Dokumentationshandledning - Blekinge museum

INNEHÅLL
Utkast 03-04-15
DOKUMENTERA BLEKINGE
FÖRORD 2
NÅGRA INLEDNINGSORD 3
Läsanvisningar 3
Dokumentationens olika faser 4
Blankett för dokumentation 6
ATT SÖKA PÅ BIBLIOTEK 6
Litteratur på Internet 7
ATT SÖKA I ARKIV 10
Inför arkivbesöket 10
Olika arkiv och arkivhandlingar 11
ATT SÖKA PÅ MUSEUM 16
Blekinge museum 16
Karlshamns museum 17
Marinmuseum 17
ATT SAMLA MINNEN OCH BILDER 19
Spela in eller skriva ner? 21
Etiska aspekter på intervjuer 21
Fotografera 21
Etiska aspekter på fotografi 22
ATT SAMLA FÖREMÅL 24
ATT SKAPA EGET ARKIVMATERIAL 25
Papper 25
Kulpennor och liknande 25
Kopieringsapparater, skrivare, etc. 25
SAMMANSTÄLLA OCH BESKRIVA 26
Hänvisningar, käll- och litteraturförteckning 26
Att publicera 27
LITTERATURLISTA 28
Om att läsa och tolka historisk statistik 28
Arkiv 28
Industriminnen 28
Hembygd och industrialism 29
Att skriva 29
1

DOKUMENTERA BLEKINGE
Förord
Utkast 03-04-15
Denna manual är till för dig som är intresserad av att söka kunskap om Blekinges samtid och historia. Manualen
innehåller kortfattade råd och uppslag för att söka i arkiv, göra intervjuer, fotografera m.m. I slutet av manualen
finns även en litteraturlista med tips om fördjupningar inom skilda ämnen.
Att samla in ett forskningsmaterial är både en stimulerande och en viktig uppgift. En dokumentation kan
exempelvis vara en historisk undersökning av en by, att skriva ned sina erfarenheter från sitt arbetsliv eller
minnen från olika fritidsintressen etc. Det är viktigt att dokumentera sin samtid och sin historia. För att underlätta
för att kunskap om Blekinge sprids och blir lättillgänglig är det också viktigt att ha gemensamma principer för
hur dokumentationer genomförs.
För detta avseende har Blekinge museum fått ett anslag på 200.000 kronor för projektet Dokumentera Blekinge.
Bakom anslaget står Kulturrådet. Projektet syftar dels till att dokumentera industrisamhällets kulturarv i
Blekinge, dels till att skapa riktlinjer och metoder för dokumentation så att även andra projekt i länet kan dra
nytta av dessa. Under den första fasen ligger därför tyngdpunkten vid metodutveckling. Vinklingen mot
industrisamhällets kulturarv gör sig också gällande i olika exempel i texten.
Vår målsättning är att det före utgången av år 2003 finns personer och grupper som självständigt genomför
dokumentationsprojekt i Blekinge, samt att ett lokalt nätverk har bildats för spridande av information. På sikt
skall ny informationsteknik bli en integrerad och självklar del av i detta arbete. För detta ändamål ska sådana ha
åtgärder ha genomförts så att:
En arbetsgrupp har tillsatts som utvecklar metoder och rutiner i samband med kulturhistorisk
dokumentation och spridande av information.
En manual med riktlinjer för dokumentation har utformats.
Utbildningsdagar i dokumentationskunskap kan genomföras i samarbete med bl.a. Blekinge Tekniska
Högskola.
En gemensam plan för lagring och tillgängliggörandet av information med hjälp av ny
informationsteknik har utarbetats.
DOKUMENTERA BLEKINGE!
Blekinges industriella kulturarv – tradition, samtid, utveckling
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Adress: Blekinge museum, Box 111, 371 22 Karlskrona, Sweden
Tfn 0455-30 49 68, Fax 0455-30 49 73
e-post: karin.nilsson@karlskrona.se
2

NÅGRA INLEDNINGSORD
Utkast 03-04-15
Det har skrivits många kloka handböcker om hur man utforskar sin hembygd. En sådan är förslagsvis
Hembygdsforska! av Per Clemensson och Kjell Andersson (1990). En annan skrift som diskuterar praktiska
metodfrågor i samband med dokumentation i fält är Verbalt, Visuellt, Materiellt (1991). Bakom skriften står
Nordiska museet och här beskrivs hur man kan dokumentera genom att intervjua och fotografering samt hur man
kan ge sig i kast med fysiska miljöer såsom byggnader och föremål.
Då det gäller industriarvet och arbetslivets kulturmiljöer är kanske den mest kända handboken Sven Lindquists
Gräv där du står (1978). Mycket av det som sägs där gäller än idag, framförallt hur man hittar spännande källor
och nödvändigheten av att skriva den historia som annars inte skulle bli skriven. Gräv där du står betonar också
de många relationerna mellan arbete, samhällsliv och kultur.
En annan författare som har intresserat sig för metoder för att undersöka och levandegöra det lokala kulturarvet
är Gunnar Sillén (1984). I boken Sök reda på, ta vara på, levandegör! beskrivs en modell som kan användas i
t.ex. studiecirkelsammanhang. Modellen är utformad i tre steg där varje steg har en inriktning som följer bokens
titel:
1. Sök reda på. Leta efter den information och de källor du behöver för din undersökning.
2. Ta vara på. Vad är möjligt att bevara av byggnader, arbetsredskap, verksamheter och miljöer?
3. Levandegör. Gör dina forskningsresultat synliga så att andra kan ta del av dem.
Den handbok du just nu håller i din hand behandlar några på praktiska uppgifter som i huvudsak berör steg 1 och
3 i modellen ovan. De kulturminnesvårdande uppgifterna som ryms inom steg 2 överlåts till Länsmuseets och
Länsstyrelsens antikvariska kompetens och rutiner.
Läsanvisningar
Manualen kan läsas på olika sätt. Eftersom den är tänkt att tjäna som ett arbetsmaterial kan man givetvis kasta
sig direkt in på de områden man för tillfället är mest intresserad av. Det finns alltså ingen läsordning som man
strikt måste hålla sig till, utan vår ambition är att man ska kan finna något brukbart under varje rubrik.
Följer man textens rubricering finner man dock att manualen har en disposition i tre delar. Manualens första del
behandlar olika sätt att finna material och faktauppgifter som är av värde för den undersökning man just ska
påbörja. Här börjar kapitlen med ”Att söka…”.
Nästa avdelning behandlar några aspekter på hur man kan gå till väga för att själv skapa ett nytt källmaterial. En
stor och viktig del i en dokumentation handlar om att samla in information. Att intervjua och fotografera är då
några vanliga metoder som då kommer till användning. I manualen pekar vi på några frågor som det är viktigt att
3

Utkast 03-04-15
reflektera över uppgifter om andra människor samlas in. Kapitlen i detta avsnitt börjar på ”Att samla/Att skapa
…”.
Manualens avslutande del ger några korta tips om hur man skriver ihop en dokumentation och skapar en
vetenskaplig text. Främst handlar det om vikten av en noggrann hantering av källor och hänvisningar. Avsnittet
ger också ett exempel på hur man ställer samman en lättöverskådlig käll- och litteraturförteckning.
Manualen avslutas med en litteraturlista. Där man kan söka efter referenser som på olika slätt behandlar de
områden som manualen berör. Litteraturlistan utgör bara en bråkdel av allt det som skrivits om dokumentationer
och vetenskapligt skrivande. Förteckningen tjänar därför som en utgångspunkt för dem som vill gå vidare och
bredda sina kunskaper.
Dokumentationens olika faser
Att dokumentera kan liknas vid en process som sker i flera steg. Ofta börjar det med att man har ett personligt
intresse eller undrar över något. Man kanske har några frågor som man vill ha svar på. En annan vanlig bakgrund
är drastiska förändringar som till exempel då en fabrik läggs ned eller då en verksamhet upphör.
Ett naturligt första steg i en dokumentation är att börja samla in basfakta. Det kan ske genom att man söker
relevant litteratur på biblioteket, besöker museer eller tar kontakt med ett arkiv. Ofta blir man tvungen att skapa
sina egna ”källor” genom att exempelvis intervjua eller fotografera. Oavsett hur man jobbar är det viktigt att man
från början har klart för sig vilket syfte man har med det arbete som läggs ned. En god vana är därför att redan
från start klargöra avsikten med dokumentationen.
Är ni flera som arbetar tillsammans är det viktigt att ni är eniga om målet. Ska ni göra en bok, en utställning eller
kanske bara spara uppgifterna för framtiden? Tänk på att även hos den minnesgode kan minnet vara förvånande
kort. Vi glömmer snabbt. Var därför noggrann med att anteckna olika uppgifter och dokumentationen kommer
med all sannolikhet att bli mer och mer intressant ju längre tiden går.
För att underlätta ditt eget arbete har vi på förslag tagit fram en blankett som kan användas för att teckna ned
viktiga basfakta. Oavsett vilket arbetssätt man väljer bör man ta för vana att anteckna sådant som gör det lätt att
hitta även i ett omfattande material. Blanketten är också ett förslag på hur ett formulär kan se ut som ska kunna
gå att använda i en framtida gemensam kunskapsbank som är sökbar över Internet.
När man har tillräckligt med material börjar den avslutande fasen då man ställer samman uppgifterna. För att
presentera materialet kan man tänka sig olika typer av media. Man kan till exempel väcka ett brett intresse
genom att göra en utställning eller levandegöra historien med hjälp av teaterns dramatiserade
framställningsform. Att skriva en bok eller en artikel kan vara ett bra sätt för att sprida kunskap så att andra kan
ta del av dokumentationen. Oavsett vilket media man i slutänden väljer att arbeta med är det viktigt att man
4

Utkast 03-04-15
tecknar ned sina uppgifter och att man anger sina källor. Detta är speciellt viktigt då man väljer att publicera sin
dokumentation. Då är det av vikt att man följer vedertagna regler för hur man skriver en vetenskaplig text. Detta
gäller i synnerhet för hur man gör hänvisningar och hur man ställer upp en riktig käll- och litteraturförteckning.
En noggrann källhantering är viktigt dels för att läsaren, om han eller hon vill, ska kunna kontrollera de uppgifter
som finns i texten, dels för att läsaren själv ska kunna återfinna och använda de källor som nämns i texten. Om
intrycket av en text överskuggas av oklara uppgifter, eller om informationen inte i ett senare skede går att
återfinna, förlorar den sin betydelse som kunskapsdokument för andra medforskare. Den vetenskapliga texten
vilar således på en tradition där både kontroll och hjälpsamhet är viktig perspektiv.
Innan du sätter igång med ditt dokumentationsprojekt vill vi vidarebefordra några punkter som det är bra att
tänka igenom innan det praktiska forskningsarbetet tar all uppmärksamhet i anspråk. Synpunkterna kommer från
Georg Karlsson (2000: 150f.) som i en artikel har återvänt till Gräv-rörelsens intentioner.
a) Upprätta en plan. Tänk igenom vad ni vill göra. Gör också en uppskattning av den tid som behövs.
Försök hitta deadlines när olika delar av dokumentationen ska vara klara.
b) Gör en resursinventering. Tänk igenom vilka källor ni kan källor, vilka personer som kan intervjuas
osv. Tänk också igenom hur olika uppgifter kan fördelas mellan de personer som deltar i
dokumentationsarbetet.
c) Tänk igenom arbetsformen. Gräv där du står uppmanar till att arbeta i studiecirkelform, men det kanske
inte passar alla.
d) Fundera över dokumentationsformen. Hur ska resultatet av dokumentationen presenteras? Utställningar
och skrifter är vanliga former, men teater, musikal och bygdespel är andra sätt att lyfta fram sitt
resultat. Viktigast är att man kan fånga ett intresse för det arbete man lagt ned.
e) Samarbete. Man tjänar vanligtvis på att ta kontakt med lokala och regionala institutioner och
forskargrupper. Ett väl fungerande nätverk och samarbete kan vara helt avgörande när det gäller att
söka pengar för nya dokumentationsprojekt.
f) Bevara miljöer och arbetsredskap. Flera av dagens arbetslivsmuseum startade som
dokumentationsprojekt. Vikten av den lokala forskningen då det gäller att bevara och levande göra
kulturhistoria kan inte nog betonas.
G) Levandegör. Ett mål för dokumentationen bör vara att kunskapen kan levandegöra det förflutna. Här är
friheten stor och bara fantasin (och ekonomin) sätter gränserna för vad som är möjligt att åstadkomma.
5

Blankett för dokumentation
Projekt………………………………………………………………………………………..
Land……………………………………….
Landskap…………………………………..
Socken…………………………………….
Upptecknat/intervjuat av:
……………………………………………
Adress………………………………………………
………Tfn……………………..
Inspelning (kassett, MD, CD, video, annat)
nr.............…………………………………
Övriga uppgifter om var intervju förvaras och hur den får användas
Datum ……………………………………
Plats för intervju…………………………
……………………………………………
Meddelare/Intervjuperson:
……………………………………………
Adress……………………………………..
………………………..Tfn……………….
Utkast 03-04-15
Födelsedatum……………………………...
Födelseplats……………………………….
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
Fotografier( neg s/v, färg, dia, digital, annat)
Fotograf..............................................................................……………………………………
Film/negativnummer.............……………………………………………………………………
Motiv……………………………………………………………………………………………Bilden får/ får ej
publiceras i skrift eller på Internet……………………………………………
Arkiv……………………………………………………………………………………………
Arkivbildare……………………………………………………………………………………
Akt, volym etc..………………………………………………………………………………
Innehåll…………………………………………………………………………………………
Boktitel/Tidskrift...........................................................................................................................
Sida...............................................................................................................................................
Förlag & Tryckår..........................................................................................................................
ATT SÖKA PÅ BIBLIOTEK
När man bestämt sig för att dokumentera en viss företeelse, det kan exempelvis vara stärkelsefabriker, då gäller
det att först se vad andra har skrivit om liknande fabriker. Bibliografier upprättade sockenvis, landskapsvis
och/eller ämnesvis kan ge en lämplig vägledning. Biblioteken på orten blir här den givna samarbetspartnern.
6

Utkast 03-04-15
Man kan också vända sig till institutioner eller enskilda personer som arbetat med det ämnesområde som man
själv är intresserad av. Glöm inte heller bort lokaltidningar eller olika bransch- och facktidskrifter.
Vid insamling av material är det enklast att arbeta med fotostatkopior ur böcker. Ta kopior på allt som kan
tänkas vara användbart för det fortsatta arbetet. Anteckna noga böckernas titlar, författare, förlagsort och
utgivningsår. En bra uppgift att skriva ned är bokens ISBN-nummer eller tidskriftens ISSN-nummer. Dessa
nummer kan liknas vid internationellt gällande identitetsnummer som är specifika för boken eller tidskriften. Att
anteckna ISBN- och ISSN-nummer kan tyckas vara överkurs, men har man väl fått fatt på dessa uppgifter kan
man alltid hitta boken via ett bibliotek.
När det gäller industrihistoria och tillhörande litteratur kan allmänt sägas att företagshistoriker ofta har skrivits i
samband med jubileer och dramatiska händelser i företagets historia såsom nedläggning. Liksom annan slags
litteratur bildar denna historieskrivning något av en egen genre.
Ett drag är att beskrivningarna är utformade som krönikor och domineras av tekniska eller ekonomiska uppgifter.
Produkter och tillverkningsprocesser beskrivs, liksom företagsägare och personer på ledande poster.
Företagshistoriker ger ofta en god överblick över företagets utveckling, men det är mindre vanligt att man får
möta de anställdas erfarenheter. På kommunbiblioteken finns ofta böcker om ortens företag på avdelningen Qz.
Ett bra hjälpmedel för att snabbt få en överblick över den litteratur som behandlar just Blekinge finner man i
Gösta Otterviks omfångsrika bibliografi Litteratur om Blekinge. Bibliografin utkom redan 1941 och har därför
en del år på nacken. I gengälld är det en noggrann genomgång över både äldre och nyare litteratur och
handskrifter. En samtida uppdatering sker successivt med nyare tryck. Olle Wingborgs bibliografi, Litteratur om
Sölvesborg, som utkom 2002, är ett exempel. Bibliografin är sökbar via nätet på adress:
(http://195.84.83.38/lansbibl/solvesborg.asp).
Litteratur på Internet
Allt fler bibliotek blir sökbara via Internet. Generellt är det lätt att söka litteratur i dessa databaser, eller kataloger
som det heter på biblioteksspråk. När man väl letat sig fram till sökfunktionen är det bara att skriva in titeln,
författaren eller motsvarande och sända i väg förfrågningen. När sökningen är klar visas på skärmen de träffar
som motsvarar det givna sökordet. Ofta finns det även information om hur man kan göra sökningen i katalogen
så effektiv som möjlig. Här följer några intressanta adresser till bibliotek och databaser som är åtkomliga via
Internet.
7

NATIONELLT
Utkast 03-04-15
Det är framförallt två nationella kataloger som är mycket användbara. Det är Libris (http://www.libris.kb.se/)
och Bilbiotek.se (http://www.bibliotek.se/). Båda söktjänsterna är tillgängliga för allmänt bruk och kan användas
kostnadsfritt.
Libris sköts av Kungliga Biblioteket (KB) och rymmer i första hand litteratur som finns på landets forsknings-
och specialbibliotek. I princip återfinns här alla tryckt svensk litteratur sedan 1866. Kungliga biblioteket ökar
ständigt sina samlingar genom s.k. pliktexemplar från tryckerierna. Man räknar med att Libris rymmer över fyra
miljoner böcker och tidskrifter, många av dem är utländska. De vanliga folkbibliotekens bestånd registreras av
Bibliotekstjänst. Folkbibliotekens böcker katalogiseras och läggs in i en gemensam databas som har
förkortningen BURK.
En fördel med att använda sig av Bibliotek.se är att denna söktjänst letar efter litteratur både i Libris och i
BURK. Tillsammans rymmer de båda databaserna det mesta som finns i de offentligt finansierade bibliotekens
samlingar av böcker, kartor, skivor, talböcker, punktskriftsböcker, tidningar, tidskrifter m.m.
En annan söktjänst som är användbar är Artikelsök. Även denna databas sköts av Bibliotekstjänst och innehåller
uppgifter om artiklar i flera svensk dagstidningar och tidskrifter. Fram till 1997 finns även uppgifter från olika
årsböcker. En nackdel med Artikelsök är att tjänsten är kostnadsbelagd och man måste abonnera på tjänsten. Mer
information finns på Bibliotekstjänsts hemsida (http://www.btj.se/index.html).
I BLEKINGE
En gemensam regional resurs under uppbyggnad är Länsbibliotek sydost
(http://195.84.83.38/lansbibl/lokalitt.asp). Detta samarbete mellan biblioteken i Blekinge och i Kronoberg har
bland annat som målsättning att förmedla lokal litteratur och sprida kännedom om författare i regionen.
En annan gemensam resurs är Databas Blekinge. Detta är en bibliografisk databas med litteratur om Blekinge.
Här kan man söka referenser till böcker, småtryck samt artiklar och periodisk litteratur och till viss del även ur
dagstidningar. Databasen uppdateras löpande. På hemsidan (http://dbb.Karlskrona.se/) finns även länkar till
övriga bibliotek i Blekinge och till de tidigare nämnda söktjänsterna Libris och Bibliotek.se.
En nackdel med Databas Blekinge är att den inte har någon lånefunktion. Som en följd av detta ser man om
boken finns vid ett bibliotek i Blekinge, men sökfunktionen visar inte automatiskt vid vilket bibliotek. Man
måste därför gå vidare till de enskilda biblioteken och upprepa sökningen tills man träffar rätt en andra gång.
KOMMUNBIBLIOTEKEN
8

Utkast 03-04-15
Kommunbiblioteken finner man på respektive kommuns hemsida. Det finns ingen enhetlig utformning, utan de
lokala biblioteken kan dölja sig bakom rubriker som ”Kultur/Fritid” etc. Sökfunktionerna finner man bakom
rubriker som ”våra böcker” eller ”Bibliotekets katalog”.
KARLSHAMN
På Karlshamns kommuns hemsida (http://www.karlshamn.se) hittar man biblioteket under egen rubrik. Söka
böcker kan man göra genom att följa förkortningen ”Bibl katalog”. Man kan också försöka smita direkt till
sökfunktionen på adress: (http://opac.karlshamn.se).
KARLSKRONA
Biblioteket nås med egen rubrik på kommunens hemsida (http://www.karlskrona.se). Sökfunktionen finns
bakom rubriken ”Våra böcker”. Man kan även gå direkt till sökfunktionen på adress: (http://opac.karlskrona.se).
OLOFSTRÖM.
I Olofström finns biblioteket bakom rubriken ”Kultur och fritid” på kommunens hemsida
(http://www.olofstrom.se). Sökfunktionen finns bakom rubriken ”Bibliotekets böcker”. En direktlänk till
sökfunktionen är adressen: (http://opac.olofstrom.se).
RONNEBY
Biblioteket nås via kommunens hemsida (http://www.ronneby.se). På den grafiskt utformade hemsidan finner
man sökfunktioner bakom rubriker som ”Katalog” och ”Sök”. På bibliotekets hemsida finns även andra
användbara länkar. Sökfunktionen hittar man även under adress: (http://opac.ronneby.se/).
SÖLVESBORG
Även i Sölvesborg nås biblioteket via kommunens hemsida (http://www.solvesborg.se/). Biblioteket har en egen
rubrik och sökverktyget finns under rubriken ”Vår bokkatalog”. En genväg till sökfunktionen är länken:
(http://opac.solvesborg.se/). Via bibliotekets hemsida kan man även leta sig fram till en digital version av Olle
Wingborgs bibliografi, Litteratur om Sölvesborg. Direktadressen till bibliografins sökfunktion är:
(http://195.84.83.38/lansbibl/solvesborg.asp).
9

ATT SÖKA I ARKIV
Utkast 03-04-15
Även om det mänskliga minnet är kort, är vårt allmänna minne och våra bygders historiska minne, både långt,
rikt och i betydande delar även säkrat. Sammanlagt i många hyllmil av handlingar om gamla och nya tider, riks-
och lokalhistoria, enskilda människor, rikedom och armod, sorg och glädje ligger idag århundradens kunskap
lagrad.
Begreppet arkiv har flera betydelser. Det kan exempelvis beteckna ett bestånd av avhandlingar, men också
namnge en lokal där olika typer av handlingarna förvaras. Det kan också beteckna en myndighet, ett företag eller
enskildperson som både skapar och förvara handlingar som är ett resultat av deras verksamhet. Och slutligen kan
arkiv vara namnet på en institution som har till uppgift att förvara och vårda handlingar. Man skiljer i detta
sammanhang mellan arkivbildare (den som skapar de handlingar som ingår i ett arkiv) och arkivdepå (den plats,
myndighet eller institution där arkivhandlingarna förvaras). I Blekinge är Folkrörelsearkivet i Bräkne-Hoby ett
exempel på en sådan arkivdepå som förvarar handlingar och gör dessa tillgängliga för allmänheten.
Inför arkivbesöket
Omfattningen av det material man finner i arkiven gör att man i regel behöver gå igenom ett större antal
dokument än man först hade tänkt sig. För att göra sin informationssökning så effektiv som möjligt bör man
därför noga planera sitt besök i förväg.
En bra vana är att börja med att kontakta det arkiv man planerar att besöka. Ring eller skriv och berätta vad du är
intresserad av och fråga vilka handlingar som arkivet har som kan beröra ditt ämne. Personalen får då en
möjlighet att i förväg förbereda ditt besök och kan hjälpa dig på bästa sätt. Du kan också fråga om några
restriktioner gäller för ditt material, vilka kopieringmöjligheter som finns på arkivet, om du behöver beställa tid
etc. Det kan till och med vara så att du kan få låna materialet till biblioteket. Sådant som finns på mikrofilm
brukar gå bra att låna till biblioteket.
När du finner något intressant eller gör kopior är det viktigt att anteckna var, i vilka akter, volymer etc., som ditt
dokument finns. En riktig källhantering är viktig i flera avseenden. Att noggrant ange hänvisningar underlättar
både för en själv och för andra som behöver återfinna intressanta uppgifter. En omsorgsfullt utförd källhantering
är också grunden till den källförteckning som ska bifogas då dokumentationen sammanställs. Vaga eller
allmänna hänvisningar förringa arbetets värde och godtas i regel inte i forskningssammanhang. Svepande
källhänvisningar kan också medföra onödiga merarbeten för ens medforskare då dessa behöver genomföra
samma slags arkivgenomgång för att hitta fram till de uppgifter som omtala. Om man redan från början tar som
god regel att ange tydliga hänvisningar kan sådant onödigt dubbelarbete undvikas. Blanketten i denna manual
anger vilka basuppgifter som bör antecknas.
10

Utkast 03-04-15
Känns resultatet av arkivbesöket magert kan ett tips vara att be att få se arkivföreteckningen. Arkivförteckningen
kan liknas vid en systematiskt uppställd innehållsförteckning över det aktuella arkivet. Med hjälp av
förteckningen skaffar du dig snabbt en överblick över vilka dokument som ingår i arkivet och vilka volymer kan
som du kan beställa fram.
Olika arkiv och arkivhandlingar
Arkivsverige består av ett flertal olika slags arkiv. Offentlighetsprincipen är också den mest generösa och unika
för sitt slag i världen. Givetvis finns material som under begränsad och varierande tid är sekretessbelagt, men
mycket går att leta fram. Man behöver inte heller intyg eller rekommendationer för att besöka våra svenska
arkivinstitutioner, även om man på vissa trångbodda arkiv kan mötas av beskedet ”fullsatt”, så är alla hjärtligt
välkomna. De flesta arkiv kan även besvara enklare uppgifter via brev, telefon eller e-post. Här följer en kort
beskrivning av olika typer av arkivhandlingar och arkiv som kan vara intressanta att besöka.
DE STATLIGA ARKIVHANDLINGARNA
Det statliga arkivmaterialet, som produceras till följd av statstjänstemännens verksamhet i regering, riksdag,
civila och militära ämbetsverk och myndigheter, överlämnas så småningom till de statliga arkivinstitutionerna.
Här finns en arbetsuppdelning enligt följande: centrala civila myndigheters handlingar levereras till Riksarkivet,
de regionala och lokala till landsarkiven och militära till Krigsarkivet.
ENSKILDA ARKIV
Med enskilda arkiv menas handlingar efter släkter, privatpersoner, gårdar, föreningar och företag. Detta
arkivmaterial råder inte under offentlighetsprincipen, utan här är det den enskilde ägaren till materialet som
bestämmer över tillgängligheten. Enskilda arkiv finns oftast på länets folkrörelsearkiv/föreningsarkiv, men kan
även förekomma hos kommunarkiv, landsarkiv och Riksarkivet. Även museerna och biblioteken kan förvara
enskilt arkivmaterial.
Ett hjälpmedel för att i detta material är Otto Waldes register över enskilda arkiv (se litteraturlistan). I detta
register man kan söka på företag, gårdar och personer på efternamn. Riksarkivet för även ett Nationalregister
över enskilda arkiv som inte ingår i Riksarkivets egna samlingar. Detta register uppdateras ständigt och
kompletterar därmed Otto Waldes register. Internetadressen till Riksarkivet är: (http://www.ra.se/).
FÖRETAGSARKIV
Företagsarkiv är ofta inte tillgängliga för enskilda. Ibland har dock sådana arkiv lämnats in i samband med
nedläggelser eller andra förändringar i företagets verksamhet. På vissa håll har speciella företagsarkiv byggt upp.
Ett sådant exempel är föreningen Näringslivsarkiv i Norrland. Vissa företagsarkiv kan även finnas på Lands- och
kommunarkiven.
11

Utkast 03-04-15
I de kommunala arkiven kan man dock hitta uppgifter som kan vara av intresse för att dokumentera industriarvet.
Företagen korresponderar med kommunala nämner, uppmanas att lämna in uppgifter eller blir föremål för
utredningar eller beslut. Dessa uppgifter finns bevarade i kommunarkiven.
ARBETARRÖRELSENS ARKIV
Arbetarrörelsens arkiv i Stockholm tillhör de äldsta föreningsarkiven. Här finns material från arbetarrörelsen och
närstående organisationer. Internetadressen till Arbetarrörelsens arkiv är: (http://www.arbarkiv.nu/).
SVAR
SVAR är en del av Riksarkivet. Namnet är en förkortning av Svensk Arkivinformation och har som huvuduppgift
att informera om arkiv och dess innehåll samt att använda moderna medier för att tillgängliggöra
arkivinformation kring individ, boende, miljö och arbete. Internetadressen till SVAR är: (http://www.svar.ra.se/).
NAD
NAD står för Nationell Arkivdatabas och innehåller uppgifter om material i svenska arkiv, bibliotek och museer.
Man kan likna NAD vid spindel i ett nätverk bestående av en stor mängd olika arkivförvarande institutioner i
Sverige. NAD finns att tillgå på cd-romskiva och successivt även via Internet. Dit kan man vända sig för att söka
i olika arkiv och beställa mikrofilm direkt från Svar. Adressen till NAD är: (http://www.nad.ra.se/).
PERSONHISTORISKA UPPGIFTER
Äldre personhistoriska uppgifter hittar man via kyrkböckerna. Hur man kan använda kyrkböckerna finns
ingående skildrat i ett flertal böcker som behandlar släktforskningens metoder och som går att låna på
biblioteket. I Blekinge finns också Blekingerötter (http://www.genealogi.se/blekinge/) som drivs av Blekinge
släktforskarförening. Man kan bli medlem i föreningen eller vändas sig till föreningen för att få kontakt med
andra lokalforskare eller för att ställa frågor som rör kyrkböcker eller släktforskning m.m.
Andra vägar för att hitta personuppgifter är att använda sig av biografiska lexikon och uppslagsverk. Några
kända sådana är exempelvis Svensk adelskalender, Svensk släktkalender och Svenskt biografiskt lexikon. Andra
sätt är att leta i äldre litteratur som Sven Ågrens Svensk biografisk uppslagslitteratur från 1929 Otto Brenners
Personhistoriska källor för Skåne, Halland och Blekinge från 1967. Det finns även tidskrifter som kan vara till
hjälp. Exempel på sådana är Personhistorisk tidskrift som har utkommit sedan 1898 och Släkt och hävd, utgiven
sedan 1950. För att hitta personuppgifter kan man även vända sig till Genealogiska föreningen eller be
personalen på biblioteket om hjälp.
BYGGNADER & RITNINGAR
Uppgifter om byggnader och fastigheter hittar man på byggnadsnämndens och tingsrättens arkiv. Från en start
vid 1870-talets byggnadsstadga förvarar byggnadsnämnden arkivhandlingar som rör byggnader och eventuella
ombyggnationer och tingsrätten har akter som gäller vem som äger fastigheten etc. Förhållandena på arkiven kan
12

Utkast 03-04-15
variera kommun för kommun. Ett tips kan var att även söka äldre handlingar som rör byggnader på Landsarkivet.
Man kan också söka efter brandförsäkringshandlingar som kan ge detaljrika beskrivningar av byggnader och
anläggningar.
Den antikvariska vården av byggnader har av tradition tillhört kulturmiljövårdens verksamhetsfällt. Man kan
därför vända sig till länsmuseet och länsstyrelsen och höra sig för om det skett något byggnadsinventering som
berör ditt område. Man kan även ha nytta av den Arkivguide för byggnadsforskare som finns publicerad i
Fataburen 1985.
KARTOR
Nyare och äldre kartor finner man på Lantmäteriverket. I Lantmäteristyrelsens arkiv i Gävle finns kartmaterial
från 1600-talet och framåt, tillsammans över 217 000 akter. I äldre tid upprättades kartor i tre exemplar. Ett
exemplar sänds till Stockholm för avsyning, ett exemplar stannade hos markinnehavaren/byalaget el. dyl. och det
sista hamnade hos den regionala myndigheten. Dessa senare kartor kallas för ”koncept” och dessa konceptkartor
kan idag beskådas hos länsstyrelsen.
Man kan även komma i kontakt med Lantmäteriet via Internet. Från hemsidan kan man söka sig vidare till olika
tjänster, däribland söka bland historiska kartor. Tjänsten är dock för närvarande avgiftsbelagd. Adressen är:
(http://www.lantmateriet.se/index.htm).
Viss hjälp med att söka digitaliserade historiska kan man få via projektet Digitaliserade historiska kartor på
Internet: (http://www.dhm.lm.se/sve/index_sv.htm).
MINNEN OCH FOLKLIVSSAMLINGAR
Den institution som ur ett nationellt perspektiv främst har sysslat med att samla in uppgifter om äldre och nyare
kulturhistoria är Nordiska Museet i Stockholm. (http://www.nordm.se/). Ur ett regionalt perspektiv har Kulturen
i Lund (http://www.kulturen.com/) och Folklivsarkivet (http://www.etn.lu.se/luf/index.html), även det i Lund,
utfört liknade uppgifter med att samla in historisk information om hur folk levde och verkade. Folklivsarkivet
har också ett nära samarbete med den forskningsverksamhet som bedrivs av Etnologiska institutionen vid Lunds
universitet. I arkivets samlingar kan det därför finnas uppsatser och examensarbete som kan vara av intresse.
Till dessa folklivssamlingar och institutioner kan man vända sig för att få kunskap om både äldre och nyare
tradition. Tidigt började dessa institutioner att systematiskt sända ut frågelistor till ortsmeddelare. Materialet
finns katalogiserat och kan sökas både ämnesvis och topografiskt. Här finns även material från olika regionala
och nationella dokumentationsprojekt såsom byaundersökningar, uppmätningar av hus, fotografier etc.
13

STATISTIK
Utkast 03-04-15
Sveriges offentliga statistik är en bra källa för att få en överblick över vitt skilda ämnen. Den s.k.
Industristatistiken kan ur ett industrihistoriskt perspektiv vara av speciellt intresse. Kommerskollegium började
vid slutet av 1700-talet att samla in uppgifter om svenska manufakturer och sedan 1830-talet sammanställs
återkommande rapporter. Här kan man finna uppgifter om vad och hur mycket enskilda företag producerade,
storleken på personalen och vilka olika yrkesgrupper som fanns. Underlaget till äldre statistik förvaras på
Riksarkivet, yngre material finns hos Statistiska centralbyråns arkiv.
PATENT OCH REGISTRERINGSVERKET
En bra instans att vända sig i teknik- och industrisammanhang är Patent och registreringsverket i Stockholm.
Verket administrerar bl.a. Svenskt näringslivsregister och andra uppgifter om företagens verksamheter och
styrelsernas sammansättning etc. Den teknikhistoriskt intresserade har också stor nytta av Patent och
registreringsverkets bibliotek. Förutom en stor mängd litteratur om teknik och om olika branscher förvarar
nämligen biblioteket också de handlingar som berör svenska patent.
Patent och registreringsverket finns även på nätet. Vissas tjänster är fria, men flertalet sökfunktioner är dock
avgiftsbelagda. Internetadressen är: (http://www.prv.se/).
REGIONALA ARKIV
LANDSARKIVET
På Landsarkivet i Lund finns material från bland annat länsstyrelser, kyrkoarkiv och enskilda arkiv med flera
arkivbildare. För den historiskt intresserade finns här ett rikt material där kyrkböcker, mantalslängder och
juridiska handlingar bildar en huvudgrupp som berättar om vardagslivets historia, liksom om lokalsamhällets
social- och rättshistoria. Kyrkböckerna kan man även lånas in till biblioteken.
De juridiska handlingarna innehåller bland annat domstolshandlingar, lagfarter, testamenten och äldre
bouppteckningar. Bouppteckningar yngre än 100 år kan man finna hos tingsrätten.
I landsarkiven finns dessutom material från flera statliga, regionala och lokala arkivbildare. Bland dessa kan
nämnas material från länsstyrelser och från enskilda arkiv. Tillgängligheten till de enskilda arkiven styrs ofta av
donationsbrev och kan variera stort. Internetadressen till Landsarkivet är: (http://www.ra.se/lla/).
FOLKRÖRELSEARKIVET I BRÄKNE-HOBY
Folkrörelsearkivet har till uppgift att bevara och vårda handlingar och föremål med anknytning till föreningslivet
i Blekinge län. Ett stort antal föreningar finns också representerade i arkivet, t.ex. bildningsorganisationer,
ekonomiska föreningar, fackföreningar, politiska föreningar, idrottsföreningar etc. Dessa har på eget initiativ
lämnat sina handlingar för förvar hos Folkrörelsearkivet.
14

Utkast 03-04-15
Folkrörelsearkivet är en opolitisk organisation och lägger ingen värdering i den verksamhet som föreningarna
bedriver eller har bedrivit. Institutionens målsättning är att bevara de lämningar som länets föreningsliv avsätter
och göra arkiven tillgängliga för studier av olika slag. Föreningsarkivet innehåll presenteras årligen i den s.k.
Beståndskatalogen. Av intresse för industrihistorisk dokumentation rymmer Folkrörelsearkivet även ett bildarkiv
med ca. 5.000 enheter med bilder av olika slag. Här finns även en bok- och tidskriftssamling som utgör ett bra
referensbibliotek. Arkivet kan även erbjuda plats vid läsapparat, tillgång till dator och möjlighet till kopiering
m.m. Arkivet har även ett utvecklat samarbete med Blekinge släktforskarförening. Internetadressen till
Folkrörelsearkivet är: (http://www.folkrorelsearkivet.com/).
KOMMUN- OCH LANDSTINGSARKIV
Den kommunala arkivvården, formellt skild från den statliga, har utvecklats kraftigt sedan 70-talet. Sedan
storkommunerna övertog de små primärkommunernas verksamhet, och därmed även ansvaret och vården av de
tidiga kommunernas arkivmaterial, har en rad stads- och kommunarkiv skapats. Dessa institutioner har en
skiftande kompetens- och kvalitetsnivå, men de flesta kan dock serva forskare med råd och arkivmaterial på
regelbundna öppettider.
Även landstingen, med sitt huvudansvar för bl. a. sjukvården i länet, har som regel ett centralarkiv med utbildad
personal som kan guida intresserade i arkivmaterialet.
15

ATT SÖKA PÅ MUSEUM
Utkast 03-04-15
Traditionellt brukar man säga att museernas huvuduppgifter består i att samla, vårda och bevara vårt
gemensamma kulturarv. Till dessa sysslor kan läggas att museernas förmåga att visa, levandegöra och gestalta
det förflutna har blivit en allt viktigare uppgift. I Blekinge är det främst Blekinge museum, Karlshamns museum
och Marinmuseum som på olika sätt jobbar med att dokumentera och visualisera Blekinges kulturhistoria. Varje
museum besitter betydande föremålssamlingar, intressanta arkiv och ett omfattande material från egna
undersökningar. Samlingarna till trots är dock museernas största tillgång dess kunniga personal. Till museerna
kan man därför vända sig för att ställa frågor och få upplysningar som kan leda det egna dokumentationsarbetet
framåt.
Blekinge museum
Blekinge museum är ett regionalt museum med ett övergripande ansvar för länets kulturhistoria. Museet har
under lång tid samlat på sig en bred kunskap från ett stort antal dokumentationer och inventeringar av olika slag.
Flera undersökningar har också utförts tillsammans med Nordiska museet i Stockholm och Folklivsarkivet i
Lund. Har man frågor som berör kulturhistorisk dokumentation i teori och praktik är museet en välvillig
samtalspartner som kan få bukt även med de mest krokiga frågetecken. Museet tillhandahåller också underlag till
inventeringsblanketter av olika slag.
Idag har Blekinge museum en stor föremålssamling och ett rikt fotomaterial. Här finns även ett topografiskt
arkiv med uppgifter från de undersökningar som museet löpande utför sedan 1930-talet. I samlingarna finns även
tidningsklipp, kartor och ritningar. Dessutom finns arkiv som berör personer, gårdar, företag och föreningar.
Många kontaktar också museet för att söka information i den databas över länets Båtsmän som har sammanställts
av Blekinge släktforskarförening.
En specialitet är Liljas blekingska samling. Detta arkiv består av sak- och personuppgifter som landskamrern
Albert Lilja sammanställde under sin levnad. I arkivet finns utdrag från såväl senmedeltida handskrifter som
uppgifter från tryckta källor fram till mitten av 1900-talet. Idag är Arkivet sökbart via ett sakregister med ca. 4
000 sakord och ett personregister med ca. 46.000 personer. Liljas blekingska samling överförs successivt till en
digital databas och arkivet kommer att bli sökbar via dator.
Tillsammans med Blekinge hembygdsförbund utger Blekinge museum årsboken Blekingeboken. Den första
årsboken utkom redan i början av 1920-talet och hette då Blekingebygder. Sedan dess har åtskilliga artiklar
publicerats som berör Blekinges nyare och äldre kulturhistoria. Årsböckerna är tillgängliga i museets bibliotek,
och här finns också register som gör det lättare att hitta fram till de artiklar över ämnen som man är intresserad
av.
16

Utkast 03-04-15
En bra resurs är museets s.k. faktarum. Här har delar av museets bibliotek och arkiv gjorts tillgängliga för en
intresserad allmänhet. I faktarummet hjälper museets personal till med att söka i olika databaser, leta rätt på
facklitteratur eller att hitta i arkiven. Hit kan man vända sig för att få hjälp inom museets olika
kunskapsområden, eller för att få väg vägledning om hur man kan gå vidare och söka information på annat håll.
Internetadressen till Blekinge museum är: (http://www.blekingemuseum.se/).
Karlshamns museum
Karlshamns museum är ett lokalt förankrat museum med ett arbetsfält som främst täcker Karlshamns stad med
omnejd. Till museet kan man ställa frågor som rör kultur och historia inom Karlshamns kommun. Vid sidan om
åtagandet att i utställningar skildra områdets historia bedriver museet också egna dokumentationsprojekt där man
bland annat har uppmärksammat företag som Halda/Facit och Strömma spinneri.
Museet besitter en stor föremålssamling som spänner över ett vitt tidsspann. Här finns såväl äldre fornfynd som
konst- och konsthantverksprodukter, husgeråd, sjöfartsföremål och industrialster från 1800- och 1900-talet. I
museets utställningar finns även föremål som skildrar några av områdets äldre fabriker och företag.
Ett komplement till föremålssamlingen är museets dokumentsamling. I detta arkiv kan man finna uppgifter som
rör allt från allmogehistoria till stadens välkända personer såsom konstnärer och företagare. I
dokumentsamlingen finns även information om industriverksamheten i Karlshamn och dess omgivning. Museet
har också en stor fotosamling med miljö- och porträttbilder. Tidsmässigt täcker fotografierna tiden 1890 – 1960.
Ett förträffligt lokalhistoriskt material är de äldre och nyare tidningslägg från så gott som samtliga ortstidningar
som museet har tillgång till. Museet har också ett välförsett bibliotek där man också kan söka i databaser med
historiska uppgifter över personer från staden. En källa med stort informationsvärde är också museets årsbok,
Carlshamniana. Årsboken har utkommit sedan 1986 och innehåller i huvudsak lokalhistoriskt inriktade artiklar.
Internetadressen till Karlshamns museum är: (http://www.karlshamnsmuseum.k.se/).
Marinmuseum
Marinmuseum i Karlskrona tillhör idag, tillsammans med Sjöhistoriska museet och Vasamuseet i Stockholm,
Statens sjöhistoriska museer (SSHM). De tre museerna har vart för sig olika profil och målsättning, tillsammans
arbetar de med att bevara och levandegöra Sveriges maritima arv och sjöfartskultur. Marinmuseum har en
historisk anknytning till varvsmiljön i Karlskrona och är därför en förstklassig resurs när det gäller frågor om
marin kultur och skeppsbyggeri i allmänhet och om örlogsvarvets industrihistoriska miljöer i synnerhet.
17

Utkast 03-04-15
Örlogsvarvets 300-åriga utveckling har avsatt ett rikt och mångfacetterat historiskt material. En stor del av detta
återfinns hos Marinmuseum. Merparten av marinens och örlogsvarvets äldre dokument har dock genom statliga
bestämmelser överlämnats till Krigsarkivet i Stockholm.
Marinmuseums bibliotek är ett forsknings- och referensbibliotek med inriktning mot sjökrigsväsen,
militärhistoria, teknik och skeppsbyggeri. Här finns även litteratur om galjonsbilder, om hur människorna levde
ombord på fartygen samt rullor över officerare, nautiska lexikon och annat som är kopplat till museets
ämnesområde.
Museet har ett stort arkiv med kartor och sjökort och ämbets-, ritnings-, och föreningshandlingar. Huvuddelen av
arkivmaterialet kommer från örlogsvarvet eller från organisationer med anknytning dit. Det gäller exempelvis
arkiven från Statsanställdas förbund avd. 2136, Flottans maskinistförening, Sjöunderofficerssällskapet,
Kronprinsessan Victorias örlogshem samt ett flertal personarkiv efter befäl och officerare i marinen.
Marinmuseum har också ett stort bildarkiv med bilder från örlogsvarvet och från Marinen. Här finns exempelvis
Karlskronavarvets fotoarkiv med cirka 175 000 bilder som dokumenterar varvsmiljön och olika arbetsprocesser
från 1930-talet och fram till vår egen samtid.
Marinmuseum ger sedan 1961 ut en årsbok, Aktuellt/Marinmuseum med artiklar som återspeglar museets breda
ämnesområde. År 1998 bytte årsboken namn och heter idag Årsbok/Marinmuseum.
Internetadressen till Marinmuseum är: (http://www.marinmuseum.se/).
18

ATT SAMLA MINNEN OCH BILDER
Utkast 03-04-15
Har man bestämt att använda intervju som metod och valt att fråga ut ett antal personer gäller det att förbereda
intervjuerna väl. Som intervjuare är det viktigt att ha bakgrundkunskaper och att känna till de yttre förloppen
bakom de händelser som intervjun kommer att handlar om. Att besitta de rätta baskunskaperna underlättar
samtalet då informanten slipper att ständigt göra förklarande utläggningar.
För att få ut det mesta av en intervju är därför en god regel att först läsa in sig på relevant litteratur eller söka
uppgifter i arkiv. Med denna faktabakgrund är det också lätt att i förväg tänka ut vilka områden som ska
behandlas och att kunna styra intervjusamtalet in på de frågor man finner intressanta.
Vad är viktigt och vad är oviktigt i den ström av information som en intervju innebär? Vad ska man fråga om?
Frågor lik dessa tampas man alltid med i början av en dokumentation. Hur man löser dem varierar från gång till
annan. I boken Etnologiskt fältarbete av Lars Kaijser och Magnus Öhlander (red. 1999) ger några nu verksamma
etnologer praktiska tips och resonerar utifrån egna erfarenheter över fältarbetet som metod.
Det finns naturligtvis inga strikta regler som säger att vissa frågor måste ställas. Varje dokumentation är en
process som följer sin egen riktning. En god vana är dock att i början av intervjun fråga efter de grundläggande
personuppgifter som återfinns på blanketten. Genom att ställa ganska enkla frågor i början av intervjun blir både
du och din informant lite ”varma i kläderna” och den nervositet som alltid infinner sig inför en intervjusituation,
hinner klinga av. Ett tips är också att i förväg formulera några frågor eller stödord över sådant man vill att
intervjun ska om. Om man är osäker kan man hämta inspiration från de frågelistor som Folklivsarkivet i Lund
har gjort tillgängliga via nätet. Adressen är: (http://www.etn.lu.se/luf/index.html).
I stort kan man skilja mellan två olika slags frågor beroende på vilka svar de ger. Dessa är sakfrågor och
kontextfrågor. Den första ger svar på frågor av typen: När byggdes fabriken? Var låg smedjan? Hur mycket
stärkelse tillverkades? Med hjälp av sakfrågor utreder man fakta och beskriver historiska förlopp.
Kontextfrågor används för att få grepp om personliga upplevelser och erfarenheter. Fokus är riktat mot det
individuella och hur det personliga samspelar med övergripande sociala och kulturella sammanhang. Här handlar
det om att få informanterna att med egna ord berätta om de händelser och skeenden som de har varit med om. I
detta fall kan frågorna börja som en vagt formulerad undran: Kan du berätta om …? Hur upplevde du det att
…? Hur kändes det att…? Varför gjorde man så…?
Ett problem som man ofta stöter på när man gör intervjuer i sin egen lokalmiljö är att allt redan känns välbekant
och hemtamt. Man delar samma kunskapssfär, har likartade erfarenheter och minnen som dem man intervjuar.
Då kan det vara svårt att se det intressanta i det samtal som utspelar sig. För att optimera intervjun som
dokumentationsmetod är det viktigt att man gör sig själv uppmärksam på denna hemmablindhet. En viktig
19

Utkast 03-04-15
anledning är att känslor av alldaglighet förleder en till att tro att det som sägs i intervjun också har ett
allmängiltigt kunskapsinnehåll. Så är dock inte fallet, tvärt om. Kunskap kan liknas vid en färskvara som ofta
väldigt lokalt förankrad. Det är en lärdom man snabbt lär sig då man läser igenom gamla intervjuer. Man inser
att mellan informant och utfrågare finns en hel värld av begrepp, namn och personer som man som en sentida
läsare är helt utestängd ifrån. Tiden gör också sitt till och ju äldre intervjun blir desto större distans skapas. Det
som en gång var trivialiteter och självklarheter har blivit till dunkel och oklarheter. Vem känner sig idag riktigt
hemma i ett landskap där namn som Trädsmens väg eller Bengtastinas byggning utgör vardagslivets riktmärken?
En annan och kanske viktigare aspekt är att man ”glömmer bort” att fråga om sådant som kan te sig självklart för
en själv. Mellan personer som delar samma erfarenheter finns en införståddhet, man gör likartade associationer
och har ungefär samma minnesbilder. Denna tysta kunskap kommuniceras ofta underförstått och tas för given.
Ett sätt att komma runt denna hemmablindhet är att tänka på vad man själv skulle vilka veta om hur människor
levde och verkade för hundra år sedan. Vad skulle du fråga dom om du fick en chans att intervjua dem i dag?
Sådana reflektioner kan ligga till grund för intressanta frågor till nutiden.
Ett annat knep kan vara att ”leka” med sin egen införståddhet och ikläda sig rollen som den vetgirige, men dock
”ovetande”, utfrågaren. Här handlar det om att våga ställa ”dumma” frågor om sådant man redan vet. Poängen
är att personen som intervjuas bereds möjlighet att med egna ord berätta och ge sitt perspektiv på sådant som är
allmänt bekant. Det är ofta dessa intervjuer som i ett historiskt perspektiv är de mest intressanta. Var alltså inte
rädd för att be informanterna att berätta om de mest triviala saker.
Efter några intervjuer märker man att vissa händelser eller episoder återkommer och bildar dominerande teman.
Man har börjat reflektera och tolka det som sägs i intervjuerna. Man ser mönster och kan fördjupa intervjuerna
med nya följdfrågor. Nu är det dags att lägga några kulturanalytiska aspekter på intervjusamtalen och närmare
syna hur människor och miljöer återberättas.
Språket kan vara avslöjande och ge anvisningar om hur lokal kultur är inrutad. Lyssna efter vilka ord eller
begrepp som används för att omnämna, klassificera och värdera saker, händelser och människor. Hur återberättas
exempelvis rummets indelningar och gränsdragningar? Hur anges olika yrkesgrupper och vilken status har de?
Hur definieras exempelvis ett ”vi” gentemot ”dom andra” på arbetsplatsen, i lokalsamhället, i hemmet? Och så
vidare, listan på de analytiska frågeställningarna kan göras lång. En bok som på ett enkelt sätt visar hur man kan
bedriva den här typen av kulturstudier och avlocka vardagen en mängd mer eller mindre dolda kunskaper är
Kulturanalyser, skriven av professorerna i etnologi Billy Ehn och Orvar Löfgren (2001).
Ytterligare ett tips är också att delar upp intervjun på flera tillfällen. Då får både du och din informant tid att
reflektera över samtalet och kan återknyta till sådant som sades vi förra intervjutillfället.
20

Spela in eller skriva ner?
Utkast 03-04-15
Välj att spela in intervjun med kassettbandspelare, MD-spelare eller video. Man bör även skriva ut intervjun så
snabbt som möjligt medan samtalet fortfarande är i färskt minne. Man kan då bli uppmärksam på sådant som
man borde ha frågat om eller ha följt upp. En bra regel är också att skriva en sammanfattning av intervjun och
nämna vilka som pratar, när och var intervjun skedde och i vilket dokumentationsprojekt som den ingår i.
Det är viktigt att skriva ut intervju så att även intervjusamtalet finns på papper. Teknikutvecklingen går snabbt
och den utrustning som används idag kan vara ohjälpligt föråldrad om tio eller femton år. Ur ett
kunskapsperspektiv är en inspelad intervju, som man inte kan lyssna på, lika tom på innehåll som en filmrulle
som man inte kan framkalla.
Etiska aspekter på intervjuer
En intervju utgör en speciell samtalsform som skiljer sig från vardaglig konversation. Intervjun sker mellan två
eller flera personer som har ingen eller liten kännedom om varandra. Intervjun har också ett på förhand givet
syfte och kretsar kring några få frågeställningar. Slutligen kommer det sagda att arkiveras och kanske att citeras i
rapporter eller publikationer av olika slag. Att använda intervjuer som metod för att samla in kunskap kräver
därför att man beaktar några etiska riktlinjer.
Som forskare har man ett stort personligt ansvar för hur en undersökning planläggs och genomförs.
Intervjusamtal kan liknas vid ett personligt möte som sker i förtroende och som kan rymma känsliga
frågeställningar. Ett gott forskningsetiskt förhållningssätt är därför ett söka ett s.k. informerat samtycke. Med
detta menas att informanten har upplysts om dokumentationens syfte och godkänt det sätt som resultatet av
intervjun kommer att användas på och avgjort om han eller hon vill vara anonym etc.
Intervjuer gläntar på dörrar till självupplevda erfarenheter och personliga tankar och värderingar. Under samtalet
blandas därför förtrolighet med distans genom att intervjuaren styr samtalet med hjälp av öppna kontextfrågor av
typen ”berätta om frågor”, och specifika sakfrågor. Se därför upp med ledande frågor som bekräftar intervjuarens
åsikter i stället för att inhämta den intervjuades perspektiv.
Fotografera
Att ta bilder av intervjupersonen eller miljöer och föremål som du kommer i kontakt med under till
dokumentationen höjer naturligtvis dokumentationens värde. Av gammal vana använder man dock kameran till
att bara göra relativt enkla ”visuella” anteckningar, d.v.s. man fotograferar enskilda byggnader, föremål, och
människor som ett stöd för minnet. Ett tips kan därför vara att tänka på fotomediet som ett sätt att skapa längre
bildberättelser. Det kan exempelvis innebära att man avbildar hela processer eller kedjor av händelser i stället för
att ta enstaka företeelser. Ett annat sätt att använda fotografier är att dessa kan användas som utgångspunkt för
frågor vid ett intervjutillfälle. Ett äldre bildmaterial väcker ofta minnen till liv som kan leda till ett intressant
intervjusamtal.
21

Utkast 03-04-15
Tänk också på hur bild och text kan komplettera varandra. Ställd dig själv frågan vilka slags bilder som kan vara
ett stöd till exempelvis en artikel eller en utställning. Text och bild är de verktyg vi använder för att
kommunicera och man ska inte vara rädd att pröva olika grepp för att få fram sitt budskap. En sak ska man dock
vara noggrann med. I samband med fotograferingstillfället får man inte glömma bort att anteckna vilka personer
eller vad för slags föremål som fotografiet avbildar. Detta är extra viktigt om fotografiet ska betraktas som ett
källmaterial och underlag för vidare forskning. Gör därför till en god vana att alltid använda en fotojournal när
du fotograferar.
Till fotografins tekniska domäner lämnas här bara några korta notiser då sådana uppgifter bättre kan sökas i den
fotografiska facklitteraturen. Kort kan sägas att val av kamera och film beror på tycke och smak, men också på
hur dokumentationen skall användas. Inom arkiv och museer har man längst erfarenhet av svartvit film, som
också brukar rekommenderas för långsiktig förvaring. Men även färg- och diafilm kan naturligtvis användas.
Digitalkamera än teknik som kommer allt mer och kan också vara ett lämpligt val. Den digitala tekniken har en
fördel i att hanteringen av bilderna underlättas, samt att fotografierna kan kopieras utan att kvaliteten försämras.
Etiska aspekter på fotografi
I Sverige får du i princip alltid fotografera människor, föremål och byggnader m.m. som finns på allmän plats.
Detta gäller dock inte s.k. skyddsobjekt, såsom exempelvis militära installationer. På privat område, d.v.s. i
någons hem, i en butik eller en fabrik etc., gäller andra regler. Den som har nyttjanderätten till lokalen har också
rätt att ställa krav på dig som vistas där. Det kan gälla att du inte får fotografera.
Liksom då det gäller intervjuer är en bra regel att söka ett informerat samtycke även då det gäller fotografering.
Fråga alltså först, fotografera sen. Berätta om syftet med fotograferingen och hur/var bilderna kommer att
användas/förvaras.
Generellt har du som fotograf upphovsrätten till dina bilder i 50 år. Om bilden har status som konstnärligt verk
gäller 70 år. Andra förhållanden kan gälla om du t.ex. genom en anställning avtalar bort rättigheten till en arbets-
eller uppdragsgivare.
Att det allmänt sett är fritt att fotografera innebär dock inte att bilderna får användas hur som helst. Riktlinjerna
säger att då det gäller ekonomisk verksamhet, som reklam och marknadsföring, måste den som använder bilden
fråga både fotografen och personen på bilden om lov. I utställningar, böcker och artiklar etc. kan dock
fotografier i princip användas fritt om fotografen medger en sådan publicering. I dessa fall behöver man således
inte be personen som avbildas om lov.
När det gäller bildpublicering på Internet gäller andra riktlinjer. Fotografier av nu levande fysiska personer
betraktas som ”personuppgifter”. Användningen av fotografi i datorsammanhang regleras i enlighet med
22

Utkast 03-04-15
Personuppgiftlagen och en publicering på Internet kräver tillstånd av den som avbildas. Huvudregel är därför att
söka ett informerat samtycke och tillsamman med den som avbildas komma fram till hur bilderna får användas.
Personuppgiftlagen, som ersätter den tidigare verksamma datalagen, vilken reglerade hur personuppgifter fick
lagars i datoriserade register, gäller dock inte för persondata som behandlas inom privat ideell verksamhet. Den
vanlige släktforskaren får alltså som tidigare för eget bruk samla uppgifter och skapa register och bildsamlingar
över sina släktingar på dator. Det är först när uppgifterna läggs ut på Internet som verksamheten övergår från att
vara av ”privat” till att vara ”offentlig” och då behövs tillstånd från de personer som berörs.
Vid sidan av dessa etiska aspekter finns också några praktiska handgrepp som det är bra att göra till självklara
rutiner i samband med fotografering. Man bör tänka på att göra anteckningar om vad bilden föreställer, vilka
som avbildas, vem som fotograferar, när och var fotografiet är taget. Gör dessa anteckningar samtidigt som du
fotograferar så slipper du besväret med att jaga rätt på uppgifterna i efterhand.
Ett tips är att på förhand göra ett ”fotoprotokoll” där de olika uppgifterna kan fyllas in. Man kan även fråga
museet om de har förtryckta sådana som man kan få kopiera. Med ett fotoprotokoll går det snabbare att fylla i
uppgifterna. Märk också filmerna så att du kan passa ihop protokoll och färdiga fotografier. Om du fotograferar
mycket kan ett tips vara att använda den första filmrutan på varje film till att fotografera in en löpande
sifferkombination. Samma sifferkombination skrivs på fotoprotokollet som gäller filmen. Man skapar på detta
sätt en länk som gör att film och fotoprotokoll lätt kan paras ihop.
23

ATT SAMLA FÖREMÅL
Utkast 03-04-15
Föremål bidrar till att göra historien levande. Men det materiella kulturarvet är också ett dilemma för dem som
samlar in och bevarar föremål. Eftersom det både är arbetskrävande och kostsamt att omhänderta föremål på ett
ändamålsenligt sätt är det viktigt att man gör en noggrann analys inför varje föremålsförvärv.
Ett föremål utan information om sin kontext eller användningsområde är ett ting som har förlorat något av sitt
sammanhang, sin kulturella grundklang. Föremålet bär inte längre på ett lika självklart sätt fram en intressant
historia, utan visar bara upp sig självt. Tänk därför på att samla in sådana objekt som det går att knyta så mycket
information till som möjligt. Sådana föremål är betydelsefulla genom att de symboliserar eller berättar om större
sammanhang.
Ett använt och slitet föremål är t.ex. oftast mer intressant ur ett kulturhistoriskt perspektiv än ett som kommer
direkt från fabriken eller affären. Välj medvetet. Tag inte emot föremål enbart därför att de erbjuds som gåva.
24

ATT SKAPA EGET ARKIVMATERIAL
Utkast 03-04-15
Handlingar som ska sparas måste tas ut på papper! Detta är en huvudregel. Disketter, CD-skivor, hårddiskar och
andra elektroniska lagringsmedia är, så vitt man vet, än så länge inte tillförlitliga för långtidsförvaring av
information.
Papper
Arkivbeständigt papper. Svenskt Arkiv (80 eller 100 gram) bör användas till handlingar som ska sparas och som
kommer att användas mycket, dvs. kan komma att utsättas för mycket slitage. För handlingar som ska sparas
men inte utsättas för så stor belastning kan s.k. åldringsbeständigt papper användas. Varje pappersförsäljare eller
leverantör kan upplysa om vilka papper som håller vilken kvalitet. Svenskt Arkiv har alltid en vattenstämpel i
pappret.
Kulpennor och liknande
Ska vara märkta med texten “Svenskt Arkiv” alternativt “SP” och ett kontrollnummer, detta innebär att de är
godkända av Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP). Märkningen ska finnas på pennans patron eller på
kartongen.
Kopieringsapparater, skrivare, etc.
Provas också av SP. Uppgifter om arkivbeständighet beträffande sådan här teknisk utrustning publiceras årligen i
en särskild rapport som kan rekvireras från SP.
OBS Det är viktigt att komma ihåg att maskinerna endast är godkända för arkivbeständig utskrift, i
kombination med respektive originalfärgpatron/originaltoner. Vid användande av s.k. “piratfärg” kan inte garanti
lämnas för att utskriften är arkivbeständig, även om maskinen är godkänd av SP.
SP:s förteckning över godkänt skrivmateriel kan rekvireras på telefon 033-16 50 00 eller via Internet på:
(http://www.sp.se).
25

SAMMANSTÄLLA OCH BESKRIVA
Utkast 03-04-15
Vilka krav kan man ställa på en text som utgör ett forskningsdokument? Vid sidan av allmänna riktlinjer som att
skiva en klart och lättläst prosa, förväntas författaren även kunna skilja mellan fakta och egna värderingar. Ett
viktigt krav är också att korrekt kunna återge citat och refererade källor.
Hur man disponerar och skriver en väl upplagd text finns belyst på annat håll, här ska därför bara kort beröras
några viktiga moment som gäller käll- och litteraturförteckning, samt notapparat och notteknik.
Hänvisningar, käll- och litteraturförteckning
En god regel är att redovisa det källmaterial och den litteratur som man refererar till i texten. Det finns olika
traditioner för hur man ställer upp en käll- och litteraturförteckning. En bra hjälp kan man få från Svenska
språknämndens lilla skift Svenska skrivregler från 1991.
Ett vanligt och enkelt system är det s.k. Harvardsystemet eller författar-årtal-systemet. Med denna uppställning
gör man hänvisningar inom parentes direkt i den löpande texten. Man anger efternamn, tryckår och eventuellt
sida. Har man använt flera verk av en och samme författare och några av dessa har publicerats samma år, skiljer
man dessa åt genom att använda bokstäver. Exempel: (Wikström 1995a: 25); (Wikström 1995b: 3). Fördelen
med Harvardsystemet är att antalet fotnoter kan begränsas och användas till de kommenterar som på ett påtagligt
sätt viker av från löpande text.
I käll- och litteraturförteckningen delar man vanligtvis in materialet i två kategorier. Man anger först otryckta
källor (arkivmaterial, intervjuer etc.), därefter tryckta källor och litteratur, (publicerade bearbetningar, böcker,
artiklar, tidskrifter etc.).
Alfabetisk ordning används efter författarens efternamn och tryckår. Verk publicerade av samma författare, och
under samma år, skiljs åt med hjälp av bokstäver. Den fullständiga titeln kursiveras. För att underlätta sökning
av litteratur anges även bokens förlag och utgivningsort.
Då man hänvisar till artiklar i exempelvis tidskrifter eller antologier är det viktigt att man tydligt visar att
referensen anger en artikel och inte en hel bok. Detta sker i två steg. Först anges artikelns titel som sätts inom
citationstecken. Nästa steg är att ange den bok eller tidskrift där artikeln är publicerad. Bokens eller tidskriftens
titel markeras på vanligt sätt med kursiv stil. Dessa skilda markeringssätt använd för att man lättare ska se vad
som är en artikel och vad som är en bok. Det gör det också lättare att leta rätt på den text som åsyftas. Man ser att
det handlar om en artikel. Och man ser i vilken bok eller tidskrift som innehåller artikeln. Hade bara artikelns
titel meddelats hade det varit stört omöjligt även för den mest erfarne bibliotekarien att klura ut i vilket
sammanhang den har publicerats. Med utgångspunkt från det ovan sagda kan en fungerande käll- och
litteraturförteckning se ut på följande sätt.
26

OTRYCKTA KÄLLOR
Arkiv
Arkivets namn och ort – exempelvis Folkrörelsearkivet i Bräkne-Hoby
(Materialets arkivnummer eller andra uppgifter)
INTERVJUER
Intervju med Nils Persson, Karlskrona, 2001-07-21.
(Uppgifter om var intervjuerna förvaras eller kommer att förvaras.)
TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR
Eva, Vikström, 1995. Industrimiljöer på landsbygden. Översikt över kunskapsläget. Stockholm:
Riksantikvarieämbetet. (bok)
Utkast 03-04-15
Arcadius, Kerstin, 1994. ”Fornminnesföreningarna som blev länsmuseer. Om länsmuseernas historia och
utveckling.” I: Barbro Blomberg & Sven-Olof Lindquist. Den regionala särarten. 1994: 246-259. Lund:
Studentlitteratur. (Artikel i bok eller tidskrift)
Att publicera
Här borde det in lite info om hur och var man söker pengar och tryckbidrag.
27

(in mera text)
LITTERATURLISTA
Utkast 03-04-15
Cserhalmi, Niklas, 2000. När röken lagt sig. Handbok för arbetslivsmuseer. Stockholm: ABF/LO & Norrköping:
Arbetets museum.
Lindberg, Gunilla, (red) 1989. Vägen till Soltvet och den lokalhistoriska forskningen. Årsbok för Riksförbundet
för Hembygdsforskning. Stockholm: Riksförbundet för hembygdsvård.
Lindner, Jörg, 1986. Spåra och dokumentera det förflutna. Stockholm: Liber förlag.
Lindquist, Sven, 1978. Grävd där du står. Hur man utforskar ett jobb. Stockholm: Bonniers.
Norberg, Lars-Arne, 1988. Källor till Sveriges historia. Lund
Ottervik, Gösta, 1941. Litteratur om Blekinge: En bibliografisk översikt. Karlskrona: Blekinge musei- och
hembygdsförbund.
Clemensson, Per & Andersson, Kjell, 1990. Hembygdsforska! Steg för Steg. Stockholm: Natur och Kultur/LTs
Förlag.
Karlsson, Georg, 2000. ”Gräv där du står. En nygammal metod, men bra!” I: Niklas Cserhalmi. När röken lagt
sig. Handbok för arbetslivsmuseer. Stockholm: ABF/LO & Norrköping: Arbetets museum.
Två böcker kan i detta sammanhang vara av intresse:
Om att läsa och tolka historisk statistik
Hofsten, Erland, 1987. Vägvisare i svensk statistik. Stockholm: Statistiska centralbyrån.
Schiller, Bernt & Odén, Birgitta, 1970. Statistik för historiker. Stockholm: Almqvist & Wiksell
Arkiv
Walde, Otto, 1967. Register över svenska privatarkiv till omkring 1955. Uppsala.
Industriminnen
af Geijerstam, Jan (red), 2000. Industriarvsmiljöer i förändring. Rapport från en konferens i Ramnäs,
Västmanland 6-8 oktober 1999. Smedjebacken: Ekomuseum Bergslagen.
Palmer, Marilyn & Neaverson, Peter, 1998. Industrial archaeology. Principles and Practice. London: Routledge.
Gagge, Carl-Magnus, 1997 Industriminnesvård för framtiden. Järnriket Gästrikland, Forsvik, Svartvik och
Ekomuseum. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
Aronsson, Krister, & Sjunnesson, Helene, 1997. Industriell tillverkning av betydelse för vårt kulturarv. En
första kartläggning av industrihistoriskt intressant produktion och utrotningshotade produktionslinjer.
Projektrapport 1997. Stockholm: Tekniska museet.
Vikström, Eva, 1995. Industrimiljöer på landsbygden. Översikt över kunskapsläget. Stockholm:
Riksantikvarieämbetet.
28

Utkast 03-04-15
Alzén, Annika, 1996. Fabriken som kulturarv. Frågan om industrilandskapets bevarande i Norrköping 1950-
1985. Stockholm: Stehag, B. Östlings bokförlag. Symposion.
Industriminnen i Norden. Kunskaper, teorier och metoder i industriminnesvårdsarbetet. Stockholm: Enheten för
industriminnesforskning, Avd. för teknik- och vetenskapshistoria, KTH. 1996.
af Geijerstam, Jan, 1990. Arbetets historia i Sverige. En guidebok till museer och miljöer. Norrköping: Arbetets
museum
Buchanan, R. A. 1982. Industrial archeology in Britain. Harmondsworth: Penguin.
Silvén, Eva & Isacson, Maths (red), 1999. Industriarvet i samtiden. Stockholm: Nordiska museet. Samdok.
Morger Kersti (red), 1999. Industriarvet i fokus. Bebyggelsehistorisk tidskrift: 36. Uppsala: Swedish Science
Press.
Nisser, Marie, 1979. Industriminnen. En bok om industri- och teknikhistoriska bebyggelsemiljöer. Stockholm:
Sveriges arkitekturmuseum & LiberFörlag.
Sillén, Gunnar, 1977. Stiga vi mot ljuset. Om dokumentation av industri- och arbetarminnen. Stockholm: Rabén
& Sjögren.
Sillén, Gunnar (m.fl.), 1984. Sök reda på, ta vara på, levandegör!. Stockholm: Arbetarrörelsens kulturhistoriska
sällskap.
Ehn, Billy, 1981. Arbetets flytande gränser. En fabriksstudie. Stockholm: Bokförlaget Prisma.
Björklund, Anders, 1982. Hamnens arbetare. En etnologisk undersökning av stuveriarbetare i Göteborg.
Stockholm: Nordiska museet.
Conradson, Birgitta, 1988. Kontorsfolket. En etnologisk studie av livet på kontor. Stockholm: Nordiska museet.
Hembygd och industrialism
Arnstberg, Karl-Olov, 1997. Fältetnologi. Stockholm: Carlsson.
Arvidsson, Alf, 1998. Livet som berättelse. Studier i levnadshistoriska intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Bergquist, Magnus & Svensson, (red.), 1999. Metod och minne. Etnologiska tolkningar och rekonstruktioner.
Lund: Studentlitteratur.
Ehn, Billy & Löfgren, Orvar, 2001. Kulturanalyser Malmö: Gleerup.
Ehn, Billy, 1994. Från erfarenhet till text. Om kulturvetenskaplig reflexivitet. Stockholm: Carlsson.
Ehn, Billy & Klein, Barbro (red), 1989. Etnologiska beskrivningar. Stockholm: Carlsson.
Hellspong, Mats, 1974. Bygd i förvandling. Hur industrialismen har förändrat våra levnadsvillkor. Stocksund:
TRU, Brevskolan.
Verbalt, visuellt, materiellt. Om museernas dokumentation och insamling, 1991. Stockholm: Nordiska museet.
Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red.), 1999. Etnologiskt fältarbete. Lund: Studentlitteratur.
Att skriva
Svenska skrivregler, 1991. Utgiven av Svenska Språknämnden. Solna: Almquist & Wiksell Förlag.
29