Ladda ner hela tidningen som pdf - Kom Ut
Ladda ner hela tidningen som pdf - Kom Ut
Ladda ner hela tidningen som pdf - Kom Ut
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
sOM en Kviga på grönbeTe<br />
vi överlevde! Först är man <strong>som</strong> en kviga på<br />
kosläpp, glädjesparkar bakut, råmar runt och<br />
rullar i ängar av klorofyll. Man vill ut med<br />
allt det gamla, in med ljuset, nya överkast<br />
och peelad hy. Det skrovliga trötta måste<br />
bort, skrubbas och förnyas med pimpsten,<br />
rotfruktsborstar, sandblästring vad<strong>som</strong>helst.<br />
Men sen, mitt i ystra glädjen kommer<br />
insikten om allt <strong>som</strong> skulle hinnas med och<br />
kroppsprojektet <strong>som</strong> glömdes bort under<br />
snöhalvåret. Träningskortet <strong>som</strong> högtidligt<br />
inhandlades, simhallen <strong>som</strong> skulle bli ens nya<br />
hem. Man gick ut hårt i vanlig ordning, halvsprang<br />
hukande över hala badhusgolv för att<br />
hinna <strong>ner</strong> i vattnet snabbt snabbt, fort skyla<br />
synderna och börja paddla kroppshyddan<br />
längd efter längd <strong>som</strong> ett vilset försöksdjur.<br />
Tyst samförstånd i bassängen, simma på och<br />
bit ihop, tänk bort nackspärren, it gets better.<br />
Och vi kallsöp kissvattnet med klor smak,<br />
körde om trögflytande pensionärer och<br />
drivande plåster, snörpte irriterat på munnen<br />
åt plaskande barn i fel bana och mumlade att<br />
det här är fan ingen lekstuga, det är på liv och<br />
död. Vi ska förvandlas, förpuppas, vi kommer<br />
hinna om vi bara orkar stå ut med nästa tråkiga<br />
tjugofem meter. Men till slut verkade de<br />
flesta ha gett upp, sakta glesades antalet simmande<br />
ut tills man själv knappt mindes när<br />
senaste besöket gjordes. Ångesten hälsade<br />
på och tog med sig en stor bit prinsesstårta<br />
till kaffet. Nähäru sa man i spegeln, nu går du<br />
och köper ett riktigt gymkort <strong>som</strong> alla andra<br />
har, kostar på dig en personlig tränare, han<br />
med heliumrösten och blåvita Carolatänderna<br />
<strong>som</strong> alla rekommenderar; du får köra tills<br />
du spyr säger han, jättebra för motivationen,<br />
boka honom. <strong>Ut</strong> rullade de rosa pengarna,<br />
handduken matchades med vattenflaskan<br />
och man lät sig packas in i en kåldolme av<br />
mikroporstyg <strong>som</strong> avleder svett. Inget skulle<br />
få blänka, droppa, rinna! Det jobbiga med<br />
trampmaski<strong>ner</strong>na är att de färdigtränade<br />
människorna, de <strong>som</strong> bara ler avmätt men<br />
aldrig svettas, alltid står bredvid. Inte <strong>som</strong> en<br />
själv, litervis, det forsar ändlöst ur varenda<br />
por, gråa tröjan blir svart, det sipprar skvalar<br />
forsar, man trampar vatten nu, dränker<br />
<strong>hela</strong> lokalen, fyller det förbannade jävla<br />
gymmet upp till taket med en tsunami av<br />
svett och alla dör, ingen överlever. Och allt<br />
skulle ju vara så enkelt. Om man åtminstone<br />
hade börjat prome<strong>ner</strong>a! Hunnit gå oftare<br />
i vårsolens sken med kompisarna, plockat<br />
små tussilago och satt i äggkopp, klivit runt<br />
dubbelvikt i buskagen och nypt nässlorna<br />
medan de ännu var späda, storögt pekat på<br />
ulliga backsippor och olika sorters yrvakna<br />
däggdjur. Eller varför inte kär, det<br />
kunde man väl ändå ha hunnit bli.<br />
Stormande kär, så man fått sväva<br />
uppåt och framåt efter islossningen.<br />
Och gärna kär av en händelse,<br />
bara sådär i förbifarten. Först<br />
en flyktig blick mot varandra<br />
bakom apelsi<strong>ner</strong>na på Ica,<br />
sen en till när man valde<br />
mellan billiga eller dyra<br />
pyttipannan borta vid<br />
frysdisken. Känt hur<br />
det brände till i magen<br />
och sen vara hjälplöst<br />
fast. Telefonnummer<br />
på baksidan av<br />
kvitto, dunkdunk i<br />
<strong>hela</strong> kroppen, vi kan<br />
väl ta ett glas vin eller<br />
nåt och snubbla hem<br />
med fulla matkassar<br />
omtumlad och glädjetjutandes<br />
i kroppen. Man<br />
borde hunnit ha riktigt<br />
KULTUR<br />
<strong>Kom</strong>mer Robert Fux hinna andas innan <strong>som</strong>maren är slut?<br />
bra sex med en eller flera. Nya, vettiga fantastiska<br />
perso<strong>ner</strong> <strong>som</strong> man aldrig kunde tro<br />
bodde i samma stad <strong>som</strong> en själv. Fantastiska<br />
knapplösa knull <strong>som</strong> räcker länge, nästan<br />
ända till Pride. Men så plötsligt inser man att<br />
tusenåriga vintern visserligen är över, men<br />
det är våren plötsligen också, <strong>som</strong>maren är<br />
ju redan här och nu hetsar sill och potatis,<br />
sen är det badbryggor och isglass <strong>hela</strong> vägen<br />
bort till rötmånad, kräftskiva och lingonris<br />
igen. Så det är väl lika bra att luta sig tillbaka<br />
och nöja sig med vad man har, det <strong>som</strong><br />
kommer. It gets better, oavsett om man har<br />
synliga biceps eller inte. Glad <strong>som</strong>mar!<br />
robert fux<br />
Robert Fux är skådespelare och artist. Sedan<br />
årsskiftet ingår han i ensemblen på Stockholms<br />
stadsteater. Under våren spelade han<br />
i kritikerrosade monologföreställningen<br />
Sugarstar Sockerstjärna i Skärholmen.<br />
ȁngesten<br />
hälsade på<br />
och tog med<br />
sig en stor bit<br />
prinsess tårta<br />
till kaffet.«<br />
KOM UT #2 2011 35
Change language