okt . 2011

Sofia Johannesson är civilingenjör i
ekosystemteknik, Johanna Bodsten
har läst högskoleingenjörsutbildningen
i byggteknik med inriktning
arkitektur och Teodor Åström lämnade
Lund efter kandidatexamen på
arkitektprogrammet. Alla tre är alumner
från LTH. Pålsjö Ängsblad intervjuade
dem för att undersöka vad
som egentligen händer där på andra
sidan examen.
Sofia Johannesson läste W04 och har redan varit
ute i arbetslivet i tre år.
— Jag gick raka vägen, jag började med exjobbet
på sommaren efter fyran.
Exjobbet handlade om tvåstegsrötning för
biogasproduktion och efteråt fick hon jobb på
företaget hon gjort exjobbet på. Tanken var att
hon skulle fortsätta med det som exjobbet handlade
om,
— Men företaget hade lite annat att göra också,
så det blev mest att jag jobbade med annat.
— De tillverkar en produkt för att göra utrötningsförsök,
alltså att man testar hur mycket biogas
man kan få ut från ett organiskt material.
Sofias första arbetsuppgifter var att bygga den
här produkten.
— Jag fick lära mig att löda, använda pelarborren
et.c. Jag tyckte det var roligt, jag har inget
emot att jobba praktiskt. Men jag kände att
jag nog inte hade behövt vara civilingenjör för att
göra de sakerna.
Sofia jobbade kvar på företaget ett år, sen genom
kontakter fick hon ett erbjudande om ett jobb
på företaget hon arbetar på nu. Hon fick höra att
en tjej skulle vara mammaledig, blev uppmanad
att söka tjänsten och fick jobbet.
Företaget gör försök med rötningar i mindre
skala åt olika biogasanläggningar och Sofias uppgifter
hittills har varit att ansvara för sådana
försök. Det börjar med att hon träffar kunden och
kommer överens om hur man ska göra, sedan utför
Sofia försöken och gör alla analyser och drar
slutsatser. Arbetet är självständigt, men hon kan
också diskutera med kollegor om hur försöken
ska utföras.
08 - okt . 2011
PÅLSJÖ ÄNGSBLAD
— Det bästa är att jag har en chef som släpper
väldigt mycket ansvar. Att han litar på vad vi gör,
han lägger sig inte i. Men jag vet att jag kan alltid
gå till honom och fråga.
Det hon har haft mest nytta av från LTH säger
hon är “problemlösningstänket”.
— Man måste inte bara få allting serverat, man
måste ta reda på lite fakta runtomkring för att
lösa problemen.
Nu har hon fått en ny befattning — “Programme
Manager”, vilket innebär att hon har ett mer övergripande
ansvar för att koordinera projekt. Sofia
trivdes väldigt bra att arbeta tekniskt och funderade
en hel del innan hon faktiskt bestämde sig
att gå vidare som projektledare.
— Men det kändes som en bra chans att lära
sig mer om projektledning och jag känner att jag
kan alltid gå tillbaks till att arbeta mer med de
tekniska och biologiska processerna.
Johanna Bodsten arbetar också med projektledning,
fast inom en helt annan bransch - byggbranschen.
Slussen i Stockholm ska byggas om till år 2020,
ett enormt arbete där bara själva projekteringen
kommer att pågå i många år. I projektet arbetar
Johanna som en del av beställarorganisationen
med de virtuella modeller som nu ersätter de traditionella
ritningarna. Hon ger handledning i hur
man använder modellerna, t.ex. hur man kopplar
ihop olika modeller och hur man utnyttjar dem
både i projektering och produktion.
— Det finns en hel uppsjö av människor som
är inblandade i projekteringen, till exempel arkitekter,
installatörer och konstruktörer. Jag ser till
att samordna och hålla ihop arbetet, bland annat
att se till att de virtuella modellerna som byggs
uppfyller kraven som vi ställt.
— Jag är också stöd åt hela beställarorganisationen,
innehållande bland annat projektledare,
projekteringsledare och ansvariga för produktionsplanering.
De är väldigt bra på sina områden,
men inte så bra på avancerad datateknik.
Det första jobbet var som huskonstruktör.
— Jag började söka jobb på vårterminen i
trean. Byggbranschen skrek efter folk och jag fick
alla jobb jag sökte.
Att vara nyutexaminerad var inte helt enkelt.
— När man kom som ny kändes det som om
I biogasbranschen
Sofia Johannesson tycker att hon
har haft idealjobbet som forskningsingenjör
inom biogas. Men nu tar hon
ett steg vidare och blir projektledare.
man inte kunde någonting.
Men visst hjälpte kunskaperna från av inriktiningskurserna
på byggnadsingenjörsutbildningen,
att veta hur det fungerar med bärighet och
konstruktioner. Johanna lärde sig också mycket
av kollegor, och hon fick en sju-åtta år äldre kollega
som blev mentor.
Direkt efter gymnasiet pluggade Johanna arkitektur
i Oklahoma. Men efter ett år bestämde hon
sig för att forsätta plugga hemma i Sverige istället.
Hon började på V på KTH, men trivdes inte. I
Helsingborg kände hon däremot att hon hamnat
rätt.
Varför då?
— Engagemanget från lärarna. Det var svensk
kurslitteratur. Och det var inriktning arkitektur
där man fick möjlighet att läsa arkitektkurser.
Hon utvecklar:
— Vi hade inte en enda bok på engelska. Jag
hade ändå pluggat ett år i USA, men jag lär mig
fortare på svenska.
— Det gick bra i USA när man hade litteratur
på engelska, talade med lärarna på engelska och
hade prov på engelska. Men på KTH hade vi litteratur
på engelska och prov på svenska. Det blev
konstigt.
På frågan om hon kan ge något råd till de som
fortfarande studerar svarar hon
— Jag fokuserade och la ner mycket tid på
mina studier. Även om många säger att det inte
gör någon skillnad om man har 3:a eller 5:a så är
det stor skillnad kunskapsmässigt.
Och de kunskaperna har Johanna haft mycket
nytta av.
— Sen är det viktigt med sommarjobb. Prova ett
par olika sommarjobb för att se vad du skulle
vilja göra!
— Passa också på att ha roligt som student.
När man väl börjar jobba inser man att det
var ganska skönt att vara student. Man kan ta
sovmorgon, eller ta ledigt en eftermiddag för att
gå och shoppa. Njut av tiden!
Sist men inte minst:
— Våga testa saker. Man kan alltid byta jobb.
Man behöver inte hitta drömjobbet direkt. Jag vet
fortfarande inte vad jag kommer att göra om fyrtio
år.
Sofia Johannesson
Teodor Åström läser den sista delen av arkitektutbildningen
i hemstaden Stockholm. Nu har
terminen precis börjat och arbetet i studion på
KTH har inletts med en workshop där studenterna
bland annat har byggt modeller med hjälp
av strumpbyxor.
— Vi provar ut olika tekniker för att arbeta
med materialet och dess egenskaper, man kan
till exempel fästa trådar i strumpbyxorna som får
dem att bukta ut på olika vis. Materialet fungerar
som ett membran.
Modellerna rekonstruerar man sedan digitalt
för att arbeta vidare med. Ett datorprogram
simulerar hur ett elastiskt material beter sig och
sedan arbetar man parallellt analogt och digitalt.
Med de analoga modellerna av nylon får man se
hur resultatet faktiskt ser ut i verkligheten.
Förutom på LTH och KTH har Teodor också
pluggat en termin på en arkitektskola i Paris.
— Det är bra att plugga på olika ställen så att
man får distans till hur man är van vid att utbildning
ska bedrivas.
Arkitektutbildningarna vid varje skola beror
mycket på vilka lärare man har enligt Teodor.
Samtidigt väljer man kurser efter intresse och då
kan det mycket väl bli så att inriktningen blir ganska
lik den man hade fått på en annan skola.
— Det finns likvärdiga kurser i Lund mot de
på KTH, fast de är lite mer förgrenade här på
KTH.
Enligt Teodor är utbildningen i Lund mer “on
the rocks”.
— Lunds inriktning är lite mer praktisk: Man
ska bygga hus liksom.
Men även arkitekturen i regionen spelar roll enligt
Teodor.
— Det finns många lärare i Lund som gillar
schyssta små skånelängor. Traditionen finns där
årgång 25
i bakgrunden, även om man inte gör precis de
husen så finns grundtanken där någonstans.
Vissa kvaliteter tar man fasta på även om man
gör det på ett nytt sätt.
Ett typiskt projekt under de tre första åren
på LTH var att rita ett litet enfamiljshus till en
tomt någonstans i Lund. Ramarna utgick från
de mått och dimensioner som gäller för stadsmiljön
i Lund. Teodors bror som läser arkitektutbildningen
vid KTH fick redan i ettan
göra höghusprojekt.
Teodor tyckte mycket om Lund som studentstad:
— Det var jättekul att plugga där för alla i
klassen var ditflyttade. Det var ett guldläge att
lära känna kompisar. Det var en trevlig stämning
och folk tog hand om varandra.
— Och arkitektskolan i Lund har väldigt
många bra och engagerade lärare. Nu är det ju
dessutom nyrenoverat...
Men det blev lite enformigt efter ett tag,
tyckte Teodor.
— Kulturutbudet i Stockholm ju mycket
bättre, även om jag upptäckte i somras när jag
var på besök i Malmö att det inte är så pjåkigt
där.
O, jerum, jerum, jerum,
o, quae mutatio rerum!
- Maj Stenmark
Studentlivet har sjungit på sista versen. Bläcket
hade knappt torkat på mitt examensbevis förrän
jag kastades ut i verkligheten. Jobb. Flytt från korridorsrummet
på Parentesen till en etta i Västerås.
Helt plötsligt har jag blivit en så kallad vuxen
människa, jag vet knappt själv hur det gick till.
Början på slutet är examensarbetet. Det var i
oktober förra året. Jag visste lika lite vad ett exjobb
var som alla andra när de sätter igång, så
jag gjorde alla klassiska misstag. Jag saknade
tydliga mål i början, gjorde jobbet ensam, började
sent på rapporten. Jag lyckas inte navigera
till LTH:s hemsida med alla exjobbstips och
-råd. Därför blev vecka 18 - 22 ytterst smärtsamma.
Man kan fråga sig om jag gjorde något
rätt överhuvudtaget? Jo, det vill jag påstå.
Till att börja med valde jag ämne efter intresse.
Jag frågade runt på LTH:s institutioner efter
projekt som innehöll programmering, artificiell
intelligens och robotar. Det resulterade i ett
examensarbete om robotsystem som en del av
ett stort forskningsprojekt, ROSETTA. Min
handledare frågade om jag kunde tänka mig att
göra halva exjobbet hos en av samarbetspartnerna,
ABB i Västerås. Absolut, svarade jag.
Mitt tips är att söka sig till en tänkbar framtida
arbetsplats, vill du doktorera, välj en institution,
vill du arbeta i näringslivet, välj ett företag.
Jag kände inte en kotte i Västerås och hade bara
en vag aning om var det låg på kartan, men
det avskräckte inte mig. När jag kom till ABB
Corporate Research botade jag min lappsjuka
genom att fika två gånger om dagen och tvinga
mina exjobbskollegor till socialt umgänge.
Snart hade vi en stark gemenskap som gjorde
kvällarna i exjobbsrummet lättare att uthärda.
Bortsett från min rekommendation att fika på
jobbet, är mitt bästa tips till framtida exjobbare:
bli färdig. Efter vecka 16 är det 4 veckor kvar på
examensarbetet. Dessa 4 veckor är en naturkonstant.
Efter 20 veckor behöver du fortfarande
4 veckor på dig för att rapporten ska bli bra.
Sätt punkt för arbetet i tid och skriv rapporten!
Som för så många andra ledde examensarbetet
till mitt första jobb. Det är en projektanställning
till årskiftet, så framtiden är sådär härligt
oviss och spännande. Corporate Research är en
lekstuga för forskare och MacGyvers. Varje dag
är ett äventyr och jag får betalt för att leka med
roliga projekt. Tillvaron är ett rosigt skimmer.
okt . 2011
- 09