Ökad röntgentäthet i tredje karpalbenet

Röntgenbild i sky-projektion av en häst med skleros i tredje karpalbenet. Det sklerotiska
området är vitare än normalt och finns till vänster i det mittersta benet.

Skleros, eller en ökad röntgentäthet, i tredje
karpalbenet är ett välbekant fynd hos kapplöpningshästar
med problem i framknäna.
När tekniken att röntga de olika benen i
framknäet (”sky-projektionen”) utvecklades
på 1970-talet så upptäckte man att galoppörer
med hälta och/eller frakturer i framknäet i
ökad röntgentäthet (skleros) i tredje karpalbenet hos travhästar
Ökad röntgentäthet
(skleros) i tredje karpalbenet
hos travhästar
HENRIK UHLHORN
Ben är en levande vävnad som försöker anpassa sig till den belastning som benet utsätts
för. Framknäets små ben – karpalbenen, består normalt av en porös, svampaktig benvävnad.
Hög belastning medför att poröst ben blir mer kompakt på grund av ökad benbildning. En
ökad bentäthet i tredje karpalbenet har förknippats med broskskador och en ökad risk för
frakturer. En ökad bentäthet kan ses vid en röntgenundersökning. Är då röntgen en bra
metod för att bedöma bentäthet och därmed tillstånd och prognos vid problem i framknäna?
Röntgenbild i sky-projektion av en häst med normalt tredje karpalben.
nästan samtliga fall hade en ökad bentäthet i
främre, inre delen av tredje karpalbenet. Det
ansågs att sklerosen var ett tecken på att det
förekom ledbroskskador och mikroskopiska
frakturer i benet. Ett mer kompakt ben har
en sämre stötupptagande förmåga vilket borde
göra att ledbrosket utsattes för ökade påfrestningar.
Mekaniska studier av tredje karpalbenet
visade att gränser mellan ben av olika täthet
skulle kunna utgöra svaghetszoner där frakturer
kunde uppträda.
I viss mån glömde man bort att de tidiga
studierna visat att skleros var vanligt förekommande
också bland jämnåriga, ohalta
galoppörer. Någon utvärdering av röntgenmetodens
tillförlitlighet och värde vid
bedömning av den här typen av förändringar i
framknäet gjordes aldrig.
Under åren 1991–1999 har därför ytterli-

ökad röntgentäthet (skleros) i tredje karpalbenet hos travhästar
Vid röntgen i sky-projektion tas bilden snett ovanifrån som på bilden.
Det gör att man kan se främre delen av tredje karpalbenet.
gare studier genomförts för att utvärdera
betydelsen av röntgenförändringar i tredje
karpalbenet hos travhästar.
Vad innebär den ökade täthet (skleros) som vi ser
på röntgenbilden? Även om sky-projektionen
är den röntgenprojektion som bäst åskådliggör
förtätningar i tredje karpalbenet så bör man
vara medveten om att den del av karpalbenen
som normalt bedöms bara utgör de yttersta
7–10 mm av benens framkant. Det visade sig
också att när bentätheten ökar i tredje karpalbenet
så är det i första hand benskikten högst
upp och längst ner i benet, d v s de delar av
benet som är i kontakt med ledbrosk, som blir
mer kompakta. När bentätheten ökat så mycket
att vi kan upptäcka det på en röntgenbild, det
vi kallar för en lindrig skleros, då har det
porösa benet närmast brosket redan nått en
täthet av ca 90% vilket motsvarar tätheten i
vanligt kompakt ben. Den fortsatta ökningen
av bentätheten sker genom att tätheten gradvis
ökar allt djupare ner i benet. Skillnaderna
mellan det vi kallar lindrig, måttlig och kraftig
skleros beror alltså på hur kompakt benvävnaden
i centrum av tredje karpalbenet är.
Hur förhåller sig graden av skleros till de faktorer
som påverkar ledbrosket och till broskskador?
Ett kompaktare ben är styvare och har en
sämre stötupptagande förmåga än ett poröst
ben. Ett ledbrosk som ligger över ett kompakt
ben kommer alltså oftare att överbelastas än
ett ledbrosk som ligger över mer poröst ben.
Ett tredje karpalben med skleros erbjuder
därför sämre villkor för ledbrosket än ett ben
utan skleros. Men eftersom ledbrosket endast
påverkas av den några millimeter tjocka del av
benet som ligger direkt under brosket så förändras
inte de faktorer som påverkar ledbros-

ket när graden av skleros ökar från lindrig till
kraftig. En undersökning av tredje karpalben
från obducerade travare visade också att ickesklerotiska
ben hade signifikant mindre
broskskador än sklerotiska ben men att det
inte gick att påvisa någon skillnad mellan ben
med lindrig, måttlig eller kraftig skleros.
Av detta följer att en röntgenundersökning
ger mycket begränsad information om de biomekaniska
förhållanden som påverkar ledbrosket.
Vad säger graden av skleros om tillståndet i leden
och om prognosen för framtiden vid hältor lokaliserade
till framknäet? Vid 3 1/2 års ålder har
majoriteten av varmblodiga travare i professionell
träning utvecklat skleros i minst ett
framknä. Vid en studie av 89 halta, varmblodiga
travare med diagnosen icke-infektiös
karpalledsinflammation gick det inte att påvisa
några samband mellan skleros i tredje karpalbenet
och grad av hälta respektive prestation
under de följande 30 månaderna. Däremot
hade hästar vars framknän utsatts för så kraftig
överbelastning att benvävnaden fläckvis börjat
brytas ned (d v s hade nedsatt röntgentäthet) i
tredje karpalbenet, kraftigare hälta och
behövde längre tid för att komma till start.
Undersökningar av obducerade travare har
också visat att samtliga tredje karpalben med
fläckvis nedsatt röntgentäthet hade broskskador.
Fläckvis nedsatt röntgentäthet är alltså
ett kliniskt betydelsefullt fynd under det att
graden av skleros tycks ha ett mycket begränsat
värde vid en klinisk bedömning.
LÄSA MER
Carlsten J. Belastningsskador i karpalleden – ett allt vanligare
problem hos unga travhästar. Fakta, veterinärmedicin, 5. Uppsala,
SLU, 1996.
Uhlhorn H. Third carpal bone sclerosis. Radiographic evaluation
and clinical implications in Standardbred trotters.
Doktorsavhandling, SLU. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae.
Veterinaria, 89. 2000.
ökad röntgentäthet (skleros) i tredje karpalbenet hos travhästar