(TT. Stockholm 2007-07-07 kl 06:15). Amerikanskt ... - Afghanistan.nu

BILD: KARIN SUNVISSON 

www.afghanistan.nu # 2/2007 15 kr 

ALARM 

(TT. Stockholm 2007-07-07 kl 06:15). Amerikanskt bombflyg 

har idag på morgonen gått till angrepp mot centralorter 

I västra Sverige som Falun, Mora, Rättvik och Malung. 

De kräver att myndigheterna ska utlämna en viss Osama 

bin Laden som tillsammans med andra suspekta saudiarabiska 

terrorister regelbundet iakttagits flera somrar i området. 

Den svenska regeringen har vägrat att lämna ut Osama 

bin Ladin till en amerikansk domstol och tror att det rör 

sig om ett missförstånd sedan Osama beviljats visum 

som"turist", inte "terrorist". 

50 000 internationella trupper från USA och 37 andra 

länder som deltar i ”kriget mot terrorn” styr nu mot Sverige 

för att byta ut den svenska regeringen mot en demokratiskt 

vald regering (enligt den s k Florida-metoden). Denna regering 

kommer att ledas av en mr Swanson, meriterad pizzabagare 

från Chicago och golfpartner till CIA-chefen. 

Fru Åkerlund som äger hotellet i Dalarna där Osama vistats 

har redan förts till Guantanamo för förhör. 

Från landstigningsplatser i syd kommer nu de internationella 

styrkorna att finkamma landet på jakt efter personer 

som talar misstänkt dalmål, s k dalibaner. 

De sätts i samband med de allt vanligare skolbränderna i 

Sverige. 232 anlagda bränder inträffade 2006. 

De internationella säkerhetsstyrkorna kommer att omringa 

fundamentalistiska metropoler som Jönköping, Örebro 

och Uppsala och beskjuta dessa tills alla kvinnor har befriats. 

Gudstjänster och liknande dalibanpropaganda i TV kommer 

att ersättas av TV-serien ”Sex and the City”. 

Till nya landshövdingar har utsetts Jackie Arklöv, John 

Ausonius, Hampus Hellekant, Tony Olsson, Joachim Posener, 

loan Ursut och andra hedersmän. 

Kungen har ombetts att stanna kvar i sin exil i Brunei. 

Folkpartiet välkomnar möjligheterna till närmare samarbete 

med Nato. Lantmännen förutser introduktionen av nya intressanta 

grödor som ska öka farten i den trötta folkhemsekonomin. 

JA, så skulle det kunna låta om Sverige vore Afghanistan. 

Afghanistan.nu 1

Afghanens hämnd är ljuv 

I de afghanska stamlagarna 

- pushtunwali - spelar 

hämnden (badal) en central 

roll. I frånvaron av en 

fungerande statsmakt kan 

pushtunwalins regler om 

hämnd begränsa det godtyckliga 

dödandet. 

Redan den brittiske kolonialtjänstemannen 

Mount 

Stuart Elphinstone noterade 

i början på 1800-talet 

i sin bok om ”kungariket 

Kabul” att enligt pushtunwali 

är det allas plikt att 

utkräva sin hämnd (badal). 

Om någon i din familj 

dödats eller en kvinna har 

kränkts kan badal bara 

fullgöras genom dödlig 

hämnd. Rätten att hämnas 

ligger främst hos familjen, 

men kan övergå till klanen 

eller stammen. 

Ruttnar ej i vatten 

Elphinstone konstaterade 

att badal trots regeringens 

propaganda blivit en del av 

stamlagarna. ”En person 

kan vänta länge på att ta 

sin badal. Men för en pashtun 

är det en skam (peghor) 

att inte utkräva badal. Den 

som inte tar sin badal betraktas 

som en ynkrygg. I 

vissa fall är det hela familjen 

som tar badal och ibland 

hela stammen. 

Badal är det viktigaste, 

mest dominerande och framstående 

av alla pashtunska 

särdrag. Ordet pashtu och 

badal behandlas rentav som 

synonymer. Kravet att hämnas 

fienden injiceras i blodet 

på varje pashtun. Det 

finns fall där pashtuner har 

hämnats mord på sina fäder, 

bröder etc. som inträffat 

när de varit dibarn. 

”Pashtustenen (dvs. badal) 

ruttnar inte i vatten”, 

säger ett ordspråk. Andra 

säger: ”Pashtunens fiendskap 

är som kamelens (dvs. 

2 Afghanistan.nu 

I stort sett alla afghanska män är beväpnade och beredda 

att hämnas en oförrätt. Foto: Odd Uhrbom. 

vild)”, ”Pashtunens fiendskap 

är som elden på en 

sophög”, dvs. kan pyra i det 

oändliga. 

I Ghani Khans bok ”The 

Pathans A-Sketch” tecknas 

följande porträtt: 

”När pastunen är ett barn 

säger hans mor honom att 

’feglingen dör men skriker 

långt efteråt’ och så lär han 

sig att inte skrika. Han förevisas 

dussintals saker 

som är kärare än livet så 

att han varken ska tveka 

att dö eller att döda. Han 

förbjuds färggranna kläder 

eller exotisk musik för de 

försvagar armen och skymmer 

blicken.” 

Pashtunen får inte ro 

innan han besegrat sin 

fiende och i den processen 

blir han vild, brutal och bestialisk. 

Hans barbari går 

så långt att han utplånar 

alla manliga medlemmar 

i sin fiendes hus så att det 

inte finns någon arvinge till 

den döde kvar. 

I vissa områden är hämnden 

mycket brutal och feg. 

Ett organiserat gäng attackerar 

fienden och dennes 

by där varje medlem i 

hans familj dödas, hans hus 

bränns ner och hans ägodelar 

förs bort. Detta kallas 

botha. 

Men om man tänker rationellt 

är det denna hänsynslösa 

princip om hämnd 

som gör att brottsligheten 

hålls nere i både art och 

omfattning. En mäktig och 

välbärgad jordägare måste 

tänka två gånger innan han 

dikterar sina villkor för en 

fattig och svagare stam, annars 

kan konsekvenserna 

bli allvarliga om inte ögonblickliga. 

Avskräckning 

Badal anses vara en effektiv 

avskräckning mot brott 

och varken ekonomisk eller 

social status skyddar den 

som begått brottet som föranlett 

badal. 

På 1980-talet inträffade 

ett välkänt fall av badal 

bland afghaner i Pakistan. 

Malik Shahzada, en mäktig 

medlem av Halimzai-klanen 

i Mohmand-stammen dödades 

vid ett möte i Pakistans 

federatinsråd i Islamabad. 

Shahzada hade en gång dödat 

en person som han ansåg 

vara en fredlös brottsling. 

Men flera år senare 

kom den dödes släktingar 

ikapp honom och sköt honom 

i hans bil. 

I frånvaron av en fungerande 

statsmakt anser 

många sociologer att pushtunwalins 

regler om hämnd 

bidrar till att begränsa det 

godtyckliga dödandet. 

Fall av kollektiv hämnd 

förekommer också i det afghanska 

samhället. Det senaste 

afghanska kriget på 

mer än tolv år mot en supermakt 

är ett sådant exempel 

på kollektiv hämnd. 

Badal kan dock undvikas 

genom försoning (nanawati) 

och rådslag (jirgah). 

Spinghar Zazai

Afghanistan ingen 

”kulturvänsterfråga” 

Förslaget att kunna öka den svenska 

truppinsatsen i Afghanistan till 600 

man, gick som väntat igenom i riksdagen. 

Bara vänsterpartiet röstade 

mot, medan miljöpartiet av någon 

anledning lade ner sina röster. 

Utfallet är naturligtvis en besvikelse, 

med tanke på att en majoritet av 

svenska folket med all sannolikhet 

är emot att svensk trupp används 

som stöd för USAs ockupation av 

Afghanistan. 

Vi från Afghanistanupprop 2007 

som uppvaktade socialdemokratiska 

riksdagsledamöter inför riksdagsdebatten, 

tyckte ändå att våra argument 

borde bita. Men samtidigt ska vi komma 

ihåg att det ju var Göran Person 

och den dåvarande socialdemokratiska 

regeringen som på Tony Blairs begäran 

förde in oss i Afghanistankriget. 

Därför ska vi inte förvånas över att sledningen 

ännu inte vill ompröva beslutet. 

Stockholms Arbetarekommun, 

som är partiets största, tog däremot 

glädjande nog ett uttalande som i 

långa stycken argumenterar i linje 

med Afghanistanupprop 2007. 

I riksdagsdebatten gick bara Lars 

Leijonborg till attack mot uppropet 

för Afghanistan. Han hade nu 

dragit sig till minnes att han under 

1980-talet var medlem i Svenska 

Afghanistankommitten och nu inte 

ville svika Afghanistan (läs USA) genom 

att dra sig ur det fortsatta kriget. 

Leijonborgs invektiv 

Det var ”kulturvänstern” som låg 

bakom vårens upprop, hävdade Lars 

Leijonborg – de samma som svek 

Afghanistan under Sovjets ockupation 

på 1980-talet. 

Lars Leijonborgs insats för 

Afghanistan då var, vad jag minns, 

inte av det tyngre slaget. 

Jag som själv var aktiv i styrelsen 

och arbetsutskottet av 

Afghanistankommittén mellan 1980 

och 1986 minns honom egentligen 

bara som undertecknare av ett offetligt 

upprop – för Afghanistantribunalen 

1982. Däremot var det många som nu 

av Leijonborg föraktfullt avfärdas som 

”kulturvänster” som då lade ner ett 

stort arbete för Afghanistan och som 

nu i våras var med och tog initiativet 

till det uppropet i mars. 

Men Lars Leijonborgs invektiv 

stämmer faktiskt ändå till eftertanke. 

Det vore, anser jag, helt fel att göra 

den fortsatta folkrörelsen mot svensk 

trupp i Afghanistan till en vänsteraktion. 

Svenska Afghanistankommittens 

framgång på 1980-talet berodde bl a 

på att den var genuint tvärpolitisk. 

Där satt parlamentariker från samtliga 

riksdagspartier ,därför att kravet 

”Sovjet ut ur Afghanistan” stöddes av 

det svenska folket (utom en liten klick 

Sovjetkramare). 

I Guantánamogruppen kunde också 

parlamentariker från alla partier ställa 

sig bakom det självklara kravet på 

frigivande av den svenske medborgaren 

Mehdi Ghezali. 

Från samtliga partier 

Den tvärpolitiska uppslutningen bidrog 

även då till trycket bakom kravet 

på frigivande . 

Bakom Afghanistanupprop 2007 

fanns också f d riksdagsledamöter 

från samtliga partier, inklusive de borgerliga, 

med bland undertecknarna . 

I debatten efter riksdagsbeslutet 

har det framförts förslag att kravet 

på trupptillbakadragande borde bli en 

del av en rödgrön valplattform. 

Jag tror istället att det är viktigt att 

inte göra protesterna till något som 

framstår som ”kulturvänsterns” aktion. 

När det t ex gäller de två utvisade 

egyptierna har den nuvarande borgerliga 

regeringen faktiskt upphävt 

avvisningarna och i motsats till den 

förra socialdemokratiska regeringen 

tagit avstånd från övergreppen i samband 

med utlämnandet till Egypten. 

Av en läsarenkät efter Pierre 

Schoris artikel ”Sverige ut ur 

Afghanistan” framgår att en majoritet 

av Expressens inte särskilt ”röda ” 

FOTO: LENA SONNE 

läsare ville att den svenska ISAF-truppen 

ska dras tillbaka från Afghanistan. 

Motståndet mot ockupationsstyrkorna 

i Afghanistan tycks nu växa. 

Samtidigt pekar opinionsundersökningar 

i stora NATO-länder som Italien, 

Tyskland, Spanien och Kanada på att 

en majoritet där är emot att dessa länder 

deltar med trupp på USAs sida i 


Bland läsarkommentarerna till vår 

debattartikel ”Skicka inte fler stridande 

soldater till Afghanistan” i 

Göteborgsposten nyligen, ställdes frågan 

varför ingen opinionsundersökning 

gjorts i Sverige. (Bra fråga - fråga etermedia, 

som ofta gör opinionsundersökningar 

om allt möjligt – eller måste vi 

samla pengar till en sådan också) 

Mycket kan hända snabbt, som 

tvingar Sverige att ompröva sin 

Afghanistanpolitik. 

Nu är (äntligen) Blair borta, Göran 

Persson är borta och även Leijonborg 

är på väg ut. 

De nya politikerna i alla partier 

måste få lära känna våra argument 

för trupptillbakadragande och fredsinitatitaiv 

– allt annat vore att svika 


Problemet idag är faktiskt inte folkopinionen 

utan en likriktad, trött och 

förstockad mediaklunga som har bestämt 

sig för att den officiella linjen ska 

backas upp i nyhetsbevakningen. 

Skriv debattartiklar och insändare. 

Ring P1! Ring eller mejla redaktioner 

som tiger ihjäl eller (avsiktligt) missuppfattar 

vad som egentligen sker i 

detta skamlösa krig. 

På det sättet kan vi skynda på den 

utveckling som förr eller senare än en 

gång måste ge afghanerna rätt att styra 

sitt eget land utan främmande arméer. 

Gösta Hultén 


nätverk. Han var nyligen utsläppt ur 

fängelse. Han hade återetablerat sig i 

Boka. ANP, den nationella afghanska 

polisen, förberedde juridiska åtgärder 

emot honom. Den operation som 

då planerades i Boka handlade om att 

visa närvaro i Boka, om att ge stöd 

till de afghanska myndigheterna, den 

nationella afghanska armén och den 

afghanska polisen... Det var en operation 

syftande till att inhämta vittnesuppgifter 

och att rekognoscera för en 

kommande arrestering.” 

Luktar inte detta nödlögn? Kommer 

man med 20 militärfordon och ett 

tungt väpnat kompani för att “rekognoscera”? 

Sedan följer ett nytt lika 

tvärsäkert påstående: 

“...säkerhetssituationen i det här 

området är betydligt bättre än vad den 

var tidigare. Sagde Nematullah var 

sannolikt inblandad i förberedelser 

också för andra attentat mot Isaf-trupper 

i norra Afghanistan.” 

Efter mordet på Nematullah har 

bl.a. en skola bränts ner i Boka och 

nya sammanstötningar inträffat. Det 

vet nog ministern. 

Hildebrandt vet mera 

3 juni skred Joanne Hildebrandt i 

Aftonbladet till ministerns hjälp med 

en fantasifull version om vem den döde 

Nematullah egentligen var: 

“Matou Nematullahs gäng hade utfört 

flera attacker som bland annat dödat 

fem hjälparbetare och en afghansk 

polis. Han terroriserade byborna i den 

by han höll till i och de vädjade om 

hjälp hos guvernören som var ovillig 

att ingripa.” 

Problemet med den här versionen att 

Nematullah var en “okänd brottsling” 

som “förtjänade att dö” är att den motsägs 

av militärerna som var på plats. I 

Svenska Dagbladet 7/10 skrev överste 

Bengt Sandström att ”Brottslingen dödades 

inte för att han var brottsling 

utan för att han öppnade eld...” 

Återstår för Joanne Hildebrandt att 

visa hur Nematullah kunnat döda fem 

hjälparbetare när han satt i USA-fängelset 

Bagram. 

Istället för att springa militärens 

ärenden med ogrundade rykten borde 

seriösa journalister försöka att - med 

eller mot Odenbergs vilja - fördjupa utredningen 

av vad som hänt och skärpa 

bevakningen. 

Stefan Lindgren 

(s) i Stockholm kräver fredsplan 

Stockholms arbetarekommun antog på 

sitt årsmöte 20-22 april ett uttalande 

som visserligen stöder att Sverige ska 

ha trupper i Afghanistan, men som gör 

detta stöd beroende av flera villkor. 

”Svenska fredsbevarande insatser i Afghanistan 

får inte användas för att föra 

Sverige in i Nato! Sverige har idag 300 

soldater i Afghanistan, som en del av 

den internationella Isaf-styrkan på sammanlagt 

30 000 soldater. Den svenska 

regeringen överväger nu att fördubbla 

det svenska antalet. Diskussioner på- 

går också om att skicka JAS-plan. 

Isaf:s uppdrag är att skydda den 

afghanska regeringen, Kabul och 

norra delen av Afghanistan. Bakgrunden 

till Isaf:s uppdrag är att 

Tyskland inte ville att dessa uppgifter 

skulle skötas av USA:s krigförande 

OEF-styrka. Isaf är inga FN-soldater 

och står inte under FN-befäl. 

Det är heller inte FN som avgör 

vilka länder som ska delta. Istället 

står Isaf sedan 2006 under Natobefäl 

och leds av en amerikansk 

Forts sid 11 

Afghanistan.nu 7 

FOTO: EVA WERNLID

Sju lördagar 

för uppropet 

Under sju lördagar i april och 

maj genomförde Föreningen 

Afghanistansolidaritet namninsamling 

på Drottninggatan i Stockholm. 

Totalt samlades över 1 500 namn in 

och totalt har över 5 000 svenskar 

skrivit på uppropet "Svenska soldater 

har inte i Afghanistan att göra!". 

Det var en brokig skara som samlades 

på Drottninggatan vid tolvsnåret för 

att under ett par timmar samla namn, 

dela ut flygblad och dra till sig uppmärksamheten 

med en megafon. 

Även om det ibland var kallt och någon 

gång regnade så verkade alla vara 

överens om att namninsamlingen gav 

många fruktbara samtal. Många fick 

för första gången veta att Sverige för 

krig borta i Afghanistan. 

Många, i synnerhet kvinnor, skrev 

på av omtanke om sina närstående 

som riskerar att lockas med i detta 

krig med löften om höga löner. 


Kanske är det inte heller en slump 

att det är med "Kvinnor för fred" som 

Afghanistansolidaritet fått det bästa 

samarbetet. 

Några dagar före riksdagsbeslutet 

uppvaktade Gösta Hultén, Lena Sonne 

och Stefan Lindgren, tre av initiativtagarna 

till uppropet, två socialdemokratiska 

ledamöter i försvarsutskottet. 

Saken var den att försvarsutskottet 

hade avböjt alla uppvaktningar. 

Då bad vi istället om audiens hos utskottsordföranden 

Ulrika Messing personligen. 

Men även hon avböjde men 

lät Åsa Lindenstam och Peter Jonsson 

i utskottet ta emot. 

De lyssnade tålmodigt på argumenten 

och tittade på högarna av undertecknare 

i Lena Sonnes korg. 

Nedan: Till vänster Lena Sonne 

och Åsa Lindestam (s). Bilderna 

till höger: Namninsamlare på 

Drottningatan. Foto: Eva Wernlid.

SAK stöder ej 

svensk trupp 

En motion från Skellefteåavdelningen 

till Svenska Afghanistankommitténs 

årsmöte 12 maj har lett till beslutet 

”att SAK som organisation avstår 

från att ta ställning till frågan om 

svensk trupp i Afghanistan”. 

I sitt motionsssvar framhöll styrelsen 

bl.a.: 

”Nato-ledningen av Isaf kan med 

rätta ifrågasättas eftersom det finns 

så nära bindningar till USA och den 

amerikanska krigförande styrkan. 

En amerikansk general som överbefälhavare 

över ISAF är provocerande 

och enligt SAK mycket olämplig. 

Isaf- styrkorna har alltså tagit steg 

i en icke önskad riktning av amerikanisering. 

Också att Isaf under senare tid genomfört 

stridande insatser går i samma 

negativa riktning. Styrelsen har 

uppmanat den svenska regeringen 

att verka för att Isaf:s fredsfrämjande 

mandat hålls tydligt skilt från den 

USA-ledda krigföringen så att den 

negativa utvecklingen av sammanblandning 

upphör.” 

red 

Kabul måste tala 

med talibaner 

Talibanernas sista ambassadör i 

Pakistan, Mullah Abdul Salam Zaeef 

sitter nu i husarrest i Kabul. Han säger 

att han förbjudits ha några kontakter 

med talibanerna, men uppmanar 

nu president Karzai att öppna 

samtal med dem för att lösa krisen i 

landet: 

”Talibanerna var populära för att 

de hjälpte krigets offer”, säger Zaeef. 

”Men hur kan Karzai lova något? Han 

är ju bara en marionett. Kan han garantera 

talibanernås säkerhet, att de 

inte förs till Guantanamo?” 

Efter USA:s invasion greps och 

misshandlades Zaeef och sändes efter 

en månad till Guantánamo där han 

hölls till 10 september 2005. 

”USA har munnen full av prat om 

mänskliga rättigheter, men se hur de 

själva gör. Afghanistan skulle vara 

bättre utan USA”. 

NRC Handelsblad 17-10 mars 2007 

"De vet inte sitt 

eget bästa" 

Daan Everts, 66 år, är chef för Nato:s 

diplomatiska verksamhet i Afghanistan. 

Idag är han förbannad på amerikanerna 

som är så klumpiga, skjutgalna och 

förstör allt ”fint” som holländarna försöker 

bygga upp. Amerikanerna är inte 

proffsiga. Förut fanns det vettiga människor 

bland USA-officerarna, men nu 

är de översittare, både mot afghanerna 

och mot sina allierade och värst är befälhavaren 

McNeil. 

– Han delar inte med sig av information 

han har. Det går inte att tala med 

honom. Amerikanerna skjuter folk här 

och där och bekymrar sig inte för att 

folk blir förbannade. 

Daan Everts, som har tidigare erfarenheter 

av Afghanistan ”som seriös 

hippie med intresse för mystik”, är också 

besviken på afghanerna. 

– Ibland får man intrycket att folk här 

inte gillar våra idéer. Människor vill 

inte alltid ha det som är bäst för dem. 

NRC Handelsblad 19/5 

Knarkbaronerna 

i Karzais närhet 

I vissa av Uruzganprovinsens distrikt 

har lokala makthavare pressat befolkningen 

så hårt - rapporterar Antoinette 

de Jong som läst en rapport från en 

Karzaimyndighet – att den lokala befolkningen 

har vädjat till talibanerna 

att anfalla. Detta i hopp om att bli av 

med Karzais lokala kommendant. 

Rapporten nämner flera betydande 

knarksmugglare. Haji Q beskrivs 

som en svåger till ex-guvernör Jan 

Mohammed Khan. Han är god för tre 

ton opiater per konvoj. Haji F är bättre 

med fem ton åt gången. Han har 

två söner som lär arbeta för president 

Karzais bror, Ahmed Wali. 

Den holländske reportern har mött 

ögonvittnen som Ayub Raffiqi vilken 

berättar att hans brorson sköts i sin bil 

för två dagar sen. 

– Han var en enkel lärare. 

Avrättningen skedde mitt på blanka 

dagen. Framför ögonen på hans fyra 

barn som alla var under tio år. 

NRC Handelsblad, bilaga april 2007 

övers ur NRC: Claes Engelbrand 


Pakistan anklagar västvärlden för att 

ha svikit Afghanistan efter Sovjets 

tillbakadragande, när kaos och inbördeskrig 

förde talibanerna till makten. 

Men nu sviker västvärlden 

Afghanistan en andra gång - genom 

att sätta in obegränsad och hänsynslös 

eldkraft - och resultatet tycks bli 

detsamma, seger för talibanerna, 

skriver Ramzy Baroud. 

I ett uttalande nyligen skällde 

Pakistans utrikesminister Khursheed 

Mahmood Kasuri ut det ”internationella 

samfundet” för att det har ”övergivit” 

Afghanistan efter de sovjetiska 

styrkornas tillbakadragande 1989. 

Enligt hans mening var det denna 

hållning som skapade förhållanden 

som så småningom kulminerade i talibanernas 

uppgång, al-Qaidas värdfolk. 

Uttalandet ska ha nått utrikesministrarna 

inom G-8 då de nyligen hade 

konferens i Postdam i Tyskland, om 

man får tro Pakistans Daily Times. 

Som förväntat placerade Kasuri in sin 

kritik i ett sammanhang som är specifikt 

just för Pakistan, nämligen de 

2,4 miljoner afghanska flyktingar som 

enligt FN:s flyktingorgan UNHCR lever 

i Pakistan för att söka skydd och 

en plats som är förhållandevis säker. 

Vidare har Pakistan, som står under 

konsekvent kritik för att de påstås 

har misslyckats med att fånga in stridande 

talibaner och al-Qaida, placerat 

ut 90 000 soldater i dessa regioner. 

Skärmytslingar vid gränsen, sporadiska 

skottväxlingar men i allt större 

utsträckning utdragna bombkampanjer 

av stamområden – vilka misstänks 

vara skyddszoner för al-Qaidakrigare 

– har lämnat tusentals döda 

och skadade sedan USA:s krig mot 

Afghanistan i oktober 2001. 

Tvivel på vapnen 

De spänningar som orsakas av 

Pakistans roll som ett slags ombud för 

USA i regionen med uppgift att tygla 

USA:s fiender gör det svårt för den 

pakistanska regeringen att samtidigt 

framstå som oberoende inför det egna 

folket. 

Spänningen i Pakistan, som korsar 

stam- och politiska linjer, går dock 

knappast att jämföra med den sjudande 

situationen i själva Afghanistan. 

Ilskan som där riktas mot Kabul-regeringen 

och ”välgörarnas koalition” är 

nu så stor att ett nytt våldsamt uppror 


Eldkraft avgör int 

En sovjetisk bomb pryder torget i en by i Ghorprovinsen. Foto: Odd Uhrbom. 

kan vara förestående. Hamid Karzai, 

krönt president över Afghanistan i 

ett låtsasval, styr över ett sargat land 

och en missbelåten befolkning. Han 

är fortfarande oförmögen att utöva 

sin makt utanför huvudstadens gränser. 

Men till och med i Kabul blir det 

allt svårare att hålla kontroll när en 

ström av självmordsbombare lovar att 

göra huvudstaden till ett nytt Bagdad. 

Karzai har inte uträttat mycket sedan 

makttillträdet men har räddats av löften 

om ekonomiskt bistånd, 40 miljarder 

dollar för att vara exakt, av vilket 

dock inte mycket kommit fram. Men 

pengarna som kommit fram har knappast 

gjort folks liv bättre – korruptionen 

i Afghanistan är utbredd, vilket 

inte är särskilt förvånande. Ändå har 

Nato och USA spenderat många miljarder 

dollar på militär utrustning. 

Hur verkningsfull all denna eldkraft 

är råder det dock minst sagt delade 

meningar om bland afghanska civila. 

Slakt i Shindand 

BBC:s Alastair Leitheads rapport den 

31 maj om “Afghanernas ilska över 

amerikansk bombning” skildrar bara 

en av många sådana incidenter där 

massor av oskyldiga civila har dödats. 

Sådana rapporter är sällsynta eftersom 

de helt enkelt inte anses vara av 

nyhetsvärde – värdet av en nyhet från 

Afghanistan beror på om koalitionsstyrkorna 

drabbades av förluster eller 

inte. Den nyligen inträffade slakten på 

människor i Shindand i Zerkoh-dalen 

i västra Afghanistan var hemsk med 

alla mått mätt. Det rapporterades att 

57 dödats av det amerikanska bombardemanget; 

hälften av de döda var 

kvinnor och barn, enligt Leithead. 

Bombardemanget förstörde också 100 

hus, anspråkslösa boningar som sannolikt 

inte kommer att återuppbyggas 

snart. 

Vem tror ett bomboffer? 

”Bombardemanget pågick både dag 

och natt. De som försökte ta sig till någon 

säker plats bombades. De brydde 

sig inte om ifall det var kvinnor, barn 

eller äldre män”, sa en av överlevarna. 

Men vem skulle tro Mohammad 

Zarif Achakzai, som flydde sitt lerhus 

med sin familj under det obarmhärtiga 

bombardemanget? Brigadgeneral 

Joseph Votel har avfärdat rapporterna 

om civila offer. ”Vi har inga rapporter 

som bekräftar för oss att icke-stridande 

blev skadade eller dödade i Shindand”, 

sa han. Och därmed jämnt. 

Shindand står inte under talibanernas 

kontroll, åtminstone inte än. En 

stor del av landet, främst i söder men 

i ökande grad även i andra delar, håller 

på att hamna under talibanska

e alltid krig 

extremisters kontroll. Talibanerna erbjuder 

arbetsuppgifter åt männen och 

en möjlighet till hämnd och evigt martyrskap, 

erbjudanden som i många delar 

av Afghanistan blir alltmer attraktiva. 

Den orädde brittiske Independentjournalisten 

Chris Sand, en av de få 

journalister som rapporterar från talibankontrollerade 

områden, säger till 

mig att det bara är en tidsfråga innan 

Afghanistan blir ett inferno liknande 

Irak. Det stämmer, talibanernas försök 

till omgruppering har varit förvånansvärt 

framgångsrika på sistone. 

Talibanska krigare lyckades med att 

i bakhåll döda 16 av myndigheternas 

poliser bara några timmar efter att 

de hade dödat sju koalitionssoldater 

– däribland fem amerikaner – genom 

att skjuta ned deras helikopter över 

Helmand-provinsen den 30 maj. Dessa 

bekräftade siffror lämnas ofta åt sidan 

till förmån för obekräftade rapporter 

från myndigheterna om att många talibanska 

krigare har dödats av regeringsstyrkor. 

Ofta är det så att dessa 

rapporter förbiser det betydligt högre 

antalet civila offer. 

Vann inte folkens hjärtan 

De utländska arméerna är helt klart 

på väg att misslyckas i Afghanistan. 

De varken vann folkets hjärtan och 

förstånd eller bidrog till stabilitet och 

återuppbyggande av landet på ett meningsfullt 

sätt – 60 procent av landets 

ekonomi är nu beroende av narkotikaexport. 

Afghanistan är i själva verket 

ett perfekt exempel på uttrycket ”cut 

and run” (skär och spring) som president 

George Bush lovar att inte följa 

i Irak. Det behöver knappast påpekas 

att den enda uppgift som USA och 

dess allierade verkar ta på allvar är 

att hålla sin egen militärregim under 

armarna med oinskränkt eldkraft oavsett 

följderna. 

Afghanistans två utländska militäruppdrag 

– Natos ”International 

Security Assistance Force” (Isaf) med 

37 000 trupper och den USA-ledda 

”Operation Enduring Freedom” (OEF) 

håller i själva verket på att förlora 

även den ytterst begränsade kontroll 

över landet de har haft. Talibanerna 

växer i styrka och håller på att förny- 

as, inte för att de har ett beaktansvärt 

teologiskt alternativ till demokrati, 

utan just på grund av att alla gyllene 

löften som gavs i slutet av 2001 och 

början av 2002 ledde fram till en i högsta 

grad förtryckande regim, fördärvad 

av korruption, osäkerhet, krigsherrar 

och koalitionens oupphörliga attacker 

på civila över hela landet. När afghaner 

återgår till att stödja talibanerna 

kan man bara föreställa sig hur desperata 

de har blivit. 

Vågskålen lutar 

Pakistans utrikesminister har uppenbarligen 

rätt, även om hans avsikter 

är egennyttiga. Det är sant och träffande 

att hävda att det så kallade internationella 

samfundet "övergivit" 

Afghanistan. Det övergav Afghanistan 

i det kaos som följde på störtandet 

av den sovjetiska mariobnettregimen 

1989. Ett inbördeskrig följde som skördade 

50 000 människoliv enbart i Kabul 

och talibanerna kunde ta makten. Nu 

håller det internationella samfundets 

svek på att skapa ett lika bisarrt scenario 

som ger upphov till samma avskyvärda 

gruppering. Talibanerna kan 

snart vara i en så stark förhandlingsposition 

att inte ens amerikanerna kan 

ignorera dem. Den talibanska ”våroffensiven” 

må ha varit försenad, men 

vågskålen lutar uppenbarligen alltmer 

till talibanernas favör, i ett krig 

som lovar mer av samma bedrövelse. 

Ramzy Baroud, den 6 juni 2007 

Författaren är redaktör för nättidskriften 

The Palestine Chronicle. Övers: 

Kristoffer Larsson 

Forts ”fredsstrategi” från sid 7 

general som tidigare haft toppositioner 

inom USA:s krig mot terrorismen. 

USA har fört över mer än 12 000 

soldater till Isaf-styrkan. Effekten 

har blivit att det amerikanska inflytandet 

över Isaf ökat och att de tidigare 

tydliga gränserna mellan de 

krigförande OEF-styrkorna och de 

fredsbevarande Isaf-styrkorna har 

börjat suddas ut, vilket också bekräftades 

av ÖB i en intervju i TV4. 

När Sverige beslutade att delta i 

Isaf var ett villkor att dessa styrkor 

inte fick sammanblandas med OEF. 

De svenska soldaternas uppgift skulle 

vara att skydda befolkningen, inte 

att föra krig. Detta måste fortfarande 

gälla och vara förutsättningen för 

svenskt militärt deltagande. 

Socialdemokratin måste därför 

ställa krav om klar åtskillnad mellan 

Isaf och OEF för att svensk trupp ska 

kunna delta. 

Än så länge är det för tidigt för 

Sverige att dra tillbaka sina trupper, 

Afghanistans folk behöver alltjämt 

stöd för att upprätthålla en bräcklig 

fred och säkra en positiv utveckling. 

Men Sveriges deltagande i Isaf förutsätter 

att detta inte leder till att 

Sverige bakvägen blir de facto-medlem 

i Nato eller att de ursprungliga 

uppgifterna att skydda civilbefolkningen 

övergår till att bli eller uppfattas 

som en del av USA: s krig mot 

terrorismen. I ett sådant läge måste 

Sveriges bidrag till Isaf snabbt kunna 

omprövas och svensk trupp tas hem. 

Ett alternativ för Afghanistan behöver 

utarbetas. Socialdemokratin 

bör ta initiativ till att Sverige via EU 

och FN utarbetar en långsiktig fredsstrategi 

för Afghanistan, genom att 

bland annat verka för ett vapenstillestånd 

som möjliggör akut humanitär 

hjälp och arbeta för en FN-resolution 

som reglerar och ersätter USAs 

roll som självpåtagen ockupationsmakt. 

Däri bör ingå bland annat att 

utländska trupper utanför ett framtida 

FN-mandat bör lämna landet enligt 

en tidsplan och massiv civil hjälp 

sättas in via Röda Korset och Röda 

Halvmånen, samt att FN-trupper 

också från grannländerna bör ersätta 

dagens OEF och Isaf. 

Stockholms Arbetarekommun kräver 

att Sveriges regering tar initiativ 

till en fredsstrategi för Afghanistan." 


Ja-sägarnas trötta triumf 

Den första juni beslutade riksdagen 

att den svenska kontingenten i Natostyrkan 

Isaf som tidigare haft taket 

375 man nu får ökas till maximalt 

600 man. 

Riksdagsbehandlingen som spreds 

ut under tre dagar gjorde ett mycket 

trött intryck och den som lyssnade 

fick en stark känsla av att beslutet 

var uppgjort på förhand. 

Socialdemokraterna hade i en partimotion 

lagt ett antal förslag till riksdagsbeslut 

som bland annat gick ut på 

att tidsramen för den militära insatsen 

skulle begränsas till maj 2008, att 

skiljelinjen mellan USA-koalitionen 

OEF och ISAF ytterligare måste klargöras 

på olika sätt (vilket försvarsminister 

Odenberg blankt avvisat), och 

att det behövs en bred strategi för 

Sveriges engagemang i Afghanistan. 

Samtliga dessa krav sopades full- 


ständigt bort i utskottsbehandlingen 

och nådde aldrig riksdagens bord. 

Kenneth G Forslund (s) i utrikesutskottet 

meddelade redan från start att 

socialdemokraternas krav "på ett tillfredsställande 

sätt har tillgodosetts av 

den borgerliga regeringen och den borgerliga 

majoriteten i det sammansatta 

utrikes- och försvarsutskottet". 

Därmed jämnt. Ingen s-ledamot besvärade 

sig med att ta upp någon av 

trådarna i s-motionen. 

Forslund var också den som slog an 

den gemensamma tonen från riksdagens 

JA-sägare. Temat kan sammanfattas 

"Det blir bättre och bättre dag 

för dag": 

"Trots att problemen är många och 

stora i Afghanistan har utvecklingen 

också gott framåt under de senaste 

åren. Allmänna och fria val hölls år 

2005. I dag går fem och en halv miljon 

barn i skolan att jämföra med 500 000 

barn under talibanernas styre. Ändå 

är det fortfarande mindre än hälften 

av alla barn som går i skola. I dag har 

nära 90 procent av befolkningen tillgång 

till enkel sjukvård. Ändå drabbas 

afghanska kvinnor av världens högsta 

mödradödlighet." 

129 procent i skola 

Visst är det mycket man kan uträtta 

med militär trupp! Ingen av riksdagens 

ledamöter tycks ha besvärat sig 

att kolla upp hur många afghanska 

barn som kommer till skolan efter uppropet 

(på uppropsdagen infinner sig 

127 procent av pojkarna). 

Kenneth Forslund var också den 

som utan att blinka upprepade lögnen 

att motståndarna till militär ockupation 

"vänder ryggen till det som händer 

i Afghanistan". "Jag tycker det är 

rimligt att Sverige ställer upp när FN 

fattar beslut och när FN genomför ett 

uppdrag". 

Heliga enfald! Det är ju just detta 

kritiken gäller. FN har inte 

fattat beslut att intervenera i 

Afghansitan. FN har inga trupper 

där och det enda uppdrag 

FN genomför består av UNAMAs 

lilla kontor i Kabul. 

Forslund gjorde det lätt för alliansen 

att hänga på. Isabell Jernbeck (m): 

"Landet har för första gången en 

folkvald president och ett parlament 

med 25 procent kvinnor. Fyra miljoner 

fler barn går i skolan. Ekonomin 

har tredubblats, och ett hundratal nya 

sjukhus har byggts." 

Just argumentet med en "tredubblad" 

ekonomi är ju dräpande, i synnerhet 

om man vet att över hälften av den 

totala ekonomin idag är knark! 

Men Jernbeck växlade snabbt över 

på ett annat spår. Det som nyss hade 

varit en ekonomisk tillväxtsuccé blev 

snart en talibankonspiration: 

"Det kan finnas olika orsaker att 

våldet har trappats upp. En anledning 

kan vara att 90 procent av världens 

opiumodling finns i Afghanistan. 

Hans Söderling busvisslar mot riksdagens 

beslut. Många fotgängare 

på Helgeandsholmen fick för första 

gången veta att Sverige har trupp i 

Afghanistan. Foto: Stefan Lindgren.

Där finns mycket pengar som förstås 

kontrolleras av talibanstyrda styrkor. 

Pengarna används för att uppbringa 

våld, till vapen och fordon. Det är 

väldigt lätt att rekrytera ungdomar i 

Afghanistan. De har liksom inget att 

sätta emot när talibangrupper kommer. 

Antingen får man 1 000 dollar 

för att uträtta ett uppdrag eller så 

kommer man inte därifrån. Det finns 

alltså många orsaker till att våldet 

har trappats upp." 

Det har tydligen inte gått upp för 

denna riksdagskvinna att det finns 

hundratusentals om inte miljoner afghaner 

som är beredda att utföra terrordåd 

mot ockupanterna helt gratis 

- och till och med betala med sina liv. 

Jernbeck sa sig ha "en lite annan 

utgångspunkt" än miljöpartiet: 

"Jag tycker nämligen att det är bra 

att terrorism bekämpas. Jag tycker 

att det är bra att USA har tagit på sig 

den uppgiften." 

Greuelpropaganda 

Folkpartiets Allan Widman spelade 

även denna gång rollen av inpiskare. 

Istället för att sköta sitt uppdrag i 

Försvarsutskottet att kontrollera militären 

ägnar han sig åt oförfalskad 

greuelpropaganda: 

"Jag vill erinra om att sedan augusti 

2005 har 200 skolor i Afghanistan 

stuckits i brand. I mars månad i 

Nuristan skar talibaner av näsa och 

öron på fyra lärare för att visa vad de 

ansåg om undervisningen." 

Han hade inga källor. Man kan ju 

undra om inte svenska myndigheter 

i första hand borde ta itu med skolbränder 

i Sverige. 2006 inträffade 232 

anlagda skolbränder i Sverige och värden 

för över 300 miljoner kronor förstördes. 

(Rapport 29/12 2006). 

Vänsterpartiets Hans Linde och miljöpartiets 

Peter Rådberg var de riksdagsmän 

som utmärkte sig genom att 

vara väl pålästa och dessutom kritiskt 

tänkande. Hans Linde attackerade det 

militaristiska tänkandet: 

"Samtidigt som de militära utgifterna 

nu ökar kraftigt, till över 700 miljoner 

kronor, ligger biståndet kvar på i 

genomsnitt 350 miljoner kronor per år. 

Totalt utgör biståndet till Afghanistan 

en bråkdel av kostnaderna för den militära 

insatsen. Man missar därigenom 

att angripa konfliktens grundorsaker: 

fattigdom, hopplöshet och bristande 

framtidstro." 

Han pläderade också för en bred 

fredskonferens om Afghanistan, ett 

krav som tidigare hörts från den tyske 

SPD-ledaren Kurt Beck. 

En helg på Madeira 

Men Allan Widman torpederade genast 

allt farligt tal om fred: 

"Om Sverige drar sig ur Afghanistan, 

och de svenska soldaterna åker hem, 

och vi lämnar ansvaret till de 36 andra, 

kommer få länder att komma till 

din freds- och försoningskonferens. De 

tycker att vi ska vara med och dela 

bördorna." 

Men Widman är inte emot alla konferenser: 

"Jag kan … upplysa om att Sveriges 

riksdags parlamentariska delegation 

deltog i Natos församling i Madeira i 

helgen och hade tillfälle att framföra 

synpunkter." 

Visst låter väl en helg på Madeira 

bra mycket behagligare än en rundabordskonferens 

med skäggiga talibaner? 

I huvudfrågan röstade 219 ledamöter 

för att sända 600 svenska soldater 

till Afghanistan. Endast 17 röstade 

emot (vänsterpartiet) medan 15 (mp) 

lade ner rösterna av det skälet att 

Peter Rådbergs avslagsyrkande inte 

blivit huvudavslagsyrkande. Summa 

32 krigsmotståndare. 

I fråga om Hans Lindes (v) förslag 

att Bokahändelserna skulle utredas 

röstade 228 nej och 23 ja. 

Den låga nej-siffran beror enligt en 

teori på att miljöpartiets riktkarl gjorde 

något fel så att nio miljöpartister 

av misstag röstade för avslag. 

Stefan Lindgren 

Tyska krav på att 

inställa OEF 

Det råder hårda motsättningar mellan 

regeringspartierna i Berlin om linjen 

i Afghanistanfrågan. I takt med att 

Nato-trupper gör sig skyldiga till den 

ena massakern efter den andra blir 

också tyska trupper och civila måltavla 

i Afghanistan. Delar av SPD och den tidigare 

regeringspartiet Bündnis 90/Die 

Grünen kräver att hela USA-operationen 

(OEF) ska inställas och en "civil 

storoffenmsiv" inledas. 

KriegsNewsletter 26/6 

Inga avvisningar 

till Afghanistan! 

Afghanistan har under tyngden av 

USA-alliansens krigföring i delar av 

Afghanistan förvandlats till en allt oroligare 

krigshärd. Många människor 

har, inte minst de senaste åren, tvingats 

fly landet på grund av den väpnade 

konflikten och en del har sökt sig till 

Sverige. 

Flyktingar som repatrierats från 

grannländerna med löften och våld lever 

i många fall i stor nöd. Nu har migrationsverket 

först i ett vägledande 

beslut sagt att "säkerhetsläget har försämrats 

det senaste året" i Afghanistan 

och att "någon förbättring av säkerhetsläget 

på kort eller medellång sikt är 

emellertid inte att vänta". Ändå beslutar 

man att flyktingar från Afghanistan 

nu skall sändas tillbaka vilket måste 

vara rekord i absurditet. Det är inte 

bara ett brott mot rätten till internationellt 

skydd, det är också fullständigt 

ologiskt. Vi kräver att ingen skall sändas 

tillbaka till Afghanistan som förhållandena 

är idag. Det enda rimliga är 

att ge flyktingar från Afghanistan permanenta 

tillstånd att stanna i Sverige 

så att de kan börja bygga en framtid 

här. 

Kalle Larsson, flyktingpolitisk talesman 

(v), riksdagsledamot; 

Bodil Ceballos, flyktingpolitisk talesperson 

(mp), riksdagsledamot; 

Stefan Lindgren, ordf. föreningen 

Afghanistansolidaritet; Nasim Sahar, 

vice ordf. i Afghanska föreningen 


2 000 hemlösa 

efter bombregn 

USA:s bomraider enbart i månaden 

april ödelade 173 hus och gjorde 

2 000 människor hemlösa. uppger 

Internationella Röda kors-kommittén 

Preliminära FN- och afghanska beräkningar 

visar att 50 civila dödades 

bara 27 och 29 april. 

Enligt kommitténs operative chef 

Pierre Krähenbühl har de amerikanska 

bombanfallen intensifierats och 

spridits till nya delar av landet så att 

de inte längre begränsas till syd. 

afp 19/5, Evening standard 12/6 

Protest i norr 

dränktes i blod 

Tusentals anhängare till general 

Abdul Rashid Dostum deltog 28 maj 

i vad som började som fredliga demonstrationer 

i Shiberghan, huvudstad 

i Jowzjan-provinsen i nordvästra 


Men när demonstranterna närmade 

sig guvernörspalatset, där Juma Khan 

Hamdard regerar, utsattes de för beskjutning 

och det hela urartade till ett 

fruktansvärt blodbad. Minst 10, kanske 

13 människor omkom och ett 40tal 

sårades. 

Missnöjet med Hamdard har att 

göra med att den uzbekiska majoritetsbefolkningen 

stöder general 

Dostum och hans parti Junbesh-e 

Milli-ye Islami. Hamdard som under 

kriget mot Sovjetunionen var en befälhavare 

i Hezb-e Islami kom efter USAinvasionen 

en tid att samarbeta med 

Dostum, men sedan Dostum råkat i 

onåd i Kabul och avsatts som guvernör 

i Balkh har Hamdard gått sina egna 

vägar. 


Enligt Hamdard styrdes protesterna 

av general Dostum personligen som 

ska ha kört omkring i staden i bepansrade 

Land Cruisers. Dostum har enligt 

en annan uppgift satt 4 000 man 

i vapen enbart i Jowzjan och har för 

avsikt att återta kontrollen i norr så 

snart tillfälle ges. 

Samtidigt ingår Dostums parti i en 

nybildad Nationell front bestående av 

hela den forna Norra alliansen och en 

stor del av det afghanska parlamentet. 

Femton partier ingår och de kräver bl 

a förändringar i författningen i mer federativ 

riktning. 

Händelserna i norr är ett tecken på 

att Karzais maktbas krymper. I maj 

avsatte parlamentsmajoriteten utrikesminister 

Spanta, som dock omedelbart 

återinsattes av Högsta domstolen 

IWPR 8 och 27/6 

127 procent går 

i Karzais skola 

Afghanistans problem med analfabetism 

och dålig skolgång är långvariga. 

Svenska experter som Sixten Heppling 

arbetade med problemet redan på 60talet 

då man fick upp skolnärvaron 

från 15 till 30 procent. 

I Världsbankens statistik över skolutbildningen 

i Afghanistan hittar man 

den officiella statistiken. Enligt den 

gick 20 procent av de afghanska barnen 

i skola 1985 - under Najibs sovjetstödda 

regim, 1990 - när mujahedin 

hade tagit över - gick 28,8 procent i 

skola men 1995 hade siffran, fortfarande 

under mujahedin, stigit till 48,6 

procent. 

År 2000, det sista hela talibanåret 

redovisades att 19,2 procent av barnen 

gick i skolan, och så 2004 redovisade 

Karzai hela 92,9 procents skolgång. 

Men om man läser vidare på 

Världsbankens hemsida finner man 

flera frågetecken om den afghanska 

statistiken. 

Uppgiften att 35 procent av flickorna 

skulle gå i skola är "förvrängd" 

(distorted), säger banken, och "återspeglar 

inte situationen på landsbygden". 

Det finns hela provinser utan en 

enda flickskola. I provinser som Zabul, 

Helmand och Khost, där merparten av 

USA-styrkorna är närvarande, ligger 

flickornas skolgång på 3, 5 resp. 7 procent 

enligt banken. 

Det framgår också att Afghanistan 

inte längre redovisar siffror för "net 

enrollment", nettoinskrivning i skolorna. 

Det betyder i klartext att de siffror 

Karzai redovisar gäller på uppropsdagen! 

Under tidigare regimer brukar 

bortfallet av elever efter skolstarten 

vara en tredjedel till hälften. 

Mycket intressant är könsfördelningen 

i Karzaistatistiken. Siffran 93 

procents skolgång har man nått genom 

att redovisa 56 procents närvaro 

för flickor och 127 procent för pojkar! 

www.worldbank.org 

Dikter från 

Guantánamo 

En ny bok har utkommit på engelska 

med dikter från några av de minst 775 

fångar som hållits i USA:s fängelse på 

Guantánamobasen. 

Visserligen har varje rad i boken 

passerat Pentagons censur men ändå 

har det som framkommer imponerat 

på många recenseter. ”Äntligen har 

Guantánamo fått sin röst”, skriver 

t.e.x Gore Vidal. 

Ett ”dödspoem” i boken av Jumah al 

Dossari lyder så här: 

Ta mitt blod 

Ta min dödsskrud och 

Resterna av min kropp 

Ta foton av min kropp vid graven, 

ensam 

Sänd dem till världen 

Till domarna och 

Människor med samvete 

Sänd dem till människor med 

principer och rättskänsla 

Och låt dem visa världen 

skuldbördan 

Hos denna oskyldiga själ 

Låt dem visa barnen och historien 

bördan 

av denna förspillda, syndlösa själ 

Av denna själ som plågats av 

”fredens försvarare” 

Jumah al Dossari är en 35-årig 

bahrainier som suttit över fem år i 

Guanánamo, i ensamcell sedan slutet 

av 2003. Enligt USA-militären har 

han försökt ta livet av sig tolv gånger. 

Marc Falkoff (red): Poems from 

Guantánamo: The Detainees 

Speak. (ISBN 1-58729-606-3)

Afghanistan.nu 

ISSN 1652-3679, utges av Föreningen 

Afghanistansolidaritet, Fraktflygarg 5 

128 30 Skarpnäck 

Ansvarig utgivare: Stefan Lindgren 

I redaktionen även: Kristoffer 

Larsson, Anders Davidson 

Hemsida: www.afghanistan.nu 

Epost: afghanistansolidaritet@gmx. 

net Tel: 0736 151 999 

Presstopp: 1 sept 2007. 

Prenumerationsavgift: ingår i medlemsavgiften 

150 kr som inbetalas på 

pg 33 13 24-4. Avgift för icke-medlemmar: 

100 kr. för minst fyra nummer/ 

år. Tryck: Nytorgstryckeriet, 

Kontaktmän: 

Karlskrona: Ulf Bjerén 0455-17595 

ulf@bjeren.se 

Malmö: Love Flygren 070 305 6281 

love_flygren@hotmail.com 

Visby: Klas Hallberg 0448-219702 

kojhallberg@hotmail.com 

Göteborg: Gunnar Olofsson gunnar_ 

fam@hotmail.com 

Norrköping: Ulf Karlström ulf. 

karlstrom@wnet.se 

Gnesta: Sixten Thuresson 0158- 

20168 sixtenthuresson@telia.com 

Mariefred: Peter Hjukström 0159- 

230 41 peter.hjukstrom@bredband.net 

Södertälje: Jörgen Wide 08-550 199 

21 cederbladwide@telia.com 

Stockholm: Hans Söderling 08- 

6493473 hans.soderling@chello.se 

Haninge: Dan Kotka 08-50025417 

dan.kotka@spray.se 

Uppsala: Kristoffer Larsson 0736- 

747974 krislarsson@gmail.com 

Arvika: Veino Wallin 0570-775988 

Falun: P-O Tellander 023-21230 

perolof.tellander@telia.com 

Umeå: Camilla Ingman-Fulton 

camingfult01@fastmail.fm 

Piteå: Bo Persson 0911-16433 

boklar@spray.se 

Argument mot kriget 

En ovärderlig skrift med ett rikt urval 

argument mot Sveriges deltagande i 

kriget. Nu finns den att beställa för 

en femma styck. 

Afghanistanslidaritet och Kvinnor för 

fred har tillsammans gjort en broschyr 

för att dokumentera namninsamlingen. 

Tjugo undertecknare skriver där och 

motiverar varför de skrivit på. 

Medverkar gör Ronny Ambjörnsson, 

Maj Britt Theorin, Lars Ardelius, 

Anders Björnsson, Bo I Cavefors, Carl- 

Johan Charpentier, Peter Curman, 

Ronny Eriksson, Jan Guillou, Tom 

Heyman, Jan Hjärpe, Gösta Hultén, 

Cecilia Lindqvist, Eva Moberg, Rune 

En utställning i konst 

mot USA:s krig i Irak och Afghanistan 

8 - 20/9 i Skarpnäcks kulturhus 

Vernissage lördag 8/9 13.00- 

15.00 Invigning 

13.00 Sköld Peter Matthis och Ida 

Gabrielsson 

Debatt 14.00 De svenska soldatema 

i Afghanistan - Ola Mattsson 

(Svenska Freds) Stefan Lindgren 

(FAS). 

Deltagande konstnärer: 

Henrik Bromander, Pia Jämtvall, Ulla 

Pär Olofsson, Gunnar Ohrlander, 

Göran Palm, Thage G Peterson, Carl 

Henrik Svenstedt och Margareta 

Zetterström. 

Broschyren avslutas med en färsk 

artikel där fem av initativtagarna till 

"februariuppropet" summerar argumenten 

för att hemkalla trupperna. 

Broschyren är på 16 A5-sidor och 

kan beställas för självkostnadspris 

från afghanistansolidaritet@gmx.net. 

Ett ex inklusive porto kostar 10 kr 

och 3 ex 20 kr. Större upplagor för 5 kr 

per ex minus 30 procents rabatt, plus 

porto. 

Enklast beställer man genom att 

sätta in beloppet på pg 33 13 24-4 

Afghanistansolidaritet. 

Wennberg, Jan Frykholm, Robert 

Nyberg, Christer Temptander, 

Lehån, Barbro Skoog-Stenström, Bo 

Rehnberg m fl. 

Skarpnäcks kulturhus - T-bana 

Skarpnäck, Mån, ti, to 12-19, on 10- 

19, lö 11-15, stängt fre & sön. 

Arrangörer: 

FiB/K Stockholm, V-Hammarby- 

Skarpnäck, Nätverket mot krig. 

Afghanistan.nu 15

FOTO: STEFAN LINDGREN 

Afghanistan 

för ungdom 

Det var 1958 Jan Myrdal och Gun 

Kessle första gången kom till 

Afghanistan. I snart 50 år har de av 

och till ägnat sin skapargärning åt 


Just nu, till författarens 80-årsdag 

utkommer en nyutgåva av en skrift 

som Jan och Gun gjorde 1962 som 

bredvidläsning i skolorna. 

Samtidigt öppnar Guns utställning 

om Afghanistan på Karlshamns museum. 

Vad är Afghanistan? Ett land alla talar 

om men få känner till. Ett land omspunnet 

av koloniala myter och krigspropagandans 

legender. Ett land som 


ofta framställs som ogästvänligt och 

ociviliserat. 

Afghanistan är ett kulturland med 

mångtusenårig civilisation, ett land 

som bara är ogästvänligt för den som 

kommer med onda avsikter, som är 

beväpnad eller vägrar att respektera 

landets sedvänjor. 

Den här skriften utkom första gången 

1962 under titeln ”Bortom berg 

och öknar”. Det unga författarparet 

Jan Myrdal och Gun Kessle ville göra 

Afghanistan synligt för svenska ungdomar. 

För första gången skildrades 

Afghanistans historia ur ett perspektiv 

som medvetet sökte frigöra sig från kolonialtidens 

värderingar. Författarna 

försökte se Afghanistan med afghanernas 

ögon. 

Boken har med åren blivit en klassiker 

som studerats av flera generationer 

ungdomar som intresserat sig 

för bergslandet Afghanistan och dess 

obändiga folk som bjudit flera ”oövervinnerliga” 

imperier på överraskningar. 

Förra utgåvan gjordes av Växjö 

Afghanistankommitté 1986, mitt under 

brinnande krig mot Sovjet, och är 

sedan länge slutsåld. 

Nu utkommer boken på nytt med 

anledning av Gun Kessles Afghanistanutställning 

på Karlshamns museum 

där Jan Myrdal skrivit texterna. 

Boken berikar upplevelsen av utställningen! 

Den kan beställas från afgha 

nistansolidaritet@gmx.net för 50 kr inklusive 

porto (80 kronor för två). 

I samband med utställningen kostar 

den 30 kr. 

Välkommen till 

Karlshamn 

Afghanistan i mitt hjärta. Vernissage 

på en utställning av Gun Kessle och 

Jan Myrdal. Karlshamns Muséum, 

Vinkelg. 8. 

Utställningen öppnas onsdag 18 

juli kl 17. Även vernissage torsdag 

19 juli kl 13 då Jan Myrdal, som betytt 

så mycket för förståelsen av 

Afghanistan i Sverige, kommer att 

gratuleras på sin 80-årsdag. Bokbord. 

Utställningen pågår 19 juli - 30 september. 

Öppet under sommaren kl. 12- 

17 alla dagar utom måndagar.

(TT. Stockholm 2007-07-07 kl 06:15). Amerikanskt ... - Afghanistan.nu

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?