HomespottinG - Hem - Lunds Tekniska Högskola

Homespotting
“Rötterna till våra arkitekturförståelse ligger i vår
barndom”- Per Zumthor.
När jag gick på dagis, och max kan ha varit fem år
tyckte jag att: “hemma bra men dagis bäst och Öland
allra bäst”. Därför väljer jag mitt sommarställe på
norra Öland som Homespotting. En plats som alltid
varit en viktigt plats för mig.
1,5 km in från Böda kyrka kommer du till skylten
“Österbergs-gården”. En avstyckad bondgård som
köptes av Ing-Mari och Åke Österberg 1957, och vars
befolkning sedan dess vuxit till 26 personer, alla fall
ett par veckor i juli. Gården består av sex boningshus
och fyra uthus.
Historisk kontext
Inga av dessa hus är arkitektritade. De hör inte till stilarna i arkitekturhistorieböckerna. Endå är det arkitektur med
historia, och kanske det mest klassiskt svenska som finns; röda hus med vita knutar. En byggnorm jag tror det skulle
bli svårt att bryta mot.
Landsbyggdens förändring
En stor förändring på landsbyggden, inte så mycket i sättet att bygga som placeringen av hus och gårdar är de olika
skiftes-reformerna som påbörjades på 1700-talet men ökade under 1800-talet. Principen var att böndernas mark som
var uppstyckad i tegar skiftades så att varje bonde ägde sammanhängande mark. Bönderna som tidigare bodde i byar
flyttade nu ut till respektive jordområde. Detta ledde till att byarna försvann. Och med byarna, de gemensamma platser
som allmänning och samlingslokaler och den gamla bygemenskapen.
Vår gård byggdes i början av 1900 talet, alltså efter att byarna skiftades. Gårdarna i området är spridda, så jag skulle
tro att det är en skiftad by.
Nästa led i effektiviseringen av landsbyggden, med nya maskiner, gjorde att många blev överflödiga och flyttade, och
landsbyggden avfolkades i stor utsträckning. På Öland byggs hus lite överallt nu, det är invationen av sommarhus. Delar
av landsbyggden har blivit attraktiv igen, p.g.a. sin natur. Norra Öland har sandstränder, och otroligt mycket rymd,
eftersom det är platt och öppet.
Sättet att bygga
Byggandet på landsbyggden var en gemensam angelägenhet för byn, detta framför allt före skifterna. Man bytte
dagsverken med varandra. Det skedde oftast godtyckligt och ingen höll så noga reda på vem som var skyldig vem vad
utan man “bytte ihop sig”. På detta sätt lärde sig de flesta i bondesamhället att bygga hus. Samhälls- och husbyggandet
var en integrerad del i vardagslivet. Det var en muntlig tradition, som utveklades hela tiden, med nya tekninker och
nya erfarenheter. Byggnadskulturen förvaltades av hela befolkningen.
Hantverkare med specialkunskaper förekom också, mest när det gällde finare hus, eller när gårdsfolket behöves till
annat.
Lokalt material användes i stor utsträckning. På Öland är det ont om skog, så det skeppades från Småland.
Minnen
De starkaste minnen från när jag var mindre är: Frihetskänslan av att springa runt barfota som jag ville och ge-
65