You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
En iskall rädsla drabbar henne hastigt och utan förvarning. Tänk om Erik ändå är kidnappad<br />
och det här är kidnapparens krav? Eller är det Eriks avskedsbrev till henne, den övergivna<br />
bruden? Dala Demokraten landar i det daggvåta gräset medan hon sliter upp kuvertet.<br />
Först tror hon att kuvertet är tomt. Sedan ser hon en liten lapp som gömmer sig i ena hörnet.<br />
När hon drar upp den ser hon en datautskrift som kort och gott lyder: Sista varningen!<br />
Sophia förstår inte. Är varningen riktad till henne eller till Erik? Som i dvala tar hon med sig<br />
meddelandet och den blöta tidningen in i huset och lägger dem på köksbänken. Med oseende<br />
ögon stirrar hon sedan på meddelandet en lång stund. Varför ringer det en svag klocka av<br />
igenkännande någonstans långt borta? Minnet gäckar henne.<br />
Hade Erik blivit varnad tidigare? Och för vad i så fall? Hon sätter frånvarande igång<br />
kaffebryggaren och en stund senare sitter hon uppkrupen i favoritfåtöljen med en kopp starkt,<br />
svart kaffe. Hon borde nog ringa och berätta om meddelandet för Jakob. Eller Whilman. Men<br />
det irriterar henne att hon inte kan komma på vad det nu är hon borde minnas. Dessutom är<br />
det alldeles för tidigt för att ringa.<br />
Hennes blick fångas av fotoalbumet på soffbordet. Med en outsägligt sentimental känsla<br />
lyfter hon upp det och smeker den mjuka, slitna sammetsytan med pekfingertoppen. I albumet<br />
finns bilder från när hon var liten. Från den tiden då hennes pappa fortfarande levde. Kvällen<br />
före bröllopet hade Erik och hon tittat på bilderna. De hade suttit tätt tillsammans i soffan och<br />
skrattat och skämtat. Det var inte länge sedan - Ändå kändes det som om det hela utspelat sig i<br />
en helt annan tid. En tid av lycka och framtidstro.<br />
”Du är dig precis lik, älskling!” hade Erik sagt med ett brett leende.<br />
”Å, tack så hemskt mycket!” hade hon svarat med låtsad förnärmelse. ”Så du tycker inte att<br />
jag förändrats ett dugg sedan jag var nio?”<br />
”Nej, du är precis lika liten och söt fortfarande!”<br />
Hon hade gett honom en leksam smäll på överarmen och snabbt vänt blad. Han hade skrattat<br />
retsamt åt hennes barnsliga ilskeyttring och hon hade inte kunnat låta bli att le tillbaka.<br />
”Var du pappas lilla, duktiga flicka?” frågade han.<br />
”Ja, det var jag nog. Min pappa var ju en hjälte!” hade hon svarat med lite mer allvar.<br />
”Var han?”<br />
”Ja, han dog i tjänsten. Blev skjuten av en bankrånare när jag var nio. De säger att han<br />
räddade livet på de kidnappade inne i banken. Hade det inte varit för honom så hade<br />
förmodligen alla femton blivit skjutna…”<br />
Erik drar henne hårt intill sig och kysser henne ömt på pannan.<br />
12
Change language