Kapitel 1 - Duo Dito

Eriks garderob. Polisuniformen och skjortorna hänger prydligt på rad. I hyllorna trängs jeans
med träningskläder och boxerkalsonger i vanlig oordning.
Hon tar upp en tröja som landat på golvet och borrar in sitt ansikte i den. Doften är Erik och
hon känner att hon är nära att börja gråta igen. Beslutsamt skakar hon av sig känslan och
knölar in tröjan i garderoben. Hon känner på sig att hon kommer att få tid att sörja sedan. Nu
måste hon ta reda på vad som hänt. Hon måste få veta.
Frenetiskt börjar hon söka efter ledtrådar bland hans saker. Snabbt förvandlas rummet från
smått ostädat till fullständigt kaotiskt. Inget här. Kims rum. Allt som vanligt. Hon går vidare
till badrummet. Medan hon plockar bland utslitna rakblad, tomma tandtrådsförpackningar och
bomullstopps, slår det henne plötsligt: Eriks mobil. Den låg ju i frackjackan. Slängde hon inte
in den i bilen innan hon åkte från Korsnäs?
I bilens minimala baksäte hittar hon mycket riktigt Eriks kavaj med mobilen i innerfickan.
Den är nästan urladdad. Hon skyndar sig in i köket för att plugga i den. 7 missade samtal. 2
från henne, 3 från ett dolt nummer och 2 från ett främmande nummer som ringt idag. Hon
klickar på Ring.
”Ja, det är Anders.” svarar någon på klingande dalmål.
”Ursäkta men jag ringer för att jag ser att du sökt min man, Erik Stark.”
”Ja... Det är om bilen. Vi hade kommit överens om att byta idag på morgonen.”
”Byta?”
”Ja, han vill ju ha en familjebil och lite pengar emellan i stället. Hade visst planer på någon
resa med familjen… Har han ångrat sig, eller?”
Efter telefonsamtalet med bilbytaren bestämmer sig Sophia genast för att åka upp till
polisstationen. Nu är hon säker på att Erik inte försvunnit frivilligt. Hon får vänta en kort
stund utanför Whilmans kontor.
”Förlåt att du fått vänta.” säger Eriks chef Whilman medan han reser sig upp för att ta
Sophia i handen.
Kriminalkommissarie Whilman är en mager man i övre medelåldern som ständigt verkar
vara i tjänst. Poliserna skämtar om honom och säger att han är gift med sitt arbete. Och att
hans älskarinna heter ännu mer jobb. Men de säger det med hjärtat, för chefen är mycket
populär bland sina anställda eftersom han är så engagerad.
”Har du hört något av honom ännu?” undrar han.
”Nej. Men nu är jag alldeles säker på att han inte har försvunnit frivilligt!”
Hon berättar snabbt om det planerade bilbytet. Men aktar sig denna gång väldigt noga för att
9