong>Örebro</strong> Kuriren<br />
ner, en av länets morgontidningar hade<br />
gått i graven efter hundra år i allmän-<br />
hetens tjänst. Några år senare levde alla<br />
reportagebilder, klipparkiv och tidningslägg en<br />
dyster tillvaro i kartong och undanstoppade. Men inte<br />
helt bortglömda!<br />
Det som fanns kvar av <strong>Örebro</strong> Kurirens utgivning,<br />
80 000 negativsidor, 50 hyllmeter klipparkiv och<br />
tidningslägg från 1902-2005, hamnade till slut i<br />
<strong>läns</strong>museets förvar och förvaltning.<br />
Sedan våren 2012 håller <strong>läns</strong>museet och <strong>Örebro</strong> Stads-<br />
arkiv för fullt på med att digitalisera bildsamlingar och<br />
dokument som finns i arkiven och gömmorna.<br />
Ett femtontal personer ingår i ett projekt kallat Digitalis<br />
där <strong>Örebro</strong> Kurirens negativ skannas och registreras för<br />
att bli sökbara och lättare användbara för <strong>läns</strong>museet<br />
och allmänheten.<br />
Bilderna kommer, så långt det är möjligt, att publiceras<br />
på webben. Till vår hjälp har ett flertal fotografer från<br />
<strong>Örebro</strong> Kuriren ställt sin kunskap och tid till museets<br />
förfogande för att göra samlingen tillgänglig på bästa<br />
möjliga sätt.