Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
två ut i köket.<br />
Vi hör <strong>hund</strong><strong>en</strong>s härjningar <strong>och</strong> ”farmors” bestämda,<br />
m<strong>en</strong> verkningslösa NEJ.<br />
Efter <strong>en</strong> stund kommer <strong>hund</strong><strong>en</strong> nöjd <strong>och</strong> belåt<strong>en</strong> för<br />
att tala om att hon minsann har ätit köttb<strong>en</strong> <strong>och</strong> kakor<br />
<strong>och</strong> diskat gräddvisparna. Slängig <strong>och</strong> självsäker<br />
valsar hon in i vardagsrummet <strong>och</strong> sätter sig mitt<br />
framför oss <strong>och</strong> slickar sig demonstrativt om munn<strong>en</strong>.<br />
– Det var gott, säger hon, nöjd över sitt plundringståg<br />
i köket.<br />
Vid middag <strong>och</strong> kaffe ligger hon under bordet. Inte<br />
så mycket bero<strong>en</strong>de på lydnad som på att husses fot<br />
trycker ner h<strong>en</strong>ne mot golvet. Minsta rörelse <strong>och</strong> han<br />
vrålar ett våldsamt: LIGG STILL!<br />
Husse hetsar så lätt upp sig!<br />
När det är dags att säga adjö är <strong>hund</strong><strong>en</strong> g<strong>en</strong>ast med<br />
på noterna. Exemplariskt sätter hon sig vid ytterdörr<strong>en</strong><br />
<strong>och</strong> väntar på att vi ska få på oss ytterkläder<br />
<strong>och</strong> skor. Det ser ut som om hon glömt allt vad köttrester<br />
<strong>och</strong> kakor heter <strong>och</strong> vi låter oss luras.<br />
M<strong>en</strong> <strong>hund</strong><strong>en</strong> glömmer aldrig <strong>en</strong> matbit. I samma<br />
ögonblick som vi öppnar ytterdörr<strong>en</strong> för att dra oss<br />
ut till trapphuset vänder hon åter in i läg<strong>en</strong>het<strong>en</strong> <strong>och</strong><br />
satsar <strong>en</strong> sista gång på köksbordet. Just när vi<br />
dumma människor står <strong>och</strong> småpra-tar i väntan på<br />
hiss<strong>en</strong> kommer hon rusande <strong>och</strong> hinner precis slänga<br />
sig in g<strong>en</strong>om hissdörr<strong>en</strong>.<br />
– Ha, ni märkte det inte, säger hon belåtet <strong>och</strong> sätter<br />
sig längst in. Lugnt <strong>och</strong> og<strong>en</strong>erat släpper hon <strong>en</strong> köttbit<br />
eller <strong>en</strong> kaka på golvet innan hon segervisst stoppar<br />
i sig d<strong>en</strong>.<br />
Det blir som alla förstår ganska stimmigt att ha <strong>hund</strong><strong>en</strong><br />
med till svärföräldrarna. De lider för det mesta i<br />
tysthet, m<strong>en</strong> eftersom vi är godhjärtade människor<br />
lämnar vi ibland <strong>hund</strong><strong>en</strong> hemma. Inte får vi någon<br />
eloge för det inte, nej, då undrar ”farmor” alltid varför<br />
inte <strong>hund</strong><strong>en</strong> fick följa med. Hon är väl inte <strong>en</strong>sam<br />
hemma! säger hon, <strong>och</strong> jag får g<strong>en</strong>ast dåligt samvete<br />
över att jag känslolöst åkt ifrån min <strong>hund</strong>.<br />
84 85
Change language