– ett projekt om pedagogik och tillgänglighet i utställningar Projektet ...

Salt
– ett projekt om pedagogik och tillgänglighet i utställningar
”Vad tänker du på om jag säger salt?”
Alexander Samuelsson tänker på olika
fordon som behövs för att hantera allt salt.
Projektet Salt, Pnr 2010/151, Dnr:2010-0862-H
Redovisning till Allmänna Arvsfonden
Lägesrapport för år ett, januari–september 2011

Redogörelse för projektet
Bakgrund
Vi startade projektet för att vi har upplevt att det saknas erfarenhet och dialog om hur
museer möter personer med så kallade psykiska funktionshinder. Samt för att vi upplevt
att pedagogiken kopplas in sent i utställningsprocessen. Vi ville skapa möjligheter för
alla att besöka museerna utan att peka ut någon som särskilt behövande, särskilt
krävande. Fokus för utvecklingsarbetet är barn och unga i skolan, särskolan och
resursskolan. Att skapa möjligheter för personer med t.ex. neuropsykiatriska
funktionshinder går inte att mäta sig till, i form av storlek på entréöppningar, lutning på
en ramp och framkomlighet till hiss. Personliga förutsättningar kan vara svåra att
beskriva, ligga på olika nivåer och svåra att gruppera. Men det är ofta dessa elever som
visar ett enormt intresse och engagemang som borde tillvaratas. Hur gör man en
utställning som så många som möjligt kan ta till sig, oavsett personliga förutsättningar?
Syftet med projektet är att upptäcka och prova nya samt redan etablerade pedagogiska
metoder och teknik i utställningsrummet. Målet är att utveckla nya metoder och
möjligheter för tillgänglighet och kommunikation för alla sinnen och olika personliga
förutsättningar. Anpassningen vänder sig i huvudsak till personer som ryms under
neuropsykiatriska funktionshinder.
Som en del av projektet producerar vi år ett (2011) en vandringsutställning om salt.
Utställningen är alltså inte en slutprodukt utan, allra viktigast, ett redskap och en del i
processen. Vandrande utställningar ställer andra krav än stationära. Att utveckla former
för tillgänglighet och kommunikation för alla sinnen är en utmaning och är nyskapande.
Under förstudien våren 2010 arbetade vi fram ett utställningskoncept. Konceptet bygger
på erfarenheter, önskemål och kunskap som kom fram under idémöten med
specialpedagoger, föreningen Attention Trelleborg, Certec och formgivare. Grundtanken
är att utställningen byggs upp i olika moduler. Tillsammans erbjuder modulerna ett
smörgåsbord med kommunikationsmöjligheter för alla sinnen. Här kan varje individ
eller grupp välja att följa en bestämd linje, eller att välja en eller flera moduler efter egen
ordning. Under år ett har konceptet utvecklats och anpassats ytterligare.
Genomförande
Projektets första år reserverades åt att planera och producera utställningen om salt.
Detta arbete innefattade också metod-, teknikutveckling och research. Linda Olofson
anställdes som samordnare i projektet på 80 %. Annika Börjesson anställdes något
senare som samordnare för utställningsproduktion och formgivning på 20 %. Arvode
har även betalats ut till personer med kompetens om salt (Hjalmar Dahm), formgivning
(Björn Ed) och tillgängliga webbplatser (Regionmuseet Kristianstad).
Projektledningsgruppen, bestående av Maria Jiborn, Trelleborgs Museum, Kristina
Buhrgard, Klostret i Ystad, Lena Alebo, Österlens Museum och Linda Olofsson,
Trelleborgs museum, har träffats minst en gång i månaden för lägesrapport och
evaluering. Träffarna har ambulerat mellan Ystad, Simrishamn och Trelleborg.
Ytterligare träffar har hållits med delar av projketledningsgruppen samt med Bitte
Dahlberg som är projektets representant från föreningen Attention Trelleborg.

Referensgrupp, pedagoger
Direkt efter projektstart återkopplade vi till referensgruppen som även varit delaktig i
förstudien. Ytterligare referenspersoner bjöds in. Referensgruppen består av pedagoger
från skolor med olika kompetens. Syftet med referensgruppen var att definiera vad de
upplever att museerna bör arbeta vidare med och utveckla och tillsammans hitta
metoder för detta. Föreningen Attention Trelleborg fanns också med i referensgruppen
från starten. I referensgruppen har vi undersökt vad museer borde arbeta mer med.
Fyra huvudpunkter står i fokus:
1. Förförståelse, -förberedelsematerial och bildstöd tillgängligt.
2. Kommunikation, -användandet av olika kommunikationsvägar som film, bild,
språk. Tydlighet och struktur.
3. Upplevelser för alla sinnen i utställningsrummet!
4. Uppföljning -material tillgängligt för återkoppling och fördjupning.
Inför sommarlovet bad vi referenspersonerna svara på en enkät för att underlätta
utvärderingen av samarbetet med referensgrupper. Sex av 17 svarade på enkäten.
Pedagogerna i skolan är ofta fullbokade. De pedagoger vi har kontakt med är mycket
entusiastiska och kan beskrivas som såkallade eldsjälar. Vi är mycket glada för den tid
de lagt på projektet men märker att det inte är helt enkelt för dem att finna tid. Under
hösten kommer vi att försöka sköta kontakten individuellt så att vi kan anpassa
diskussionsfrågor och samarbetsformer utifrån de enskilda referenspersonerna.
Referensgrupp, barn och unga
Avsikten var att vi tidigt i projektet skulle skapa en referensgrupp bestående av barn
och unga som deltog i planeringen av utställningen. Med hjälp av pedagogerna i
referensgruppen diskuterade vi olika former för hur barn och ungas deltagande i
projektet kunde se ut. Hur kan vi arbeta med barn och unga utan att peka ut någon?
Dialogen med referensgruppen har varit mycket viktig i denna fråga. Det framgick tidigt
att det inte bara är att välja ut den eller de som passar in i projektets fokusgrupp. Olika
personliga förutsättningar som koncentrationssvårigheter, dyslexi, adhd och aspergers
syndrom är inget som syns utanpå. Olika personliga förutsättningar är inte alltid något
som önskas synas eller som personen eller närstående bearbetat tillräckligt. Frågan är
känslig. Projektet presenterades även på föreningen Attentions Trelleborgs möte i våras.
Även här kommenterades att det kan vara svårt att få till stånd ett samarbete med unga
vars krafter går åt att strukturera vardagen som den är. Resultatet från dessa samtal
bekräftade projektet Salts existens ytterligare. Vi måste försöka hitta former för att
lyssna och se möjligheter för alla, även de med personliga förutsättningar som inte syns.
Vi upplevde att det absolut inte fanns några självklara former för hur vi på bästa sätt kan
anpassa oss till och samarbeta med barn och unga inom projektets fokusområde. Alla är
olika och det finns ingen generell väg att gå. Här finns en viktig lucka som vi vill fortsätta
att fylla. Av denna anledning koncentrerade vi oss på detta och valde att inte initiera
ytterligare samarbeten med fler föreningar än Attention under projektets år ett. Vi
prioriterade diskussionen om barn och ungas deltagande i samarbete med
referensgruppen. Referensgruppens erfarenheter var initialt vägledande för
utvecklingen av projektet och utställningen. Under senvåren beslutade vi att gå ut till
hela skolklasser. Det som vi först tänkt oss som ett direkt möte mellan projektgruppen
och barn och unga slussas initialt via pedagogerna i referensgruppen. Via pedagogerna
erbjöds elever från skolan, särskola och resursskola att medverka i och påverka

projektet. Bland dessa elever hittade vi också några som var mycket entusiastiska och
ville gå in i projektet, framförallt en resursskola och en särskola i Trelleborg och en
särskola i Simrishamn.
Utställningen om salt formas
Vid projektstart återkopplade vi med Björn Ed som arbetar med utveckling av formen i
utställningen. Under våren pågick en kontinuerlig dialog mellan projektgrupp,
referensgrupp och formgivare, projektgruppen fungerade som sluss för dialogen.
Utställningsskisser och idéer reviderades och korsades för att på bästa sätt uppnå våra
mål. Grundidén om olika moduler utvecklades och formades till fyra tydligt avgränsade
utställningsdelar: Kristallen, Labbet, Skeppet och Kroppen, alla med olika funktioner och
uttryck. Den i ansökan planerade utställningsdelen Hemmavid är nu införlivad i övriga
fyra delar. Tre mindre utställningspodier (Salteliter) har tillkommit som flexibla system
att placera i utställningen. Temat Hemmavid passar väl in i övriga teman. Istället har vi
fokuserat på utställningsdelarnas funktioner. Under våren planerades även för en
webbplats som ska fungera som ett redskap för kommunikation och förförståelse inför
och efter ett besök i utställningen. Under hösten fokuserar vi i huvudsak på att
producera webbplatsen och utställningen utifrån vårens planering. Projektets
huvudsakliga utställningskostnader kommer att belasta projektkontot under hösten
samt kostnader för projektmöten i anknytning till detta.
Resultat
Under våren har vi i huvudsak samarbetet med barn och unga i högstadiet och
gymnasiet.
Unga granskar utställningar utifrån personliga förutsättningar.
Vi ville veta vad barn och unga upplever att museer bör arbeta vidare med och utveckla.
Tillsammans med dem ville vi hitta metoder för detta. I samråd med en socialpedagog på
en resursskola i Trelleborg arbetade vi fram en modell för att undersöka hur unga
önskar att en utställning ska se ut och formas. Resultatet av detta har varit av stor vikt
för projektets år ett. Fyra högstadieelever från en resursskola i Trelleborg medverkade i
projektet genom att granska befintliga utställningar och ge kritik på vad som fungerar
bra och vad som fungerar mindre bra utifrån deras förutsättningar. Även uppdraget
formades utifrån elevernas förutsättningar. Struktur och tydlighet var vägledande.
Rundabordsdiskussioner och träffar med spontana diskussioner passar inte alla! I
samarbete med pedagogen stolpades ett flertal frågor att besvara i utställningen. T.ex.:
Hur upplevs eventuella ljud i utställningen?; Finns det för mycket text eller för lite text?;
Börjar och slutar utställningen någonstans? Var? Eleven fick i lugn och ro granska och
kommentera utställningens form och innehåll. Den medföljande pedagogen fungerade
som sekreterare för att eleven skulle ges möjlighet att fokusera på att ta in utställningen.
Eleverna som medverkade fungerar som projektets fokusgrupp i mycket strukturerad
form. Elevernas kommentarer handlade i huvudsak om: tydliga sammanhang, struktur,
ordning och tydliga ytor. Under hösten utvecklar vi former för hur samarbetet kan
fortsätta. Kan vi tillsammans med barn och unga diskutera och planera det pedagogiska
arbetet i utställningen?

Bidrag till utställningen -bildspel
Barn och unga kommer även att bidra med eget skapande i utställningen. Vi vill berätta
deras historier och associationer om salt, inte bara experternas och våra. Även detta
deltagande behövde struktureras och anpassas. En bildskärm i utställningen tillägnas
barn och ungas deltagande. Ett bildspel gjordes under våren som en pilot i samarbete
med elever i Trelleborg. Bildspelet kommer att visas i omarbetad form i utställningen.
Utifrån erfarenheterna av piloten tog vi fram en handledning med saker att tänka på.
Fler elever i klasser i Trelleborg och Simrishamn gör bildspel nu i höst och under våren
2012.
Testgrupp
Under hösten och framförallt när utställningen står får vi hjälp av testgrupper.
Testgrupperna testar, utvärderar och påverkar upplägget av pedagogiska program i
utställningen och experiment och övningar med salt.
Samarbeten
Förutom referensgruppen bestående av pedagoger från skolor, föreningen Attention
Trelleborg, elever och formgivare som nämnts tidigare har vi samarbetat och varit i
kontakt med specialister av olika slag. Vi har även etablerat en kontakt med föreningen
Attention sydöst. Kontakten med Certec på Lunds tekniska högskola återupptogs vid
projektstart. Vi har erbjudit studenter på Certec att i sina studentarbeten gå in i olika
detaljer i utställningen. En student, Firas Majid, har hitintills intresserat sig för att
medverka i projektet. Majid studerar till civilingenjör på LTH och intresserar sig för
rehabiliteringsteknik. Erbjudandet kommer att kvarstå år två och tre. Projektet har även
besökt Safirens upplevelsehus i Malmö för att uppleva deras sinnesrum och diskutera
hur vi kan använda erfarenheter från Safiren i projektets utställningsdel Kristallen. När
utställningen står år två ska vi återkoppla med Safiren och bjuda in dem till oss och
Kristallen.
Utställningen som produceras handlar om salt. Flera personer och institutioner har
hjälpt oss och samarbetat med att ta fram faktaunderlag och tips på hur detta material
kan förmedlas. Dessa har framförallt varit naturpedagog Hjalmar Dahm, Poul
Christensen som framställer salt på Læsø, medeltidsarkeolog Jens Vellev, Skolkemi vid
Umeå universitet, Nationellt resurscentrum för fysik vid Lunds universitet och
institutionen för kemi vid Linköpings universitet. Vi samarbetar även med Charlotte
Erlanson-Albertsson som är professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds
universitet och aktuell med forskning om det vi äter, biologin och hur den krockar med
vårt moderna liv. Mikaela Stenkula Haraldsson praktiserade på Trelleborgs museum
under våren och lade en vecka på projektet Salt. Mikaela är elev vid Barn- och
fritidsprogrammet på gymnasiet. Hon tog fram exempel på tydliga hemsidor utifrån ett
ungdomsperspektiv och gjorde en sammanställning om neuropsykiatriska
funktionshinder.
Projektet har hållit två träffar med Sagomuseet i Ljungby som driver ett liknande projekt
om museipedagogik. Träffarna har i huvudsak fungerat som plan för erfarenhetsutbyte.
Genom mötet med Sagomuseet har vi fått kontak med Elisabet Frithiof som är lektor vid
Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap på Linnéuniversitetet i
Växjö. Genom samarbetet med Sagomuseet har Elisabet erfarenhet av att vara
deltagande forskningsobservatör. Samtalet med Elisabet och Eva Andersson från

Sagomuseet har inspirerat oss. Under år två vill vi bjuda ner Elisabet till projektet Salt
för att berätta mer om sina erfarenheter som observatör. Vi tror att hennes erfarenheter
är betydelsefulla i vårt fortsatta arbete med barn och unga i utställningen när den
öppnats. Tillsammans med Sagomuseet har vi planerat att hålla två seminarier. Ett i
Ljungby under deras Berättarfestival som Sagomuseet är värd för och i huvudsak riktar
sig till allmänheten. Under hösten 2012 hålls nästa seminarium i Trelleborg som
Projektet Salt är värd för och i huvudsak riktar sig till pedagoger och personer som
arbetar på museum.
Projektets framtid
Projektet salt är format som ett treårsprojekt. Ansökan och projektbeskrivning för år två
finns i separat handling. Under år två börjar utställningen Salt sin turné. Först i
Simrishamn sedan Trelleborg. I samband med detta startar utvecklingsarbetet i
utställningen. Under detta år är skoleleverna, barn och unga, huvudpersonerna. Hur
fungerar konceptet? Metoderna och det pedagogiska arbetet i utställningen utvecklas
och utvärderas.
Redan nu har erfarenheterna från år ett spridit sig till den övriga verksamheten på
samarbetsmuseerna och vidare i de forum och nätverk vi rör oss i. Tillgänglighet har
blivit så mycket mer än entréöppningar! Informationen om projektet Salt på Trelleborgs
museums hemsida har visats 155 gånger mellan februari och juli i år. Projektet har
nämnts i Trelleborgs Allehanda och på Region Skånes, Klostret i Ystads och Österlens
museums webbplatser. Ryktet om projektet har spridits och vi blir kontaktade för att ge
tips i frågor och problematik som vi berör. Men mycket arbete kvarstår. Det handlar om
att påverka folks attityder. Vi tror att vi gör detta bäst genom konkreta exempel både
från år ett och framförallt från arbetet i utställningen. Genom projektets webbplats,
planerade seminarier, via vandringsutställningen, ett engagemang och aktivt deltagande
sprider vi sedan resultat och erfarenheter vidare.