Mina tankar om empati och sympati hos personer med ...

sviken för att jag inte tröstar och ger mitt stöd men jag kan inte göra på något annat
sätt.
Jag vet att jag kanske sårar om jag håller mig borta, men jag är rädd att jag sårar ännu
mer om jag träffar personen och säger något opassande så jag väljer det minst onda
av två onda ting, jag håller mig undan ändå.
Avslutningsvis så hoppas jag att ni som läst denna artikel har fått en annan förståelse
för detta med empati och sympati hos personer med autism. Nu är ju vi alla olika och
jag kan bara skriva om mig själv men jag är säkert inte ensam om mina tankar och
mitt sätt att fungera. Har ni haft fördomar om att vi inte kan förstå något alls om
andras tankar och känslor eller om att vi inte kan bry oss om andra så hoppas jag att
ni nu blivit överbevisade om att så inte är fallet. Vi kan både ha vänskapliga känslor
och känna medlidande med andra, fast ibland vet man kanske inte hur man ska visa
det och ibland behöver vi få saker förklarade för oss innan vi kan förstå och känna.
Jag hoppas ni som läst det har fått något att tänka på…
Med vänlig hälsning, Henrik Ståhlberg
6