Namnsättning vid Stora Frösunda (PDF, 2 MB) - Solna stad

SOLNA STAD
Stadsbyggnadsförvaltningen
2012-05-23
SID 1 (9)
Christer Joelsson SBN/2011:370
TJÄNSTESKRIVELSE
Namnsättning vid Stora Frösunda
Sammanfattning
Planläggningen av kvarteret Stora Frösunda innebär att fyra gator, en terrass, två torg
och en park skall namnsättas.
Beslut
Stadsbyggnadsnämnden fastställer namnen Almagatan, Almaterrassen, Sylvangatan,
Ingetoragatan, Torfredsplatsen, Mathildatorget, Gyllenborgs allé och Wijnbladsparken.
Ingrid Gyllfors Eva Darolf Linnros
Stadsbyggnadschef Stadsarkitekt
Bakgrund
Detaljplanen för kvarteret Stora Frösunda innebär att Bilias anläggning ersätts med bostäder,
kontor, handel, skola m.m. Dessutom byggs nya, moderna lokaler för Bilia.
Inom planområdet tillkommer ett antal gator och torg som skall namnsättas. I den norra
delen anläggs dessutom ett parkområde som ansluter till parken kring Stora Frösunda
gård.
Områdets historia
Runstenen vid Stora Frösunda
Byn Frösunda anlades under yngre järnåldern
vid en vik av den dåvarande Fröfjärden, som
var en del av Östersjön. Till byn hörde ett
gravfält som låg ungefär vid Solna station,
men som i dag är helt borttaget. Den runsten
från 1000-talet e. Kr. som står vid Stora Frösunda
gård stod ursprungligen på bygravfältet,
men flyttades 1902 till sitt nuvarande läge.
Runinskriften lyder: "Jobjörn och Sven de
reste stenen efter Torfred, Ingetoras man."
Stenen vittnar om att här bodde och verkade
människor för mer än tusen år sedan.

Under medeltiden var Frösunda by med sina fem gårdar den största av Solnas byar. Tre
av gårdarna kom i kyrkans ägo, men efter reformationen köptes de av adelsmän. I början
av 1600-talet delades byn i ett "Öfre" (nuvarande "Stora") och ett "nedre" (nuvarande
"Lilla" eller "Västra") Frösunda genom att de två sistnämnda gårdarna flyttades
ett stycke nordväst om bytomten.
Från 1600-talets mitt och över hundra år framåt ägdes Övre Frösunda av släkten Brahe.
Under Brahetiden fick bönderna bo kvar i byn som arrendatorer, och i stället uppförde
man en liten herrgård - Brahelund - vid Brunnsviken, nuvarande Gustav III:s paviljong
i Hagaparken.
Milstenen
Vid den gamla landsvägen till Uppsala stod en
vacker milstolpe från 1780-taIet med inskriften
"1/2 J J GYLLENBORG LANDS HD
"och
Gustav III:s krönta namnchiffer. I samband
med vägombyggnader har stenen flyttats ut
till E4:an. Både milstenen och runstenen är
skyddade enligt fornminneslagen.
Byggningabalkens 25 kapitel stadgade, att ”vid varje
hel mil å landsväg rätte häradet upp stolpar eller stora
stenar och mindre vid varje halv och fjärdedels mil,
därå miltalet utmärkt är”. I gästgivareordningen
1734 stadgades dessutom att allmänna landsvägar
skulle mätas med snöre, ”så att alla milar bliva lika
långa, och räknas 18 000 alnar på en mil”. Eftersom
vägnätet i dag ser annorlunda ut, och de få stenar
som finns kvar ofta är flyttade så ger de kanske inte
någon exakt upplysning om avståndet från Stortorget
i Stockholm, som var utgångspunkt för vägmätningen.
Jakob Johan Gyllenborg, född 27 april 1721, var landshövding från 1770 till sin död
1778. Han blev riddare av Nordstjärneorden 23 november 1767 och kommendör av
samma orden 30 november 1772.
Adolf Fredrik Wijnblad
Löjtnant Adolf Fredrik Wijnblad (1744-1808), son till arkitekten Carl Wijnblad, köpte
egendomen 1782. Han var bl. a. en driftig och intresserad jordbrukare och lade ner stort
arbete på att effektivisera och modernisera jordbruket i den nya tidens anda. För att
sprida sina erfarenheter i en vidare krets skrev han också en bok 1805 med titeln "Försök
till jordbrukets lönande behandling".
Genom sitt yrke som fortifikationsofficer ledde Wijnblad flera av de pågående byggnadsföretagen
i Hagaparken. 1785 önskade Gustav III köpa Brahelundsdelen av Wijnblad,
som därför blev tvungen att uppföra ett nytt corps-de-logi åt sig själv. Han lät då
bygga en herrgård i två våningar mitt bland de förfallna stugorna i bondbyn. Den nya
byggnaden var timrad och reveterad under brutet tak och hade ett markerat mittparti i
gustaviansk stil. Som arkitekt anlitades artilleriöversten Gabriel von Spången.
2 (9)

Interiören dekorerades i pompejansk stil, liknande den i Hagapaviljongen, och det är
inte osannolikt att Masreliez varit behjälplig med råd och dåd. Flyglar uppfördes också,
liksom en liten musikpaviljong på en höjd nordost om huvudbyggnaden. Efter kungligt
föredöme lät Wijnblad anlägga en engelsk park som sträckte sig ända ner mot Lilla Frösunda
och hade en strålande utsikt över Råstasjön. Man kan förmoda att han hade hjälp
i detta av Fredrik Piper som han samarbetade med i Hagaparken.
Parken väster om slottet består av en stor gräsplan som åt norr kantas av högvuxna träd
- en rest av den engelska parken - och åt söder av en allé som slutar strax intill en liten
damm.
Wijnblad lät också anlägga ett värdshus vid stora landsvägen söder om Stora Frösunda.
Värdshuset fick namnet Hagalund och blev ”i anseende till sitt förträffliga och beqväma
läge” mycket välbesökt.
Stora Frösunda fick uppleva en glansperiod under Wijnblads tid. Efter Gustav III:s död
hamnade Wijnblad i ekonomiska svårigheter, och 1806 blev han tvungen att sälja gården.
Han kunde dock behålla Frösundatorp, som han hade bebyggt ståndsmässigt några
år tidigare och döpt om efter sin hustru till det förnämt klingande namnet "Charlottenburg".
Mathilda d’Orozco
Under 1800-talets första hälft bytte Stora Frösunda ägare femton gånger. En av dem
var Josias Montgomery-Cederhielm med hustrun Mathilda d’Orozco.
Mathilda Valeria Beatrix della Trinità d'Orozco, född 14 juni 1796 i Milano, död 19
oktober 1863 i Stora Ekeby, Rytterne, Sverige, var en spansk och svensk adelsdam. Hon
var känd som sångare, musiker, skådespelare, författare och tonsättare. Hon blev tidigt
gift med hovstallmästaren markis Cenami.
Innan hon uppnått 20 års ålder blev hon änka första gången och omgift med chefen för
Wermlands fältjägare, översten Josias Montgomery-Cederhjelm, med vilken hon fick
3 (9)

fyra barn. De bodde på Stora Frösunda 1818-25. Eftersom hon var van vid varmare
breddgrader skrev Mathilda vid ett tillfälle ”Gud var vred, och då skapade han Sveriges klimat”.
Frösunda blev under hennes år en medelpunkt i Stockholms musikaliska och vittra
värld med författaren Erik Gustaf Geijer, tonsättaren Bernhard Crusell och kronprins
Oscar som ofta sedda gäster. En annan av hennes beundrare och vänner var diktaren
Esaias Tegnér, som hyllade henne i en liten dikt.
Mathilda
Uti en rosenbuske satt
En näktergal,
Och sjöng uti Italiens natt,
I Arnos dal.
Och vågen lyddes, vestanvind
Knappt andan drog,
Och rödare blef rosens kind,
När fågeln slog.
Då drog en vikingsson förbi,
En gäst från Nord.
Det rosenstånd med fågeln i
Tog han om bord.
Nu står den ros i nordanvind,
Står midt i snön,
Lik rodnan på en skönhets kind,
Men mera skön.
Och näktergalen slår sin drill
Till Nordlands-ljud;
Det låter som ett valdthorn till
Ett segerbud.
Vikingssonen var alltså Josias Montgomery-Cederhjelm,
som avled 1825, och Mathilda var änka för andra gången.
Med sin tredje make, baron Carl Alexander Fredrik Gyllenhaal
lämnade hon Stockholm och slog sig ner på Stora
Ekeby i Västmanland, där hon avled 1863.
Följande beskrivning av Mathilda är hämtad från ”Anteckningar
om svenska qvinnor”, ett biografiskt lexikon
från 1864, omfattande enbart svenska kvinnor. Utgivet av
P. G. Berg och Wilhelmina Stålberg.
Du söderns purpurkrona, brinn
På nordanfjäll!
Du söderns trånadssuck, försvinn
I vinterqväll!
”När man i Stockholms tidningar af alla färger läste den simpla
underrättelse: att friherrinnan Gyllenhaal, född grefvinna d’Orozco,
avlidit d. 19 Okt. 1863, utan ett enda ords tillägg i någondera om hennes personlighet, kunde allmänheten
svårligen ana, att det offer, som här fallit för härjarens lia, varit en af de yppersta prydnader
i den högsta sferens salonger under den första glada och lysande epoken af Carl Johans regering.
Den ömsom af känsla smägtande, ömsom af intelligens blixtrande blicken, det ljufva, skalkaktiga
småleendet, den milda klangen i hennes röst, både när hon talade och när hon sjöng – sjöng med ett
uttryck, som hänförde, och som hvarken kan glömmas eller beskrifvas, ehvad pianot beledsagade hennes
sång, eller hon, i plastisk hållning, som kunnat tjena konstnärn till förebild, med sången blandade
harpans toner – detta allt var höjden af mästerskap i den smakfullaste bearbetning af en frikostig
natur. Också var hon i hofkretsens societets-spektakler en skådespelerska hors ligne.”
4 (9)

Familjen Sylvan
Lagmannen Tage Sylvan (1801-1879) köpte Stora Frösunda 1857 och satte gården
istånd igen efter femtio års förfall. Det var också han som på 1870-talet lät uppföra den
lilla putsade grindstugan i klassicerande stil vid infarten till gården. Tage Sylvan var
borgmästare i Ystad och ägde många stora egendomar där och på andra håll i landet.
Vid hans död övertogs gården av sonen Emil Sylvan (1833-1886). Dennes son Carl
Sylvan föddes på Stora Frösunda 1858. Redan från barnaåren hyste han stort intresse
för hästar och ridning. Han sågs på sin tid som en av de skickligaste i Sverige vad gäller
hästar och hästavel. Vid 27 års ålder utnämndes han av Oscar II till hovintendent.
Grindstugan
Släkten Amundson
År 1889 sålde Carl Sylvan Stora Frösunda till dåvarande kaptenen och byggmästaren
Albert Amundson, som var en driftig och mångsidig man. Han var bl.a. arbetschef för
uppförandet av riksdags- och riksbankshusen på Helgeandsholmen, och var själv stor
fastighetsägare. Amundson lät 1896 bygga till huvudbyggnaden efter egna ritningar till
det utseende den har idag. Den gula gustavianska herrgården blev förvandlad till ett
renässansslott enligt det sena 1800-talets historieromantiska stiluppfattning.
Alma Helena Albertina Godtknecht föddes den 23 februari 1854 på Lyttkens gränd nr 1
i Katarina församling i Stockholm. Hennes far, sjökaptenen Adolph Wilhelm Godtknecht,
omkom när hans brigg Nordpolen 1854 förliste i Medelhavet. Alma var då bara
nio månader gammal. Almas mor Selma var född i härnösand år 1830. Att ensam fostra
en dotter med en ytterligt begränsad ekonomi tvingade Selma till stor uppfinningsrikedom.
Hon broderade, gav musiklektioner och tog emot inackorderingar. Det var som
inackordering hos Selma som Albert Amundson träffade sin blivande hustru Alma, som
då var tio år gammal. De gifte sig 1871. Från 1896 bodde familjen på Stora Frösunda.
De fick fem barn, däribland Karl Albert Byron Amundson, kallad Kaba.
Utöver det stora hushållet med alltmer av representativa uppgifter, ägnade Alma mycket
tid åt välgörenhet. Hon engagerade sig bland annat i Hagalunds barnstuga som hade till
ändamål att ta hand om barn vilkas båda föräldrar förvärvsarbetade. I Hagalund bodde
5 (9)

många mindre bemedlade och behovet var stort. Alma var också aktiv i föreningen S:t
Martin som hjälpte arbetslösa och fattiga människor i Huvudsta och Hagalund.
Då Albert avled 1920 var Alma 66 år gammal. Hon bodde de återstående tjugo åren av
sitt liv kvar i den stora våningen på Stora Frösunda, där barn och barnbarn fortsatte att
samlas till jular och bröllop. Släkten Amundson bodde och verkade på Stora Frösunda
under mer än hundra år.
Bilia
Vid mitten av 1960-talet letade Volvo efter en centralt belägen plats dit bilförsäljningen
i norra Stor-Stockholm kunde koncentreras. Hubert Burman, som var anställd på Volvo,
tipsade sin arbetsgivare om att hans styvmor, Kabas dotter Ingrid Burman, och
hennes släktingar hade planer på att sälja en del av sin mark. Marköverlåtelsen skedde
efter hårda förhandlingar, och ett planarbete påbörjades. Planen fastställdes 1972, och
ett par år senare stod den nya anläggningen färdig.
I anslutning till Bilia låg också Bilprovningens anläggning under ca 30 år. Den revs för
att ge plats för ett nytt kontorshus (ÅF-huset) som fick stadsmiljöpriset 2008.
ÅF-huset sett från Frösundaleden
6 (9)

Stora Frösunda i dag
I december 1996 förvärvades Stora Frösunda av SAS Institute. Den nya ägaren genomförde
en varsam upprustning av huvudbyggnaden med flyglar, musikpaviljongen och
grindstugan. Byggnader som varit i alltför dåligt skick har rivits och återuppförts eller
ersatts med nya byggnader som ansluter till den gamla miljön. Genom en försiktig restaurering
av parken har man försökt återskapa karaktären av engelsk park.
Stora Frösunda är i dag huvudkontor för SAS Institute.
Befintliga namn
Planområdet omgärdas av Uppsalavägen i öster, Frösundaleden i söder och Kolonnvägen
i väster. I omgivningen finns gator, torg och parker med anknytning till Brahelund
och Frösunda. Utöver Frösundaleden har vi Brahevägen i området Brahelund, Amundsons
torg i kv Ballongberget, Frögatan och Frösunda torg vid Gustav III:s boulevard.
Vid Gårdsvägen finns Fröparken. Den norra delen av stadsdelen Frösunda marknadsförs
under namnet Frösunda Park.
I Råsunda har vi kv Charlottenburg, Charlottenburgsparken och Charlottenburgsvägen
efter Charlotta Wijnblad.
På Kungsholmen i Stockholm finns sedan tidigare Gyllenborgsgatan.
Kvartersnamn
De nya kvarteren som tillkommer enligt förslaget till detaljplan har fått namn med musikanknytning:
Tersen, Kvarten, Kvinten, Oktaven och Ackordet.
7 (9)

Stora Frösunda gård och Bilia, flygbild 2007.
Förslag
Temat för namnsättningen är personer med historisk anknytning till Stora Frösunda.
Almagatan efter Alma Amundson sträcker sig från Kolonnvägen österut till kv Kvarten
och viker av söderut mot kv Ackordet och övergår i Almaterrassen inom kv Ackordet.
Sylvangatan efter familjen Sylvan, som ägde Stora Frösunda 1857-1889, är en lokalgata
i nord-sydlig riktning inklusive den korta angöringsgatan i kv Oktaven.
Ingetoragatan är en kvartersgata inom kv Kvinten och Torfredsplatsen är entrétorget
i områdets sydvästra hörn, båda uppkallade efter de personer som finns namngivna
på runstenen.
Mathildatorget efter ”Söderländskan i Norden” Mathilda d’Orozco (Montgomery-
Cederhielm under tiden på Stora Frösunda) är namnet på den centrala aktivitetsgatan
(planlagd som torg) som leder från områdets entré vid hörnet Frösundaleden/Kolonnvägen
mot ÅF-huset i öster.
Gyllenborgs allé, efter landshövdingen Jakob Johan Gyllenborg och milstenen med
hans namn, går från Frösundaleden upp till Stora Frösunda gård och avskiljer planområdet
från det befintliga ÅF-huset.
Wijnbladsparken efter Adolf Fredrik Wijnblad, som bland annat lät bygga Stora Frösunda
herrgård och anlägga den engelska parken, blir områdets stadsdelspark som ansluter
till Stora Frösunda gårds parkmiljö.
8 (9)

Källor (utöver ovan angivna)
Beskow, Hans. Frösundagårdarna. Stockholm 1988.
Malmlöf, Maria. Kulturmiljöer i Solna. Kulturminnesvårdsprogram för Solna kommun.
Solna 1988.
Rejle, Urban. Solna. Stockholm 1967.
Diverse författare. Stora Frösunda och släkten Amundson 1889-1989. Solna 1989.
Rådet till skydd för Stockholms skönhet. Stockholmstraktens natur- och kulturminnen.
Stockholm 1935.
Mathildatorget. Illustration BAU.
9 (9)