Ladda ner FJ-4 - Igenom

1/2007 

forum för jordbruk 

och mat på livets villkor. 

Lösnummer 45 kr, prenumeration 35 kr/nr. 

TEMA: Kretslopp och kompost 

- kolets kretslopp och - budskap om vatten 

humus hemligheter - Runåbergs Fröer 

- komposttankar 

- kosmopolitisk kompostering 

- Kompostbutiken 

- odla groddar! 

- propolis, binas immunförsvar 

- lövträdens formspråk 

Årgång 2

GLAD PÅSK kära läsare, 

här ovan de vackraste ägg jag sett, helt 

naturligt färgade i kropparna på hönsen, 

på gården jag hade. Detta nummer 

handlar mycket om att få det hela att gå 

ihop. Att i vidare och allt vidare kretsar 

försöka förstå kretsloppet. Kompost - i 

ropet då och då, men ingen självklarhet. 

Som allt annat självklart skall även detta 

regleras intill oändlig abstrakt krånglighet... 

I flera artiklar lyfts här fram vikten 

av att vi inte bara är lydiga och återvinner, 

men också att vill förstå varför vi 

Ordets Myra 

Ordets myra 

kommer tillbaka. 

Lyfter försöker 

på nytt besvärja 

tingets tröghet, 

ordets förluster. 

Tappar strået, 

fattar det åter. 

Ordets makt 

och vanmakt känner 

ordets myra. 

ur Vagnen av 

Harry Martinsson 1960. 

måste göra det. Det handlar ytterst om 

att återskapa matjord, moderjord även 

kallad. 

Kanske du som bor i staden tycker det 

här blir för ”jordigt”? Men oavsett stad 

eller land - alla är vi lika beroende av 

jorden! 

Redaktionen, dvs. jag, har flyttat på mig 

igen, därmed nytt tryckeri, som erbjöd 

mer färg för pengarna, vilket kommer er 

läsare direkt tillgodo! Provar nytt papper 

från lokal produktion, känns också 

bra. 

Berättelser om människomöten blir till 

vartefter jag får tips, så kom gärna med 

det - tips. Ring eller mejla. Tack för att 

du läser! 

Vera Billing 

skribent, 

botanist, akademiker, 

f.d. biodynamisk småbonde, 

frivilligt hemlös 

resande ” frilandsjournalist”, 

redaktör och ansvarig utgivare för 

INNEHÅLL 

3 Mat - en resurs. Vera Billing 

4-5 Kan jag så kan alla! Leif Strandh i Kompostbutiken. V.B. 

6-7 Tankar om jord, humus och kompost. Peter Müller. 

8-11 Kolets kretslopp och humus hemlighet. Manfred Klett. 

12 Vilken färg har klimatfrågan? Jenny Elster. 

13 Rapporter om div. seminarier och möten. 

14-15 Vi köper lite mer och gör en katalog! Runåbergs Fröer. V.B. 

16 Kosmopolitisk kompostering. V.B.. 

17 Vi går ut nu - och gör! Pionjärerna Conny och Birgitta Jerer. V.B. 

18-19 Bi-verkningsfritt med propolis! Luzia Barclay. 

20-21 Groddar! Odla vårkraft i skåpet. Vera Billing. 

22-23 Bokanmälningar: Budskap från vatten. Percy Andersson. 

24 Recension: Pengar - ett miljöproblem. V.B. 

25 Årets Flory Gate-stipendiater. Bokanmälan: Naturandar... B. Löfström. 

26-27 Lövträdens formspråk. Julia Bort/V.B. 

28-31 Kurser och företagsannonser. 

Politiskt och religiöst obundet forum 

för inspiration, vakenhet och 

ideologiska samtal om jordbruk och 

matproduktion på livets villkor. 

Utgivning 4 nr/år 

med årstidsbundenhet. 

Prenumeration 140 kr/år, 

utanför Sverige 190 SEK 

Lösnummer 45 kr 

Annonser färg/svv: 1/1 sida 

1200/900 kr, 1/2 sida 700/500 kr, 

1/4 sida 500/350 kr. Sista sidan 1/2 

900 kr. Exkl. 25% moms. 

Annonser tas in från företag och 

organisationer, som arbetar förenligt 

med ovanstående syften. 

Privatpersoner är välkomna med 

mindre radannonser till lågpris. 

Manusstopp 2 mars, 18 maj, 

31 augusti, 16 november 2007. 

Ansvarig utgivare Vera Billing. 

Redaktör/layout Vera Billing. 

Tryck: Bohuslän 5, Uddevalla 

Papper: Munken print 

ISSN: 1653-8188 

KONTAKT: 

E-post info@frijord.se 

Tel +46 (0) 70-385 33 06 

Adress Orrevik 314, 

451 96 Uddevalla 

Plusgiro FRI JORD 141 22-6 

Gåvor mottages tacksamt! 

Vid inbetalning – kom ihåg 

fullständig adress! 

Återgivande av text är tillåten 

med angivande av källa, 

gäller ej översatta artiklar. 

Återgivande av bild är EJ tillåten. 

www.frijord.se 

TACK Johanna Hedström för fint 

samarbete med att skapa hemsidan! 

MAT - EN RESURS 

kretsloppstankar om näring och energi 

Vår tids sätt att tänka, med alltmer 

fragmentering och snuttifiering, 

för oss längre och längre bort från 

förmågan att se och uppleva helhet. 

Helt i den linjen går dagens 

fokusering på näring för människan 

och fokuseringen på energi i 

teknikens värld. Så snärjs vi in i 

att rikta uppmärksamhet på å ena 

sidan vårt eget fragmenterade 

näringsupptag och å andra sidan 

på global uppvärmning. Och bort 

från att koppla ihop dem. I hanteringen 

av jorden. 

Vi har alltsedan 60-talets matpyramidtänkande 

styrts in i ett sönderdelat 

och kvantitativt sätt att förhålla oss 

till och förstå näring. Den moderna näringsläran 

har blivit lag. Men det är väl 

så, att om något sägs tillräckligt ofta blir 

det ”sanning” eller snarare dogm. Den 

som påstår något motsägelsefullt om den 

anses som dum eller provokativ. Mycket 

av vår moderna tids vetenskap har blivit 

dogm och ifrågasätts inte. Vi har lärts 

upp att tro att mat består av olika kvantiteter 

av proteiner, kolhydrater, fett m.m. 

Vi har skolats till att tänka, att för att 

må bra ”behöver” vi dagligt intag av si 

och så mycket proteiner, av den och den 

vitaminen etc… Det står noggrant angivet 

på varenda matprodukt på butikshyllorna, 

till och med på chips och godis. 

Eftersom det står så noggrant angivet är 

det väl viktigt, vill man ju tro… 

Denna snedvridna fokusering på näringsämnesfördelning 

i maten som viktig 

information kan faktiskt liknas vid 

masspropaganda. Vi har lurats att inte 

tänka energi – och varifrån den kommer, 

lurats att se på detaljer och bort 

från själva sammanhanget, helheten och 

kretsloppet. 

Genom denna näringsämnesfokusering 

har vi nämligen helt kollrats bort från 

all sund misstänksamhet och avståndstagande 

från mat från kemiskt jordbruk. 

Fåtts att tro att mat enbart handlar om 

grundämnen, att näring är en kvantitetsfråga 

och därmed helt motiverar framtagande 

av grödor och djur, som ger ”mer” 

för pengarna. Kött med mer protein, säd 

1/2007 1/2007 

med högre proteinhalt etc. Och helt legitimt 

att lansera skrämselvisioner, om att 

maten inte kommer att räcka till för en 

växande befolkningsmassa om inte kemijordbrukets 

kvantitetsinriktade produktion 

får ”utvecklas”. 

Solen 

Det finns en, bara en enda grundenergi, 

som allt på denna planet är helt beroende 

av – solenergi. Allt som finns på jorden 

är i ständig förändring och den innebär 

en ständig omvandling av solenergi och 

vi kan inte förstå det bättre om vi får 

veta mer detaljer, det får oss snarare att 

tappa bort oss, göra att vi inte hittar och 

ser helheten. 

Maten ger energi, till kroppen, till känslorna, 

till tanken. Allt i maten är energi. 

Det finns en hel del som vi kanske inte 

vill eller bör äta, såsom skal, kärnor, härsken 

mat, men som ändå fortfarande är 

en resurs och som skall in i kretsloppet 

igen, så att vi kan få ny mat. Den lagrade 

solenergin i det vi inte vill äta skall åter 

fogas in i solenergins kretslopp - genom 

kompostering, genom återförande i levande 

liv igen. Att vi människor producerar 

död teknik som ger restprodukter 

som naturen inte kan ta hand om och 

återinföra i livets kretslopp, solenergins 

rundvandring, är ett problem, ett enormt 

problem. Men att vi dessutom låter bli att 

återinföra det som faktiskt kan återföras 

in i energikretsloppet igen är egentligen 

obegripligt. Nonchalant. Oförlåtligt. Det 

är ett övergripande samhällsansvar. Vi 

låter andra sitta och styra och bestämma, 

i naiv tilltro att de gör det bästa för 

oss och för våra barns framtid. Men det 

gör de ju inte, för det är marknaden som 

har befälet. 

Den osynliga komposteringen 

Att laga mat är en resurshantering, en 

hushållning av inbyggd solenergi. Maten 

vi äter omsätts i våra kroppar, dess inneboende 

solenergi förvandlas inte bara 

till nya celler utan också till känslor och 

tankar. Känslor är också en omsättning 

av energi och bör också komposteras efter 

att de gjort sitt, för att inte ligga och 

ruttna inombords. En sund själslig kompostering 

innebär därför att arbeta med 

sitt inre så att långsinthet, aggressivitet, 

Näring för själen - 

nyutslagen mandelblomma 

irritation och indignation kan omvandlas 

till handlingskraft som skapar något 

nytt positivt och livsfrämjande, det vill 

säga framtidsskapande. Även tankar… 

de kan mala på helt okonstruktivt eller 

alltid gå i samma banor, aldrig förnyas. 

Tankemässig kompostering innebär att 

ständigt vara vaken nog att bryta ned 

sina fasta föreställningar om världen 

och om sig själv, och låta nya fågel Fenixar 

uppstå ur den askan – fördomsfrihet. 

All slags kompostering innebär 

en förbränning och ett skapande av nya 

former. Men det är samma energi som 

ständigt går tunt. Även känslor och tankar 

kommer ur solenergin, transformerad, 

metamorfoserad till andra livformer 

än de rent fysiska. Om det nu kan 

påstås finnas något sådant… 

Avfall eller resurs? 

En tanke, som verkligen behöver en god 

komposteringsprocess är ordet ”avfall”! 

Ett språk där ordet avfall existerar, ger 

ett samhälle som skapar avfall. I den 

fysiska miljön, i den sociala miljön och 

i den egna inre tankemiljön. Om vi använder 

ett dagligt språk, där avfall inte 

existerar men bytts ut i varje uttalande, 

varje skriven mening, till ordet resurs 

så förändrar vi världen. Vi får kraft att 

säga stopp till de som tänker och handlar 

efter avfallsspråket som det enda och 

rätta. Stopp på enbart lineärt tänkande. 

Vi får kraft att på riktigt, helt ut se allt 

som resurser, som kan och självklart 

skall fogas in i planetens energiflöde 

igen. Resurs, samma ord finns i engelskan, 

franskan och tyskan, betyder helt 

enkelt åter till källan. Så enkelt är det ju 

egentligen. Som tur är börjar all snuttifieringsinfo 

på matvarorna bli så liten att 

den inte går att läsa, så den kanske trots 

allt håller på att bryta ned sig själv? 

Vera Billing

KAN jAG SÅ KAN ALLA! 

samtal med Leffe Strandh 

i Kompostbutiken 

Leif Strandh, som vill kalllas 

Leffe, har i hela sitt liv varit 

kulturarbetare, inte ur utbildning 

och anställningstrygghet utan ur 

brinnande intresse och engagemang. 

Han har varit en levande, 

dynamisk kulturkraft som knutit 

ihop tre viktiga M här i världen 

– Människor, Musik och Miljö. En 

vacker dag – för så där femton år 

sen – sa han till sig själv. Vad är 

jag ute efter? Berömmelse? Bekräftelse? 

Budskapet jag vill få ut 

är ju detta: skaffa inga gudar utan 

börja tänk själv! Och då blev den 

konkreta följden, att han sa, igen 

till sig själv: ”stop composing, 

start composting” – och började 

snickra kompostbehållare. 

Leffe har i snart femton år arbetat 

med hushållskompostering i storstaden. 

Kompostbutiken på Såggatan 

i Majorna i Göteborg är butiken som 

aldrig är öppen… men om man ringer 

och bestämmer en tid, så kommer han 

dit och har då gott om tid att berätta om 

mask-komposteringens magi, man kan 

titta på maskarna i arbete och på hans 

snickeriverkstad, där lärkbrädorna ligger 

i stora travar och väntar på transformering 

till snygga och funktionella lådor 

för gratis matjordstillverkning. Via 

hemsidan på internet ökar nu intresset 

från hela landet. 

Avfall eller resurs? 

Vi har en liten ”rundabordet-konferens” 

längst in i Kompostbutiken (fikabordet 

är runt) och språkar om det här med 

kretsloppet och resurshanteringen. Av- 

fall är ett märkligt modernt ord. Köksavfall 

är en fantastisk resurs, ett kraftfullt 

näringsämne i vardande, för ny mat som 

småningom ska bli till ur jorden. Att 

kalla det avfall innebär att vi betraktar 

det som en besvärlig oanvändbar slutprodukt, 

som gärna någon annan kan 

ta hand om… Vi borde alla konsekvent 

och hela tiden öva oss i att säga resurshantering 

istället för sophantering. Eller 

kanske vi behöver skapa ett nytt ord? Så 

att barnen som växer upp inte hör något 

annat! 

Ingen lukt och kort tid med 

mask! 

Han suckar lite, det är så trögt! Eldsjälar 

jobbar på ett tag och slutar sen. Vaktmästare 

ser inte vinsten, tycker inte det 

ingår i deras arbetsuppgifter. Men hur 

kom du in på det här från början? Att 

börja bygga maskkomposter? frågar jag, 

alltid nyfiken på vad som får idéer att 

börja bli verklighet. Jo, det hela började 

egentligen med ett kommunalt projekt, 

där ungdomar skulle lära sig detta. Det 

blev som det brukar, projektet lades ner 

efter en tid på grund av ”brist på pengar”, 

men Leffe fortsatte. Han gjorde en 

liten träbehållare till sitt eget kök, med 

plexiglas på ena sidan, för att kunna se 

hur processen pågick. Maskar tillsattes. 

Han proppade behållaren med hushållsavfall, 

satte maskarna verkligen på prov! 

Och häpnade över den egna sinnliga 

erfarenheten att a) det inte luktade och 

b) det gick så fort. På tre veckor hade 

maskarna ätit upp räkskal och krabbskal 

och kvar fanns bara jord, brun fuktig 

mylla… 

Kan jag så kan alla, sa Leffe, 

hyrde en lokal i Majorna, köpte lärkträ 

och ett par enkla maskiner och började 

bygga maskkompostbehållare i olika 

storlekar. Enkel men bearbetad design. 

Lärkträet har ett vackert gulrött skimmer, 

särskilt när det oljats med den ekologiska 

västsvenska linoljan. Det fiffiga 

är, att lådan innehåller minst två fack 

(beroende på storlek), med spalter mellan. 

Man fyller på i det ena facket och 

tillsätter kompostmask, klipper gärna 

allt material i mindre bitar så det blir 

lättare för maskarna att ta tag. När det 

facket är fullt får det vila, dvs. bli ätas 

färdigt och under tiden börjar man fylla 

på i det andra. Maskarna kryper själva 

över dit när det första är färdigätet . Sedan 

är det bara att tömma ur den färdiga 

komposten och använda till planteringsjord, 

balkonglådor, rabatter och trädgårdsland. 

Kompostbutikens lådor finns 

i olika storlekar, dimensionerade från 

enhushåll till många i höghus. Ofta köps 

de in till daghem, kooperativ etc. 

Men så kommer vi in i ett långt och intressant 

samtal om varför inte alla gör 

det här… och varför de som köper in 

komposter ofta inte får bra kontinuitet 

i skötseln. Leffe har vid det här laget 

gedigen erfarenhet: Om en förskola 

vill återvinna köksresterna måste alla 

medarbetare vara med och fås att förstå 

och ta ansvar. Och föräldrarna tas med 

i processen. Och, om det är en kommunal 

lokal, vaktmästaren och lokalvårdarna. 

Naturligtvis för barnens skull. 

Ofta har han märkt, att arbetet stannar 

av då de vanliga medarbetarna har ledigt, 

eller eldsjälen har långledigt eller 

slutar. Vaktmästaren har inte tagits med 

i processen och tycker inte det angår i 

hans/hennes arbetsuppgifter att tömma 

komposten och hjälpa den ned i jorden. 

Då är det en kommunal ledningsfråga 

– det ska ingå i vaktmästarens arbetsuppgifter 

att ha medansvar i komposteringen, 

som en självklarhet och med 

tydlig delegation! 

Vardag och belöning 

Leffe säger också med all sin erfarenhet 

i rösten: lyckad kompostering måste 

vara kopplad till två begrepp – vardag 

och belöning. Annars tycks det inte 

funka, det är helt basic. Hela processen 

måste vara upplevbar helt nära individen. 

Att lägga i kompostpåse, som 

hämtas av sopbilen och komposteras på 

stora kommunala anläggningen distanserar 

och det är lätt att ”råka sluta”. Vardagen 

– det är ju ett faktum att det blir 

sopor i vår vardag. Alla har sopor, som 

de måste ägna uppmärksamhet och tid 

åt, oavsett man slänger allt i soppåsen 

eller i en kompostbehållare. 

Belöningen? Man får näringsrik jord! 

Han har gjort näringstest på maskkomposten 

och den är mycket rikare 

på näring än de s.k. varmkomposterna. 

Men fast många som skaffat hans komposter 

får denna fina produkt alldeles 

gratis, verkar steget till att inse vilken 

värdefull och användbar produkt man 

fått – och verkligen fått! – vara enormt 

stort. Det verkar vara där skon klämmer 

mest. Man frågar honom, vad ska jag 

göra med komposten då? Lägg ut det i 

rabatten utanför huset eller någonstans 

där du vill att det ska växa bra, svarar 

han. Så självklart i tanken och så märkligt 

främmande för erfarenheten… 

Det kommer oftast som en chock, att 

det växer bättre där man spridit ut och 

myllat ner kompost jämfört med bredvid. 

Man blir villrådig när man står där 

med den bruna fuktiga massan, litar inte 

på… vet inte vad det är… och köper för 

säkerhets skull industritillverkad plantjord 

till växterna istället. KRAV-märkt 

kanske, så kan man lita på… livet? 

Gödslad med industriprocessad höns eller 

kogödsel. Leffe nämner ett helt nära 

område han länge försökt påverka: ett 

par kvarter bort finns ett fint gammalt 

kolonistugeområde. Bakom det finns 

Slottskogen med djurpark som producerar 

stora mängder gödsel varje dag. Gödseln 

forslas bort och kolonierna åker till 

stormarknaden och köper säckar med 

stinkande industrihönsgödsel… 

Tankekompostering... 

Vi pratar om hur vi sitter fast i avfallstänket. 

Köksavfall… inte köksresurs. 

När det ju faktiskt är så, att det från 

jorden, som vi inte äter upp, ger ny mat 

när vi låter det gå tillbaka till jorden. 

Helt självklart och enkelt. Det går ju 

inte till på något annat sätt! Annat än 

1/2007 1/2007 

historisk mycket kortsiktigt. Maskarna 

gör det otroliga jobbet. Till och med i en 

behållare under din diskbänk… Nu är 

Kompostbutikens lådor lite större, mer 

lämpliga att ha på balkong eller gård. 

Men går också att ha i köksrummet, den 

är en vacker möbel och går att sitta på 

och använda som avlastningsyta, den 

halvan som man just då inte fyller på i. 

Mullbänk, kan man ju verkligen säga… 

Mullbänken är numera skyddat namn, 

av Leif Strandh. Han har skrivit en bra 

broschyr som innehåller all konkret 

hjälp som kan behövas för att komma 

igång. Det hela är ju egentligen mycket 

enkelt och självklart, men allt nytt verkar 

svårt och massor av föreställningar 

och fasta tankebanor måste övervinnas, 

det är det stora komposteringsprojektet 

som också måste ske – det i människors 

huvuden! Gamla tankemönster som får 

dö och omvandlas till nya, livsskapande 

värderingar. 

Leffe skriver: ”Det finns fortfarande 

många som tror att det är kladdigt, illaluktande 

och tidskrävande att kompostera. 

När man talar om för dem att 

det egentligen är väldigt enkelt så blir 

man helt enkelt inte trodd.” Men också: 

”Kompostering innebär att du aktivt 

bidrar till att återskapa en levande 

jord…Du gör din egen lilla betydelsefulla 

miljögärning.” jag skulle vilja säga 

kulturgärning! 

Leif Strandh har i flera år också varit 

skolintendent på en skola i Hammarkullen, 

en invandrartät förort i östra Göteborg. 

Efter en tid med komposttillverkning 

och försäljning tappade han orken, 

det var inte roligt längre. Han satte sig 

ned och funderade över varför och kom 

fram till att han det var alltför ensamt, 

han saknade arbetskamrater. Lärare var 

han ju inte utbildad till, men med naturlig 

fallenhet för resurshushållning blev 

han istället en stark verkställande kraft, 

en resurs, som såg till att skolans resurser 

särskilt bland medarbetarna, togs 

tillvara. Nu har han tjänstledigt för att 

helhjärtat satsa på Ekobeställarna, som 

liksom Kompostbutiken är ett delprojekt 

i den lilla ekonomiska föreningen 

Västfront Produktion. Ekobeställarna är 

en internetbutik för ekologisk mat som 

bara växer och växer och som vi ber att 

få återkomma till! Kompostbutiken är 

utlämningsstället. Så hänger det ihop. 

Text och foto Vera Billing 

www.kompostbutiken.com

TANKAR KRING 

jord, humus och kompost 

Vad gör jord till matjord? Varför 

tillhör matjorden inte mineralriket, 

där ämnena underkastas 

fysikens lagar, sorteras, skiktas, 

packas ihop och hårdnar, så 

som alltid sker en bit längre ner 

i jorden? Vad är det egentligen 

som får jord att bli levande jord? 

Vilka krafter kan lösa, lyfta, sammanföra 

och organisera ämnena 

i marken så att mineraljord blir 

levande mulljord? 

Växternas betydelse 

Svaret skulle naturligtvis kunna vara 

växterna. Varje gång ett frö gror bildas 

där ett energicentrum i direkt kontakt 

med solen som börjar förverkliga fröets 

växtidé genom att organisera sin omgivning. 

Rötterna finkammar jorden för att 

hitta fram till de rätta ämnena. Näringen 

finns inte samlad på ett ställe och sällan 

väntar den i färdig löst form. Rötterna 

själva måste aktivt uppsöka och med 

hjälp av rotutsöndringar och mikroorganismer 

lösa ut näringsämnen. I rå jord 

kan rötterna behöva söka sig långt bort 

för att få ihop inte bara ett eller två men 

kanske tjugo olika ämnen i rätta proportioner. 

Lavar tar itu med mineraljakten 

även på naken sten. De skapar över tid 

en liten samling av alla de ämnen som 

tillsammans kan underhålla något så 

komplicerat som en levande växt. Med 

vissnandet och nedbrytningen återförs 

även denna växt till jorden. Men nu har 

allt det som rötterna och bladen har fört 

ihop lokaliserats till en liten fläck på 

jordytan. Nästa växt kan bygga sitt livsverk 

på detta förarbete. Och så byggs 

matjorden upp bit för bit. Men mull är 

visst mer än bara en skaplig ansamling 

mineraler. Vad gör den så mjuk och 

klibbig? 

Luft och vatten 

Det mesta som finns i växten är inte 

alls mineraler. Mineraljorden är liksom 

det tyngsta på jordytan som har satt sig 

längst ner och håller på att tätna och 

stelna. Växten, den hör ett annat, lätttare 

och rörligare rike till. Den består till 

största delen av kolgas, som i det gröna 

bladet förenas med vatten och förtätas 

till växtsubstans: såkallade kolhydrater 

skapas genom fotosyntesen. Även kvävet 

hör till luftens lätta substanser. Gasen 

finns i markens luftfyllda porer och 

därifrån förtätas det till växtnäring av 

bakterier. Dessa ämnen tillsammans utgör 

det vi kallar organiska beståndsdelar, 

som utgör största delen av den matiga 

mullen. Växten och mullen är både 

släkt med luften och med vattnet. 

Humusen är den substans som kan 

förmedla mellan växterna och jorden. 

Humusbildning försvagas ju längre ner 

i jorden vi kommer, för där saknas alltmer 

de element som behövs för liv: värme 

och luft. Således är det inte konstigt 

att kompostering fungerar bäst när man 

lägger upp komposten i luftiga högar 

”ovan jord”, där de organiska ämnena 

hör hemma. När växtprocessen övergår 

från uppbyggnad till nerbrytning är det 

dock inte självklart att ämnena håller 

ihop. De vill sticka iväg som lukt och 

lakvatten. Vad är det som hindrar de 

flyktiga ämnen från att sticka iväg igen 

när växtrester vissnar och förgår? 

Djurens betydelse 

De växtätande djuren är med i alla högsta 

grad när matjord skapas. De organiserar 

ihop växtsönderfallets substanser 

till nya komplicerade molekyler som är 

stabila över tiden. Dessa stabila humusmolekyler 

består inte bara av kolhydrat 

men innehåller även kväve. Och som 

stabil proteinaktig substans bär humus 

släktskap med djurens kroppar. Humusmolekyler 

kan bli decennier gamla. Djuren 

ger jorden således just den egenskap 

som skiljer dem från växten: deras kroppar 

är beständiga i tiden medan växterna 

snarare är en flyktiga uppenbarelser 

av årstiderna i den större organismen 

jorden. När fröet läggs i jorden kan man 

tala om en befruktning av ”moder jord”. 

Genom humusen har matjorden utvecklats 

till en kropp som kan föda och bära 

det växtliv som kommer och går med 

årstiderna. Redan små encelliga organismer 

kan vara med att skapa humus 

när rätta villkor bjuds. Men förmågan 

att organisera ihop de komplicerade humusmolekylerna 

ökar när djuren själva 

blir mera kompletta varelser med magar 

och tarmar. Daggmasken är en duktig 

beredare av humusjord, genom sin förmåga 

att leda växtrester genom nerbrytning 

fram till humusbildning i sin långa 

tarm. 

Men mästaren i denna konst är idisslare 

som kor och får. De sköter allt från att 

tugga sönder växten, till att bryta ner den 

med hjälp av mikroorganismer, att lösa 

upp och senare åter foga ihop ämnena. 

Till slut levereras gödsel, nästan färdig 

humus. I odlarens tjänst arbetar daggmasken 

hela den långa hösten med att 

skapa humus av skörderesterna. Varmblodiga 

djur jobbar till och med vintern 

igenom med att producera gödsel. Det är 

en förklaring varför husdjuren bidrar så 

mycket till att förhöja jordens fruktbarhet 

speciellt i de kalla klimaten. 

De olika husdjuren ägnar sig dock med 

varierande hängivenhet åt humusberedningens 

mödosamma sysslor. Den utåtvända 

och nervösa hönan sköter detta 

ytterst slarvigt och helt i förbifarten. 

På kort tid far maten genom mag- och 

tarmkanalen, den hinner lösas upp men 

inte sättas ihop till humus. Hönsgödsel 

har således likheter med den lättlösliga 

konstgödseln. De inåtvända och lugna 

idisslarna ägnar timmar och även dagar 

åt varje portion foder som skall smältas 

- och bereder också en gödsel som är 

stabil och lätt kan införlivas i matjordens 

humusförråd. 

Kompostmästaren! 

Kompostmästaren har gått i kossans 

skola. Materialet han samlar blandas och 

sönderdelas. Precis som kossan ser han 

till att materialet inte är för lätt- eller för 

svårsmält eller att den är en blandning 

av bådadera. Han bygger komposthögen 

som en stor vom, där han reglerar fukt 

och värme så att mikroorganismerna 

1/2007 1/2007 

kan arbeta optimalt. Som kossans mage 

vänder och blandar han komposten, ger 

den sedan ett hölje som skyddar mot 

sol och uttorkning och håller inne fukt 

och värme. Sedan kan nerbrytningsprocesserna 

följas av uppbyggnad och 

mognad när insekter och masker tar 

itu med humusbyggandet i deras egna 

”kotarmar”. Utöver detta som kompostmästaren 

lärt av kossan kanske han även 

tillsätter mineralrik jord, så att mineral 

och organiskt material förenas redan i 

komposthögen. Som redan nämnts ovan 

är det komposthögens vara i luftriket 

och just utanför det processdämpande, 

tunga täta jordriket som intensifierar 

humusbildningen. 

Människans egen ”kompost” 

Man kan tänka olika om människogödseln. 

Ser man endast till växtnäringsämnen 

när man tänker gödsel, då är det bara 

bra med mycket bajs i odlingen. Men 

matjorden är mer än ämnen, den är ämnen 

i ett stabilt kraftfält som vi kallar för 

mull eller humus. För matjorden och för 

växterna, som får en välbalanserad kost 

från en mullig matjord, är en bra gödsel 

den som bygger upp och underhåller humusförrådet. 

Fröets organiserande kraft 

och solenergin som lagts ner i växtmaterialet 

blir delvis förbrukade när djuren 

bygger upp sina egna kroppar. 

Det kan vara en förklaring varför rovdjur 

producerar sämre gödsel än växtätare: 

deras spillning består av animalisk 

substans som de nu ytterligare tömt 

på krafter. Och människan står högst i 

kedjan, hon både äter till viss del ani- 

maliska och annars ofta värmebehandlade 

(dvs. tillagade) livsmedel och hon 

är en mycket okoncentrerad ätare. Människor 

förbrukar energi även till den 

unika verksamheten som bara människor 

utför: tänkandet. Kvar i avföringen 

blir materia som är tömd på livskrafter 

och ute i naturen mödosamt behöver 

lyftas tillbaka in i levande sammanhang. 

Tar man hänsyn till sådana funderingar 

använder man människogödsel 

återhållsamt i odlingen av livsmedel. 

Latrin borde kanske innan dess få genomgå 

en ny vitalisering genom att tas 

upp i (icke mat)växter och sedan på nytt 

komposteras. 

Text Peter Müller 

Foto Vera Billing

KOLETS KRETSLOPP OcH 

HUMUS HEMLIGHET 

All slags nedbrytning av organiskt 

material ger i slutänden den döda 

gasen koldioxid, det mineraliska, 

döda tillståndet hos kol. Hur kommer 

det in i naturens kretslopp 

igen? Det talas mycket om koldioxidhalter 

och global uppvärmning 

nuförtiden. I denna artikel 

beskrivs på ett fascinerande och 

levande sätt, hur det döda kolet 

tas upp i livet igen och hur kretsloppet 

sluts med bildningen av 

humus, förutsättningen för matjord, 

förutsättningen för mat helt 

enkelt. Konstgödning går genvägar 

– släpper ut koldioxid utan att 

återskapa livsförutsättningar för 

nytt liv. 

Fast, flytande och gas 

Kol är det trettonde vanligaste grundämnet. 

Det existerar i de tre tillstånden 

fast, flytande och gas. Det finns som fast 

mineral, som ren kolsubstans, i den ljusfyllda 

kristallina diamanten, det allra 

hårdaste naturliga materialet och även 

i den opaka gråsvarta som har en ganska 

amorf karaktär och skivig struktur 

och hör till de allra mjukaste materialen. 

Dessa båda polariteter, som det hårdaste 

och som den mjukaste mineralet, relaterad 

till ljuset och till mörkret, högt 

kristallint och ändå amorft, visar på kolets 

unika formkvalitet. Denna kvalitet 

gör att levande materia kan visa varje 

tänkbar tredimensionell form – naturens 

formrikedom tycks obegränsad! 

Detta på grund av att kolet finns överallt 

i allt levande. Kol finns i fast form 

blandad med andra substanser i stenkol 

och brunkol, restprodukter från livsprocesser 

i gången tid. I dessa energirika 

bergarter finns olika grader av kolinnehåll, 

samt även de fyra ”syskon”, som 

följer med kolet i allt levande – syre (O), 

väte (H), kväve (N) och svavel (S). Det 

är samma kombination av grundämnen 

som finns i protein och som också finns 

i humus! 

Stenkol 

Kol finns i vätskeform i olika varianter 

av oljor. De kommer också från liv i tidigare 

jordepoker och finns därför endast 

i sedimentära bergarter, berg som kommit 

till av sammanpressade avlagringar, 

inte av vulkanisk aktivitet. I oljan är 

kolet framför allt förenat med väte, i 

så kallade kolväten. Andelen syre och 

kväve är där mycket mindre, beroende 

på att oljan kommer från döda plankton 

och fettrika alger i dåvarande hav, inte 

från landdjur- och växter. 

Slutligen finns kol också i gasform som 

koloxid (CO), koldioxid (CO2) och i naturgas, 

som är en blandning av kolväten, 

i huvudsak metan (80-95%) och finns i 

nästan exakt samma områden som olja. 

Koldioxid – 

kolets döda tillstånd 

I alla tre tillstånden och speciellt i kolvätena 

bär kol på en inneboende, ärvd 

mängd av latent värme. Undantaget är 

koldioxid, den gas som representerar 

den döda slutprodukten av förbränning, 

det högsta stadiet av kolets oxidation. 

På samma sätt brinner de olika stenkolsorterna 

vi använder som bränsle 

ned till aska under avgivande av koldioxid, 

liksom olja och dess biprodukter 

gör. Samma slutprodukt, koldioxid, 

uppstår i det levande genom andningen 

hos människor och djur, andningen hos 

växternas rötter, jordens andning och 

i komposteringsprocessen. Med andra 

ord – all slags nedbrytning av organiskt 

material ger i slutänden den döda 

gasen koldioxid, det mineraliska, döda 

tillståndet hos kol. Hur kommer det in 

i naturens kretslopp igen? I det flytande 

elementet kan koldioxid lösa upp sig för 

att forma kolsyra och hårdna i fast form 

till karbonater, dvs. kalksten och krita 

(CaCo3). Kalksten har formats historiskt 

sett relativt nyligen genom bindande av 

avsevärda kvantiteter koldioxid från 

havsvatten i världens oceaner. Detta är 

en viktig faktor i balanseringen av koldioxidsinnehållet 

i atmosfären. Men kol 

i koldioxid kan också åter komma in i 

kretsloppet via växternas livsprocesser 

i solen. 

Åter in i liv och rörelse 

Kol finns således närvarande i alla stadier 

av det fysiska – i jord, vatten, luft 

och värme. Även i det mest täta stadiet, 

diamanten, behåller det sitt nära förhållande 

till värmen. Värme är fjättrad i 

den levande naturens alla utsöndringar, 

såsom kol, olja och naturgas, helt enkelt 

i alla organiska rester. Den är latent och 

befrias genom förbränning. I växternas 

levande värld lyfts det döda kolet (i form 

av koldioxid) in i livet, upp till värmens 

element med hjälp av svavel – bäraren 

av formens själva idé, av väte – bäraren 

av värme, samt av syre – livets bärare. 

Genom denna process återfår kolet sin 

omformande förmåga, återupprättar 

förbindelsen med sina inneboende formande 

krafter. Det yttre, fysiska uttrycket 

för detta är faktiskt socker – en 

kol, väte och syre-kombination. 

I bladets ljusfyllda gröna, visar sig kolets 

väsen i sitt födelsestadium, såsom 

bäraren av all formande kraft i naturen. 

Här öppnar kolet sig först till värmen 

och ljuset från solen, sedan förtätas processen 

i vattnets element – framför allt 

i bildandet av protein och vidare allt tätare, 

ned till den fasta formen i fibriga 

stjälkar, ved och rötter. Kol utvecklar 

sin plasticitet genom vad det får från 

de krafter som verkar i elementen. Från 

dessa modellerar det fram växtvärldens 

alla substanser och former i den fysiska 

världen. När tätheten ökar, minskar 

dock kolets möjlighet till omformning, 

den som bärs av värme och ljus. När 

förtätningen ökar, dvs. ved bildas, har 

formen helt skulpterats ut och ljus och 

värme övergår i ett latent tillstånd. Denna 

process sker varje år på just detta sätt 

i växtvärldens tillblivelse och döende, 

en process som i tidigare epoker gav 

mäktiga lager av oorganisk jordsubstans 

– fossila bränslen. De bär på värme och 

ljus, som hållits fångna inom dem från 

tillblivelsen och som åter blir fria när de 

brinner upp. 

Lagar och egna omdömen 

Detta kapital, dessa kolreserver från 

gångna tider och som aldrig kan öka, är 

vad mänskligheten för nuvarande slösar 

med. Människans omättliga hunger förtär 

detta kapital och frigör därmed värme 

och koldioxidgas. Täcket av skadliga 

kemikalier som nu snabbt byggs upp i 

jordens närmaste, inre atmosfär – inklusive 

koldioxid och andra gaser, fint fördelade 

aerosoler och alla slags pesticider 

– gör å ena sidan att värmen, hettan 

från förbränningen av fossila bränslen 

inte kan komma undan. Å andra sidan 

gör detta skikt att kosmisk värmestrålning 

inte kan flöda in och sedan ut, 

utan blir instängd nära jordytan. Detta 

kallas växthuseffekten. Parallellt med 

massiva ökningar i koldioxidutsläpp 

fälls konstant enorma områden av tropisk 

regnskog, som tidigare absorberat 

koldioxid. Resultatet av den globala klimatändringen 

mot mer extrema sorters 

väder kan inte längre förnekas. Människor 

blir alltmer medvetna om det. Än 

så länge är försöken att finna lösningar 

och sätta dem i verket en droppe i havet 

– uppenbart i och med det faktum att 

vi år 2005 noterade den hittills högsta 

uppmäta nivån av koldioxid i atmosfären. 

Reglering genom lagstiftning är en 

lösning. Den andra är att varje individ 

gör sig omdömen i frågan och beslutar 

om aktioner för att hjälpa till att avstyra 

problemet. 

Kolets rundvandring 

Med kol liksom med dess syskon kväve, 

syre, väte och svavel, som tillsammans 

finns i allt levande protein, kan vi tala 

om en cykel mellan vad som händer 

ovan jord i luften och värmen och vad 

som händer inne i jorden i förbindelsen 

med jord och vatten. Denna cykel upprätthålls 

av det klorofyllformande växtlivet. 

Cykeln rör sig genom alla fyra elementens 

stadier – jord, vatten, luft och 

värme – och sedan tillbaka igen. Därför 

kan vi inte tala om en egen cykel för kol, 

där vi endast befattar oss med den fasta 

formen av kol, så som med omvandling 

av organiskt restavfall. Kol måste förflyttas 

över till luften, alltså till gasfas, 

död koldioxid. Denna gas, bestående av 

grundämnena kol och syre kan sedan 

andas in genom öppningarna (stomata) 

på undersidan av växternas blad och separeras 

i det gröna bladet genom solljus 

och värme till livsuppehållande syre och 

kol, som alltså återfår sin plasticitet. 

Aspekten av något dött som passerar 

genom sitt nadir för att väckas igen till 

nytt liv är en avgörande komponent i 

cykeln. Det stora undret är kolets och 

syrets ”återuppståndelse” från döden 

genom växten då den blir grön i solljuset 

– återkomsten från dött tillstånd till 

vilket de båda blivit dömda till i CO2. 

De släpps lösa från varandra och stiger 

in i nya kombinationer, dvs. genom 

bildandet av socker, stärkelse, fett och 

1/2007 1/2007 

oljor, som i sin tur åter kan formas om 

på många sätt – till protein, varianter av 

cellulosa etc. Substanser som i annat fall 

endast lyder deras fysiska egenskaper 

hålls rörliga, dynamiska och flytande 

av växtens livsorganisation. Trots att 

kolets fysiska egenskaper enligt dess 

inneboende fyrtalighet förblir orörd, 

så är det nu öppnat för nästan gränslöst 

antal kombinationer både med sig själv 

och med syskonen syre, väte, kväve och 

svavel. De bildar tillsammans protein, 

grunden för alla aktiva livsformer. Som 

protein visar kolet sin allra största plasticitet, 

formbarhet. Denna möjlighet uttöms 

dels genom bildandet av fetter och 

oljor och dels i bildandet av kolhydrater 

som cellulosa, strukturens skulptör. Nu 

kan vi verkligen säga, att den formande 

kraften hos värme och ljus rör sig över 

till ett latent tillstånd av värme och ljus i 

kolets olika kombinationer. Så länge det 

är frågan om reservsubstanser (protein, 

stärkelse, fett, oljor) kan denna latenta 

form av värme och ljus överföras till 

livet igen, om enzymer bryter upp dem 

och förlöser kapaciteten att aktivt forma 

liv, som i groddkärnan hos det groende 

fröet, eller när vi förbränner de reservlager 

vi byggt in i våra kroppar. 

Vad händer nere i jorden? 

Under tillväxten behålls det kol växten 

andas in och i utbyte andas den ut 

överskottet av syre. Vartefter växten utvecklas 

och dör sjunker kolstrukturen så 

tillbaka till jorden, när växten vissnar. 

Härifrån och framåt dominerar en annan 

miljö. Substanserna hålls inte längre flytande 

och rörliga av krafterna från solens 

värme och ljus och från jorden via 

bladen och rötterna. Nu börjar ”arbete 

utan ljus” i det mörka, fuktiga jordelementet. 

Rötter, stjälkar, blad och blommor 

utsätts för successiv nedbrytning. 

Det börjar helt av sig självt genom växtenzymer 

som ännu är aktiva och som 

fortsätter arbeta utan kontroll när de en 

gång övergivits av växten. Det första uttrycket 

av detta ses i bladens ändring av 

färg. Sedan blir växtsubstansen föda för 

floran och faunan i jorden, av bakterier 

och svampar. Deras kraftkälla är växtavfall 

(ett märkligt ord, men det som ännu 

används). Jordorganismerna upprätthåller 

rörelsen, strömmen av substanser, 

inte bara i deras egen metabolism utan 

även genom spridning av enzymer genom 

hela jordens metabolism. 

På detta sätt bibehåller jorden en växtliknande 

livskvalitet, som hjälper de 

högre växterna att utvecklas ända upp 

till bildandet av frukt och frö. Genom 

mikrobiotisk aktivitet bryts de döda 

växternas kolstruktur ned och friger 

än en gång CO2, den döda slutprodukten 

från rötternas utsöndringar. Således 

sker jordens andning på samma sätt som 

hos djur och människor! 

Den mikrobiotiska nedbrytningen är 

långsammare, ju mer värme och ljus 

som blivit latent i de olika delarna hos 

växten. Därför bryts ved, som hårdnat 

till ett fast tillstånd, ned mycket långsammare 

än proteinkombinationer av 

gröngödsling som är kvar i sitt vattenartade 

tillstånd. I det proteinrika avfallet 

är det kolets syskon som bibehåller 

kolets omformbarhet, plasticitet. 

Humus bildas 

Den metaboliska aktiviteten i jorden löser 

upp alla specifika växtdelar till ett 

”hav” av encelliga varelser. I den processen 

andas en avsevärd del organiskt 

avfall ut (CO2) eller blir till mineraler i 

form av salter. Denna process, med upplösande 

av låst form och återskapande 

av det strömmande och flytande, än en 

gång men nu i jordens mörker, genom 

kol och dess syskon, i den formlösa, 

vattenartade mikrobiotiska jordmassan 

är just själva bildandet av närande 

humus. För att livets kretslopp skall slutas, 

måste denna process ske, som slutar 

med mineralisering och som aktivt 

sker genom utsöndringen från rötternas 

utandning. Detta eftersom startpunkten 

för all utveckling av form på jorden är 

dess döda salt, dött vatten och luftens 

döda gas (CO2). 

Konsekvensen av konstgödning 

Om man alltså inte låter kolets kretslopp 

slutas genom den jordiska, humusbildande 

processen, utan går genvägen via 

vattenlösliga näringssalter direkt (olika 

sätt att konstgödsla), försvagas kolets 

formkraft. I denna situation glöms betydelsen 

av den närande humusprocessen 

bort. Den process som flyttar sig in i 

formlösheten hos den allmänna levande 

naturen och utgör det första steget till 

bildandet av matjord (moderjord). Vid 

nedbrytningen av kolstrukturerna i 

växtavfallet och deras övergång till det 

allmänna mikrobiotiska livet, frigörs så 

att säga växtens själva grundidé. Denna 

idé, tanke som har varit bunden till den 

specifika formen under växtens livstid 

och som nu är fri, rör sig igenom och belivar 

jorden, strömmar så att säga runt

växtrötterna. Det är denna urkraftsströmning 

som rör sig genom elementen 

fast och flytande, och som har kraften 

att tvinga tillbaka det oorganiskas, det 

mineraliskas dödskrafter. När detta sker 

förmår rötterna att ta upp nödvändiga 

mängder salter genom egen aktivitet. 

Denna belivande kraftström, som frigör 

sig själv genom nedbrytning och 

omvandling av kolstrukturer på väg till 

formandet av närande humus, är enligt 

min uppfattning inte bara förutsättningarna 

för bildningen av permanent humus 

men något som stiger in och blir del av 

det. Permanent humus – en blandning 

av närande humus av olika ursprung 

– är en nybildning i jorden, där kol nu 

endast uppträder som ”den svarte följeslagaren”, 

liksom träkol är. Med hjälp 

av dess syskon modellerar dock kolet 

en struktur, formad på ett allmänt sätt 

i det medium som denna kraftström är 

i den permanenta humusen. Detta ram- 

verk är samtidigt bärare och bevarare av 

jordens erfarenhet från solens, månens 

och stjärnornas inverkan under året innan. 

Sett på detta sätt, kan vi förstå den 

permanenta humusen såsom jordens 

minne, som värnar om den kosmiska 

ström av idéer från ett år, som trädde 

in i växtformandets process då. Denna 

utformning är den mest allmänna, den 

mest mångsidiga och mest formbara i 

naturens fatabur. 

Humus är jordens frö! 

Den permanenta humusen är uppbyggd 

av samma substanser som protein, i 

olika kombinationer. De fem syskonen 

C, O, N, H och S är de som genom som 

inbördes verkan förmår kolet att bibehålla 

sin plasticitet hela vägen i plantan, 

så att kolet tillåts förflytta sig in i 

ett tillstånd av stillhet, jämförbart med 

proteinets tillstånd i groddkärnan i det 

individuella fröet. Den mogna humusen 

är stabil, liksom fröet, och är på samma 

sätt motståndskraftig under en lång 

tidsperiod för mikrobers nedbrytande 

krafter. Den bär inom sig potentialen för 

plasticitet, formbarhet, såsom fröet gör 

i dess groddkärna. Precis då fröet gror, 

när omständigheterna är de rätta, så gror 

den permanenta humusen på sitt eget 

sätt så snart kraften i fröets groddkärna 

är uttömd och växten börjar förbinda sig 

med jordens ”groddkärna”, humus. 

Denna groningsprocess, som framför 

allt sker om våren, är som en återupplivad 

ihopsamling av vad året innan skrivit 

in i jordens minne vid bildandet av 

permanent humus. Således bör vi helt 

rättvist ta till oss såsom vårt, de gamla 

alkemisternas ordspråk: ”Humus (i dess 

permanenta form) är jordens universella 

frö.” Det är detta som vi faktiskt talar 

om då vi använder begreppet ”moder 

jord” (matjord), jordens universella frö, 

som tar emot det individuella fröet som 

har utvecklats av kosmos. 

Frön är idébärare 

Den permanenta humus speciella karaktär 

av att bevara sin plasticitet genom 

tidens förlopp, är relaterad till det sätt 

som den blivit till på, vilket i sin tur är 

nära förbundet med aktiviteten hos de 

varelser som finns i jorden, i synnerhet 

daggmaskarna. Som ett resultat av att 

den närande humusen passerar genom 

maskens kropp, som i sig har förmågan 

till en mäktig metabolisk prestation, 

uppstår en uppbyggnad av materia som 

är impregnerad med detta tidens och 

varaktighetens element. Denna karaktär 

av varaktighet förstärks ytterligare av 

det faktum att de formbara humussubstanserna 

bildar stabila organiska salter 

inte endast i alkalisk miljö, som kalkhumussubstanserna 

gör i mulljord, utan 

bildar bestående former med lera, den 

mest formbara substansen i den mineraliska 

världen. Detta sker huvudsakligen 

genom maskarnas aktivitet. På detta sätt 

uppstår lerkomplex, lera i kombination 

med humus såsom ”den slutliga jordprodukten 

kombinerad med jorden”. 

I skenet av monokulturer, begränsade 

växtföljder och förlust av ogräsflora är 

människor idag benägna att lura sig 

själva. De definierar humus som det kol 

som kan uppmätas i jorden multiplicerat 

med någon ”x-faktor”. Ingen humus 

är den andra lik. Humus såsom jordens 

universella frö, såsom matjord som erbjuder 

fruktsamhet, uppstår endast om 

de andliga ideernas mening arbetas 

fram av kolet, skulptören, i växtvärldens 

rikedom på en given plats och om, 

då dessa växter dör, kolstrukturerna 

med det andliga avtrycket återbelivas 

till formbarhet i samband med jorden i 

matjordens ler-humus. 

Kommentarer: 

Man kan tycka att det här är för svårt. I 

och med att vi inte förstår, förkastar vi 

lätt. Men man kan ju läsa flera gånger. 

Då och då. Bara se vad som händer i ens 

tankar? Hur ska vi kunna utveckla något 

nytt om vi aldrig tänker nytt? Om 

vi aldrig vill se nya bilder? Som vi inte 

direkt och genast kan sätta etikett på och 

definiera? 

I skenet av denna artikel blir det uppenbart, 

vilken dödsstöt för vår planet som 

hundra år av konstgödning gjort – de lager 

av permanent humus i världens alla 

jordbrukstrakter har sakta brutits ned 

och minskat. Matens näringsinnehåll 

har kraftigt sjunkit, det visar entydig 

forskning från långa försök och från 

olika länder. Jordbruksjordarna är utarmade 

på humus, visar annan forskning. 

Det finns bara ett sätt att ge människorna 

mat på Jorden i ett långsiktigt perspektiv 

– återskapa humus, återskapa mat-jord. 

Kompostera. Föra tillbaka. Låta kolets 

livscykel bli fullbordad istället för som 

nu, skapa en jämn stor ström av kol från 

Jordens inre, som bara stiger upp och på 

sikt dödar livet självt. 

I skenet av detta blir det också uppenbart, 

att genmanipulation för att få grödor 

som ”klarar av” monokultur, konstgödning 

och gifter för att mätta jordens 

människor är ren lögn. Det är penninghunger 

för att mätta ett fåtal på bekostnad 

av framtiden. Överdrivet? Nej, men 

ärligt. 

Jag vill ta resonemanget om kolets 

kretslopp ett steg längre: Kanske finns 

ENGLISH SUMMARY 

From carbon to Humus 

In view of the monocultures, the 

impoverished rotation of crops 

and loss of weeds as flora, people 

today are prone to deceive themselves; 

they refer to what is measured 

as carbon content in the 

soil, multiplied with some “x factor” 

as humus. 

Carbon exists in the three states of solid, 

liquid and gas and all are in connection 

with the development of organisms 

and the higher life on earth. In all three 

forms it possesses a content of latent 

heat, stored energy from the sun. Carbon 

is present in all states of the physical 

– in earth, water, air and warmth. 

Even in the state of its greatest density, 

the diamond, it maintains its relationship 

to warmth. Warmth is fettered in 

all organic residue, latent and is freed 

up through combustion. The exception 

is carbon dioxide, which as a gas represents 

the dead end product of combustion, 

the highest stage of oxidation of 

carbon.. This end product arises through 

the breathing of humans and animals, as 

well as the breathing of plant roots, the 

breathing of the soil and in the compost 

process – with every kind of breaking 

down of organic substance. Also when 

the various forms of coal and also oil 

burns down, it gives of CO2. 

The capital, the carbon reserves of 

the past, which cannot be increased are 

här till och med en av anledningarna till 

att vi är så svaga i immunförsvar och fysik, 

och har så svag viljekraft och självständighet? 

Och är så bekväma av oss 

och inte orkar protestera särskilt högt 

fast vi vill? Hundra år av matproduktion 

och ätande av mat uppbyggd med kol, 

som så att säga är försvagat? Försvagad 

formkraft… Detta resonemang är för 

många kanske helt ute i flummeri, men 

vem vet? Knappast någon. Få gör sig 

egna tankar… hur var nu med kompostering 

av fasta föreställningar…? Man 

kan låta sådana här bilder stå just som 

bilder! Man kan betrakta dem - bilderna 

som stiger upp inuti under läsningen. 

Låta dem bara vara utan att snabbt förstå 

eller förkasta. Att uppleva bilder och 

what man’s insatiable hunger in our time 

is devouring and in the process warmth 

and carbon dioxide gas are released. Occurring 

in parallel with the massive increases 

in CO2 emissions from burning 

fossil fuels has been the felling of enormous 

areas of tropical rain forest over 

the last thirty years. The approaches to 

make a change have so far been a drop 

in the ocean. 

With carbon we can speak of a cycle 

between what happens above earth in 

the air and warmth and what happens in 

the earth in connection with earth and 

water. This cycle is maintained by the 

chlorophyll-forming plant life. The cycle 

moves up through all four stages of the 

elements – earth, water, air and warmth 

– then back down again. In the plants 

breathing in of carbon dioxide on the 

underside of the leaves, in the warmth 

and light from the sun, it is separated 

into life-bestowing oxygen and carbon, 

which regains its plasticity. The aspect 

of something dead passing through this 

nadir to be awakened again to new life 

is essential to the cycle. When carbon 

again sets free in the plant, its physical 

property’s is now opened to an almost 

limitless variation of combinations with 

itself and with oxygen, hydrogen, nitrogen 

and sulphur. Together they all form 

protein, the basis of all active life forms. 

As protein, carbon is in the state of its 

greatest plasticity. 

As a plant matures into the seed stage it 

”dies into form”. It is no longer able to 

dissolve this form or remodel it, as animals 

and humans are by breathing out 

konst har inget med förnuft att göra. Vi 

har all rätt att betrakta livets gåtor som 

bilder utan att kräva av oss själva att vi 

ska förstå, för att tillåta oss att titta på 

dem… Och bilderna har rätt att stå, utan 

att bli orättvist förkastade på grund av 

vår otillräckliga kunskap. Tids nog kan 

bilder mogna till insikt. 

Vera Billing 

bearbetning och egna kommentarer 

av ett föredrag av Manfred Klett, 

tidigare ledare för biodyn. 

jordbrukssektionen, Dornach, 

CO2. The plant keeps the carbon it breathes 

in and in exchange, breathes out 

excess oxygen. As the plant wilts and 

dies, the carbon structure sinks back to 

the earth. Henceforth, a different milieu 

predominates. Now the substances 

“work without light”, in the dark moisty 

earthy element. The plant substance becomes 

food for the flora and fauna of the 

soil. Now they are the warmth and light, 

and these soil organisms thus keep the 

flow of substances throughout the whole 

metabolism of the soil. In this way, the 

soil keeps the plant-like living quality, 

which helps the higher plants to develop. 

In this activity CO2 is once more escaped 

as a gas, so the soil breathes the opposite 

way to the plant, breathes in oxygen 

and out CO2, breathes like animals 

and humans. 

The metabolic activity in the soil dissolves 

all particular forms of the plants, 

turning them into a “sea” of unicellular 

living creatures and this process of the 

disintegration of form and the regaining 

of fluidity that takes place, can justifiably 

be called the formation of nourishing 

humus. It is not comparable to a dead 

mineral environment for plants using 

chemical fertilizers. When the plant 

dissolves in the processes of the soil, it 

also releases the formative powers, the 

original spiritual idea of the plant. This 

process goes on into forming permanent 

humus, a new formation in the soil, in 

which carbon now is able to work together 

with oxygen, hydrogen, nitrogen 

and sulphur again. 

The mature, permanent humus is stable 

like the seed and is built up with the 

same substances as protein. It carries 

the memories of the previous season, 

just like the seed. As the old alchemists 

said, humus is the universal seed of the 

earth. During spring the humus changes 

in the same way as the seed when it 

germinates and it also does so, as soon 

as the inner, stored energy of the seed 

is exhausted and the plant really begins 

to connect to the soil. The humus, the 

seed of the soil, germinates and enables 

the plant to connect and by own force 

take up from it what is necessary for its 

growing. 

Original text by Manfred Klett, 

translation/shortening Vera Billing, 

with permission from the author 

10 1/2007 1/2007 

11

VILKEN FäRG HAR KLIMATFRÅGAN? 

jenny filosoferar 

Miljöförstöring och klimatförändringar 

har slutat vara en fråga för 

cyklister i växtfärgade lusekoftor. 

Förra året hände något som miljömedvetna 

människor väntat på i 

årtionden: klimatfrågan blev äntligen 

något som alla pratade om. 

Nuförtiden kan man därför utgå 

ifrån att alla vet att koldioxid är 

en gas som uppstår vid förbränning 

av olja, bensin, kol, trä etc; 

att koldioxiden i luften ökar värmen 

i världen; att en värmeökning 

leder till extremare väder 

och höjda vattennivåer - samt att 

man kan förhindra dessa katastrofala 

klimatförändringar genom 

att ställa om energiproduktionen. 

Det är bra att alla vet det 

där nu och att alla håller med om 

att något borde göras. 

Gästskribent! 

Jenny Elster, svenska som bor i 

England och skriver doktorsavhandling 

i miljöteman i tysk litteratur, 

är också frilansande skrivare 

och hittade till redaktionen via internet. 

Hon är mycket intresserad 

av mat och har arbetat som kock, 

mer skriv kommer... 

Klimatfrågan är helt uppenbart ingen 

grön fråga längre. Jag vet inte vilken 

färg man skulle kunna ge den. 

Det känns svårt att välja en annan färg 

- speciellt med tanke på att de flesta redan 

är upptagna. Jag skulle ha föredragit 

regnbågen som symbol för kampen 

mot en alltför varm värld men nu tillhör 

den ju redan de homosexuella. Naturligtvis 

vore det jättebra om alla homosexuella 

i världen bestämde sig för att 

bekämpa klimatförändringarna, men 

det skulle lämna mig och många andra 

utanför. Vad finns det för andra alternativ? 

Svart? För dystert. 

När jag tänker vidare på saken så är det 

kanske inte mig det kommer an på att ge 

klimatfrågan en färg. Och kanske är det 

inte heller så viktigt. Viktigt är endast 

och allenast att något blir gjort och att 

bestämma sig för en målgrupp för sitt 

engagemang. Jag har därför bestämt 

mig för att satsa på en siffra. Siffran 

sju. Varför sju? Inte bara för att 2007 är 

året då all kunskap som vi fick förra året 

kommer att omvandlas i handling, utan 

helt enkelt därför att sju är ett lyckotal. 

Går virveln inåt eller utåt...? 

I ögat råder stillhet. 

V.B. 

Foto Dick Nord 

Svenskar vars personnummer börjar 

med sju har i allmänhet fötts med otrolig 

tur. Det verkar vara en bra utgångspunkt. 

Sjuttiotalet var en bra utgångspunkt. 

Svenska sjuttior, sjuttioettor, 

sjuttiotvåor etc. föddes i ett land som 

ansåg sig vara bäst i världen och som i 

många fall var det. Sverige var rikt, demokratiskt, 

jämställt och fredligt. Och 

vi sjuttiotalsbarn hade det bra, bättre än 

några andra svenska barn hade haft det 

före oss. Trazan och Banarne såg till att 

vi hade det roligt och att vi åt bananer, 

sportloven från skolan såg till att hålla 

oss friska och starka - och CSN såg till 

att vuxenheten sköts på framtiden. Vi 

behövde inte bli vuxna förrän vi fyllt 

trettio och tills dess susade vi runt världen 

med flyg, bil och båt. Vi hade det 

bra. 

Jag väljer siffran sju och min egen åldersgrupp 

därför att jag tycker att det är 

dags för oss nu att visa vad vi går för. 

Att det är dags att använda all den där 

energin som pumpats in i oss sedan vår 

pappa körde hem oss från BB. Och att 

det är dags att göra det nu, inte nästa år. 

Det är det här året som vi ska skippa den 

där flygresan, som vi ska börja köpa lokalt 

producerad mat och som vi ska dra 

ner på all energianvändning i allmänhet. 

Det finns så mycket man kan göra. Det 

är det som är fördelen med klimatförändringarna 

- att man kan göra så mycket 

åt dem. 

Vi som föddes på sjuttiotalet har nu 

chansen att visa att all den energi som 

lagts på vår uppfostran och vårt allmänna 

väl de senaste 37 åren är en kraft att 

räkna med. Kalla det pay back time om 

ni vill. Jag kallar det sjuornas år. 

Jenny Elster 

Mat, makt och 

möjligheter 

...hette ett seminarium där näringsliv, 

kulturliv och politik samlades för att 

utforma en grundläggande strategi för 

mathantverk. Detta hölls i slutet av januari 

i år på Stockholms Folkkulturcentrum 

och var ett arrangemang i avslutningen 

av LOF, EU-projektet Local 

and Organic Food, där Sverige varit en 

av tre parter. Ur den gedigna, läsvärda, 

lättlästa (!) och inspirerande rapporten, 

som lämnats vidare till bl.a. riksdag och 

jordbruksdepartement, hämtar jag tänkvärda 

rader om maten, se härintill. 

Rapporten på 24 sidor är skriven av Hans 

von Essen, Biodynamiska Forskningsinstitutet. 

Hoppas riksdagskvinnor och 

män verkligen läser detta dokument… 

Du kan själv läsa den som pdf-fil på 

www.jdb.se! 

Mötesplats Spiragården, Örebro 

ÅKSJUK MAT... 

hörde jag häromdagen en 

ung ekobonde kalla de långtransporterade 

livmedlen. 

Nog är det väl lite märkligt 

att den maten ändå kan vara 

ekologiskt certifierad??? 

1 1/2007 1/2007 

1 

Billig mat 

En fråga under seminariet var hur människor 

med låg lön skall ha råd med 

mathantverk – som är dyrt. Det finns 

mycket att säga till den frågan, men kanske 

viktigast är att på allvar ifrågasätta 

om mat skall vara billig. Vems intresse 

är det egentligen att mat är billigt? ”Billigt” 

innebär idag massproducerat. Det 

innebär mat som samlats upp över stora 

arealer, transporterats långt och bearbetats 

i flera led och som blivit nästan 

abstrakt. Maten blir ett faktum som är 

omöjligt att påverka och som låser fast 

individen i något som hon egentligen 

inte tycker om, måste ha, men inte vet 

hur hon skall förändra. 

Är det god ekonomi att ge barnen billig 

mat när de växer upp och lägger 

grunden för hela livet? Är det snällt mot 

de mindre bemedlade i samhället att 

hänvisa dem till massproducerad billig 

mat? Är det en vettig prioritering att 

acceptera höga kostnader för t.ex. hem- 

elektronik och dyrt boende och sedan 

bara ha 10% av hushållskassan kvar 

till maten? Är det inte så att höga priser 

på mat innebär möjligheter för den som 

gör något med mat – när nu samhället 

faktiskt är inställt på att minska krånglet 

och tillhandahålla kompetensutveckling? 

Är det då inte så att låga priser 

på mat blir en inlåsning i en offerroll? 

Och varför kan inte samhället istället 

för att lägga subventioner och press på 

att få ner matpriserna på sätt som skapar 

miljökostnader – erbjuda skolor och 

institutioner öronmärkta bidrag för att 

de skall kunna köpa matvaror av hög 

kvalitet till sina brukare? Varför inte 

istället vårda en attityd där det i alla led 

är OK att ägna tid och kärlek – och en 

större andel av (hushålls)budgeten - åt 

maten? 

Som bilaga finns även ett annat initiativ: 

”Tillväxtideologins dödsdans – ett 

manifest”, också intressant att ta del av 

- och del i. 

VINTERMöTET på Spiragården, Närke 

– ett möte mellan jord och människor 

Den 17 februari 2007 samlades vi en grupp för att samtala om människans sociala 

uppgift i jordbruket. Inbjudan hade varit för öppen för alla, men vi som 

kom var alla intresserade av det biodynamiska förhållningssättet till människa och 

jord. Dagen kom helt att handla om människan, om odlaren själv och vikten av 

kommunikation, både inåt sig själv och utåt med omgivning och samhälle. Ett par 

kortare förberedda inlägg hölls under dagen och däremellan flöt samtalen fritt och 

inspirerande. Vi serverades mycket god mat och fika under dagens lopp, stort tack! 

Människor på jordbruk och i odling kan göra en klar insats i dag för ett friskare 

och mer hållbart samhälle. Den biodynamiska helhetssynen, där även människan 

och hennes inre, samt det sociala och kulturen också ingår i kretsloppet, kan ge 

extra inspiration i det arbetet tillsammans med alla andra. Summering av dagen 

gav tre tydliga huvudmotiv: 

* Jorden och barnen! 

* Grön rehabilitering, inom många olika vårdområden. 

* Den mångfaldiga, levande gården som kulturimpuls och mötesplats. 

Vi bjuder nu in till fortsatta samtal om detta. Vi önskar att fler som tycker dessa 

frågor är viktiga sluter upp! Spiragården är en bra samlingsplats, både geografiskt 

och i sin enkla och glada, praktiska och jordnära utformning. 

De som vill, ses där igen den 21 april kl 10-16. Om fler för samtal på andra ställen 

kring samma tema – ta kontakt! 

Bästa hälsningar Carl Erik Östlund och Vera Billing 

Kontakt och anmälningar: Carl Erik, Spiragården 019-23 33 06 

www.spiragarden.se 

Nytt möte 21 april!

”VI KöPER LITE MER OcH GöR EN KATALOG!” 

sa Barbro till johnny och Runåbergs Fröer blev till. 

Runåbergs Fröer är ett begrepp för många, katalogerna älskade och 

sönderlästa. Den som lånar bort sin katalog brukar inte få tillbaks 

den… Det känns som att de här fröerna, de kan man lita på! Hederligt, 

rejält och ärligt. Och ekologiskt så långt det går. Vilka är det som 

stoppar fröna i påsarna? Och varför? Jag åker för en pratstund med 

Johnny Andreasson och Barbro Adielsson en kväll i januari. 

De heter alltså inte alls Runåberg, som jag alltid trott. Vi dricker 

kaffe och äter köpta kakor med färgglada nonstop i. Säkert inte ekologiskt, 

men här bor inga fanatiker. Däremot visar det sig, mycket varma 

och generösa människor, värmda av en hög grad idealism, hållen vid 

liv sedan 70-talet. 

70-talets gröna våg… 

förde Johnny från Ystad till kollektivet 

Niorna i Värmland (När Inga andra Orkar…). 

De tog hand om hopplösa storstadsungdomar. 

Johnny köpte några 

fröpåsar på Konsum och häpnade över 

att det växte! Och otroligt vad mycket 

det blev! Fascinerad direkt. Det blev 

småningom studier på Alnarp och jobb 

inom park och trädgård och trädgårdskurs 

i Rättvik och där! Fanns Barbro 

från Bohuslän, i samma ärende, men 

med vårdarbete som sin historia. De och 

fler ändå begav sig upp till Ångerman- 

land, till en nästan öde by – Runåberg. 

Johnny och Barbro bodde i en manskapsbod 

på hjul i väntan på att ett hus 

skulle bli färdigt. De skulle ju odla lite 

och köpte in fröer, ekologiska fröer från 

USA. Det var Barbro som tog initiativet 

– vi köper lite mer och gör en katalog! 

Detta var vintern 1982-83. De satte in 

en annons i tidningen Land och fick 28 

svar. De skickade runt katalogen till 

föreningar också och första året slutade 

med 300 adresser i kundregistret. Nu är 

det 5000… 

Efter fem år i Runåberg drog de söderut, 

med de två små barnen och fröfirman, 

till Barbros hemtrakter i Spekeröd utanför 

Stenungsund i Bohuslän. Orsakerna 

var två. Den ena var att Barbro längtade 

till kusten, granskogen blev för svår 

för själen till slut. Skäl nummer två var 

Tjernobyl. Kärnkraftsolyckan därnere i 

Ukraina gjorde att ett farligt radioaktivt 

regn föll över trakten där de bodde. Med 

ekologisk fröodling och småbarn var det 

bara att åka! Många fler gjorde det. Gårdarna 

var svår att sälja. 

De kom ner till det hyrda huset i Spekeröd 

i Luciatid, minns de, där vi sitter vid 

köksbordet. De hade väl tänkt köpa ett 

eget ställe, men fick aldrig råd och behövde 

det kanske inte så mycket heller. 

Det ordnade sig så bra, med uthuslängan 

där fröfirman Runåbergs fick plats och 

med lånta odlingsarealer på tre olika 

platser runt gården. Jordstyckena har 

olika karaktär och lite avstånd sinsemellan, 

vilket är bra just för fröodlingen, 

för man undviker vind- och korspollinering. 

Lera, mo-mjäla och sandjord. De 

fick bra skjuts på Runåbergs Fröer när 

de kom ner, genom att Karin Berglund, 

välkänd trädgårdsförfattare och fotograf, 

fick nys om dem och gjorde reportage 

i Dagens Nyheter den allra första 

säsongen. 

Regelverkens stela käppar 

Nästa stora händelseår blev 1998, då de 

nya EU-reglerna för certifiering av alla 

fröer kom. Plötsligt var många av de 

gamla inhemska sorterna, liksom många 

av de ekologiska fröerna från mindre företag 

och odlare olagliga. På Runåbergs 

var ordrarna redan packade och klara 

och själva stod de där, hotade av åtal om 

de sålde påsarna! Vad göra!? Jo, Johnny 

och Barbro gjorde en rockad – de 

skänkte bort sina fröer det året! Och det 

har aldrig gått så bra ekonomiskt någon 

gång! För människor skänkte pengarna 

till dem och ofta mer än de egentligen 

skulle ha betalat… 

De har inte mycket till övers för kontrollverken 

och deras verksamheter, 

Barbro och Johnny. Utsädeskontrollen 

har hittills besökt dem varje år och tagit 

en ansenlig mängd fröer ur deras förhållandevis 

lilla inköpsvolym och egen 

produktion till sina tester. Mycket sällan 

har de själva fått del av testerna, trots 

påtryckningar och tjat. Nu har de sagt 

ifrån: Får inte vi rapport och svar, får ni 

inga fröer! Nu kommer de inte längre. 

Från och med i år finns en ny regel som 

säger att även själva firman måste ha en 

egen certifiering. Det räcker inte med att 

varje frösort måste det! De låter lite trötta, 

inte att förundras över. Men så är det 

ju – det levande, naturliga, småskaliga 

pressas hela tiden obönhörligt undan av 

marknadskrafterna. Men ändå – nästa 

år firas 25-årsjubileum. Och de har ett 

ganska konstant kundunderlag på 5000 

i registret. De har i alla år faktiskt klarat 

sig ekonomiskt. 

Jag iakttar att de håller kvar vid en viss, 

enkel stil som inte har förändrats under 

åren. Jo, våra bruna påsar började vi 

med för att de var billigast, tryckte själva 

på texten i en egen gammal tryckpress. 

Och det gör vi fortfarande! Det vill vi 

inte ändra på , det har blivit vårt signum. 

Liksom katalogen, som inte ändrat 

utseende under åren, bara utökats, och 

nu inte ges ut varje år, utan med aktuell 

sortimentlista däremellan. Många älskar 

att läsa i sin Runåbergskatalog… den 

innehåller så mycket kunskapsrikedom 

och praktiska tips. Generositet skimrar 

över alltsammans. Johnnys brinnande 

intresse för fröodling färgar härligt in i 

katalogen och den glöden förmedlas vidare 

till beställaren, odlaren. 

Fröfirmans årsrytm… 

…börjar i oktober, då de nya fröerna 

kommit och grobarhetstestas, liksom 

det som finns kvar av de gamla. Det är 

mer än 1000 sorter, som noggrant sås 

ut, 100 frön på varje laboratorieglas i 

konstant temperatur och fukt och sedan 

räknas… Detta har länge varit Barbros 

syssla. Grobarhetstesterna i oktober 

har de gjort ända från allra första början. 

95% av alla fröer de köper in är 

från USA, Tyskland, Österrike, Italien, 

England och Danmark. De köper in från 

samma firmor varje år, gamla väletablerade 

relationer. Nu går det inte att 

importera från USA längre, deras frö 

måste ha särskild certifiering, i syfte att 

stoppa sjukdomsspridning. Det blev till 

exempel tvärstopp för amerikanska tomatfröer 

när EU:s regler började verka. 

Bra på sätt och vis förstås, att man är 

försiktigt, men det är synd, då så mycket 

bra ekologiska fröer ändå görs där och 

av spännande sorter. 

I november och december packas sedan 

fröna i de bruna påsarna, tryckta med 

den egna pressen. Allt handpackas! Förr 

var det några ungdomar som gjorde det 

för att få in julklappsslantar, nu är det 

mest de själva. 

I januari börjar beställningarna forsa 

in och sen är det bara att ta emot, packa 

och skicka som gäller, dag ut och dag 

in… Sedan börjar pengarna för hela 

årets satsning rulla in. Sommaren är det 

alla de egna fröodlingarna som ska skötas. 

Det mesta täckodlas med halm och 

strö, men det kräver naturligtvis ändå en 

hel del. Framför allt noggrannhet. Men 

det där sköter Johnny numera med ryggmärgen, 

han vet utan att behöva tänka 

efter, när vad behöver göras. Att prova 

nya sorter och odla mer och mer själv är 

ju det roliga! säger Johnny och hela han 

lyser. Barbro däremot börjar känna att 

hon vill ha lite omväxling också, komma 

från hemmet/arbetsplatsen lite, så 

hon har gått floristutbildning och hoppas 

kunna varva det med fröfirman. 

På sensommar och höst gäller det att 

passa på fröskörden. Ett år som det förra 

är urtråkigt, regnet sänker frökvaliteten 

och gör att det inte blir stort resultat ut 

av allt odlande. 

Kan ni någonsin ta semester? 

Jahadå! Till och med mitt i säsongen, 

på vårvintern! För de har så bra medarbetare, 

ett gäng deltidsanställda, som 

varit med länge och nästan känns som 

familj. Elaine, Heléne, Mikael och Edwin. 

Johnny berättar - vi ska snart åka 

till Portugal! Vi undersöker möjligheter 

att ha fröodling där, på en liten vingård 

som håller på att lägga om till ekologiskt. 

Där vill vi särskilt prova tomatfröer och 

liknande, som kräver värme och sol för 

att utvecklas bra. Regniga höstarna här 

går bara inte! Runåbergs har sorter som 

inte går att få tag i handeln, som de vill 

utveckla där. 

Annars är det ungefär 25-30 sorter som 

Johnny odlar frö av själv. Det är bara 

en hobby… säger han blygsamt. Som 

många amatörer (vilket ordagrant betyder 

”de som älskar det de gör”, till 

skillnad från proffsen som endast ”gör 

det de kan och ska”) så kan han oerhört 

mycket. Tillsammans med Anders Skarlind, 

tidigare ordförande i föreningen 

Sesam, har han skrivit en bok om fröodling 

som ännu endast finns på nätet, se 

www.froodling.se. Mycket fröodlingskunskap 

finns också i den välkända 

Runåbergskatalogen. 

Goda vänner 

Vi går ut från det sköna köket, ut i vintermörkret 

över gårdsplanen och in i 

”firman”. Inte är det stort… trångt men 

mysigt och var sak har sin plats. Det är 

proppfullt men ordning råder. När jag 

tittar in en vecka senare för att hämta en 

beställning fröer till platsen jag ska odla 

för i år, plockar Johnny snabbt ihop det 

jag vill ha. Han vet var allt finns, men 

inga siffror! Ordning härskar där den är 

praktisk att ha, men inte där som livet 

träder in. Fröerna har namn, är individualiteter, 

goda vänner han känner, inga 

abstrakta nummer… 

Text och foto Vera Billing 

www.runabergsfroer.se 

”För att bli en lyckosam odlare, måste 

man först känna jordens natur.” 

Xenophon, 400-talet före Kristus. 

(Ur frökatalogen 2002) 

1 1/2007 1/2007 

1

Biodynamisk kompost 

Biodynamisk odling är en metod som 

finns över hela världen, där kompostering 

av organiskt material har en mycket 

central roll. Komposteringen sker alltid 

ovan jord, gärna i form av en större 

”limpa”, gärna på lätt skuggig plats för 

att förhindra uttorkning. Helst skall materialet 

ha jordkontakt, men lite ris eller 

grövre material kan även läggas i botten. 

Material av olika slag och grovlek, 

blöt och torrt, läggs samman och högen 

tillförs sedan sex olika preparat av läkeväxter, 

som ger komposten extra kvalitet 

och livskraft. Örterna är rölleka, kamomill, 

vänderot, maskos och nässla, dessutom 

riven ekbark. Preparaten genomgår 

en särskild vinterlagring nedgrävda 

i jorden innan de används. Preparatväxterna 

är kraftfulla läkeväxter för såväl 

människa som jord och har en stabiliserande 

och balanserande inverkan på den 

humus som bildas. Komposthögen täcks 

sedan med halm eller dylikt och helst 

även med ett tunt jordskikt. 

Kubansk maskkompostering 

Politiskt, ekonomiskt och ekologiskt 

tryck har tvingat Kuba att utveckla nya 

jordvårdsprogram för att upprätthålla 

jordens bördighet, som resultat av de 

massiva nedskärningarna i jordbruksimport, 

till exempel handelsgödsel. Ett 

mycket lyckat program började på 1990talet 

och fokuserade på utvecklingen av 

maskkompostering som metod att skapa 

näringsrik humus. 

Materialet är huvudsakligen djurgödsel 

och ett fiberrikt material kallat 

”cachaza”, en biprodukt från filtreringen 

av rörsockerjuice. Materialet komposteras 

aerobiskt i ungefär en månad innan 

det förs över till öppna maskkompostbäddar. 

Maskarna matas med färskt 

kompostmaterial i ca tre månader, tills 

bäddarna når ungefär en meters höjd. 

Maskarna stannar huvudsakligen i det 

översta lagret, där maten finns, och lämnar 

sina exkrementer under dem, vilket 

utformar den största delen av den näringsrika 

humusen man skördar. 

I Kubas subtropiska klimat kan mas- 

Kosmopolitisk kompostering 

Komposteringsmetoderna är många och anpassade efter klimat och 

resurser. Vi vidgar horisonterna och tar en liten titt på några av alla 

de komposteringsmetoder som finns över hela världen! 

Här intill Jerker Engborg i Jämtland, komposternas kung, som gör 

biodynamisk maskkompost. 

karna (Eisenia foetida) producera upp 

till 3500 kvadratmeter humus från 9000 

kubikmeter organiskt material från ett 

hektar åkerareal. Denna humus kan 

sedan användas i grödproduktion med 

goda resultat, även vid en relativt låg 

tillförsel av 2,5-5 ton per hektar. 

Grop-kompostering 

Som namnet säger handlar också denna 

metod om grävning av hål och kan därför 

vara arbetsintensiv. I Afrika är den 

populär eftersom den bevarar fukten och 

inte kräver några investeringar i material. 

Gropkompostering innebär att man 

gräver en serie med tre eller fler gropar 

i rad. Material vänds från den första till 

nästa och så vidare var annan eller var 

tredje vecka, till dess komposten är färdig 

efter ungefär 8 veckor. Ibland läggs 

ett tunt lager lera över groparna för att 

minska vattenförlusten. 

Dikes-kompostering 

För den bor i lite mildare klimat än vårt 

och som har en liten trädgård och inte 

gärna vill avstå från värdefull yta till en 

kompostbehållare, kan dikeskompostering 

vara ett effektivt sätt att ta hand 

om köksavfall genom vintermånaderna. 

Man gräver ett dike minst lika brett 

och djupt som spaden och så långt man 

vill, och täcker botten med kvistar eller 

grenar. Köksavfallet sprids ut på bädden, 

täcks med ett lager jord efter varje 

påfyllnad och man fortsätt tills diket 

är fullt. Ärter och bönor växer bra om 

de planteras i diket, men det är bäst att 

vänta några månader mellan ifyllnad 

och plantering. 

Kinesisk högtempkompost 

Höga temperaturer (70 grader) eliminerar 

fler sjukdomsalstrande organismer 

och ämnen, och därför har denna gamla 

kinesiska metod använts för hygienisk 

omvandling av mänsklig avföring, eufemistiskt 

kallat ”nattjord”. En ganska 

stor hög kan göras, nästan som ett slags 

hässja, med tjocka lager av skördeavfall 

som bottenlager. Bambukäppar arrangeras 

horisontellt och vertikalt i högen 

och alternerande lager av grönt material, 

halm, djurgödsel och mänskligt avfall 

fylls på till en höjd av 1,5 meter. 

Därpå försluts högen med ett lerlager 

och lämnas i ett dygn, vartefter bambukäpparna 

sakta dras bort. De lämnar 

då efter sig luftkanaler genom högen, 

som gör att temperaturen kan stiga till 

60-70 grader inom 4-5 dagar. Högen 

vänds efter två veckor och försluts igen 

med lera och komposten är sedan färdig 

inom ett par månader. Om du vill pröva 

detta själv, kan du byta ut bambukäpparna 

mot långa raka grenar. Du behöver 

mycket material, även om du kanske 

väljer bort ”nattjorden”! 

Bangalore-metoden 

Denna metod utvecklades i Bangalore, 

Indien och använder sig också av lerlager 

eller fuktigt gräs för att försluta 

högen, men har inga luftkanaler. Detta 

resulterar i brist på syre i högen och materialet 

bryts följaktligen ned av mikroorganismer 

som kan överleva utan syre. 

Dessa kallas anaeroba. Denna ”anaeroba 

matsmältning” sker vid lägre temperaturer 

än aerob kompostering och 

sjukdomsalstrare och frön från ogräs 

kan överleva. Fördelen i varma länder 

är att metoden förbrukar mindre mängd 

vatten och inte kräver vändning. 

Biogas-anläggningar 

Mer än fem miljoner jordbrukshushåll 

världen över producerar totalt mer än en 

miljard (billion) kubikmeter metangas 

varje år i enkla biogas-anläggningar. De 

varierar i design, men använder samtliga 

anaeroba bakterier för att bryta ned 

djur- och människoexkrementer. Produkterna 

från denna nedbrytning är metangas 

för matlagning och belysning, ett 

stabil humusrik jordförbättringsmedel, 

samt en näringsrik vattenlöslig restprodukt. 

De flesta av dessa nedbrytningsanläggningar 

finns de varmare trakterna i 

Asien, där temperaturen passar bra för 

anaeroba nedbrytningsprocesser. 

Vera Billing 

källa bl.a. The Organic Way 2006 

VI GÅR UT NU - OcH GöR! 

conny och Birgitta jerer lade grunden 

för kompostering i staden. 

Går det att sortera organiskt avfall 

i storstaden? Conny och Birgitta 

Jerer var bland de entusiastiska 

och ihärdiga initiativtagarna 

till den återvinning som idag ju 

faktiskt finns i var mans kommun, 

i både stad och på vischan i vårt 

avlånga land. Deras byggforskningsprojekt 

i bl.a. Göteborg på 

70- och 80-talen lade grunden. 

Jag träffar på Conny i ett helt 

annat sammanhang och råkar 

få veta detta och åker på besök 

hos paret sista dagen i februari. 

Vintern börjar övergå till tö, dalen 

väster om Dingle är vacker i 

snöskrud, med de branta bergen 

som skyddar den lilla helt platta 

bygden runt Bärfendal, vägen 

slingrar efter kanten. Inte svårt 

att föreställa sig att här förr var 

en fjord, nu när snön täcker jorden. 

Kunde varit havsis. 

Från ett framtidblickande 

80-talsprojekt med Jerers: 

Conny och Birgitta Jerer är båda asfaltsbarn 

från Göteborg, men bor 

numera i Svenneby på Bohuskusten. 

Bakom ett ockragult plank finns ett 

flertal stora och små färgglada vackra 

hus i mer eller mindre färdigt skick. 

Conny bjuder in mig i det berömda bastuhuset 

– byggt i lera och halm. Själva 

bastun är ett hus i huset, vi sätter oss i 

sällskapsrummet utanför, ombonat och 

vackert med djupa avrundade fönsternischer. 

Och vedeldat och varmt. Birgitta 

kommer med fika, nybakad ljummen 

kardemummakaka… 

Detta är två kreativa evigt unga människor 

som snart går i ”passion”, som Conny 

säger med hur pigga ögon som helst. 

De träffades som väldigt unga och har 

samarbetat allt sedan dess i mängder av 

projekt. I decennier har de aktivt arbetat 

utifrån tanken, att avfallet ska tas omhand 

lokalt, återvinnas och åter komma 

in i kretsloppet. De beskriver att de under 

livets gång båda, men var och en på 

sitt sätt, kommit att gå från teknik till 

estetik och natur. Conny började som 

byggnadsingenjör, men har bit för bit 

utvecklat det i förhållande till estetiken 

och naturen. Han blev under småbarnsföräldratiden 

arkitekt och har sedan i 

många år varit en ledande pionjär i att 

bygga med naturmaterial och med tillvaratagande 

av lokala traditioner. Om 

några veckor far han till Kenya för att 

bygga lerhus! Birgittas far var tekniker, 

men också kompostbyggare. Hon blev 

naturvetare, biolog och botanist, men 

så småningom också bildkonstnär och 

odlare. 

Nu står de för varsin del i det gemensamma 

företaget Jerer Arkitektur och 

Trädgård. Birgitta brinner för örterna, 

läkeväxterna och de gamla perennsorterna, 

liksom för fruktträden, gärna 

lokala sorter. Hon driver upp mängder 

av plantor från frö och säljer i egen liten 

bod på området. Det lyser om henne när 

hon berättar om hur roligt det är att möta 

kunder och prata växter, särskilt de som 

redan har mycket erfarenhet, det blir ett 

delande. Ekologiskt naturligtvis. Och är 

nu intresserad av att se om det går att utveckla 

lokal certifiering. Det är så många 

här på kusten som har små odlingar och 

förädlingar av lite av varje, men certifiering 

med KRAV är för dyrt och krångligt 

och anpassat till stordrift och storekonomi. 

Det behövs ett nytt levande, 

rörligt system, ett annat tänkande, för 

den levande småbrukslandsbygden. 

Nåväl, åter till det kreativa 70-talet 

- Conny var med i arkitektkollektivet 

EFEM, med lika lön för alla. Namnet 

ska läsas som E5, och stod för Ekologi, 

Ekonomi, Energi, Estetik och Erfarenhet 

(inte bara deras utan framför allt 

andras och all gammal sådan). I Göteborg 

drog Birgitta m.fl igång ett tvärvetenskapligt 

avfallshanteringsprojekt 

1976-77, vilket givit återklang ända in 

i våra dagar. Själv säger hon anspråkslöst, 

men engagerat, att de bara var rätt 

personer vid rätt tillfälle som gjorde att 

det hände. Okej, mod också… Men det 

var väldigt nytt då, med tvärvetenskap. 

Efter ett år av ältande och diskuterande 

i möten, där de olika disciplinerna inte 

kunde finna varandra sade de: VI GÅR 

UT NU - OCH GÖR! 

Då var de så laddade efter allt jobbigt, 

bromsande pratande att det snabbt hände 

saker. Projektet startade i ett bostadsområde 

på Hisingen. Det spred sig av 

sig självt, för andra blev intresserade av 

all aktivitet där och sade: Det här vill vi 

också göra! Senare i ett nybyggt HSBområde 

i Västerås i samband med Bo-90 

- ett pionjärförsök om ekologiskt stadsboende, 

planerades komposter för trädgårdsavfall, 

men soprum för hushållsavfallet. 

När Conny Jerer sent kom in 

i projektet blev soprummen istället till 

ljusa trevliga kompostrum med fönster 

och informativa skyltar. Conny kom på 

återbesök flera år senare och såg då att 

kompostrummen blivit barnvagnsrum! 

Vad hade hänt?! Hade de slutat!? Han 

frågade upprörd vaktmästaren, men nej 

då – nu hade de bildat ett stormultrum... 

1 1/2007 1/2007 

1 

Vera Billing 

Jag får massor av tidningsklipp från 

70-80-90-talen av Jerers (f.d. Jerkbrant). 

”Soporna svämmar över, källsortering 

är nödvändig” skrev man 

i Göteborgspressen 1988 och Conny 

Jerer säger i intervjun: ”Dagens utveckling 

är inte hållbar”. Nu svämmar 

sopbergen återigen över, trots all återvinning, 

för vi köper mer och mer och 

mer och emballage i mängd ”ingår” i 

vår konsumism...

Foto Bo Lundberg 

Att människans hälsa är beroende 

av respekt för naturens lagbundenheter 

har varit känt alltsedan 

Hippokrates tid. Sjukdom 

är en konsekvens av bristande 

respekt för dessa lagar. Naturmedicin 

hjälper kroppen att förebygga 

sjukdom eller återfå hälsa 

– en kunskap som människor har 

använts sig av i tusentals år. En 

del av dessa gammaldags mediciner 

är bi-produkter. Honung och 

pollen är välkända, men inte lika 

mycket propolis. Här är intressant 

information om detta, från 

en herbalist. 

Propolis är en fantastiskt bi-produkt! 

Ordet kommer av grekiskans ”pro” 

som betyder ”för” eller ”före” och ”polis” 

som betyder ”stad”. Substansen 

upptäcktes för mer än tvåtusen år sedan, 

men har med tiden nästan helt fallit 

i glömska. Nu lyfts det fram igen och 

mängder av forskning pågår i många 

länder världen över. 

Propolis är en hartsliknande substans 

som bina samlar från bladknoppar eller 

bark av träd, särskilt poppel och sälg. 

Dess färg varierar från ljust brunt till 

mörkt rött. Bina använder det som ett 

slags cement vid underhållet av bikupan, 

genom att täta småsprickor och hål 

med det. Under sommarmånaderna bygger 

bina upp propolis som en skyddsmekanism 

vid ingången till kupan. Ämnet 

används också som försvarssystem om 

ett infekterat eller dött djur förorenar i 

kupan. En död mus kan till exempel inte 

bäras ut ur kupan, men kan bli inkapslad 

eller balsamerad med propolis utan att 

ge besvärliga konsekvenser. 

Propolis förhindrar alltså spridning av 

infektioner från bakterier, virus och 

svamp. Det är helt enkelt binas immun- 

BIVERKNINGSFRITT MED PROPOLIS 

- en fantastisk BI-produkt! 

system. Eftersom så mycket som 30- 

40 000 bin lever tätt tillsammans i ett 

bisamhälle, skulle en infektion snabbt 

kunna sprida sig och åstadkomma storskalig 

skada. Forskning på propolis visar, 

att det också stärker människans 

immunsystem och har anti-bakteriella, 

anti-virus och anti-svamp egenskaper. 

Dess antibiotiska egenskaper tror man 

kommer från de flavonoider det innehåller. 

Förutom dessa innehåller det 

ett 180-tal biologiskt aktiva substanser. 

De varierar något beroende på skördeområde 

men dess grunduppbyggnad är 

densamma. Propolis sägs vara rikt på 

fetter, aminosyror, organiska syror och 

många spårelement såsom koppar, järn, 

mangan, zink, kalcium och många andra. 

Propolis har en positiv effekt på 

protein-, kolhydrat- och fettmetabolismen, 

på kroppens temperaturreglering, 

på blod och benbildning och immunologiska 

reaktioner. 


Även om propolis för medicinskt bruk 

varit relativt undangömt, användes det 

på svårläkta sår under Boerkriget och 

även under andra världskriget i Ryssland. 

Efter 1945 har västvärlden inte ägnat 

mycket uppmärksamhet åt studium 

på naturliga medicinska substanser, men 

mycket större vikt har lagts vid det i länder 

i före detta Sovjetunionen. Där har 

bland annat mycket forskning på propolis 

gjorts. Många forskare olika länder 

över hela världen har faktiskt oberoende 

av varandra kommit till samma slutsatser 

vad gäller propolis effekter och 

rapporter har samlats från hela världen. 

Erfarenheter från behandling med propolis 

har visat, att det har stor desinficerande 

verkan vid inflammation och 

infektion i hals- och munslemhinnor. 

Tonsillit, halsfluss, har till exempel 

framgångsrikt och snabbt behandlats 

med propolistabletter, som långsamt fått 

smälta i munnen. Magsår är en annan 

sjukdom som i försök svarat mycket bra 

på propolisbehandling. 

Dr. Havsteen från Kiels universitet förklarar, 

”Flavonoidernas verkan i propolis 

är nästan identisk med den hos 

aspirin. De blockerar samma enzym. 

Men propolis har en fördel framför 

aspirin, eftersom det inte har några biverkningar. 

Vi kallar det naturligt aspirin.” 

Symptom med smärta och feber 

försvinner efter en liten mängd propolis. 

Propolis är också en primär källa av histamin 

och serotonin, två substanser som 

kroppen behöver för att kunna handskas 

med allergier. En annan vinst hos propolis 

är att det verkar hjälpa till vid bildning 

av brosk, benvävnad och kanske 

även tandpulpa. Det har också rapporterats 

om att det hjälper till att påskynda 

den sammanvävning av benvävnad, 

som stimulerar läkning av benbrott. Listan 

över positiva effekter fortsätter och 

fortsätter. 

Propolis är en av de mest effektiva biprodukterna 

om man ser på aktiva beståndsdelar 

som förmedlas från växt till 

människa. Det hjälper mot oräkneliga 

omständigheter utan att skada. Det saknar 

inte bara skadliga sidoeffekter utan 

stärker dessutom immunförsvaret. Ett 

starkt immunförsvar är grundstenen i 

en stark kropp, som själv har möjlighet 

att bekämpa infektioner och sjukdom. 

Att göra i ordning propolis för mänsklig 

användning står under strikt kontroll. 

varje leverans måste analyseras för att 

försäkra att de inte är smittade eller nedsmutsade 

och att det är genuin propolis 

tillverkad av bin från växtharts. I dess 

råa form ser det ut som mineralflisor, då 

det bokstavligt talat skärs loss från kupan 

och bryts ned i småbitar. Det säljs i 

många former, som tinktur, lösning, puder, 

tabletter, kräm, tandkräm etc. etc. 

Det är framför allt känt för behandling 

av mun- och halsinfektioner. Ett fåtal 

personer verkar vara allergiska mot denna 

bi-produkt; de utvecklar hudutslag 

efter användning, men de försvinner så 

snart intag upphör. 

Ett stort hot mot bin, biodlare, mot människor 

som använder bi-produkter och 

mot naturen i allmänhet, är experimenterandet 

med genetiskt modifierade grödor. 

Det har visat sig att det sker förändringar 

i biets tarmbakterieflora, när det 

samlar in pollen från GMO-grödor. Det 

säger sig självt, att honung och alla andra 

bi-produkter blir förorenade när bina 

samlar pollen från GMO-växter. Vi vet 

inte vilka långsiktiga konsekvenser det 

blir om gentekniken sprider sig längre 

och längre och stiger in i födokedjan hos 

bina och på sikt i människan i stor skala. 

Naturen håller oss med allt vi behöver, 

till mat och till läkande, som så många 

forskare från länder världen över visar 

med propolis och andra naturprodukter. 

Luzia Barclay 

Översättning Vera Billing 

Bina bildar propolis i sådana här galler, 

som sätts in i kuporna. I förgrunden en 

klump ren propolis. För medicinskt bruk 

löses den upp i alkohol till tinktur. 

Natural healing with propolis 

from the bees 

Propolis is an amazing bee product, 

known and used for medical purpose 

all over the world for thousands of years, 

but as so many other natural products 

neglected and almost forgotten 

in the Western Community. Now more 

and more research shows propolis’ important 

healing function on infections 

and inflammations, especially for 

mouth and throat infections. The bees 

produce this resin-like substance from 

leaf buds and bark, especially willow, 

and bring it around the entrance to the 

hive and mends holes with it. Propolis 

contains more than 180 bioactive substances, 

the flavonoids being the antibiotic 

ones. The effects of propolis are 

almost the same as with aspirin – but 

without any side effects! 

Propolis for medical purpose is very 

carefully prepared and controlled. A 

big threat to the bee’s production of 

this extremely important health bringer 

is GMO agriculture. The genetically 

manipulated plants seem to change 

the bees’ digestion flora, which has 

impact on the function of propolis. 

The substance is of crucial need for 

their survival. 


1 1/2007 1/2007 

1

GRODDAR! odla vårkraft i skåpet 

Groddade frön är en speciell sorts 

mat för oss. Inte bara för att de är 

proppfulla med nyttigheter – mineraler, 

vitaminer och lättillgängliga 

proteiner, men för att det faktiskt 

innebär att vi äter urplantor. 

Varje grönsak har sin karaktär, 

till smak, utseende och innehåll. 

Våra kroppar kan bättre använda 

morotskarotin än konstgjort eller 

extraherat karotin, det har om 

inte annat forskning visat. 

När vi äter groddar innebär det 

att vi äter ett slags ”allnäring”, 

som inte ännu blivit specifik och 

som därför våra kroppar kan använda 

och ta i bruk mer allsidigt 

än annan mat. Därmed inte sagt 

att vi kan leva av groddar allena, 

då kanske vi småningom tappar 

våra egna karaktärer och blir alla 

lika, ett slags urmänniskor… 

Babyleaf? 

Groddar är alltså näringsmässigt helt 

väsenskilda från alla ”babyleaf”-produkter 

som finns i plastpåsar numera. 

De har förbrukat groddens magiska näringsexplosion, 

men ännu inte utvecklats 

till mogna, fullbordade plantor. Det 

är som att sälja små äppelkart för dyra 

pengar! Och de kan ju också vara förrädiskt 

vackra och söta – att se på… I 

mina ögon ganska värdelös som mat betraktad 

och ett påhitt av den konventionella 

industriella grönsaksodlingen. 

Odla groddar! 

Jag var tidigare en av Sveriges största 

groddproducenter, en lärorik tid. Jag 

startade också med ekologiska groddar 

i större skala. Nu är alla groddar i butik 

ekologiska, vilket är mycket glädjande! 

Fröodling kräver ju mer ogräsbesprutning 

än andra grödor, då det tar lång 

tid för moget, grobart frö att bli till, 

så att grodda ekologiska frön kändes 

därför mycket motiverat. Då importerades 

alfalfan från Kanada och USA, 

men småningom letade en frögrossist 

fram jättefina italienska frön. Jag tror 

de ännu finns till försäljning hos ekologiska 

grossister, fråga! Arbetet med odlingarna 

gav mycken tid för filosofiska 

funderingar om fröets existens och om 

livets tillblivelse. Dessutom en hel del 

praktisk erfarenhet. 

En del kunskap om hur du får fram riktigt 

krispiga, långa och kraftiga groddar 

även utan storodling får du här. Storproduktion 

kräver rigorösa hygienregler, 

men hemma gör du det enkelt! Glöm 

tygdukar och kvarglömda uppochnervända 

brukar i diskstället och kvarglömda 

förtorkade, halvruttna groddar 

i köksfönstret och apparater i flera våningar, 

gör bara så här: 

1. De enda redskap du behöver är en 

djup skål eller högre glasburk, lite plastfolie 

och en tesil! Köpta groddapparater 

ger inte bättre groddar, snarare tvärtom, 

kostar pengar och göder plastindustrin. 

2. Lägg i en till två matskedar alfalfafrön. 

Skölj dem i flera vatten, häll av genom 

att hälla försiktigt och håll tesilen 

så du fångar upp de frön som vill rinna 

med. Låt fröna ligga i vatten och svälla 

i rumstemperatur ca 8 timmar, dvs. över 

dagen eller över natten. 

3. Häll av det vattnet, skölj dem gärna 

igen för blötläggningsvattnet blir gulfärgat 

och lite slemmigt. Riv av en bit 

plastfolie och täck öppningen, men låt 

det glänta, så att luft kommer in. Eller 

lägg burkens lock över, på glänt. 

Varje gång du sedan sköljer fröna/ 

groddarna häller du i vatten så det når 

ordentligt över dem, lutar så kärlet sakta 

och låter det rinna av. De frön som vill 

rinna med fångar du upp i tesilen som 

förut. Knacka tillbaka fröna ur silen ned 

i kärlet. Enkelt och snabbt gjort! Häll av 

så mycket vatten du kan, men det är alls 

inte så nödvändigt med jättenoga avrinning, 

som det brukar påstås. Eftersom 

burken inte ska stå i fönstret och jäsa, se 

nedan. Denna sköljning gör du morgon 

och kväll. 

4. Viktigt är att a) burken eller skålen 

står i rumstemperatur, frön vill ha det 

varmt för att börja gro, och b) burken 

eller skålen står mörkt! Ett enkelt sätt 

att få till det och samtidigt inte glömma 

bort sköljningarna är, att göra plats för 

burken på hyllan där du har dina kaffemuggar 

och glas – för där hämtas oftast 

något morgon och kväll! 

Många låter groddodlingen stå i fönstret, 

vilket är ohälsosamt och ger betydligt 

ofräschare groddar. I ljuset trivs 

alla möjliga mikroorganismer i fukten, 

förruttnelsebakterier får det trivsamt. 

Frön gror inte ute i solen! De gror i fukt, 

värme – och mörker! Så in i ett skåp 

med dem. När groddarna väl är färdiga 

och sköljda kan man ställa dem helt kort 

i ljuset för att klorofyll ska skapas, om 

man vill, men sen in i kylen! 

Hemligheten... 

Hemligheten med att få saftiga, krispiga 

och läckra groddar är att tänka sig in 

i hur det groende fröet vill ha det och 

försöka efterlikna det… Fröet gror i jordens 

mörker – okej, mörkt kan vi ordna, 

men av hygieniska skäl och omsorg om 

våra tänder, så skippar vi jorden. För ett 

frö behövs inte jorden som sådan förrän 

Grodden gjort sitt och ersatts av Växten. 

(Se även artikeln om humus hemlighet 

s. 8-11). Varmt och mörkt… Och 

fuktigt – frön gror inte utan vatten, utan 

vatten inget liv. Dock är det faktiskt 

dessutom så, att fröna alstrar en enorm 

mängd värme när groningsprocessen 

kommer igång, så vattnet behövs också 

för att kyla ner till livstemperatur. Detta 

märks mer ju större mängd frö som 

gror tillsammans. Idealet är att hålla så 

jämn temperatur som möjligt hela tiden, 

precis som när man sår frön så här på 

våren. 

Skörda groddar! 

Groddar ska skördas precis innan de börjar 

bilda blad och sidorötter, riktiga rötter, 

det vill säga börjar på allvar att vilja 

förbinda sig med jorden. Den enorma 

näringsupplaget vill plantan nu ha för 

att börja bli till en ”riktig” planta. Under 

groningsprocessen sker dels en enorm 

ökning av vitamininnehållet, dels blir 

proteiner och mineraler med ezymers 

inverkan lättare för matsmältning att ta 

upp. Precis då tar vi den! Skördas groddar 

tidigare, vilket en del storproducenter 

gör, är näringsinnehållet faktiskt 

inte alls det utlovade... Alfalfafrön tar 

ca 5 dagar till skörd, mungbönor, rädisa 

och broccoli kortare tid och lök någon 

dag längre. Lökfrö är väldigt gott som 

krydda i alfalfa, men behöver några timmars 

blötläggning och en dags groddning 

själva, innan blötlagda alfalfafrön 

försiktigt blandas i. Värmealstringen i 

alfalfa är som kraftigast precis då groningsprocessen 

startar, medan mungbönor 

och liknande kan utveckla kraftig 

värme mot slutet. Om du inte har tid 

att skörda precis när groddarna är som 

bäst, kan du ställa in hela burken/skålen 

i kylen för att stanna av processen och 

skölja dem senare. Men vänta inte mer 

än över en dag eller natt. 

När det är dags för skörd skurar du jätterent 

i diskhon eller tar ännu hellre en 

ren balja och fyller upp med rejält med 

kallt vatten, tömmer i groddtrasslet och 

arbetar isär det, antingen med fingrarna 

som en kratta eller med en gaffel. Fröskalen 

flyter upp. Svep undan dem och 

lyft upp groddarna i ett durkslag och låt 

dem rinna av väl. Baljan med skal och 

groddrester kan du vattna komposten 

med! Sköljningen i kallt vatten är också 

en viktig avkylning, som gör att växtprocessen 

stoppas och gör groddarna 

hållbara, förutsatt att de sedan också 

förvaras kallt. 

Ät groddar! 

Förvara dem därför i kylskåp och ta 

bara fram den mängd som ska serveras. 

Då håller de sig fräscha och goda i åtminstone 

en vecka. Lägg genast efter 

skörden nya frön i blöt… 

Groddar är extrem färskvara, inte konstigt 

med tanke på att de ju egentligen 

inte hunnit utveckla sig till självständighet 

och identitet ännu. Groddar passar 

utmärkt på vsenvintern och våren, fram 

till de inhemska eller till och med egna 

primörerna kommer. De tål att väntas på, 

åksjuka primörer? Nej tack... Ät groddar 

i drivor! På smörgås, på knäckebröd. På 

tallriken till huvudrätten, sprinkla över 

lite god dressing, gärna med torkad 

fransk dragon. Blanda i sallader. Barn 

Blötlagda alfalfafrön 

Alfalfafröna börjar gro 

Färdiga att skörda! 

Varsågod och ät! 

Growing sprouts! 

The author has had one of Sweden’s 

largest alfalfasprouting productions 

and here teach how to get the very 

best result also in small-scale. The 

secret of getting crisp, white, fresh 

and tasty alfalfasprouts and other 

kinds, is to let them grow in the 

dark. And in a warm place. And 

be kept moist in a glassjar with the 

lid just loosely on top. In that way 

you get the best results, because you 

imitate the important natural conditions 

for the seed to sprout! The soil 

is not important for the seed, until it 

starts to connect with the soil with 

proper roots and starts to grow into 

the air and light with the forming of 

proper leafs. 

Sprouts are extraordinary food 

for us, because they are not yet individualized 

into specific kinds of 

plants. Therefore the nutrients can 

also be taken up and used in our 

bodies in a more general way than 

other kinds of food. 

Sprouts are in fact ”old” stored 

sunlight, energy from the year when 

the plant produced the seed. They 

have not yet connected to the soil. 

They are pure divine food. 

brukar gilla att plocka i sig ”goddaj”. 

Alfalfa passar inte att ha i varm mat, det 

gör däremot mungbönsgroddar, groddade 

linser och andra groddar från större 

frön. 

Grodden är faktiskt lagrat ”gammalt” 

solljus, energi från det år växten producerade 

sina frön. Den har ännu inte helt 

förbundit sig med jorden. Ren himmelsk 

föda. 

0 1/2007 1/2007 

1 

Vera Billing

BUDSKAP FRÅN VATTEN 

bokanmälan om Masaru Emotos böcker 

För många år sedan mötte jag 

en trädgårdsmästare som spelade 

och sjöng för sina plantor i 

växthuset när han hade en ledig 

stund. Hans plantor frodades och 

tycktes trivas väldigt bra. 

Nu, långt senare, får jag ytterligare 

en pusselbit till hur det 

kan hänga ihop när jag läser Dr 

Masaru Emoto’s böcker om hur 

vattenkristaller förändras beroende 

på deras miljö och vad de 

utsätts för. Han visar att vatten 

bildar mer eller mindre fulländade 

sexkantiga kristallstrukturer 

när hans provkärl etiketteras med 

olika ord, utsätts för musik eller 

tas från olika miljöer. 

Sedan Dr Emoto först publicerade 

sina upptäckter i ”The Message 

from Water nr1” i juni 1999 så har hans 

rön väckt stor uppmärksamhet. Han har 

skrivit flera böcker som översatts till 

många språk och han reser flitigt i världen, 

visar sina bilder och berättar om sin 

forskning. Sverige fick helt nyligen besök, 

i slutet av mars. Vid sina föredrag 

får han många nya frågor som han sedan 

försöker finna svaren till. Hans böcker 

flödar av bilder på fantastiska kristaller, 

men även foton av vatten som utsatts 

för ord som ”hat” och ”krig” eller tagits 

från smutsiga dammar eller ur en kran 

i Tokyo eller London, en del är bara en 

röra utan kristallbildning och andra har 

deformerad och ofullständig form. 

Fotograferande av iskristaller 

Vattenproverna fryses till minus 25 

grader och får sedan tina. Vid ungefär 

minus 5 grader framträder de kristaller 

som fotograferas och förstoras 200 

gånger. Dr Emoto har tillsammans med 

sina medarbetare på laboratoriet i Japan 

fotograferat vattenkristaller som exponerats 

för text, tal, bilder, miljöer och de 

har tagit prover från mängder av sjöar 

och vattendrag. Det finns utan tvekan en 

signifikans och ett tydligt förhållande 

mellan påverkan/miljö och resultat. Det 

är stor skillnad mellan det formfulländat 

vackra och det ostrukturerade. 

Vi vet att ett foster består till mer än 90 

procent av vatten och en vuxen människa 

består till ca 70 procent av vatten. 

Det mesta av vår mat består till 50 

- 90 procent av vatten. Och nu ser vi 

att vatten påverkas av tankar, ord och 

omständigheter. 

Vattnets lyhördhet för känslor 

I de böcker som nu kommit ut på svenska 

beskriver Dr Emoto sina metoder och 

han delar med sig av tankar och informationer 

om sådant som kommit i hans 

väg. Boken ”Vattnets dolda budskap – 

en ny värld av möjligheter för hälsa och 

fred”, publicerades först på japanska år 

2001. Då hade nästan 10 år gått sedan 

han började fotografera frusna iskristaller. 

Han har hunnit fundera över vad 

vattnet har att berätta. 

Han beskriver utförligt hur forskningen 

går till och hur metoden har utvecklats 

och många spännande experiment 

nämns. Som till exempel när en skolklass 

fick förhålla sig till tre vattenprover under 

en period. Till det ena vattenkärlet 

sa man, ”du är fin”, till det andra, ”du är 

dum” och det tredje kärlet ignorerades 

fullständigt. När man sedan fick fram 

kristaller från de olika vattenproverna 

visade det sig – inte oväntat – att det blev 

mycket vackra kristaller av vattenprover 

som fått höra ”du är fin”. Även ”du är 

dum”-proven uppvisade kristaller, men 

de var ofullständiga och disharmoniska. 

Den tredje gruppen, som ignorerats, 

uppvisade inga kristaller alls. Är alltså 

ignorans värre än elakhet? 

Mångsidig forskning 

Dr Emoto delar frikostigt med sig av 

tankar och upptäckter om allt från människan 

till samhället och universum. År 

2003 publicerades ”Vattnets sanna kraft 

– upptäck och hela dig själv” på japanska. 

Även den finns nu på svenska. I 

den boken är Masaru Emoto också både 

vetenskaplig och filosofisk. Han utvecklar 

teorin kring det japanska begreppet 

”hado” som han förklarar vara ungefär 

ett ”sinnrikt vibrerande mönster som på 

atomnivå finns i all materia.” Han menar 

att människans medvetande utgör basen 

för denna minsta enhet av energi. 

Emoto kommer även in på den aktuella 

växthuseffekten och globala uppvärmningen 

och pläderar varmt för att man 

Uppifrån och ner: 

Tack 

Din dåre! 

Lycka 

Olycka 

skall låta hampa ersätta skogen som 

råvara för papper och fibrer. Han föreslår 

också att man gör bränsle av oljan 

och berättar att redan 1971 konstruerade 

Ford en bil med kaross av pressade 

hampfibrer som använde hampolja till 

bränsle. 

Men lika ofta som Masaru Emoto tar 

oss med på världsliga utsvävningar så är 

han i universum och i människans innersta, 

mindre utforskade vrår. Bilderna 

sträcker sig från en serie där kristallisationen 

syns komma, manifesterar sig 

och försvinner igen, till bilder av vattenkristaller 

som utsatts för musik, begrepp 

och sjövatten före och efter man 

läst en bön till det. Han har också använt 

blomessenser, fotografier och t.ex. ordet 

”kärlek” på flera olika språk. Och allt 

skapar i någon bemärkelse signifikanta 

vattenkristaller. Det lämnas många frågor 

åt läsaren, att själv fundera över. 

Fördjupning i bilderna 

Hans tredje bok på svenska heter ”Budskap 

från vatten - älska dig själv”. Masaru 

Emoto menar sig ha lärt genom 

forskningen att vi först själva måste lysa 

av positiva vibrationer, fulla av kärlek, 

innan vi kan göra gott för världen. Vattnets 

budskap hjälper oss förstå religioner, 

bönens kraft och vår koppling till 

det andliga. Han vill visa en väg till en 

ny värld utan krig och terror, en väg att 

komma närmare förståelsen av livets 

eviga frågor. I denna bok som har ett 

större format dominerar bilderna. 

Dr Masaru Emoto’s böcker är en fascinerande 

och spännande upplevelse. Från 

det att en medhjälpare fotograferade 

vattenkristaller i ett kylskåp i början av 

90-talet så jobbar nu sex forskare i tre 

stora kylrum. Inom kort öppnas också 

ett forskningslaboratorium i Europa. 

Det är sympatiskt att han själv framträder 

utan ambitioner på guruskap eller 

frälsarfasoner. Han bara berättar vad 

man upptäckt och delar med sig av de 

tankar det fört med sig. 

Text Percy Andersson 

Foto:© Damm Förlag 

Fotnot: Masaru Emoto är född 1943 i 

Yokohama, Japan. Han har studerat vid 

universitetet där och är doktor i alternativmedicinsk 

vid Open International 

University. Sverige fick besök i slutet 

av mars i år. 

1/2007 1/2007 

Liten historik över dokumenterade iskristaller. 

År 1555 utkom ”Curios book on natural fenomen” av ärkebiskopen Olaus Magnus 

Uppsala. Däri fanns 23 träsnitt föreställande snöflingor. Det sägs att endast 

ett hade likhet med vad det skulle föreställa. Det förmodas att en mindre kunnig 

novis fått uppdraget att återge Biskop Olaus teckningar. 

År 1820 kom upptäcktsresande William Scoresby ut med boken ”An Account 

of the Arctic Regions, with a history and description of the Northern Whalefishery”. 

Den innehöll bl.a. 96 teckningar av snöflingor som sägs vara utförda 

med största noggrannhet och skicklighet. 

År 1893 kom ”Schneekrystalle” av G. Hellman ut i Berlin. Den innehöll foton 

tagna genom mikroskop och en sammanställning av allt som dittills var känt 

om snökristaller. 

År 1930 publicerade fotografen W.A. Bentley 2 453 fotografier av snökristaller 

i boken ”Snow Crystals”. Vinter efter vinter, under nästan 50 år fotograferade 

han i sin hemtrakt, norra New England USA. Han beskriver hur han först fångar 

snöflingor på en svart skiva. Så tar han in dem i ett vindskydd så de inte blåser 

bort. Efter en snabb titt i förstoringsglas väljer han ut en kristall och flyttar den 

med hjälp av en träspatel till en glasskiva. Där placeras den i rätt läge med hjälp 

av en fågelfjäder. Efter en snabb titt i mikroskop, huruvida den är värd att fotograferas, 

så skrider han till verket. Om inte, är det bara att börja om igen. Hans 

kamera, stor som en dammsugare, har ett mikroskop monterat vid linsen. Den 

är placerad så att han får bra ljus från himlen. Exponeringstiden är vanligen 20 

sekunder. 

År 1997 upptäckte fotografen Patricia Rasmussen, född och uppvuxen i Wisconsin 

USA, Benteys bok ”Snow Crystals” och blev inspirerad. Med utrustning 

som hon funnit i internethandeln började hon fotografera snökristaller med fascinerande 

resultat vilket år 2004 resulterade i boken ”The Snowflake – Winter’s 

Secret Beauty” tillsammans med författaren och professorn i fysik Kenneth 

Libbrecht. 

År 2007 finner vi allt om snökristaller och snöflingor – vad de är, var de kommer 

ifrån och hur dessa fantastiskt komplexa och vackra strukturer, i stort sett 

skapas ur tunn luft. på: www.snowcrystals.net, Denna hemsida som skapades 

av Kenneth Libbrecht år 1999 har hittills haft 11 783 457 besökare (i skrivande 

stund nu 11 783 458 inkl. mig). 

Vi är många som fascineras av detta fenomen, kristallerna som naturligt bildas 

högt ovan jorden och sedan på grund av sin nästan obefintliga vikt under flera 

timmar faller mot marken för att där fångas av bland andra Olaus Magnus nyfikna 

blick i Uppsala, eller av Patricia Rasmussens kamera i Wisconsin. 

Information på Internet: 

www.hado.net – här finns bl.a. en kort film om fotograferingen. 

www.masaru-emoto.net. 

Text Percy Andersson 

Anmälda böcker: 

Vattnets dolda budskap – en ny värld av möjligheter för hälsa och fred. 2006. 

93 sid. Damm förlag, ISBN 91-7130-491-6 

Vattnets sanna kraft – upptäck och hela dig själv. 2007. 

160 sid. Damm förlag, ISBN 91-7130-415-0 

Budskap från vatten - älska dig själv. 2007. 

144 sid. Energica Förlag, ISBN 978-91-85127-37-5

REcENSION: Pengar - ett miljöproblem 

Göran Hjort och Johan Sandwall 

Eget förlag, 143 sidor, häftad. 

Jag fick en viktig pusselbit i min 

hand, en liten men oerhört viktig 

bok som med skissartade men tydliga 

streck gör att bilden över vår 

tids problem klarnar betydligt. 

Samtidigt kan den fungera som 

viktig pusselbit i den nya framtidsriktade 

bild vi måste bygga 

upp, och också börja göra verklighet 

av. Läs den! 

Pengar - ett milöjproblem är en saklig, 

tydlig, klarspråkig och lättläst 

sammanställning, som via det västerländska 

penningsystemet gräver fram 

själva urgrunden till vår tids stora miljöproblem, 

med Östersjöns död, glaciärernas 

avsmältning, regnskogsavverkningarna 

och GMO-odlandet som delar. 

Författarna säger i inledningen: ”Denna 

skrift handlar om sambandet mellan vårt 

ekonomiska system och miljön. Den är 

ett inlägg i en debatt som inte förs… 

Det finns två orsaker till att penningsystemet 

och miljöfrågorna inte debatteras 

offentligt. Den ena att alltför många vet 

för lite om hur dessa frågor hänger ihop. 

Den andra handlar om makt.” Efter att 

ha läst denna lilla skrift kan man knappast 

säga att man inget visste… Viktigt 

och helhetsskapande är att författarna 

tar med människan som kulturvarelse 

i resonemanget och menar med ”miljö” 

inte bara den fysiska utan också den 

mentala, inre miljön. 

Boken är uppdelad i tre stora frågor som 

berör nutid, dåtid och framtid. Det första 

kapitlet heter Vad är problemet? Här 

ges ett ganska kort uppradande av allt 

det som vi ständigt matas med av media. 

Vi vet rätt bra vilket problemet är, men 

för lite om de egentliga grundorsakerna 

till det och kan därför inte genomföra 

några kraftfulla lösningar på problemet 

heller. 

I det gedigna och mångfacetterade kapitlet 

Varför finns problemet?, som upptar 

ca 2/3 av boken, sätts en mängd begrepp 

under skarp lupp – historien bakom vårt 

bruk av pengar, beskrivning av pengars 

och valutors funktion som sådan, om 

vad kapitalism är utifrån ett icke politiskt 

perspektiv, liksom kommunism, 

men framför allt om räntesystemet, som 

den energi som hela världsmarknadens 

motor går runt på och som innebär att 

jordens, allas vår planets tillgångar, 

successivt genomgår en märklig omvandling 

till abstrakta siffror i datorer 

– enorma värdesummor hos ett extremt 

fåtal av jordens befolkning. Med oerhörda 

miljökonsekvenser för hela planetens 

liv och befolkning som konsekvens. 

Och räntesystemet kommer ur och vidmakthålls 

av män och kvinnor med den 

värdegrund som förhärskat i tusentals 

år och som grundar sig på egen vinning 

och lineärt tänkande. Författarna rensar 

fram ”pudelns kärna” och talar om att 

vi har ”mentala miljöproblem”… Detta 

oerhörda faktum, som kan vara svårt att 

förhålla sig till, läggs fram mycket enkelt 

och okomplicerat. 

Så kommer bokens avslutande kapitel 

Vad kan man göra åt problemet? med 

hopp, inte bara vackra önsketankar 

tänkta i luftslott, utan mycket konkret 

möjliga lösningar, som får tyngd av att 

de grundar sig på tidigare erfarenheter 

– alternativa valutor och penningsystem 

finns redan och antalet ökar hela tiden, 

då denna bok skrevs var de över 2600! 

Flera av dem presenteras i boken. 

Pengar - ett miljöproblem ger många 

tankeställare, av den typ man kan känna 

sig lite obekväm i, för de har stark förändringskraft, 

men läsaren ställs fri och 

pådyvlas inte subjektivitet och skuldbelastning 

och den avslutande delen ger 

möjlighet att sätta igång och faktiskt 

göra något. Men som författarna säger i 

de sista raderna: ”Viljan att experimentera 

kommer givetvis inte från dem som 

idag tjänar på det nuvarande systemet. 

Viljan måste komma från dem som inser 

dagens belägenhet.” Och även, så 

enkelt eller hur: – ”Vi anser att hoppet 

om en utveckling finns. Om kvinnor och 

män börjar tala med varandra kan något 

hända.” 

Foga in denna viktiga pusselbit i din tillvaro 

och börja tillsammans med andra 

att skapa nya bilder som kan förverkligas. 

Köp den, läs den, prata om den, 

i synnerhet med ungdomar, sprid den 

vidare! 

Vera Billing 

Fotnot: Boken kostar 100kr plus porto 

och beställs via 

goranhjort@hotmail.com eller 

jsandwall@hotmail.com. 

ISBN 91-631-8047-2. 

Om författarna: Göran Hjort är f.d. 

skeppsbyggare som blev organisationskonsult, 

gymnasielärare, läroboksförfattare 

och fristående forskare. Håller kurser 

i ekonomi och penningsystem. Johan 

Sandwall är ekonom och har arbetat med 

det och IT i ett 20-tal organisationer, varit 

aktiv i många alternativ- och miljöorganisationer, 

lett studiecirklar, skrivit 

och hållit föredrag. 

Flory Gates stipendiefond Fred 

med Jorden delar sedan 1984, 

årligen ut stipendier till: ”i första 

hand kvinnor, som vårdar sig 

om modernäringen genom att yrkesmässigt 

driva jordbruk eller 

handelsträdgård enligt metoder, 

som bygger på kunskap om och 

tillit till jordens egen förmåga att 

förse en odling med nödvändiga 

växtnäringsämnen, där dess mikrobiologiska 

liv tillföres vad det 

behöver för en allsidig utveckling, 

samt att stödja forskning inom 

detta område”. Se vidare på www. 

fredmedjorden.se! 

Detta år har 109 000 kr fördelats till 

följande personer för utveckling 

av deras företag och ett stipendium till 

forskning/försök (Karin Sjöstedt): 

Camilla Wolgers, Åtgården, Öhn, 

Strömsund – har ett småskaligt lantbruksföretag 

på tre ben. Lantbruk, museum/besöksgård 

och ”kalaskokeri”. 

Stipendiet ges för hennes målinriktade 

satsning på att utveckla sitt ekologisk 

lantbruk genom hjälp till bygget av ett 

växthus. 

1/2007 1/2007 

Elisabeth Hansson, Bjärhus, Klippan 

– har ett ekologiskt lantbruk med grönsaksodling, 

lammproduktion, gårdsbutik, 

charkuteri, förädlingskök och plats 

för konferenser/kurser. Stipendiet ges 

för hennes målinriktade satsning på att 

utveckla detta ekologiska lantbruk genom 

hjälp till bygge av ett fårstall. 

www.bjarhus.se 

Katarina Molitor, Ändebols gård, 

Bettna – har ett ekologiskt lantbruksföretag 

med köttdjur, tomatodling och 

gårdsbutik. Stipendiet ges för hennes 

målinriktade satsning på att utveckla 

detta ekologiska lantbruk genom i första 

hand hjälp att investera i ett kylrum för 

tomater och andra grönsaker. 

www.andelsbogard.se 

Karin Sjöstedt, Aspö, Hornudden, 

Strängnäs – har ett ekologiskt lantbruksföretag 

med inriktning främst på 

växthusgrödor. Hon tilldelas stipendium 

tillsammans med Britt-Inger Nilsson, 

Senneby, Väddö och Jenny Lindström, 

Torstuna Tibble, Fjärdhundra som bidrag 

till fortsatt forskning och utveckling 

av den ekologiska tomatodlingen 

för att få fram bästa möjliga smak. 

Denna forskning möjliggörs genom ett 

väl fungerande samarbete med andra 

ekologiska tomatodlare och rådgivare. 

En fortsättning på förra årets forskning. 

www.hornudden.se 

Kerstin Brodin, Bäck, Unnaryd – har 

det ekologiska småbruket Bäckhästen 

med många olika djurslag, turridning, 

bageri, sommarcafé och en gårdsbutik 

REcENSION: Naturandar och vad de säger 

Nova Förlag, 227 sidor. 

Det finns mycket mellan himmel och 

jord, om det vet en del människor mer 

än andra. Några får sin kunskap genom 

direkt kommunikation med de naturväsen 

som de flesta av oss möjligen bara 

anar och andra totalt förnekar. 

Vissa personer har förmåga att förmedla 

vad de ser och får veta. En 

av dem är Verena Stael von Holstein. 

Boken ”Naturandar och vad de säger” är 

resultat av regelrätta intervjuer, av frågor 

och svar. 17 olika naturväsen kommer 

till tals. 

I boken möter vi väsen som ansvarar 

för huset, djuren, skogen, kärret. Vi möter 

elementarväsen som är jord, vatten, 

luft och eld. Och många fler. Vi får häpnadsväckande 

inblickar i hur både naturen 

och ibland också vi själva fungerar. 

Vad en månförmörkelse innebär. Om 

hur djur behöver tröstas efter den behandling 

vi människor utsätter dem för. 

Om hot och möjligheter. 

Vi inser också hur viktigt det är att vi 

lär oss inse att dessa väsen finns, vare 

sig ser dem eller inte. Allt vi gör får 

konsekvenser. Stora och obönhörliga. 

Tiden är inne för en medveten samverkan. 

Bland annat naturkatastrofer har 

ibland andra orsaker än vi vanligen tror. 

under uppbyggnad. Stipendiet ges för 

hennes målinriktade satsning på att utveckla 

detta ekologiska lantbruk genom 

hjälp till att bygga upp ett redan inköpt 

begagnat växthus. 

http://home.swipnet.se/backhasten/ 

Mia Jonson, Lilla Labäck. Lidköping 

– har ett litet ekologiskt lantbruk med 

odling av sparris, hallon, smultron och 

rabarber med utvecklingsplaner runt 

dessa grödor med fokus på sparris. Stipendiet 

ges för hennes målinriktade 

satsning på att utveckla detta ekologiska 

lantbruk genom hjälp till bygge av 

växthus. 

www.sparrisivast.se 

Tua Hurtig Wigforss, Tuacultura, 

Vesene Fagered, Ljung – har företaget 

Tuacultura, med grönsaksodling, får och 

höns, gårdsbutik och brödkurser i vedeldad 

bakugn. Stipendiet ges för hennes 

målinriktade satsning på att utveckla 

detta ekologiska företag genom hjälp till 

inköp av någon maskin för ogräsreglering 

i grönsaksodlingen. 

www.vastgotalandet.se 

För vidare information från Flory Gates 

stipendiefond Fred med Jorden hänvisas 

till www.fredmedjorden.se, samt 

Karin Sahlström, Marieberg, 342 34 Alvesta. 

Tel: 0472-10637/076-8340073 Epost: 

stipendium@fredmedjorden.se. 

Är det någon som vill hjälpa FRI JORD 

att göra reportage hos någon av dem? Vi 

kan hjälpas åt med texten! 

Kontakta red. se s.2. 

Naturandarna söker oss! 

De ämnen som behandlas i boken är 

många och skiftande. T.ex. att film är 

ett medium som ligger rätt i tiden. Att 

Internet motsvarar vår tids anda. Att den 

tid då olika raser hade olika betydelse 

sedan länge är förbi. Att kemiska tillsatser 

i maten är av ondo. Att ömsesidig 

vänskap mellan ett djur och en människa 

skapar rum för positiva väsen. Att varje 

människa har ett träd – någonstans. 

En häpnadsväckande och viktig bok är 

detta. Fler finns i samma ämne – även 

dessa borde översättas! 

Berit Löfström 

Se annons s. 29!

Bokollon. Foto Dick Nord 

Nu lövas det snart här uppe i Norden. 

Det kan tyckas sorgligt att vi 

bara kan njuta lövträdens grönska 

halva året, men å andra sidan kan 

vi vara glada att det är så. För det 

gör att ljuset, det lilla som når oss 

under vinterhalvåret, när solen 

knappt orkar lyfta sig över horisonten, 

når ända ned på marken. 

Där vi är. Tänk dig vinterns mörker 

i kombination med sommarens 

täta lövverk! Här kommer en 

inbjudan till extra observerande 

och umgänge med lövträden. Var 

vaksam, lyssna med fler sinnen än 

du tror dig veta, att du har… 

BOK - perfect harmony 

Boken har kallats ”skogens moder”. Man 

kan också säga, att boken är som ett ”urträd”, 

med storlagen gest och av en upphöjd 

enkelhet. Mycket lodrät strävar den 

i höjden, veden är tung, hård och stark 

och ger stor värme när den bränns. 

Tidigt om våren får den ljusgröna, enkelt 

formade blad. Om hösten glöder 

den i röda, varma lysande färger. I oktober 

mognar fröna, som är fulla av närande 

olja, som kan bevaras i tio år utan 

att härskna. 

Boken står där som ett väsen som förbinder 

höjd och djup, som för in i jordens 

djupkraft/tyngdkraft och häver sig 

upp över sig själv mot ljuset. Ljus och 

värme, de övre elementen, förbinder 

sig med jordkraft och jordtyngd, helt i 

harmonisk ro, boken visar ingen kamp, 

ingen dramatik. Skapelsen är enkel och 

vilar i sig själv, barken är slät. 

Värdighet och ro är uttryck för en 

harmonisk utjämning av alla inre 

motsättningar. Detta är bokens gest. 

LöVTRäDENS FORMSPRÅK 

- om bokens och almens gester med öppna ögon 

Till sent på hösten bär den sina frön, genom 

hela vintern till ut på våren hänger 

mängder av frökapslar på träden. På våren 

ser man däruppe de unga, gröna bladen 

tillsammans med gamla fjolårslöv. 

De verkar såsom materialiserande, fasthållande 

erinringar. Jorden är översållad 

av nya bokgroddar med sina fröblad. De 

bär en skyddande huva på huvudet, åter 

som en gammal erinring, som vill hålla 

det unga livet tillbaka. 

Man minns Goethes ord: ”Naturen 

behöver mycket död för att kunna ha 

mycket liv.” 

Däruppe erinringar utan liv, skalet av 

det förgångna, där nere ett överskott av 

nytt liv i skapande aktivitet. 

Spirande liv, döden med de varma, glödande 

färgerna, båda stammar från den 

gemensamma urgrunden, där liv och 

död ännu inte är motstridande krafter. 

Barken och veden är endast litet och enkelt 

tecknad, slät och grå. Grått fanns där 

innan ljuset var till, innan ljus och mörker 

började kämpa mot varandra, så att 

färgen uppstod. Diktarna talar om ”den 

grå forntiden” för att väcka en känsla för 

urtiden, den gång då skapelsen började 

lösa sig ur urgrunden. Boken är urträdet, 

Saturnuskraftens träd. 

ALMEN - bud om våren 

Almen är ett gåtfullt träd. Vi förstår det 

bättre när vi iakttar hur den förhåller sig 

till årsförloppet, och när vi jämför den 

med andra träd. Då först finner man den 

gest och inre dynamik som har skapat 

dess skepnad. 

Den är ett bud om våren. När bok och 

björk får sina skira, gröna slöjor, då 

strålar almen allaredan i ett tätt, saftigt, 

lysande grönt. Det är inte blad, men 

otaliga blommor, tätt samman i klasar 

eller buntar, som små gröna droppar. 

Så försvinner det gröna för en tid och 

övergår i torrt brunt. Almen står nu naken 

och vinterlig mitt emellan de andra 

levande, gröna träden. Först i maj kommer 

bladen. 

Stammen hos gamla almträd visar tjocka 

utväxter med buntar av små grenar. Vid 

första anblicken kunde man tänka på 

eken. Också hos den är stammen en 

bild av sammanhållen kraft. Men bilden 

förändrar sig upp mot höjden: hos eken 

fortsätter denna kraft utåt i de yttersta 

bladspetsarna; hos almen strävar stammen 

först långsamt, strängt, styvt uppåt, 

men så bryter grenarna ut från en mittpunkt, 

strålar radialt uppåt och asymmetriskt 

utåt till sidorna, delar upp sig 

i långa, tunna, skira och sirliga grenar. 

På dessa bryter bladen fram, ordnar sig 

till höger och vänster, uppåt och utåt, rör 

sig fram över grenarna, som stadigt blir 

allt lättare och ljusare. Det är som om de 

kunde förvandla tyngd till lätthet. 

Bladen är asymmetriskt formade, men 

i förhållande till ekens oordnade asymmetri 

härskar här en tydlig lag. Det är 

jämvikt mellan höger och vänster, nere 

och uppe, det tunga och det lätta. Först 

sent spirar de gröna bladen fram, snart 

Almen som vårdträd 

Alm i vinterskymning 

börjar fruktskapandet och i raskt tempo 

ilar almen mot mognad och död. Redan 

under sommaren ser man tusentals klasar 

med mogna frön. De faller av och 

täcker marken, men de flesta av dem är 

inte grobara. Almens ved är mörk och 

hård som ekens, men den spricker inte 

så lätt och låter sig lättare formas. Däremot 

visar den inslag av utkristalliserad, 

saltaktig substans. Teckningen i det inre 

ser ut som om den uppstått av en mycket 

fin, skir, skälvande ström. Jämförande 

med eken kan man säga: Det fasta har 

skilt sig ut som jord. Resten av stoffet 

blev pressat in igen i en belivande, 

upplösande, mjukare och formskapande 

ström. 

Alm, Ulmus glabra 

1/2007 1/2007 

Almens gest är således å ena sidan 

tillbakahållen, uppdämd kraft, som 

tränger in i det djupa mörka och jordaktiga, 

å andra sidan rörlig strömning, 

radial utstrålning som strävar 

upp mot ljuset, harmoniserande, aktiv 

utjämning av polära krafter. 

Denna polaritet mellan krafterna mörker 

och ljus, tyngd och lätthet, den förbinder 

i skridande svängar höger och vänster, 

nere och uppe, denna skridande, lätta 

rörelse, belivad av inre kraft, är också 

karaktäristisk för almen. Almens väsen 

vill tränga igenom död och förhärdelse, 

veden och stammen visar detta. Men 

då uppstår en kraft som springer ur en 

hemlig, inre källa, den övervinner det 

trånga och hårda, och almen strävar mot 

de ljusa höjderna, formar materian lätttare 

och lättare. 

En jämförelse med boken visar oss almens 

väsen också från en annan sida. 

Med sina gröna blad hör boken till de 

första buden om vår. Livs- och mognadsprocessen 

varar från april till oktober, 

den ger sig god tid att bära fram sina 

många frön till mognad och fruktsamhet. 

Den inre värmeprocessen blir helt 

indragen i livsströmmen och frambringar 

närande olja. Almen får blad och frukt 

inom loppet av ett kort tidsrum. Också 

den får ett överflöd av frö, men de flesta 

är ofruktbara och ”döda”. Ett egendomligt 

fenomen! Skall vi bara ta det som ett 

tecken på att almens livsprocesser är i 

tillbakagång, att den så att säga förfaller 

Bok, Fagus silvatica 

Yngre bokar har höstkläderna på ända fram 

till våren! 

till dekadens? Men kanske detta fenomen 

visar en hemlig naturlag? ”Naturen 

har mycket död, för att ha mycket liv”. 

Kanske gömmer sig här i dessa ord från 

Goethe en annan, djupare betydelse? 

Överallt i naturen frambringas ett överskott 

av frö. En del tjänar som näring för 

andra varelser, en del frambringar nytt 

liv. Resten går tillsynes till jorden utan 

nytta. En fråga dyker upp i oss – men det 

skall inte vara annat än en fråga – skulle 

detta självuppoffrande liv, som tillsynes 

går nyttolöst till marken, ha en inneboende 

kraft som ges tillbaka till hela jordorganismen? 

En kraft som belivar och 

helar jorden och ger den möjlighet till 

att fortsätta sitt liv? Också almen frambringar 

ett överskott av frö, men det är 

inte bestämt till att skapa nya almträd. I 

almen verkar Merkurius helande kraft, 

som gör döden till en spira för ett nytt 

liv. Merkuriusstaven är sedan gammalt 

en symbol för läkekonsten. 

Vera Billing 

bearbetning och översättning 

av text av Julia Bort, 1930-talet. 

Foto V. Billing om inget annat anges 

Fotnot: Almen har han- och honblommor 

i samma blomma. De flesta andra 

lövträd har separata han- och honblommor. 

Almen kan därför betraktas som 

en stor perenn vedartad ört! 

Fler lövträd följer i kommande 

nummer.

World Wide Opportunities on Organic Farms 

världsomspännande organisation för 

voluntärarbete och kulturutbyte 

på ekologiska gårdar. 

För 300 kr blir din gård WWOOF-värd! 

För 15€ blir du WWOOF-medlem och kan ge dig ut i 

världen på ett mycket spännande sätt! 

www.wwoof.se 

www.frijord.se 

MAJAS VÄRKTABLETTER! 

Majas värktablett är tyg med fastsydd, kardad, otvättad 

speciellt framtagen ull, särskilt rik på ullfett. Den ger smärtlindring 

och ökar blodcirkulationen. Olika storlekar! 

ULL & MULL 

EK. FÖRENING 

VEKHYTTAN, 716 93 FJUGESTA 

TEL 0585-24125 

www.orbio.se! 

1/2007 

1/2007

0 1/2007 1/2007 

1

Lärjeåns Trädgårdar i Göteborg förra våren - 

nu nedläggningshot... varför möts goda initiativ 

ständigt med motstånd? 

RETUR: 

FRI JORD 

Orrevik 314 

451 96 Uddevalla 

B 

FRI JORD den friska planteringsjorden för spirande tankefrön... 

GÅRDSBUTIKER - ta gärna hem lite FRI JORD till försäljning! 

Sommarens nummer kommer runt midsommar. 

Tema: Det sunda jordbrukets mångfald och 

all den goda hantverksmaten därifrån. 

www.frijord.se

Ladda ner FJ-4 - Igenom

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?