Falkenposten 2011 - IK Falken

More documents

Recommendations

Info

6 Nu är det åter snart dags för landskapsstafett i Pedersöre. Planeringen är redan i gång. FALKENPOSTEN 2011 Lappfors förbereder för landskapsstafett Den 6 januari 2014 kommer Mellersta Österbottens landskapsstafett att avgöras i Lappfors, av många benämnd som världens bästa landskapsstafett på skidor. Det har då gått ett kvartssekel sedan Pedersöre senast stod värd för tävlingen, då med Bennäs och Sursikområdet som tävlingsplats. Spåret gick över åkrarna och korsade både vägar och järnvägen. Som tävlingsspår var det ingen höjdare och då dessutom snöbristen var mer än påtaglig krävdes en massiv talkoinsats för att kunna genomföra stafetten. Tävlingsmässigt blev det en framgångsrik tillställning, Pedersöre var inne i segersviten och kunde hemföra en komfortabel seger inför en talrik publik. Den här gången blir tävlingsplatsen alltså Pedersöre skidcentrum i Lappfors. Alla förutsättningar finns för en utslagsgivande och publikvänlig tävling. Stafetten lockar inte mera lika stora åskådarmassor som senast det begav sig men drygt 50 deltagande lag och en publik på över 3 000 www.ikfalken.fi Elfirma K & T Borgmästars Tel. 050 5622445 kent.borgmastars@multi.fi Elinstallationer Försäljning av elmaterial personer kan vi säkert räkna med i det här skedet. Skidsporten har ett gediget intresse i våra trakter. Planer finns att med små förändringar i spårdragningen möjliggöra för publiken att på nära håll och på flera ställen kunna följa åkarna. En nydragning uppe på Timmerbacken gör det möjligt för publiken att använda sig av den övre tunneln för förflyttning utan att korsa tävlingsspåret. Vi sett på möjligheten att förlänga spåret på skidstugesidan av Terjärv- Handelsboden 68940 Lillby 06-727 1023 MÅNGSIDIG LANDSORTSBUTIK vägen. På så sätt skulle tävlingsspåret i sin helhet gå på den sidan av vägen. För att detta ska lyckas krävs ändå att snön kommer uppifrån eftersom tilläggsslingan inte har samma grund som elljusspåret. Ifall vi lyckas med planerna så skulle åkern på östra sidan av vägen frigöras för parkering med ett uppvärmningsspår som löper runt hela parkeringen, en högst ovanlig lyx i dessa sammanhang. Det kräver förstås att markägaren är välvilligt inställd till våra planer. Det befintliga spåret kräver även Bröderna Granqvist breddning på vissa avsnitt samt förbättring spårbottnen. Skidstugan kräver en renovering och tillbyggnad som finns i kommunens planer. Alla förutsättningar finns för en fantastisk skid- och folkfest i Lappfors om drygt två år. Men före det ska det åkas landskapsstafett i Toholampi 2012 och Himango 2013. Pricka för säkerhets skull in trettondagen 2014 i era kalendrar redan nu. TAGE RAY Välkommen till trailerhuset i Edsevö! Nu hos oss: TEKNO-TRAILER • trailers • lastningsoch uppkörningsrampar Rune 0500 366 849, Leif 0500 366 848
Det är 25 år sedan Teemu Vesala tog hem det första av många Fm-guld på skidor. Här berättar han om guldåren och vad som hänt sen dess. Svårt avsluta lång idrottskarriär Jag bytte föreningsdräkt till Falkens orange-svarta hösten 1986 alltså ganska exakt för 25 år sen. Skidkarriären avslutades i samma färger på FM-femmilen i Levi 1997. Fastän det snart har gått ett kvartssekel sedan första stafettguldet i Leppävirta 1987, har den stafetten och alla de övriga en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Jag har ofta fått frågan om vilken seger som smakade bäst. Det är nog den första 1987. Vi hade hoppats och siktat högt, pressen var hård och alla fyra lyckades göra det som krävdes. Också det nästsista guldet i Pello 1993 var speciellt på flera sätt. Johan var tillbaka efter sin allvarliga skada och alla var väl lite osäkra på hans form. Men vi var helt överlägsna och jag fick äran att åka ankaretappen och föra stafetten i mål. På samma gång blev jag den i laget som åkt alla fyra etapper i guldstafetterna. I några av stafetterna var jag inte alltid på topp men även en rutininsats räckte när de övriga i laget gjorde vad de skulle. I Kaustby 1992 när Östen hoppade in istället för Johan föll jag och bröt staven på startsträckan och redan där rök chanserna att kämpa om medalj. Ännu I Valkeakoski 1996 var vi med i medaljstriden ända in på målrakan, några sekunder från brons och inte alls långt från guldet. Kanske borde vi den gången ha åkt med lite annorlunda uppställning. Hursomhelst så har Falkens stafettframgångar gått till historien och föreningen är en i raden av de ”stora” Ilves, Kuusamon Erä-Veikot och Mikkelin Hiihtäjät. På något sätt har det blivit så i FM-sammanhang att en förening stannar länge på tronen såsom fallet är med Vuokatti i dag. FM-stafetterna är ett kapitel för sig men också övriga stafetter gav alltid lite extra tändvätska. Det blev många segrar i FSSmästerskapen och ibland togs de även bort från oss som fallet var i Vörå 1987. Vi vann med flera minuter men diskades på grund av felaktig skidordning (i alla fall enligt arrangörerna). Samma år fick vi också delta i världscupen i Falun och senare på våren kom vi in på en fin femte plats i Kirunaspelens stafett. Själv åkte jag ankaretappen och kunde dra ifrån Ove Aunli i Norges lag mot slutet av sträckan. En av de stora stafettframgångarna kom i en parstafett i Norge våren 1988. Tage och jag vann stafetten i kamp med dåtida storheter som Ulvang, Björn, Smirnov, Deviatiarov, Bellman, Bauroth, Kirvesniemi, Ristanen och så vidare. Sträckan var 2x3x2 kilometer, en föregångare till dagens sprintstafett! Det var i slutet av säsongen och de stora stjärnorna var kanske lite trötta men samtidigt vill jag ju inte tro att de tog stryk av oss frivilligt. I landskapsstafetten representerade jag Pedersöre fyra gånger, första gången i Perho 1986 innan jag tog steget till Falken. Jag flyttade våren 1985 till Edsevö och blev sambo med Anne och således även Pedersörebo. Jag minns att jag var nervös före starten, det var ju min första stafett för Pedersöre och föret besvärligt. I det rådande nollföret lånade jag Johans skidor och vann startsträckan klart. Det blev tre stafetter till och alla slutade med Pedersöreseger och till på köpet vann jag min egen etapp varje gång. Jag lyckades också fortsätta etappvinstsviten efter flytten till Jyväskylä. Men det måste sägas att ingen landskapsstafett kan jämföras med den i Mellersta Österbotten. Vi har bott i Jyväskylä sedan 1989 och åtminstone träningsterrängen är betydligt mer utmanande än i Österbotten. Triathlon blev min huvudgren på 1990-talet och 1991 efter skid-FM i Lapinlax packade jag väskorna för att tillsammans med familjen åka på ett fyra månaders träningsläger till Australien. Jag fortsatte ändå satsningen på två olika grenar och 1994 blev något av ett toppår. Jag vann Finlandia-loppet och Falken vann FM-stafetten och senare samma år vann jag Kanadas Ironman-tävling. Jag vågar nästan påstå att ingen kommer att upprepa just den bedriften. Hösten 1995 skadade jag vristen, vilket kom att påskynda karriärens avslut. Följande vinter gick ännu någorlunda hyggligt men sommaren blev inte alls som förväntat. Foten opererades hösten 1996 och även om rehabiliteringen gick bra kom jag inte upp till samma nivå som tidigare. Kanske borde ingreppet ha gjorts ett år tidigare så kunde karriären ha fortsatt ännu några år. Det var en tuff process att avsluta idrottskarriären. Livet hade varit fullt med idrott och plötsligt fanns hur mycket tid som helst över till annat. Som tur var kom jag rätt snabbt in i arbetslivet. 1997 började jag som träningskoordinator och timlärare FALKENPOSTEN 2011 Teemu Vesala i farten under hemma-FM i Kaustby den 29 mars 1992. i gymnastik på yrkesutbildningsenheten i Jämsä. Senare hoppade jag in som försäljare på Intersport kvällstid och helger och kunde på så sätt bibehålla goda kontakter till tillverkare i branschen. Fastän jag jobbade både dagar och kvällar med idrott hade jag inte riktigt tid med min egen träning. Så till slut visade vågen alltmer skrämmande siffror, rejält över hundra. Då beslöt jag mig för att ta skogsarbetet till heders igen. Följande vinter högg jag i skogen vid sidan av det övriga arbetet, så när våren kom visade vågen 89 kilo. Jag blev alltså av med drygt tjugo kilo i Korpilahtiskogarna. Det må ändå nämnas att en stor del av kilona har återvänt de senaste åren. Den vintern vann jag även 40-åringarnas klass i yrkesskolornas skidmästerskap. Jag hade hela tiden också mitt företag igång, som jag startade redan 1986. Skidåkningsbranschen lockade alltjämt och jag försökte komma in som stallchef hos flera tillverkare men de lediga platserna var få. Även händelserna i Lahtis 2001 höll mig tillbaka något. I stället blev jag chef för ett exportprojekt som omfattade Karhu, Vauhti, Yoko och Future, mitt område var i huvudsk den svenska marknaden. Nu hade jag stor nytta av de svenskkunskaper som slipats under Falkentiden. Efter det började jag representera ett stort amerikanskt företag i telekombranschen. Tillsammans med ”Det var en tuff process att avsluta idrottskarriären. Livet hade varit fullt med idrott och plötsligt fanns hur mycket tid som helst över till annat." några goda vänner byggde vi upp ett stort kundnät och år 2004 hade vi faktiskt 3 procent av hela Finlands mobilanslutningar som våra kunder. Tillväxten blev dock för snabb och okontrollerad och amerikanerna drog sig bort från den finländska marknaden år 2006. Vårt projekt rann därmed ut i sanden men jag lärde mig mycket om projektledning och försäljning under den här tiden. Jag sökte mig vidare till Valmennustalo Itsensäylittäjät (ung. ”de som överträffar sig själva”) och företagscoaching. Där fanns gamla bekanta och miljön var inspirerande. Nu har många företag i Mellersta Finland, Savolax och Österbotten blivit bekanta via företagsbesök och olika utvecklingsprojekt. Jag tillbringar fortfarande mycket tid inom idrotten. Vår son Ronny, 16 år, spelar ishockey och jag har redan i flera år verkat som lag- 7 ledare i hans lag. Numera blir Finlands ishallar bekanta för mig via matchresor med Diskos B-juniorer. Vår dotter Silke, 22 år, lämnade idrotten under gymnasietiden men hann bli FM-medaljör i damernas vattenpolo med Jyväskylälaget Saukko. Silke gifte sig för två år sedan och bor numera i andra ändan av Jyväskylä. Vi samlas ändå ofta hela familjen och spelar brädspel eller sjunger karaoke. Jag försöker själv hålla igång någorlunda och senaste vinter fick jag ihop över tusen kilometer på skidor, vilket är mer än på många år. Sommartid blir det mest rullskridskor och stavgång som träningform, ofta med min fru Anne som träningssällskap. Jag har haft vissa problem med rytmstörningar och genomgått tre operationer, den senaste var såpass lyckad att problemen är nästan borta. Helt utan medicin klarar jag mig ändå inte. Kontakten till skidvärlden går i dag mest via goda vännen Mika Ström som är stallchef på Karhu och aktiv i föreningen Jämsänkosken Ilves, som har ett starkt lag på gång. Vi har också en stuga i Levi som vi lät bygga tillsammans med förra långdistanslöparen Santtu Mäkinen för ett par år sen. Jag har inte ännu ”hunnit” besöka stugan sen den blev färdig, men till vintern... berÄTTAT För TAGE RAY
Page 1 and 2: 1973 December 2011 Nya spår inför
Page 3 and 4: Inför säsongen fick Falken fem ny
Page 5: FALKENPOSTEN 2011 Johan Wiklund har
Page 9 and 10: Falken Games i Bennäs. Foto: rune
Page 11 and 12: FALKENPOSTEN 2011 GPS ger noggranna
Page 13 and 14: FALKENPOSTEN 2011 Berlin-OS väckte
Page 15 and 16: Efter att ha setts på sportplan un

Falkenposten 2011 - IK Falken

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?