Kapitel 1 - Duo Dito

More documents

Recommendations

Info

”Jag hade nog klarat det här alldeles utmärkt utan din hjälteinsats, Jakob!” Hon vänder på klacken och går därifrån. Inom henne bubblar irritationen. Vem är han att tro att hon behövde hans hjälp att ta hand om ett fyllesvin? Jakob är verkligen en helschyst kille men det retar henne att han behandlar henne som en hjälplös liten flicka. Hon är varken hjälplös eller liten. Ute i foajén ser hon inte heller till Erik. Nu känner hon hur oron stiger. Hon förstår inte själv varför. Han kan ju inte ha varit borta mer än någon timme. När någon tar tag i hennes arm vänder hon sig snabbt om i förhoppning om att det är Erik. Men det är Jakob igen. ”Ville bara be om ursäkt för scenen där inne i baren!” ”Det är ingen fara! Han var ju bara full och dryg…” ”Jo, men jag tyckte han gick lite väl långt. Jag borde förstås ha fattat att du skulle klarat av honom själv. Med dom klackarna, så…” Sophia kan inte låta bli att skratta åt det dråpliga i att hon skulle behöva använda sina dyra brudskor som livsfarligt vapen. ”Ja, det kändes nog. Stackaren!” ”Det hade han gjort sig förtjänt av!” säger Jakob och ler brett tillbaka. ”Var har du brudgummen då? ”Jag vet inte var han gömt sig? Jag har inte sett till honom sedan kaffet. Har du?” ”Nej… Han har kanske tagit sig lite luft? Ska vi gå ut och se efter?” ”Där ligger i alla fall hans frackjacka.” säger Sophia och pekar på en stol. ”Då gäller det bara att hitta brudgummen själv nu då!” säger Jakob och så ger de sig ut på jakt efter Erik. Ett par timmar senare tvingas Sophia att inse att brudgummen är och förblir borta. De kan inte finna honom någonstans i omgivningarna kring rådhuset – trots att alla gäster hjälper till att söka efter honom. De hittar inte heller några spår efter honom eller någon som sett honom gå därifrån. Erik är spårlöst försvunnen. Sophia förstår ingenting. Varför skulle Erik välja att avvika från deras bröllopsfest? ”Oroa dig inte!” säger släkt och vänner. ”Han kommer säkert tillbaka snart. Kanske han fick lite för mycket champagne i sig och har somnat i någon gränd…” Hon förstår att de vill trösta men tror inte på dem. Hennes intuition är stark. Den säger henne att något allvarligt har hänt Erik. Han skulle aldrig frivilligt försvinna från sin egen bröllopsfest. Djupt inom sig känner hon en ödesmättad visshet som hon helst inte vill lyssna till: Erik kommer inte att komma tillbaka. Hon kämpar för att skaka av sig känslan. 5
Sophia sitter på stolen i hallen med Eriks frackjacka i knäet. Hon väntar på att få åka iväg till polisstationen för att göra en anmälan. Jakob har ringt efter en taxi och har lovat att han ska följa med henne upp på stationen. På avstånd hör hon några av de andra gästerna diskutera vad som kan ha hänt. Sakta, som med ett par sekunders fördröjning, når deras ord så småningom fram till Sophia. ”Han fick väl kalla fötter?” säger någon. ”Då borde han väl smitit före bröllopet! Eller?” svarar en annan småskrattande. ”Han kanske bara ångrade sig?” säger den förste med leende röst. ”Ville väl inte fastna i Svenssonfällan…” Kan det vara så, undrar Sophia. Att han helt enkelt lämnat mig? <strong>Kapitel</strong> 2 - Efterspel Kvällssolen smeker trädtopparna och egentligen borde hon ha sovit för länge sedan men ingen av de vuxna har haft tid att säga till henne. Med kroppen full av sprudlande sockerdricksglädje dansar hon i stället barfota på den stora gräsmattan ner mot lusthuset vid ån. ”Kom lilla vän så får jag se på din fina klänning!” Hon känner sig lite blyg och stannar tveksamt i dörröppningen till lusthuset. ”Kan du snurra runt så att kjolen vippar?” frågar mammas nya man med snäll röst. ”Ja, det är världens bästa snurrkjol.” säger hon ivrigt och måste demonstrera. Hon är så glad idag. Det är den bästa dagen någonsin. ”Oj, vad du kan snurra.” skrattar han medan hon snurrar varv på var tills hon blir alldeles yr i huvudet. Hon sätter sig på golvet framför honom med en duns. ”Vilka bruna ben du har.” säger han. ”Ja… och MASSOR med myggbett har jag också fått.” ”Har du? Får jag se! Hur många är det?” undrar han. ”Vet inte…” Hon vill inte erkänna att hon inte kan räkna så bra. ”Kom så ska vi räkna dem!” Hon reser sig från golvet och går fram till honom. Hon är inte riktigt säker på vad han menar. Mamma brukar inte räkna hennes myggbett. ”Ett, två, tre… Lyft upp kjolen så att jag kan se ordentligt!” säger han. Hon gör som han säger. Ivrig att vara till lags. Kjolen når nästan ända upp till pannan. ”Fyra, fem, sex… Det var värst vad många du har!” Han skrattar lite konstigt. ”Vänd på 6
Page 1 and 2: Utdrag ur Efterspel från Helenas b
Page 3 and 4: ödgråtna och hennes konstfulla fr
Page 5: sig och hon ser sig sökande omkrin
Page 9 and 10: landar sig med Sophias mörka bruna
Page 11 and 12: säga något alls om vad hon känne
Page 13 and 14: En iskall rädsla drabbar henne has
Page 15 and 16: en dag i förra veckan. En kallelse
Page 17 and 18: det långa håret är borta. Hennes
Page 19 and 20: tänkbara hämndkandidater var säk

Kapitel 1 - Duo Dito

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?