Rapport - Högskolan för scen och musik - Göteborgs universitet

Jag använde mig mycket av ”Chaconne-­‐övningen” som jag utförde ensam
utan basgången och tränade mig att disciplinerat upprepa den sekvens jag valt, att hitta
på så många olika sekvenser som möjligt och få övningen varierad och tekniskt
utmanande utan att bryta övningen. Jag gjorde ”Chaconne-­‐övningen” i a-­‐moll och även i
g-­‐moll.
Vi har idag en föreställning om improvisation som något flytande,
”improvisatoriskt” och förknippar det inte med på stället komponerade små stycken
med taktstreck och form. Även i källorna framställs preludier som en fri form. 99 Detta
förbryllade mig en tid, då många exempel på preludier är noterade med taktstreck och
tämligen ”rytmiskt” noterade. Men då jag började improvisera danssatser som Giguer
och Gavotter noterade jag att ett preludium trots allt är friare än en improviserad
Gavott, där man strävar efter en fast form. Ett preludium vandrar från en ton till en
annan och kan närsomhelst byta figur, rytm, takt eller tempo utan tanke på form.
Jag spelade även in mina improviserade preludier för att evaluera dem och
jag spelade också in preludieexempel av Hotteterre, Vanderhagen, Peraut och Drouët
omväxlande med mina egna i samma stil och jämförde dem.
3.1.4 Att memorera eller improvisera?
När jag lyssnade på mina inspelade preludier i romantisk stil fann jag att de
improviserade lät mer övertygande än de memoriserade. De senare lät alltför ”uttänkta”.
Lyssna till ljudexempel 5. Memoriserat preludium i E-dur i romantisk stil,
ljudexempel 6: Preludium i G-dur, improviserat á la Gabrielsky och
ljudexempel 7: Preludium i c-moll, improviserat i romantisk stil!
På inspelningarna av de improviserade preludierna lät några misstag med fingrarna inte
som misstag utan bra. I nedskrivna preludieexempel kan inkonsekvenser antagligen
mycket väl vara nedskrivna improvisationer. Mina slutsatser från källstudierna att
preludier var improviserade tillsammans med mina erfarenheter från dessa inspelade
exempel med 1800-­‐talspreludier ledde mig till att öva för att stärka improvisationen,
dvs att försöka spela annorlunda varje gång när jag övade snarare än att behålla något
som jag tyckte hade fungerat bra. Hur man övar påverkar kommande improvisationer.
Detta hjälpte mig att i de senare framförandena för publik kunna improvisera snarare än
att vara tvungen att hålla mig till ett inlärt mönster eller koncept.
3.1.5 Framsteg
I början ha uppfattade jag improvisationen som mer krävande än den övningen på
nedtecknade musikstycken som jag var van vid. Men efter en tid började jag med
stigande självförtroende hitta spelglädjen i improviserandet. Det finns en lustfylld
spänning och en ökad koncentration i att börja spela något där bara ramarna är
bestämda. En stolthet och en känsla av trygghet som kommer när muskelminnet och
örat har lärt sig de enklare tonarterna, deras relationer och tillräckliga stilkunskaper för
att röra sig bekvämare i en viss stil och där skapa någonting själv. Efter en tid fann jag
99 Exempelvis av Freillon-­‐Poncein och Granom, se ovan.
32