Våldsam politisk extremism - Brottsförebyggande rådet

10. En annan framtid
Ingen sammansvärjning mot samhället, men ändå ett hot
På samma sätt som med kriminella mc-gäng och organiserad brottslighet
skenar fantasin gärna i väg inför grupperingar med ”nynazister”
eller ”vänsterextremister”. Det finns en risk att vi tillskriver vit
makt-miljöer och de autonoma grupperingarna en kapacitet och viljeinriktning
som de inte har. Varken vit makt-miljön eller den autonoma
miljön har någon realistisk agenda för att ta makten i landet.
Inte heller förefaller det sannolikt att någon av grupperingarna har
både vilja och förmåga att ställa till med riktigt stor skada i bemärkelsen
terrordåd. Det är i stället tämligen splittrade extremistmiljöer
med bristande central styrning och koordinering med en begränsad
förmåga att kraftsamla.
Vi talar om en marginell ungdomsrörelse – en subkultur – där anhängarna
så småningom lämnar miljön och stadgar sig eller i sämsta
fall fortsätter med brott, men i sådana fall traditionella brott som
knappast förknippas med politiska extremister.
Medierna har ett särskilt ansvar genom att inte tillskriva de extrema
grupperingarna större kapacitet och beslutsamhet än vad de
faktiskt har. Risken finns annars att medierapporteringen bidrar till
att trappa upp våldet eftersom miljöerna på båda sidor hämtar näring
från motståndaren, och ju farligare motståndaren framställs desto
mer rättfärdigas de egna angreppen.
Även om hotet inte ska överdrivas bör extremistgrupperingarna tas
på allvar. Gärningspersonerna i extremistmiljöerna har en närmast
osentimental inställning till sina offer. De förhärligar det våld som
drabbar motståndarna. Människor skadas, några allvarligt, och dödsfall
har inträffat. Förtroendevalda och andra hotas och några orkar
inte fortsätta sitt politiska engagemang. Småföretagare har tröttnat
på hot och vandalism och stängt igen sina rörelser. Till detta kommer
den oro som extremistgrupperingarna för med sig: en rädsla att själv
falla offer.
Även på denna punkt har medierna tillsammans med andra aktörer
i lokalsamhället ett ansvar eftersom det finns exempel på hur lokalsamhällen
har försökt tysta ned problemet med extremism.
Vid sidan av individuella offer och öden är det största problemet
med extremistgrupperingarna att de angriper det demokratiska systemet,
möjligheten för alla sidor att komma till tals i det politiska
samtalet, det politiska beslutsfattandet, rätten att driva näringsverksamhet
och myndigheters förmåga att verkställa politiska beslut, inte
minst polisens möjlighet att upprätthålla lag och ordning. I demokratins
väsen ligger att slå vakt om de grundläggande mänskliga rättigheterna
och att se till att människor inte utsätts för missaktning eller
183