ARKEOLOGIN berättar om Nyköping - Sörmlands museum

ARKEOLOGIN
berättar om Nyköping
Utställning 30 augusti – 21 september 2008
utställningstexter
Vad göms i Nyköpings jord?
Nere i marken, under sten och asfalt finns spåren efter det äldsta Nyköping. Där finns rester
av hus och gator och föremål av många olika slag.
Vår kunskap om stadens äldsta historia har vi fått tack vare de arkeologiska fynden, eftersom
det inte finns några skriftliga källor före mitten av 1200-talet.
Nyköping var ett samhälle befolkat av fiskare, hantverkare och köpmän redan under 1100talet.
Varje gång arkeologerna får möjlighet att gräva och undersöka ett nytt område, så betyder det
att nya pusselbitar av kunskap kan fogas till stadens historia.
Utställningstexter CW 2008-08-26

Ett rike tar form
Under medeltiden bodde de flesta människorna på landsbygden eller i skogsbygderna.
Gården de bodde på tillhörde ofta en släkt eller familj och bonden förvaltade egendomen.
Bara några få procent av befolkningen bodde i städer. Städerna var förhållandevis små med
runt 1000 invånare eller färre. Staden Stockholm var Sveriges största stad och hade vid
medeltidens slut ca 7000 invånare. Den första staden i mälarområdet var den vikingatida
handelsstaden Birka. Den följdes av Sigtuna på 980-talet. Staden, i juridisk mening, fick en ny
organisation med stadsrättigheter, först mot slutet av 1200-talet.
På 1100-talet kan man se att ett rike med en kungamakt börjar ta form. Kungen och hans följe
reste mellan de olika kungsgårdarna, som från början förvaltades av ofria män, så kallade
brytar. Träldom eller slaveri förbjöds i lag i mitten av 1300-talet. Då blev det istället fogdar som
förvaltade kungens gårdar.
Det vikingatida levnadsmönstret levde kvar i Mälardalen in på 1200-talet. Det är först då man
kan märka en tydlig riksbildning och en centralmakt med skatter, lagar, städer och
pengabaserad ekonomi. De första kungarna var kristna och kyrkan spelade en viktig roll för
det blivande riket. Kristendomen var känd redan på 1000-talet, vilket man kan se på många
runstenar som försetts med kristna böner och inhuggna kors. Först hundra år senare var
kristendomen mer utbredd och många kyrkor byggdes.
Frågan är om det var kungamakten som utvecklade alla städer eller om det kunde vara
enskilda personer eller släkter som ägde och byggde upp en stad? Nyköping nämns först i
skriftliga källor år 1250 då Drottning Katarina ur Folkungaätten (änka efter kung Erik Eriksson
”Läspe och halte”) skänkte allt hon ägde i Nyköping till klostret i Gudhem. Tre år senare köper
Birger Jarl marken som beskrivs som den östra och västra sidan av Nyköping med tillhörande
ägor.
Ur medeltida brev år 1250
Drottning Katarina av Sverige upprättar på inrådan av B(irger) jarl, biskop L(ars) i Skara, sin
farbror H(olmger) m.fl. sitt testamente och skänker till klostret i Gudhem:
"Thwlshamar" och "Withem" med tillägor, "Lindhø", "Slacu" med jorden i Kind, Nyköping och
vadhelst hon där äger, och allt hon äger av lös och fast egendom i Västergötland samt hennes
del i Danmark på villkor att avkastningen av dessa ägodelar går till uppbyggnad av klostret; till
herr Röriks söner lämnar hon Strand (i Jäders sn, Österrekarne hd) och till herr Johannes
Angelus' söner "Lvndbw" och den mark, som avkastar 1/2 mark penningar om året; till sin
farbror Holmger lämnar hon Tift (i Kärna sn, Hanekinds hd) med tillägor och till sin syster B.
Söderköping med tillägor och alla ägor och gods, som hennes far Sune hade köpt; vidare
avsätter hon gårdar i "Grænnum", "Rugbiarger", "Ljunbv", "Siringj", "Høtofter", "Kilum" och
"Kilhambrar" till att fördelas på klosterordnarna; övrig lös egendom och vadhelst som
tillkommer henne från kungens sida avsätter hon för fromma ändamål och till att fördelas som
allmosor i enlighet med jarlens, skarabiskopens och hennes farbror Holmgers gottfinnande.
Ur medeltida brev år 1253
Ärkebiskop J. i Uppsala, biskop L. i Linköping, biskop L. i Skara, biskop C. i Strängnäs och
biskop B. i Finland kungör och stadfäster ett jordabyte mellan B(irger) jarl och Gudhems
kloster, varvid Birger fått:
”Valby, Nyköping "østana" och "vestan" med alla tillägor, "stenboarum", en del av de två
"lindøum", Ekeby, "vithem" och "viriby" med tillägor, vilka drottning Katarina skänkt till klostret,
och klostret i sin tur fått gårdarna "nes", "Gethini" och "fløthesmylny vestana" med alla tillägor.
Vittnen var kung Valdemar, hertiginnan Ingeborg, Holmger F(olkes)son, Karl Ulfsson, herr
"Elauus", Knut Dansson, Johannes Angelus' son Karl, Knut Filipsson, Västergötlands lagman
Peter och Karl "hyalm”.
Utställningstexter CW 2008-08-26

Nyköping växer fram
Nyköping anlades i en vik av Östersjön. Läget var strategiskt, nära åmynningen, på en
södersluttning mellan två åkrökar en bit nedanför det första fallet. Staden anlades på lerig fin
sand omgiven av bergiga höjdpartier.
Det är troligt att det fanns en handelsplats innan staden började byggas. En myntskatt som
hittades 1841, nära nuvarande NK-villan, innehöll 458 silvermynt där de äldsta är från åren
994–1066, vilket visar på att detta var en viktig plats redan under vikingatiden. I staden har
man också funnit rester från en vikingatida båt, vilket tyder på att området användes före
1100-talet.
Den första staden var inte stor och bestod av låga hus på långsmala tomter som orienterade
sig vinkelrätt mot ån med en tomtbredd på 8-12 meter. Mellan gårdarna gick gränder ner mot
ån. Parallellt med ån gick en 3-4 m bred huvudgata. Både gator och gränder var belagda med
trä.
Under 1100-talet var bebyggelsen ganska gles och bestod till stor del av flätverkshus eller
byggnader i skiftesverk. Från 1200-talet finner man knuttimrade hus med trägolv, där knutarna
ofta vilade på ekklumpar istället för sten, som annars var vanligt. I de äldre husen låg
eldstaden, härden, i mitten, men från 1200-talet finner man också hus med en eldstad i
hörnet. Från denna tid ser man också gator belagda med trästockar, kavelbroar. Under 1300talet
satte man upp man upp flätverksstaket runt husen som skyddade väggar och syllstockar
mot djuren som gick runt och bökade, och mot allt avfall som samlades på gatorna. Först
under 1500- och 1600-talen kan man hitta hus av sten och tegel i det arkeologiska materialet i
Nyköping. Staden växte som årsringar ut mot det omgivande landskapet.
Det är skillnad på de olika kvarteren. I den norra delen av kvarteret Rådhuset är husen större
och ett har en tunnvälvd källare. Här finner man också grunden till borgmästare Danckwardts
stenhus, som uppfördes 1636. I den södra delen ner mot ån är både husen och tomterna
mindre.
I Sigtuna, som var en viktig stad i Mälarområdet, har man gjort stora utgrävningar som visar
hur en medeltida stad kunde vara uppbyggd. Liksom Nyköping hade Sigtuna en träbelagd
huvudgata, parallellt med stranden. Där var stadsgårdstomterna ungefär 8 meter breda och 30
meter långa, med kortsidan mot huvudgatan. På tomterna fanns det vanligtvis fyra byggnader.
En hantverksbod närmast gatan, en förrådsbyggnad och en boningsstuga och längst in en
hallbyggnad för fest. Gårdarna låg parvis med en träbelagd gårdspassage mellan. Det fanns
väldigt lite plats för egen odling och man hade troligen en huvudgård utanför staden.
Ån var mycket viktig för stadens utveckling. Där fanns fallen som man tidigt hämtade kraft
från. Under medeltiden låg en kvarn vid nuvarande Storhuskvarn. Senare användes de olika
fallen till den framväxande industrin. Ån var också transportled för en del av den handel som
bedrevs.
Arkeologerna har funnit rester av en medeltida hamn där man troligen också skulle kunna hitta
rester från bryggor, bodar och skeppsvrak.
Utställningstexter CW 2008-08-26

Södra Aros blir Nyköping
Kanske hette Nyköping Aros eller Södra Aros innan det fick namnet Nyköping. Under
medeltiden fanns det flera Aros-platser i Sverige. Västra Aros som blev Västerås och Östra
Aros som blev Uppsala. Aros betyder åmynning. Dessa städer växte upp under början av
medeltiden. Kanske hade de det gemensamt att de ursprungligen varit samhällen med
försvarsanläggningar, som anlades just vid åmynningar. Det kan ha varit så att platserna bytte
namn under 1200-talet när de blev mer stadsliknande och så småningom fick stadsrättigheter.
Ortnamnet Aros återfinns även i det skånska Åhus och det danska Århus.
Mynttillverkning
I kvarteret Rådhusets södra del har man funnit ett myntstampsavtryck på blyband från tidigt
1200-tal. Där finner man namnet AROS, som syftar på myntorten Aros. Att det verkligen
kommer från Nyköping är troligt eftersom ett myntstampsavtryck är en avfallsprodukt som
troligen inte har flyttats så långt från tillverkningsplatsen. Detta fynd kan vara rester från Kung
Erik Knutsson myntning mellan åren 1208-1216.
Det fanns troligen mynttillverkning i Nyköping något senare, runt 1230, under Knut den
Långes regeringstid. I Skänninge har man funnit ett mynt med namnet NVCOPIE (Nyköping),
vilket visar att namnet Nyköping då var taget i anspråk. Att en stad har haft egen
mynttillverkning visar att staden haft en viktig administrativ funktion.
Nyköping – en del i försvaret
Handelsstaden Nyköping var en viktig plats som behövde ett försvar. Det första försvarstornet,
grunden till Nyköpingshus, anlades på en klippö vid åmynningen, vilket var en mycket
strategisk plats. Detta skedde troligen under andra hälften av 1100-talet eller det tidiga 1200talet.
Borgen byggdes sedan ut på order av Birger Jarl, som hade köpt områden inne i
Nyköping. De äldsta byggnadsdelarna är från en kastal – ett försvarstorn.
Runt det ursprungliga tornet byggdes vid mitten av 1200-talet en borggårdsmur. Så
småningom utökades anläggningen med fler förborgar och byggnader för att under 1600-talet,
stå fullt utbyggt i all sin prakt som hertig Karls renässansslott.
Nyköpingshus utveckling är starkt kopplad till grundandet av staden Nyköping och
centralmaktens inflytande över både den växande staden och regionen. Den första kastalen
Utställningstexter CW 2008-08-26

var troligen en del i ett större försvarssystem av befästningar som byggdes upp längs
Östersjöns kust under tidig medeltid. Andra borgar med kastaler är Tre Kronor i Stockholm,
Kalmar slott och Borgholms slott.
De första borganläggningarna i Sverige var runda eller kvadratiska höga försvarstorn,
kastaler, utan ringmur, omgivna av olika byggnader. Genom historiska källor och arkeologiska
undersökningar så finns det olika antaganden och tolkningar om när och varför de byggdes,
men ingen vet säkert.
Under 1900-talet har det skett flera utgrävningar på Nyköpingshus. Man har funnit en del
medeltida material som skor, kammar, träföremål och keramik. En stor mängd glasfragment
från Hertig Karls glastillverkning har också hittats. Den senaste undersökningen gjordes år
2003 vid den norra ringmurens insida.
En annan förvarsanläggning strax väster om Nyköping är Kilakastalen som även den byggdes
på en liten klippö vid Kilaåns mynning i en vik av Östersjön. Delar av området undersöktes år
2007. Strax söder om det runda försvarstornet har man funnit resterna av ett boningshus från
slutet av 1100-talet, med tätt lagda syllstensrader och koncentrationer av lerklining.
Kilakastalen byggdes troligen samtidigt som försvarstornet på Nyköpingshus.
På platsen fann man en del föremål, bland annat en tinningring, som är en del av en kvinnas
kläde-dräkt med slaviskt ursprung, glaspärlor, en synål av brons, eldslagningsflinta, djurben
samt en del keramik, glaspärlor, nitar, spikar och flinta. Kilakastalen övergavs relativt tidigt
under medeltiden, kanske redan under 1300-talet. På 1600-talet verkar platsen vara
bortglömd och på en karta kallas kullen där kastalen låg för Vijpekullen (Vipekullen) och låg på
mark som tillhörde Stora Kungsladugården.
Katolska kyrkor och kloster
Det andliga livet var viktigt för människorna på medeltiden. Den katolska kyrkan hade en stark
ställning och var en maktfaktor i samhället. Det var också via kyrkorna och klostren som
nyheter spreds, om vad som hände i världen och om tekniska och medicinska upptäckter.
Både St Nicolai och All Helgona kyrkor byggdes troligen under första hälften av 1200-talet.
Just vid denna tid byggdes en stor mängd stenkyrkor i landet.
I Nyköping anlade Franciskanerordern år 1280 ett konvent, eller kloster som det kallas i
vanligt tal. Franciskanerna kallades gråbröder eftersom de var klädda i grått. Både
Franciskaner och Dominikaner var tiggarmunksordnar som förlade sin verksamhet till
tätbefolkade orter, där man kunde förutse en viss ekonomisk expansion. Under 1200- och
1300-talen var Nyköping en av Sveriges viktigaste hamnstäder, alltså en bra plats för att
bygga upp ett kloster.
Klostret bestod av flera byggnader med en kyrka i centrum. Det låg ungefär vid den
nuvarande folkhögskolan och fanns kvar in på 1500-talet då det började förfalla.
Klosterbröderna var välutbildade och hade mycket kontakt med människorna i staden. Det var
vanligt att klostren hade hand om utbildning och delar av sjukvården i samhället. I Nyköping
öppnade de ett helgeandshus på 1400-talet. Där omhändertogs gamla och sjuka samt
föräldralösa barn. De sjuka vårdades av bröderna som hade stora kunskaper om mediciner
och örter.
Utställningstexter CW 2008-08-26

De första nyköpingsborna
Tova, Margareta och Sigfrid är namn på några av de första nyköpingsborna. Namnen är
skrivna med runor på föremål av trä och ben, och föremålen har sedan hittats av arkeologer.
”Mig äger Tova” står det på undersidan av en träskål, medan man på ett knivskaft kan läsa
”Margareta äger mig”. Ofta kan man också finna bomärken, som visar vart föremålet hör.
Runor förknippas ofta med vikingatiden och runstenar, men är ett skriftspråk som utvecklades
redan under 100-talet och har levt kvar på olika sätt i närmare två tusen år. Genom den
katolska kyrkans framväxt började de latinska bokstäverna ta över. Runorna användes länge
parallellt eftersom man varken behövde penna, bläck eller papper för att skriva, det räckte
med en kniv och en trä- eller benbit. Tyvärr finns det inte så mycket kvar idag eftersom trä,
läder och näver multnar bort. På vissa håll som i Dalarna användes runorna ända in på 1900talet.
Flera föremål med runor är funna vid grävningar i Nyköping. Mest unik är en runstav av
idegran, troligen från 1200-talet och den äldsta funna i Sverige. Runstaven var almanackans
föregångare med inristade tecken som angav årets dagar och andra viktiga upplysningar.
Runstaven finns utställd i Schack och Makt i Kungstornet.
Andra personer som troligen bott i Nyköping var Gudfast, Säulf och Holmsten som finns
omnämnda på den runsten som finns inmurad i All Helgonakyrkans vägg. I medeltida brev
nämns en Kettilfast från Nyköping som förvärvade omfattande jordegendomar i bland annat
Bergshammar, från personer ur landets ledande släkter.
Livet i medeltidens Nyköping
Medeltidens stadsmänniskor bodde i ganska små hus där man lagade maten över öppen eld.
Man lärde sig tidigt att vara försiktig med elden eftersom den var en fara när husen var
byggda av trä och låg tätt. Det var lätt att det började brinna och elden kunde sprida sig till
husen bredvid. Vid utgrävningar i Nyköping har man funnit rester efter flera tidigare bränder,
förutom den stora stadsbranden 1665.
Man hade självhushåll och för att överleva jagade och fiskade man eller bytte till sig mat från
jägare och fiskare. I fyndmaterialet finns ben från säl, sjöfågel och fisk som varit viktig föda i
en kuststad, men också ben från tamboskap och smådjur som ekorre och hare. Djurhållningen
var viktig och många av djuren som exempelvis grisar, getter och höns gick fritt i staden.
För att få mat på bordet odlade man spannmål till bröd och gröt. I början av medeltiden var
korn det vanligaste sädesslaget, men med kyrkans intåg fördes också råg in. Fördelen med
råg var att man kunde jäsa bröd, en av de influenser vi fått från kontinenten. I fyndmaterialet
från kvarteret Stallbacken finns en brödspade och spisrakor, som visar att man bakade bröd. I
materialet finns också keramik från kannor, krus, tallrikar, skålar och förvaringskärl av olika
slag, samt en del husgeråd i trä som fat, skålar och en grötkräkla.
Det mesta i klädväg tillverkades hemma, av skinn från djuren, av lin eller av ull som man
vävde, tovade eller nålband. En hel del textilfragment har hittats i Nyköpingsmaterialet, bland
annat ett mycket fint brickvävt band. En stor mängd sländtrissor och tyngder till stående
vävstolar har också hittats. Under medeltiden användes både trampvävstolen och den
stående vävstolen, som var den vanligaste en bit in på medeltiden. Nålar för nålbindning och
sömnad finns också i fyndmaterialet.
I det medeltida hushållet togs nästan allt tillvara. Från de slaktade djuren använde man alla
delar – inget fick gå till spillo. När något var trasigt eller förbrukat och inte kunde lagas, kanske
det fungerade som bränsle.
Utställningstexter CW 2008-08-26

Nyköping låg vid kusten och fisket var viktigt. Det finns en stor mängd fynd som berättar om
fisket som flöten som höll uppe näten, nätnålar för att binda nät och krokar för fiske. Enligt den
äldsta stadskartan från 1640-talet, som till stor del anses spegla den medeltida stadsplanen,
har det vid åns östra sida legat ett antal små sjöbodar.
När dagen arbete var avslutat kunde man kanske koppla av med något spel. Ur fyndmaterialet
finns både spelet hnefatafl (tablut), kvarnspel och en del spelpjäser och tärningar.
Hur luktade det i staden?
I Nyköping gick djur som getter, får, grisar, höns och katter och samsades om utrymmet med
människorna och deras kärror. Där fanns också matrester och gödsel från djuren samt sopor,
hushållsavfall och borttappade saker. Man kan tänka sig att det hördes många ljud och att det
luktade väldigt mycket om den medeltida staden med allt som människor och djur lämnade
efter sig.
Nog var det smutsigt på gator och torg. För att lättare kunna ta sig fram la man trä, kavelbroar,
i gator och gränder. Det verkar som om man har lagt en ny kavelbro ovanpå den andra när det
varit så mycket avfall att den gamla inte syntes längre. Vid utgrävningarna har man funnit
kavelbroar som ligger i flera lager på varandra. Runt husen hade man flätstaket för att skydda
väggarna, så att sörjan inte skulle ligga direkt inpå och bottensyllarna börja ruttna, men också
för att hindra grisarna från att böka under husen. Katter var viktiga för att hålla nere mängden
av möss och svartråttor.
När arkeologerna gräver i städerna finner de ofta tjocka avfallslager, så kallade kulturlager,
från medeltiden ända fram till 1400-talet, när lagren plötsligt blir betydligt tunnare. I Nyköping
har man funnit ungefär 2 meter tjocka kulturlager.
I takt med att städerna växte så ökade problemen med smuts och infektioner. För att komma
tillrätta med detta infördes under 1200- och 1300-talen stadslagar som reglerade
avfallshanteringen. Renhållningen blev bättre och på flera håll började man dränera marken
så att regnvatten rann undan.
Den odlade marken började hägnas in och gödsel användas till åkrar, kålgårdar och
trädgårdar. I Nyköping, liksom i andra medeltida städer, har man funnit rester av avfallsbingar.
Det är fyrkantiga lådor av skiftesverk eller knuttimmer med bottnar av trä. Kulturlagren i
”bingarna” skiljer sig från den omgivande marken, eftersom de tömts med jämna mellanrum
och bör ha fungerat som en behållare för sopor. Dessa bingar finns daterade till 1200- och
1300-tal och var ofta placerade intill den bakre tomtgränsen.
Handel och hantverk
Hantverk och handel var den huvudsakliga näringen vid sidan av självhushållet. En
handelsplats fanns troligen innan staden tog tydlig form. Fynd visar att många hantverk funnits
i Nyköping.
Kammakeri
I kvarteret Stallbacken har man funnit spåren efter en kammakeriverkstad. Här finns ett stort
material med både färdiga kammar, halvfabrikat samt ben- och hornspill från tillverkningen.
Först under 1200-talet tycks verksamheten ha kommit igång på allvar. Från 1100-talet har
endast enstaka kammar påträffats. Ben och horn användes även till annat som knivskaft,
nålar och spelbrickor.
Utställningstexter CW 2008-08-26

Smide
I fyndmaterialet finns en hel del fynd både av järn och ädlare metaller, samt deglar och
metallslagg som visar på en produktion på plats. Knivar och andra verktyg, hästskor, nitar,
spikar spännen och beslag samt krokar till fiske, liksom lås och nycklar är en del av det som
arkeologerna funnit i Nyköpings jord.
Trähantverk
Trä är ett material som använts till mycket. Det multnar snabbt i jorden och mycket av det som
hamnade i jorden för hundratals år sedan har gått förlorat. I Nyköping har
bevaringsförhållandena varit goda och man har funnit hel del träföremål som tallrikar och
skålar från svarvning. Man har också hittat laggade kärl samt detaljer till vävstolar, verktyg och
mycket annat, vilket visar på en lokal produktion. I materialet finns också en del snidade och
ristade föremål, samt spännande saker som spel och spelpjäser.
Skomakeri
Stora mängder läderspill, skoläster och rester från skor för både vuxna och barn har grävts
upp i Nyköping. Av läder finns också kläddetaljer, väskor och påsar.
Textilt material
En stor mängd textila fragment har kommit fram vid utgrävningarna i Nyköping. En stor del av
det textila materialet är troligen tillverkat i hemmet. På marknaden fanns textilier av mer
exklusiv karaktär som importerats från andra länder men troligen även en del lokal produktion.
Keramik
I det medeltida materialet har man funnit ett stort antal krukskärvor från olika tider, där man
också kan se att en del är lokalt producerat och en del har tydliga influenser från ryska och
andra slaviska områden. Det finns också keramik som kommer från nuvarande nordvästra
Europa. Inom hushållen har man under 1100-talet själva tillverkat kärl med ursprung i den
vikingatida traditionen. De här olika typerna av keramik visar på kontakter långt utanför det
blivande Sveriges gränser.
Handel
Handel med olika varor har troligen varit omfattande. Med en skyddad hamn hade Nyköping
ett bra läge för handel både in mot land och via vattenvägarna till länder som Ryssland,
Holland, Belgien, England och Danmark. Ett exempel på organiserad och reglerad handel är
den blyplomb som hittades vid Borgmästare Danckwardts hus i Kvarteret Rådhuset. Sådana
plomber användes som kontrollmärken inom textilhandeln och beteckning för tillverkningsort
och ibland även för kvalitet och verkstad. Blyplomber består av två runda blyplattor som viks
om tygets stadkant.
Varför finns det arkeologer?
Djupt nere i jorden finns lämningar som ibland är så gamla att man bara kan få veta mer
genom att undersöka dem. Inget finns skrivet och ingen kan berätta. Det är först från
medeltiden man hittar skrivna källor som kan ge små pusselbitar av kunskap. Det är mycket
information man bara kan få fram genom att arkeologerna undersöker ett område och gör
analyser av det man hittat. Efter en arkeologisk undersökning får vi nya pusselbitar som
hjälper oss att förstå hur människorna levde under andra tider.
Arkeologi i Nyköping
Under 1900-talet har det gjorts flera utgrävningar i Nyköping, men det är bara delar av staden
som undersökts, och då ofta i samband med olika byggnationer. Runt Stora Torget har man
gjort utgrävningar i kvarteret Rådhuset bland annat när det nuvarande Stadshuset skulle
byggas på 1960-talet och i kvarteret Stallbacken vid hörnet Västra Kvarngatan och Slottsgatan
på 1970-talet. I kvarteret Åkroken, gjordes utgrävningar både på 1920-talet och under våren
2008. Vid alla dessa platser har man funnit lämningar från det medeltida Nyköping. På flera
Utställningstexter CW 2008-08-26

andra platser har det gjorts mindre undersökningar när man exempelvis lagt ner rör och
ledningar. Även vid Nyköpingshus och vid Kilakastalen har mindre undersökningar
genomförts.
Kvarteret Åkroken
Under maj 2008 gjorde Sörmlands museums arkeologer en undersökning mitt i Nyköping, i
ena hörnet av stadshusparkeringen, i kvarteret Åkroken. Anledningen är att kommunen har
planer på att bygga i området. Genom tidigare undersökningar i kvarteren intill, vet man att det
finns omfattande lämningar från Nyköpings äldsta historia i det här området.
Undersökningen gjordes för att man skulle bedöma hur mycket som finns kvar och för att se
om lämningarna är välbevarade. En del arkeologisk information kan ha försvunnit genom
nedbrytning och urschaktning under 1900-talet. År 1924 undersökte Erik Lundberg ett schakt i
kvarteret Åkroken i samband med att man grävde ned vatten- och avloppsledningar. Då fanns
mycket bevarat timmer från både medeltida byggnader och gatubeläggningar i trä, så kallade
kavelbroar. Eftersom planerna på nybyggnation kvarstår, kommer det att bli en fortsättning på
den arkeologiska förundersökningen för att skaffa ytterligare arkeologisk information inför en
eventuell slutundersökning.
Resultat från vårens undersökning
Förutom djurben, trä- och läderrester fann man inte så mycket i jordmassorna. En förklaring
kan vara att Erik Lundberg tog vara på de föremål han fann intressanta. Bland de fynd som
trots allt gjordes märks några skärvor från ett praktfullt kärl i svartgods. Kärlet, som troligen
kommer från nuvarande Ryssland/Polen, är från 1100-talets mitt och ornerat med vågband.
Mot schaktets botten fann arkeologerna en flaskpost med ett brev som arbetarna lämnat till
eftervärlden. Flaskan gick tyvärr sönder, men i brevet stod följande att läsa:
Omgrävning jordes
dänna gränd jordes
Thure Flink Martin Karlsson Gustaf Nordh år 1924
Nyköping den 24/11
Utställningstexter CW 2008-08-26