Kapitel 1 - Duo Dito

More documents

Recommendations

Info

Whilman torkar svetten ur pannan och vrider sig olustigt på stolen där han sitter mittemot Sophia i köket. ”Men varför i hela friden ringde du inte direkt?” frågar han igen med en irriterad underton som plötsligt får Sophia att se rött. ”Jag ville hitta det andra brevet först!” svarar hon trots allt behärskat. ”Vi kunde ha sökt efter det, samtidigt som vi funnits här för att skydda dig. Du måste väl förstå att du kan vara i fara, flicka lilla?” ”Jag är definitivt inte någon liten flicka och jag klarar mig alldeles utmärkt själv! Dessutom vet jag att du inte tar mig på allvar. Så det fanns inget större skäl att ringa.” säger Sophia trotsigt och reser sig upp. ”Och nu måste jag faktiskt göra mig i ordning innan Jakob kommer hit och hämtar mig.” ”Sophia, om Erik är bortförd mot sin vilja, så kan du också råka illa ut.” säger Whilman med orolig röst, samtidigt som han tar tag i Sophias arm. ”Jag tar det här på största allvar och tänker sätta dig under bevakning - dygnet runt - tills den här historien är utredd.” ”Okey.” Sophia inser att det inte är utan orsak han oroar sig. Hon lägger lugnande sin egen hand över hans, som fortfarande vilar på hennes underarm. ”Jag förstår.” ”Bra!” säger Whilman. ”Jag tar hand om allt. Gå upp och gör dig i ordning nu!” <strong>Kapitel</strong> 4 - Drivkraft ”Aj… Mamma, det gör ont! Jag vill inte. Sluta!” Hon försöker förtvivlat ta sig ur mammas hårda grepp. Men hon trycks ner på stolen igen och det känns nästan som om huvudet ska trilla av när mamma drar i hennes hår. ”Sitt still, unge! Nu ska håret bort. Så får vi se om du ser ut som en ängel sedan.” Mamma är riktigt arg och saxen blixtrar till angrepp gång på gång. Vad har hon gjort för fel? Något väldigt hemskt måste det vara. Hon har ju inte berättat för någon om vad som hände vid lusthuset. Och klänningen ligger kvar längst inne i garderobens mörker. Det vet hon. Vad har hon då gjort för fel? Det blonda änglahåret faller i drivor vid deras fötter. *** Handfatet är överfyllt av mörka hårslingor. Drag för drag förvandlar trimmern Sophias frisyr till något som närmast kan liknas vid en stubbad åker. Hon granskar sig själv i spegeln. Allt 15
det långa håret är borta. Hennes spegelbild känns främmande men hon tycker om vad hon ser. Ansiktsdragen framträder med en styrka hon inte visste att hon ägde. De bruna ögonen är stora och står i kraftig kontrast till hennes bleka hud. Det syns tydligt i hennes ögon att hon inte tänker ge sig förrän hon har hittat sanningen. Även om sanningen är obehaglig så ska hon ta reda på vad som hänt med Erik och varför. Denna nya Sophia är inte längre en duktig, liten flicka. Hon är en kvinna med ett mål. Hennes kritiska självinspektion avbryts av en signal ute på uppfarten. Motorljudet av startande bilar säger henne att Whilman och hans poliser åker iväg nu. Äntligen! Först när det ringer på dörren inser hon att det förmodligen är Jakob som löst av dem. En snabb koll på klockan säger henne att det är drygt en halvtimme före utsatt tid. Hon drar på sig en gammal T-shirt och springer ner för trappen. Utanför står mycket riktigt Jakob. Han har med sig sin motorcykel. ”Är du inte färdig än?” säger han när hon öppnar dörren. Han håller fram en extra hjälm. ”Skulle du inte komma först vid tio?” ”Jo, men det är så fint väder att jag tänkte vi kunde ta hojen. Och jag är så sugen på att dra en repa. Första semesterdagen, du vet…” ”Erkänn att det är Whilman som ringt dig och gett dig order om att hålla ögonen på mig!” ”Jo… Han vill inte att du ska vara ensam tills vi hittat orsaken till Eriks försvinnande. Och det vill faktiskt inte jag heller! Jag hörde om brevet.” ”Okey. Men då får du vänta lite. Jag måste faktiskt ta en dusch innan vi sticker iväg.” säger Sophia. ”Jag har hår över allt!” ”Utom på huvudet.” replikerar han med ett leende. ”Det passar dig!” ”Tack...” Sophia kan inte låta bli att småle tillbaka men vänder sedan snabbt hans uppmärksamhet åt annat håll. ”Menar du verkligen att jag ska våga sätta mig bak på den där racermaskinen?” ”Det här är ingen racermaskin. Det här är en touringhoj, så du kan vara lugn. Jag lovar att du kommer att njuta av turen!” ”Hm… Okey.” ”Vänta, här ska du få…” Han öppnar ena packväskan och tar fram ett extraställ. ”Sätt på dig det här efter duschen! Ta på dig något tight under skinnstället. Jag väntar här i solen på trappen så länge.” Sophia skyndar sig in i duschen. Utan närmare eftertanke tar hon sedan på sig ett par slitna ljusa, jeans och en enkel vit topp. En långärmad tröja är kanske bäst att ta med också. Det kan ju bli kallt till kvällen. En snabb blick i spegeln får henne att hejda sig. Hon ser ut som en 16
Page 1 and 2: Utdrag ur Efterspel från Helenas b
Page 3 and 4: ödgråtna och hennes konstfulla fr
Page 5 and 6: sig och hon ser sig sökande omkrin
Page 7 and 8: Sophia sitter på stolen i hallen m
Page 9 and 10: landar sig med Sophias mörka bruna
Page 11 and 12: säga något alls om vad hon känne
Page 13 and 14: En iskall rädsla drabbar henne has
Page 15: en dag i förra veckan. En kallelse
Page 19 and 20: tänkbara hämndkandidater var säk

Kapitel 1 - Duo Dito

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?