HomespottinG - Hem - Lunds Tekniska Högskola

Lägenheten som mina kusiner bodde i var en välplanerad och väldigt kompakt 4:a på drygt 100 m 2 (se bifogad
planritning). Både morgonljus och kvällsljus föll in i lägenheten då lägenheten gick igenom hela husets bredd
och hade fönster från 2 sidor. Endast de rum som inte behövde solljus var placerade i mitten av lägenheten,
dvs, badrum, gästtoalett och klädkammare. Detta bidrog också till att rörelsen i lägenheten blev väldigt stor då
man som barn kunde bokstavligen springa runt i lägenheten i cirklar. En, till ytan väldigt generös hall,
välkomnade in en till lägenheten, antingen in till vardagsrummet eller in till korridoren som länkade vidare till
de andra rummen. I anslutning till slutet på korridoren och från andra sidan ansluten till vardagsrummet var
köket och matplatsen belägen. Från matplatsen kunde man även komma ut till en ganska stor balkong. Detta
fungerade som en skön länk mellan ett inomhus och ett utomhus ställe att umgås på. Även om alla rum hade
dörrar i öppningarna så kändes lägenheten väldigt öppen och offentlig. Vid vissa tillfällen kunde det dock vara
tvärtom och omslutenheten förstärktes enkelt. T.ex när min äldre kusin (som bodde i det smala rummet längst
in) stängde dörren till rummet. Då kändes det helt plötsligt att det rummet inte tillhörde lägenheten mer.
Alla dessa ungefär lika stora rum satt tätt ihop och bildande en väldigt kompakt rumskomponering som inte
tillät några kvadratmeter att gå till spillo.
På nedersta våningen fanns tidigare ett litet ungerskt bageri och det luktade alltid nybakat bröd i och utanför
trappan. När jag känner lukten av just detta bröd associerar jag det till mina kusiners lägenhet. Jag ser mig
själv komma dit, känna brödlukten, gå upp för trapporna och in till lägenheten, dvs jag identifierar lägenheten
eller arkitekturen med hjälp av mitt luktsinne. Även inne i lägenheten luktade det väldigt speciellt. Mina
kusiner hade nästan alltid doftljus eller rökelse tänt i lägenheten.
Den starkaste upplevelsen jag har från mina kusiners lägenhet är när vi spelade tv-spel för att det gjorde vi rätt
ofta. Dessa ljud från Nintendo 8-bits konsolen och Super Mario spelet spelas upp i mitt huvud än idag. När jag
hör dessa ljud påminns jag ibland om de man kunde se när man inte spelade själv. Jag påminns om olika hörn,
dörrhandtagen, mötet mellan väggen o golvet me den bruna listen och andra prylar som fanns runtomkring. Jag
har många upplevelser från köket också. De blå/vita tallrikarna som de hade och den rutiga bordsduken i rött
och vitt är saker jag tydligt minns. En annan tydlig referens är att den lilla radion på hyllan (som ingen av
barnen nådde upp till) som ständigt upprepade dagens nyheter. I vardagsrummet fanns en stor persisk matta
som jag ofta brukade titta på och följa de mönster som fanns i mattan. Ibland brukade vi till och med sätta oss
ner och säga vad vi tyckte att mönstren såg ut som. Som barn med en vild fantasi kunde man se allt från drakar
till fiskar och hammare. Samma mönster upprepades i de persiska trätavlorna på väggarna. De intresserade oss
lika mycket som mattan och är något som jag minns än idag.
36
Bilden ovan t v visar utsikten från balkongen.
Längst bort syns Öresundsbron. De två andra
bilderna visar fasaden