här - Franciskus-Sällskapet i Finland

More documents

Recommendations

Info

Ett samtal med franciskanbrodern Zlatko Spehar En varm sommarmorgon sitter några personer i bersån vid Kökar prästgård under Franciskusdagarna. Fader Zlatko berättar om sitt liv och sin verksamhet i staden Vukovar i Kroatien. Det är en spännande livshistoria som vi här vill delge Syskonbrevets läsare. Det som fader Zlatko berättar känns angeläget och vi har den gemensamma upplevelsen: Detta måste vi berätta, i synnerhet åt alla dem som stöder Vukovar materiellt, i omtanke och bön. Nu vet vi att också det vi gör är viktigt. Ju tydligare vi ser framför oss alla dem som är föremål för vår verksamhet, desto mer motiverade blir vi också att fortsätta med vår hjälpverksamhet. ”Jag är född i Kroatien år 1953”, berättar fader Zlatko, ”i staden Nova Gradiska i den kungliga kroatiska familjen”. Det är med tveksamhet och stor ödmjukhet Zlatko yppar sin kungliga härkomst. Den kungliga kroatiska familjen har inte varit vid makten sedan 1527, när den habsburgska ätten tog över makten i Ungern-Kroatien. Några praktiska och materiella förde- 8 lar har han inte haft av att tillhöra en högt uppsatt ätt. Zlatko Spehars officiella namn är Johannes Aurelius de Zapolya. Det finns någonting majestätiskt och i bästa mening aristokratiskt över Zlatkos person. Men så har han också fått förtroende på alla sätt i sin hemtrakt. Andligt, socialt och politiskt är Zlatko en viktig person i ett Kroatien som håller på att återhämta sig efter de förödande krigen på 1990talet. Kroatien kämpar med stora interna problem. Det är ett splittrat folk med hat, misstroende och djupa psykiska sår i folksjälen, som orienterar sig mot väst för att finna en ny identitet inom ramen för EU. Zlatko är guardian för klostret i Vukovar. Det betyder i klartext att han är föreståndare. Klostret blev sönderbombat under Balkankrigen och har småningom rustats upp. För tillfället bor sju franciskanerbröder i klostret i två hus. Som guardian – som för övrigt är ett ämbete som cirkulerar – är Zlatko inte bunden vid sitt kloster, utan uppgiften sträcker sig betydligt längre än till att enbart gälla det lokala klostret. En guardian har mångsi-
diga uppgifter av kyrklig, politisk, diplomatisk och social karaktär. Zlatko kallades efter krigsslutet av församlingsborna i Vukovar och blev samtidigt guardian för klostret i Vukovar. Då gick han in i de uppgifter som gällde hela landets mångdimensionella utveckling. Zlatko har gjort sig känd i hela regionen som en återuppbyggnadens strateg och förekämpe, vilket betyder att han åtnjuter stort förtroende också bland de högt uppsatta politikerna. I Zagreb lyssnar man när Zlatko tar till orda. Som ett av de viktigaste målen för sin verksamhet, ser Zlatko behovet att skapa ett förtroendefullt samarbete i regionen och hela nationen. Landet är sönderslitet av etniska tvister och det tar lång tid att skapa fred bland folkgrupper som jäser av hat mot varandra. Det gäller att skapa en miljö av samlevnad och ömsesidigt accepterande. Det gäller att återanpassa de fördrivna som finner sina bostadsområden övertagna av angivarna. Det finns ett omättligt behov av andligt och socialt stöd. I Kroatien har Vukovar med klostret och församlingen blivit en symbol, inte bara för andlig och materiell förstörelse, utan också för möjligheten för olika etniska grupper att kunna leva tillsammans. Före kriget bodde 46.000 personer i Vukovar. Staden var en rik stad med blomstrande industri och handel. Av befolkningen var knappt hälften kroater, en tredjedel var serber och resten från andra nationaliteter. År 1991 fördrev de serbiska styrkorna 22.000 icke-serbiska människor från Vukovar. Av dem placerades 10.000 personer i koncentrationsläger i Serbien. Industrin och all infrastruktur (elnät, vattenförsörjning, vägar och broar) blev förstörd. De flesta serber blev kvar och i detta nu har dessutom 17.000 kroater återvänt till sin gamla hemstad. Staden har en mycket brokig etnisk sammansättning; 24 olika nationaliteter finns representerade i Vukovar. Arbetslösheten är hög. 34% av de arbetsföra människorna är utan jobb. Närmare hälften av Vukovars befolkning behöver psykisk vård på grund av skador genom traumatiska krigsupplevelser. Alla mår dåligt – inte minst de unga familjerna med små barn. Zlatko ser som en viktig uppgift i sitt arbete att hjälpa dessa barn så att de inte blir gatubarn. Föräldrarna, i synnerhet papporna, är psykiskt så illamående att de inte orkar ta hand om sina små barn, utan skickar dem ut ur hemmet. Men situationen i staden är dyster. Närmare 1000 barn är föräldralösa på grund av kriget och flera hundra barn är hundraprocentiga invalider. Många barn lider fortsättningsvis psykiskt av krigstraumor och många är psykiskt sett fullständigt hjälplösa och helt beroende av hjälp och vård. Efter kriget under återuppbyggnadsprocessen var hämndmord en vardaglig 9
Page 1 and 2: SYSKON- BREVET Franciskus-Sällskap
Page 3 and 4: ansikte mot ansikte är det mycket
Page 5 and 6: gan att kommunicera med djuren, spe
Page 7: ”Stenars sång och havets credo
Page 11 and 12: Vukovar-resa 2007 Föreningen har u
Page 13 and 14: Kroatien till stor del är ett kato
Page 15 and 16: Hjälpen bildar garantin för pasto

här - Franciskus-Sällskapet i Finland

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?